Björn klar för ”nytt” Rosengård

Nathalie Björn

I dag har Nathalie Björn presenterats som nyförvärv i FC Rosengård. Det var väl inte speciellt oväntat, men ändå intressant.

Med värvningarna av Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Nellie Lilja kan man se en trend som indikerar att Rosengård kan ha övergivit sin tidigare värvningsstrategi där de tydligt inriktat sin rekrytering mot etablerade landslagsspelare – svenska eller utländska.

Nu tycks Rosengård ha tagit ett steg tillbaka, och tagit efter Linköpings strategi att värva unga svenska/nordiska spelare som är på gränsen till landslaget. Det finns ju inte så många sådana, så det lär bli dragkamp om dem framöver.

Björn blir en naturlig ersättare till Lina Nilsson i Rosengård. För som spelare liknar de ju varandra i rätt stor utsträckning. Det blir spännande att se om Björn kan växa ut till en A-landslagsback i sin nya omgivning.

 

Roddar, Växjö, Kalmar, Kemme, Pajor och Harder

Vi är alltså inne i silly season. Göteborg rivstartade den delen av säsongen genom att i dag presentera Julia Roddar som nyförvärv, en signal om att man inte tänker harva i bottenträsket nästa år.

För Göteborg gäller det ju att hålla kvar sina nyckelspelare Elin Rubensson och Pauline Hammarlund, samt att få tillbaka Jennifer Falk i matchform.

Värvningen av Roddar borde ju stärka klubbens aktier i kampen för att få ha kvar Rubensson och Hammarlund.

Kvarnsveden tappar alltså Roddar, men värvar i stället en ny landslagsspelare från Malawi i Sabina Thom.

I övrigt vad gäller silly season har ju flera spelare aviserat att de kommer att lämna Eskilstuna. En av dem är Nathalie Björn, som kommer att avslöja sin nya klubbadress under veckan.

En som inte kommer att spela fler matcher är Carola Söberg. Hon tackar för sig efter en snygg karriär, lite i skymundan. Det blev inte så många A-landskamper, men väl tre Champions Leaguefinaler, vilket inte är fy skam. Bra jobbat.

Tre SM-guld, lika många Champions League-silver, VM-mästerskap och totalt 18 medaljer på 17 elitsäsonger har lett till att det nu är dags att sätta punkt. När jag ser tillbaka på mina år som fotbollsspelare så är jag otroligt stolt över det jag presterat, men för mig har alla relationer och möten med människor varit precis lika viktiga som resultaten. Spelare som jag vunnit och förlorat tillsammans med, ledare som utmanat och utvecklat mig, lag som dragit åt samma håll – men ibland även åt olika håll och de livslånga vänskapsband som formats. Det är erfarenheter, lärdomar, upplevelser och minnen som packats i ryggsäcken som jag bär med mig genom livet – och den bärs med stolthet. 💫

A post shared by CAROLA SÖBERG (@carolasoberg) on

Dagens stora debattämne är förstås fortfarande landslagets hot om att bojkotta Fotbollsgalan. Lite om bakgrunden går att läsa i det här blogginlägget från Olof Lundh. Men det hade ju varit intressant att få veta mer exakt vad förhandlingarna konkret handlar om.

Gäller de ekonomi kan ju spelarna glädjas åt att förbundet fått väldigt mycket mer pengar i kväll, i och med herrlandslagets fantastiska avancemang till VM – grattis.

Tillbaka till svensk damfotboll, och de nya damallsvenska lagen. Växjö DFF firade sin allsvenska plats genom att vända ett 3–0-underläge i paus till 6–3-seger mot Uppsala. Därmed satte man nytt poängrekord i elitettan med 69 poäng. Däremot fattades det ett mål för att tangera målrekordet. LB07 gjorde 84 mål i fjol, Växjö ”bara” 83 i år.

Däremot var plusmålskillnaden +66 (83–17) nytt rekord med fem mål. Kvarnsveden hade +61 för två år sedan.

