Dagbok i Frankrike, dag 2: Pressträff, Brasilien och sillynytt

I dag har jag hämtat ut min ackreditering på stora Allianz Riviera. Sedan tog jag en promenad de 3,5 kilometerna till den träningsanläggning där Sverige körde dagens träningspass.

I teorin var 3,5 kilometers promenad en bra idé – det är kul att se sig om. I praktiken var idén inte lika bra. Det var mitt på dagen, stekande sol, drygt 30 graders värme och en och annan vindby där grus blåste in i mina badtofflor. Jag överlevde, men ångrade mitt val av transportmedel.

Träningen var stängd, och på pressträffen efteråt bjöds det inga jättenyheter. Det var Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Hanna Glas och Lina Hurtig som deltog.

Det mest intressanta var nog ändå när Olof Lundh frågade Fischer om vilken slutspelsväg hon föredrog, den som med största sannolikhet betyder Tyskland i kvartsfinal eller den som med största sannolikhet betyder Frankrike i kvartsfinal.

Fischer röstade för Frankrike. Dels för att Sverige har haft lättare för fransyskorna än för tyskorna. Dels för att vi lyckades bra mot värdnationen i OS 2016.

Jag håller med henne. Och jag lägger till att det kommer att vara stor press på Frankrike i en eventuell kvartsfinal, eftersom det är just i kvartsfinaler som fransyskorna oftast åker ut. Skulle det dessutom vara Sverige som står för motståndet skulle det närmast vara krav på fransk seger. Och att slå ur underläge brukar passa svenska lag.

I övrigt spretade frågeställningarna rätt rejält. De handlade om VAR, Thailand och diverse olika saker. Alla spelarna varnade för den där snabba thailändskan som spelar till höger eller högst upp på topp (Kanjana Sung-Ngoen) och sade sig vara nöjda bara det blir svensk seger. Och någon underskattning skall det inte bli.

En intressant fråga lite utanför fotbollen handlade om Lindahls twitterinlägg om att hon har hudsjukdomen vitiligo (även kallad leukodermi), vilket innebär extra noga insmörjning när man skall ut i solen.

Jag har ingen hudsjukdom, men jag smörjade också in hela kroppen med solskyddsfaktor tidigare i dag. Känslan är att det kan bränna till rätt rejält om man inte är försiktig.

Jag vet inte om bränna till är de rätta orden för att beskriva stämningen i Brasilien efter förlusten mot Australien. Jag har kollat ikapp lite av matchen, och min analys inför mästerskapet om att brasilianskorna är extremt beroende av sin veterantrio Formiga, Marta och Cristiane kvarstår.

Dels är det de tre som gjort alla lagets fem mål. Dels för att Brasilien ledde mot The Matildas så länge hela trion var på planen. Sedan byttes Formiga och Marta ut i paus, och Cristiane med en kvart kvar, och Brasilien tappade.

Jag vet inte Formigas skadeläge, men jag antar att det är något som ställer till det. På så sätt är det positivt att hon tvingas vila mot Italien, hon är avstängd i den matchen. Vad gäller Marta och Cristiane har båda haft skadeproblem med sig in i turneringen, vilket sannolikt påverkar förbundskapten Vadao:s beslut att ta ut sina guldklimpar.

Förbundskaptenen tyckte att laget släppte två olyckliga mål, och där kan man ju hålla med. 2–2 borde målvakten Barbara ha räddat, och 2–3 var ju ett självmål.

Klart är att det ändå höjs missnöjda röster kring hur Vadao (Oswaldo Alvarez) leder sitt lag. Han har ju nu två segrar, noll kryss och elva förluster efter segern i Copa America. Ett långt ifrån imponerande facit – även om laget huvudsakligen har mött väldigt kvalificerat motstånd.

