Stina Blackstenius klar för Göteborg

Stina Blackstenius

Göteborg fick rätt i skiljenämnden – således är Stina Blackstenius nu klar för Göteborg. Det är förstås en stor framgång för Göteborg, medan det är en fet käftsmäll för Linköping.

Göteborg har därmed tre starka forwards i Blackstenius, Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist. Breddmässigt är det förstås en fantastisk anfallsuppsättning. Och Göteborg visar att man verkligen menar allvar i sin satsning.

Men personligen tror jag inte att det blir jättelätt att hålla alla de tre stjärnanfallarna nöjda och glada. Vi såg ju hur det blev problem i Linköping förra året med Blackstenius, Mimmi Larsson och Kosovare Asllani. Problem som ledde till att alla tre nu har lämnat den östgötska klubben.

Stina Blackstenius lämnar Linköpings FC

I det ovan länkade pressmeddelandet säger sportchef Olof Unogård att:

”Det är såklart en stor förlust för oss sportsligt. Stina har haft en viktig roll i laget och vi såg fram emot att se vad hon kunde få uträttat i LFC-tröjan den här säsongen. Vi har dock ett väldigt bra lag med duktiga spelare hos oss och vårt fokus ligger nu på att hitta en ersättare till Stina som kompletterar laget på ett bra sätt.”

LFC har säkrat upp lite bredd i anfallet genom värvningarna av Ebere Orji och Sophie Sundqvist. Men det är rimligt att man letar ersättare – om man får. I nuläget är ju transferfönstret egentligen stängt, och det öppnar inte förrän den 15 juli. Blackstenius övergång daterades till den 31 mars – sista dagen innan fönstret stängde.

Men det är ju konstiga tider, så transferfönstren kanske kommer att förändras. Och risken finns ju att det inte kommer att spelas en enda tävlingsmatch innan mitten av juli.

Cajsa Andersson – premiäromgångens hjältinna

Cajsa Andersson

Fredag, lördag och söndag var det damallsvensk premiär. Omgångens stora hjältinna heter Cajsa Andersson.

Eller. Premiären var ju bara på papper. Alla matcher är ju sedan länge uppskjutna. Men att helgens stora hjältinna inom svensk damfotboll heter Cajsa Andersson är däremot sanning.

Den landslagsmeriterade Linköpingsmålvakten har nämligen lagt målvaktshandskarna åt sidan och istället dragit på sig arbetshandskarna. Hon är en av de som ryckt in som resurs åt sjukvården under coronapandemin. Jag säger som Hedvig Lindahl: Respekt.

Våra landslagsmålvakter är för övrigt fantastiska förebilder i den nuvarande situationen. Zecira Musovic skrev i helgen en utmärkt krönika på temat att fotbollen bör släppa den egoistiska, ekonomiska paniken och istället hitta sätt där man verkligen bidrar. Musovic nämnde inte kollega Andersson, men Linköpingsmålvakten är förstås ett utmärkt exempel på en fotbollsförebild som verkligen gör skillnad.

Jag skrev i helgen en krönika i Borås Tidning på temat att många fotbollsspelare har iklätt sig skurkroller under coronakrisen. Jag syftade på utländska superstjärnor, som visar närmast grotesk girighet i kristider. Jag syftade på spelare i Barcelona och på spelare i den engelska ligan. Och jag syftade förstås bara på män.

Det är ju skämskudde när exempelvis Wayne Rooney hävdar att vissa Premier Leaguespelare inte har råd med en 30-procentig lönesänkning under ett år.

”En spelare kanske säger ‘Jag har råd att sänka min lön med 30 procent’ medan en annan kanske säger ‘Jag har bara råd att gå ned 5 procent'”

Rooney pratar alltså om spelare i en liga där spelarna i snitt har en årslön på cirka 35 miljoner kronor. En liga där det inte finns en enda spelare som inte kan leva ett riktigt gott liv även vid en 50-procentig lönesänkning.

