I paus var analysen i pressrummet att Sverige var imponerande bra, och att det såg väldigt positivt ut inför VM.

Efter slutsignal var det betydligt mer bekymrade miner. 3–3 kändes som en förlust. Inte minst eftersom ett rätt begränsat Norge kunde göra tre mål, det tredje i absolut sista sekunden. Det var knappast den minnesbild landslagsledningen ville få med sig från den här samlingen.

Skall vi ändå leta glädjeämnen som hette det stora Matilda Vinberg. Hon tyckte själv att hon tog chansen när hon fick den. Jag håller med – hon visade att hon är en het kandidat till en VM-biljett.

Jag får återkomma med en mer ingående analys. Jag skriver det här från pressrummet på Gamla Ullevi. Och det är hög tid att åka hemåt. För er som har inlogg på någon av Gota Medias tidningar finns här en krönika om matchen.

Matchavgörande baklängesmål på tilläggstid har varit påskens mindre trevliga signaturmelodi för svensk damfotboll. På långfredagen var det A-landslaget som föll mot Danmark. Och alldeles nyss var det F19 som föll mot Island – och sannolikt missade EM-slutspelet.

I båda fallen var förlusterna helt i sin ordning sett till alla matchens 90 minuter. Ändå kom de båda avgörande målen lite oväntat.

Som jag skrev i förra inlägget var den första halvleken svag. Där präglades det svenska spelet av farliga bolltapp, lågt passningstempo och problem med att hitta passningar förbi de danska lagdelarna. Halvlekens alla målchanser var danska.

I och för sig hade Hanna Bennison en frispark som Kathrine Larsen räddade till hörna. Fast det hade nog inte den danska målvakten behövt. För bollen såg ut att vara på väg att gå utanför målet.

Den andra halvleken var spelmässigt bättre från det svenska laget, eller skall jag skriva mindre dålig. Sverige hade bättre passningsspel, släppte inte till lika mycket bakåt och kom till flera nästan-lägen. Men den där frisparken från Bennison i första halvleken var det enda avslut som Larsen behövde rädda. Och att inte komma till ett enda riktigt avslut mot mål är förstås inte ens nära på godkänt.

Och på övertid kom alltså det danska segermålet.

Peter Gerhardsson testade ytterbackar och centrala mittfältare. Testerna gav knappast det utfall som förbundskaptenen hoppats på. Som jag skrev i förra inlägget var det de spelare som inte startade på aktuella positioner som stärkte sina positioner i VM-diskussionen.

I dag har alltså F19-landslaget förlorat mot Island. Sett till 90 minuter var det helt i sin ordning. Det isländska laget var bättre, skapade klart flest 100-procentiga målchanser – och borde ha haft en straff vid ledning 1–0.

Det svenska laget var lite av en besvikelse. Framför är jag missnöjd med hur överkonstruktiva de svenska spelarna var i och kring eget straffområde. Är man osäker kring eget mål måste fokus ligga på att skicka bort bollen så långt som möjligt.

Tyvärr såg det snarare ut som att de svenska spelarna trodde att man får bonuspoäng om man gör snygga grejer på egen planhalva. De fattade inte att de istället bjöd motståndarna på målchanser.

Trots bristerna såg det ut som att Sverige skulle få med sig en poäng. Det var 1–1 efter 90 minuter, och Sverige hade varit bättre i den andra halvleken än man var i den första. Kryss hade inneburit en hyfsad möjlighet att nå EM-slutspelet.

Men på övertid satte inhopparen Sigríður Guðmundsdóttir det isländska segermålet på ett snyggt distansskott. Därmed är Sveriges F19/04-landslag med största sannolikhet utslaget ur EM. Det räcker om Island tar poäng mot svaga Ukraina i sista omgången för att vinna gruppen. Och allt talar för att det här starka isländska laget kommer att vinna den matchen med minst fem–sex måls marginal.

Om vi lämnar landslagsfotbollen lite så var det tidigare i dag en upphaussad prestigematch i premiären av nya division 1. I den södra gruppen möttes de båda huvudkonkurrenterna IFK Göteborg och Malmö FF på Valhalla. 1050 personer såg MFF vinna med 3–1.

Det är fjärde säsongen för Malmös damlag, och det har ännu inte tappat en enda poäng i seriesammanhang. På försäsongen vann man fyra av fem träningsmatcher mot elitettanmotstånd. Ändå kan jag inte säga att jag blev speciellt imponerad av vad MFF visade upp i dag. Dagens seger var mer frukten av vassa hörnor än av ett vägvinnande grundspel.

Noterbart här är att IFK Göteborg tvingades spela premiären utan sin viktigaste offensiva spelare, Victoria Svanström. 17-åringen var i Köge och spelade F19-landslagets EM-kvalmatch mot Island.

Paus i Malmö. Och om Sverige rivstartade i årets första landskamp så var de första 45 minuterna mot Danmark rätt trötta.

Danskorna har haft de målchanser som skapats, och det svenska laget hittar inga vägar igenom det danska försvaret. Däremot har vi haft en del farliga bolltapp.

