Ny tråkig nyhet – Petra Andersson tar timeout

Petra Andersson

I kväll meddelade Eskilstuna United på sin hemsida att Petra Andersson tar timeout från fotbollen på obestämd tid.

Det innebär ytterligare ett tungt tapp för klubben, som ju redan tidigare tappat tunga kvintetten Malin Diaz, Ingrid Schjelderup, Nathalie Björn, Fiona Brown och Olivia Schough sedan förra förra säsongen.

Beskedet är tråkigt, dels eftersom svensk damfotboll behöver alla talangfulla spelare man kan få. Dels för att Andersson ju i högsta grad fanns med i Peter Gerhardsson:s landslagsfunderingar. Hon var ju en av de uttagna mittfältarna i Gerhardssons premiärtrupp.

En glädjande nyhet är däremot att en tidigare landslagsaktuell spelare gör comeback efter mammaledighet. Det är irrationella Mimmi Löfwenius som skrivit på för Lyn. Kul.

Tråkiga nyheter – Berglund korsbandsskadad

Emma Berglund

Vid lunchtid i dag kom det tråkiga beskedet att Emma Berglund är korsbandsskadad. Det innebär att säsongen är över för PSG-backen.

Det var i helgens cupmatch mot Lille som olyckan var framme. Korsbandsskador kommer ju alltid olämpligt. Så även i Berglunds fall. Efter att ha stått och stampat en ganska lång period tyckte jag att hon såg väldigt bra ut under senhösten.

Att hon tagit en av de tre centrala backplatserna i PSG stärker den bilden. Hon spelade full tid i elva av tolv ligamatcher före jul. Berglunds fina form ledde ju bland annat till att den 33-åriga franska landslagsveteranen Laura Georges först förpassades till bänken, och sedan nyligen lämnade för Bayern München.

I och med Berglunds skada har PSG plötsligt bara två utpräglade mittbackar kvar i Erika och Irene Paredes. En trolig lösning blir att Grace Geyoro får ta den tredje mittbacksplatsen tills vidare. Men Geyoro är i första hand mittfältare, så gissningsvis behöver PSG nu värva en mittback till i det nu öppna transferfönstret.

I landslagstruppen till nästa veckas Sydafrikaresa blir det Linköpings Anna Oskarsson som ersätter Berglund. Den uttagningen överraskade mig en aning, för jag tycker att Oskarsson har en bit till landslagsklass. Men Peter Gerhardsson har tydligen sett mer i Linköpingsbacken än jag har gjort.

* Om Berglunds skada var en ytterst tråkig svensk nyhet, kan däremot engelsk damfotboll jubla i dag. Det engelska fotbollförbundet, FA, presenterade nämligen en jättesatsning på olika projekt.

Som jag fattat det kommer man bland annat att lägga drygt en halv miljard kronor över en sexårsperiod på damfotboll. Till 2020 skall det byggas 3 200 nya centrum för flickfotboll, och den engelska ligan, WSL, skall också få rejäl stöttning.

Det är en imponerande satsning som från FA. En satsning det svenska fotbollförbundet bara kan drömma om. Enligt det här är ju en halv miljard just vad förbundet inklusive sina bolag omsätter per år.

Bilder av 2017 – del 3, EM

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som utlovat fortsätter jag att ladda upp de bilder från 2017 som funnits i min dator, men som jag antingen hade glömt eller inte hade hunnit ladda upp tidigare. Redan i förra bildinlägget nådde jag fram till EM, och den första svenska träningen som jag bevittnade.

Den här gången blir det rakt igenom bilder från EM. Det handlar dels om ytterligare en svensk träning samt bilder från matcherna Spanien–Portugal, Sverige–Ryssland och Frankrike–Österrike. Totalt handlar det om 132 bilder. Här är de även en och en:

Chock i Kanada – och två fina debuter

I natt svensk tid briserade en bomb i kanadensisk fotboll. Den succéstämplade förbundskaptenen John Herdman lämnar damlandslaget och tar över landets herrfotboll.

Tydligen var någon tidning nära att avslöja nyheten, vilket gjorde att Kanadas fotbollförbund fick panik – och gick ut med det innan man hade informerat damlandslagets spelare. Här är två kommentarer på sociala medier:

Herdman har kanske varit den bästa förbundskaptenen av alla inom damfotbollen den senaste tioårsperioden, där han först lyfte Nya Zeeland och nu senast har gjort Kanada till en riktig världsnation.

Faktum är ju att Kanada länge varit högt rankat. Men man har ändå inte riktigt räknat in laget bland de riktigt stora. Men till nästa års VM-slutspel kommer det kanadensiska laget komma som en av de riktigt stora guldkandidaterna.

Herdman har nämligen på ett imponerande sätt genomfört en kombinerad generationsväxling och förändring av spelsätt, som gjort att Kanada tagit flera nya steg. Man är numera inte något lag som förlitar sig till fysik, utan man är ett spelande lag med flera kreativa kvalitetsspelare.

Nu skall han försöka göra något liknande med den kanadensiska herrfotbollen. Han får nämligen utöver själva landslaget även ansvar för ungdomslandslag och hela utbildningskedjan. Det blir spännande att se vad han kan göra där.

Rent fotbollsmässigt tar nämligen Herdman ett väldigt stort steg neråt. Kanada är ju nämligen en usel herrfotbollsnation. Landet är rankat på plats 94 på herrarnas världsrankning – man är tionde land i Concacaf, alltså Nord- och mellanamerika. Man rankas exempelvis bakom länder som Haiti och Curacao.

Kenneth Heiner-Möller

Samtidigt som nyheten om Herdmans landslagsbyte släpptes meddelades även att danske Kenneth Heiner-Möller tar över Kanadas damlandslag. Heiner-Möller ledde Danmark till semifinal i EM i Sverige 2013. Efter det var han anställd som konsulent på det danska fotbollsförbundet fram till ungefär ett år sedan. Då blev han assistent till Herdman i Kanada. Och nu tar Heiner-Möller alltså klivet upp som ordinarie.

Mitt minne av Heiner-Möller från Danmark är positivt. Så även om jag håller Herdman väldigt högt, tror jag inte att det här behöver vara någon katastrof för kanadensisk damfotboll. Heiner-Möllers viktigaste uppgift i år är förstås de Nord- och Mellanamerikanska mästerskapen i oktober, en turnering som även räknas som VM-kval för Concacaf.

Noterbart där är att jag ännu inte sett att det utsetts någon värdnation för det där mästerskapet. Framförhållning verkar inte vara någon styrka i Concacaf.

Så till den damfotboll som spelades i helgen som var. Strax till succédebuter för en svensk och en dansk spelare. Men innan dess tänkte jag uppmärksamma lite norsk målsuccé.

