Jag har inte sett någon av de båda svenska lagens matcher i Champions League i dag. Men jag har förstått att båda gjorde bra prestationer. Tyvärr fick de inte med sig några bra resultat från hemmamatcherna.
Göteborg föll med 2–1 mot Bayern München efter ett sent, tyskt segermål av Mandy Islacker i den tredje och sista övertidsminuten.
De två första målen kom på straffar. Först gjorde nämnda Islacker 0–1 i minut 75 på en straff som Taylor Leech orsakade lite klantigt mot Linda Dallmann. Elva minuter senare kvitterade Elin Rubensson på straff efter att Amanda Ilestedt helt onödigt hållit fast Beata Kollmats tröja vid en hörna.
I samband med Bayerns segermål fick deras tränare Jens Scheuer gult kort. Tydligen skall han demonstrativt ha firat målet framför Göteborgs bänk. Något som låter otroligt omoget. Jag har betydligt mycket svårare att acceptera dåliga vinnare än dåliga förlorare.
Till GP sa hemmatränare Marcus Lantz så här om bortatränarens uppträdande:
”Det finns ingen anledning att gå in på exakt vad han sa. Han var glad i alla fall. Det var lite kindergarten över allt men han växer väl också upp någon gång.”
Jag vet inte vad Lantz sagt och gjort tidigare i matchen. Oavsett vad tycker man att Scheuer borde kunna kontrollera sina känslor. Om jag hade varit klubbchef i en storklubb som Bayern München hade jag krävt att spelare och ledare klarade av att uppföra sig.
En 2–1-förlust på hemmaplan är ett riktigt dåligt resultat i det europeiska cupspelet. Det gör ju nämligen att Göteborg måste göra minst två mål i München för att vända det här. Och det blir förstås väldigt svårt.
Piteå föll med 1–0 hemma mot Bröndby. Nicoline Sörensen gjorde målet på ett fantastiskt skott. Sett till de sammandrag jag sett på SVT- respektive TV4-sporten var gästernas seger en stöld. Piteå skapade massor av 100-procentiga målchanser och borde ha gjort flera mål.
Totalt visade statistiken 19–2 i avslut, men bara 5–2 i avslut mot mål – och alltså 0–1 i mål. Piteå måste således förbättra kvaliteten på sina avslut till returen i södra Köpenhamnsområdet om två veckor.
Dock skall göras klart att om man skall förlora på hemmaplan i europeiska cuper är just 1–0 det bästa resultatet. Om det blir bortaseger i returen spelar ju nämligen Piteå åttondelsfinal. Så även om det var ett bittert resultat i dag lever hoppet för det svenska mästarlaget.
Den match jag hann och se en stund av var Juventus–Barcelona 0–2. Av det jag såg gjorde Linda Sembrant en stabil tävlingsdebut för Juve. På slutet blev Mapi Leon målchansutvisad efter att ha slitit ner en frispelad Eniola Aluko. Känslan är att Juve hellre hade sett Aluko fått komma fri med målvakten. Att vända 0–2 på bortaplan blir otroligt tufft.
Bättre lycka var det för Mia Persson, som spelade hela matchen när Slavia Prag vann med 4–1 borta mot Hibernian. Persson är på god väg mot åttondelsfinal.
Ännu närmare åttondelen är Hedvig Lindahl som höll nollan när Wolfsburg vann med hela 10–0 borta mot Mitrovica.
I den matchen gjorde Pernille Harder tre mål. Lika många satte Ada Hegerberg när Lyon vann med 9–0 borta mot ryska Ryazan. Totalt har den 24-åriga norskan nu gjort 47 mål i Champions League. Anja Mittag (51 mål) lär inte ligga kvar i topp av tidernas skytteliga i turneringen speciellt länge till.
Totalt har Hegerberg för övrigt gjort 205 mål på 169 matcher för Lyon – ett makalöst bra facit.
Sammanfattningsvis var det ju så att de lägst rankade lagen började på hemmaplan i dag i sextondelsfinalerna. Bara två av dem lyckades vinna. Dels vände isländska Breidablik 0–1 och 1–2 till 3–2-seger mot Sparta Prag. Dels vann vitryska Minsk med 1–0 mot Zürich. Vi får se hur många oseedade lag som når åttondelen.
På svensk mark noteras att Örebromålvakten Danielle Rice efter omständigheterna säger sig må bra. Skönt, även om det är oklart när hon kan vara tillbaka på planen igen.
I övrigt noteras att Växjö DFF i dag har sålt Osinachi Ohale till Tacon/Real Madrid. Ni vet den spanska klubb som inte kunde betala Linköping för Kosovare Asllani.
Men efter 1–9 i ligapremiären kände Tacon sannolikt panik att få in fler backar i sin trupp. För nu hade man plötsligt råd att betala för en spelare med bara några månader kvar på sitt kontrakt.
Hur mycket pengar Växjö fick är oklart, men det verkar ha varit ett bra tillskott för en klubb som kämpar med att få ny elitlicens. Till Smålandsposten säger Växjö DFF:s nye sportchef Johnny Lindman så här:
”Övergångssumman är så stor att det var näst intill omöjligt för oss att säga nej. … Med tanke på att bara sex matcher återstår av säsongen vill jag påstå att vi fått unikt bra betalt. Men Tacón har varit väldigt måna om att få Ohale spelklar så snabbt som möjligt. Helst redan till deras match kommande helg.”
