De senaste dagarna har jag nästan haft landslaget runt knuten. De bor nämligen bara någon minuts promenad från mitt hem.
I dag struntade jag trots det i träningen. Den var bara öppen för media i 15 minuter, och att kolla på uppvärmningar är sällan speciellt givande.
Däremot såg jag en spännande träning i går. Den var väldigt fokuserad på att hitta rörelsemönster för att spela sig igenom tajt stående motståndare. Upplägget liknade inte något jag sett tidigare. Det var väldigt mycket spel med elva spelare på små ytor, bland annat spel elva mot elva på cirka en fjärdedels plan.
Jag såg att Kosovare Asllani tyckte att det var lite konstigt att vara så nära Göteborg, där Gamla Ullevis gräsmatta var väldigt fin. Jag kan förstå det. Samtidigt ser det ut att bli regn både i Göteborg och Borås i morgon. Och då tror jag att Sverige gynnas mer av att spela på konstgräs, än på ett halt hybridgräs.
Samtidigt som jag började skriva på det här inlägget hade jag för övrigt på Malmö FF–AIK i herrallsvenskan. Och när man såg färgen på gräset i Malmö så var det lätt att förstå varför förbundet valde att lägga en av de här oktoberkamperna på konstgräs.
Vad blir det då för typ av match i morgon?
Eftersom det sannolikt blir spel mot ett mål kommer Ungern mest att få spela försvarsspel. Där lär de spela ett markeringsspel som påminner om Kroatiens.
Det kan således bli en matchbild som liknar den Sverige hade i första VM-kvalmatchen. Ungern spelade 2–2 mot just kroatiskorna i förra veckan. Och i första omgången föll man med 6–1 mot Danmark.
Kollar man Ungerns resultat de senaste åren är de väldigt varierande. De hade Tyskland i sin EM-kvalgrupp. Tyskorna vann med 12–0 hemma 2015, men bara med 1–0 borta i fjol.
Ungern har ett affischnamn, den otroligt duktiga Wolfsburgspelaren Zsanett Jakabfi, som ju bland annat gjorde fem av Wolfsburgs åtta mål mot Eskilstuna i fjolårets Champions League. Men Jakabfi är inte med här i Borås. Jag är lite osäker på skälet. Men uppfattade jag rätt på DFB-tv:s sändning senast berodde det på att hon är lite småskadad.
Den trupp Ungern har med sig består av rakt igenom nya spelare för mig. På pappret är Henrietta Csiszár den man skall ha lite koll på. Hon håller till i tyska Bayer Leverkusen (startade 17 matcher i Frauen-Bundesliga i fjol) och har gjort två av de tre ungerska målen i VM-kvalet.
Men Csiszár i all ära, det här är en match som Sverige skall vinna säkert. Det blir spännande att se om man klarar av att spela sig igenom ett tajt, ungerskt försvar.
Senast i Kroatien gjorde planen det svårt att spela sig igenom centralt. Däremot kom man runt på kanterna flera gånger. Då var dock inläggskvaliteten inte av internationell klass. Det kanske var därför som man nötte inlägg och inlöpningar på slutet av gårdagens träning.
Marija Banusic
Sett till gårdagens träning blir det alltså samma svenska startelva som i Kroatien. Således får Marija Banusic en ny chans som tia. Linköpingsforwarden har inte varit lika vass i höst som hon var i våras.
Varför det är så kan man bara spekulera i. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tycker att jag tror att hon varit en av världens allra bästa spelare om hon lagt till löpstyrka till de egenskaper hon redan besitter. Hon har bra teknik, bra skott med båda fötterna, kan nicka – och är framför allt väldigt smart på planen, jag skulle säga att hon har den främsta fotbollshjärnan i svensk damfotboll.
Men hennes löpstyrka borde inte vara sämre nu än den var i våras. En gissning är att hon lidit av avsaknaden av Claudia Neto. Banusic har bara gjort ett mål (två om man räknar in Svenska cupen) sedan Neto blev skadad. Kanske har det gjort att Banusic fått färre bollar att jobba med i klubblaget.
