Popp, van de Sanden och Kristianstad

Nu har jag också hunnit se Champions Leaguefinalen. Och det var en final som blev ganska mycket som man trott, i varje fall i 90 minuter.

Matchen slutade ju 0–0 efter ordinarie tid, precis som jag hade tippat. Så långt var det chansfattigt och tillknäppt. Lyon hade som alltid mest boll, men spelkvaliteten var inte av högsta klass. Troligtvis genom att båda lagen spelade ett bra försvarsspel, och tvingade fram misstag från motståndarna.

Eventuellt gjorde dock Lyon och Amandine Henry ett mål. Hennes nick var troligen över mållinjen. Men kameravinkeln på tv var sådan att det var omöjligt att 100-procentigt fastställa att bollen var inne. Och tyvärr hade Uefa inte kostat på sig att fixa målkameror till damernas final. Svagt.

Det fanns även ett antal straffsituationer i matchen. Wolfsburg skulle förstås haft en när Sarah Bouhaddi var sen i en duell med Sara Björk Gunnarsdottir. Lika självklart som att utespelare inte får dela ut sena sparkar är ju att målvakter inte får slå folk i huvudet. Men även Lyon hade ett par straffsituationer. Så domarens feghet jämnade ut sig.

I förlängningen fick vi sedan den sprakande fotbollsfest som vi hoppats på. Wolfsburg gick på knäna efter att ha fått försvara sig i 90 minuter. Dessutom hade de 120 minuters cupfinal i benen och tvingats byta ut viktiga Björk Gunnarsdottir. Trots det tog man en tidig ledning genom Pernille Harder i 93:e minuten.

Där och då hade plötsligt Wolfsburg fått ett litet övertag. Lyon hade ju haft svårt att skapa chanser, och man hade dessutom en handikappad målvakt. Bouhaddi hade nämligen skadat vänsterhanden på övertid, och det var tydligt att hon inte kunde använda den handen som hon ville i förlängningen.

Tillagt i efterhand: Bouhaddi spelade hela förlängningen med bruten vänsterhand. Hon har således spelat färdigt för den här säsongen.

Wolfsburgs övertag varade dock inte i många minuter. Nästan direkt på Harders ledningsmål skedde nämligen två saker som båda kan sägas vara matchavgörande. Först bytte Lyons tränare Reynald Pedros ut Saki Kumagai och satte in Shanice van de Sanden. Eftersom han tidigare hade bytt in Delphine Cascarino för Selma Bacha satsade Pedros fullt ut på fart.

Normalt får det franska storlaget inte får så stora ytor, utan då har man mer nytta av instick från bollsäkra passningsspelare som Kumagai, Henry, Le Sommer och Dzsenifer Marozsan. Men i finalen hade inte Marozsan någon av sina bättre dagar i offensiven, vilket gjorde det rimligt att dra tillbaka henne ett snäpp.

van de Sanden hade inte lyckats speciellt bra tidigare i Lyon. Men i förlängningen mot Wolfsburg fick den nederländska yttern plötsligt massor av yta. Och då går det som bekant väldigt fort.

Kort efter bytet gjorde Alexandra Popp bort sig. Mitt antagande om att de båda lagen skulle ställa upp med samma startelvor som förra helgen visade ju sig vara korrekt. Det jag hade missat var att Wolfsburg hade gjort Popp spelklar efter 3,5 veckors skadeuppehåll. Det blev således den nickstarka tyskan som tog Claudia Neto:s plats på centralt mittfält.

Kanske hade det varit bättre om Popp vilat några veckor till. För i den 96:e minuten gjorde hon en vansinnessatsning mot Cascarino på mittplan. Och då Popp redan hade ett gult kort (också det solklart) fick ett redan tröttkört Wolfsburg avsluta med tio spelare.

De sista 24 minuterna var uppvisning från Lyons sida. Man gjorde fyra fina mål, tre på passning från van de Sanden:

Alla fyra Lyonmålen var alltså snygga. Själv är jag lite svag för smarta löpningar i straffområdet, och sådana fick vi se vid 3–1-målet. På klippet ovan syns tydligast hur fint Delphine Cascarino löper bort Nilla Fischer från området framför målet, och på så sätt ger Ada Hegerberg en jätteyta att löpa in på. Ingen skugga över Fischer dock – jag tycker nog att hon totalt sett var Wolfsburgs bästa spelare i finalen.

Hegerbergs 3–1 var för övrigt norskans 15:e i årets Champions League – så många har ingen tidigare gjort i samma turnering.

4–1 gjordes av inhoppande Camille Abily. Hon är tillsammans med Corine Petit och Elodie Thomis inne på sin sista vecka som elitfotbollsspelare. Efter morgondagens ligaomgång och torsdagens cupfinal lägger trion skorna på hyllan.

Det mest spännande i den avslutande ligaomgången är för övrigt bottenstriden, där hela sex lag riskerar att tvingas följa med Olympique Marseille ner i andraligan.

