Kvinnorna flyttar fram positionerna

Igår blev Lotta Schelin klar för ett mästerskapsslutspel även i år. Schelin presenterades ju nämligen då som studioexpert under sommarens herr-VM. Kul.

Kvinnorna flyttar verkligen fram positionerna inom sportjournalistiken.

Igår lyssnade jag på Radiosportens sändning. Då refererade Lena Sundqvist Tre kronors VM-match mot Frankrike. Susanna Andrén var kommentator på BP–Mjällby och Johanna Frisk var expertkommentator på herrallsvenska toppmatchen AIK–Elfsborg.

Bara för ett par år sedan var det omöjligt med något liknande. På sikt borde kvinnornas frammarsch också gynna damidrotten, vilket ju skulle göra det hela ännu mer positivt.

Om en knapp månad vet vi mer om huruvida Schelin även kommer att ha en plats i nästa års VM. Den 14 juni väntar ju Skottland borta i VM-kvalet. Och skotskorna mittfältsstjärna Kim Little är i absolut toppform.

Jag har ju tidigare flera gången konstaterat att Little är en av världsfotbollens mest underskattade spelare. Hon har många likheter med Ramona Bachmann, inte minst den att hon spelar för fel land. Hade Little tillhört någon av de fem–sex stora nationerna hade hon varit en kandidat till Ballon d’Or vart och varannat år.

Nu har ju Bachmann i praktiken säkrat en direktplats till nästa års VM. Förhoppningsvis måste Little däremot ta vägen om playoff för att fixa sin. Men klart är att Sverige måste stoppa Little på Fir Park i Motherwell. För hon är alltså i en makalös form, och delar nu ledningen i NWSL:s skytteliga. I natt bar hon sitt Seattle till sjunde raka segern, via 3–2 mot Kansas City. Little var inblandad i alla tre målen. Se här:

Tidigare i våras var även Skottlands blixtsnabba ytter Lisa Evans i sådan grym form att jag utnämnde henne till bäst i världen. En skada har stoppat Evans, som dock börjar komma tillbaka i matchform. Hon byttes in med 28 minuter kvar i dagens toppmöte i Frauen-Bundesliga.

Det hjälpte dock inte för Turbine Potsdam, som föll med 2–0 mot Wolfsburg. Jag missade tyvärr matchen, men kan konstatera att Frauen-Bundesliga nu får ett riktigt maxat slut. När tre omgångar återstår ser tabelltoppen ut så här:

1) Frankfurt      +61   47
2) Potsdam      +45   47
3) Wolfsburg    +45   46

Och som grädde på moset återstår följande matcher:
1/6: Frankfurt–Potsdam
8/6: Wolfsburg–Frankfurt
8/6: Potsdam–Bayern München

Upplagt för en riktig rysaravslutning alltså.

I morgon 16.30 är det tysk cupfinal mellan Frankfurt och Essen. Där är Frankfurt förstås storfavoriter. Det är bara deras egna nerver som kan sänka Frankfurtspelarna, som jag ger oddsen 85–15.

Tillbaka till Seattle Reign. De spelar just nu utan sin japanska ytterforward Nahomi Kawasumi. Hon blev tvåmålsskytt idag när japanskorna besegrade Vietnam med 4–0 i Asiatiska mästerskapet. Framför allt det andra var riktigt snyggt. Japan dominerade rätt rejält, men Vietnam visade ändå hyfsad klass. Se höjdpunkter här.

Även Jordanien stod upp väl mot Australien. Den matchen slutade med favoritseger, 3–1, efter två mål av Sverigebekanta Kate Gill. Jag hade på båda dagens matcher på datorn samtidigt som jag jobbade. Det var verkligen långt ifrån något koncentrerat tittande. Men jag kan ändå slå fast att domartrion var klart sämst på plan i Australiens match. Jag är nämligen väldigt säker på att Jordanien inte gjorde något mål.

Jag såg situationen när före detta Linköpingsmålvakten Briana Davey hann hem och rädda en lobb. Hon var inne i målet, men det var inte bollen. En dåligt placerad assisterande domare gick dock in och fick domaren att döma mål. En stund efteråt borde en jordansk spelare ha fått rött kort för en vårdslös tackling. Domaren visade inte ens ostskivan. Målsituationen kan ni bedöma själva här.