Förhoppningsvis klarar landslagets backar och mittfältare av att hitta in med bollar till Banusic i morgon.
Sofia Jakobsson
Som tia har Banusic en huvudroll i det offensiva spelet. Men det är fler än hon som behöver prestera. Exempelvis är det press på Stina Blackstenius i rollen som toppforward. Klubbkompisen Sofia Jakobsson har visat kanonform efter comebacken och bankar på dörren. Men Jakobsson kommer inte att spela i den här samlingen, så Blackstenius får en bra chans att visa att platsen som toppforward är hennes.
Noterbart kring Blackstenius är att hon spelat 28 landskamper och gjort fem mål. Fyra av de målen har kommit i stora mästerskap. Blackstenius har alltså vuxit med uppgiften, vilket är otroligt viktigt. Men skall hon Jakobsson på bänken måste Blackstenius även göra mål i kval- och träningsmatcher framöver.
När man är inne på forwards, och på Banusic (som hade tröja nummer 8 senast) är det lätt att börja tänka på Lotta Schelin. För oj, vad jag lider med henne. Det gjorde ont att kolla på det SVT-klipp som jag länkade i förra veckan. Och när jag läste den här intervjun i Aftonbladet var det nästan som att jag också fick huvudvärk.
Jag hoppas verkligen att Schelin kommer tillbaka till fotbollsplanen. För gör hon det så har hon ju fått ordning på värken. Så vi får hoppas, hoppas, hoppas.
I övrigt i morgon går Hedvig Lindahl förbi Thomas Ravelli som den målvakt som spelat flest A-landskamper för Sverige. För mig var hon den som hade spelat flest redan för länge sedan, för jag tycker inte att man skall jämföra antalet herr- och damlandskamper. Mest eftersom damerna har fler landslagsdatum per år än herrarna.
Det har ju för övrigt varit en ovanligt nyhetstät landslagssamling, framför allt förstås genom den danska strejken. Danmarks landslag befinner sig för tillfället i Kroatien, där man skall spela VM-kval i morgon.
Huruvida den matchen kommer att ha någon betydelse eller inte återstår att se. Det troliga är ju fortfarande att Uefa på något sätt ser till att Danmark blir chanslöst på att ta en VM-plats. Antingen genom uteslutning, eller genom ett så stort poängavdrag att de varken kan vinna gruppen eller bli en av de fyra bästa grupptvåorna.
I går skrev Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson på Twitter att de vill spela Danmarksmatchen vid senare datum.
I dag har förbundet klargjort att så inte blir fallet. Spontant tycker jag att det är rätt från Svenska fotbollförbundets sida. De danska spelarna visste vad de gjorde. De blev informerade inför Ungernmatchen om vilka straff som skulle kunna följa om man lämnade walkover i en VM-kvalmatch. Ändå ställde valde man att strejka och att ställa ultimatum.
För övrigt vacklar jag fortfarande ganska rejält om vad jag egentligen tycker om grunden i den danska konflikten, alltså om vad spelare skall tjäna när de representerar sitt landslag.
I de flesta sporterna är det enbart en ära att dra på sig landslagsdressen, det är inte snack om någon lön. På så sätt är den danska konflikten en ren lyxgrej. Å andra sidan tjänar ju landslagsspelarna på herrsidan otroligt mycket mer än damerna, och borde det inte vara lika mycket värt att spela fotbollslandskamper för herrar som för damer? Det handlar ju inte om ett jobb, utan om ett uppdrag. Ja, jag är medveten om att det finns undantag, att vissa länders fotbollsförbund har anställt sina landslagsspelare. Och det gör ju förresten inte frågan enklare.