Allt borde förstås varit uppåt i Växjö DFF, men i ett blogginlägg beskriver Smålands-Postens Daniel Enestubbe elefanten i rummet under Växjös firande – alltså det faktum att mannen bakom uppflyttningen inte fick vara med. Även om elitidrott inte är någon välgörenhet agerade ju faktiskt klubben otroligt underligt när man sparkade sin tränarhjälte Pierre Persson i slutet av serien.

Pierre Persson

Oavsett hur glatt det var i Växjö i går lär man inte ha nått upp till den lycka som rådde i IFK Kalmar. Här är först ett gäng glada klipp från Gröndals IP, och här är ett långt inslag från segerbanketten. För det kallas väl segerbankett även när man kommit tvåa i elitettan?

Med det är det dags att kolla lite händelser utanför Sveriges gränser. I returmatchen mellan USA och Kanada blev det amerikansk seger med 3–1. Noterbart här att Kanada och förbundskaptenen John Herdman tänker framtid när han matchar sitt lag. Han använde nämligen totalt sett sex tonåringar i matchen.

Etablerade 19-åringen Jessie Fleming spelade hela matchen, 18-åringen Deanne Rose startade, och sista 19 minuterna byttes även tre stycken 16-åriga spelare (födda 2001) in i form av Jordyn Huitema, Jayde Riviere och Ariel Young. Dessutom fick 17-åriga Julia Grosso hoppa in på tilläggstid.

USA vann alltså matchen. Julie Ertz nickskarvade in det första målet på fast situation. Har vi sett det förut?

Segermålet till 2–1 gjorde Alex Morgan – hennes 80:e i landslagssammanhang. Hon gjorde det efter att Fleming misslyckats med att slå en tunnel på egen planhalva:

Men även om USA alltså vann med 3–1 tror jag att Kanada vann mest på matchen genom att de gav sina unga talanger erfarenhet mot världsmotstånd. Känslan är ju faktiskt att Kanadas framtid kan vara ljusare än den amerikanska.

Ett annat lag som jobbar på samma sätt som Kanada, alltså med att släppa fram talanger tidigt är Australien. De hade tre tonåringar, varav två spelare födda 2000 på planen i en av sommarens landskamper. Då förklarade förbundskapten Alen Stajcic att han vill ha in unga spelare för att de tar med sig erfarenhet och professionalitet till ungdomslandslagen. En intressant tanke.

På tal om ungdom. Jag älskar den här bilden på nederländska EM-stjärnan Jackie Groenen, från när hon var tolv år:

Det ser lite farligt ut med lilltjejen bland de stora killarna. Men rent spelmässigt måste det ha varit väldigt utvecklande. Groenen spelar ju för Frankfurt, som föll mot Wolfsburg med 1–0 i går. Höjdpunkter från matchen finns här.

Segerskytt för die Wölfinnen var Pernille Harder, danskan som nyligen korades till världens bästa spelare av fotbollssajten goal.com. Det var Harders sjunde mål i ligan, en notering som gör att hon leder skytteligan.

För den snygga framspelningen stod polska stjärnskottet Ewa Pajor, som äntligen fått sitt lyft. Hon har haft en tuff tid med synproblem, men efter två ögonoperationer har hon nu full syn – och då börjar Pajor växa fram till den världsspelare som man trott att hon skulle bli.

I tabellen är det fortsatt Freiburg i topp, det trots att man ”bara” fick 2–2 i den svåra bortamatchen mot SC Sand. Det var rejält blåsigt på Sands åker, och serieledarna var i underläge två gånger – men redde ut det.

Fridolina Rolfö gav Bayern München ledningen med 2–1 i svenskmötet med Turbine Potsdam. Men hemmalaget Potsdams 17-åring Gina Chmielinski smällde in en frisparksretur till 2–2. Potsdam är fortsatt obesegrat, men med fem kryss är man ändå åtta poäng ifrån Freiburg i tabelltoppen. Wolfsburg och Bayern är tvåa och trea, en poäng från serieledningen.