Dagens matcher var alltså trots allt hyfsat jämna. Gårdagens var däremot rena skämtet. Sydkorea hade 7–0 redan i halvtid mot Myanmar, och vann till slut med 12–0. Kinas segersiffror mot Thailand blev bara 7–0.

Att en världsdel som bara har fem lag av klass, varav ett är avstängt, kan har fem platser i VM är fortsatt oförklarligt. Gruppspelet i Asiatiska mästerskapet fortsätter under helgen. I morgon kommer Sydkorea och Kina att bli VM-klara. Och på söndag gör Japan och Australien dem sällskap.

När vi ändå är inne på VM-kval så flyttades Nordamerikas kval idag från Mexiko till USA. Vid samma presskonferens presenterades Jill Ellis som ny förbundskapten.
Tony Gustavsson föll alltså på mållinjen. Men Tyresötränaren kanske kan bli assistent till Ellis?

Apropå Gustavsson och Tyresö är här målen från onsdagens match på Valhalla:

Den damallsvenska omgång som startade där i onsdags fortsätter med fyra matcher på söndag. Bland matcherna finns både seriefinalen Rosengård–Eskilstuna och jumbomötet Jitex–AIK. Börjar vi från botten så gjorde ju AIK två mål i cupkvartsfinalen mot Kristianstad igår. Det blev dock 2–4, vilket väl innebär att målen knappast lyfte AIK speciellt mycket.

Även om Jitex har hemmaplan känns det som att trycket är på Stockholmslaget. Jitex tippades ju att bli superjumbo, medan många trodde mycket mer på AIK. Jitex är svårspelat, och stabilt bakåt, så det blir intressant att se hur AIK tar sig an utmaningen.

Seriefinalen är minst lika intressant. Eskilstuna verkar gilla att kontra, vilket de lär få göra i Malmö. Men det skall väl ändå inte räcka? Jag tippar att Rosengård, som för övrigt förlängde Therese Sjögran:s kontrakt med två år idag, vinner med 3–1.

I Frankrike ställs Lotta Schelin och Lyon mot Montpellier i morgon. Det är Lyons sista ”svåra” ligamatch. Lyon har råd att förlora, och lär ändå vinna ligan. Dock vann man nyligen med 6–0 mot Montpellier i cupen och inget talar för att Lyon skall förlora i morgon heller.

Hörde om en säker svensk seger

Jag har suttit och lyssnat på Susanna Andrén:s referat från Nordirland–Sverige. Det blev 0–4, alltså en så säker svensk seger som man trott och hoppats på.

Den oro jag ändå kände inför avspark var bortblåst redan i åttonde minuten när Kosovare Asllani gjorde ledningsmålet på straff – och samtidigt satte Sveriges A-landslagsmål nummer 1000 på damsidan.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Och efter 18 minuter hade vi 2–0 – och dödad match. Det målet gjorde Lotta Schelin. Den första halvleken verkar ha varit bra, medan den andra var svag. De sista minuterna blev det dock två mål till genom Emma Lundh och Lina Nilsson.

Sverige hakar därmed på Skottland i toppen av grupp 4. Vi är tre poäng och åtta mål bakom skotskorna med en match färre spelad.

Skottland vann i dag med 2–0 mot Polen. Jag såg ungefär halva den matchen. Och det står ganska klart vad som är det stora hotet mot den svenska VM-platsen, nämligen paret Kim Little och Lisa Evans.

De båda låg bakom dagens två skotska mål. Och båda var fotbollsgodis. Det första gjorde Evans på en läcker passning från Little. Men det var ändå inte passningen som var bäst, utan både målskyttens löpning och avslut var fantastiska.
Det andra målet kunde inhopparen Leanne Crichton slå in i tomt mål efter att Little trollat lite, och sedan slagit ett inlägg som Evans fint nickat ner. Det var ett riktigt snyggt anfall. Se de båda målen på det här klippet.

Little är kreatören och passningsläggaren – en spelare jag varit förtjust i länge. Evans är den blixtsnabba djupledslöparen som både kan spela fram och avsluta själv.