Så till lite saker som hänt utanför Sveriges gränser. Just nu pågår Fifagalan där man prisar världens bästa spelare och ledare från november 2016 till augusti 2017. Som bekant har ju nomineringarna på damsidan varit pinsamma i år.
Men det blev två bra vinnare till slut. Nederländerna tog storslam i form av Lieke Martens och Sarina Wiegman, vilket känns bra. Mindre bra att Fifagalan arrangerades ett datum där damvinnarna inte kunde vara med.
Kul förresten att världens bästa spelare hade Sverige och damallsvenskan som hemhörighet under hela perioden.
För er som vill återuppleva den nederländska guldsommaren rekommenderas den här lilla dokumentären:
Apropå Nederländerna är de ju inblandade i tisdagens mest intressanta VM-kvalmatch när man tar emot Martin Sjögren:s Norge. Det blir intressant att se hur de båda lagen har utvecklats efter sina så extremt åtskilda EM-öden.
Eftersom det är inbördes möten som prioriteras före målskillnad är matcherna mellan de olika gruppernas tilltänkta topplag extremt viktiga.
Nederländerna var för övrigt i Österrike i slutet av förra veckan, och spelade ett riktigt dimdrama, där Europamästarinnorna vann med 2–0 mot bronsmedaljörerna.
Apropå möten mellan tilltänkta topplag i så innebär ju Islands 3–2-seger i Tyskland att tyskorna måste vinna med två måls marginal på bortaplan för att vinna det inbördes mötet med isländskorna.
Skulle Tyskland och Island vinna sina respektive matcher mot Tjeckien, Slovenien och Färöarna väntar en hyperintressant gruppfinal på Island den 1 september nästa år.
Tillbaka till intressanta matcher under tisdagen. Till den kategorien räknas helt klart Portugal–Belgien. Det är portugisiskornas första VM-kvalmatch, medan Belgien redan har två segrar. Skall Portugal kunna haka på Belgien och Italien i kampen om gruppsegern krävs nog hemmaseger här.
En blogg om internationell damfotboll 
Holland heter det (i fotbollssammanhang). Tråkigt att du lägger all skuld på de danska spelarna, istället för DBU. Harder är en betydligt bättre fotbollsspelare än Martens (ser inget positivt i att Martens var halvbra i Damallsvenskan våren 2017). Den stora pressen är på Seger, ingen annan. Kan hon leda det svenska spelet framåt i och för framtiden? Skulle inte tro det…
Jag lägger inte all skuld på de danska spelarna. Jag skriver bara att de visste vilken risk de tog. Jag har även flera gånger skrivit att jag verkligen hoppas att spelarna kommer att få ut något positivt av det här till slut. För det är ju spelarna man känner med, inte med pamparna i DBU. Frågan är förresten om de senare visste vad de gjorde, walkovern kan tydligen kosta för DBU.
Boldunionen har tagit en ganska stor risk verkar det som. Nu handlar det om huruvida paragraf 24 05 ska aktiveras.
Kan Harder bli svensk medborgare?
Det här lägger sordin på de svenska matcherna, tycker jag; eller på hela kvalet, faktiskt.
Det kan väl vara värt att påminna sig om att ingen utanför de närmast berörda har hela bilden om den danska konflikten. Det lär tidigast komma fram (om någonsin) när DBU och spelarföreningen når ett varaktigt avtal. Att snart två matcher spelats med tillfälliga avtal visar ett visst mått av förhandlingsvilja från både förbund och spelare. Som i alla förhandlingar är det en fråga om hur parterna höjer insatserna och är beredda att syna varandras kort. Själv är jag övertygad om att det i sakfrågan handlar om mer/annat än en halv miljon eller liknande summa i ersättningar. Jag tror man kan dela upp konfliktens dynamik i två eller tre delar – sakfrågor, förhandlingsspelet och – vilka framtida principer och positioner parterna kämpar för. Oavsett vilka de handgripliga konsekvenserna blir av konflikten, så är det kanske minst lika viktigt att kunna utropa sig till moraliska vinnare – den kampen pågår dagligen i sociala media. Den betydelsen har det kommunikativa överflödet fått för att förstå och värdera samtiden.
