Johanna Rytting Kaneryd
Dagens vansinnigt tråkiga damfotbollsnyhet är att Johanna Rytting Kaneryd har dragit av korsbandet. Det inträffade dagen efter att hon skrivit på för Rosengård, vilket var samma dag som hon presenterades för klubben.
Rytting Kaneryd har tidigare haft en korsbandsskada i vänsterknät. Och det är samma knä som drabbats nu igen. FC Rosengård skriver på sin hemsida att hon blir borta minst sex månader. Jag skulle nog snarare tippa på att hon blir borta mellan nio månader och ett år. Som tidigast skulle det innebära att hon kan spela för sin nya klubb nästa höstsäsong. Men risken finns att hela 2018 är förlorat.
Det här är ju verkligen otroligt tråkigt för Rytting Kaneryd, och man lider enormt med henne. Det är även ett stort bakslag för Rosengård som måste ut och värva ytterligare minst en kreativ mittfältare till nästa säsong.
Apropå Rosengård och mittfältare har Nellie Lilja från LB07 skrivit på ett tvåårskontrakt i dag. Ytterligare en intressant värvning.
Det om dagens händelser. Nu till en genomgång av helgens händelser. Jag har haft fullt fokus på herrfotboll under hela helgen, och har inte hunnit se någon damfotboll. Nu i kväll har jag dock kollat igenom en hel hög med klipp med höjdpunkter.
Sportsligt sett är det ju bottenstriden som har varit i fokus. Men jag börjar ändå genomgången av helgen med toppen, och damallsvenskans mest anmärkningsvärda resultat på många, många år.
Inför den 20:e omgången förra helgen hade inget hemmalag förlorat med fler än tre måls marginal i årets damallsvenska. Då inträffade ju det sensationella att Eskilstuna förlorade med hela 5–1 mot nästjumbon Göteborg, trots att United tog ledningen i den andra halvleken.
I lördags åkte Eskilstuna till Linköping, där de svenska mästarinnorna skulle firas av sin hemmapublik. Personligen tillbringade jag min lördagseftermiddag i Åtvidaberg. På vägen stannade jag och åt i just Linköping. Vid bordet bredvid satt det två Eskilstunasupportrar. Vi pratade lite, och det slutade med att jag önskade dem lycka till. De svarade: ”Det lär behövas”.
Ingen av oss kunde väl ana att Eskilstuna några timmar senare hade tagit årets i särklass största bortaseger i damallsvenskan – hela 6–0 mot de svenska mästarinnorna.
Tyvärr är det ju ett resultat som ger damallsvenskan dålig reklam. Ett resultat som spontant gjorde att man undrade om LFC-spelarna hade druckit för mycket champagne under guldfirandet.
Samtidigt vet man att vissa lag ibland kan falla ihop totalt. Och LFC är ett sådant lag, ett lag som haft en ful ovana att rasa ihop en gång per år. Fjolåret var ett undantag, i övrigt har vi ju 0–5 i Malmö i sista omgången 2015, 0–4 hemma mot Örebro 2014, 0–4 i Malmö 2013 och 0–6 i Göteborg 2012. Men de flesta rasen från tidigare år har skett på bortaplan.
Det här var LFC:s största ras på hemmaplan i en tävlingsmatch på minst tolv år. Det är extremt dålig reklam när man skall försöka sälja in sitt SM-guld. Och det är bara att hoppas att alla inblandade skäms.
Visst fick Lisa Lantz en katastrofstart, och bjöd på de två första målen. Men ett topplag där spelarna har bra karaktär tillåter sig inte att bli förnedrade i sin hemmaborg.
Matchens stora spelare var Loreta Kullashi, en spelare som snart lär banka på porten till Peter Gerhardsson:s landslag. Hon visade ju exempelvis väldigt hög klass när hon utnyttjade Lantz misstag vid 0–2-målet.
För LFC är det match i Prag i Champions League på onsdag, alltså en bra chans till snabb revansch. Tyvärr har ingen svensk tv-kanal valt att sända varken LFC:s eller Rosengårds bortamatcher. Vansinnigt tråkigt.
I Rosengård är ordföranden väldigt besviken på tv-cheferna. Och det har han ju anledning att vara. Det här är ju för övrigt samma visa som man hört vid i princip varje UWCL-omgång de senaste åren. Frågan är hur man kan paketera turneringen för att få någon tv-kanal att hugga. Den som har lösningen lär bli rejält hyllad i damfotbollsvärlden.
Den här gången räddas vi intresserade tittare av att Chelsea–Rosengård kommer sändas av Chelsea på Youtube. När det gäller Sparta Prag–LFC kan den komma att sändas av Corren. Där är inget klart ännu. Däremot är det klart att Corren sänder returen i Linköping.
