Fler tankar och reaktioner på chockbeskedet

Det här blev en konstig dag. Jag har egentligen jullov, men det blev hastigt avblåst i förmiddags.

Sedan 11.00 har allt kretsat kring Peter Bronsman:s totalt oväntade besked om nedläggning av elitverksamheten i Kopparbergs Göteborg FC. Här är min krönika i ämnet.

Det här är en nedläggning som jag ännu inte på något sätt har förstått. Jag har sett att många gör jämförelser med när Tyresö tvingades dra sig ur damallsvenskan sommaren 2014.

Den enda likhet jag ser mellan fallen är just att båda drar sig ur damallsvenskan. Tyresö var en jätteskandal som handlade om misskötsel och konkurs. 

På många sätt är ju det som händer i Göteborg också en skandal. Fast en betydligt mindre än den i Tyresö. I Göteborgsfallet har det inte framkommit några uppgifter som tyder på att nedläggningen beror på dålig ekonomi.

Jag har hört mig för lite under dagen. Jag har ju vetat att Peter Bronsman varit en otroligt viktig person i klubben. Men jag har inte riktigt fattat att han bestämde precis allt, och att man inte haft någon ”riktig” styrelse. Bronsman har varit ordförande, huvudsponsor och väldigt mycket mer.

Nu är min tolkning av det här som hänt att Bronsman tappat gnistan. Och att det skett väldigt hastigt. 

I söndags kväll hade GP-sporten en lista över Göteborgs mäktigaste idrottspersonligheter. Listan toppades av Bronsman. I samband med det publicerade man en intervju där han säger att SM-guldet inte var ett slutmål:

”Nej, det är bara ett delmål. Vi har två stora mål kvar.”

De stora målen var att gå långt i Champions League, samt att motivera unga tjejer att fortsätta idrotta. Bronsman förklarar:

”Vi vill skapa någonting för flickorna i Göteborgsområdet och visa att det går. Om det är fotboll eller någon annan sport spelar ingen roll. Vi vill visa för unga förmågor att det är möjligt att nå sina mål, om man kämpar på.”

Jag gissar att den intervjun gjordes innan Champions Leaguematcherna mot Manchester City. Innan de matcherna (den 30 oktober) sa Bronsman även följande i en DN-intervju:

”Jag vill bygga upp någonting som kan stå på egna ben den dagen som jag inte är kvar. Den sämste ordföranden är den som säger: Där ser ni, när jag lämnade gick det åt skogen. En ordförande är där för att bygga för framtiden.”

 

I det här fallet var framtiden knappt två månader…

För det verkar som att matcherna mot Manchester City har tagit väldigt hårt på Bronsman. Han har ju sedan 2016 sagt att Göteborg FC siktat mot den UWCL-final som spelas på Gamla Ullevi nästa år. Han har även sagt att han är en obotlig optimist, och att det är realistiskt att tro på att man skall kunna nå det där drömmålet.

Tyvärr verkar det som att optimisten på bara några dagar förvandlades till pessimist. Se bara:

* Den 14 december värvade man Johanna Rytting Kaneryd från Rosengård.

* Den 16 december föll man tungt med 3–0 (totalt 5–1) borta mot City.

* Den 17 december beslutade man på ett styrelsemöte att elitsatsningen skall läggas ner.

Det finns ju ingen annan logik i det här än att förlusterna mot City knäckte Bronsman. Eller?

Jag bygger det på Bronsmans uttalanden i GP i dag:

”Vi har sett hur det ser ut i Europa. I Bayern München och i Manchester City, vilka anläggningar de har, vilka träningsmöjligheter de ger sina spelare och hur fort det går.”

Och:

”Självklart ska de herrallsvenska lagen hänga på den trend som pågår ute i Europa. Ett damlag kommer inte ha en chans annars. Vår grundidé skulle ha varit att satsa på yngre spelare. Varje klubb ska ha både herr- och damlag. Bara damlag har man inte 2021.”

Jag tolkar de citaten som att Bronsman tror att svenska damlag inte kommer att ha en chans i Champions League om de inte har en herrallsvensk klubb i ryggen.

Tyvärr är det ju en väldigt konstig anledning till att lägga ner elitsatsningen i sin egen klubb. För inget talar för att svenska klubbar kommer att ha några större chanser i Europaspelet om tio år, oavsett hur de drivs. 

Och det här snacket om att det här är bäst för framtiden är ju bara dravel. Bronsman kan ju inte veta hur andra aktörer i Göteborg agerar kring damfotboll. 2019 hade Kopparbergs Göteborg en omsättning på drygt 13 miljoner kronor. Jag har väldigt svårt att se att exempelvis ett IFK Göteborg med svag ekonomi skulle lägga så mycket pengar på damfotboll den kommande tioårsperioden. Men Bronsman vet kanske något vi andra inte känner till.