Apropå Potsdam har deras Tabea Kemme gjort ett av årets allra läckraste mål. Minns inte om jag lagt upp den här lobben i bloggen tidigare. Men i så fall är den värd att köras i repris:

I England tappade Chelsea för första gången poäng. Det blev 2–2 mot Reading sedan kvitteringen kommit på ett högst olyckligt självmål från Magdalena Eriksson. Därmed är Manchester City enda fullpoängaren i WSL.

Innan jag sätter punkt blir det lite herrfotboll. Man kan ju inte låta bli att skänka en tanke åt stackars Jakob Johansson, som befaras ha dragit av korsbandet i dagens VM-kvalmatch. Det skulle ju innebära att han sköt Sverige till ett VM-slutspel som han inte kommer att kunna vara med i. Snacka om bitterljuv upplevelse. Jag kramar självklart båda tummarna för att det handlade om en lindrigare skada.

En sensationellt bra prestation

Damallsvenskan avslutade tidigare i dag med en extremt avslagen omgång. Så avslagen att det som mest var 453 personer på någon av de sex matcherna. Tråkigt.

De båda storlagen Linköping och Rosengård valde att spela med B-lag, något som självklart inte heller hjälper intresset för serien. Samtidigt är det lätt att förstå att båda klubbarna prioriterar Champions League nu när damallsvenskan redan var avgjord.

I och med dagens urusla publiksiffror hamnar det slutgiltiga publiksnittet för serien på 809 personer. Totalt sågs matcherna av 106 791 personer. Det är bara cirka 800 färre än 2016.

Linköping har ju som bekant sedan länge säkrat guldet, och vi har vinkat adjö till Kif Örebro och Kvarnsveden. Dagens resultat innebär att Piteå blir bästa lag under höstsäsongen, man är även det lag som släppt in minst mål i serien med 20 – tre färre än Rosengård.

Noterbart att Göteborg, som låg sist under EM-uppehållet och som var nedflyttningshotat så sent som inför näst sista omgången, till slut tog fler poäng än Rosengård under seriens elva sista omgångar.

Noterbart också att Malin Levenstad under sina sex matcher som huvudansvarig tränare i Malmöklubben bara lyckades få ihop åtta poäng. Det torde vara det sämsta poängsnitt någonsin för en tränare i Rosengård, inklusive klubbens tidigare skepnader.

Tabitha Chawinga

Apropå rekord avslutade Tabitha Chawinga säsongen med att göra ytterligare ett mål. Hon vinner därmed skytteligan på fantastiska 26 mål. Det är tangerat den bästa noteringen sedan damallsvenskan blev en proffsliga, lika många som Lotta Schelin gjorde 2007.

Fast med den lilla skillnaden att Schelin gjorde sina 26 mål för ett lag som tog medalj, medan Chawinga gjorde dem för ett lag som åkte ut. Chawinga stod dessutom rakt igenom för spelmål, medan Schelin även gjorde något eller några från straffpunkten.

Jag såg någon försöka sänka Chawingas prestation genom att skriva att hon gjort sina mål mot svaga motståndare. Det stämmer inte. I och med att Chawinga i dag även satte ett mål på Kristianstad har Malawispelaren gjort mål mot alla damallsvenska motståndare under året. Hon har bland annat gjort två mål vardera mot LFC och Rosengård, tre mot tabelltrean Eskilstuna och två mot bronsmedaljörerna Piteå.

Det har alltså inte spelat någon roll vilka försvarsspelare som Tabitha Chawinga har ställts mot. Hennes prestation är helt enkelt alltså sensationellt bra. Man undrar hur många mål hon kunnat göra om hon spelat för något av topplagen. 40? 50?

Det känns väldigt tråkigt att hon nu ser ut att försvinna till den anonyma, men penningstarka kinesiska ligan.

Apropå det är vi ju i och med att slutsignalerna ljöd nu inne i silly season för alla lag utom LFC och Rosengård. De kommer in i den galna säsongen fullt ut efter kommande veckas åttondelsfinaler i Champions League. Räkna med att det kommer att hända mycket i många lag.