Tillbaka till damallsvenskan. Medan Linköping den kunna komma över helgens smäll är det värre i Borlänge, där Kvarnsveden har spelat sin sista damallsvenska match för den här gången.
Kvarnsvedens IK
Som opartisk betraktare hade jag gärna sett att spänningen levt ändå in i slutomgången. Men jag förstår att supportrar till Göteborg, Hammarby och Vittsjö har lite annan syn på den saken. De klubbarna är det ju numera anledning att gratulera till nytt kontrakt.
Kvarnsvedens 3–1-förlust mot Rosengård i lördags innebar ju att Hammarby hade klarat kontraktet, samt att Vittsjö och Göteborg hade chansen att göra det redan i omgång 21.
Hannah Wilkinson blev Vittsjös hjältinna när hon fixade poäng mot Örebro på övertid i lördags. Och igår frälste Adelina Engman sitt Göteborg med ett drömmål på volley mot Djurgården.
Medan klipp på instatstorys visar väldigt trevlig stämning i Göteborgs omklädningsrum i går eftermiddag var det depp i Borlänge.
Kvarnsveden har alltså tagit 19 poäng – en summa som räckt till nytt kontrakt de allra flesta säsonger. Men i år har det ju varit så jämnt att det krävts högre poäng än vanligt.
Och då har Kvarnsveden fallit på sitt svaga försvarsspel, och framför allt på att man haft en för dålig backlinje. Man drabbades av tunga smällar tidigt i våras, när först mittbacken och lagkaptenen Denise Sundberg drog av korsbandet, och sedan även tänkta förstamålvakten Lina Lundqvist gjorde samma sak.
Dock var det inte på vårens insatser som Kvarnsveden åkte ut, utan på höstens – där man bara har vunnit en match.
Tabitha Chawinga
Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt. Exempelvis har skyttedrottningen Tabitha Chawinga stått för en bragd. Hon spelar alltså i ett lag som åker ur serien. Ändå har hon gjort flest spelmål av alla i damallsvenskan sedan serien lämnade amatörstadiet.
Det var ju först efter den svenska VM-succén 2003 som vi fick helprofessionella spelare i damallsvenskan. Sedan dess är de tre bästa noteringarna:
2017: 25 mål, Tabitha Chawinga, Kvarnsveden (0 straffar – och en match kvar)
2010: 25 mål, Manon Melis, Malmö (1 straff)
2007: 26 mål, Lotta Schelin, Göteborg (minst 1 straff – statistiken på svenskfotboll.se från 2007 är inte komplett)
Chawingas 25 spelmål i serien är verkligen en makalöst bra prestation. I Kristianstad på söndag kan hon även passera Schelin.
Chawinga har som bekant kontrakt även över nästa år, vilket gör att Kvarnsveden kommer att få en bra grundplåt för att finansiera en snabb återkomst när de säljer henne. För hon kan ju inte bli kvar. Hon var ju redan för bra för elitettan 2015, och hon lär ju inte ha blivit sämre. (Tillagt i efterhand: Kontraktet ser ut att brytas vid nedflyttning. Se kommentarerna nedan)
Elizabeth Addo
Borlängeklubben lär ju utöver Chawinga tappa ytterligare några spelare. Bland annat har ju LFC länge uppgetts ha ögonen på duktiga Elizabeth Addo. Och Julia Roddar och Lova Lundin borde vara två andra spelare som är högintressanta för andra damallsvenska klubbar. Dessutom har ju tränare Jonas Björkgren ryktats vara aktuell för Eskilstuna.
Jonas Björkgren
Även om Örebro ligger en bra bit efter övriga lag i tabellen känns det som att det är två ovanligt starka lag som åker ur vår högsta serie i år. Det gör ju att det återigen känns aktuellt att ta upp den fråga som aktualiserats av både Pär Lagerström i det här inlägget och Jonas Eidevall en bit in i det här inlägget.
Pär Lagerström
Alltså frågan om utökning av antalet lag i damallsvenskan. Rent sportsligt ställer jag mig bakom ett sådant förslag. I år hade det absolut gått att få ihop en stark damallsvenska med både 14 och 16 lag.
Nackdelen här är ju att det kommer att bli dyrare med fler resor samt ännu mer slitsamt för de toppklubbar som kombinerar damallsvenskt spel med Champions League. Men rent sportsligt tror jag att svensk damfotboll hade gynnats av en utökning.
Göteborg och Hammarby är alltså två av de tre lag som säkrade kontraktet i helgen. De är även numera damallsvenskans två mest formstarka lag. Båda är obesegrade i de fem senaste omgångarna, och de har även tagit flest poäng: Göteborg har elva, Hammarby har nio medan trion Linköping, Rosengård och Piteå alla har tagit åtta på de fem senaste matcherna.