I brist på matcher att skriva om har de engelska herrspelarnas girighet har varit helgens stora, internationella fotbollsnyhet. I stängda Norge verkar desperationen efter matcher vara extrem. Under söndagskvällen toppade nämligen stora Verdens Gang sin sportsajt med nyheten att en norsk fotbollsspelare har spelat en träningsmatch i Sverige i helgen.

Verdens Gang den 5 april 2020

Det handlar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen, som vaktade lagets mål när man besegrade Morön med 4–1.

PIteås seger var en av få träningsmatcher på elitnivå den här helgen, alltså den helg när våra två högsta serier skulle ha haft premiär. Ett skäl till de få matcherna kan ha varit förra veckans alla turer kring huruvida man verkligen skall spela träningsmatcher eller inte i rådande situation.

Riksidrottsförbundet gör ju tolkningen att man inte skall spela några seniormatcher i lagidrott. Fotbollförbundet gör en annan tolkning, och bland fotbollens distriktsförbund är det bara ungefär hälften som tillåter träningsmatcher.

På Folkhälsoinstitutets hemsida finns nu instruktioner kring träningmatcher. Instruktioner som kommenteras så här av statsepidemiolog Anders Tegnell:

”Vi är medvetna om att gränsen mellan träningar och matcher kan vara svår att dra. Att spela träningsmatcher är okej så länge rekommendationer uppfylls och att antalet personer på och omkring planen begränsas till 50 personer.”

Notera att det maximalt får vara 50 personer på och omkring planen. Det är alltså numera i princip förbjudet med publik på träningsmatcher. Det blir ju inte många platser över upp till 50 personer efter att domare, spelare och ledare räknats in.

Det här kan knappast Göteborg FC ha tänkt på när de uppmanade folk att komma och titta deras F19-lags 4–3-förlust mot Qviding.

Utöver maxgränsen för närvarande personer gäller följande råd för idrotten:

  • Undvika närkontakt mellan idrottsutövare
  • Om möjligt hålla träningar och andra idrottsaktiviteter utomhus
  • Skjuta upp matcher, tävlingar och cuper
  • Undvika onödiga resor i samband med idrottsutövande

Rosengårds tränare Jonas Eidevall ifrågasätter med rätta hur det är möjligt att spela fotbollsmatcher utan närkontakt mellan idrottsutövare.

Visst känns det som att både Svenska fotbollförbundet och Folkhälsomyndigheten borde förtydliga sig lite mer?

Stiltje och permitteringar

Vi är sannolikt inne i den tråkigaste perioden inom internationell damfotboll på 15–20 år. Det finns väldigt lite sport att rapportera om.

Däremot händer det saker på andra fronter. Kopparbergs Göteborg FC och Kif Örebro har valt att permittera spelare och personal. Och bland annat Umeå IK, Linköpings FC och FC Rosengård ligger i startgroparna för att permittera. Det skulle inte förvåna mig om alla damallsvenska klubbar snart har tagit till åtgärden.

Coronaviruset ställer till det. Jag tycker att det är bra att föreningarna genom de här korttidspermitteringarnas får hjälp att betala lönerna under den här svåra perioden. De damallsvenska spelarna och ledarna lever ju knappast några lyxliv.

Däremot ställer jag mig undrande till att välbetalda herrallsvenska stjärnor kan 26 000 kronor i månaden betalade av staten under den här permitteringen. Det känns ju faktiskt absurt när snittlönen för sjuksköterskor ligger på 36 700 kronor och för undersköterskor på 26 380 kronor i månaden.

Under den kommande tiden kommer alltså permitterade herrfotbollsstjärnor kunna få lika stor del av våra skattepengar som de undersköterskor som riskerar sin hälsa för att rädda coronapatienternas liv. Absurt var ordet.

Fotbollsmässigt har det varit en del träningsmatcher den senaste veckan. Känslan är ju dock att de här matcherna känns rätt ointressanta med tanke på att det är minst 1,5 månader tills vi får se tävlingsfotboll igen. Men vem tror egentligen på att vi får se några cupmatcher i maj? Jag gör det som bekant inte. Jag tror fortsatt inte på elitfotboll före midsommar. I varje fall inte om man tänker sig att ha publik på matcherna.