Innan jag lämnar VM måste jag bara lägga upp det här klippet från Kanadas spelarbuss. Där verkar det vara bra drag…

Det om VM. I dag nås man även av diverse nyheter från damallsvenskan. Rosengård har förlängt med både Fiona Brown (till och med 2021) och Hailie Mace (säsongen ut). Och så har Kungsbacka tappat båda sina tränare, Henrik Korhonen och Robert Sjökvist.

Frågan är ju vem som kan tänka sig att ta över tränaruppdraget i den ekonomiskt hårt ansatta klubben. Känns inte som att man kommer att få någon etablerad tränare att nappa. Men det finns å andra sidan duktiga tränare på väg uppåt som kanske kan se det som bra för CV:et att leda en damallsvensk klubb.

På en annan nivå söks det också efter nya medarbetare. Det är EFD, Elitfotboll Dam, som söker efter en ny generalsekreterare. Dessutom skall tjänstlediga Victoria Sandell ha sagt upp sig från jobbet som sportchef i EFD. Man behöver alltså även anställa en ersättare där. Just nu vikarierar Stefan Alvén på de jobbet, känslan är väl att hon borde ligga nära till hands att få det på permanent basis – om han är intresserad.

Dagbok i Frankrike, dag 1

Då är även jag på plats i Frankrike. Det var avresa från Borås redan 04.00 i morse, och jag var framme i Nice vid 20-snåret. Jag hann med middag och en kort promenad sta

Därmed har det bara blivit sporadiskt tittande på gårdagens och dagens matcher.

Jag såg nästan hela Nigerias fina 2–0-vinst mot Sydkorea och stora delar av Frankrike–Norge 2–1 i går.

Av Tyskland–Spanien 1–0 har jag bara sett det här:

I dag har jag bara hunnit med den andra halvleken av Kina–Sydafrika 1–0. Jag försökte se Australien–Brasilien 3–2 på tåget, men gav upp efter tio minuter. Då hade jag bara hunnit se cirka 30 sekunder av fotboll.

Tar vi det kort match för match så bytte Nigeria bytte målvakt, det kändes som ett bra beslut. Kanske det avgörande. I övrigt i den match undrade jag över vad som hände i Desiree Oparanozie:s huvud vid 1–0-målet. Vilka drivkrafter får en att försöka ta bollen med handen i ett sådant läge?

Kuriosa i övrigt är att det var första gången i VM-historien ett afrikanskt lag vann sin match i den andra gruppomgången. Nigeria hur nu ett hyfsat bra läge att gå vidare. Dock känns det inte säkert att det kommer att räcka med tre poäng för att bli en av de bästa treorna. Kanske att Nigeria behöver en poäng till?

I gårdagens andra match vann Tyskland, vilket innebär att tyskorna går mot gruppseger. Det innebär också att det troligen blir Tyskland i en eventuell kvartsfinal för tvåan i Sveriges grupp.

I grupp A går Frankrike mot gruppseger. Det innebär att det troligen blir fransyskorna i eventuell kvartsfinal för vinnaren av Sveriges grupp.

I Frankrikes 2–1-seger fick vi se ett förbluffande självmål av Wendie Renard. Jag har inte hämtat mig från chocken ännu.

Det har för övrigt varit några riktigt intressanta domslut de senaste dagarna. Först valde den argentinska domaren att fria mästerskapets klaraste straff – den när en thailändsk back satte knät i sidan på USA:s Lindsey Horan. USA klarade sig bra utan den straffen, de båda andra riktigt omdiskuterade domsluten har däremot blivit avgörande.

Jag tänker förstås på Frankrikes straff mot Norge. Den tror jag inte att Norge hade fått. Domare Bibiana Steinhaus hade inte heller en tanke på att döma straff när hon såg situationen live. Hon ändrade sig efter påtryckningar. Jag tycker att hon borde ha gått på sin intuition.

Och så hade vi flera domslut i Australien–Brasilien. Brasilianskorna fick straff när Letitia Santos föll i duell med Elise Kellond-Knight. Det var en liten tröjdragning, så visst det går att döma straff.