Av de nominerade till bästa spelare var Martens ett bra val. Halvbra i DA? Nja, hon var väl tillsammans med Masar Rosengårds bästa spelare och gjorde sju mål innan hon lämnade. Martens position förstärktes av hennes spel i EM och lagets guld. Det senare tror jag avgjorde. Jag tycker annars också att Harder är en mer komplett spelare.
Men hur kom Seger in i det här resonemanget (förutom att The Guardian varken har sina sympatier hos henne eller Rosengård)? Visst har hon en del att bevisa i landslaget, men det är hon ju inte ensam om. Jag tror inte Gerhardsson satsar alla sina slantar på att det ska bära eller brista med Seger, men är värt att pröva.
Håller med om Martens – hon var Rosengårds (och allsvenskans?) bästa spelare under våren (7 mål bla som du säger) och saknas enormt i Rosengård. Sen utsedd till EM:s bästa spelare och även UEFA nominerade henne till bästa spelare 2017 och nu också FIFA. Hon gjorde 5 mål (även om 2 räknades som självmål) i EM och flera assist och bidrog i stor grad till Hollands seger. Harder gjorde 1 mål och 1 assist. Däremot tycker jag tvärtom att Martens är en mer komplett och allround spelare än Harder – både defensivt och offensivt. Martens har det mesta, bollkontroll, passningsförmåga och målsinne. Men det är en smaksak.
Undrar om spelarna kräver att deras klubbar skall ersättas på liknande vis som man gör på herrsidan, eller det inte är lika viktigt?
Tycker Claudia var bästa spelaren i Damallsvenskan våren 2017. Och Harder hela 2016.
Satsar på Minde hösten 2017. Hoppas hon avgör på söndag – så allt blir klart nån gång. 🙂
Möjligt att Neto var den bästa – men nu gällde det ju vem som var bäst av Harder och Martens. Sen tror jag inte EM tävl jury el UEFA och FIFA går efter vad Martens resp Harder uträttade i Allsvenskan :))
Martens var en av de bidragande orsakerna till att Holland vann EM – 5 mål och 3 assist – och är en betydligt mer allsidig spelare både offensivt och defensivt än Harder – som gjorde 1 mål i EM. Sen var Martens en av de bättre spelarna i Rosengård (tycker Sjögran med flera) med flera mål och assist och avsaknaden av henne är enorm i och förklarar mycket av deras sämre spel och tillbakagång under hösten. I princip oersättlig. Sen har Martens utsetts till bästa spelare under EM (mest värdefulla spelare), UEFA har utsett henne till bästa spelare 2017 och FIFA har utsett henne till bästa spelare 2017. Finns inget att tillägga.
Knappast Martens förtjänst att Lindahl ställde sig mitt i målet och det bara var att rulla in frisparken med en enkel bredsida. Banusic hade gjort det snyggare…
Nu var ju den frisparken inte det enda Martens uträttade i EM? Tyckte tydligen inte EMs tävl kommitten, UEFA juryn och FiFA juryn. Du får väl leva med det.
Är alla okej med att spela på konstgräs nu? För några år sedan blev det ju viss uppståndelse med ett spelarfack som protesterade väldigt högljutt mot underlaget i VM. Även svenska spelare verkade vara missnöjda då, men nu spelar de alltså frivilligt hemmamatch på underlaget.
Det märkligaste tycker jag är att Domanski Lyfors stod bakom en skrivelse till Fifa mot konstgräs och nu själv väljer Borås Arena för en viktig tävlingsmatch. Nu tycker hon inte att det är något konstigt alls att spela VM-kval på konstgräs.
Jag blev också lite förvånad att de valde att lägga en VM-kvalmatch på konstgräs. Samtidigt är det ju en rätt stor skillnad i förutsättningar mellan matcher som spelas i juni och sådana som spelas i slutet av oktober.