Med tanke på hur olika lag har hoppat rent formmässigt i höst roade jag mig med att räkna ut den damallsvenska hösttabellen efter tio av elva omgångar. Den ser ut så här:
(Tillagt i efterhand: Ser nu att bloggen Hattrick också har räknat ut samma tabell i kväll. Ibland tänker vi likadant… )
Piteå 16–10 18
Linköping 17–14 18
Rosengård 21–13 17
Eskilstuna 19–13 15
Göteborg 14–10 15
Djurgården 16–15 15
Hammarby 13– 9 14
Kristianstad 14–13 14
Vittsjö 11–10 12
LB07 8–18 10
Kvarnsveden 15–19 8
Örebro 11–29 3
Det är alltså vansinnigt jämnt i höst. Åtta lag inom fyra poäng i toppen, och bara Örebro som är riktigt avsågat. Av hösttabellen kan man konstatera att medan guldstriden i praktiken avgjordes i våras, har nedflyttningsstriden avgjorts under hösten.
Minns att det såg ut så här i bottenstriden efter halva serien:
Kvarnsveden 24–30 11
Vittsjö 12–18 11
Hammarby 13–17 10
——————————-
Örebro 10–17 10
Göteborg 16–31 9
* Kampen om den sista damallsvenska platsen till 2018 är däremot inte avgjord. Däremot försvann skrällaget Assi ur kampen i går när man föll på hemmaplan mot Växjö med 3–2. Gästernas tre mål ser du här:
Därmed är det klart att antingen IFK Kalmar eller AIK spelar i damallsvenskan 2018. Det är fördel Kalmar, som är tre poäng före. Därmed räcker det med en Kalmarpoäng hemma mot Assi på söndag för att IFK Kalmar skall gå upp.
AIK spelar hemma mot Holmalund, i omgångens allra mest laddade match. Båda lagen har ju nämligen enormt mycket att spela för – men ingen av dem har sitt öde i egna händer.
Holmalund har ju trillat ner under nedflyttningsstrecket, med nio måls sämre målskillnad än Böljan. Det är stor fördel för Falkenbergsklubben, som avslutar hemma mot nedflyttningsklara Östersund.
Om Holmalund flyttas ned innebär det en mardrömsstart för den nya damfotbollssatsningen i Alingsås – den som skall kallas Alingsås FC. Överhuvud taget har det varit ett uselt år för västsvensk damfotboll med Göteborg FC i damallsvensk bottenstrid och risk att både Holmalund och Hovås Billdal åker ur elitettan. Dessutom misslyckades Jitex med att kvala sig upp.
* Så till England där det visade sig att Jessica Samuelsson drabbades av en värre fotskada mot Ungern i Borås än man hade trott.
Hon har opererats i dag, och risken är att Arsenalspelaren är borta i ett halvår. Därmed är två kantspelare borta ur landslagstruppen inför landskampen med Frankrike i slutet av november. Peter Gerhardsson lär få fundera lite över hur hans landslag skall möta snabba, franska anfallsspelare.
* Apropå England och Arsenal, så gjorde Fara Williams ett spektakulärt mål för Reading när man vann med 2–1 mot just Arsenal i i WSL Cup i helgen. Se själv:
* Så till Frankrike där PSG stärkte sina aktier i kampen om en Champions Leagueplats. Emma Berglund:s lag vann mot svensklaget Montpellier med 3–1, vilket gör att PSG nu är fyra poäng före Montpellier i tabellen.
* Slutligen till Tyskland, där Frauen-Bundesliga numera leds av uppstickaren Freiburg. Jag kan inte säga att jag är så säker på att de kommer att hålla hela vägen. Men Freiburg har verkligen ett ungt och otroligt intressant lag.
Man vann lördagens seriefinal mot Wolfsburg med 1–0 efter segermål från 18-åriga Giulia Gwinn. Det var Gwinns femte mål, vilket gör att hon delar andraplatsen i skytteligan med 23-åriga klubbkompisen Lina Magull.
Närmast bakom dem med fyra mål finns ytterligare en Freiburgtalang, den ännu 16-åriga Klara Bühl (född den 7 december 2000). Gwinn och Bühl är långt ifrån de enda tonåringarna som får speltid i obesegrade Freiburg, som nu leder tabellen med en poäng före Bayern München och tre poäng före Wolfsburg och Frankfurt. Utöver Freiburg är Turbine Potsdam enda obesegrade laget i ligan. Men Amanda Ilestedt:s gäng har för många kryss och är trots noll förluster redan åtta poäng från serieledning.
Pernille Harder
Ledaren av den tyska skytteligan är för övrigt Wolfsburgs Pernille Harder, som gjort sex mål. Men hon lämnade alltså Freiburg mållös. Så höjdpunkter från seriefinalen här.