I Frankrike drog cupen igång på allvar med 32-delsfinaler. Det är den omgång där lagen från högstaligan går in i leken. Två av dem lottades mot varandra, och där vann PSG med 1–0 mot Lille. Linda Sembrant var enda svensk i Montpelliers startelva när man vann med 7–0 borta mot Portet.

Lyon har under helgerna stärkt upp sitt mittfält med återvändande Amandine Henry (kontrakt på 3,5 år) och Morgan Brian (2,5 år). Henry spelade i söndags när det blev seger med sanslösa 20–0 borta mot Besancon. Både Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg blev fyramålsskyttar. Därmed har Hegerberg nu gjort 35 på 17 tävlingsmatcher sedan EM. Det innebär ett snitt på fler än två mål per match. Hyfsat…

Elise Thorsnes

Trots det var nog ändå Elise Thorsnes helgens norska målskytt nummer ett. Hon satte nämligen tre av Canberra Uniteds sex mål i viktiga 6–1-segern mot Adelaide i Australiens W-league. Resultatet innebär att Canberra nu har häng på en slutspelsplats. Man ligger på sjätte plats med fyra poäng upp till sista slutspelslaget. Fast med en match mindre spelad.

Noterbart i W-league är att utlänningarna tar för sig. Sam Kerr leder skytteligan på åtta mål. Men av de sju spelare som ligger närmast bakom henne är det sex spelare från andra länder. Bland dem noteras Jess Fishlock från Wales och Natasha Dowie från England.

Därmed blir övergången naturlig till just England och WSL. Där blev det succédebuter för både Jonna Andersson i Chelsea och Nadia Nadim i Manchester City.

Andersson först. 25-åringen (hon fyllde i förra veckan – grattis) byttes in i den 62:a minuten i derbyt mellan Chelsea och Arsenal. Det började dåligt, för om jag ser rätt är det Andersson som tappar markeringen på Dominique Janssen på hörnan vid Arsenals 2–2-mål i 63:e minuten.

Men det där lär vara glömt. För i 83:e minuten var det Andersson som fixade Chelseas segermål. Även om det officiellt är bokfört som självmål är det Linköpingsförvärvet som skall ha äran. Det är ju hon som lägger in bollen mot målet.

Faktum är att alla Chelseas tre mål i den viktiga segermatchen bör vinjetteras som skitmål. Frågan är ens om bollen var över linjen vid 2–1?

Segern innebar att Manchester City och Chelsea hakar av Arsenal i toppen. Efteråt fick förstås matchvinnaren skriva lite autografer:

Succédebut är den självklara vinjetten på Nadia Nadims första match för Manchester City. Redan i sjätte minuten gjorde hon sitt första mål, och hon slog även den öppnande passningen till Citys 2–0-mål i 5–2-segern borta mot Reading.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag är svag för smarta löpningar. Och Nadims löpning innan hon nickar in 1–0 är verkligen en smart skolbokslöpning. Många forwards hade bara sprungit rakt fram in i straffområdet i motsvarande situation. Men när Nadim ser att bollen går ut på kanten väljer hon i stället att ta den lite större bågen och på så sätt skaffar hon sig bästa möjliga avslutningsposition. Snyggt.

Fortsätter vi söderut så blev det i går klart att den tidigare Vittsjöbacken, nederländska Mandy van den Berg fortsätter sin karriär i Spanien och Valencia. Den spanska ligan lockar allt fler utländska toppspelare.

Apropå Vittsjö tappade man nigerianska Ngozi Sonia Okobi till Eskilstuna. Det känns lite som en chansvärvning av United, Okobi har ju inte glänst hittills i damallsvenskan. Men det är en spelare med kapacitet, så kanske att den här flytten kan få Okobi att lyfta.

När vi ändå har hamnat i Sverige och damallsvenskan så hörde jag i går LFC:s nya tränaren Marcus Walfridson i Radiosportens pod Fotbollsarena Radiosporten. Det första som slog mig var att han varit så länge i Norge att han blandar svenska och norska. Jag tycker väl att han totalt sett sa det man kan förvänta sig, att han känns väldigt seriös och känns som en spännande tränare.

Även om damfotbollsvärlden inte är jättestor, kändes han ju dock inte redo för sin sportchefssyssla ännu. För svaret att Kosovare Asllani är världens bästa spelare kändes mer som bristande kunskaper än bara fjäsk för en egen spelare. Men som sagt, det går att få rätt bra grepp om damfotbollen på ganska kort tid, och LFC har ju flera kunniga personer runt sportchef Walfridson som kan hjälpa till under den period där han lär sig damfotbollsvärlden.

Slutligen är ju delen om att man verkligen försökte hitta en kvinnlig assisterande tränare, men inte lyckades, på många sätt tråkig. Vi får verkligen hoppas att utbudet av kvinnliga topptränare växer snabbt.

Kanske att Lotta Schelin kan bli en sådan framöver. Tyvärr skapar artikeln nedan ytterligare oro för att hennes karriär kan vara över. Hennes sjukskrivning går tydligen ut den 28 januari. Och efter det måste hon ta beslut om framtiden.

Det är ju bara att hålla tummarna för att hon blir helt frisk, och själv kan välja när karriären är över.

I övrigt i förra veckan kom tråkiga rapporter om ekonomin i Växjö DFF. Den damallsvenska nykomlingen har nu ett negativt kapital på 1,2 miljoner kronor. Positivt för klubben är att Växjö kommun ser ut att hjälpa till och lösa underskottet. Men sådan hjälp kan inte Växjö DFF räkna med över tid, utan klubben får nog försöka hålla bättre i sina pengar framöver.

Apropå nykomlingar har nya elitettanlaget Lidköping värvat meriterade Sarah Michael, som vi ju framför allt minns från flera starka säsonger i Kif Örebro. Det känns som att Michael varit med hur länge som helst, men nigerianskan är bara 27 år. Kanske att hon kan ge Lidköping den tyngt i offensiven som gör att laget klarar sig kvar i näst högsta divisionen.

Så tillbaka till Nordamerika, där Andi Sullivan prisats med MAC Hermann Trophy som 2017 års bästa collegespelare. Jag trodde nog att Kanadas duktiga speluppläggare Jessie Fleming skulle ligga bra till för det priset, men det gick alltså till Sullivan – som debuterade i USA:s landslag under fjolåret.

Allra sist till Kina, där ju duktiga målvakten Wang Fei inte stått till landslagets förfogande de senaste två åren. Man minns ju henne från VM 2015, där hon var en av turneringens allra bästa målvakter.

Nu är hon på väg tillbaka in i landslaget. Fei skrev nyligen på ett 1,5 år långt kontrakt med Bayern München, och hon har även tagits ut till den kommande kinesiska landslagssamlingen.

Schough – en kanonvärvning för Göteborg

Olivia Schough

I dag på seneftermiddagen presenterades Olivia Schough som nyförvärv av Kopparbergs Göteborg FC.

Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag om att det var en av de allra bästa värvningarna Göteborg kunde göra. För Schough är precis den personlighet som KGFC  och damfotbollen i Västsverige har saknat – en färgstark marknadsförare av sporten.

Göteborgs trupp har ju varit sällsynt grå de senaste åren. Så grå att lokalpressen i Göteborg i princip har slutat skriva om damfotboll. Men med Schough får man den profil som saknats.

På förhand har jag betydligt större förväntningar på henne vid sidan av planen än på. Men hon bör även kunna bidraga med en hel del energi på planen till ett lag där spelarna har haft ganska lätt att börja hänga med huvudena.

En annan viktig värvning gjordes i går av laget på motsatt sida av Sverige, IFK Kalmar. Jag hade tänkt få in kust-till-kustbanan på ett smart sätt här. Men så smart blev det väl inte…

Däremot blir det Ifeoma Dieke som får uppgiften att hålla ihop nykomlingens mittförsvar. Det är väl det som kallas ”en stor utmaning”.

För Kalmar kommer att vara rejält nederlagstippat inför damallsvenskan. Och lagets försvar kommer att utsättas för stora hållfasthetsprov. Men Dieke var en bra rekrytering. Kalmar har nu hittat både spännande målvakter och en bra mittback. Klokt värvat.

Ifeoma Dieke

Dieke har varit en viktig pjäs i Vittsjös försvar, där hon startat 62 av de 66 allsvenska omgångarna de senaste tre åren. I fjol släppte Vittsjö in 30 mål, klart minst av de fem bottenlagen. Hur tungt tapp det här är för det nordskånska laget återstår att se.

Apropå damallsvenskan lanserades Segerpotten under nyårshelgen. Det handlar om ett initiativ att ge de damallsvenska segrarna prispengar.

Initiativet är bra. Går det att få ihop en prispott är det naturligtvis välkommet för det lag som vinner. I nuläget har Segerpotten nått närmare 41 000 kronor. Det blir intressant att se hur mycket pengar det blir till slut.

Däremot reagerar jag på Caroline Seger:s ord om att det är konstigt att LFC inte fick någon segerpremie efter fjolårets SM-guld. För det är ju inte det minsta konstigt. Det finns ju nämligen inte många SM-guld som är kopplade till prispengar. Det är således konstigare med prispengar vid SM-seger än tvärtom.

När det gäller damfotboll och ekonomi har det kommit ett par positiva nyheter de senaste dagarna. En sådan är att Danmark har fått till ett tv-avtal för damlandslaget. DR har förvärvat rättigheterna fram till 2023. Det är första gången DBU kan sälja tv-rättigheter för damlandslaget. Hur mycket man säljer för framgår inte, bara att det är pengar inblandat.

När jag ändå är inne på Danmark kan det väl vara läge att njuta av den här fantastiska bollmottagningen och avslutningen från Pernille Harder. Det här målet skall naturligtvis läggas till på min lista över årets mål 2017. Det här är fotbollsgodis på högsta nivå:

Tillbaka till ekonomin. En annan positiv, ekonomisk nyhet kommer från Island. Där det framöver blir samma bonusar för landets herr- och damlandslag i fotboll.

Nu jublar spelare från hela världen över hur bra det är med jämställdhet. Och visst är det oftast bra. Men inte alltid. Personligen är jag mest intresserad av nivån på ersättningarna. Och den vet vi inget om, varken i Island eller Sverige.

För att faktum är att de allra flesta sporter i Sverige är jämställda såtillvida att idrottarna, oavsett kön, får noll kronor i ersättning när de är med i landslaget. De allra flesta idrottarna ställer upp på de villkoren, eftersom det är en ära att tävla på landslagsnivå. Om fotbollsförbundet strök alla bonusar och ersättningar för både herrar och damer skulle man plötsligt ha 100 procent jämställdhet mellan landslagen. Men hade det gjort damerna lyckligare?

Under hösten har jag för övrigt gjort ett stort arbete där jag kollat hur landslagsman och -kvinnor i ett antal idrotter finansierar sitt idrottande. Jag återkommer med en mer ingående genomgång vid ett senare tillfälle. Men jag kan ju avslöja att det inte tog lång tid att inse att fotbollsdamerna trots allt tillhör de idrottare som har det bäst förspänt i vårt land.

Det om det. TIllbaka till Island. En nyhet därifrån som både är bra och dålig är att Dagny Brynjarsdottir är gravid, och missar huvuddelen av säsongen 2018. Det är ju bara att gratulera henne, samtidigt som Island tappar en av sina allra viktigaste spelare i jakten på en VM-plats till nästa år.

Innan jag sätter punkt är det även läge att gratulera Asisat Oshoala – Afrikas bästa spelare 2017. Huruvida det är en korrekt utnämning eller inte kan jag inte uttala mig om. Oshoala har spelat i Kina under säsongen, och enligt Wikipedia gjort tolv mål där.

Jag har i inte sett några rapporter från den kinesiska ligan, och kan således inte bedöma hur bra Oshoala har varit. I Nigerias landslag har hon däremot inte uträttat något. Det spelade nämligen inte en enda landskamp under hela 2017.

Till Australien och ett litet kul klipp med världens tredje bästa spelare:

Slutligen tillbaka till Sverige. Först till Linköping där LFC tyvärr inte lyckades hitta någon kvinnlig tränare som kunde assistera Marcus Walfridson.

Och vidare till Malmö och FC Rosengårds första träning för året. En träning man sammanfattade i ett kort youtubeklipp.

Jag gillar den här typen av korta, men ändå informativa klipp. Hoppas FCR fortsätter att lägga upp sånt här. Och andra klubbar får gärna kopiera idéen.

Damfotbollskalendern 2018

Gott nytt damfotbollsår.

Det har blivit lite av en tradition här i bloggen att inleda nya år med en damfotbollskalender. 2018 blir inget undantag.

Damfotbollsåret 2018 är faktiskt redan i gång. Så tidigt som 7.20 svensk tid sparkades det i gång i Australiens W-league. Melbourne City vann borta mot Western City Wanderers med 1–0. Den spelande andretränaren Jessica Fishlock gjorde segermålet i 92:a minuten.

Tillbaka till kalendern. Till den har jag gått igenom diverse spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.

2018 är ett mellanår utan stora internationella mästerskap, i alla fall för oss i Europa. Däremot är det både Asiatiska och Sydamerikanska mästerskapen i april, Nord- och Mellanamerikanska mästerskapen i oktober samt Afrikanska mästerskapen i november. I Europa ligger fokus på VM-kvalet det här året, och förstås på Champions League.

Här är den stora damfotbollskalendern 2018:

Januari

1: Australien, W-league: Western City Wanderers–Melbourne City 0–1.

4: Caf Awards. Afrikas bästa spelare 2017 koras.

6: England, WSL: Återstart med tre matcher. Dock är inget svensklag i farten.