Faktum är att jag för tillfället håller Lisa Evans så högt så att jag rankar henne som världens bästa spelare hittills i år. Hon har varit lysande i ett formstarkt Turbine Potsdam, och hon har vräkt in mål i det skotska landslaget. Bland annat vann hon skytteligan i Cypern cup.

Hon blir en riktigt obehaglig bekantskap för det svenska försvaret vid våra möten i juni och september.

En annan spelare som kandiderar till titeln världens bästa under årets första kvartal är franska stjärnan Gaetane Thiney. Jag kikade lite på fransyskornas uppvisning mot Kazakstan samtidigt som jag lyssnade på Radiosporten. Thiney gjorde två snygga mål och var riktigt bra. Hon leder skytteligan i VM-kvalet och har ju dessutom ryckt i toppen av skytteligan i Feminine division 1 efter årsskiftet.

Jag har inte hittat något klipp med höjdpunkter från Frankrikes match ännu. Men jag rekommenderar att man kollar in det femte målet – för det är fantastiskt snyggt. Visst är motståndet svagt, men den typen av uppvisningsspel är inte så lätt att få till som det ser ut…

Dagny Brynjarsdottir

Dagny Brynjarsdottir

I övrigt i kväll vann Island med 1–0 borta mot Israel. Isländskorna som ju tog tredjeplatsen i Algarve nyligen fick inte hål på hemmalaget förrän i 61:a minuten. Segerskytten var Dagny Brynjarsdottir.
Island skuggar därmed Schweiz i toppen av grupp 3. Där är det ödesmatch för Danmark på onsdag. Då skall danskorna nämligen till Aarau och möta schweiziskorna. Och dansk seger är ett måste för att laget skall ha kvar chansen på gruppsegern.

Slutligen till F19-landslagets EM-kval. Där blev Lina Hurtig stor svensk matchvinnare i dag. Hon gjorde 2–1-målet mot Polen i 88:e minuten – ett mål som kan visa sig bli otroligt betydelsefullt framöver.
För känslan i det här kvalet är att Sverige måste ta minst sju poäng för att få spela EM-slutspel. Och kryss mot Polen hade tvingat vårt lag att vinna mot Frankrike, en uppgift som känns vansinnigt svår med tanke på att den här franska årgången ju vann VM-guld för två år sedan.

Slutspelschansen borta för Fors och Jakobsson vill hem till Umeå

Louise Fors, Thora Helgadottir och de andra spelarna i Western Sydney Wanderers åkte på en riktig smäll nu på förmiddagen svensk tid.

Det viktiga bortamötet med regerande W-leaguemästarinnorna Canberra United slutade nämligen hela 5–0 i Canberras favör. Därmed lever slutspelshoppet för mästarinnorna, medan Fors lag är borta från fortsatt spel.
Det gäller under förutsättning att jag inte missat något, utan att ligan verkligen spelas i tolv omgångar, och inte i 14.

För med åtta lag i ligan innebär tolv omgångar att man inte möter alla lag två gånger. Men i spelschemat på ligans officiella hemsida återstår bara en omgång nu efter elva spelade. Och jag hittar ingen info om att det skall vara någon mer.
Upplägget är lite konstigt, för det riskerar ju att bli ganska orättvist. Fast i kampen om den sista slutspelsplatsen har slumpen gjort spelschemat ganska rättvist. Alla tre lagen spelar nämligen tre matcher vardera mot de båda avsågade lagen Adelaide United och Newcastle Jets.

Hur som helst ser det alltså ut som att helgens omgång blir den sista i W-league för Fors och Helgadottir. De kan alltså flytta fokus till Liverpool respektive Malmö/Rosengård. I Liverpool får Fors för övrigt också isländskt sällskap, i form av den före detta Kristianstadsspelaren Katrin Omarsdottir. Om det går att läsa här.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

* Apropå flytt så bekräftade Megan Rapinoe i går det som hennes pappa Jim redan talat om för övriga världen – att hon skall spela med Olympique Lyonnais den närmaste tiden. Klubben har ännu ingen info på sin hemsida, men enligt Rapinoe gäller kontraktet vårsäsongen.
Så här skrev nämligen amerikanskan på sin Facebooksida i går:

”Headed out to France today!!! And not for a holiday either. I am pleased to say Lyon will be my home for the next six months!!! I am thrilled at the challenge of being apart of one of the best football clubs in the World. More updates to come!! France here I come!”