Med Bronsmans resonemang om krav på internationella framgångar skulle vi ju för övrigt inte ha några elitsatsande lag i Sverige alls, förutom i bandy och innebandy. För i vilka andra lagsporter har svenska lag seriösa chanser att gå långt i internationella mästarcuper?

För några veckor sedan lyfte jag på den imaginära hatten för Peter Bronsman. I dag har jag satt på mig den där hatten igen.

Bronsman har gjort massor för västsvensk damfotboll under sina 20 år i Landvetter och Göteborg. Han har inte minst pumpat in en bra bit över 100 miljoner kronor. Men tyvärr ger han sig själv ett dåligt eftermäle.

För det här avslutet är ju riktigt uselt. 

På ett sätt kan man förstå att Bronsman kan tröttna efter 20 år. Men i det här läget hade han gjort bäst i att lösa allt på ett annat sätt. Det här slutet är ju faktiskt skamligt dåligt.

För nog tar det väl slut nu?

Under dagen är det av förklarliga skäl Göteborgs-Posten som haft den klart bästa rapporteringen. I GP har man under kvällen kunnat läsa att Göteborg FC ännu inte lämnat in någon officiell ansökan om utträde ur damallsvenskan.

Jag hör på Radiosporten att EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek tror att Göteborg kommer att finnas kvar på elitnivå i någon form. Det eftersom klubben skall ha ett F19-lag i fortsättningen, och F19-serien bara är öppen för elitklubbar.

Chansen att rädda verksamheten finns alltså ännu. För det måste gå fort. Och personligen tror jag inte att det går. Det trots att Marcus Jodin, klubbchef i den klubb som skulle kunna ha råd, BK Häcken, säger så här:

”Jag skulle väl säga att det generellt sett från min och klubbens sida, inte ska uteslutas någonting förrän man har all fakta på bordet. Det är samma sak här. Därför tänker jag inte utesluta att det är något som vi inte tänker titta på.”

 

Vi får se om det kommer fram några nya uppgifter de kommande dagarna. I dag har reaktionerna av förklarliga skäl mest varit förvåning och upprördhet.

Här är några reaktioner. Först ut Eric Hilmersson, den reporter på GP-sporten som kanske skrivit mest damfotboll de senaste sju–åtta åren:

”Göteborg FC var alltså ingen klubb, utan bara ett tillfälligt politiskt projekt? Kul nyhet för alla som engagerat sig genom åren. Vilken soppa, vilket tragik.”

 

Just i GP skriver krönikör Mattias Balkander så här:

”Beslutet att lägga ned är på många sätt korkat och ger istället för förståelse för eventuellt långsiktiga effekter istället en kortsiktig irritation.
Jag blir också irriterad. Nej, förbannad.”

Och:

”Jag kan för mitt liv inte begripa varför Göteborg FC, som värnat om damfotbollen sedan flytten från Landvetter 2003, inte kunde vänta tre, fyra år med detta beslut.
Eller lämpat över verksamheten i famnen på någon annan.
Lägga ned? Ge upp? Varför då?”

 

I Aftonbladet är det Kristoffer Bergström som står för dagens krönika:

”Det är sjukt. Inget mindre. Bara sjukt. Det är en monumental förlust för svensk fotboll. Johanna Rytting Kaneryd värvades för två veckor sedan, då fanns tydligen den framtidstro som nu sinat.”

 

Och hos Expressen krönikerar Anna Friberg om ett stort jävla skämt:

”Just när man kände att damfotbollen tagit steg framåt.
Utvecklats och fått plats.
Då kommer den mest absurda nyheten på länge.
Det här är ett oerhört tungt bakslag för svensk damfotboll.”

 

Jag låter Fotbollskanalen och Zecira Musovic få sista ordet för dagen. Hon skriver:

 ”Låt oss säga att det är ett genomtänkt beslut som växt fram med tiden. Varför har klubben då värvat nya spelare? Låt oss istället säga att det var ett raskt beslut som växte fram i mellandagarna. Har klubbledningen blundat hela året, tagit SM-guld och nu plötsligt insett att det här inte kommer att fungera? Känns väldigt orimligt och udda. Jag ställer mig frågan om det är hobbyverksamhet vi håller på med”

 

 

9 tankar på “Fler tankar och reaktioner på chockbeskedet

  1. Detta är pokerspel.
    Bronsman vill tvinga priotet finans (som ju vår med om Tyresö bluffen) att ta ett större ansvar, få Ifk Göteborg (helst) att ta över och driva laget vidare med bl.a Kopparbergs som storsponsor.

    Obs! ovan är ren killgissning….

    • Mina tankar har gått lite åt det hållet… Samtidigt är det då ett väldigt högt spel, men Bronsman kanske är en pokerspelare som vågar bluffa.

  2. Jag undrar om det inte finns någon faktor bakom som vi utomstående fortfarande inte kan känna till. Spekulationer så klart, men det blir så när beslutet är oerhört konstigt. Och faktiskt helt out of character för Bronsman.