Bordeaux    –13   22
Rodez         –24   22
Fleury          –23   21
Albi             –23   20
Lille             –24   20
————————
Guingamp   –17   19

För att göra det extra raffinerat har Guingamp hemmamatch mot jumbon Marseille och nästjumbon Lille har bortamatch mot inblandade Bordeaux. Övriga inblandande spelar enligt följande:

Paris FC–Fleury
Rodez–Lyon
Montpellier–Albi

I toppen har Montpellier en liten, liten chans att snuva PSG på andraplatsen. För att det skall ske måste Montpellier vinna mot Albi samtidigt som PSG förlorar borta mot tabellfemman Soyeaux.

Till Tyskland, och ytterligare en fransk före detta storspelare som slutar. Bayern München meddelade nämligen häromdagen att Laura Georges avslutar sin karriär.

Hennes Bayern München spelar en nyckelmatch i morgon (direktsänds på DFB-tv 14.00). I den näst sista ligaomgången ställs man nämligen mot ett tröttkört Wolfsburg. Hemmaseger skulle innebära att Bayern i princip har säkrat sin plats i höstens Champions League. Poängförlust, och mycket talar för att Freiburg har kvar chansen på andraplatsen in i slutomgången.

Wolfsburg               +49   55
Bayern München    +45   47
———–
Freiburg                  +31   44

Här är resterande matcher för Bayern och Freiburg:

I morgon: Bayern–Wolfsburg och Jena–Freiburg.
Söndag den 3 juni: Frankfurt–Bayern och Freiburg–Essen.

Så till Sverige och damallsvenskan, där jag sedan senast har sett Kristianstads två senaste matcher. Den mot Rosengård var lysande, medan dagens mot Eskilstuna var rätt dålig. Trots både varierande matchkvalitet och prestationer innebar matcherna sex hemmapoäng till KDFF, som nu ligger tvåa i tabellen.

Mot Rosengård stod Kristianstad för en väldigt framgångsrik press under de första 45 minuterna. Trots att Malmölaget tydligen var förvarnat hamnade deras spelare på hälarna, blev passiva och initiativlösa. Deras passningar slogs bakom medspelare, eller på fel fot. Det var första gången i år jag såg Rosengård se riktigt beskedligt ut.

Kristianstad visade däremot upp både löpvilja och bolltrygghet, inte minst från Rita Chikwelu och Alice Nilsson. När Rosengård försökte sätta press flyttade KDFF-spelarna bollen på ett bra sätt och kunde spela sig förbi.

Dock var Malmölaget på väg in i matchen efter paus. Man gjorde åtta bra minuter, men sedan rasade allt när Nathalie Björn gjorde en megatavla och upphävde offsiden på Ogonna Chukwudi, vilket ledde till hemmalagets helt matchavgörande 2–0-mål.

Efter matchen letade inte Rosengårds spelare och ledare ursäkter, utan kritiserade sin egen insats och förklarade att Kristianstad hade varit det bättre laget. Snyggt.

Tränare Jonas Eidevall hade ju faktiskt lätt kunnat skylla på att man tvingades spela utan Caroline Seger, samt att både Sanne Troelsgaard och Simone Boye Sörensen tvingades kliva av på grund av skadekänningar. För de skadorna var självklart faktorer i matchen. Men har jag uppfattat rätt valde Eidevall att säga att hans lag gjorde en frustrerande insats, och att man skall kunna vinna oavsett skadorna. Det här är en stor skillnad mot hur det lät i höstas, då Rosengårds spelare och ledare gärna gnällde på domare, eller andra saker när resultaten gick emot.

I dag vann Kristianstad igen. Det som var gemensamt för lagets två senaste matcher var att Sif Atladottir återigen var en jätte i backlinjen, att Alice Nilsson återigen sprang kopiöst – borde inte Peter Gerhardsson ta en titt på henne?, samt att Therese Ivarsson gjorde ännu ett mål. Hon har gjort fem mål totalt, och är nu uppe i delad ledning av skytteligan med Anja Mittag. Starkt.

Alice Nilsson

Men fotbollsmässigt var det inte roligt att se dagens match. Det var hafsigt och massor av felpass. I den första halvleken kändes det som att Kristianstad hade totalkontroll, trots att de bara skapade tre klara målchanser. Så långt uppträdde Eskilstuna som ett nedflyttningslag.

Gästerna hade sällan adress på sina uppspel, utan det var nästan uteslutande långa bollar på Bengt, och som bekant får inte Bengt spela i damallsvenskan…

Den enda Eskilstunaspelare som kändes lite konstruktiv under de första 45 minuterna var Loreta Kullashi, som dock bara kom nära att få fram någon av sina genomskärare. Efter paus försvann Kullashi nästan helt ur matchen. Ändå såg Eskilstuna lite vassare ut i den andra halvleken, i varje fall under en period i inledningen.

Då lyckades trion Hanna Glas, Felicia Karlsson och Mimmi Larsson skapa lite oreda i hemmaförsvaret. Men närmare än två avslut utanför från Larsson kom man inte. Det trots att hemmaspelarna såg dödströtta ut redan efter 55–60 minuter.