Vad var det då för träningsmatcher i helgen? Både Örebro och Linköping spelade mot pojklag. Kif förlorade sin match mot Örebro SK med 4–0. Höjdpunkter därifrån finns här. LFC däremot vann med 2–1 mot Linköping City P16. Bilder här:

I annan match spelade Umeå IK 1–1 mot Morön. Ett resultat som Morön lär vara nöjdast med. Men det är som sagt långt till tävlingsfotboll, så man vet inte hur mycket det olika lagen testar.

Här nere i Västsverige var det stiltje på elitfronten i helgen. Göteborg har tagit ledigt, Alingsås lättar lite på träningen och Jitex hade spelledigt. Det ryktas dock om att det kan bli någon form av träningsturnering mellan de västsvenska lagen framöver. Precis som man skall ha i Stockholmsområdet och i Norrland.

Men i nuläget finns det inte många matcher att bevaka i landet. Något som verkar göra spelbolagen desperata. I helgen gick det att spela på träningsmatcher mellan division IV-lag i Boråsområdet, något som känns fullständigt vansinnigt.

Mitt division IV-lag hade träningsmatch i går. Vi slapp att vara med på spelbolagens listor, däremot dömdes matchen av Sara Persson, vilket var kul för tjejerna. På vår nivå är det sällsynt att matcherna döms av professionella domare. Men att Persson har tid att döma träningsmatcher mellan division IV-lag är ju ytterligare en signal om hur utbudet av elitfotboll ser ut för tillfället.

 

Bråk om Blackstenius – och flyttat OS

Inlägget uppdaterat med beskedet om att ettan spelas som enkelserie

Efter några dagars nyhetstorka till följd av coronaviruset har det hettat till rejält i dag. Först sköts OS upp, troligen till 2021.

Och i kväll kom nyheten om att Göteborg och Linköping slåss om Stina Blackstenius. Båda klubbarna verkar anse att de har rätt till att ha forwardsstjärnan i sina lag – och frågan har gått till skiljenämnd. Något som förbundet bekräftar i en kommentar till Aftonbladet.

Enligt uppgifter till Aftonbladet skall Göteborg ha ansett sig vara överens med Linköping. Något LFC har en annan uppfattning om. Olof Unogård säger att Blackstenius har ett löpande kontrakt över den här säsongen, och:

”Vi räknar med att hon kan fullfölja och sen hoppas jag att hon kan bli kvar i Linköping längre än så eftersom hon är från trakten.”

Det här är ju en högst intressant, och ovanlig dispyt. Jag kan inte minnas när det senast hände – om det har hänt – att två damallsvenska klubbar gick till skiljenämnd om en spelare. Kanske att det hände på den tiden när det fanns ettårsfall inom svensk fotboll. Fast som sagt, jag kan inte minnas något fall.

Och frågan är hur Stina Blackstenius påverkas av att eventuellt bli tvingad kvar i LFC mot sin vilja. Om det kan vi bara spekulera.

Sedan mitt förra inlägg har vi även fått se en spännande värvning, som är godkänd och klar. Det är Kristianstad som värvar den före detta Hammarbyspelaren, och tillika australiska landslagsspelaren Elise Kellond-Knight. Hon har redan anslutit till klubben.

Kristianstad har även skrivit ett treårskontrakt med den hyperspännande talangen Mathilde Janzen. Hon är född 2005 och kom med i Tysklands F15-landslag redan förra året. Nu under våren har hon debuterat i KDFF:s A-lag. Och känslan är att vi ganska snart får läsa betydligt mer om Janzen.

Tillbaka till Göteborg, som har varit rubriklaget nummer ett i svensk damfotboll den senaste tiden. I dag har vi kunnat läsa att Rebecka Blomqvist har haft en riktigt jobbig vinter. I december fick hon besked om att hon drabbats av cancer. Som väl är skall hon nu vara fri från sjukdomen.