Den här halvleken har spelare som Kosovare Asllani, Filippa Angeldahl och Jonna Andersson stärkt sina positioner utan att vara med. De har nämligen saknats rejält. Inte minst vid fasta situationer, där det varit väldigt dålig kvalitet.

En svag halvlek, där Sverige skall vara nöjt med att det står 0–0.

Det blir inget nytt EM-slutspel i Sverige. I varje fall inte 2025. Nyss meddelade Uefa att man valt att lägga mästerskapet i Schweiz.

Kul för Schweiz, men tråkigt för Sverige, Norge, Finland och Danmark. Med tanke på att Sverige hade EM så sent som 2013 var det kanske inte helt oväntat att mästerskapet placerades i en av de andra kandidatländerna. Men det hade ju varit väldigt kul med en ny EM-fest i vårt land.

Linköping FC har just vunnit med 4–1 mot svenska mästarlaget FC Rosengård. Det lär vara fest i Linköping i kväll, även om det tyvärr bara var drygt 500 personer som tog sig till arenan i snövädret.

Däremot kan vi nog kombinera bokstäverna k, r, i och s med mästarlaget FC Rosengård. Vilken färg bokstäverna skall ha, och hur stora och feta de skall vara är lite oklart. Vi är ännu så länge tidigt i säsongen och saker kan förändras snabbt. Men sättet som Rosengård i dag blev utklassat av Linköping måste vara extremt oroande i Malmö.

Det är ju inte bara att Rosengård inlett damallsvenskan svagt. Som jag skrev inför seriestart har FC Rosengård haft en riktigt tuff vinter. Inklusive de två inledande omgångarna i damallsvenskan har laget nu två vinster på de 13 senaste matcherna. De vinsterna har kommit mot Nordsjælland och Alingsås.

Och det var ju inte på något sätt så att Rosengård hade otur i dag. I premiären var det målvakten Somea Polozen som gjorde ett olyckligt ingripande när Piteå kvitterade. I dag skulle jag säga att Polozen kanske till och med var lagets bästa spelare. Hon var chanslös på målen och hon räddade sitt lag från en ännu större förlust.

Jag förde inga anteckningar, men vad jag spontant kan komma ihåg skapade inte ens Rosengård fyra 100-procentiga målchanser. De hade alltså inte ens kunnat få poäng med maximal effektivitet.

För Linköping ser det däremot väldigt bra ut. Jag såg laget mot Alingsås i vintras. Jag såg kvaliteter, men hade svårt att värdera den insatsen. Men från det LFC visade i dag ångrar jag redan mitt tips om att placera laget på en femteplats.

Det var kul att se LFC i dag. Inte bara för att det var ett par riktigt snygga mål man bjöd på. Utan även för att man lyckades kombinera att aggressivt försvarsspel med ett snabbt och publikvänligt anfallsspel även mot ett kvalificerat motstånd.

I fjol spelade LFC fem tävlingsmatcher mot Häcken och Rosengård – och förlorade alla fem. Totalt blev det 16–4 till fjolårets båda toppklubbar. I år har man nu spelat två tävlingsmatcher mot Rosengård. På dem har man fyra poäng och målskillnaden 5–2. Ett enormt lyft.

Slutligen så drar elitettan igång under lördagen. Lagom tills dess har jag lagt upp en ny flik i Forum elitettan. Klicka gärna in där och lämna ditt tabelltips. Personligen har jag betydligt mycket sämre koll i år än jag hade i fjol, då ett Boråslag ingick i serien. Men mitt tips kommer under kvällen.

Det såg ut att bli fyra lag från fyra olika ligor i semifinalstadiet av Champions League. Men Chelsea vände i absolut sista sekunden mot Lyon – och ordnade så att London fick två semifinallag.

Tisigare i dag fick Tyskland en semifinalist när Wolfsburg vann mot PSG. Dagens match slutade i och för sig 1–1, men tyskorna hade ju med sig en 1–0-seger från första matchen och vann således med totalt 2–1.

Därmed stod det klart att första semifinalen skulle spelas mellan Wolfsburg och engelska uppstickaren Arsenal.

I torsdagens sena match såg det ut att även bli en fransk semifinalist. För Chelsea tappade den 1–0-ledning man hade inför avspark. Regerande mästarlaget Olympique Lyonnais gjorde ett mål under ordinarie tid (Vanessa Gilles) och ett i förlängningen (Sarah Däbritz). Efter 120 minuter såg det ut att bli fransyskorna som avancerade till semifinal med totalt 2–1.

Men det vände på övertid. I minut 122 föll Lauren James i straffområdet efter en sammanstötning med Vicki Becho i straffområdet. VAR kopplades in. Jag tyckte inte att det var en självklar straff. Men det var en straff som man kan blåsa för. Och efter att ha kollat flera repriser valde kroatiska domaren Ivana Martinčić att peka på straffpunkten.

Det blev Maren Mjelde som ställdes mot Cristiane Endler. Mer än fem minuter efter själva straffsituationen skickade norskan upp kvitteringen i taket bakom Endler. Och det blev straffläggning.

