Då är vi framme vid avgörandet

Det är lite drygt sex månader sedan damallsvenskan 2018 startade. Inför avspark förutspåddes en jämn och oviss serie som skulle vinnas av Rosengård och där Kalmar skulle komma sist.

Med mindre än ett dygn kvar av årets serie vet vi att det verkligen har blivit en jämn och oviss serie. Vi vet också att den faktiskt till slut kan vinnas av Rosengård och att Kalmar kommer att komma sist.

På många sätt har årets upplaga varit den jämnaste damallsvenskan någonsin. Tidigare har det minsta avståndet mellan guld och nedflyttning varit 31 poäng – det var det 1991. Med en omgång kvar i år skiljer det 22 poäng mellan Malmölagen Rosengård och LB07 på första respektive elfte plats. Det kan alltså maximalt bli 25 poängs marginal mellan guld och nedflyttning i år.

Som jag har berättat tidigare har näst sista laget i damallsvenskan aldrig tidigare tagit så många poäng som det kommer att göra i år.

Det är också klart att vi kommer att få den längsta guldpoängen någonsin. Fyra gånger har man vunnit damallsvenskan på 49 poäng. Det handlar om Jitex 1989, Malmö FF 1993, Linköpings FC 2009 och LdB FC Malmö 2011. Egentligen vann Jitex serien 1989 på 34 poäng. Men det var med tvåpoängssystem. Omräknat till dagens poängupplägg hamnar de på just 49.

I år har Rosengård och Piteå 45 poäng och kan därmed som mest nå upp till 48. Det är alltså målskillnad som skiljer ettan och tvåan åt inför slutomgången i år.

Piteå IF

Endast en gång har damallsvenskans etta och tvåa slutat på samma poäng. Det var 2012 när Tyresö vann med 16 måls marginal före LdB FC Malmö. Då avgjordes ju serien dessutom i en direkt avgörande seriefinal i slutomgången. Fast då var det bara två lag i guldstriden, avståndet ner till trean Linköping var hela 16 poäng.

Däremot hade tre lag chansen på guldet inför slutomgången året innan, 2011. Fast inte heller då var det så tajt som i år. 2011 såg tabelltoppen efter 21 omgångar ut så här:

LdB FC Malmö     +27    46
Göteborg              +34   45
Tyresö                   +32   43
Umeå                    +20   41

Då spelade Malmö–Örebro och Tyresö–Göteborg i slutomgången. Där blev det dock aldrig riktigt spännande där Frida Nordin gjorde 1–0 till Malmö redan i andra minuten inför 3387 åskådare på Malmö IP. Till slut vann Malmö med 6–0 och tog guldet.

Och inför 3140 åskådare på Tyresövallen hade Göteborg 3–0-ledning redan i 19:e minuten. Göteborg vann till slut med 4–1 och blev tvåa.

I år har alltså seriemakarna lyckats få till rysarslut både i toppen och botten. Vem är vilka som är ansvariga för spelschemat vet jag inte, men de är värda någon fin bonus på oktoberlönen.

Här är förutsättningarna inför den slutomgång som har avspark 15.30 på lördagen. Om ni inte kan ta er till någon arena – vilket rekommenderas, sänds Göteborg–Rosengård på SVT1. För övrigt hade SVT 210 000 tittare på Rosengård–Piteå i måndags, vilket är en grymt bra siffra.

Guldstriden:

FC Rosengård     53–14   45
Piteå IF                36–23   45
Göteborg FC       50–25   44

Matcherna i sista omgången är: Göteborg–Rosengård och Piteå–Växjö.

FC Rosengård jublar

FC Rosengård tar guld om:
* De vinner mot Göteborg.
* De spelar oavgjort i Göteborg samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Piteå firar

Piteå IF tar guld om:
* De vinner mot Växjö samtidigt som Rosengård tappar poäng.

Göteborg gör vågen

Göteborg tar guld om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Klart i guldstriden är att alla de tre inblandade lagen måste spela för att vinna sina matcher.

Noterbart är att det inte är jättemånga av de inblandade spelarna som faktiskt har vunnit ett SM-guld. Jag kan ha missat någon, men de jag kommer på är:

Rosengård (4): Anja Mittag, Zecira Musovic, Caroline Seger och Ebba Wieder.

Piteå (3): Cajsa Andersson, Faith Ikidi och June Pedersen.

Göteborg (3): Pauline Hammarlund, Emma Pennsäter och Elin Rubensson.

Emma Pennsäter

Tilläggas bör ju att det där alltså bara gäller SM-guld. I Rosengård har ju i alla fall Fiona Brown, Simone Boye Sörensen och Sanne Troelsgaard vunnit titlar i sina hemländer. Och i Göteborg har Loes Geurts både vunnit EM-guld och sin hemmaliga.

Parallellt med guldstriden är det ju även en kamp om två platser i Champions League. Där gäller följande:

FC Rosengård tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng i Göteborg.
* Om de förlorar i Göteborg samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Piteå IF tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng mot Växjö.
* Om de förlorar samtidigt som Göteborg förlorar mot Rosengård.

Göteborg FC tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De vinner mot Rosengård.
* De spelar oavgjort mot Rosengård samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Utöver guldstriden är det ju precis lika dramatiskt i kampen kring nedflyttningsstrecket. Där har vi följande läge:

Hammarby   29–36   24
Vittsjö           29–26   23
—————————–
LB07            24–40   23

Matcherna i sista omgången är: Hammarby–Vittsjö och LB07–Djurgården.

Hammarby håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De tar poäng mot Vittsjö.
* De förlorar mot Vittsjö samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.