Sett till länkat klipp ser Wolfsburg ut att ha haft ett rejält tryck mot Freiburgmålvakten Laura Benkarth i den andra halvleken. Och Freiburg hade tur, för Nilla Fischer:s lag verkar ha fått ett till synes korrekt mål bortdömt på slutet. För nog ser det ut som att Ewa Pajor befinner sig bakom bollen när Sara Björk Gunnarsdottir spelar fram?
En blogg om internationell damfotboll 
Några frågor angående T. Chawinga och pengar till Kvarnsveden.
Eftersom Kvarnsveden flyttas ner, kan det tänkas att någon form av ”release clause” uppfylls?
Och brukar det inte i så fall vara en i kontraktet förutbestämd övergångssumma som gäller? Eller?
Eftersom kontraktet väl skrevs för ett tag sedan (innan hon fick internationella ögon på sig), skulle det kunna innebära att Kvarnsveden kan gå miste om en hel del pengar?
Någon här som har koll på detta?
Kanske inget svar på dina frågor, men vad jag vet så förnyade Chawinga sitt kontrakt med KIK när de ännu låg i Elitettan under förutsättning att de gick upp i DA. Kanske finns det därför en klausul som frigör henne nu när de åter är i EE? Annars var ju KIK mycket tydliga under säsongen (när transferfönstret öppnades) med att de inte skulle släppa Chawinga i förtid. Då räknade de väl i och för sig med att klara sig kvar i DA. Med Chawinga i laget har KIK stora möjligheter att studsa tillbaka direkt till DA – utan henne mer osäkert, särskilt om Addo också lämnar som det ryktas om. Om Chawinga lämnar hoppas jag att KIK får rejält betalt – om det handlar om en utländsk toppklubb är sjusiffrigt motiverat. Så frågan är väl hur KIK värderar möjligheterna sportsligt utan Chawinga med med en förstärkt ekonomi.
Det tycks vara så att Chawinga inte kommer att inbringa några pengar till Kvarnsveden. I den här TT-artikeln står det att kontraktet gäller under förutsättning att Kvarnsveden inte trillar ut högsta serien. Samma sak sägs i det här tv-klippet. Kontraktet borde således brytas nu.
Några noteringar angående LFC och matchen mot Eskilstuna: 0-4 förlusten mot Örebro 2014 kom på hemmaplan och var fram tills lördagens match den sämsta match jag sett LFC spela.
Även om 0-6 givetvis är oacceptabla siffror oavsett omständigheter så fanns det flera faktorer som delvis förklarar debaclet vilka jag redovisar nedan:
* En väldigt tung start – LFC hade två stolpskott under matchens första 10 minuter och ändå ledde Eskilstuna med 1-0 efter årets slumpmål. Uppmärksamt av Kullashi vid 2-0 men försvarsspelet var allt för passivt vid samma situation.
* Illa tajmad skada – 5 minuter efter att Arnth bytts ut så skadade sig Jonna Andersson och tvingades bryta. När detta skedde stod det fortfarande ‘bara’ 0-2 och spelet var rätt jämnt. Några minuter efteråt gör Eskilstuna ett snyggt hörnmål och får strax efteråt en straff till skänks av domaren då hon obegripligt inte blåser frispark när en Linköpingsspelare tydligt obstrueras och blir av med bollen med spelvändning som följd.
* LFC har ett orutinerat lag – detta kan låta märkligt men faktum är att när man ställer över Asllani, Lennartsson och C. Andersson och sen lägger till att Arnth och J. Andersson lämnar planen så saknas det stabilitet och lugn vilket verkligen märktes idag. Att man också tvingades ställa över Oskarsson (febersjuk) och istället fick spela Minde som högerback gjorde att man både tappade ett offensivt hot men också blev svagare defensivt.
* Ett helt ordinarie och väldigt hungrigt Eskilstuna som krävde upprättelse både för sin egna förnedring omgången innan (1-5 mot Göteborg på Tunavallen) men också för krossen på Linköping Arena ifjol (5-0 till hemmalaget). Att LFC också hade 4 raka vinster mot dom (en i cupen) misstänker jag var utmärkt tändvätska om inte det jag räknat upp innan räckte.
Allt som allt en trist match med ett oacceptabelt resultat men till skillnad mot tidigare pinsamma matcher fanns det åtminstone förmildrande omständigheter här.
Tack för korrigeringen. Har rättat i texten.
Kom för övrigt på att LFC även hade ett riktigt superras 2016, fast det var ju en träningsmatch där de svenska landslagsspelarna inte var med. Så det raset skall nog ändå inte räknas in.