Eskilstunas lag känns knappast tryggt och fungerande. Det skall nästa vecka till Kalmar för ångestladdat bottenmöte. Från vad jag sett av de båda lagen hittills känns Kalmar som knappa favoriter i den matchen.

I torsdags spelades ju också två damallsvenska matcher. Där vann Linköping borta mot Hammarby på matchens sista spark, medan Djurgården och LB07 delade på poängen. I morgon på mors dag möts Hammarby och Djurgården i årets första Stockholmsderby. Det känns som en öppen historia.

Matchen Göteborg–Piteå känns också öppen, även om jag skulle sätta en tvåa som utgångstips. Däremot känns hemmalagen som favoriter i de två sista matcherna; Växjö–Kalmar och Rosengård–VIttsjö.

I elitettan fortsätter det att vara superjämnt. Efter att de tre topplagen Lidköping, Örebro och Kungsbacka tagit varsin poäng i den här omgången kan Sundsvall och AIK vid segrar i morgon gå upp på allsvensk plats. Sundsvall skall till Mallbacken och AIK till Asarum.

Slutligen tänkte jag återvända till en av de senaste veckornas hetaste frågor här i bloggen, nämligen domartillsättningar. Under veckan har jag kollat med en person med stor kunskap i frågan om hur lämpligt det var att Malmödomaren Tess Olofsson dömde en cupfinal med ett Malmölag på planen.

Svaret var att den typen av tillsättningar bör undvikas, då de sätter domaren i en jobbig situation. Jag trodde att fotbollen hade gjort som basketen, alltså helt börjat bortse från domarnas hemvist. Men så är det inte. Man har fortfarande som grundpolicy att Gävledomare inte skall döma lag från Gävle, eller att Malmödomare inte skall döma lag från Malmö.

42 thoughts on “Popp, van de Sanden och Kristianstad

  1. Nej, KDFF – United var inte så underhållande, men tre nya friska pinnar till KDFF och vem kommer ihåg skönspel i den jämförelsen? Två lag utan förlust som nu toppar DA.

    What? Inga bortförklaringar från Rosengård. Vad har hänt med Eidevall? Skämt åsido – ditt påpekande om detta hade nog sin adresslapp, men den behöver ju inte alltid skrivas ut. De som fattar fattar och övriga behöver inte bry sig, kanske?

    Jaha, det var alltså ingen höjdare med Olofsson i cupfinalen. Men det du tar upp speglar bara en sida av saken – att Olofsson blir utsatt, inte att det finns sportsliga tveksamheter. Det fattar kanske inte din källa, eller vill denna inte tala om det, troligen det senare. Hur som helst – klantigt alternativt arrogant av SvFF. Eller så kanske det var helt avsiktligt – är det Olofsson som coachas mot bästa domare, så bygger jobbiga situationer bara karaktären? Bara damfotboll hej och hå – Karl-Erik flinar vidare….

  2. ”Troligtvis genom att båda lagen spelade ett bra försvarsspel, och tvingade fram misstag från motståndarna.”———–desto mer obegripligt att Shanice van de Sanden hålls utanför, är övertygad om att Lyon/Hegerberg/ kunde gjort flera mål under ordinarie tid och att klarat den tröga Wolfsburg försvaret med Fischer i spetsen med lätthet…
    Lyons försvar var ett par klasser bättre i mina ögon

  3. Noterar att det är 4100 personer på matchen Hammarby – Djurgården, även om man hade hoppats på 6000. Men bra så långt. Det gnälls ofta på dom dåliga publiksiffrorna i DA, med all rätt men man kan nämna att Wolfsburg hade 1500 pers mot Duisberg, 1200 mot Werder Bremen och 1700 mot Bayern. Det är inte mycket bättre i Lyon eller Chelsea om man undantar FA cup matcher och CL matcher. Hammarby har 1700 i snitt, vilket är bäst i Allsvenskan. Men det kan naturligtvis bli mycket bättre.

    • Med matchen idag inräknad ökar dessutom Hammarby sitt snitt till 2324.
      Starkt och väldigt kul för ett lag som har haft svårt att locka publik tidigare år.

    • Tja…gnälls och gnälls….det går in alla fall att konstatera att Damallsvenskan i sin moderna form inte tydligt förbättrar sina publiksiffror efter alla år. Medelvärd (snitt) är ett sätt att mäta publiksiffror, medianvärde ett annat och ibland kan de skilja rejält. Samtidigt kan medianvärdet vara mer ”sant” sett till att ett enskilt högt eller lågt värde inte får samma genomslag som i medelvärdet.

      Hammarby hade förra året 711 i medelvärde, men i medianvärde 578, dvs ungefär 19% lägre publiksnitt. Det som drog upp medelvärdet 2017 var motsvarande match som idag – derbyt mot DIF. En mer rimlig och belysande publiksiffra för ”normaltillfällen” är enligt min uppfattning alltså 578, inte 711. Detta bara som exempel, utan att särskilt peka ut Hammarby.