6: Spanien, Primera Division Feminina: Återstart med två matcher, bland annat Atletico Madrid–Zaragoza.

7: Frankrike, franska cupen.

7: England, WSL: Toppmatch och tillika Londonderby, Chelsea–Arsenal.

12: Afrika, Afrikanska U20-mästerskapen, semifinal, match 1/2: Sydkorea–Nigeria och Kamerun–Ghana.

13: Frankrike, D1 Feminine: Återstart med en match, Montpellier–Olympique Marseille.

13–31: Sydamerika, Sydamerikanska U20-mästerskapen, avgörs i Ecuador. Gäller även som kval till U20-VM.

14: England, WSL cup, semifinaler: Chelsea–Manchester City och Reading–Arsenal.

15–23: Internationellt fönster, datum för landskamper.

18: Sverige spelar inofficiell match mot Sydafrika.

18: NWSL College draft.

18–28: Nordamerika. Nord- och mellanamerikanska U20-mästerskapen, avgörs i Trinidad & Tobago. Gäller som kval till U20-VM.

19–23: Fyrnationsturnering i Kina, deltagare utöver värdnationen är Colombia, Thailand och Vietnam.

21: Landskamp, 13.00 Sydafrika–Sverige. Sänds av TV12.

22: VM-kval, årets första match i kvalet: Israel–Finland.

26: Afrika, Afrikanska U20-mästerskapen, semifinal, match 2/2: Nigeria–Sydkorea och Ghana–Kamerun.

Februari

4: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Återstart med två matcher, Duisburg–Sand och Essen–Freiburg.

4: Frankrike, D1 Feminine: Toppmatch, Lyon–Montpellier.

4: Australien, W-league: Sista omgången av grundserien.

10/11: Svenska cupen, gruppspel. Första speldagen. Grupperna finns här. Spelordningen är däremot inte offentliggjord.

11: Australien, W-league, semifinaler.

17/18: Svenska cupen, gruppspel. Andra omgången av tre.

18: England, FA-cupen, åttondelsfinaler.

18: Australien, W-league, final.

24: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, Freiburg–Bayern München.

26–7 mars: Internationellt fönster, datum för landskamper.

28: F17/01-landskamp: Sverige–Nederländerna.

28–7 mars: Landskamper, Algarve cup.

28: Landskamper, Algarve cup. Gruppmatch. Spelordningen är inte spikad, men Sverige är i samma grupp som Kanada, Ryssland och Sydkorea.

28: Landskamper, Cypern cup. Gruppmatcher.

Mars

1: Landskamper, She Believes Cup: USA–Tyskland och England–Frankrike.

2: Landskamper, Algarve cup. Gruppmatch. Spelordningen är inte spikad, men Sverige är i samma grupp som Kanada, Ryssland och Sydkorea.

2: Landskamper, Cypern cup. Gruppmatcher.

4: Landskamper, She Believes Cup: USA–Frankrike och Tyskland–England.

5: Landskamper, Algarve cup. Gruppmatch. Spelordningen är inte spikad, men Sverige är i samma grupp som Kanada, Ryssland och Sydkorea.

5: Landskamper, Cypern cup. Gruppmatcher.

7: Landskamper, Algarve cup. Placeringsmatcher.

7: Landskamper, She Believes Cup: USA–England och Frankrike–Tyskland.

7: Landskamper, Cypern cup. Placeringsmatcher.

10/11: Svenska cupen, gruppspel. Tredje och sista gruppomgången.

11: WSL cup, final: Manchester City–Arsenal.

18: Svenska cupen, semifinaler.

18: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, Turbine Potsdam–Freiburg.

18: England, FA-cupen, kvartsfinaler.

21: Champions League, kvartsfinal 1/2: Manchester City–Linköping (20.00), Montpellier–Chelsea, Lyon–Barcelona och Wolfsburg–Slavia Prag.

22: F17/01, EM-kval: Sverige–Finland.

24: Norge, Toppserien, seriepremiär:

25: F17/01, EM-kval: Sverige–Skottland.

28: Champions League, kvartsfinal 2/2: Linköping–Manchester City (18.00), Chelsea–Montpellier, Barcelona–Lyon och Slavia Prag–Wolfsburg.

28: F17/01, EM-kval: Sverige–Frankrike.

April

1: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, Turbine Potsdam–Wolfsburg.

1: Frankrike, D1 Feminine: Toppmatch, Montpellier–PSG.

1: England, WSL: Toppmöte: Arsenal–Chelsea.

1: Landskamp, futsal, Sverige–Tjeckien.

2: Landskamp, futsal, Sverige–Tjeckien.

2–10: Internationellt fönster, datum för landskamper.

4: F19/99, EM-kval: Sverige–Ungern.

4–22: Sydamerikanska mästerskapen, tillika VM- och OS-kval för Sydamerika.

5: VM-kval, kvalet drar igång på allvar igen med fem matcher, bland annat Ungern–Sverige, Kroatien–Ukraina och Schweiz–Skottland.

6: VM-kval, åtta matcher. Bland annat England–Wales, Nederländerna–Nordirland, Belgien–Portugal och Finland–Spanien.

6–20: Asiatiska mästerskapet, tillika VM-kval för Asien. Spelas i Jordanien. Grupp A: Kina, Thailand, Jordanien och Filippinerna. Grupp B: Australien, Japan, Sydkorea och Vietnam.

7: F19/99, EM-kval: Sverige–Nederländerna.

9: VM-kval, tre matcher. Bland annat Danmark–Ukraina och Kroatien–Ungern.

10: VM-kval, elva matcher. Bland annat Irland–Nederländerna, Nordirland–Norge, Italien–Belgien och Österrike–Spanien.

10: F19/99, EM-kval: Sverige–Slovenien.

14: Damallsvenskan, premiär: Hammarby–LB07, Kristianstad–Vittsjö och Djurgården–Eskilstuna.

14: Elitettan, premiär: Asarum–Kungsbacka, Västerås BK 30–Mallbacken och Kif Örebro–Sundsvall.

15: Damallsvenskan, premiäromgången fortsätter: Piteå–Kalmar, Linköping–Växjö.

15: Elitettan, premiäromgången fortsätter: AIK–Umeå IK, Ljusdal–Lidköping, Uppsala–Böljan och Kvarnsveden–Assi.

15: England, FA-cupen, semifinaler.

16: Damallsvenskan, sista premiärmatchen: Rosengård–Göteborg.

16: Asiatiska mästerskapet, match om femte pris. Tillika playoffmatch om Asiens femte och sista VM-plats.

17: Asiatiska mästerskapet, semifinaler.

20: Asiatiska mästerskapet, final.

21/22: Champions League, semifinal 1/2: Montpellier/Chelsea mot Wolfsburg/Slavia Prag och Manchester City/Linköping mot Lyon/Barcelona.

24: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, FFC Frankfurt–Turbine Potsdam.

