AIK vann i dag med 2–0 mot Mallbacken och rusar mot damallsvenskan. Ja, jag vet att det är tidigt, att avstånden inte är jättestora och att en formsvacka kan kosta mycket.

Men sju raka segrar imponerar. Målskillnaden 18–2 också. I upptakten av serien har AIK både varit vassast framåt och stabilast bakåt. Det är således ingen slump att man kommer att ha minst fem poäng ner till strecket när den sjunde omgången av elitettan är färdigspelad.

Den här omgången innehöll några oväntade resultat. Största skrällen var att Kvarnsveden tog poäng hemma mot Hammarby. Näst största vara att Sandviken reste sig från 8–0-smällen senast mot Hammarby och vann med 2–1 mot tidigare serietrean Jitex.

En tredje skräll stod Älvsjö AIK för. Inför dagen hade man bara tagit poäng mot poänglösa seriejumbon Sunnanå. I dag tog Älvsjö en fin pinne hemma mot IFK Kalmar.

Ni minns kanske att jag tippade Kalmar på allsvensk plats. Det är som sagt tidigt. Men känslan är att när serien börjar sätta sig så kommer småländskorna snarare att vara ett mittenlag än en damallsvensk kandidat.

Frågan är när serien kommer att börja sätta sig. Spelschemat är ju faktiskt väldigt konstigt. Redan efter sex omgångar hade ju Älvsjö–Sunnanå, Kvarnsveden–Jitex samt AIK–Alingsås redan spelat båda sina inbördes matcher.

Det om serien. Det här inlägget skall framför allt vara en hyllning av en vänsterback som inte spelat en enda minut den här helgen – Michaela Hermansson.

Ni kanske undrar: Michaela vem?

Jag har varken träffat Michaela Hermansson, eller sett henne spela live. Ändå är jag full av beundran för Kvarnsvedens 30-åriga vänsterback. I en tid där det sägs att klubbkänsla inte längre existerar är hon klubbkänslan personifierad.

Hermansson är uppvuxen i Kvarnsveden, som är en stadsdel i Borlänge. Och hon bor nu med sin familj i Kvarnsveden – bara ett par hundra meter från idrottsplatsen.

Hon började spela fotboll i Kvarnsvedens IK som sex- eller sjuåring. Hon gjorde A-lagsdebut som 14-åring. Och i Kvarnsvedens IK har hon blivit kvar i 23 eller 24 år, med ett par korta avbrott.

Hon var mammaledig 2014. Och sedan försökte hon lägga av efter säsongen 2016. Men det gick inte så bra för Kvarnsveden i damallsvenskan utan henne. Så redan i maj 2017 gjorde hon comeback för att försöka rädda sitt älskade lag kvar i damallsvenskan.

Hon gjorde ett nytt försök att lägga av efter förra säsongen. I år är hon egentligen assisterande F19-tränare i klubben. Men vem dök upp i startelvan till segermatchen mot Älvsjö för två veckor sedan?

Jodå, Michaela Hermansson har gjort comeback igen. I dag satt hon på bänken under hela 0–0-matchen mot Hammarby. Visst måste man väl älska den lojaliteten?

I den här fyra år gamla intervjun i Dala-demokraten säger hon:

”Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans.”

Då skall man veta att hon var med i flick- och juniorlandslag i yngre åldrar, vilket bör ha gjort att hon fått större klubbars blick på sig. 2006 varierade hon tydligen mellan positionerna vänsterback och forward. På senare år har hon varierat mellan vänsterback och vänster yttermittfältare.

Jag läste en artikel om hennes klubbkänsla förra hösten, och var på gång att skriva den här hyllningen. Men något kom mellan, och nästa gång hennes namn dök upp hade hon slutat. Men nu när jag såg hennes namn i Kvarnsvedens laguppställning igen var det hög tid.

Michaela Hermansson sticker ut. Men hon är inte den enda elitspelaren som varit sin klubb trogen hela karriären. En annan riktig trotjänare är Kristianstads DFF:s Alice Nilsson. Hon började spela i Kristianstad som åttaåring, och 18 år senare är hon lagkapten i den enda klubb hon representerat.

Alice Nilsson

En tredje spelare man lätt kommer att tänka på under vinjetten lojala trotjänare är Frida Broström. Hon kom till Mallbacken som 19-åring, och gör nu sin 18:e raka säsong i den lilla värmländska fotbollsmetropolen. Imponerande.

Frida Broström

Kom gärna med förslag på andra trotjänare värda att lyfta fram. Ett typexempel som lagt av är ju Charlotte Rohlin. Hon bytte aldrig bytte under sin karriär – även om hennes moderklubb bytte skepnad.

Innan jag sätter punkt och koncentrerar mig på den tredje kvartsfinalen i NWSL Challenge cup noterar jag att det har spelats 18 matcher i den turneringen. Och lag läser att det redan har blivit fem allvarliga knäskador. Det är alltså i fler serier än damallsvenskan som det blir fler skador än vanligt i år.