Där ställdes Mjelde mot Endler igen direkt i första straffen. Norskan satte dit bollen en gång till – och förde upp Chelsea i ledning med 3–2. Därefter följde mål från Dzsenifer Marozsan (3–3), Sam Kerr (4–3), Ada Hegerberg (4–4) och Jessie Fleming (5–4) innan Ann-Kathrin Berger räddade Wendie Renard:s straff.

Men Endler kontrade direkt genom att rädda Chelseas fjärde straff från Lauren James. Däbritz kvitterade till 5–5 via Bergers vänsterhand, och Jess Carter återgav Chelsea ledningen. Det skulle visa sig bli segermålet. För Berger gjorde en fin räddning när Lindsey Horan slog Lyons sista ordinarie straff. Chelsea till semifinal mot Barcelona.

Det gick bra för svenska anfallsspelare runt om i Europa under helgen. Och framgångarna fortsatte i går. Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö spelade huvudroller när Arsenal och Barcelona blev de två första lagen att kvala in till semifinalerna i Champions League.

Jag såg ingen av matcherna, men utifrån DAZN:s matiga klipp med höjdpunkter tycks Arsenal ha gjort en riktigt stark match. Framför allt skapade man massor i den första halvleken.

Bayern München ledde med 1–0 inför returen. Men genom ett fantastiskt mål från Frida Maanum och en fin nick från Blackstenius var det snabbt vänt. De båda nordborna hade huvudroller tillsammans med Caitlin Foord och Leah Williamson. Med lite flyt hade Blackstenius gjort ett par mål till.

Otroligt starkt av Arsenal att vara framme bland Europas fyra bästa lag trots att man fått de båda offensiva nyckelspelarna Vivianne Miedema och Beth Mead korsbandsskadade under säsongen. Men Jonas Eidevall och hans ledarlag har gjort en stark make over.

Man måste väl säga att det efter omständigheterna är en skräll att Arsenal är framme i semifinal. Att Barcelona är där är däremot högst väntat. Fridolina Rolfö gjorde första och tredje målen när Roma besegrades med 5–1 i returen. Barca hade vunnit med 1–0 på bortaplan, och gick därmed vidare med totalt 6–1.

I kväll får vi veta vilka som Arsenal och Barcelona får möta i semifinalerna. Kvällens kvartsfinaler går att se på länkarna nedan. Det handlar om Wolfsburg mot PSG klockan 18.45. Där vann tyskorna med 1–0 i bortamatchen:

Och 21.00 är det avspark mellan Chelsea och Lyon. Där leder Londonlaget med 1–0 från matchen i Frankrike:

Sedan förra inlägget har vi fått se IFK Norrköping göra en fin debut i damallsvenskan genom 2–1-seger mot Växjö inför 1 739 åskådare.

Peter Gerhardsson har även tagit ut en ny landslagstrupp. Den innehöll förstås Blackstenius och Rolfö. Dessutom innehöll den Caroline Seger. Det mest överraskande är väl kanske att Matilda Vinberg finns med. 20-åringen har ju inte platsat i Hammarbys startelvan på sistone. Men Vinberg är ju ett framtidsnamn, så det är ändå ingen jätteskräll.

Vi fick en liten överraskning i fredags när Piteå tog poäng i Malmö. När damallsvenskan under söndagen drog igång på riktigt allvar fick vi däremot en knall. För vem hade trott att Djurgården skulle vinna med 1–0 borta mot Häcken?

Jag har hoppat mellan söndagens matcher. På så sätt har jag egentligen inte sett någon på riktigt.

Men vissa av de saker jag fått se är ändå intressanta. Den stund jag såg av BP–Uppsala var BP halt överlägset, och ledde med 2–0. Det såg ut ungefär som när lagen möttes i kvalet i vintras, där BP var en klass bättre. Utifrån det jag såg kan jag inte räkna ut att matchen kunde sluta med ett kryss. Vad hände?

På väg hem för att se övriga matcher hörde jag på radion att Häcken sköljde över Djurgården i matchupptakten. Precis när jag fick på matchen på tv:n gjorde Alice Bergström snyggt gästernas ledningsmål.

Och varje gång jag sedan kollade till den matchen var Häcken så långsamt och omständigt i anfallsuppbyggnaden som jag såg i den första halvleken av förra veckans cupsemifinal. Det känns som att Robert Vilahamn har en jätteutmaning att hitta vägar till målchanser med sitt lag.

För jag såg inte så många 100-procentiga chanser. En sådan hade dock Anna Anvegård på tilläggstid. Då stod Hedvig Lindahl för en riktigt svettig – och direkt matchavgörande fotparad.

Det blev inte så många minuters koll på Kristianstad–Kalmar. Men på de sju–åtta minuter i slutet av den första halvleken som jag såg hann Evelyne Viens göra ett mål och ett assist. Hon ser ut att bli att räkna med i år också. Till slut vann KDFF med 3–1.

Matchen Örebro–Linköping slutade också 3–1 – fast till gästerna. De minuter jag såg av snöstormen på Behrn Arena kändes Linköping vasst. Och nya Kathinka Tandberg gjorde mål direkt. Ett bra besked till alla oss som undrat över vem som skall göra LFC:s mål i år.