Ja, de spanska spelarna var nog minst lika förvånade som United-spelarna var i lördags. Är det verkligen Sveriges bästa lag vi spelar mot?
Hej Martin..
Tycker det är tråkigt att skylla på skador dommare osv.Generellt är det ni och Rosengård som alltid belyser era skador på spelare.E-tuna hade väl oxå borta/vilade ett par spelare i matchen mot er?,Pite har nästan hela hösten haft tunga skador/sjukdomar på Ellen Loch Emmeli.L, väldigt viktiga spelare för oss, men vi ställer alltid upp med bästa laget för dagen.😀Synd att ni inte vann, nu kommer E-tuna hålla undan för oss.Häls Pite P-o..
Ja, men ni har inte en hel startelva på olika landslagsuppdrag + spel i UWCL. Ni har inte heller blivit svenska mästare 2017. Så?
(jag lovar att jag inte ska räkna upp alla skador på nyckelspelare, inte heller alla unga som behöver speltid i tävlingsmatcher)
Ja man spelar ALLTID med bästa laget,de som finns tillgängliga! Diaz och Björn har vad jag förstått varit ordinarie under säsongen men nu var Diaz borta och Björn småskadad och fick ersättas med för den dagen ordinarie spelare.
The Guardian, hoppas du inte blev alltför stött?.Vad har det med om vi blev svensk mästare eller inte?, tänk om ni kunde skriva att Pite eller E-tuna var bättre förberedda och effektivare än Lfc just denna dag. Och inte skylla på att vi gjorde tre turmål, och även mot oss var 2/3 delar av backlinjen borta, och dommare var sämst..Tycker bara det blir massa gnäll, är inte alltid Lfc är bäst för dagen, men dom är grymt bra, det kan vi konstatera../P-o
LFC och tränaren Björkegren chansade med att inte ställa bästa laget på planen mot Eskilstuna – eller om man så vill – gjorde ett strategiskt övervägande och val givet kommande WCL-spel. Det var en chansning som inte gick hem resultatmässigt. Om det var rätt får vi aldrig riktigt veta, även om resultatet i mötena mot Prag ger en indikation. Jag är dock rätt övertygad om att tränaren tänkt minst en gång till om han kunnat förutse att matchen skulle sluta i förlust med sex mål. Jag tror också att laget, inte minst i solidaritet med sin målvakt, hade kunnat tänka sig att spela med det bästa laget. Samtidigt – startelvan var bra nog för att kunna vinna mot United.
Det finns alltid en viss efterdyning till ett säkrat guld och fest, samt när man ändå leder serien med ointagliga nio poäng, med fler viktiga (re) matcher på agendan (läs: Sparta Prag), samt fler duktiga spelare på bänken som inte fått spela så mycket, samt slitna spelare. Det är förklaringen, ingen ursäkt för siffrorna (inte heller nåt gnäll).
För övrigt var jag ödmjuk efter att Piteå hade gästat Linköping i somras. De var bättre, precis som jag skrev då (och precis som United var i lördags: de ska vara stolta över Kullashi). Så nu fick du läsa det igen (om du vill kan du gå tillbaka till kommentaren också: domaren var bra, det var inga turmål osv. osv.). 🙂
Men det var väl bara det du ville höra…
The Guardian..
Om du läser mitt första inlägg mer noga, så har jag inte sagt att just du skrev det.. P-o Eriksson vid 7 november 2017 kl 11:15.. Tycker att man som spelare kan vara tuff/ful i sitt spel på plan, men förlorar man matchen ska man vara rakryggad och tacka gratulera motståndarna.Tycker väl att vi supportrar kan uppträda likadant på sidan av plan..Men som sagt är det ju bara vad jag tycker.. Mvh P-o
Om vi struntar i alla möjliga och omöjliga förklaringar till Linköpings magplask mot Eskilstuna, och innan denna pinsamma föreställning läggs till handlingarna, så vore det hedersamt om LFC gick ut med en stor och ärlig ursäkt till den publik som råkade befinna sig på Linköping Arena i lördags. Som supporter skäms man djupt med tanke på alla som bänkat sig för att se en jämn och spännande match mellan två av Damallsvenskans topplag. Här fanns många tillresta – inte minst ungdomar – från olika klubbar i regionen. Bland dessa åskådare fanns också många som för allra första gången besökte LFC:s hemmaarena. Det är nog tveksamt om de vill återvända efter upplevelsen…
Pengarna tillbaka efter en usel föreställning brukar förstås inte vara kutym inom sportvärlden, men ett beklagande kan aldrig vara fel. Så hoppas jag att utespelarna bett sin målvakt om ursäkt för det dåliga stöd hon fick under dryga nittio minuter.