Göteborg har även utmärkt sig genom att klubben önskat göra korttidspermitteringar av sin spelartrupp. Gissar att det finns ganska många fler klubbar som kan få det kämpigt med spelarlönerna här framöver.

En tråkig nyhet från tidigare i dag är att Växjös Elin Karlsson dragit korsbandet, och därmed har spelat färdigt 2020.

I väntan på att tävlingssäsongen drar i gång har det skapats en träningsserie i Svealand. Där gör Hammarby, BP, Djurgården, AIK, Uppsala och Eskilstuna upp. Det kanske kan vara läge för liknande upplägg i Skåne och i Västsverige?

Under onsdagen får vi för övrigt besked från förbundet om huruvida division I kommer att spelas som planerat – eller skjutas upp. Det skulle vara högst överraskande om inte divisionen skjuts upp.

Tillagt i efterhand: Beskedet blev att division I både skjuts upp till midsommartid, och att divisionens sex serier är tänkta att spelas som enkelserier. Det känns både som ett rimligt och vettigt beslut. Svenska fotbollförbundet rekommenderade dessutom distrikten att göra samma upplägg för alla lägre serier – alltså skjuta fram starten till midsommartid, och göra om dem till enkelserier.

Tittar vi internationellt kom tidigare i dag det högst väntade beskedet att OS skjuts upp. Några nya datum har inte givits, men det troliga är att spelen kommer att arrangeras nästa sommar, och att EM spelas sommaren 2022. Huruvida det är bra eller dåligt för svensk del är omöjligt att veta.

Fast det är klart, det är risk att vi har ett målvaktsdilemma, om inte Hedvig Lindahl satsar vidare. Ännu har jag inte sett någon kommentar från henne om hur framtiden ser ut.

Klart är att dagens besked är bra för damfotbollen. För i går meddelade både Kanada och Australien att de skulle ha bojkottat OS, om det avgjorts i år. Därmed skulle turneringen ha tappat två starka lag, som hade kvalat in.

I övrigt noteras att Chelsea värvat tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz från Bayern München. Det är förstås ytterligare en signal om att WSL är på väg att flytta fram sina positioner, medan Frauen-Bundesliga sakta men säkert tappar mark i den internationella konkurrensen.

Apropå Bayern har lagets slovakiska spelare Dominika Skorvankova för nionde gången utnämnts till årets spelare i hemlandet.

I Norge skulle det ha varit seriepremiär i norska toppserien i lördags. Av självklara skäl är starten uppskjuten, och flera lag har permitterat sina spelare. Reglerna är sådana att permitterade spelare är fria att lämna efter 14 dagar. Det finns alltså risk för spelarkaos i norsk fotboll.

Noterbart är också att flera norska toppspelare väljer att skänka delar av sin lön till coronadrbbade. Bland de som skänker tio procent av lönen finns Wolfsburgs Ingrid Syrstad Engen och Barcelonas Caroline Graham Hansen.

Slutligen lite fotboll. För i lördags morse satte jag klockan för att kolla finalen av Australiens W-league. Det blev en jämn och tät match som tyvärr avgjordes på målvaktstavla. Och på domarmiss.

Melbourne City tog hem titeln via 1–0-seger mot Sydney FC. Segermålet gjordes av vänsterbacken Steph Catley. Men det var ett skott som Sydneys målvakt Aubrey Bledsoe absolut borde ha kunnat styra undan. Tråkigt med ett sådant avgörande, inte minst med tanke på att Bledsoe i övrigt var väldigt bra.

Tyvärr blev även domarinsatsen avgörande. I slutet av den första halvleken tog bollen på målskytt Catleys arm inne i Melbournes straffområde. Armen var över skulderhöjd, vilket innebär att man skall döma straff. Det gjorde dock inte domaren – vilket alltså innebär att Sydney FC gick miste om en straff.

 

Tror någon verkligen på elitfotboll i början av juni?