Bajen–Vittsjö låg en halvtimma efter de andra tre sena matcherna. Därför var det också den match jag hann se mest av. På olika sätt tyckte jag att båda lagen imponerade rent spelmässigt. Dock kvarstår vinterns känsla om att Vittsjös målvaktsbyte från Sabrina D’Angelo till Lainey Burdett kan bli kostsamt.

Av det jag såg i dag så saknar Burdett den skicklighet i luftrummet som D’Angelo har – vilket kostade första målet. Och det andra borde Vittsjömålvakten ha tagit. 6125 åskådare på Tele 2 räddar för övrigt upp premiäromgångens publiksnitt.

Det blir lite intressant att se hur många som kommer i morgon för att se IFK Norrköpings första damallsvenska match. Nog borde vi väl få en fyrsiffrig publiksiffra där också?

Ni som har tittat mer noga på dagens alla matcher är välkomna att komma in med era spaningar.

Internationellt noteras att det varit en väldigt bra helg för många av spelarna i Peter Gerhardsson:s landslag. Filippa Angeldahl gjorde både mål och blev prisad som matchens lirare när Manchester City jämnade till toppstriden i WSL genom att vinna med 2–0 mot Chelsea.

Och Fridolina Rolfö gjorde matchens enda mål när Barcelona vann mot Real Madrid med 1–0. Rolfö gjorde sitt mål på en straff. Starkt att ha avancerat till straffskytt i ett av världens allra bästa lag.

I övrigt noterades att även Stina Blackstenius, Linda Sembrant, Kosovare Asllani och Pauline Hammarlund blivit målskyttar under helgen.

Toppmöten i England och Spanien alltså. Det var även toppmöte i Tyskland. Där tog Bayern München över guldgreppet i Frauen-Bundesliga från motståndaren Wolfsburg. Bayern gjorde matchens enda mål på straff genom Georgia Stanway, något som innebär att laget nu är en poäng före Wolfsburg. Sex omgångar återstår.

Damallsvenskan 2023 är igång. Kvällens öppningsmatch mellan FC Rosengård och Piteå IF slutade 1–1 – ett resultat som förstås Piteå var klart nöjdast med.

FC Rosengård ställde som vanligt upp 4–3–3. Noterbart att mästarlaget bara hade sex utländska spelare i sin matchtrupp. I fjol ställde man ofta upp med maximala nio utlänningar.

Det fanns även en hel del nyheter i Piteås 5–4–1-uppställning. Hela fem av spelarna i startelvan var nämligen nyförvärv. Men det syntes direkt att Stellan Carlsson redan fått nytillskotten att jobba på klassiskt pitesätt.

För Piteå försvarade sig utmärkt från start. Man såg till att Rosengård tvingades anfalla väldigt brett. Och i drygt 40 minuter kom mästarna bara till distansskott från kanterna där man i och för sig har duktiga skyttar som Olivia Schough och Sofie Bredgaard. Men oftast vill man ju in i mitten också, och centrala forwarden Loreta Kullashi var länge knappt med i matchen.

I det skedet hade Piteå haft matchens bästa målchans, när Rosengårdsmålvakten Somea Polozen misslyckades med en utboxning. Bollen blev kvar i straffområdet och studsade till en fristående Ellen Löfqvist, som dock sköt utanför.

I slutet av den första halvleken kom Rosengård äntligen till två centrala avslut. Och det handlade om två 100-procentiga målchanser. Först blev nämnda Kullashi snyggt frispelad av Ria Öling. Nya Pitemålvakten Samantha Leshnak Murphy stod dock för en minst lika snygg räddning.

Och på övertid blev Emma Jansson helt fri vid målområdeslinjen. Skottet gick dock över. Halvleken blev således mållös. Och noterbart att Piteå hade 1–0 i hörnor. Det kan inte ha varit många halvlekar de senaste åren som Rosengård spelat på Malmö IP utan att få en enda hörna.

Noterbart också att Olivia Schough tvingades till byte efter en dryg halvtimme. Oroväckande både för Rosengård och landslaget. Desto mer glädjande att Caroline Seger kom in på planen i minut 66. Det var veteranens första matchminuter sedan EM-semifinalen mot England den 26 juli i fjol.

Inga Rosengårdshörnor före paus alltså. Men man skapade två i den andra halvleken. Båda kom i början av den andra halvleken – och på den andra kom också årets första damallsvenska mål. Det var nämnda Loreta Kullashi som nickade in det från nära håll i minut 50.

Det såg länge ut att bli matchens enda mål. Men kvitteringen kom 35 minuter senare. Det var alltså lite oväntat. För det kändes som att Rosengård hade kontroll, även om Piteå hade haft ett par hyfsade kvitteringschanser. Anam Imo hade en nick på hörna som smet strax utanför och Fanny Andersson var fri ur vänsterläge – men sköt rakt på Polozen.

1–1-målet nickade Hanna Andersson in efter att Polozen varit ute och hängt tvätt på en inläggsfrispark från Fanny Andersson. När dessutom Seger misslyckades med att nicka undan bollen blev det tomt mål för Pitespelaren.