Uppmaningen: Bojkotta Fotbollsgalan

Caroline Seger

Diverse olika medier berättar i dag om, som jag uppfattar det, att de spelare som sköter förhandlingen med förbundet genom Caroline Seger uppmanar kompisarna i landslaget att bojkotta Fotbollsgalan. Orsaken är att man inte fått till stånd något avtal med Svenska Fotbollförbundet.

Till Fotbollskanalen säger hon:

”Vi kommer inte att gå på Fotbollsgalan. Vi har inte haft ett avtal på hela året och vi vill få till ett avtal.”

Jag har ingen inblick i förhandlingarna, och är som jag tidigare skrivit högst splittrad i frågan om vad man skall tjäna när man representerar sitt land i landslagssammanhang. I grunden är det ju ett ärofyllt uppdrag, och således inget man skall bli rik på. Förbundens pengar bör ju i första hand användas till att utveckla sin specifika idrott.

Sedan finns det en mängd invändningar i just den här fallet. Invändningar om att man inte heller skall behöva gå back, om att herrarna får betydligt mer, om att vissa länder har anställda landslagsspelare och så vidare.

Det kommer garanterat att finnas anledning att återkomma till ämnet. Men nu har den sista omgången i damallsvenskan just startat.

Det blir sydostsvenskan 2018 – grattis IFK Kalmar

Kalmar vann just med 6–3 mot Assi. Därmed spelar IFK Kalmar för första gången någonsin i damallsvenskan 2018.

Och därmed är det klart att vi får en damallsvenska med väldig slagsida åt sydost. Halva serien är ju därmed lag från Skåne och Småland. Det enda laget från Västsverige blir Göteborg och det enda norrlaget är Piteå. I övrigt är det ”östlag” i form av Linköping, Eskilstuna, Hammarby och Djurgården.

På ett sätt är det förstås tråkigt med sådan slagsida på serien – och på svensk damfotboll, men sånt här går ju i vågor. Backar vi bandet till 2011 hade ju Skåne och Småland bara två lag i damallsvenskan, medan Västsverige hade tre och Norrland två.

Nu har alltså Västsverige och Norrland tappat rejält, framför allt Västsverige. Det ser man även i elitettan. För i dag blev det klart att Holmalund gör Hovås Billdal ner i division 1, vilket gör att Västsverige som alltså hade tre allsvenska lag 2011 nästa år bara har två lag i de två högsta divisionerna – Göteborg och Kungsbacka. Eller 2,5 då ju Falkenberg och Böljan är lite av gränsland mellan Syd- och Västsverige.

Men skönt för de damallsvenska lagen från sydöstra Sverige som lär kunna komma undan med väldigt låga resekostnader. IFK Kalmar får nästan hälften så långa resor i allsvenskan nästa år som de haft i elitettan i år. Jobbigare för Piteå som bara har långa bortaresor. Fast så har det ju redan varit i år. Det om geografisk fördelning.

Kalmar går till allsvenskan för att de har en vass offensiv med 31-målsskytten Amanda Fredriksson i spetsen. Men medan uppflyttningsfesten pågår på Gröndals IP inför 2097 åskådare tänker jag nu kasta in lite smolk i glädjebägaren.

När klubbledningen i morgon vaknar som damallsvenska ledare måste de nog förstärka laget rejält. För även om jag bara har sett IFK Kalmar i två tv-matcher under året räcker det att kolla tabellen för att inse att laget rent sportsligt sett inte verkar vara stabilt nog för högsta serien.

Man har ju alltså släppt in 41 mål i elitettan på 26 matcher. Även om det bara är 22 matcher i damallsvenskan kan man nog räkna med att man får lägga på minst 50 procent i högsta serien, där lagen är väldigt mycket vassare än i elitettan.

Och släpper man in 60 mål kommer man bara att spela i högsta divisionen i ett år. Kalmar behöver alltså bygga ett nytt försvar om man skall ha en chans. Jag kan spelarna för dåligt för att peka ut exakt var svagheterna finns. Men det kan ju handla om förstärkningar vad gäller såväl målvakt, backar som defensiva mittfältare.