28/29: Champions League, semifinal 2/2: Wolfsburg/Slavia Prag mot Montpellier/Chelsea och Lyon/Barcelona mot Manchester City/Linköping.

29: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch,Wolfsburg–Freiburg, preliminärt.

Maj

5: England, FA-cupen, final.

6: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatcher, FFC Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Turbine Potsdam.

13: Svenska cupen, final.

9–21: F17-EM i Litauen.

13: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, FFC Frankfurt–Freiburg.

13: England, WSL: Toppmöte: Arsenal–Manchester City.

18: Frankrike, D1 Feminine: Toppmatch, 21.00 PSG–Lyon.

19: Tyskland, Tyska cupen, DFB-pokal, final. Spelas i Köln.

20: England, WSL: Sista omgången.

24: Champions League, final. Spelas i Kiev.

27: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Toppmatch, Bayern München–Wolfsburg.

27: Frankrike, D1 Feminine: Sista omgången, 15.00.

Juni

3: Tyskland, Frauen-Bundesliga: Sista omgången, bland annat FFC Frankfurt–Bayern München.

4–12: Internationellt fönster, datum för landskamper.

7: VM-kval, fem matcher, bland annat Kroatien–Sverige.

8: VM-kval, sex matcher, bland annat Ryssland–England, Irland–Norge, Ukraina–Danmark, Italien–Portugal och Finland–Österrike.

9: U23-landskamp: Sverige–England.

12: VM-kval, tolv matcher, bland annat Ukraina–Sverige, Wales–Ryssland och Norge–Irland.

22: Lottning av gruppspelet i Champions League.

25: Damallsvenskan, förmodat toppmöte: Rosengård–Linköping.

Juli

8: Damallsvenskan, sista matcherna innan sommaruppehållet: Rosengård–Växjö, Piteå–LB07 och Eskilstuna–Linköping.

18–30: F19-EM i Schweiz.

Augusti

5: Damallsvenskan, återstart med full omgång.

7–26: F20-VM i Frankrike. Sverige är ej inkvalat.

7–13: Champions League, gruppspel.

17: Lottning av sextondelsfinalerna i Champions League.

27–4 september: Internationellt fönster, datum för landskamper.

30: VM-kval, fem matcher, bland annat Sverige–Ukraina, Danmark–Kroatien och Skottland–Schweiz.

31: VM-kval, sju matcher, bland annat Wales–England, Rumänien–Belgien och Spanien–Finland.

September

1: VM-kval, Island–Tyskland.

4: VM-kval, sista gruppspelsomgången. Totalt 14 matcher, bland annat Danmark–Sverige, Ukraina–Ungern, Norge–Nederländerna, Island–Tjeckien, Belgien–Italien, Portugal–Rumänien och Österrike–Finland.

7: Lottning av Europas playoff mot VM.

12/13: Champions League, sextondelsfinaler, match 1/2. Sveriges representanter är Linköping och Rosengård.

16: Damallsvenskan, förmodat toppmöte: Linköping–Rosengård.

26/27: Champions League, sextondelsfinaler, match 2/2. Sveriges representanter är Linköping och Rosengård.

Oktober

1: Lottning av Champions Leagues åttondelsfinaler.

1–9: Internationellt fönster, datum för landskamper. Här kommer semifinalerna i Europas VM-playoff att spelas.

3: F19/00, EM-kval: Sverige–Kazakstan.

4–17: Concacaf Women’s Championship, alltså det Nord- och Mellanamerikanska mästerskapet. Gäller även om VM-kval för Nord- och Mellanamerika. Man spelar om 3,5 platser till Frankrike 2019. Alltså tre direktplatser och en playoffplats.

6: F19/00, EM-kval: Sverige–Israel.

9: F19/00, EM-kval: Sverige–Slovenien.

17/18: Champions League, åttondelsfinaler, match 1/2.

17: F17/02, EM-kval: Sverige–Lettland.

20: F17/02, EM-kval: Sverige–Georgien.

23: F17/02, EM-kval: Sverige–Nederländerna.

27: Damallsvenskan, sista omgången.

31/1 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 2/2.

November

5–13: Internationellt fönster, datum för landskamper. Här kommer finalen av Europas VM-playoff att spelas.

9: Lottning av kvarts- och semifinaler i Champions League.

13–1 december: F17-VM i Uruguay.

17–1 december: Afrikanska mästerskapen, avgörs i Ghana. Fungerar även som VM-kval för Afrika. Man kämpar om tre VM-platser.

December

1: Afrikanska mästerskapen, final.

1: F17-VM, final.

Den stora årskrönikan över 2017

Ett år är alldeles strax slut, och det är därmed dags för bloggens stora årskrönika. Den följer samma upplägg som de senaste åren, alltså sammanfattas året med hjälp av en mängd ledord.

2017 kommer vi i första hand minnas som året där Nederländerna vann EM-guld på hemmaplan, och där flera landslag reste sig mot ojämlikheten inom fotbollen. Dags för själva krönikan. Trevlig läsning.

Här är årets…

Assist: I allsvenskan stod Kristianstads Amanda Edgren för den läckraste framspelningen. Det var mot LB07 som hon trollade friskt inför KDFF:s 2–0-mål. Se konstnumret 1.15 in på det här klippet:

Baksmälla: Den drabbade svenska mästarinnorna Linköping, som föll med pinsamma 6–0 hemma mot Eskilstuna i matchen där hemmapubliken skulle fira sitt mästarlag. För övrigt samma Eskilstuna som en vecka tidigare hade rasat ihop och förlorat med 5–1 mot nedflyttningshotade Göteborg.

Bottenranking: I höstas, när Pia Sundhage lämnade över Sveriges landslag, var det nere på rekordlåga elfte plats på världsrankingen. Under slutet av året steg vi till plats 10, men det är ändå den lägsta plats Sverige haft vid ett årsskifte.

Bästa spelare: Det var Lieke Martens, i varje fall såtillvida att hon vann enligt alla, stora officiella priser. Fast personligen håller jag Pernille Harder lite, lite högre. Att just Martens, Harder och Sam Kerr har varit de tre bästa tycker de flesta – typ alla utom Fifa.

Dans: Den bjöd Österrike på i den mixade zonen efter var och varenda skräll i EM-slutspelet. Och österrikiskorna stod ju för en hel hög skrällinsatser.

Diamantbollen: Gick till Kosovare Asllani. Välförtjänt efter att hon gjort en säsong där hon hållit en stabilt hög nivå.

EM: EM som helhet sammanfattades här. och den svenska EM-insatsen sammanfattade jag i det här inlägget. Jag har ännu rätt många bilder kvar att publicera. De lär läggas upp under de kommande dagarna.

Fall: Det stod Mark Sampson för. Englands tidigare förbundskapten gick in i året som en av damfotbollens mest firade och respekterade ledare. Hans fall i höstas blev tungt. Det fanns massor av bottnar i fallet, men det började med det här.