I går kväll meddelade EFD att starten av damallsvenskan och elitettan nu definitivt är uppskjuten. Man meddelade samtidigt att man nu jobbar efter att en plan där de båda elitserierna för damer skall dra i gång i slutet av maj, eller början av juni.

Min spontana reaktion i går kväll var att upplägget lät orimligt och att vi nog kan glömma att det spelas någon elitfotboll i Sverige vid den tiden.

Statsepidemiolog Anders Tegnell använde kanske inte just de orden när han intervjuades av Olof Lundh, men Tegnell verkar ju knappast tro att det spelas någon elitfotboll inför publik i början av juni i alla fall. Han säger:

”Om vi kan vara där i början på juni? Tveksamt skulle jag nog ändå känna just nu. Men vi följer det här vecka för vecka och ju närmare vi kommer desto bättre blir prognoserna.”

Tegnell säger också att sjukdomskurvan löper över två–fyra månader, och att det är troligt att det tar ungefär en månad efter kulmen innan man är nere på nivåer som innebär att man kan leva som vanligt. Just nu säger ju prognoserna att vi skall ha kulmen i Sverige i mitten eller slutet av maj.

Därmed känns min killgissning om att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar som betydligt mer rimlig än den plan som EFD nu jobbar efter.

Det känns tyvärr också alltmer som att det här kommer att bli ett ekonomiskt helvetesår för svensk damfotboll på klubbnivå. Det rimliga är ju många företag kommer att tvingas minska sin sponsringsbudget, vilket lär leda till klart minskade intäkter. Vi lär få se ett stort antal konkurser, vilket gör att klubbarna inte ens kan räkna med att de får in de sponsorspengar som de har avtal om.

För klubbarna innebär en komprimerad säsong också att man tvingas till fler matcher på vardagskvällar, vilket leder till ökade kostnader. Framför allt gissar jag att det här kommer att slå hårt mot lagen i elitettan.

Det kommer nog att finnas anledning att återkomma till de här frågorna framöver. Nu till lite fotboll.

För den sista chansen på ett tag att njuta av en riktig toppmatch i damfotboll ges på lördag morgon 5.30, svensk tid. Då spelas finalen i Australiens W-league mellan storfavoriten Melbourne City och regerande mästarinnorna Sydney FC.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheter tidigare kunnat se W-leagues tv-sända matcher live på MyFootballs youtubesida. Där bör vi även kunna se finalen.

Tittar vi på laguppställningarna har Melbourne City Sverigebekanta spelare i Lydia Willams (Piteå), Aivi Luik (Kalmar) och Milica Mijatovic (Hammarby). Hos Sydney hittar jag ingen spelare som spelat i Sverige.

Det är även klart övertag för Melbourne när det gäller landslagsmeriter. Utöver de tre nämnda har man spelare som japanska världsmästaren Yukari Kinga, nyzeelandska veteranen Rebekah Stott, skotska VM-spelaren Claire Emslie samt australiska profilerna Steph Catley, Ellie Carpenter, Emily van Egmond och Kyah Simon.

Hos Sydney är största profilerna Alanna Kennedy, Princess Ibini, amerikanska Sofia Huerta och kanadensiska Lindsey Agnew.

EM flyttas från sommaren 2021 – nya datum inte klara

I dag har vi fått veta att herrarnas EM-slutspel flyttas från i år till nästa sommar. En följd av det är att damernas EM-slutspel i England, som var tänkt att spelas nästa sommar, får flytta på sig.

Det är förstås inte idealiskt, och det känns lite tråkigt att damerna får flytta på sig för herrarnas skull. Samtidigt är inte damernas EM-kval avslutat, och det känns högst ovisst när matcherna kan spelas. En killgissning (det blir många sådana nu) är att kvalet kommer att slutföras först nästa år.

Och det rimliga är att slutspelet spelas sommaren 2022. Det är ju en mästerskapsfri sommar för de europeiska länderna eftersom herrarnas VM det året kommer att spelas på vintern.