Marija Banusic har inte sin bästa form just nu och fick med rätta börja på bänken senast mot Kristianstad. Det ska samtidigt sägas att det varit en lång period med många matcher och att det inte bara märks på henne utan även på hela Linköping vars spel inte direkt övertygat trots att man är på väg mot SM-guld i år igen. Den enda som fortfarande har energi till löpningar är evighetsmaskinen Kristine Minde. När laget faller lågt och saknar energi, till skillnad mot tidigare under säsongen, blir Banusic i regel helt isolerad. Det ursäktar dock inte hennes ovilja till löpningar. Förhoppningsvis ser det annorlunda ut ikväll där hon kommer ha flera spelare framför sig, om man nu väljer samma uppställning som i matchen mot Kroatien.
Angående Danmark är jag inne på Svenska fotbollsförbundets linje, alltså att Uefa får dela ut ett straff som innebär mer än en förlust med 3-0. Missförstå mig inte nu, jag är på spelarnas sida när det gäller fasta ersättningar och förutsättningar runt omkring landslaget. Det ska inte vara någon skillnad mellan herr och dam när det kommer till den typen av frågor när det rör sig om samma förbund. Rörliga ersättningar som är beroende av de intäkter respektive landslag genererar kommer däremot skilja så länge det skiljer i kommersiellt intresse, även om en liten del omfördelas för att ge samma grundförutsättningar. I den här konflikten är frågan av om DBU ska ses som arbetsgivare vid landslagsspel något som delar förbundet och spelarföreningen mitt itu, samtidigt som det även finns andra principiella frågor utöver den ekonomiska biten. Men för att återgå till frågan, lämnar Uefa frågan kring den inställda matchen utan ett straff som innebär mer än en förlust med 3-0 öppnar Uefa för framtida problem när en 3-0 förlust känns som ett bra resultat. Att diskvalificera Danmark från landslagsspel i ett framtida kval till EM känns samtidigt som ett för hårt straff. Ett poängavdrag utöver tilldömd förlust på 3-0 med låt säga -12 visar att det inte är godtagbart att ställa in matcher. Konsekvensen blir så klart att Danmark inte kommer kvala in till VM eller OS, men att de får delta i kvalet till EM 2021. Ett annat möjligt straff är att helt enkelt utesluta Danmark från fortsatt spel i VM-kvalet. Jag vet inte vart åt det lutar men både Uefa och Fifpro har om jag förstått det rätt uppmanat Danmark till att spela kvällens match mot Kroatien. De har även gått in som medlare i pågående konflikt. Här får man dock skilja på organisationen Uefa och den disciplinära kommittén inom samma organisation.
Samtidigt beror inte uppkommen situation enbart på spelarna och spelarföreningen utan lika stort ansvar ligger hos det danska förbundet DBU. Även här bör Uefa alltså sätta ner foten och tilldöma ett kännbart ekonomiskt straff. Olika siffror har omnämnts i olika tidningar men rimligen bör ett straff handla om kännbart vitesbelopp samt indraget bidrag för deltagande i VM-kvalet, alltså uppemot 40 miljoner kr i frågan om bidrag enligt den källa bloggaren länkade till. Indragna bidrag kan vara svåra att motivera om Danmark tillåts fortsätta kvalspelet men inte omöjligt, samtidigt som det blir en naturlig följd om laget utesluts från fortsatt VM-kval. Såsom jag känner är det viktigt att hitta ett straff som berör båda parter i konflikten.
Det verkar som det blir regn och kallt ikväll. Hoppas det finns regnsäkra varma tröjor och byxor och strumpor. Ser ibland att vissa lag inte byter dyngsura kläder i halvtid, tycker det är lite märkligt. Bäst är arenor med tak och med viss uppvärmning. Men det är naturligtvis dyrt och en lyx som bara finns i stora städer