Några av de nya behöver vara nickstarka. En av många stora skillnader mellan elitettan och damallsvenskan är klassen på huvudspelet. Kalmar såg skärrat ut mot Assi när det kom in inlägg. Det kommer att bli ännu tuffare i allsvenskan.

Men skall man ändå vara lite positiv så har ju nykomlingarna klarat sig väldigt bra sedan elitettan startade. Av de åtta senaste nykomlingarna har sju klarade sig kvar, de enda som åkt ut var Hammarby 2015.

Så kanske att kontringar på Fredriksson och Valerie Carlson. Leda till nytt kontrakt. Skyttedrottningen Fredriksson har känt på allsvenskan en gång tidigare, med Jitex 2013. Då gjorde hon två matcher från start och 13 inhopp. Då blev det inga mål, och de gånger jag såg henne upplevde jag att hon var snabb, men att hon inte räckte till rent fysiskt. Men Fredriksson känns som en klart bättre spelare nu, så det blir spännande att följa henne 2018.

Det blir även spännande att följa var Kalmar skall spela. Gröndal är inte godkänt för spel. Så utöver att klubbledningen behöver förstärka lagets försvar måste man även kämpa så att man har en hemmaplan. För om jag förstått saken rätt vill man inte flytta in i Kalmar FF:s högborg, Guldfågeln Arena.

Mycket att kämpa med framöver alltså. Men i kväll hoppas jag att alla i IFK Kalmar släpper framtiden och passar på att fira. Man måste ju tillåta sig att njuta av framgången också.

 

Inget svenskt klubblag tio i topp

Det har av förklarliga skäl varit fokus på herrfotboll i kväll. Men här är en liten genomgång av de senaste dagarnas nyheter samt en koll på helgens matcher.

Börjar vi med att blicka tillbaka var det ju en rätt dyster onsdagskväll ur svensk synvinkel, trots att Linköping skaffade sig ett helt okej utgångsläge inför hemmareturen.

Men faktum är ju, precis som signaturen Tobias var inne på i en kommentar, att Sverige nu kämpar för att ha med lag på Europas topp tio-lista. Rent formellt kommer Rosengård att ligga kvar där i några år till. Men kollar vi till formläget nu i höst skulle jag säga att inget svenskt lag slår sig in på en topp tio-lista i Europa.

För en snabb bedömning säger att fyra–fem tyska lag (Freiburg, Bayern München, Wolfsburg, Frankfurt och eventuellt även Turbine Potsdam), tre franska (Lyon, PSG och Montpellier), två–tre engelska (Chelsea, Manchester City och eventuellt även Arsenal) och minst ett spanskt (Barcelona) är bättre än bästa svenska i höst.

Och även om våra topplag tillfälligt kan klättra någon placering är trenden över längre tid inte speciellt positiv. Det är ju tyvärr inget som talar för att vi kommer att ta tillbaka förlorad mark. Tvärtom innebär ju trenden där alltfler storklubbar inom herrfotbollen satsar på damlag att våra klubblag kommer att tappa ytterligare mark för varje år som går. För knappt ens om våra svenska storklubbar på herrsidan skulle lägga halva sin budget på damlag hade det räckt för att mäta sig med huvuddelen av de nämnda klubbarna ovan.

Visst kommer fortfarande svenska lag att kunna gå både till både kvarts- och semifinal i Champions League i några år till. Men det kommer att krävas en hel del tur i lottningen för att det skall kunna inträffa.

Ett annat land som håller på att tappa mark i världstoppen är USA. Huruvida det är tillfälligt eller inte återstår att se. Men för tillfället har deras granne i norr, Kanada, en betydligt bättre utveckling.

De båda länderna möttes i en vänskapsmatch i Vancouver natten mot i dag, svensk tid. Det slutade 1–1. Jag såg tio minuter, och under den perioden upplevde jag det unga och intressanta Kanada som det bättre laget. Den bilden har jag även fått från de flesta som rapporterat om matchen på sociala medier.

