Det är ofta på effektiviteten man kan se hur bra ett lag är. Vid onsdagskvällens Champions Leaguematch i Paris vann Linköping avsluten mot mål med 6–5. Man vann även hörnorna med 7–3.
Ändå vann PSG matchen rätt komfortabelt. Enda gången det franska hemmalaget var hotat var under de första 20 minuterna. Först hade LFC en bra chans direkt i matchupptakten och i 18:e minuten hade väl gästerna egentligen matchens allra bästa chans. Då räddade först Tiane Endler ett friläge från Kososvare Asllani och returen tog i ribban.
En stund senare bjöd i stället Maja Kildemoes på ett självmål. Där avgjordes matchen. Det blev inte bättre för LFC att skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto sedan var skoningslös när chanserna dök upp.
Linköping har spelat klart i årets Champions League. Och om 24 timmar riskerar vi att vara helt utan svenskt lag i turneringen – om inte Rosengård får ordning på sin effektivitet i säsongens elfte timme.
Om Rosengård fortsätter att missa chanser som man gjort under stora delar av säsongen blir LSK enda nordiska lag som får spela vidare i UWCL efter jul. Norskorna vann nämligen med 2–0 i Köpenhamn mot Bröndby. Anja Sönstevold och Synne Hansen gjorde målen under matchens avslutande 20 minuter.
0–0 hade tagit danskorna vidare på bortamål. Nu vann istället LSK totalt med 3–1.
Oavsett hur det går i morgon i Prag har vi ju flera svenska spelare kvar i turneringen. Bland annat spelade Hanna Glas hela matchen för PSG i dag, och Annahita Zamanian blev inbytt i 79:e minuten.
Innan jag lämnar PSG–Linköping noterar jag i Corren att Stina Blackstenius tydligen var väldigt nära att flytta hem redan i somras. Och att klubben skall göra allt den kan för att få hem henne nu i vinter. Det blir spännande att följa.
Det blir även spännande att följa fortsättningen av Champions League. För det är ju i nästa omgång det börjar på allvar. I åttondelsfinalerna har de seedade lagen haft det lite för lätt. Wolfsburg vann med totalt 10–0 mot Atletico Madrid, Lyon med 13–0 mot Ajax, Bayern München med 5–0 mot Zürich och Chelsea till slut med 7–0 mot Fiorentina.
Svenskkollen från de matcherna säger följande:
* Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg.
* Fridolina Rolfö startade och spelade 64 minuter för Bayern. Jag såg lite av matchöppningen och där hade hon två kanonchanser att bli målskytt.
* Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea och Stephanie Öhrström hela matchen för Fiorentina. Jonna Andersson startade också, men blev utbytt i 63:e minuten för Chelsea.
På hemmaplan var väl onsdagens största nyhet att landslagsmeriterade Hanne Gråhns inte följer med Kif Örebro upp i damallsvenskan. Den offensiva ytterbacken som varit skadedrabbad i år väljer istället att sluta. Tråkigt.
I övrigt har vi även tre spelare som lämnar/får lämna Växjö:
En blogg om internationell damfotboll 
Positivt i Paris: att LFC gjorde två mål, dock inte av forwards. Negativt i Paris: LFC-försvaret, förstås. Två av lagets danskor har bjudit PSG på ett par snöpliga självmål (alla självmål är snöpliga) – ett styrde Arnth in hemma i Linköping och det andra nickade Kildemoes in igår. Så egentligen gjorde PSG bara tre egna mål… Glöm detta, parisiskorna hade ändå fixat segern i kraft av sin jämnhet och hade säkert lagt i en högre växel om matchen hade gått till förlängning. LFC tömde sina sista krafter i årets sista match och föll med hedern i behåll.
Nu ser vi säsongen 2019 an med tillförsikt. Nya och nygamla stjärnor på Linköping Arena, Nilla Fischer och… Stina Blackstenius?
Då går det att göra bokslut för LFC:s säsong – den femtonde blev en av deras sämsta och en av fyra då de missat medalj i DA. Från minst 2014 gick det uppåt, från 2017 svagt utför och nu kom stupet.
Ja, Gråhns slutar på grund av ”motivationsproblem” och då är det kanske inte mycket att göra. Att just skador skulle ligga bakom är väl inte självklart. Det är nog trots allt fler som fortsätter, även i högre ålder, trots skador. Gråhns är också en av rätt få som tackat nej till fortsatt landslagsspel (några andra var Lina Nilsson och mot slutet Sara Thunebro). Jag satt en bit bort på läktaren under en match på Behrn arena när hon med sällskap pratade med KIF-veteranen och tidigare lagkaptenen Elin Magnusson. Gråhns såg inte direkt ut att vantrivas. Gissningsvis och förhoppningsvis har hon stakat ut en ny väg i livet. Det är väl en av de ”positiva” sidorna med en skadeperiod.
Det kan på goda grunder förmodas att det bär uppåt igen så sakteliga för både Rosengård och Linköping. De behöver kanske inte göra samma his(s)nande färd som Göteborg har gjort under detta fotbollsår. K/GFC är som en rullgardin, en grej som måste dras ända ner i botten för att åka upp i topp. (Den träffsäkra liknelsen bjuder jag på! ;))