    Och credd till Zecira Musovic för att hon inte skräder orden. Rakt på sak och kärnfullt.

    • Musovic kommentar kostar henne ingenting, absolut ingenting. Lika ofarligt som förväntat. Hon bygger vidare på sitt varumärke. Kanske skulle hon bygga vidare lika ivrigt på sin förmåga som målvakt?

      • Musovic var betydligt tydligare än många andra spelare i gårdagens kommentarsskörd. Schelin var också väldigt tydlig, men hon har å andra sidan sin karriär bakom sig. Av de aktiva spelarna så tyckte jag Musovic var absolut mest kritisk till beslutet.

        Och varför tycker du att en kommentar måste ”kosta” en spelare någonting för att vara värd att yttras? I så fall kan vi ju konstatera att din kommentar här inte kostar dig någonting, du bygger bara vidare på ditt varumärke.

        • Ja du Janne Pettersson……när du konstaterar att Schelin ”har sin karriär bakom sig” medan andra är nu aktiva spelare är du faktiskt själv inne på att det kan finnas en ”kostnad” förknippad med att uttala sig på ett visst sätt. Det skulle alltså kosta en fotbollsambassadör som Schelin, Göteborgs främsta och Sveriges internationellt mest framgångsrika spelare MINDRE att uttala sig kritiskt än det kostar Musovic? Knappast. Musovic däremot kan, på bekvämt avstånd från händelsen, framföra kritik som ett led i sitt varumärkesbyggande.

          Att yla i samma kör som alla (eller i varje fall de flesta) andra kostar sällan något. Inte heller att elda på och heja på andra som ylar. Att spelare som är direkt berörda uttalar sig mer försiktigt är självklart när mycket är osäkert. Generellt ska naturligtvis alla spelare kunna delta i en diskussion om fotbollens villkor och framtid och tyvärr är det alltför få som gör det. Personligen tycker jag att en spelares åsikter blir mer värdefulla och tänkvärda om de matchas av sportsliga prestationer i första hand och i betydligt mindre grad om de är del av ett konstant flöde av synpunkter och det egna varumärkesbyggandet. På så sätt bleknar Musovic i jämförelser med Schelin.

          Och Janne – intressant att du tycker att jag har ett varumärke efter några få kommentarer, särskilt i jämförelse med dina många under lång tid. En sak kan du vara övertygad om: jag har i så fall inget intresse av att närma mig ditt varumärke eller konkurrera med det. För övrigt ser jag fram emot dina och andras nyanserade synpunkter i sakfrågor.

        • Ja du, Honeybadger. Jag tror vare sig Musovic eller Schelin tänker i termer av ”kostar”. De säger vad de tycker, och det är bra. Svensk damfotboll behöver fler som vågar. Och som skiter i att de blir avfärdade som ”varumärkesbyggare”.

        • Apropå det där med ”kostnad”: När KGFC:s huvudtränare i början av säsongen sa att det inte fanns något herrfotbollslag att träna för tillfället (vilket av många tolkades som att han tyckte han tyvärr fick hålla till godo med KGFC), så blev det blixtsnabbt fortsättningsvis assisterande som uttalade sig i media. Den klantigheten av tränaren kostade en del, eller hur? Indignerade uttalanden och skriverier i kör och drev är begripliga, men rätt snabbt rätt ointressanta. Dessutom kostar det avsändaren ingenting. Tvärtom är det mestadels ett sätt att stärka och utveckla den sociala gemenskapen för likatänkande. De oliktänkande som kanske skulle kunna ha något intressant (originellt, substantiellt, tänkvärt) att säga/skriva utesluts från den mysiga lilla klubben av likatänkande. Nej, jag avfärdade inte vad varken Schelin eller Musovic sagt/skrivit. Däremot tycker jag det är rätt ointressant, särskilt som det bara är mer av samma. Du Janne skriver att fler behöver våga. Det håller jag med om, men i den här affären hittar jag just nu ingen sådan spelare. Att våga innebär också att riskera något – och att det finns en (möjlig och delvis okänd) kostnad för personen som vågar. Så våga på bara Janne, spelare i allmänhet och Musovic i synnerhet samt alla andra intresserade av damfotboll. När ni inte vågar har ni också övervägt att risken och kostnaden är större än förtjänsten och angelägenheten – och dragit in näbben.

  3. Av vad som framkommit tycks beslutet vara hastigt fattat. Det eller de verkliga (eller tyngsta) skälen har kanske inte visat sig. Bronsman hade kunnat få ett bättre eftermäle om han varit tydlig med ett antal saker, som: a) tidsförhållanden, exempelvis när anmälan om nedläggning skickas in till SvFF, b) hur ser han på fortlevnad för de delar som inte tillhör A-laget, c) om han haft kontakter med andra klubbar och erbjudit dem att överta verksamheten och den allsvenska platsen, d) hur spelarnas (anställdas) kontrakt och löner ska hanteras samt e) om han i förväg informerat fler om beslutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.