Flytten av damernas EM väcker en del känslor från spelare, bland annat här och här. Den gav även några svar. Bland annat fick vi veta i SVT att Nilla Fischer inte planerar att ställa upp fotbollsskorna på vinden än på några år. Hon säger:

”Jag har ju sagt att jag vill köra ett EM till så det är bara att köra på helt enkelt.”

Corona, corona, Kungsbacka – och lite fotboll

Det har gått några dagar sedan det senaste inlägget. Orsaken är att det rent sportsligt knappt har hänt något sedan Sveriges avslutningsmatch i Algarve cup. I varje fall har det inte spelats så många matcher.

Däremot händer det ju mycket utanför planen. Det beror ju på sjukdomen covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2, fast i folkmun slår man ihop båda och omnämner dem tillsammans som det nya coronaviruset. Corona har kopplat greppet om stora delar av världen, inte minst om Europa.

Följden har blivit att en väldigt stor andel av all europeisk arenaidrott har skjutits upp eller ställts in. Samtidigt som jag skrev det förra inlägget meddelades att finalen i Algarve cup ställdes in – Tyskland vann den på walkover. Och sedan dess har nästan alla sportnyheter handlat om tävlingar och matcher som inte blir av.

I Sverige har vi sedan i fredags ett förbud mot allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar med fler än 500 deltagare.

Det innebär att eventuell elitfotboll i Sverige tills vidare måste spelas utan publik. I helgen avgjordes  det bara en tävlingsmatch för damer på elitnivå i landet – och det var SM-finalen i futsal. Och den spelades således med tomma läktare.

Det skulle även ha spelats tolv matcher i svenska cupen, fyra kvartsfinaler för herrar och åtta gruppspelsmatcher för damer, men de matcherna tog klubbarna själva initiativ till att skjuta upp. Därmed uppstod det udda läget att det spelades en massa matcher på distriktsnivå, bland annat hade mitt division IV-lag en DM-match i lördags. Däremot vilade elitlagen.

I Tyskland får elitspelarna nu vila i minst en månad. Man har nämligen nu skjutit upp all elitdamfotboll minst till den 19 april.

I Sverige har vi ännu så länge inte några klara beslut. Men det känns som att risken är uppenbar att de svenska elitlagen får vila från tävlingsmatcher betydligt mycket längre än till den 19 april.

Jag tittade på Agenda på SVT i går, och där (6.15 in i programmet) säger Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, att det inte är omöjligt att Stockholm har ett fullskaligt coronautbrott om en månad, och att andra delar av Sverige ligger några veckor efter. En stund senare (efter 9.30) säger Rocklöv att Stockholm utifrån den kurva vi ligger på nu förmodligen får en topp med intensivvårdsbehov i slutet av maj.

Utifrån det är min högst amatörmässiga bedömning – kalla det gärna killgissning – att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar.

Eftersom det dessutom även verkar högst sannolikt att det kommer en ny coronavåg i höst börjar jag ställa in mig på att det kan bli en minskad damallsvenska i år. Kanske att man får nöja sig med en enkelserie?

Andra frågor man ställer sig är hur klubbarnas ekonomi kommer att klara det här. Man kan ju utgå ifrån att rätt många företag kommer att hamna i akuta krislägen, och att ett flertal kommer att gå i konkurs. Det riskerar att minska sponsorsintäkterna. Och så vidare.

Men det här är ju bara killgissningar från min sida. Och att ägna sig åt mer spekulationer än så här känns onödigt i det här skedet. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Skall vi då titta på det som hänt i damfotbollsvärlden utan direktkoppling till coronaviruset. En ytterst tråkig nyhet, men högst väntad, är att Kungsbacka DFF inte längre finns. Vid ett årsmöte på söndagen valde man att lägga ner den klubb som ifjol spelade i damallsvenskan.

Den tidigare kanslichefen Christer Björkroth förklarar nedläggningen så här:

”Vi har gjort allt vi har kunnat och styrelsen som satt under 2019 jobbade febrilt och fick ordning på ekonomin äntligen. Men det som stjälpte oss var att alla spelare försvann.”

