Rätt vinnare i skånsk duell gynnar Skåne – och Sverige

Både Mia Persson och Stephanie Öhrström kommer från orter några mil öster om Malmö. Persson är uppvuxen i Sjöbo och Öhrström i Trelleborg.

Nu spelar duon för Slavia Prag respektive Fiorentina. Och duellen mellan de båda känns väldigt avgörande för Rosengårds öde i Champions League.

Om Öhrströms Fiorentina vinner dubbelmötet blir nämligen Rosengård seedat i åttondelsfinalerna, vilket betydligt ökar chanserna till kvartsfinalspel. Om Persson och Slavia går vidare blir Rosengård istället oseedat i nästa omgång. Och då är risken uppenbar att man får en väldigt tuff lottning.

Under torsdagen spelade Fiorentina och Slavia i Florens. Det slutade 2–2 sedan Persson skickat in Prags första mål bakom Öhrström.

Resultatet innebär att Fiorentina i princip behöver vinna nästa veckas returmatch i Tjeckien för att avancera.

Och som sagt, det är betydelsefullt för Rosengård. Men det är även betydelsefullt för svensk damfotboll. För våra lag håller på att rasa på klubbrankingen. Den rankingen bygger på resultat de senaste fem åren. 

För svensk del är trenden en väldigt tråkig läsning. Varje år byter vi bra resultat mot sämre. Exempelvis kommer resultaten i 2021 års turnering att ersätta de från 2016. Och då hade vi ett lag i kvarts- och ett i åttondelsfinal. Det känns ju knappast som att våra rankingpoäng kommer att förbättras det här året – om inte Rosengård blir seedat i nästa omgång.

Här är facit de senaste åren:

2015: Både Rosengård och Linköping gick till kvartsfinal.
2016: Rosengård gick till kvartsfinal, Kif Örebro åkte ut i åttondelsfinal.
2017: Rosengård gick till kvartsfinal, Eskilstuna åkte ut i åttondelsfinal.
2018: Linköping gick till kvartsfinal, Rosengård åkte ut i åttondelsfinal.
2019: Både Rosengård och Linköping åkte ut i åttondelsfinal.
2020: Både Göteborg och Piteå åkte ut i sextondelsfinal.
2021: ?

Jag läser ofta folk som tycker att det är roligt att Göteborg redan i första omgången lottades mot Bayern ifjol, och mot City i år. Roligt eftersom det är bra matcher och trevliga utmaningar.

Personligen tycker jag inte att det är roligt alls med sådan lottning. Jag tycker istället att det är roligt om damallsvenskan kan ha så många lag som möjligt i Champions League. Och ju sämre ranking vi får, desto färre lag.

Fortsätter våra representanter att åka ur turneringen på ett tidigt stadium får vi sannolikt inte njuta av att ha tre lag i turneringen speciellt många gånger. Därför finns det anledning för alla svenskar att hoppas att våra representanter går så långt det bara går att komma.

Därför håller jag tummarna för Trelleborgs Öhrström, och inte för Sjöbos Persson.

Apropå Skåne och Rosengård har klubben i dag presenterat Emma Berglund som nyförvärv. Återigen har Malmöklubben gjort ett bättre arbete kring kontraktsskrivandet än Göteborg.

Mästarklubben sade ju nämligen tidigt upp Berglunds kontrakt, för att sedan ångra sig. Men då var det för sent.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det inte blev något nordiskt Champions Leaguemöte mellan Vålerenga och Brøndby i kväll. Norska myndigheter satte det danska laget i coronakarantän efter att en spelare från det danska laget testats positivt efter måndagens träning. Det är oklart när lagen kan mötas, och om man i så fall börjar med matchen i Köpenhamn.

För Vålerenga väntar närmast nu i stället cupfinal mot LSK på söndag.

Här är Rosengård överlägset bättre än Göteborg

Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.

Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.

Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.

1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.

Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.

Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.

Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.

Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll. 

På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.

Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.

Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.

Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?

Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.

Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.

Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.

Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.

De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.

För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.

Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.

Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.

Äntligen är det dags för Champions League

Tillagt i efterhand. Här kan man se Rosengårds match:

I morgon drar Champions League äntligen igång för svensk del. Rosengård spelar redan klockan 11.00 borta mot georgiska Lanchkhuti. Det är ett motstånd som Malmöklubben enkelt skall avfärda.

Vad jag fått fram har Lanchkhuti i princip bara inhemska spelare i laget. Och Georgiens landslag noterade noll poäng och målskillnaden 3–45 i en EM-kvalgrupp som bland annat innehöll Bosnien, Israel och Malta.

Det värsta motståndet kanske är underlaget på arenan i Tiblisi, en gräsmatta som ser lite lätt ojämn ut.

För Göteborg väntar som bekant betydligt tuffare motstånd. 16.00 kommer Manchester City till Valhalla.

Som bekant har Göteborg tappat flera tunga spelare sedan damallsvenskans avslutning. Det var sagt att man trots allt skulle kunna använda Julia Zigiotti Olme i morgondagens match. Men när Göteborg tidigare i dag presenterade sin matchtrupp fanns inte landslagsmittfältaren med.