Australien fick däremot inte straff när Tameka Yallop föll i en motsvarande situation mot Thaisa en stund tidigare. I stället backade domaren fegt bandet ett moment och blåste frispark för hands på Yallop. Som jag ser det kan inte den handsen bedömas vara bestraffningsbar. Eller jo, det kunde den ju. Men det borde ha varit straff.

Och så var det Australiens segermål. Det var ett självmål från Brasiliens mittback Monica Hickmann – ett självmål framtvingat av att Sam Kerr befann sig i offsideposition. Jag tror att den nya tolkningen av regelboken säger att domaren gjorde rätt som godkände målet. Personligen tycker jag att den regeltolkningen är felaktig, eftersom jag anser att Australien hade nytta av att Kerr befann sig offside. Och jag tycker inte att man skall kunna ha nytta av att stå offside.

Marta gjorde för övrigt mål på straffen, hennes 16:e VM-mål totalt. Hon blev samtidigt den första spelare att göra mål i fem olika VM-slutspel. Den senare noteringen kan Christine Sinclair tangera – om hon gör något mål i den här turneringen.

Topplistan över VM-mål genom tiderna finns för övrigt här.

En annan intressant notering var att Brasilien i dag fick en fin svit bruten. Laget höll nollan i gruppspelet såväl i VM 2007, 2011 som 2015, plus att man höll nollan i årets premiär. Men efter tio raka gruppspelsnollor blev det nu tre baklängesmål på en gång.

Kinas seger mot Sydafrika gör att Kina är nära åttondelsfinal, medan Sydafrika kan packa sina väskor för hemresa direkt efter den avslutande gruppomgången.

Nu är det dags att säga god natt, för det här har varit en väldigt lång dag.

VM-tipset, omgång 2

Det är dags för en genomgång av den andra gruppomgången.

Vid en snabb tillbakablick på tipset från omgång 1 känner jag mig väldigt nöjd med valet av Alex Morgan som skyttedrottning, samt av att jag hade henne som lagkapten i mitt lag i Aftonbladets managerspel. Däremot är jag mindre nöjd med att ha haft med fyra japanskor i det laget. Tre av dem åker ut nu, jag måste ju göra plats för Madelen Janogy

Madelen Janogy

Jag tycker också att jag hade rimliga odds på de matcher som slutade med skrällar, alltså framför allt Japan–Argentina, men även Australien–Italien.

Nu är det dags för andra gruppomgången, och flera av matcherna känns avgörande för vilka lag som skall avancera till åttondelsfinal. Det är även fler matcher som känns öppna än i omgång 1. Här är mina uppskattningar för veckans återstående matcher:

A: Nigeria–Sydkorea 30–40–30
A: Frankrike–Norge 65–25–10

B: Tyskland–Spanien 50–35–15
B: Sydafrika–Kina 15–30–55

C: Australien–Brasilien 45–30–25
C: Jamaica–Italien 5–25–70

D: England–Argentina 95–4–1
D: Japan–Skottland 30–40–30

E: Kanada–Nya Zeeland 50–35–15
E: Nederländerna–Kamerun 70–20–10

F: Sverige–Thailand 96–3–1
F: USA–Chile 95–4–1

Redan i dag är det flera kul matcher. De två sista känns som försmaker av slutspelet. Här är onsdagens matcher:

15.00: Nigeria Sydkorea, grupp A

Här rapporteras att Faith Ikidi har spelat klart i VM. Vi får hoppas att inte hela säsongen är körd.

Tillagt i efterhand: Hade missat den här artikeln som säger att det handlar om ungefär en månads frånvaro för Ikidi.

18.00: Tyskland–Spanien, grupp B

Här är ju Dzsenifer Marozsan borta från spel i det tyska laget.

21.00: Frankrike–Norge, grupp A

Ett elektriskt inhopp efter åsksmäll

Sverige gjorde vad som förväntas i VM-premiären – man vann mot Chile med 2–0. Jag hade 11–1 i målchanser i svensk favör, så segern var helt i sin ordning.

Periodvis undrade jag dock varför inte vårt landslag tog alla chanser de fick att lyfta in bollar i Chiles straffområde. Våra spelare kändes ju klart vassare i luftrummet än chilenskorna. Framför allt reagerade jag när vi rullade igång frisparkar på offensiv planhalva, i stället för att flytta fram våra mittbackar och testa lyckan i luftrummet.

Länge var känslan att vi kunde åka på ett tungt poängtapp mot en klart sämre motståndare.

Madelen Janogy

Efter ett ganska långt åskavbrott satte förbundskapten Peter Gerhardsson in sin joker – elektriska Madelen Janogy. Pitespelaren låg bakom 1–0 genom att suga in ett rätt svårt uppspel från Nilla Fischer. Och sedan satte Janogy 2–0 på egen hand.

Jag tycker att det är läge att testa Janogy från start mot Thailand på söndag. Men det kändes i TV4-intervjun efter matchen som att Gerhardsson inte är redo för det, och det är ju han som bestämmer.

Men jag tror säkert att Gerhardsson funderar mycket på sin anfallslinje. Ingen av Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius eller Sofia Jakobsson gjorde någon blixtrande insats i VM-premiären. Jag tror ändå att Gerhardsson kommer att ge trion förtroendet även i nästa match. Men där lär trion behöva visa klass – annars kommer Janogy med fler att ta över deras platser.

En positiv sak är att Kosovare Asllani såg ut att vara på väg mot formen. Inte bara för att hon gjorde segermålet, utan även för det hon gjorde tidigare i matchen. Det kändes flera gånger att hon var nära att hitta rätt.

Defensivt testades inte det svenska laget i premiären. Det lär det knappast göra på söndag heller. Thailand visade ju sig nämligen vara ett väldigt svagt lag. I kväll föll thailändskorna med rekordsiffrorna 13–0 mot USA. Alex Morgan gjorde fem av målen, och kopplade därmed ett tidigt grepp om skytteligasegern.

USA:s seger innebär också att Sverige får svårt att vinna grupp F på kryss nästa torsdag. Det lär krävas seger mot amerikanskorna i Le Havre för svensk gruppseger. Jag tror att Sverige vinner säkert mot ett svagt Thailand på söndag. Men Sverige gör sällan fler än fyra–fem mål. Det innebär att hoppet om svensk gruppledning efter två matcher i första hand kommer att stå till chilensk poäng mot USA. Och det känns tyvärr inte rimligt.

Jill Roord

I dagens första match sköt inhopparen Jill Roord tre poäng till Nederländerna. Men det satt riktigt hårt inne. För Nya Zeeland gjorde en riktigt bra match, och var faktiskt förtjänt av en poäng. Framför allt imponerade The Ferns defensiv, där Ali Riley höll Shanice van de Sanden utanför matchen, och där CJ Bott reste sig efter en tuff start och fick hyfsad kontroll på Lieke Martens.

Nederländerna är intressanta att följa, inte minst eftersom de är en trolig motståndare för Sverige i åttondelsfinal. I dag avslöjade Nya Zeeland defensiva brister hos de orangeklädda. Anfallsduon Sarah Gregorius och Rosie White var bättre än jag sett dem tidigare. Om inte Sari van Veenendaal gjort en fin insats skulle Ferns ha gjort ett par mål.

I och med tisdagens matcher har alla 24 lagen visat upp sig. De som har imponerat mest så här långt är storfavoriterna Frankrike och USA. Men det är inte i första matchen man vinner VM. Det roliga har varit att alla lag utom Thailand har visat kvaliteter.

Svenska startelvan – och Marozsan

Aftonbladet skriver i dag att Sverige kommer att köra med följande startelva i VM-premiären mot Chile:

Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonSofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina RolföKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Det innebär att trion Fischer, Seger och Rolfö som väntat kliver in i elvan. Jag har varit osäker på om Jakobsson eller Lina Hurtig skulle få den andra kantplatsen. Och min gissning har varit att Peter Gerhardsson skulle välja Hurtig i premiären eftersom hon dels är bättre på kombinationer på små ytor, del är en bättre huvudspelare än Jakobsson. Och jag gissar att det blir mer inläggs- än djupledsspel mot Chile.

Det troliga är ju att Sydamerikas tvåa kommer att parkera bussen framför målvakten Christiane Endler, och sikta in sig på kontringar.

I dag har det kommit en tråkig nyhet från det tyska lägret, storstjärnan Dzsenifer Marozsan har brutit ena tån och är i första läget borta från spel under gruppspelet. Risken finns att hon missar resten av VM. Tråkigt.

Där kom den oroande skrällen

VM:s fjärde dag bjöds det verkligen inte på något sprakande målkalas. Det borde vara tidernas mest målfattiga VM-dag.

På de sju första VM-turneringarna har det nämligen bara varit sex 0–0-matcher. Nu fick vi bara ett mål på två matcher. Kanadas 1–0-seger mot Kamerun var både väntad och helt i sin ordning.

Det afrikanska laget skapade bara en riktigt bra chans på hela matchen, det var en nick på hörna från Claudine Meffometou. I övrigt stod Kamerun för en rätt primitiv fotboll, där laget backade hem och slog chansbollar mot snabba Gabrielle Onguéné.

Noterbart var att Kamerun bara slog 101 passningar till rätt adress, alltså bara drygt en passning per minut. Kanada gjorde inte heller någon kanonmatch, men hade ändå en handfull högkaratiga målchanser, gjorde ett mål – och slog 469 passningar till rätt adress.

Noterbart också att Kanada använde just det spelsätt som Sverige brukar använda i matcher vi skall föra, alltså 4–4–1–1 i försvar och 4–2–3–1 i anfall. De lät Christine Sinclair ta Stina Blackstenius roll och Jessie Fleming spelade i Kosovare Asllani:s.

Tidigare under dagen kom VM:s största skräll. Inför avspark gav jag Argentina tio procents chans att ta poäng mot Japan. Det blev 0–0 och argentinska glädjetårar.

Den 35-åriga målvakten Vanina Correa såg riktigt tagen ut efter att ha hållit nollan i en VM-match. Just Correa spelade VM för Argentina både 2003 och 2007. I premiären 2007 släppte hon in elva mål mot Tyskland. Sedan dess har hon slutat med fotbollen, blivit mamma till tvillingar, och nyligen övertalats till comeback. I dag höll hon nollan mot 2015 års VM-finalister Japan. Klart att hon hade anledning att jubla.

Dock skall det sägas att Correa inte imponerade speciellt mycket. Tvärtom såg veteranen rätt fumlig ut. Men det spelade ingen roll mot ett otroligt svagt japanskt lag.

Argentina spelade efter sina resurser. De parkerade bussen utanför eget straffområde, och gjorde det tajt centralt i planen.

Japan däremot gjorde en extremt svag insats. Laget slog 585 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till tre avslut mot mål – och skapade bara två målchanser.

I mitt anteckningsblock kallade jag japanskorna för bolltrampare. Större delen av matchen spelade de en extremt statisk fotboll. Det var lösa passningar till närmast stående medspelare. Det fanns nämligen sällan någon medspelare i rörelse att passa till.

Det verkade dessutom vara förbud mot snabba anfall. När japanskorna vann bollen väntade de varje gång snällt på att Argentinas alla spelare skulle packa ihop sig i sin buss.

Trots att Argentina lämnade stora ytor på kanterna försökte sig japanskorna hela tiden på smånätta kombinationer centralt i planen. Men där var det stängt.

Japan var en jättebesvikelse. Jag trodde absolut att laget skulle vara bättre än så här. Men förbundskapten Asako Takakura såg inte ut att ha något recept på hur man tar sig förbi en parkerad buss.

Personligen undrade jag rätt mycket över den trupp som Takakura tagit ut. Det här kändes som en match som var perfekt för duon Yuki Nagasato och Nahomi Kawasumi. Nagasato är ju otroligt smart på att agera i och kring straffområdet, medan Kawasumi har ett utmärkt inläggsspel. Men de båda världsmästarna har inte ingått i Takakuras lagbygge, utan är nu i USA och spelar ligafotboll.

Takakura har satsat på små, kvicka spelare i offensiven. Det funkade inte mot Argentina. Vi får se hur det funkar mot Skottland och England. Japanskorna måste ju troligen vinna en av de två matcherna. Jag har nämligen svårt att tro att det räcker med två poäng för att gå till åttondelsfinal.

Det mållösa resultatet är för övrigt lätt oroande även för svensk del. Chile är ju nämligen ett bättre lag än Argentina. Och den argentinska poängen kan säkert ge positiv energi även till chilenskorna.

I deras genrep valde ju Chile också att parkera bussen. Och då föll de bara med 2–0 mot Tyskland.

Oron minskar ju inte direkt när man även tänker på att Sverige bara har gjort fem mål på de fem senaste landskamperna. Ett mot Portugal, noll mot Kanada, ett mot Tyskland, två mot Österrike och ett mot Sydkorea. Men vi får ju hoppas att Fridolina Rolfö kan sparka igång den svenska offensiven i morgon. Och att Magdalena Eriksson hittar precisionen i sina hörnor och inläggsfrisparkar. För på fasta situationer är Chile sårbart.

Här är tisdagens spelschema:

15.00: Nya Zeeland–Nederländerna, grupp E.

18.00: Sverige–Chile, grupp F.

21.00: USA–Thailand, grupp F.

Cankovic klar för Rosengård: ”Dyraste spelaraffären någonsin”

Mitt fokus är för tillfället stenhårt riktat mot VM. Det är bara med en liten blick jag kollar av spänningen i toppen av elitettan, samt hur det går i damallsvenskans silly season.

I dag har det dock hänt lite i den senare. Jelena Cankovic har äntligen befriats från Växjö DFF. Och tvärtom.

Varken serbiskan eller klubben lär ha mått speciellt bra av den situation som varit under våren. Nu är det klart att Växjö säljer henne till FC Rosengård. Jag har inte sett några uppgifter om prislappen mer än att Växjös sportchef Frida Andersson säger så här till Smålandsposten:

”Vad jag förstår är detta den dyraste spelaraffären någonsin för en damspelare som går mellan två svenska klubbar.”

Pengarna är förstås ett välkommet tillskott för Växjö, som ju kämpar med att få såpass bra balans i ekonomin att man klarar elitlicensen. I den länkade artikeln konstateras att Växjö har många spelare på väg tillbaka från skador. Bland annat räknar man med att kvartetten Katie Fraine, Erin McLeod, Simona Koren och Adelisa Grabus skall finnas tillgänglig. Därmed finns förutsättningar för att laget skall kunna lämna bottenträsket.

Rosengård har skrivit ett treårskontrakt med Cankovic. När Anja Mittag meddelade att hon skall sluta sa tränare Jonas Eidevall att han ville ha in en ersättare som är skicklig i ytan framför motståndarnas backlinje. En sådan spelaren får han i Cankovic. Det blir spännande att sa vad hon kan göra i Malmöklubben.

Tillagt i efterhand: Ser nu även att Iva Landeka lämnar Rosengård, och att klubben letar efter en ny forward. Sportchef Therese Sjögran säger:

”Vi vill hitta en klassforward. Gör vi det, så värvar vi. Men vi kommer inte att ta någon bara för att göra det. Och bra forwards växer inte på träd.”

Jag förstås inställningen. Cankovic är ju ett mellanting mellan Mittag och Landeka. Och skulle man även hitta en ny forward skulle det innebära att klubben får en lite mer offensiv balansering av sin spelartrupp.