Firande 1: Nederländerna hade många skäl till firande under sitt hemma-EM. Så här såg det ut före matcherna:

Och firandet nådde förstås sin kulmen efter guldet:

Firande 2: Danmark skrällde sig till EM-final genom att bland annat slå ut Norge och Tyskland, Europas två bästa nationer, rent historiskt sett. EM-silvret skulle förstås firas på Rådhusplatsen:

Firande 3: Österrike gick in i EM som det tredje lägst rankade laget. De lämnade som det tredje bästa, utan att förlora en enda match. Klart att det skulle firas:

Franska nerver: De franska nerverna satt förstås på Frankrike. Laget hade varit bäst i världen under våren, men när EM kom var formen som bortblåst. Man var först snubblande nära att åka ut redan i gruppspelet. Sedan blev det respass direkt i kvartsfinalen, mot England. Frankrike har således fortfarande aldrig tagit medalj i ett stor seniormästerskap.

Funktionär: Det handlar förstås om den planskötare som skulle visa Tysklands förbundskapten Steffi Jones att det gick alldeles utmärkt att spela EM-fotboll på Spartastadions något regnblöta gräsmatta…

Gamla meriter: Hade Carli Lloyd som till och med själv blev överraskad och närmast bedrövad (se klippet) när hon i januari vann Fifas pris som världens bästa spelare 2016. Sannolikt tyckte juryn att hennes insatser från 2015 var så bra så att de skulle räknas dubbelt…

Jobbigaste hjärnskakningar: De drabbade Lotta Schelin och Jennifer Falk, som båda missade stora delar av säsongen. Man håller ju tummarna för att få se båda återställda på planen igen nu till våren.

Konflikter: Det brann till mellan spelare och förbund på många håll under året. Några exempel är Danmark USA, Irland och Argentina, samt i viss mån även Brasilien. Även Sverige fick sin släng av sleven på hösten, när landslagsspelarna hotade med att bojkotta fotbollsgalan.

Längst gick de danska spelarna, som strejkade bort VM-kvalmatchen mot Sverige. Uefa var oväntat snälla i sin första dom för det tilltaget. Men domen är överklagad, så vi får se hur det slutar för danskorna.

Korsbandsskador: Som vanligt blev det en ganska lång lista över spelare som ådrog sig den jobbigaste av fotbollsskador. Bland annat fick vi tre korsbandsskador under EM-slutspelet. Här är ett urval av drabbade: Emilia Brodin (hette Appelqvist när hon skadade sig), Sofia Jakobsson, Johanna Rasmussen, Linda Hallin, Denise Sundberg, Amy Rodriguez, Julie Trustrup, Annica Svensson, Kim Little, Elena SadikuValentina Cernoia, Lisa Makas, Line S Jensen, Sarah Bergman och Johanna Rytting Kaneryd.

En extra tanke här skänker jag förstås till extremt otursförföljda Sadiku. Må trenden äntligen vända för henne under 2018.

Påväg hem till Malmö, lyssnar på min favoritmusik och tänker på vad jag har gått igenom dessa 4 senaste veckorna och mina tårar bara rinner ner. Först blev jag förstörd att mitt korsband slets av för 3e gången i samma knä. Tänkte på olika tankar som att min karriär är över, vad som skall hända hädanefter osv. Men sen hände det som inte fick hända, efter titthålsoperationen så fick jag en infektion. En infektion som var så allvarlig och aggressiv att jag bara ville ge upp, sova och inte vakna mer. En smärta jag aldrig upplevt innan. Tänker tillbaks och mina tårar rinner fortfarande ner, för utan er, mina vänner och familj. Så skulle jag ha gett upp och säkerligen inte suttit på det här tåget påväg hem. Ni gav mig styrka när jag inte orkade kämpa mer och såg till att jag inte var ensam. Ni grät med mig när jag hade som ondast, ni höll om mig när jag vred på mig av smärtan och ni fick mig att skratta även fast jag egentligen inte ville. Jag blev till och med matad när jag inte hade orken att äta själv. Jag har fått ett helt annat perspektiv på mitt liv. Är så tacksam att jag har 2 ben, trodde ett tag att de skulle amputera mitt ben. Är så tacksam för det mina skador har gett mig, den här styrkan att inte ge upp utan att kämpa fast det gör så jävla ont och sedan övervinna det. Att stå som en vinnare. Är så tacksam för mina fantastiska vänner, min älskade familj, underbara laget och Sveriges sjukvård. Är så tacksam för all kärlek jag får uppleva. Det är så sjukt att det man tycker är så viktigt blir så oviktigt när hälsan inte är bra. Tack till er alla som hört av sig till mig, stöttat mig och tagit hand om mig under mitt livs värsta upplevelse. Efter 7 operationer på SÖS och 3 veckor på sjukhuset så fick jag veta igår att mitt infektionsvärde låg på 7(under 5 är normalt) för 4 veckor sen låg den på över 300. Jag klarade det, vi klarade det, tillsammans! Nu väntar en lång resa tillbaks, men jag är inte orolig, allt kommer lösa sig, har ju trots allt världens bästa människor runt mig ❤️

A post shared by Elena Sadiku 🇸🇪|🇽🇰 (@elenasadiku11) on

Lönelyft: Fick de norska landslagsspelarna sedan herrlandslaget gått med på att dela jämnt med damerna. Även om det inte är direkt kopplat till lönefrågan, finns en koppling, och man minns ju gärna hur norska landslagsmannen Mats Möller Dahlie försvarade damfotbollen i somras:

Da jeg var 15 år gammel flyttet jeg til Manchester, hvor jeg spilte for Manchester United i tre år. Der møtte jeg en machokultur og en garbedrobekultur som var ny og uvant, og som har preget meg siden. «Don’t show you are cold» fikk jeg beskjed om på benken, iført shorts og T-skjorte i minusgrader. Det var bare ett eksempel på hvordan de ønsket å herde oss til å bli det de mente var «real men». Og mye av det var bra. Jeg trengte å bli herdet, for du kan ikke synes synd på deg selv hvis du skal lykkes i fotballen, og slik er jeg glad for at jeg gikk den veien jeg gikk. Men hvordan mange så på jenter og kvinner, det preger meg fortsatt i dag. Jeg tror mye er blitt annerledes i den tradisjonelle engelske fotballkulturen i løpet av de siste årene, for jeg ser mange tegn til at store klubber tar jenter og fotball på et helt annet alvor nå, men i den fotballkulturen jeg var en del av var kvinner og fotball en vits. Det ble bare latterliggjort. Det var en ekkel generell holdning til hva kvinner skulle være og skulle gjøre, som var totalt dominerende. Jeg vet ikke om de tenkte over det selv, sannsynligvis ikke, men det fikk meg til å tenke. For jeg vokste opp og spilte med jenter som nå er blitt Europas beste. Jeg vet nøyaktig hvor hardt de har jobbet, og det er hardere enn de fleste uansett kjønn. Derfor forakter jeg alle som ikke viser jentene respekt, som slenger dritt og skriver dritt i kommentarfeltene nærmest for moro skyld. Sammen med holdningene jeg møtte i England for en del år siden, er det en påminnelse om at likestillingen kanskje ikke er kommet langt likevel. Ja, jeg tror vi har kommet lenger i Norge, men hvis alle ser seg selv i speilet, så tror jeg mange av oss vil finne ut at de kan bedre. Jeg sier ikke at alle må se på, men jeg synes vi skal støtte jentene våre hundre prosent, og det starter med oss menn. Heia Norge og lykke til i EM!