      Visst kan man säga att drygt 4000 idag var bra, men samtidigt: 1) alla lag kan göra något enskilt ”event” av en enstaka match och på så sätt skapa extra uppmärksamhet och intäkter, men det säger ytterst lite om hur normalsituationen ser ut, 2) man behöver inte alltid jämföra med lag och ligor där det ofta ser lika illa ut. Varför inte titta på de mest publikdragande lagen i USA istället?, 3) De som på allvar tänkt slå publikrekordet i DA gjorde en grov missbedömning av intresset och siffran 15 000 var helt orealistisk. Däremot lyckades nog konceptet ”morsdagsderbyt” falla media på läppen varför det TV-sändes, 4) publik är en sak, betalande publik är en annan sak och fullt betalande publik är ytterligare en annan sak. Det finns nog inget enkelt samband mellan publikantal och entréintäkter och 5) Tänk vilket tryck det hade varit med 3-4000 på Kanalplan – Hammarbys riktiga hemmaarena. Då hade kanske till och med Hammarby kunnat vinna?

      • 1) Jo, det gnälls ofta på publiksnittet i DA. Oavsett bakgrund och vad det beror på.
        2) Tycker att det är positivt att det var över 4100 när Hammarby-Djurgården spelade oavsett vad du tycker och försöker analysera :))
        3) Det var ingen vetenskaplig analys eller någon djuplodande belysning och jämförelse när jag nämde Wolfsburgs siffror – bara en enkel redovisning av att Wolfsburg inte har ett så jätteimponerande publiksnitt som avskräcker. Det var inte svårare än så.
        4) Finns säkert mycket att lära av andra länder – även USA. Däremot är fotbollen lite mer kommersialiserad i USA.

        • Den stora skillnaden är ju att de damallsvenska klubbarna är mycket mer beroende av publikintäkter än Wolfsburg och Lyon, som ju får sina pengar från herrfotbollen.

        • Sälvklart, men min poäng med den lilla jämförelsen var inte i första hand ekonomiskt utan enbart en fingervisning på att det inte är så lätt att dra mycket publik på seriematcher, inte ens för topplag som Wolfsburg, Lyon och Chelsea ännu mindre för Hammarby, Vittsjö, LInköping i DA. Tror säkert att topplagen ute i Europa skulle vilja ha mer publik på sina matcher oavsett om det inte är lika ekonomiskt viktigt för dom som det är för lagen i DA. Så lagen i DA vill ha mer publik till sina matcher både sportsligt och ekonomiskt medan topplagen i Europa inte är beroende ekonomiskt, som du säger.

        • 1) OK, kalla det gnäll om du vill. Själv tycker jag det är en allvarlig och återkommande fundering över varför siffrorna ser ut som de gör, varför publiken inte ökar och vad klubbar och andra kan göra åt saken.
          2) Javisst, för att vara en match i Stockholm var det en bra publiksiffra med drygt 4000. Men det var långt ifrån både 6000, 9400 och 15000 som ju var mål som nämnts de senaste veckorna.
          3) Att många även ledande lag inte har stora publiksiffror är välkänt. Jag vet inte om du jämförde för att tysta ”gnället”, men kanske.

          Jag hoppas du Rolf Persson tillåter att någon annan lägger till några synpunkter på frågan om publik. Konstigare än så behöver det inte vara…..

        • 1) Håller med och är helt enig med dig på denna punkten. Har liksom du ingen patentlösning.
          2) Förvisso hade man räknat med mer publik, men det var Mors dag och en fantastisk sommardag och annat som drog publik, så 4000 är helt okey.
          3) Nej, det var inte för att tysta gnället men bara en liten notering att även storklubbar som t e x Wolfsburg har svårt att locka publik – ingen unikt för svensk damtfotboll.
          4) Vet inte varför jag inte skulle tillåta någon annan ha synpunkter, speciellt eftersom jag har haft meningsutbyte med både dig och Rydén t e x. Konstigt tolkning av mitt inlägg?

        • Nja, kanske inte så konstigt i alla fall. Vi delar möjligen en annan sak – det verkar som vi båda kan argumentera nästan tills h-vetet fryser till is. Mina slutrader var nog mest en liten invit till flera röster. Frågan om publiksiffror kanske kan anstå till en artikel om detta. Se t ex Hattrick om publikfiaskot i Norge i helgen.

  4. Diskussionen om publiksiffor är intressant. Ofta söks (bort)förklaringar som vackert väder, dåligt väder, att det är helg, att det är vardag, temadag, evenemangskrockar, med mera, med mera. Förutsättningarna är nästan aldrig perfekta och det måste klubbarna arbeta utifrån. Målgruppen måste vara så stor och intresserad att många kommer även när det finns sådant som konkurrerar om uppmärksamheten. Krockar i programmet kommer alltid att förekomma, och det verkar som att det aldrig finns ett idealiskt väder för att gå på match. Frågan är: hur skapas ett så stabilt intresse att folk kommer på matcherna även när det finns konkurrens av annat (vilket det så gott som alltid gör)?