En blogg om internationell damfotboll 
Det är alltid provocerande när motståndarna avgör på övertid,Fast Münchens tränare hade väl retat upp sig på Göteborgs tränarbänk.Fast dålig stil var det.Inte sedan Umeå IK vann mot FFC Frankfurt i final 2004 har ett svenskt klubblag slagit ut ett tyskt,finaler och utslagsmatcher inräknade.Det är inte kört för Göteborg såklart.Det är 10 raka för tyskorna och det riskerar bli 11
Nicolines skott var något i hästväg. Men ska man vinna måste man få in bollen.
Trots förlust för PIF så känns det bra inför returmatchen. Är spelbilden samma nästa match så bör det här gå hem
Linköpings oförmåga att få betalt för spelare framstår i ännu sämre dager när man får se den här nyheten. Varför klarar andra klubbar att få betalt men inte Lfc? För sin mest kända och rutinerade spelare dessutom! Inte konstigt att man blir arg, bitter och skriver elaka kommentarer i diverse forum.
Smarta spanska snåljåpar contra handfallna svenska klubbamatörer. Utgången av en sådan ”storaffär” kan bara bli på ett sätt…
I fallet Asllani handlade det väl om att LFC inte hade råd att ha kvar henne, och ingen annan klubb var intresserad.
Att Tacon inte vill betala mer än de måste är väl inte speciellt konstigt.
Då var det väl så att Tacon gjorde en behjärtansvärd insats för LFC och tog hand om Asllani eftersom ”ingen annan klubb var intresserad”. Fast någon euro kunde man gott ha skänkt till LFC, bara som en symbolisk övergångssumma.
”Jag vet inte vad Lantz sagt och gjort tidigare i matchen. Oavsett vad tycker man att Scheuer borde kunna kontrollera sina känslor. Om jag hade varit klubbchef i en storklubb som Bayern München hade jag krävt att spelare och ledare klarade av att uppföra sig.”——————————–här handlade det om en kulturkrock. På ena sidan ett mobbningskultur, på den andra ett naivt tro om ett fair-play spel. Att försöka göra motståndarens tränare utvisad kan uppfattas helt legitimt i de här trakterna. Tyskarna tyckte att gränsen i och med det har överskridits
Att den som mobbades gav ifrån, väckte avsky från media. Istället borde han hålla tyst och tyna bort, som man annars brukar göra. Men han gav svar på tal! Därför är hans agerande värt alla de gula kort han kunde få. Göteborgs tränare däremot förtjänade bara ett.
Hur man uppförde sig annars visar antal gula kort, som adresserades bara på ett adress, den svenska.
På vad grundar du att det varit mobbing inblandat?
Njae, ”bra prestationer” kan väl diskuteras. KGFC hade enligt statistiken nästan inget framåt, medan FCB hade ett massivt övertag. Det hade varit fantastiskt om KGFC fått oavgjort, men sett till spel inte särskilt ”logiskt”. Fast ser man till oddsen för att KGFC ska gå vidare (du gav dem väl 10 procent?), så var det väl en OK match. Däremot finns inte mycket som talar för att KGFC ska vända detta, dessutom på bortaplan. Visst är det alltid retfullt med att tappa och släppa in mål i slutminuter, men det är inte bara en slump att just lag som FCB fixar det.
Till skillnad från KGFC hade PIF stort spelövertag om man ser till statistiken, men de föll på att vara mycket ineffektiva. Bröndby däremot var nästan maximalt effektiva – två skott på mål varav ett mål av dubbla Sverigebekantingen Sörensen (Rosengård och Linköping). 0-2, 1-2 eller mer behövs för att nå åttondelen, inte omöjligt, men svårt nog.
För övrigt kul och på tiden att UEFA höjt matchersättningarna i WCL rätt rejält.
Det handlar ju förstås om vad man lägger in under bra prestationer. Om bra prestationer måste vara samma sak som bra resultat var det ju inte bra prestationer.
Men om bra prestationer innebär att man spelat bra efter sina förutsättningar tycker jag att båda lagen gjorde bra prestationer. Piteå skapade definitivt tillräckligt många chanser för att vinna matchen med ett par måls marginal. Det släppte dessutom inte till en enda riktig målchans. Att Bröndby gjorde mål på ett vådaskott är ju sånt som händer. Men spelmässigt verkar det definitivt inte ha varit en 0–1-match, snarare en 3–0-match.
När det gäller Göteborg så tycker jag att det är starkt att vara nära att ta en poäng av ett tyskt topplag. Inte minst med tanke på att Göteborg har haft sviktande form på sistone, samt att man har flera blytunga skador. Historiskt är det ju sällsynt att svenska lag tar poäng av tyska, och det lär inte bli vanligare framöver. Därför tycker jag att det var en bra prestation att stå emot så länge som KGFC gjorde.
Här är förresten listan över alla mötena mellan svenska och tyska lag sedan 2009 då turneringen började kallas Champions League:
2019: Göteborg–Bayern München x–x (1–2 och x–x)
2016: Eskilstuna–Wolfsburg 1–8 (1–5 och 0–3)
2016: Rosengård–Frankfurt 4–5 straffar (1–0 och 0–1)
2015: Rosengård–Wolfsburg 4–4, Wolfsburg vidare på bortamål (1–1 och 3–3)
2014: Tyresö–Wolfsburg 3–4 (final)
2014: Rosengård–Wolfsburg 2–5 (1–2 och 1–3)
2012: Rosengård–Frankfurt 1–3 (1–0 och 0–3)
2009: Linköping-Duisburg 1–3 (1–1 och 0–2)
Som noteras har inget svenskt lag slagit ut något tyskt. Det är 7–0 till Tyskland vad gäller totalsegrar. Ser vi till enskilda matcher är det två svenska segrar, tre kryss och nio svenska förluster.