Men utifrån det här klippet med höjdpunkter från Kanadas fotbollsförbund verkar det ju som att USA hade de flesta klara målchanserna:

Det är returmöte natten mot måndag, svensk tid.

Till Kina, där franske Bruno Bini har fått lämna jobbet som förbundskapten. Han ersätts av islänningen Siggi Eyjolfsson, som kommer att vara assisterad av legendariska Sun Wen.

Apropå tränarbyte blir det ju ett sådant i Göteborg. Stefan Rehn gör sin sista match på söndag, borta mot nedflyttningsklara Örebro. Det är ju högst väntat att Rehn inte blir kvar. Han har varit i Göteborg i fyra år och under den perioden har laget bara blivit sämre och sämre. De behöver få in någon som kan bygga upp laget igen.

Stefan Rehn

Den sista damallsvenska omgången på söndag är ju tyvärr inte speciellt intressant. Kamperna om de allra viktigaste placeringarna är ju redan avgjorda. Söndagens fokus riktas därför i första hand mot Kalmar och toppmötet i elitettan mellan IFK Kalmar och Assi. En hemmapoäng och IFK Kalmar spelar i damallsvenskan nästa år.

Barometern sänder matcher för inloggade. Man kan köpa ett dygns inloggning för 19 kronor genom att klicka på prenumeration på botten av Barometerns hemsida.

Skulle Kalmar förlora tar AIK den allsvenska platsen, under förutsättning att de vinner hemma mot nedflyttningshotade Holmalund. Elitettans slutomgång spelas 13.00 på söndag.

Damallsvenskans matcher startar 15.30. Huvudfrågan är vilket lag som blir trea och tar det lilla silvret, Eskilstuna eller Piteå. Eskilstuna avslutar hemma mot Vittsjö, medan Piteå skall till Stockholm och möta Djurgården. Faktum är att ju Djurgården kan gå förbi Piteå och sno bronsmedaljerna. Men då krävs att Djurgården vinner söndagens match med minst fyra måls marginal.

Kollar vi vad som händer internationellt under helgen är lördagen inte speciellt kul. Det är på söndagen det händer en del. Dock noteras speluppehåll i franska D1 Feminine. Gissar att det beror på att de vill ge sina representanter i Champions League bästa möjliga förutsättningar.

I engelska WSL är söndagens möte mellan trean Reading och serieledande Chelsea helgens höjdpunkt. Men det är ändå i tyska Frauen-Bundesliga som helgens internationella toppmatcher spelas. Där har vi toppmöten i form av Wolfsburg–Frankfurt och Turbine Potsdam–Bayern München. På DFB-tv sänds mötet mellan tabellsjuan SC Sand och serieledande Freiburg. Den matchen startar redan 11.00 på söndag.

 

Fördel LFC, men Rosengårds chanser regnade bort

Det var regn både i Prag och London i kväll. Medan Rosengårds chanser till kvartsfinalspel i princip regnade bort bör Linköping kunna fixa fortsatt spel efter nyår.

Jag har haft på de båda streamarna parallellt med att jag jobbat. Således har det knappast varit något koncentrerat tittande, och under LFC-matchen hade streamen dessutom en tendens att hacka.

Men av det jag såg gjorde LFC långt ifrån någon imponerande insats. Känslan var till och med att man började vara riktigt illa ute när Spartas amerikanska Kylie Strom satte 1–0 på frispark. Cajsa Andersson tog ett litet steg åt fel håll, och var sedan inte nära att kunna rädda den fina frisparken.

Det hann dock inte bli riktig panik i LFC-laget, för Lina Hurtig kvitterade i 54:e minuten fint framspelad av pigga Nicoline Sörensen.

Hurtig känns som LFC:s hopp nu på senhösten, när vårens skyttedrottning Marija Banusic har tappat stinget.

1–1 borta är ett rätt bra resultat, för det innebär att Sparta inte kan komma till Linköping Arena och bara försvara sig, utan tjeckiskorna måste göra mål för att kunna gå vidare. Det är fortsatt klar fördel LFC, som ju lär få spela på ett klart bättre underlag i returen. Fast sett till dagens match kan man inte helt räkna mot Sparta. De visade att de tänker ge Linköping en match.