Det saknades också backar i truppen. Bara tre fanns med, och en av dem var F19-spelaren Elma Junttila Nelhage. Hon kommer knappast starta mot Manchester City. Utan Emma Koivisto och Emma Kullberg lär få sällskap antingen av Filippa Curmark eller Julia Roddar. Det är knappast optimalt.

Göteborgs avbräck är något som motståndarna noterat. På en presskonferens inför matchen fick Citys manager Gareth Taylor frågor om hur han tror att Göteborg påverkas av att ha tappat spelare som Natalia Kuikka, Emily Sonnett, Emma Berglund, Zigiotti och Rebecka Blomqvist. Svaret: 

”Vi kan helt klart ha fördelar av det. Det skulle inte vara idealiskt för oss att inte spela på en månad, och dessutom förlora ett antal spelare. … Men, jag tror ändå att det kommer att bli en riktigt tuff match. Det är på deras plan, och på ett underlag som de är vana vid. Så saker kommer inte att bli lätta för oss. Men jag är förväntansfull och ser fram emot att få se vad vi kan göra.”

Jag tror också att Göteborg kanske kan stå emot bra på hemmaplan. Men jag skulle bli väldigt (positivt) överraskad om det här brandskattade Göteborgslaget klarade av att slå ut Manchester City över två matcher. Det vore en bragd.

Det är ju faktiskt anmärkningsvärt att Göteborg ställt till det till för sig på det här sättet inför den här turneringen. Just upplagan 2020/2021 är ju som bekant den Champions League-turnering där Göteborg har som mål att gå till final.

Jag har inte haft tid att sätta ihop någon större guide till sextondelsfinalerna. Men kortfattat så tror jag på avancemang för de seedade lagen i 13 av 16 möten. Jag vacklade lite inför mötet Fiorentina–Slavia Prag. Möjligtvis kan Stephanie Öhrström:s gäng skrälla. Det vore för övrigt väldigt bra för svensk del, för då blir Rosengård seedat i åttondelen.

I tre av sextondelsfinalerna håller jag se oseedade lagen (hemmalagen) som knappa favoriter. De matcher jag tänker på är Vålerenga–Brøndby, Sparta Prag–Glasgow City och St Pölten–FC Zürich. Men de oseedade är verkligen inte stora favoriter i de här tre mötena, utan jag utesluter inte att vi kan få rakt igenom avancemang för seedade lag.

Här på hemmaplan rullade silly season vidare. Emma Östlund presenterades av Eskilstuna – vilket överraskade mig en aning. Men en riktigt spännande värvning för ett Eskilstuna som ju kommer från en riktig fiaskosäsong.

Vi fick även veta att Thomas Mårtensson bildar kommando med tidigare Umeåtränaren Robert Bergström kommande år. Det känns som en välkomponerad duo med Mårtenssons defensiva kunnande och Bergströms offensiva spelidé. Vittsjö är ju en klubb som överpresterat sett till ekonomiska förutsättningar de senaste två åren. Jag tycker det känns som att man håller på att bygga något väldigt intressant även inför kommande år.

Något som däremot är rent gräsligt är innehållet i den här nyheten från Kina. Där får spelarna tydligen inte färga håret. Så går det till i en diktatur där man kämpar mot individualism…

Östlund, Guillou, Kapocs – och svenska cupen

Damallsvenskans silly season rullar vidare. I dag fick vi veta att Kif Örebro drabbas av ett blytungt avbräck när backklippan Emma Östlund väljer att tacka nej till närkingarnas extrasaltade kontraktsförslag.

Jobbigt för Örebro som ju även tappade sin försvarsklippa i fjol, när Emma Kullberg gick till Göteborg. Kif har tidigare gjort ett par spännande värvningar. Nu måste man ut och jaga mittback.

De närmaste dagarna lär vi väl få veta vart Östlund tar vägen. Jag såg något om att Eskilstuna kunde vara en ny klubbadress. Fast varför skulle backtalangen gå till ett lag som placerade sig sämre?

Hon borde byta upp sig. Och det finns ju vakanta backplatser i de båda storlagen Göteborg eller Rosengård…

Apropå Göteborg är det nu klart att gp.se sänder lagets Champions Leaguematch mot Manchester City på onsdag. Matchen har den för oss intresserade riktigt tråkiga avsparkstiden 16.00.

Tillbaka till silly season. Piteå presenterade i dag Moröns amerikanska skyttedrottning Katrina Guillou som nyförvärv. Jag har sett undergångsrubriker kring norrbottningarna efter att man tappat flera namnkunniga spelare.

Personligen tänker jag inte räkna bort Piteå ännu. Stellan Carlsson står absolut inför en utmaning att bygga nytt. Men de senaste två åren har man saknat riktigt offensiv spets. Sådan kan man nu ha skaffat sig. För nyförvärven Guillou och Anam Imo känns som två kanonforwards att kontra på.

Linköping har i dag gjort klart med Cornelia Kapocs. Förstås en väldigt spännande värvning. Jag trodde möjligen att Göteborg kunde varit intresserat. Mästarinnorna säger ju numera att de gärna vill satsa på västsvensk talang. Och en sådan är ju Kapocs.