När detta är sagt eller skrivet får vi inte glömma att Eskilstuna gjorde en alldeles utmärkt match och ingen skugga må kastas över deras klara seger. Säkert var spelarna lika omtumlade som glada över den oväntade krossen mot Mästarna.
”Råkade befinna sig…”? Det är ingen Linköpingspublik som ”råkar befinna sig” på en LFC-match. Den tröga och sega Linköpingspubliken som släpat kropparna till Arenan hade snarare gjort det med stor ansträngning och för att gotta sig i ett SM-guld – tji fick de och istället ett rejält antiklimax.
Hur den svårflörtade Linköpingspubliken reagerar på fiaskot mot Eskilstuna får vi se när LFC spelar returen mot Prag i årets sista hemmamatch på arenan. Det är inte bara sommaren som är kort – kanske också minnet?
Vi fick iaf se Tulkki, den unga finländskan, göra en strålande match. Succé tycker jag. Finns inget att be om ursäkt för (det är värre om de åker ur UWCL och/eller får mer svåra förslitningsskador, och/eller inte låter unga spelare spela). Det var snarare humant att låta vissa spelare vila och andra spela. Jag känner inte tillnärmelsevis några negativa känslor angående lördagsmatchen. Som supporter till LFC. Och det kommer åskådare från lite olika håll till varje match. Även ungdomar.
Och i stort sett all fotbollspublik i Sverige är segon som inte orkar ta sig nånstans. Utan bil är det ännu värre, då orkar ingen ta sig någonstans öht.
Personligen återvänder jag med all säkerhet redan 15 november. Mysigt i höstrusket (ja, jag har en dunparka),
Ännu en korsbandsskada på en kvinnlig fotbollsspelare. Har jag fel eller drabbas inte kvinnorna betydligt oftare än männen av den här typen av skador?
Ja, fast när jag skrev att Lantz inte platsar i en startelva i LFC, att man skulle satsa på Arnth/Kildemoes, vilket man sedermera gjorde, då var Rydén m.fl. där och gnydde: ”hon var ju iaf kapten i sitt förra lag”… osv. osv. Nu är det annat ljud i skällan…
(precis som när jag skrev att Kullashi bör plockas in i landslaget för flera omgångar sedan).
Nej, LFC var kvar i partymode, de var på scen i en musical tidigare i helgen också, lägg därtill blommor, gratulationer, champis/pommac osv. (typiskt Linköping att ta varje tillfälle att festa och njuta; men det kan vara bra i längden också, att fira – vi får se 2018). Plus då givetvis att man ställde över några spelare. Men de ville vinna, de spelade bra bitvis – så ingen läggmatch eller liknande… glöm det.
Men jag bryr mig inte vad kritikerna säger. Tulkki kom in och gjorde en fantastisk insats i en Claudia-roll (tror inte LFC är betjänt av de halvbra nyförvärv som diskuteras nu i dessa bloggar, från klubbar som åkt ur osv.; det finns redan material – men de är väl ”gamla kaptener” osv.; lika orealistiskt som att Dahlqvist ska gå till en storklubb…).
Så när man satsar på unga spelare i en match och det får ett visst utfall, beroende på en mängd tillfälligheter, ja, då är det fel på det också; men sedan när dessa unga spelare senare etablerat sig, ja, då ska de hyllas… precis som man nu hyllar LFC för SM-guld 2017. Det kanske inte var så kul för t.ex. Haglund och Törnqvist, Selerud, men de har min fulla respekt och mitt hela stöd – det gäller alla de andra också. Kritikerna och bloggarna kan säga vad de vill…
Tulkki kom in och visade att hon är en riktigt bra spelare. På sikt kan hon ersätta Claudia – om det skulle bli aktuellt. Det räcker. Det var en framgång för LFC. Det var ingen ”förnedring i hemmaborg” som Rydén påstår när han istället satt valde bruksorten i skogen utanför Linköping. LFC har haft väldigt många skador, de har dessutom blivit uppköpta, samt haft enormt tungt spelschema/reseschema med klubblag och landslag. Imorgon är det ny bortamatch i UWCL.
Så tränaren plockade in några spelare som inte spelat så mycket under säsongen. Utfallet av risktagandet blev 0-6, vilket var alldeles för stora siffror. Men ändå…
… vem bryr sig om hundra år? Folk kommer bara ihåg en mästare.
Kaneryd åkte på samma/liknande som Rasmusen och danskan har varit borta från spel hela 2017. Det är allvarligt. För svensk del är Samuelssons skada betydligt mer problematisk, väldigt tråkigt för henne också, såhär i början av utlandssejouren, när det gäller att spela till sig en given plats.