A post shared by Mats Møller Dæhli (@matsdaehli95) on

Miss: Tre Gintraspelare kom ensamma med det tomma målet i hemmamötet med Barcelona i Champions League. Det visade sig dock vara svårare än man kan tänka sig att få in bollen…

Mål 1: Kristianstads belgiska forward Tine Schryvers är en av världens bästa frisparksskyttar. Det visade hon när Rosengård kom på besök:

Mål 2: Årets hårdaste nick kom från Schweiz Ana-Maria Crnogorcevic, ett mål som länge såg ut att skicka ut Frankrike ur EM:

Mål 3: Kristianstadsbacken Therese Ivarsson slog till med en cykelspark hemma mot LB07 i höstas:

Mål 4: Ada Stolsmo Hegerberg är i första hand en duktig straffområdesspelare. Men Lyons norska måldrottning kan även slå till från distans. Titta bara här:

Mål 5: Årets chipp stod Turbine Potsdams Tabea Kemme för. Det här målet i toppmötet med Freiburg är helt enkelt mästerligt:

Mål 6: Linköpings Marija Banusic hade en mycket bra vårsäsong. Hon inledde även hösten på ett lysande sätt. Bland annat genom att vrida in den här godbiten mot Kif Örebro:

Mål 7: Lyons Claire Lavogez tog det här inspelet från Pauline Bremer i steget, och skickade bollen rakt upp i krysset. Någon läckrare halvvolley sågs väl knappast under året?

Mål 8: Årets volley drog Frankfurts kanadensiska landslagsspelare Sophie Schmidt i väg mot Freiburg i våras:

Mål 9: Sam Kerr vräkte in mål under året, både för Sky Blue, Perth Glory och Australiens landslag. Flera av dem var högst sevärda, inte minste den här bicycletan:

Mål 10: Det gjorde förstås fler riktigt snygga mål under året. Från damallsvenskan har jag ett solomål från Tabitha Chawinga, två bomber från Emma Jansson och ett vänsterskott i krysset från Olivia Schough. Tyvärr är det inte så lätt att hitta de där målen. Damallsvenskan.tv borde vara bättre på att dela med sig av de godbitar som tillkommer i serien.

Mästarinnor: Årets stora vinnare var förstås Europamästarinnorna för landslags, Nederländerna och för klubblag, Lyon.

Medan Nederländerna tog klara segrar i alla sina matcher i EM behövde Lyon straffläggning, som avgjordes först i åttonde omgången innan PSG besegrades i Champions Leaguefinalen. Lyon vann för övrigt också franska ligan.

Här är ett gäng andra mästarinnor fast på nationell nivå: Linköping, Wolfsburg, LSK Kvinner, Fiorentina, Atletico Madrid, Portland Thorns, NTV Beleza och Melbourne City.

Nominering: Fifa gav ett gäng gamla storspelare i uppgift att ta fram världens tio bästa spelare. Det gick så där. De där storspelarna var nog bättre på planen än de har koll på modern fotboll.

Dessutom är Fifas pris till världens bästa spelare upplagt på ett sådant sätt att det är mer Jerringpriset än Bragdguldet, alltså mer popularitet än jury. Följden blev att Fifa i slutet av september presenterade en finaltrio där två av namnen gav priset ett löjets skimmer.

Carli Lloyd hade ju nämligen nämligen haft ett mycket svagt år. Och Deyna Castellanos har ännu inte några större meriter från seniorfotboll. Tack och lov vann ju till slut Lieke Martens.

Nya storlag: Juventus startade damlag i somras, och har omgående visat allvar i sin satsning. Klubben tappade inte en enda poäng under sitt premiärår.

Pappersstrul: Inträffade egentligen redan 2016, men offentliggjordes under årets allra första dagar. Det var PSG som hade använt en icke registrerad spelare mot Albi, och som tappade ledningen i den franska ligan på slarvet.

Paragrafrytteri: Svenska fotbollförbundets tävlingskommitté som förklarade att Vittsjö GIK inte fick spela hemma på IP i damallsvenskan om man inte ökade antalet sittplatser under tak från 640 till 800. Tack och lov löste Vittsjö saken.

Personligen är jag sådan att jag tycker att regler skall följas. Men ibland blir det bara löjligt. Och det här var i högsta grad ett sådant fall, dessutom var det ett fall där ingen skulle drabbas.

Publiklag: Portland Thorns drog återigen flest åskådare av alla lag i världen. Årets snitt hamnade på 17 653. Deras lägsta publiksiffra den här säsongen var 14 471, fler än det någonsin varit på en damallsvensk match. Faktum är att Portlands bottenrekord alla kategorier (drygt 9600 åskådare) också är högre än det damallsvenska publikrekordet.

Dessutom är Portland ett lag som tar ”herrpriser” för sina biljetter. Således är man det lag i världen som har överlägset störst publikintäkter. Många damfotbollsklubbar borde åka till Portland och kolla hur man bär sig åt för att upprätthålla intresset.

I Sverige vann återigen Eskilstuna United publikligan, den här gången med ett snitt på 1612 åskådare. Även Piteå och Rosengård kom upp på fyrsiffrigt publiksnitt. Totalt blev snittet i damallsvenska 809 åskådare, en knapp sänkning jämfört med 2016.

Räddning: Den stod Österrikes och Bayern Münchens Manuela Zinsberger för i EM, på Amandine Henry:s skott.

Spelarflykt: Under året drabbades damallsvenskan av en rekordstor brandskattning på toppspelare. Följande damallsvenska toppspelare presenterades som nyförvärv av utländska klubbar under kalenderåret 2017: Stina Blackstenius, Gaelle Enganamouit, Marta Vieira da Silva, Amanda Ilestedt, Lieke Martens, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Tabitha Chawinga, Claudia Neto, Jonna Andersson, Erin McLeod, Julia Spetsmark, Kristine Minde, Anita Asante och Ella Masar McLeod.

Visst har det även varit en viss inflyttning av toppspelare, bland annat i form av Anja Mittag, Caroline Seger, Kosovare Asllani och Simone Boye Sörensen. Men det hindrar inte att damallsvenskan i mycket snabb hastighet tappar mark internationellt sett. Och det finns inget som tyder på att trenden kommer att vända.