Som sagt, Malmö får alltså ännu tuffare motstånd i Champions League.

* Till Sverige. Enligt de båda tidningarna i Umeå har Sofia Jakobsson meddelat att hon vill spela med UIK i år. Om det blir så eller inte är en ekonomisk fråga. Och ekonomin är ju som bekant inte speciellt vass i den före detta storklubben.
Men kanske är just Jakobsson en sådan spelare som kan locka sponsorer att hjälpa UIK med värvningen. Vi lär snart få veta.

Själv är jag mest nyfiken på vad som har hänt i Ryssland. Alltså varför hon väljer att bryta kontraktet med Rossiyanka i förtid? Jakobsson verkar ha gått helt under jorden de senaste två månaderna, för ingen tidning har haft något citat från henne.
Även här lär vi nog snart ha svar. Troligen senast i samband med nästa veckas landslagsläger på Bosön.

* I går blev alltså Pia Sundhage utsedd till den bästa tränaren i damfotbollsvärlden under 2012. I dag översvämmas media av intervjuer med Sundhage. Här är en bra från Radiosporten, gjord av Susanna Andrén. Den är väl värd att lyssna på.

Apropå Sundhage och bra intervjuer är den här en månad gamla intervjun från TV4:s Nyhetsmorgon väl värd att se.
Även om intervjuaren Jesper Börjesson inte fixar Kosovare Asllani:s namn, och säger VM i stället för EM, så ställer han bra frågor. Och Sundhage får exempelvis utrymme att förklara varför hon var så hård mot Kosse och Lotta Schelin efter deras möte i höstas.

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara LarssonSara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Nu blir det mindre fokus på fotbollen

Vid premiären i onsdags var fotbollstjejerna de enda svenska olympierna som var i aktion. Då var laget förstås också i ganska totalt mediafokus.

När nu även en mängd andra grenar har dragit i gång får vi räkna med att fotbollen kommer att hamna ganska långt bak i bruset ett tag.

Utöver SVT och Radiosporten verkar bara Aftonbladet och Expressen har reportrar som är avsatta för mer noggrann fotbollsbevakning. I varje fall verkar det så när man surfar runt på olika hemsidor.

Så många nyheter hittade jag inte. Men för en kort stund sedan twittrade Radiosportens Susanna Andrén om att det finns uppgifter som säger att Nilla Fischer skall vilas av säkerhetsskäl i dag. Det bör innebära att Caroline Seger tar klivet hem, och att Johanna Almgren får spela från start i 10-rollen.

Thomas Dennerby har ju valt att använda Almgren, och inte Kosovare Asllani, som första backup som tia.

Personligen hade jag nog ändå föredragit att Marie Hammarström tar klivet hem, och Antonia Göransson får chansen på kanten.

Jaja. Det är ingen idé att spekulera mer. För om en halvtimme vet vi startelvan.

Fram tills dess kan ni ju alltid avnjuta den här videon, som Göteborg FC:s Olivia Schough och hennes systrar har spelat in som hyllning till vårt landslag. Schough verkar vara en underhållande typ…

I morgon kommer Lindahl att stå kvar på mållinjen

Efter Sydafrikamatchen hörde jag Thomas Dennerby säga till Radiosportens Susanna Andrén att man kan göra två ändringar i startelvan utan att kontinuiteten förstörs.

Efter det har debatten huvudsakligen handlat om huruvida Hedvig Lindahl skall få fortsatt förtroende som förstemålvakt. Det har känts som en ickedebatt.

Har Dennerby valt Lindahl som sin etta kan han ju inte byta efter ett insläppt mål. Det hade varit uselt ledarskap.

Men visst, till Aftonbladet sa Dennerby efter Sydafrikamatchen att Lindahl hade blivit varnad för att ha en för hög utgångsposition:

”Vi har redan pratat om det före den här matchen. Det japanska laget försökte ett par gånger, USA försökte ett par gånger, Storbritannien försökte tre gånger. Vi vet att andra lag har scoutat det väldigt bra, så vi pratade med Hedvig före matchen. Hon var väldigt, väldigt klar över situationerna, så av den anledningen borde hon ha tagit det skottet.”