Sedan det här med att KIF och Kvarnsveden skulle vara bra lag, ändå… utökning av Damallsvenskan? Det är en full cirkel där vissa mediokra spelare som inte kan slå en passning på tio meter ändå har hyllats som namn – i Örebro finns det gott om dem – av bloggare och journalister. Och nej, Tabita C kommer inte att vara kvar i Kvarnsveden. Priset du betalar för att åka ur är att de verkligt framgångsrika spelarna försvinner. Paradoxalt nog samma pris som de svenska mästarna sannolikt betalar, även i år (?). Risken finns, därför måste en klubb som vill något ibland spela med framtidsspelare (tonåringar – vad var medelåldern i LFC i lördags när matchen avslutades?) i tävlingsmatcher.
Nu ser vi fram mot morgondagen, i Prag, med lite mindre slitna spelare. 🙂
Jag kan sträcka mig till att Tulkki gjorde en OK match givet sin ungdom, att inte ha spelat särskilt mycket på sistone och att hon hade den mycket otacksamma uppgiften att jämföras med Neto eller Asllani och dessutom i ett lag som för dagen hackade i andra lagdelar också. Fantastisk? Tyvärr inte.
Lantz var olycklig i sitt agerande vid några tillfällen. Men precis som för Tulkki är hon naturligtvis beroende av matchträning för att nå sin högsta nivå och under de förutsättningarna kan hon antagligen platsa i en startelva i LFC. Det skulle förvåna mig om hon som 29-åring och rutinerad damallsvensk spelare bara värvats av LFC för att sitta på bänken med ungdomar och lärlingar. Det talar starkt emot LFC:s framgångsrika värvningsfilosofi i övrigt. Vi fick också se hur förödande mittbacksmisstag kan vara och vilken utsatt position det är ”halv målvakt”. Arnth som ofta och med rätta hyllas har också knoppat några bollar i eget mål.
Jag vet inte hur mycket jag tror på det där med att SM-festandet låg bakom 0-6-förlusten. Det var snarare andra och i kommentarer nämnda saker som låg bakom. Inget fel i glädjen och att fira – det var väl just en sådan sak Rosengård var dåliga på. De vann och sedan gick var och en till sitt. Vi vet vad den mentaliteten ledde till.
När det gäller möjligheter att efterträda Neto med samma kvalitet är det enormt svårt, även om LFC visat att de kan hålla uppe bra mittfältsspel också utan henne, inte minst genom Asllanis insatser. Det ska också bli spännande att se vad en frisk och matchtränad Helin kan göra 2018. Tulkki ny Neto? Bra och kanske till och med mycket bra på sikt, men ”ersätta” – näpp. Jag vet inte vem du syftar på med ”halvbra nyförvärv”, men Addo från Kvarnsveden är nog det närmaste en Neto någon damallsvensk spelare 2017 i ett annat lag kommer. Annan stil, men teknik, bollkontroll och spelförståelse av hög kvalitet.
Jag håller med om att efter säsongen kommer de allra flesta bara att komma ihåg att LFC tog SM-guld, inte ett eller annat bottennapp.
Det var just den där hyllningen med artisten Ola Salo som jag reagerade på. Visst vackert, men skulle det ha hänt dagen/ett par dagar innan en viktig/avgörande match? Tror inte det. Tulkki då? Vi har sannolikt lite olika uppfattning angående lördagsmatchen. Du kan ha rätt. Vad jag menar är att hon hade fin touch på bollen och bra rörelsemönster. Så om två till fyra år, vem vet? Jag ser det inte som omöjligt att ersätta i just den positionen (behöver inte vara på exakt samma höga nivå som när Neto är som bäst, det är svårt att nå upp till – som du skriver). Så jag tycker alltså att Tulkki gjorde en fantastisk match givet just sin ungdom och oerfarenhet mot ett så pass bra motstånd. Klart positivt överraskad.
1) Jag kan inte minnas att jag skulle ha förordat Lisa Lantz för LFC:s startelva. Du får gärna komma med en länk till det inlägget. Vad jag kan minnas har jag varit frågande till värvningen från start.
När det gäller Loreta Kullashi ville du ha in henne i landslaget som defensiv mittfältare, i stället för Caroline Seger. Det var valet av position jag vände mig mot. Jag kanske inte heller tycker att hon är helt redo för landslaget ännu. Men jag skulle inte protestera om hon kom med i truppen i morgon, för hon är ett av våra större framtidsnamn.
2) Det är bra att ge nya spelare chansen. Men för att de verkligen skall få den där chansen måste de matchas in en och en eller möjligen två och två i den riktiga startelvan, och i matcher som gäller något. Det är inte att ge nya spelare chansen att ge en handfull speltid, samtidigt som man vilar lagets största affischnamn. Det är möjligen ett sätt från tränaren att visa att de finns med i bakhuvudet, men inte mer. Kim Björkegren är så klart den som skall ha störst kritik. Hans sätt att matcha laget visade tydligt att han inte tyckte att det var en viktig match. Vi får verkligen hoppas att hans coachning ger positiva effekter i Prag.