    • Förvisso finns det inga idealiska förutsättningar och inget idealiskt väder eller? Däremot får man försöka undvika evenemangskrockar, få TV kanaler inkl SVT Sporten att mer uppmärksamma damfotboll (och damidrott i allmänhet) samt att SVFF, elitföreningen och UEFA och FIFA ger det stöd som trots allt damfotbollen förtjänar – som tex mer arvoden, prispengar och bonus i samband med landslagsspel och CL spel. Samt naturligtvis att alla inblandade fortsätter på arbetet att göra produkten mer attraktiv – finns väl ingen genväg

        • Menar t e x höjda arvoden, traktamenten vid landslagsuppdrag som man redan har höjt efter damernas protest, mer prispengar och bonus i samband med Cupen (nu 150 000 till segraren och 50 000 till 2:an) kan höjas tycker jag och likadant vid seger i DA. Sen borde Svff ge stöd till svenska lag vid deltagande i CL och ligga på UEFA att man kraftigt höjer bonus och prispengar vid avancemang i CL så att inte klubbarna går back och måste tigga ihop pengar för att ens kunna deltaga. Det var kraftiga protester att CL galan kostade lika mycket som hela damturneringen.
          Det handlar inte att enbart stirra sig blind på vad herrarna drar in och exakt utgå ifrån det utan man måste se utanför ramarna och se till att både herrar och damer stöds utifrån olika förutsättningar – nu har ju SVFF två sektioner, en herr och en dam och då måste man utgå ifrån det. Man måste jobba mer och på alla plan, TV intäkter, sponsorer, ja på alla plan och det görs inte tillräckligt i dag.
          Det handlar inte om att man får ta från herrarna i första hand – även om jag inte tror att herrarna skulle misstycka – utan att försöka stödja damerna utan att det drabbar herrarna så långt det är möjligt.

        • Ok. Du har inga klara summor eller procentsatser.

          Man bör nog ha klart för sig att det både i första, andra och tredje hand handlar om att få pengar från herrfotbollen. Vilka ersättningar du än pratar om så handlar det om att ”ta från” herrarna. I varje fall fram till den dag damfotbollen gör egna vinster.

          Frågan om nivåer är inte okomplicerad. Men en sak är i alla fall säker, och det är att av alla idrotter som kämpar för att få ihop sin ekonomi är damfotbollen privilegierad eftersom den har den rika herrfotbollen att få pengar från.

        • Johan Rydén – Först skriver du att man inte kan ”få” eller ”ta från” herrarna och sen att damfotbollen är priviligerad eftersom man just ”får” pengar eller ”tar” från herrarna? Hur skall du ha det J Rydén?

          Är kanske naiv och drömmare men jag tror att det finns andra sätt än damfotbollens egna generade vinster och att man inom Svff:s damsektion jobbar på andra plan att generera pengar till damsektionen utan ”att ta” från herrarna, omfördelning, andra prioriteringar, TV avtal, sponsring, marknadsföring och stöd från näringsliv direkt till damsektionen utan att snegla på herrarna. Allt som Svff:s damförbund handlar väl inte enbart om publikintäkter? Tycker fortfarande att Svff Dam och Elitföreningen kan göra mycket mer för damsektionen utan att snegla på hur mycket herrsektionen genererar?

          Men det är väl naivt, okunnigt och helt uteslutet att tänka i andra banor?

        • Jag har väl ändå inte skrivit att damfotbollen inte kan få pengar från herrfotbollen. Klart den kan. Orden ”ta från” var för övrigt ditt ordval som jag återanvände, därav inom citationstecken.

          Jag har inte lagt in några egna värderingar på nivåer i det här meningsutbytet. Jag reagerade bara på din formulering om ”att SVFF, elitföreningen och UEFA och FIFA ger det stöd som trots allt damfotbollen förtjänar”, och undrade helt enkelt hur mycket du tycker att damfotbollen förtjänar från aktuella instanser.

          Slutligen är jag övertygad att såväl SvFF, EfD som alla damallsvenska klubbar skulle bli överlyckliga om du hade en fungerande lösning på hur man gör damfotboll till en kassako.

        • Johan Rydén – Du skrev: ”Vilka ersättningar du än pratar om så handlar det om att ”ta från” herrarna”. I varje fall fram till den dag damfotbollen gör egna vinster”. Oavsett ordet ”ta från” så är väl det helt klart dina egna ord och egen värdering att det är från herrarna pengarna skall komma från i ”första, andra och tredje hand” – kan inte tolka det på ngt annat sätt?

          Hela mitt inlägg handlar om att jobba på andra plan och att generera intäkter till damsektionen ”utan att ta ifrån” herrarna eller enbart utgå enbart från damernas egna intäkter. Ordet ”förtjänar” var kanske illa valt men tycker fortfarande att SvFF, EfD inte gör tillräckligt för damfotbollen eller klubbarna, att stärka damfotbollen, att marknadsföra den. Det handlar inte om att göra damfotbollen till en ”kassako” utan att stärka den och ge den bättre förutsättningar än i dag. Det ”förtjänar” damfotbollen, tycker jag.

        • Du tror inte att Fifa, Uefa, SvFF, klubbar och andra organisationer försöker dra in pengar till damfotbollen? De är inte dummare än att de lägger resurser där de känner att de kan dra in pengar.