Skrällgäng 1: Österrike. Jag varnade för Österrike inför EM, men min varning gällde att de skulle ha en chans att ta sig vidare ur gruppspelet.

Men jag hade aldrig kunnat ana att de skulle lämna Nederländerna med bronsmedaljer efter att inte ha förlorat någon match i spel. Österrike charmade inte någon med publikfriande spel. De gjorde det med fantastisk organisation och ett makalöst uppoffrande arbete. Dessutom hade de en av EM:s allra bästa målvakter i Manuela Zinsberger – hon släppte bara in ett mål på 510 minuters spel. Fantastiskt bra gjort.

Österrike vann sin grupp efter seger mot Schweiz, kryss mot Frankrike och seger mot Island. Sedan vann man på straffar mot Spanien i kvarten, innan man åkte ut i semifinal på straffar mot Danmark. I semifinalen missade Österrike dessutom en straff under ordinarie tid:

Skrällgäng 2: Är förstås nämnda Danmark. Framför allt var det en jätteskräll att laget trots tidigt underläge mot Tyskland lyckades vända och vinna EM-kvartsfinalen med 2–1. De senaste 20 årens europeiska dominanter var besegrade och utslagna.

Danmark tog sig sedan till final, där man som bekant föll mot Nederländerna i det som kan ha varit årets allra bästa fotbollsmatch.

Skrällgäng 3: På svensk mark var helt klart Assi från Kalix årets skrällag. De var med i kampen om en damallsvensk plats ända in i slutomgångarna i elitettan.

Skrällgäng 4: Island. Laget gjorde ett ok EM-slutspel, men blev ändå poänglöst. Utdelningen kom i efterhand. För i VM-kvalet skällde man till rejält och slog Tyskland på bortaplan med 3–2. Då blev isländskorna så här glada:

Skyttedrottningar: Englands Jodie Taylor blev årets stora skyttedrottning. Hon vann ju skytteligan i EM närmast före Nederländernas Vivianne Miedema.

Fast många skulle kanske ändå säga att Miedema var årets målskytt i Europa. Hon vann ju nämligen också skytteligan i Champions League tillsammans med Zsanett Jakabfi, Wolfsburg. Båda gjorde åtta mål.

Kollar vi liga för liga vann ju Tabitha Chawinga skytteligan i damallsvenskan på fantastiska 26 mål. Resultatet är extra stor eftersom hon gjorde det för ett lag som åkte ur, Kvarnsveden. I elitettan vann Växjös Anna Anvegård på 33 mål.

I Frankrike delade Lyonduon Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer på skyttligasegern med 20 mål vardera. Frankfurts Mandy Islacker var bästa målskytt i Frauen-Bundesliga för andra året i rad. Den här gången på 19 mål. I NWSL vann Sam Kerr på rekordnoteringen 17 mål.

Höstens skyttedrottning var tveklöst Ada Stolsmo Hegerberg. Norskan gjorde 31 mål på 16 matcher för Lyon. Sannolikt har hon redan avgjort skytteligan i Champions League, trots att hon bara spelat fyra matcher där. På dem har hon dock gjort 13 mål, vilket blir svårt att toppa. Turneringsrekordet ligger på 14. En notering Hegerberg har bra chanser att slå.

Snällaste: Jonna Andersson, som tog sig till landslaget som back utan att dra på sig en enda varning under hela karriären. Mot Rosengård på senhösten sprack dock sviten. Där drog Andersson på sig ett rätt billigt gult kort i en duell med Anja Mittag.

Sparkade tränare: Jack Majgaard Jensen tvingades lämna Rosengård under hösten och när Kif Örebro i princip redan var klart för nedflyttning fick Martin Skogman byta arbetsuppgifter. Tvärtom var det i elitettan, där Växjös Pierre Persson fick gå när laget i praktiken var klart för uppflyttning.

Efter säsongen tvingades även mästartränaren Kim Björkegren lämna sitt jobb. Även Stefan Rehn fick tacka för sig i Göteborg.

På landslagsnivå var det ett tungt år för franska förbundskaptener. Både Oliver Echouafni och Bruno Bini (som ledde Kina) tvingades söka nya jobb. Även Brasiliens Emily Lima fick lämna jobbet. Det tyngsta fallet drabbade ju ändå Englands Mark Sampson. Se ovan.

Spridning bland segrarna: Konkurrensen inom damfotbollen blir allt större. Det märks på spridningen av segrare i årets större turneringar. Den blev så här:

EM: Nederländerna
She Believes Cup: Frankrike
Algarve cup: Spanien
Tournament of Nations: Australien
Cypern cup: Schweiz
Ostasiatiska mästerskapen: Nordkorea

Ingen av stormakterna den senaste tioårsperioden; USA, Tyskland och Japan lyckades alltså ta någon titel under 2017.

Svenska bakslag 1: FC Rosengård blev avklätt av Barcelona i vårens kvartsfinal i Champions League. Det spanska laget vann med totalt 3–0.

Svenska bakslag 2: FC Rosengård blev avklätt av Chelsea i höstens åttondelsfinal i Champions League. Det engelska laget vann med totalt 4–0.

Svenska cupmästarinnor: Blev FC Rosengård för andra året i rad. Cupmästarinnor i andra länder blev bland annat Wolfsburg, Lyon, Manchester City och Avaldsnes.

Svenska mästarinnor: Linköpings FC försvarade sitt guld. Man var inte lika svårslagna och suveräna som 2016. Men LFC vann ändå med nio poängs marginal till slut, vilket förstås är väldigt starkt.

Det fanns även svenska spelare som blev mästarinnor utanför Sveriges gränser, nämligen: Caroline Seger både i Frankrike och i Champions League, Nilla Fischer i Tyskland, Stephanie Öhrström i Italien och Julia Molin på Cypern.

Tack och adjö: I år har bland annat följande spelare tackat för sig: Sofia Lundgren, Lina Nilsson, Carola Söberg och Christie Rampone. Tack.

Tårar: 22-åriga Ada Stolsmo Hegerberg grät sig först ur EM, sedan också ur det norska landslaget.

Tårta: Den bakades i Skottland och var en hyllning till Eskilstuna United.

Utspel: Var många, och ett stort antal levererades från Malmö och frispråkige Jack Majgaard Jensen. Han började i mars med att hårt kritisera svensk talangutveckling samt matchningen av landslaget i Algarve cup. I april var han kritisk mot hur Pia Sundhage matchade skadade Lotta Schelin. Och i september vände han sig mot domarnivån i damallsvenskan.

Det var en genomgång av lite av varje. Jag har garanterat missat en hel del godbitare. Kom gärna med tips om höjdpunkter eller bottennapp från året som gått. Och ni: Gott nytt 2018!