Vittsjö håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner mot Hammarby.
* De spelar oavgjort mot Hammarby samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.
* De förlorar mot Hammarby samtidigt som LB07 förlorar mot Djurgården.

LB07 håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner hemma mot Djurgården.
* De spelar oavgjort mot Djurgården samtidigt som Vittsjö förlorar mot Hammarby.

Klart i bottenstriden är att alla de tre inblandade lagen klarar kontraktet vid egen seger. Alla har alltså sitt avgörande i egna händer.

Hur går det då?

Det är en bra fråga… Redan tidigt på säsongen slutade jag att tippa matcherna i serien eftersom jag tyckte att det närmast var omöjligt. Därför kommer jag inte att ge mig på något tips nu heller.

Nina Jakobsson

Klart är att Piteå har haft svårt att få till anfallsspelet i de båda matcher där man saknat Nina Jakobsson. Det kombinerat med att Växjö är ett väldigt ojämnt lag gör den matchen oviss.

Anja Mittag

Oviss är även drabbningen i Göteborg. Rosengård har pressen på sig, har haft det tuffaste schemat och skall spela på en tung gräsplan – för en sådan lär det bli efter fredagens massiva regnande på västkusten. Det som talar för Malmöklubben är Anja Mittag:s fina form. Hon har gjort sex mål på sina fyra senaste tävlingsmatcher och kan mycket väl bli tungan på vågen i guldstriden. För övrigt fick Rosengård guldjubla just i Göteborg 2014.

Rosengård firar SM-guldet 2014

Det som talar för Göteborg är lagets snabba och vassa djupledsspel, samt förstås att man har hemmaplan. Mot Göteborg talar ovanan vid den här typen av matcher. Klarar man pressen?

I botten har Hammarby och LB07 fördelen av hemmaplan. Men Vittsjö borde å andra sidan komma med massor av självförtroende efter storsegern senast.

Inga tips i dag alltså. Men jag tippade ju serien inför avspark, se länk i första stycket. Där hade jag Rosengård som etta och Göteborg som tvåa, och i botten hade jag LB07 och Kalmar på nedflyttningsplatserna. Den här svängiga säsongen kan alltså sluta precis som man trodde. Eller kan den?

17.30 i morgon har vi svaret på om det blir ytterligare svängningar i den sista omgången. Själv tänkte jag tillbringa eftermiddagen på Ullevi. Där får jag sällskap av Kronprinsessan Victorias pokal. Frågan är om den kommer att delas ut i Göteborg, eller om det kommer att höjas en kopia i Piteå.

3 tankar om “Då är vi framme vid avgörandet

  1. Visst är det svårtippat, men man kan ju alltid önska sig. 1. Piteå, 2. Göteborg och 3. Rosengård. Varför? Jo, helt enkelt för att det kunde vara bra för svensk damfotboll. Ett nytt mästarlag och ett lyft för fotbollen norr om Stockholm. Ett lyft för damfotbollen i Västsverige och ett nytt WCL-lag som har minst lika goda förutsättningar i turneringen som LFC och FCR har idag. Ett revanschsuget Rosengård (som tillsammans med ett gissningsvis lika revanschsuget Linköping) kan sätt sprutt på DA 2019. Det borde kunna bli en ännu tajtare DA alltså, också det bra för damfotbollen.

    I botten hoppas jag Vittsjö hänger kvar – ett och annat ”skogslag” är bra för att påminna oss alla om hjärtat i svensk damfotboll och alla de småklubbar där de idag stora profilerna startat. Jag hoppas också att Hammarby hänger kvar. Det behövs i alla fall ett riktigt publiklag i Stockholm.

    I Piteå lär det bli överfullt. Redan med knappt 3000 är det ståplats för många. På Ullevi, denna uruselt tråkiga arena med hundra meter eller mer till planen (känns det i alla fall som) hoppas jag på att Göteborgspubliken uppskattar att ett Göteborgslag har chans på SM-guld. Nytt publikrekord i DA? Tveksamt, men kanske lika många som i Piteå?

    • Ja, det är fritt att önska sig vad man vill. Och som jag skrev i inlägget om Eidevalls ursäkt håller jag med om att det bästa möjliga både för svensk damfotboll och för damallsvenskan är om Piteå vinner guldet.

      Däremot håller jag inte med om att Piteå och Göteborg skulle ha minst lika goda förutsättningar i Champions League som Rosengård och Linköping. Utöver sämre internationell rutin är Rosengård seedat till kvartsfinal och Linköping till åttondel medan både Piteå och Göteborg riskerar att bli oseedade. De skulle alltså kunna ställas mot Lyon och Wolfsburg redan i första omgången.

      Så det bästa för svenska damfotboll när det gäller Champions League hade varit att skicka Rosengård och Linköping varje år.

      • Du har såklart en poäng när det gäller sidningen. Men – lätt att förbise – jag skrev förutsättningar de ”har idag”. Då tänker jag inte minst på spelstyrka och att PIF och KGFC de facto är topplag i år. När det gäller internationell rutin kan det självfallet ha viss betydelse. Vad FCR och LFC gjorde och gör med sin internationella rutin återstår att se. Det tar sannolikt stopp för minst ett och kanske båda lagen om några dagar. Hur skaffar man sig internationell rutin? Jo, naturligtvis genom att spela mot internationellt motstånd. Är det bra om fler svenska lag skaffar sig denna internationella rutin? Är det bra för svensk fotboll? Jag tror det och därmed är det inte heller bra att skicka FCR eller LFC varje år. Det bygger visserligen på deras rankingpoäng, men annars? Vad som däremot möjligen vore bra vore om Sverige hade minst ett lag som årligen når minst semifinal. Det finns tyvärr ytterst lite som talar för det. Varken FCR eller LFC är de lag de var för några år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.