          När det gäller din andra kommentar om ersättning till klubbar som släpper spelare till VM tycker jag självklart att damerna bör ha samma upplägg som herrarna. Jag tycker att klubbarna skall få dela på en förbestämd procentsats av Fifas vinst på respektive VM-turnering.

          Vilket innebär att det kan bli stora summor för damfotbollsklubbarna om nästa års VM blir en ekonomisk succé, och kanske inget alls om VM knappt ger någon vinst. Men jag är alltså av uppfattningen att herr- och damfotbollsklubbarna skall ha möjlighet att få lika stor ersättning.

        • Johan Rydén – Jo, jag tror att FIFA, Uefa, SvFF mfl jobbar på att dra in pengar till damfotbollen. Men enligt artiklarna från GP och SVT Nyheter som jag länkade till angående den massiva skillnaden i ersättning verkar det finnas mycket att göra i frågan. ECA:s damkommitté jobbar på en förändring, EfD:s Linda Wijkström säger ”att vi behöver se över konceptet” och vidare ”det är viktigt att prata om vad man kan göra på damsidan och inte prata om herrarna”. Vilket väl ligger helt i linje med vad jag försökte få fram i mina tidigare inlägg.

          Göteborgs FC:s Lasse Svensson är mest förbannad och ”tycker det är för jävligt” och Asllani och Banusic t ex säger väl mest ”suck” och ”inget är nytt under solen”.

          Men bra om frågan lyfts och debatteras. Tycker det är positivt att ECA damkommitté ”jobbar på en förändring” och att EfD:s Wijkström ”tycker man behöver se över konceptet över att investera i damfotbollen”.

        • Allt det här faller hela tiden tillbaka på damfotbollens attraktionskraft. Vi är alldeles för få som är beredda att betala för att se damfotboll. Först när det antalet ökar kan damfotbollen jämna ut avståndet mot herrfotbollen.

        • Johan Rydén – Du verkar vara helt fastlåst i din uppfattning att det enbart handlar om skillnaden mellan herrar och damer och att fler skall gå på matcherna och publiksiffror. Positivt är att andra och allt fler tänker i lite andra banor och tänker lite längre och framsynt vad som kan göras, både nationellt och internationellt både när det gäller prispengar, bonusar men också som detta handlade om ersättningsnivån vid landskamper och internaionella turneringar. Som att ECA:s damkommitté ”jobbar på en förändring” och att EfD tycker ”att vi behöver se över konceptet på hur vi investerar i damfotbollen” och ”ser vad vi behöver göra på damsidan och inte enbart prata om herrarna”. Det är positivt med en helhetssyn och ett litet uppvaknande att det finns mer att göra – även om du nu inte verkar tycka det.

        • Återigen läser du in saker som jag inte skrivit. Jag skrev att allt hela tiden faller tillbaka på damfotbollens attraktionskraft. Och damfotbollens attraktionskraft handlar om väldigt mycket mer än bara publiksiffror på arenorna. Det handlar inte minst om tv-kanaler som vill betala miljarder för sändningsrättigheter, storföretag som anser att det är en investering att satsa miljarder på damfotboll och så vidare.

          Men tv och storföretag blir inte intresserade av en sport om de inte vet att det finns en stor publik som är beredd att betala för sig. Och i nuläget är alldeles för få intresserade av att betala för att se damfotboll. Det är en sanning. Du konstaterade ju själv hur få som är intresserade av att betala för att se europeiska storlag som Wolfsburg, Chelsea, Lyon och så vidare.

          När det gäller publiksiffror på läktarna noteras att matchbiljetter bara står för cirka en procent av intäkterna inom Uefas herrturneringar den senaste säsongen. Det är tv som gäller, tv-avtal står för drygt 80 procent. Så att skaffa sig feta tv-avtal måste vara damfotbollens största ekonomiska drivkraft.

          Har du förresten sett damfotbollen jämföra sig ekonomiskt med någon annan sport än herrfotboll? Det har inte jag. Och orsaken är enkel, i sådana jämförelser har damfotbollen nämligen inget att vinna. Damfotbollsspelare har ju det nämligen bättre ekonomiskt än alla andra lagidrottare på damsidan i Sverige.

          Till sist, de som du anser tänker framsynt om damfotbollen, har de sagt varifrån de skall få pengarna till sina satsningar?

        • Johan Rydén: Jo, EfD:s Linda Wijkström tycker det är fel att herrarna får 72 000 kr och damerna 0 och tycker att konceptet behöver ses över. Noterar också att hon inte vill prata om vad ersättningen sänder för signaler på herrsidan utan det är viktigare att prata om vad som behöver göras på damsidan. Helt rätt och klokt och det vettigaste jag läst på länge om snedvridningen om damfotbollen kontra herrfotbollen. Mera sånt.