Så var det ju. I alla fall nu till slut. Men huvudskälet till att man tvingas lägga ner är förstås att man hade misskött sin ekonomi under så många år att spelarna inte längre litade på klubbledningen.

Det spelades alltså SM-final i futsal i helgen. Det handlade om ett Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Det var 0–0 efter full tid i en tillknäppt och väldigt jämn historia. I förlängningen över 2×5 minuter lyckades Blåvitt på hörna bryta dödläget genom Frida Lundblad. Och när Gais tog ut målvakten och spelade jokerspel säkrade Amalia Arvidsson det blåvita guldet.

De svenska mästarinnorna firade sedan sitt guld på Götaplatsen inför tiotusentals supportrar. Eller inte…

Förutom att damallsvenskan lär dröja så kan vi även räkna med att det kommer ta lång tid innan vi får se landslaget spela match igen. Det lär således dröja innan den starka 2–0-segern mot Portugal i Algarve cup får en uppföljare.

EM-kvalmatchen mot Ungern den 14 april är ännu så länge inte uppskjuten. Men räkna med att den blir det. Fifa har nämligen rekommenderat att all landslagsverksamhet under mars och april skall skjutas upp. Det känns inte som någon vild gissning att Uefa kommer med något liknande nu i dagarna.

Efter Ungern är nästa landslagsuppehåll i början av juni med bortamatcher mot Slovakien (4 juni) och Island (9 juni). Kanske att det kan bli matcher då. Fast troligen inte.

En positiv sak jag missade att nämna under Algarve cup är att förbundet har lyft sin webb-tv rejält genom att starta en egen youtubekanal. På den gjordes flera riktigt bra inslag under turneringen. Något som känns väldigt lovande.

Under cupen skickades ofta assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman fram i tv-sändningarna för att komma med analyser. Jag tyckte att han sa väldigt vettiga saker. Här är hans analys av förlusten mot Danmark.

En fråga man ställer sig kring landslaget är om det blir något OS i sommar. I så fall är det nu klart att Australien blir ett av de tolv lagen. The Matildas säkrade sin plats genom 2–1-seger i bortareturen mot Vietnam.

Matchen spelades inför tomma läktare, och redan efter en minut slocknade strålkastarna, så att inte heller tv-publiken kunde se någon match. Men efter en stunds väntan blev det åter ljust. Och mest lyste alltså Australien – som därmed blev det tionde laget att kvala in till det olympiska spel som vi inte vet om det blir av.

Just Australien är för övrigt ett av de länder där det har spelats fotboll den här helgen. Det handlade om semifinaler i W-league, och det blev favoritsegrar i båda. Sydney FC vann med 1–0 borta mot Melbourne Victory.

Och i den andra semifinalen vann suveräna seriesegrarna Melbourne City med hela 5–1 mot Western Sydney Wanderers. Det efter två mål av Kyah Simon, en spelare som ryktas vara aktuell för en övergång till en damallsvensk klubb.

Det blir final mellan Melbourne City och Sydney FC för tredje gången på fem år. Det är just de två klubbarna som har tagit de fyra senaste titlarna. Melbourne vann 2016–18 och Sydney tog hem pokalen i fjol. Årets final spelas tidig lördagsmorgon, svensk tid, i Melbourne – om inte corona sätter stopp. Vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheterna bör kunna se matchen live på MyFootballs youtubesida. Där har i alla fall alla andra stora matcher livesänts den här säsongen.

Stjärnspäckade Melbourne City är storfavoriter. De gick igenom grundserien med elva segrar och ett kryss, och vann alltså sin semifinal med stora siffror.

En av förra veckans stora damfotbollsnyheter var att Hedvig Lindahl inte blir kvar i Wolfsburg nästa säsong. Den tyska storklubben letar efter en ny förstamålvakt. Vi får se vad det innebär för Lindahls karriär.

Slutligen bjuder jag på ett fantastiskt mål från Japans Mana Iwabuchi. Passa på att njut, för det kommer inte att göras så många drömmål den närmaste tiden…