3) Du har förstås rätt i att guldet är det viktigaste, och att det är det som kommer att bli ihågkommet längst tid. Men jag tror att om det är något enskilt matchresultat från säsongerna 2016–17 som kommer att leva kvar länge, så finns det nog tyvärr en uppenbar risk att det resultatet är just 0–6 mot Eskilstuna. Mest eftersom det sticker ut, ungefär som att Elfsborg fortfarande får leva med 1–8 i en betydelselös bortamatch mot Djurgården säsongen 2005.
Glömde en sak:
4) Oavsett hur matchbilden har varit och vilka som är motståndare så är 0–6 i hemmaborg ett högst förnedrande resultat för ett elitlag.
Men då måste jag misstagit mig, det var nån annan (går inte tillbaka och checkar, utan litar på ditt ord). Kullashi som blivande 10:a har jag inte heller något emot, det viktiga är truppen och sedan på sikt en position i startelvan.
Tror möjligen resultatet kommer att leva kvar hos dig, de flesta kommer att glömma det – tycker du överdriver lite. Och inte minst, titta på matchen, den var inte så illa spelad av det unga LFC. Men nej, du åkte över Vättern till Östergötland och när du gjort det så satte du dig på Kopparvallen istället… vad har du för försvar för det? Nej, just det, det finns inget. 🙂
Sedan har du 5-0 mot just Eskilstuna i en betydelselös match för nåt år sedan. Tror inte det lever kvar så mycket hos dem, det visade de inte minst i lördags. Hade inte LFC nån 8-0 vinst också förra säsongen? På bortaplan?
Björkegren chansade lite, javisst. Men så fick han en skada på Andersson också och bytte in Törnqvist. Kan inte se nåt större fel i det. Notera även att Lantz ersatte Kildemoes som varit allmänt småsliten under hösten.
Förnedrande är hur man tar det och vilka omständigheter som finns. Björkegren ställde ett ungt LFC på planen, över 90 minuter. Det höll inte – inget mer med det. Men visst, en ”reminder” om hur verkligheten är beskaffad kan det säkert tjäna som inför framtiden.
Det är ännu INTE klart med sändning av LFC:s bortamatch mot Prag som nämns i artikeln, däremot sänds hemmamatchen. Besked idag?
Tack. Är nu korrigerat.
Johan: inte helt rätt att skriva ”Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt.” Det laget har förlitat sig på EN spelare som gjort målen åt dem. Tar man bort hennes mål i år hade Kvarnsveden varit lag 11 eller 12 från omgång 1 och framåt. De har ju dessutom släppt in rätt mycket mål också. Många i Kvarnsveden har nog tänkt så här under det här året: vi har ju Tabitha, hon fixar det här åt oss igen. När hon sedan inte levererat fanns det ingen bakom henne som tog över.
Angående LFC tycker jag laget saknat en riktigt bra pådrivare på plan sedan Jessica och Magdalena försvann. Kosse har rutinen och är mycket bättre som spelare nu än för några år sedan, men hon är ingen spelare som trissar upp lagkamraterna ute på plan (än). Att LFC saknar en sådan personlighet i truppen nu märktes tydligt under matchen mot E-tuna. Det var tyst värre redan efter det första målet. Där har LFC en uppgift att fixa. Min slutsats efter LFC:s förfall i matchen mot E-tuna:
– Flera ringrostiga spelare som spelade matchen. Att slänga in Haglund för första gången i allsvenskan tillsammans med ej samspelt backlinje är ingen höjdare mot ett revanschsuget United. Jag hade gärna sett Alva Selerud från start istället för Marija eller Lina. Konstigt att hon inte fick starta när Haglund fick stå i mål eller att Tulkki spelade från start på mitten.
– Omotiverade när guldet är klart. ”Måste vi spela mer nu?”
– Slitna både fysiskt och psykiskt efter guldet 6 dagar tidigare. Undrar hur många bra träningar laget hade innan matchen mot United?
– För mycket tankar på Champions League nu när guldet är klart.
– Anna Oscarsson är visst fortfarande en supporter till LFC:s konkurrent Hammarby. I söndags stående i Bajenklacken med Bajenhalsduk. Se bildbevis här: https://isopeter.wordpress.com/2017/11/06/20171105-hammarby-damfotboll-vs-kristianstad/ Finns det fler exempel på damfotbollsspelare som supportar sina allsvenska konkurrenter? Är det likadant i herrallsvenskan? Exempel: Kim Källström är egentligen AIK-are och står i deras hejaklack under matcher trots att han spelar i Djurgården. Lite konstigt är det.