          Från SVT nyheter: ”Vi behöver se över konceptet för att investera i damfotbollen, menar Elitfotboll dams (EFD) generalsekreterare, Linda Wijkström.
          – Klubbarna driver damfotbollen. De betalar spelarnas lön och försäkring även när spelaren är borta, vi vill att lite av de pengarna ska tillbaka till klubbarna, säger hon till SVT Sport.
          Investering i damfotbollen
          Men Wijkström vill inte prata om vad ersättningarna på herrsidan sänder för signaler. Det är viktigare att prata om vad som behöver göras på damsidan”

          https://www.svt.se/sport/fotboll/okad-ersattning-for-herrar-noll-for-damer/

        • Johan Rydén – Läst i GP idag:
          ”På fyra år har Fifas ersättning till herrklubbar som bidrar med spelare till VM tredubblats till 72 000 kronor per spelare och dag, men på damsidan ligger siffran fortfarande på NOLL (0). Det skriver Göteborgs-Posten.
          – Det är för jävligt, säger Lasse Svensson, sportchef i Göteborg FC som hade fyra spelare med i den senaste landslagstruppen.
          Den europeiska klubborganisationen ECA:s damkommitté jobbar nu för att få till en förändring. Enligt organisationens ordförande Linda Wijkström förklarar Fifa och Uefa skillnaden med att många damligor inte är professionella fullt ut”

          Enligt Lasse Svensson, Göteborg FC är ”det för jävligt” och ”vi lever i år 2018 även om man inte kan tro det”.

          ECA jobbar på en förändring, bra så långt. Undrar vad SvFF, EfD tycker och har för kommentar. Vad tycker du själv Johan Rydén – det är väl helt okey att herrarna får 72 000 och damerna 0 – damerna får ta det och bita ihop?

  5. Johan Rydén – Tror inte vi kommer längre. Du tycker själv att damfotbollen jämför sig med herrfotbollen och att det är fel men gör själv inget annat än att gör den jämförelsen och att det är det enda som gäller. Noterar bara att flera instanser – däribland ECA damkommitté och EfD och Ordf Wijkström samt representanter för klubbar och även spelare tycker att något behöver göras och att man kanske skall tänka i andra och nya banor och försöka tänka på vad man kan göra på damsidan utan att hela tiden jämföra med herrarna? Vet inte vad dom har tänkt sig men tycker det som sagts är positivt och hur dom har tänkt det ekonomiskt är väl lite tidigt att uttala sig om, det ligger nog lite längre fram i tiden, men det är lite tråkigt att du är så negativ och ifrågasätter deras ambitioner utan att egentligen veta vad dom har tänkt sig. Du får väl fråga dom hur dom har tänkt sig det hela och försöka tala dom till rätta så att dom kommer ner på jorden – eftersom dom inte (enligt dig) verkar vara insatta i dom realiteter som gäller – enligt dig.

    • Jag ifrågasätter inte att det finns visioner och ambitioner. Men så länge de visionerna och ambitionerna inte har en konkret finansiering handlar det bara om ord. Och ord, hur vackra de än må vara, kan man inte leva på. Vi får ta upp frågan igen när det finns något konkret att diskutera.

      • Johan Rydén – Det kanske finns planer bakom EfD:s ord om att ”se över konceptet om att investera i damfotbollen” och ECA: europeiska klubborganisation om ”att arbeta på en förändring” vilket vi inte vet något om? Kanske blir det förändringar av ekonomin, en annan (mer jämställd) fördelning och konkret finansiering. Vänder mig bara mot din allmänt negativa inställning mot att det riktas kritik mot hur förhållandena är idag, om att alla regler är huggna i sten och att du avfärdar alla som tycker det är fel – damerna skall ”egentligen hålla käft” – och övriga har inget att komma med enligt dig.

        Fortsättning följer.

        • Det här var ett fult påhopp. Jag är rätt trött på att du hela tiden tillskriver mig åsikter som jag inte har. Du får gärna komma med exempel på var jag skrivit att damerna egentligen skall hålla käft. Jag väntar med spänning.

          Det som stämmer är att jag har en allmänt kritisk inställning till olika utspel. Det bör man ha, för många utspel handlar mest om egenintresse. Att vara kritisk är en journalists grundinställning. Allt bör ifrågasättas. Den kritik/de förslag som inte klarar kritiska frågor är inte genomtänkt.

          Men att jag ställer kritiska frågor innebär ju inte med automatik att jag tycker att allt är bra som det är, absolut inte. Jag tycker exempelvis att det är självklart att damfotbollens klubbar skall få soliditetsersättning och utbildningsbidrag, precis som herrfotbollen. Och som vi redan diskuterat i den här tråden tycker jag att klubbar som får med spelare i mästerskap på damsidan också bör ha rätt till ersättning.

          Genomtänkt kritik av nuvarande regler är alltid välkommen. Däremot avfärdar jag abstrakta och svepande förslag, precis som jag avfärdar politiker som pratar om visioner i valtider. Jag gillar det som är konkret.

      • Att det inte finns någon ”rättvisa” inom elitidrott är lätt att konstatera, åtminstone när det gäller graden av fysisk ansträngning. I så fall skulle exempelvis orienteringens Tove Alexandersson tjäna miljoner och de som golfar kanske betydligt mindre. Därmed finns inte heller någon ”rättvisa” mellan damer och herrar inom fotboll. Ändå är det rätt självklart att damerna jämför sig med herrarna, åtminstone för den som accepterar att det är samma sport (det är ju inte alla som ser det så).

        Det går knappast att bortse ifrån att organisationer som FIFA, UEFA och SvFF har tillkommit med herrfotbollen som norm. Det återspeglar sig i hur de agerar när det gäller damfotboll i stort och smått. Om dessa organisationer ser att damfotboll mest får vara med ”på nåder” och för att det inte ska se för illa ut, så kommer de ekonomiska resurserna att fördelas enligt detta synsätt. Naturligtvis kommer ingen att ge uttryck för att så skulle vara fallet. Genom denna historiska tillkomst och utveckling blir det också herrarnas pengar som hanteras och fördelas. Den som vill utmana detta synsätt inom eller utom dessa organisationer kommer att stöta på motstånd. Det vet alla om och därför positionerar man sig efter denna vetskap. Det handlar mer om att framstå som progressiv vid lämpliga tillfällen än att verkligen vara det i slutna styrelserum, kommittéer och liknande. Den som verkligen agerar progressivt riskerar negativa sanktioner och det yttersta ”straffet” – att förlora sin position. Få vill och vågar utsätta sig för denna risk. Risktagandet är också större ju närmare det formella maktcentrat personen befinner sig. Inte heller en ordförande eller ledamöter i exempelvis en exekutivkommité är alltså immuna för risken för negativa sanktioner. Samtidigt är det sådana befattningshavare som, trots allt, har möjlighet att åstadkomma en förändring. Även om enskilda, eller grupper av, befattningshavare ärligt skulle vilja göra radikala förändringar är de mycket medvetna om att de navigerar i organisationer med starka återhållande krafter.

        I grunden handlar det om vilka mål och åtaganden dessa organisationer vill och (med tanke på motstånd och andra organisationsfenomen) vågar formulera. Ordet åtagande visar på något mer och något konkret jämfört med visioner och ambitioner som alltid går att snacka sig runt. Också detta känner de som är med och ”dansar organisationsdansen” till. Därför är det populärt med visioner och ambitioner (projekt, arbetsgrupper och så vidare). Ett ekonomiskt åtagande att exempelvis fördela mer pengar till dameliten aktar sig därför organisationerna oftast för. Ett åtagande går att mäta och följa upp och är därför ”farligt”. Farligt för att det utmanar krafter och ytterst farligt för enskilda personer i organisationerna. Av sådana anledningar är det sällan de mest progressiva som blir ordföranden i fotbollens organisationer. Det är istället de som lyckas samla tillräckligt många anhängare. Det är de som är slipade i organisationspolitik. Det är dessutom inte sällan de som anses möjliga att styra utan att det blir för uppenbart.

        Oavsett hur det formuleras – ta från, ge till och så vidare – är det inte konstigt om man ser till organisationernas historia och hur de fungerar. Det skapar, kort sagt, större personlig säkerhet att inte utmana det rådande, än att göra det. Det är ingen naturlag som styr i FIFA, UEFA eller SvFF. Det är inte heller någon naturlag som styr penningflödet och resursfördelning. Om dessa organisationer går från att se sig som förvaltare av herrarnas pengar, eller möjligen sina egna, till att se sig som omfördelningsinstitutioner i enlighet med mål och åtaganden, så kan förändringar ske och damelitens ekonomi växa. Det krävs dock rätt mycket för att denna nya självbild resulterande i nya åtaganden ska uppstå. Det krävs organisationspolitiska koalitioner och allianser. Det krävs ett starkt omvärldstryck (ingen vill vara sämst i klassen, eller hur SvFF). Det krävs att nyttan görs till och kommuniceras som nödvändighet inom organisationerna.

        ”Och ord, hur vackra de än må vara, kan man inte leva på.” Jag tycker snarare att ord är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för att åstadkomma en större ekonomi för dameliten. Ord får högst påtagliga konsekvenser i människors liv. Jag behöver väl inte ta det mest uppenbara nutida exemplet. Jag vill nog påstå att både FIFA:s Infantino och Johan Rydén lever på orden. Det är välformulerade ord som resulterar i åtaganden som damfotbollen behöver!

  6. Många av kommentarerna ser konstiga ut att läsa i min mobil. Ett ord på varje rad så kommentarerna är som smal lång rad.

    • Det finns inget gott som inte har något ont med sig. Eller hur var det nu talessättet lyder…

      Det goda är att jag har hittat ett sätt att få fler kommentarer att hamna på ”rätt” plats i flödet. Jag gjorde ett test, som jag tycker funkar i datorn. Det onda är det som du upptäckt, att det närmast blir oläsligt i mobilen. Jag får väl fundera över om jag skall gå tillbaka till den gamla inställningen.

    • Jag hoppas du återkommer. Det tar det tid att skriva och ”hänga i” i olika trådar. Det är få som orkar. Därför behövs du som en röst.

    • Tack för att du har följt bloggen. Såg för övrigt ditt avsked först efter att jag skickat mitt förra svar till dig. Och även om vissa diskussioner blivit ”livliga” är det den typen av engagemang som damfotbollen behöver. Hoppas du kommer tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.