Tyvärr känns inget av de båda svenska topplagen riktigt i form så här i säsongsavslutningen. Den bilden stärks av det faktum att Piteå har tagit flest damallsvenska poäng i höst.

Det är lätt att spekulera i hur vårens LFC och Rosengård hade stått sig mot kvällens motståndare, även om det bara blir spekulationer.

Klart är att höstens Rosengård var chanslöst mot Chelsea. Det var klar hemmadominans från start, och kommentatorn på Chelsea TV pratade om ”Rosengard chasing shadows”. Och visst kändes det så.

Trots många hemmachanser skulle det dröja till den 33:e minuten innan 1861 åskådare fick se Chelsea spräcka Zecira Musovic:s nolla.

Jag gillade Fran Kirby skarpt när kollade in England i EM. Jag gissar att Rosengårds backar inte var lika förtjusta i kväll. Kirby vände nämligen snyggt bort både Ali Riley och Glodis Perla Viggosdottir innan hon gav Chelsea ledningen.

1–0 i paus var rejält i underkant. Och faktum var att Rosengård hade två bollar bakom Hedvig Lindahl. Den första räddades av Crystal Dunn vid Chelseas vänsterstolpe, fast sannolikt hade bollen gått utanför. Det var i den första halvleken.

I den andra startade trots allt Malmölaget lovande, och hängde med bättre. Fast de hade behövt få kvitteringen i 50:e minuten, när Millie Bright kastade sig fram och agerade räddande ängel för hemmalaget. Den bollen hade definitivt gått i mål om den inte nickats undan.

I stället fick Chelsea retroaktiv utdelning. Ramona Bachmann sken med hela ansiktet efter att ha gjort 2–0-målet mot sin gamla klubb. Frispelad av Maria Thorisdottir och Ji So-Yun satte hon bollen otagbart vid sidan av Musovic.

I den 73:e minuten kom 3–0 genom Gilly Flaherty. Anita Asante misslyckades med att rensa bort en långboll från Magdalena Eriksson. Via Kirby studsade bollen turligt till Flaherty, som var helt ren framför målet.

Efter målet var Chelsea-TV:s kommentator snabb att konstatera att:

”Nu kan Chelsea börja koncentera sig på kvartsfinalen.”

Det var väl kanske lite tidigt, det går ju att vända 3–0-förluster på hemmaplan. Men utifrån dagens match finns det inte mycket som talar för skånsk representation i nästa års kvartsfinaler. Jag gav Rosengård 35 procents chans inför dubbelmötet. Procentsatsen är nu nere på ensiffrigt, jag skulle säga att den är under fem.

Tyvärr får vi vara väldigt glada om det blir ett svenskt lag i kvartsfinal den här gången.

I de andra matcherna blev det väntade resultat. Alltså klara segrar för Lyon, Wolfsburg, Barcelona och en knapp seger för Montpellier. I Barcelonas 6–0-seger borta mot litauiska Gintra fick vi se årets klart sjukaste miss från hemmalaget. Frågan är om ens Monty Python hade kunnat regissera det här:

Barcas Toni Duggan var mer effektiv när hon fick chansen en stund senare. Den engelska landslagsspelaren är lite av en expert på snygga avslutningar.

Det var svenskt i huvudrollerna när Montpellier vann med 3–2 borta mot Brescia. Stina Blackstenius nickade in kvitteringen till 1–1…

…och Linda Sembrant bockade in segermålet till 3–2, även om kommentatorn vill ge det till Sofia Jakobsson:

3–2 är ett bra bortaresultat, det innebär att Brescia måste göra minst två mål i Montpellier nästa vecka. Apropå Montpellier är här ett klipp med höjdpunkter från helgens franska toppmöte med PSG:

Allra sist bjuder jag på ett läckert futsalmål från Iran. Det här är rejäl överkurs: