Kosovare Asllani
I kväll hålls Fotbollsgalan, och diamantbollen skall delas ut. Det troliga och mest rimliga är att det blir Kosovare Asllani som blir sista kvinna att hålla tacktal på kvällens gala – precis som det var 2017.
Jag vet faktiskt inte exakt vilken period det är diamantbollenjuryn skall ta hänsyn till. Men tittar vi på perioden från förra fotbollsgalan till i dag är det Nilla Fischer som har haft störst framgångar på klubbnivå, med segrar i såväl tyska ligan som tyska cupen.
Det finns en svensk spelare till som vunnit en dubbel på klubbnivå i en ansedd liga under det senaste året, och det är faktiskt Petronella Ekroth – fast hon lär knappast vara en kandidat till diamantbollen.
På klubbnivå vinner alltså Fischer, men jag tror inte att det räcker för henne att vinna för andra året i rad – trots att hon var bra i VM. Jag tror nämligen att insatser inom klubbfotbollen kommer att väga väldigt lätt den här gången.
Det är VM som är helt avgörande, och där var Asllani bästa svenska spelare. Att hon gjorde en svag vår i Linköping och har haft en tuff höst i Tacon lär inte spela någon roll – hennes landslagssäsong kommer att ge Spanienproffset diamantbollen. Det känner jag mig rätt säker på.
Eller vad tror ni?
Främsta utmanaren kanske för övrigt inte ens blir Fischer, utan vinnaren från 2015 och 2016 Hedvig Lindahl – som ju också gjorde ett utmärkt VM. När jag betygsatte spelarna i VM var det just Asllani och Lindahl som fick högsta betyg. Det fick även Hanna Glas, men eftersom Glas inte ens är nominerad i kategorien årets back lär hon inte vara aktuell för någon diamantboll.
Alla nomineringar till galan finns för övrigt här. Och nedan är mina tips av vilka som får hålla tacktal i kväll:
Årets målvakt: Hedvig Lindahl – självklar vinnare
Årets back: Nilla Fischer – vidöppet, alla tre är värdiga vinnare
Årets mittfältare: Caroline Seger – vidöppet, alla tre är värdiga vinnare
Årets forward: Kosovare Asllani – Rolfö hade nog varit en utmanare om hon spelat lite mer
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Anna Anvegård – borde vara självklart
Årets genombrott i damallsvenskan: Hanna Bennison – galans mest självklara pris
Årets tränare: Stefan Ekstrand/Thomas Mårtensson – vidöppet, alla kandidater är värdiga vinnare
Notabelt är att Asllani alltså är kandidat till priset som årets forward i år. Det tycker jag är rätt, jag anmärkte på nomineringen förra året då hon ansågs vara mittfältare. Det udda här är att Asllani fortsatt alltid sätts upp som mittfältare i landslagets laguppställning, men alltså ändå skall räknas som forward.
En blogg om internationell damfotboll 
VM väger såklart tungt (vilket är helt rätt), och jag tror som dig att det blir Asllani som får det.
Jag tycker dock det är konstigt att inte Fridolina Rolfö får mer uppmärksamhet än hon får. Enligt mig är det klasskillnad mellan henne och resten av landslaget. Hon har såklart varit mycket skadad vilket påverkar vad hon kunnat prestera men som jag ser det finns det ingen annan i landslaget jag skulle kunna placera som individuellt en av de bästa spelarna i världen men det anser jag att man kan göra med Rolfö.
Håller med om att Rolfö är den svenska spelare som för tillfället har allra högst potential. Hon är ju också nominerad i kategorien årets forward.
Men hon har bara spelat 484 minuter i landslaget i år, alltså drygt fem matcher. Och även om hon på liten speltid gjort fler ligamål än Asllani under det senaste året tror jag inte att Rolfö får något pris vid kvällens gala.
Möjligtvis Diamantbollen.
Där gick det lite för fort. Tack för den.
Caroline Seger fick diamantbollen, herregud vad pinsamt. Hon blev dessutom utsedd till årets mittfältare, vilket ju hon inte är heller. Bästa mittfältare är ju självklart Asllani men juryn envisas med att sätta henne som forward – tittar juryn aldrig när damlandslaget spelar – trotts att hon i laguppställningen på pappret samt i realiteten på plan är mittfältare. Sverige spelar ju 4-3-3 med Jacobsson, Blackstenius och Hurtig som forwards, för det mesta och även Anvegård, Janogy och Rolfö men Asllani spelar väl f-n inte i något tre manna anfall, någonsin. Obegripligt. Därmed sätts ju inte Asllani upp som mittfältare i nomineringen, kan inte vinna det priset vilket hon borde göra och Asllani, som inte är någon forward vinner då priset som forward som någon annan forward borde vunnit, Rolfö t ex. Att Sembrandt vann som bästa back är väl däremot helt okey, spelade varje minut i VM och ofta helt felfritt. Lindahl given som målvakt.
Alla blev nog mäkta förvånade att Seger vann Diamantbollen, inte minst hon själv som mest såg chockat förvånad ut, ingen av media hade med Seger i förhandssnacket och ingen i damlaget heller, Lindahl trodde ju att Asllani skulle vinna eller eventuellt Fischer igen, men ingen nämde Seger, Lika obegripligt som när UEFA 2017 hade Carli Lloyd och en 18-årig Venezuela spelare nominerade som Best player of the year men där man som tur utsåg Lieke Martens den gången.
Inte många rätt av nomineringsjury vilket ger ett löjets skimmer över galan. Håller med Granqvist som tycker att man skulle lägga ner Guldbollen och det gäller även Diamantbollen tycker jag om man ger den till någon för lång och trogen tjänst.