På slutet hade Rosengård ett par halvchanser att återta ledningen. Men det slog knappast gnistor om mästarlaget. Från start hade man svårt att omsätta sitt bollinnehav i farliga målchanser. Och defensivt är målvaktssidan ett orosmoment.

Man hade så klart mått väldigt bra av att få tillbaka Teagan Micah från den huvudskada hon ådrog sig i Champions League den 7 december. Offensivt är känslan att det även fortsättningsvis kommer att vila ett tungt kreativt ansvar på Bredgaard och Schough.

Det här resultatet var knappast det Malmöklubben hade hoppats på. Nu blir det väldigt intressant att se hur man hanterar bortamatchen mot Linköping nästa fredag.

För Piteå var krysset en liten seger. Extra positivt förstås att laget känns väldigt stabilt. Faith Ikidi är fortfarande en klippa i försvaret. Och de nya spelarna i startelvan visade alla god kvalitet – inte minst målvakt Leshnak Murphy.

Man får ju tänka på att laget i dag saknade tänkbara nyckelspelare som Ronja Aronsson, Maja Green, Josefin Johansson, Selina Henriksson och Katrina Guillou. Att trots det kunna sno åt sig en poäng på bortaplan mot mästarlaget Rosengård är bra gjort.

Slutligen publiksiffran. 557 åskådare var på plats på premiären. Knappast en rivstart för damallsvenskan på den fronten alltså.

Klockan 18.00 är det avspark i damallsvenskan. Mästarlaget FC Rosengård tar emot Piteå IF på Malmö IP. Känslan är att matchen framför allt är otroligt viktigt för Rosengård.

Laget har haft det tungt i vinter. Först blev det sex raka förluster i Champions League, något som innebar att säsongen höll på ända till jul. Sedan laget hade återstart har tränare Renée Slegers matchat väldigt olika uppställningar.

Med tanke på att resultaten i matcherna har varit svaga känns det som att serieupptakten mycket väl kan bli avgörande för om Rosengårds säsong blir fågel, fisk eller mittemellan. En bra start, och försäsongen är snabbt glömd.

Men om Rosengård däremot får en svag start, då är risken att frågetecknen snart har vuxit sig ganska stora.

I Piteå gissar jag att spelare och ledare är beredda på att det kan bli en tuff seriestart. Spelschemat säger att det väntar hemmamatcher mot Kristianstad och Linköping i andra och tredje omgångarna – alltså tre svåra uppgifter.

För er som inte vet vad ni skall ägna de sista tre timmarna fram mot avspark till så finns här ett klipp med 90 minuters uppsnack:

Kul förresten att flera av er har kommit in med serietips. Men det finns plats för fler. Så om du inte har tippat, gå in i förra inlägget och lämna ditt tips du också.

Det är mindre än två dygn tills FC Rosengård och PIteå IF sparkar i gång damallsvenskan 2023. Den ovanligt tidiga seriestarten kommer rätt olämpligt för mig, mitt i årets värsta jobbperiod.

Därför har jag inte hunnit sätta ihop ett lika gediget damallsvenskt tips som jag brukar. Så var förberedd på att det här tipset saknar de kommentarer, och den analys som jag brukar ha ihop med mitt tips.

Dessutom är det bara att erkänna att jag har sett mindre än jag hade tänkt mig av de damallsvenska lagen under cup- och träningsmatcher. Och vad värre är. De matcher jag har sett hat inte gjort mig speciellt klok.

För några veckor sedan hörde Aftonbladet av sig och ville ha mina tips vad gäller SM-guldet, nedflyttning och vilka som blir årets skrällgäng.

I det läget kändes det självklart att ge Häcken guldtipset. Jag byggde det på lagets starka höstspurt i fjol, samt på att de i princip har kvar samma lag. Defensivt är det inga stora förändringar och offensivt har Pauline Hammarlund och Mille Gejl Jensen ersatts av Rosa Kafaji och Ruby Grant, vilket bör förstärka anfallsspelet.

Jag hade Rosengård och Hammarby som utmanare om guldet. I botten tippade jag ut Uppsala som ju fick sin damallsvenska plats sent, när Eskilstuna kastades ut. Sedan hade jag svårt att välja mellan Djurgården, BP, Kalmar, Växjö och Norrköping.

Det slutade med att jag skickade ner BP i elitettan och lät Kalmar få kvala. Mitt skrällgäng blev Kif Örebro, som tappar ett tiotal spelare varje säsong. Men som ändå får ihop ett stabilt lag som slutar med god marginal till bottenlagen. Jag höjde även ett varningens finger för Piteå, som hade något bra på gång i höstas.

De tipsen kändes länge rätt givna.

Men de kastades delvis omkull den gångna helgen. Efter att ha sett delar av de båda semifinalerna i cupen – och resultatet från Rosengård–Örebro – vet jag plötsligt inte vad jag skall tro.

Klart är att mästarlaget Rosengård har haft en riktigt tuff vinter där det bara blivit två vinter på de elva senaste matcherna. De vinsterna har kommit mot Nordsjælland och Alingsås. Rosengård lär komma in till matchen mot Piteå med stukat självförtroende.

Och jag har valt att sänka mina förväntningar på Malmöklubben rätt rejält. Det kan visa sig vara ett gigantiskt felbeslut. Men känslan är alltså att Rosengård inleder damallsvenskan 2023 i en ganska brant uppförsbacke.

Mitt tips av Häcken som guldlag står däremot kvar. Det gör det trots att jag såg de första 30 minuterna av cupmatchen Häcken–Kristianstad i lördags. Och det var inte 30 minuter som talade för guldfest i Göteborg i höst.

Tvärtom kändes Häcken segt och ganska ineffektivt. Det var mycket ”kladdande på bollen” från Häckenspelarna, som sällan tvingade KDFF:s mittfältsspelare att behöva vrida på sina huvuden.

Modellen var att någon av mittbackarna spelade in till Filippa Curmark, som i sin tur spelade vidare till Elin Rubensson, som stack fram bollen till Rosa Kafaji. Det handlade ofta om sju–tio meter korta passningar stegvis framåt i banan. Det var långsamt, och faktiskt ganska riskabelt.

Det såg helt annorlunda ut än när Kopparberg Göteborgs FC var som bäst. Då gick bollen snabbt genom uppspel, tillbakaspel, utspel och inlägg.

I lördags hade Kristianstad ett bättre passningsspel. Trots att jag upplevde det som att KDFF var sämre när det gäller bollskicklighet kändes skåningarnas spel mer genomtänkt. Det var rakare, rejälare och man hade bättre tryck i passningarna.

Det gjorde att KDFF också kom till ett par riktigt fina anfall. Jag tänker bland annat på det som ledde till ledningsmålet, och ett strax innan där Evelyne Viens blåstes av för offside.

KDFF såg alltså vasst ut. Men på något sätt lyckades Häcken vinna matchen – vilket gör att jag ändå känner att det är rimligt att tippa guld till Göteborg.

I söndags tittade jag fragmentariskt på Hammarby–Piteå. Där blev jag på många sätt mest imponerad av norrbottningarna. Ändå tippar jag Bajen som tvåa och Piteå som sexa. Mycket för att man under förlängningen såg vilken bredd Hammarby har.

Känslan både kring KDFF och Piteå är att lagen kommer att ha en riktigt hög högstanivå. Men det finns frågetecken för bredden på trupperna. Frågetecken som gör att jag ändå tippar lagen något snäpp lägre än jag kunde ha gjort.

Apropå frågetecken så ser jag i skrivande stund Amalie Vangsgaard bytas in för PSG i Champions League-kvartsfinalen mot Wolfsburg. Linköping var starkt i fjol, mycket på grund av Vangsgaard.

Jag har respekt för det arbete André Jeglertz har gjort i LFC. Men laget hade svårt mot toppkonkurrenterna i fjol. Man levde på en makalös förmåga att ta trepoängare mot alla lag bakom i tabellen. Mycket eftersom Vangsgaard öste in mål.

Jag gillade det jag såg av norska talangen Cathinka Friis Tandberg i Alingsås för några veckor sedan. Men känner mig ändå inte säker på att hon är redo att fylla Vangsgaards skor redan den här säsongen.

Jag tippar LFC som femma, men känner mig inte det minsta trygg med det tipset.

Det blir ju för övrigt östgötaderby i damallsvenskan i år. Och i skrivande stund fick jag ett infall, en känsla av att IFK Norrköping faktiskt kan bli årets stora skrällgäng. Man har en rutinerad tränare i Tor-Arne Fredheim, och man har värvat klokt.

Det om bakgrunden till mitt tips. Här är det. Så här tror jag att damallsvenskan 2023 slutar:

1) BK Häcken FF

2) Hammarby

3) Kristianstads DFF

4) FC Rosengård

5) Linköping FC

6) Piteå IF

7) Vittsjö GIK

8) Kif Örebro

9) IFK Norrköping

10) Djurgårdens IF

11) Växjö DFF

—————

12) IFK Kalmar

—————-

13) IF BP

14) IK Uppsala Fotboll

Som vanligt vill jag gärna ha in era tips. Skriv era rader i kommentarsfältet, så kan vi jämföra efter sista omgången den 11 november.

Det är några dagar sedan förra inlägget, och mycket har hunnit hända. Inte minst så har hotet om att damallsvenskan skjuts upp till följd av spelarstrejk ökat.

Jag kan inte säga att jag är det minsta insatt i den här frågan om spelarnas kollektivavtal. Men jag vet att det är avspark i damallsvenskan den 24 mars, och att förhandlingarna inleddes i förrgår. Det är knappast ett imponerande arbete från parterna. De här förhandlingarna borde förstås ha påbörjats för länge sedan.

Och så har Arsenal med bland annat svenskarna Jonas Eidevall, Patrick Winqvist, Stina Blackstenius och Lina Hurtig vunnit en titel. Man besegrade Chelsea med 3–1 i ligacupfinalen, trots att man kom i underläge redan i andra minuten.

Jag såg inte matchen. Men utifrån de rätt matiga klipp med höjdpunkter som jag sett på Youtube ser Arsenal ut att ha gjort en fantastisk första halvlek. Kvitteringen bar Stina Blackstenius signatur. Hon vann först en frispark på mittplanen. Sedan fick hon lite turligt bollen från Frida Maanum vid straffpunkten – och satte säkert bollen i mål med en distinkt bredsida.

En stund senare satte Kim Little ledningsmålet på straff, och i slutet av halvleken gjorde Chelsea självmål på en hörna. Och ungefär en timme senare var saken klar.

För svenskarna i Chelsea blev det ingen vidare finaldag. Men för Johanna Rytting-Kaneryd har det i varje fall funnits skäl att fira under den här veckan. I onsdagens ligamatch mot Brighton gjorde närmligen ytterforwarden sitt första WSL-mål.

Det betydde 3–0 i 3–1-segern, och det rimliga är ju att Rytting-Kaneryd gav Sam Kerr en rejäl kram efteråt. För det var ju både väldigt snyggt och osjälviskt av Kerr att passa bollen.

Även Arsenal har för övrigt spelat i veckan. De vann mot Liverpool med 2–0, och Blackstenius gjorde mål även i den matchen.

Apropå svenskar i Londonklubbar så är det mycket spekulationer kring Magdalena Eriksson för tillfället. Hon och Pernille Harder kopplas ihop med klubbar som Lyon, Real Madrid och senast Bayern München.

Det blir väldigt spännande att se var paret hamnar till nästa säsong. Det blir även spännande att se i vilken klubb Rebecka Blomqvist spelar i höst. I veckan meddelade Wolfsburg att Blomqvist inte kommer att spela kvar i den tyska storklubben i alla fall.

Och det är rimligt att hon går till en klubb där hon får mer speltid. Den här säsongen har hon bara spelat 304 minuter i Frauen-Bundesliga, 33 minuter i tyska cupen och 57 minuter i Champions League. Det ger totalt 394 minuter fördelat på 17 matcher (två från start och 15 inhopp).

I veckan har listan över svenska spelare i Italien förlängts ytterligare i och med att Fanny Lång skrev ett korttidskontrakt med Inter. Därmed är det numera 14 svenska spelare i den italienska högstaligan. Och totalt får jag det till att vi har 54 svenska spelare i olika utländska högstaligor – men jag kan ha råkat missa någon…

Sedan förra inlägget har vi också fått veta att Alexia Putellas även vann Fifas pris The Best som världens bästa spelare 2022. Hon gjorde det trots att hon ju bara spelade halva året, och bland annat missade EM-slutspelet till följd av en korsbandsskada.

En spännande detalj kring Fifa-priset är ju att man kan se hur olika spelare och förbundskaptener har röstat. Jag roade mig med att kolla alla svenskars röster. Där noteras att Beth Mead hade vunnit om de röstberättigade svenskarna hade fått bestämma. Så här såg den svensk röstningen ut:

Caroline Seger:
1) Alexandra Popp, 2) Beth Mead, 3) Aitana Bonmati.

Peter Gerhardsson:
1) Aitana Bonmati, 2) Leah Williamson, 3) Sam Kerr.

Pia Sundhage:
1) Beth Mead, 2) Debinha, 3) Sam Kerr.

Tony Gustavsson:
1) Sam Kerr, 2) Alexandra Popp, 3) Beth Mead.

Anneli Andersén:
1) Lena Oberdorf, 2) Aitana Bonmati, 3) Beth Mead.

Thomas Dennerby:
1) Alexia Putellas, 2) Sam Kerr, 3) Beth Mead

Wida Zemarai:
1) Alexandra Popp, 2) Alex Morgan, 3) Debinha.

Lisa Edwinsson:
1) Beth Mead, 2) Alexia Putellas, 3) Sam Kerr.

Listan med alla röster finns här:

I samband med Fifagalan presenterades även Fifpros officiella världslag för 2022. Det känns som ett ovanligt rimligt världslag. Ofta tycker jag att det har kommit in en och annan spelare som inte hör hemma i det där laget. Men i år ser det bra ut.

En lite oväntad grej är ju dock att Tiane Endler blev världslagets målvakt, trots att Mary Earps prisades som världens bästa målvakt vid Fifagalan.

Earps höll för övrigt ett gripande tacktal som är väl värt att lyssna på.

Slutligen är det ju förstås på sin plats att skriva några ord om svenska cupen. I dag har Kristianstad och Hammarby säkrat varsin semifinalplats.

Kristianstad är ju det lag som imponerat mest genom att vinna på bortaplan mot både Rosengård och Linköping. Hammarby har haft en mycket lättare väg till utslagsmatcherna. I dag kollade jag lite på Bajens match mot Eskilstuna. Jag hade hoppats kunna få en liten bild av hur bra Bajen är i år.

Men tyvärr var motståndet för dåligt för att man skulle kunna dra några större växlar av matchen. Det gick liksom för lätt. Bland annat fick Hammarby sina två första mål till skänks av Uniteds målvakt.

Det är den geografiska lottningen som givit Bajen en enkel resa till semifinal. Och som grädde på moset, den ger även laget fördel i slutspelet. För i och med att man haft en enkel grupp där man kunnat vinna matcherna med stor marginal får man med största sannolikt hemmamatch i semifinalen.

Däremot är risken uppenbar att Kristianstad får en bortamatch i semifinalen eftersom de har spelat i den tuffaste gruppen.

Svaret på det får vi under söndagen då de två sista grupperna spelas färdigt. Där står den ena gruppsegern mellan Häcken och Vittsjö och den andra mellan Piteå, Djurgården och i viss män även AIK.

xxx

Då är första gruppomgången färdigspelad. Och vi fick ett par småskrällar. För nog måste man räkna Kristianstads seger på Malmö IP och AIK:s seger mot Djurgården som skrällartade?

AIK vann med 2–1 hemma mot Djurgården efter segermål i 87:e minuten. Rapporterna talar om en jämn match. Jag såg segermålet, och det kom efter flera försvarsmissar från Djurgården.

Först gick Matilda Plan bort sig rejält mitt på egen planhalva, sedan missade (?) Portia Boakye bollen innan Sanna Kullberg slutligen var passiv framför målet och hamnade bakom målskytten Michelle Rojas Flores. Rakt igenom uselt försvarsspel från Djurgårdens sida.

För AIK, som har byggt om sitt lag, var segern förstås otroligt välkommen. För Djurgården var däremot förlusten extremt illavarslande.

Djurgården har många skickliga spelare, men får inte ihop något lagspel. Man tog bara fyra poäng på de elva omgångarna efter EM-uppehållet i fjol. Enda segern då kom för övrigt mot AIK. Och hittills i år har det blivit tre oavgjorda träningsmatcher – och så då lördagens förlust. Inget bra för självförtroendet i truppen.

Kristianstad bör däremot ha fått med sig rejält med självförtroende från Malmö. Sett till tv-höjdpunkterna från matchen rivstartade Rosengård och hade flera 100-procentiga målchanser de första tio minuterna. KDFF tycks inte ha haft så många fler chanser än den som Emmi Alanen gjorde mål på.

Men effektivitet är ju en avgörande faktor i fotboll. Och nu är läget intressant i den grupp där även Linköping och Alingsås ingår. Det är ju inte orimligt att LFC kan vinna mot Kristianstad och Rosengård mot LFC. Och då blir det en målskillnadsaffär om gruppsegern mellan tre lag.

Jag såg för övrigt att Loreta Kullashi efter matchen fick en fråga av Cmore om händelsen där hon lämnade den senaste U23-landslagssamlingen. Hon svarade så här:

”Nästa fråga, tack.”

Själv valde jag att åka till Gerdskenvallen och se Alingsås IF Fotboll ta emot Linköping. Det blev inte så mycket till match. Slutsiffrorna 7–0 till LFC var i underkant – målvakten Tea Olin var hemmalagets bästa spelare.

Det är svårt att säga om det var LFC som var väldigt bra, Alingsås som var svagt – eller om det var en kombination av båda. Det var en match mellan två lag som tappat sina bästa målskyttar under vintern.

Alingsås har med trion Lisa ”Mini” Johansson, Stina Jensen och Rebecca Cameras tappat 25 av de 58 mål man gjorde i elitettan i fjol. Medan Linköping med duon Amalie Vangsgaard och Therese Simonsson har tappat 30 av de 61 mål man gjorde i damallsvenskan i fjol.

Sett till dagens match är Alingsås tapp tyngst. Laget kändes uddlöst framåt, och var värre är – man saknade även den defensiva stabilitet och fysik som kännetecknade laget i fjol. Då blev det 1–4 när lagen möttes på Gerdskenvallen. I år var Alingsås inte nära att göra något mål.

Linköping gjorde alltså sju. De fördelades på tre spelare i Cathinka Friis Tandberg (3), Yuka Momiki (2) och Stina Lennartsson (2). Lennartssons mål i den första halvleken var riktigt snyggt. Den 18-åriga norskan var för övrigt en spännande bekantskap. Hon kändes kraftfull och bör kunna bli en tillgång för Linköping.

Yuka Momiki är redan en stor tillgång. Hon gjorde matchens två första mål, 0–1 kom på straff:

Det kommer alltså bättre värdemätare för Linköping i de två kommande omgångarna, mot Kristianstad och Rosengård. Kanske att LFC får ställa upp med en annan startelva i de matcherna. För både Michelle De Jongh och Emma Lennartsson klev av före paus och fick varsin fot lindad.

Slutligen noteras från England att Chelsea vann cupmötet med Arsenal med 2–0. Samt att fler franska spelare har anslutit till den grupp som tagit paus från landslaget. Det var lagkapten Wendie Renard som tog initiativet, och hon fick snabbt med sig Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto. Nu har även Griedge Mbock Bathy och Perle Morroni anslutit.

Dock är ju Mbock Bathy knäskadad och risken finns att mittbacken inte kommer att kunna spela i VM.