Det här är inlägg nummer 1500 på den här bloggen. Jubileumsinlägget tänkte jag i första hand ägna åt damfotbollen i vår huvudstad.

Efter Tyresös kollaps är situationen i Stockholmsområdet historiskt dyster. AIK är enda laget därifrån i den högsta serien nu. Och det ser för tillfället ut som att det bara blir AIK även nästa år.

Tidigare idag åkte jag till Valhalla för att se just AIK. Jag hade sett dem en gång tidigare – mot Jitex. Och då tyckt att de var svaga. Men jag måste ändå säga att jag blev väldigt besviken idag. För AIK var ännu sämre än jag hade trott.
Visst kom de till spel utan Malin Levenstad. Och Emma Lundh spelade bara andra halvlek. Men herregud vad uddlöst och vekt det var. AIK var ett juniorlag i allsvenskan.

Besvikelsen innefattade såväl spelstyrka, fysik som taktik. Börjar vi med det taktiska så finns det folk som tycker att det är hedrande med lag som åker och bjuder upp till spel på bortaplan mot sportsligt sett överlägsna motståndare. Jag tillhör inte dem.

Jag tycker att det är tråkigt att se hur ett lag ställer upp för sin egen slakt. Att trycka upp sin backlinje högt och lämna ytor för sprinters som Manon Melis och Sofia Skog är ogenomtänkt. Om man dessutom låter Sara Lindén få yta att ta emot bollen framför backlinjen så är det förödande.

Sofia Skog

Den taktiken gjorde att matchen var avgjord efter en halvtimma. När AIK sedan efter paus ofta var tillbakatryckt till eget straffområde stod det kvar två forwards på mittlinjen. Vad de gjorde där förstod jag aldrig. För några anfall hade inte AIK.

I en match som den idag på Valhalla måste man periodvis kunna spela grisfotboll, och försvara med nio spelare. Sedan blev det inte bättre av att AIK bjöd göteborgskorna på ett par riktigt billiga mål. Det verkade som att det fanns stora svagheter både i kommunikation och bestämdhet i eget straffområde.

AIK behöver helt klart förstärka rejält om man skall kunna ta den vakanta platsen som Stockholms damfotbollsstolthet. För visst borde Stockholmsområdet ha ett lag som är med och slåss om medaljerna?

Inledningsvis tyckte jag för övrigt att det var kul att AIK hade en liten hejaklack med sig. Fast så kul var inte supportrarna. Tvärtom var de grymt fantasilösa och körde meningslösa ramsor som ”Hata, hata, hata Göteborg” och ”Varför sjunger inte ni?” Det som kunde ha varit en kul krydda möttes istället av burop från hemmapubliken.

Noterbart var att den enda svenska landslagsspelaren på planen var AIK:s Emma Lundh. Det hon uträttade på sina 45 minuter höll knappast landslagsklass. Däremot höll Sara Lindén landslagsklass. Hon fullständigt ägde matchen i 60 minuter. Boråstjejen har nu gjort åtta mål och fyra assist och är med det klart bästa svenska poängplockare i damallsvenskan.

Sara Lindén

Den smartness och kreativitet som Lindén visat i nummer 10-rollen flera gånger jag sett henne under året hade inte Pia Sundhage:s landslag mått dåligt av…

Göteborg vann till slut med 6–0 efter att Lindén, Melis och Skog gjort två mål vardera.

I ett regntungt Linköping föll Jitex också med 6–0 efter två mål av Pernille Harder. AIK och Jitex är egentligen båda för dåliga för vår högsta serie. Men AIK lär hänga kvar tack vare Tyresö.

AIK och Jitex är ju två klubbar som satsar på unga svenska spelare – alltså lag som bland annat våra förbundskaptener borde älska. När jag på twitter tidigare idag skrev att det var klasskillnad mellan AIK och Göteborg konstaterade Rosengårdstränaren Jonas Eidevall att det inte finns talanger som kan bära ett damallsvenskt lag. Och att även Sveriges U23-landslag hade åkt ur vår högsta serie.

Eidevall återupprepade också sitt förslag om att det bästa ur talangutvecklingssynpunkt vore att utöka damallsvenskan till 16 lag. Då skulle fler talanger få speltid. Jag tycker absolut att Eidevall är något på spåret. Samtidigt är risken att det skulle bli betydligt många fler 6–0-segrar i en sådan serie. Fast det är det kanske värt?

Tillbaka till pågående allsvenska. De båda 6–0-segrarna Göteborg och Linköping tog chansen att haka på Örebro i kampen om andraplatsen. Örebro som vann sin sjunde raka seriematch genom 1–0 hemma mot Umeå. Jag gissar att Kif är det lag som minst av alla uppskattar den väntande semestern.

Som tabellen ser ut nu har vi Fyra topplag, fyra mittenlag och tre bottenlag. Skytteligan leder Anja Mittag på nio mål, ett fler än Lindén och två fler än Melis.

* I elitettan spelade Djurgården och Sunnanå oavgjort, 2–2. Det innebär att Mallbacken vid vinst i sin hängmatch mot QBIK kommer att ha tio poängs marginal ner till strecket när elitettan går till halvtidsvila.

Det är för övrigt de fem seriefavoriterna som ligger i topp.

* I engelska WSL tog Arsenal sin första seger för året genom 1–0 mot Liverpool. Casey Stoney gjorde målet som gjorde att Gunners lämnade jumboplatsen. Birmingham och Chelsea vann också idag, och ligger nu etta och tvåa.

* I japanska Nadeshiko League vann Yunogo Belle sin hängmatch, och är nu uppe på samma poäng som serieledande Urawa Reds.

* I USA ser det ut att bli en grym kamp om de två sista platserna till NWSL-slutspelet. Seattle och Kansas lär ta de två första platserna. Men mellan Washington, Western New York, Chicago och Portland blir det stenhårt. I en haltande tabell skiljer det nu två poäng mellan de fyra lagen.

NWSL måste ju i alla fall vara den klart mest stjärnspäckade ligan i världen. I natt satt spelare som Lisa De Vanna, Kerstin Garefrekes, Megan Rapinoe och Hope Solo på bänken i sina respektive lag.

För Solo var det första matchen efter att hon suttit i arrest misstänkt för misshandel. I vissa sammanhang händer det lite för mycket kring stjärnmålvakten…