Det är faktiskt en klar skillnad i tonläge från Dennerbys sida jämfört med när Abby Wambach lobbade in 1–0-målet på Örjans vall i juni. Då valde vår förbundskapten att befria Lindahl från allt ansvar, trots att hon stod farligt långt ut då också. Han sa så här på presskonferensen:

“Hon stod långt ute, men å andra sidan förväntar man sig inte att någon skall skjuta rakt upp i krysset från 35 meter. Det är ett fantastiskt fint mål. Jag skulle med varm hand ta emot en spelare som kan göra sådana mål.”

Men, det blir alltså trots allt knappast ett svenskt målvaktsbyte.

Blir det då några andra byten?

I backlinjen hade jag på ett sätt mycket hellre sett Annica Svensson än Lina Nilsson som högerback mot tekniska japanskor.
Men med tanke på hur dåligt samspelt den svenska fyrbackslinjen är så tycker jag inte om att det blir fler byten där. Tvärtom behöver de få alla chanser som finns att lära känna varandra.
Så trots att jag kommer att vara hypernervös över Nilssons defensiv så bör hon få spela igen.

Och några fler byten känns inte heller aktuella – om det inte krävs av skadeskäl. För varken Johanna Almgren eller Kosovare Asllani gjorde så vassa inhopp mot Sydafrika att de spelade till sig startplatser.

Det borde alltså bli samma svenska startelva som senast.

Inför den matchen hade jag ju två fel. Är mitt tips bättre nu?

* I morgon spelas följande matcher:
13.00: Japan–Sverige
15.30: Brasilien–Nya Zeeland
15.45: Kanada–Sydafrika
18.00: USA–Colombia
18.15: Storbritannien–Kamerun
20.45: Frankrike–Nordkorea

Ingen av de sex matcher som avgjorts hittills har slutat oavgjord. Jag tror inte att någon av morgondagens matcher kommer att göra det heller.
Utan jag tippar säkra segrar för de lag som står först i uppställningen ovan.

Jag skulle faktiskt bli väldigt (positivt) överraskad om Sverige lyckas ta poäng mot Japan. Störst skrällchans tror jag tvärtom svårspelade Nya Zeeland har mot Brasilien.

Mållöst genrep – det var nog okej

Jag valde att stanna lite extra i Göteborg för att titta på fantastiska Gothia cup. Jag har därför bara sett de sista 25 minuterna av Sveriges OS-genrep mot Storbritannien.

Matchen slutade 0–0, och kändes just som en sådan match. Eller har jag missat något?

Inledningen fick jag presenterad av Radiosportens Susanna Andrén. Och skall man tro henne behöver jag inte vara ledsen över att ha missat den första halvleken.

De 25 minuter jag såg var det inte lätt att dra några slutsatser från. I varje fall inga som redan är dragna.

Som att brittiskorna hade läst sin läxa om Hedvig Lindahl, och gjorde ett par lobbförsök.

Som att britternas bästa målchans – Rachel Yankey sköt i stolpen – kom i Lina Nilsson:s försvarsyta. Malmöbacken var lite passiv i sitt hemlöp, och vips var en brittiska fri. Tyvärr har jag inget stort förtroende för Nilssons försvarsspel. Och även om det här inte var en jättelätt situation så är det inte överraskande att det var Nilsson som kom på efterkälken.

Å andra sidan var det Nilsson som slog det fina inlägget till svenskornas bästa chans offensivt sett. Bollen nådde Caroline Seger som blev helt ren mitt framför brittiskornas mål. Fast från nära håll styrde Seger bollen högt över. Jag brukar säga att man måste få avslutet mot mål för att få det godkänt. Så betyget på Segers avslut är alltså icke godkänt.

Mest negativ kritik alltså. Såg jag inget bra? Inte så mycket konkret faktiskt.

Men jag känner nästan dåligt samvete för det. För 0–0 borta mot Storbritannien är långt ifrån dåligt. Storbritannien är ett lag av högsta klass. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinal. Och att med Ifeoma Dieke och Kim Little är Storbritannien bättre än England. Dessutom är Kelly Smith frisk och spelklar, vilket lyfter laget ytterligare.

Samtidigt skall man inte lämna ett genrep alltför nöjd. Så det kanske är bra att vara lite kritiskt till insatsen trots allt…