För tre år sedan noterade jag hur talangerna här från Västkusten spreds över landet. Då hamnade Kapocs och Paulina Nyström i Ljusdal, Josefine Rybrink i Kristianstad och Ida Strömblad i Kalmar. Sedan dess har Göteborg definitivt förbättrat sitt arbete med att suga upp lokal talang.

Men Kapocs skall alltså spela i Linköping nästa år. Hennes kreativitet kan bli guld värd för LFC. Det innebär ju nämligen avlastning för Frida Maanum (om hon blir kvar) på den fronten.

För övrigt läste jag nyligen i Corren att LFC precis som i somras även nu är med i jakten på Madelen Janogy. Vi får se var VM-hjältinnan hamnar.

I kväll fick vi se hur lottningen av svenska cupens gruppspel föll ut. Återigen valde man att följa den fullständigt sanslösa geografiska uppdelningen. En uppdelning som sportsligt gynnar norr- och Stockholmslagen något enormt. Det är ju nämligen otroligt mycket lättare att gå till semifinal om man spelar i någon av de båda norrgrupperna jämfört med de båda i syd.

Så här föll lottningen ut:

Grupp 1
Göteborg FC – 1
IFK Norrköping/Linköpings FC – 27/4
Växjö DFF – 6
Lidköpings FK – 23

Grupp 2
FC Rosengård – 2
Kristanstads DFF – 3
Vittsjö GIF – 5
Alingsås FC United – 19

Grupp 3
KIF Örebro DFF – 7
Eskilstuna United DFF – 10
Hammarby  – 14
Sundsvalls DFF – 27

Grupp 4
Djurgårdens IF FF – 9
Umeå IK FF – 11
IK Uppsala Fotboll – 12
Morön BK – 15

Siffran bakom lagnamnen visar årets placering i seriepyramiden. Jag har rankat båda de lag som tog sig upp i elitettan på plats 27.

Om LFC vinner mot Norrköping består de två södergrupperna alltså av tre lag vardera som slutade topp sex i årets damallsvenska. I norrgrupperna är det bara Kif Örebro som inte var akut inblandat i nedflyttningsstriden under slutomgången.

Visst är det väl dags att göra om lottningsupplägget?

Herrfotbollens system med seedning av de åtta högst placerade lagen i seriespelet känns ju överlägset mycket mer rättvis ur ett sportsligt hänseende.

Slutligen noteras att världens näst mest ”attraktiva” lag flyttar igen. Utah Royals från Salt Lake Cityregionen har haft ett publiksnitt på cirka 11 000 åskådare, vilket gör Royals till det lag med näst bäst publiksnitt i hela världen bakom Portland Thorns.

Men ägaren har nu efter att ha hamnat i blåsväder valt att släppa laget till nya ägare i en Kansas City. Den här typen av händelser är tveklöst den riktigt tråkiga baksidan med hur elitidrotten är uppbyggd i USA.

 

 

Schough till Rosengård – guld för Vålerenga

Olivia Schough

Damallsvenskans silly season rullade vidare under söndagen. Trots att herrallsvenskans avslutningsdag är en av årets allra sämsta att släppa fotbollsnyheter kom det just nyheter från en mängd olika damallsvenska klubbar. 

Vittsjö värvade Briana Campos från Umeå, AIK hämtade Nora Rönnfors i Jitex och så blev det klart att FC Rosengård blir Olivia Schough:s nästa klubbadress.

Nora Rönnfors

Vad jag förstått ville Schough till Rosengård redan för två år sedan. Men då var inte Malmöklubben intresserad. Nu har hon utvecklats i rätt riktning, och då öppnade vice-mästarna dörren.

Det blir väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Rosengård. Konkurrensen är hård om kantplatserna där, så Schough måste nog leverera vecka efter vecka.

Under söndagen tog Vålerenga Fotball Damer, även kallat VIF damelag, sitt första ligaguld. Grattis.

Vålerenga gjorde sin första säsong i toppserien 2012 och hade tidigare som bäst slutat tvåa. Det gjorde man i fjol.

I år kom alltså första guldet. Det satt dock hårt åt. Tvåan Rosenborg tog lika många poäng, men hade sämre målskillnad. Noterbart att nybildade Rosenborg inte förlorade en enda match – men ändå kom tvåa.

Hos Vålerenga finns inga svenska spelare. Men det finns gott om svenskbekantingar i laget. Tränare är Jack Majgaard Jensen, som ju ledde Rosengård till guld hösten 2015. Och bland spelarna finns fjolårets Vittsjöback CJ Bott, som för övrigt gjorde 4–0-målet i dagens 4–0-seger mot Arna-Bjørnar.

CJ Bott

Andra norska mästarinnor med damallsvensk rutin är Maruschka Waldus, som gjorde en halv säsong i Mallbacken samt Ingibjörg Sigurdardottir, med två säsonger i Djurgården på meritlistan.

I övrigt i dag noterades väntade segrare i ligorna såväl i England, Tyskland som Frankrike. I Frauen-Bundesliga vann dock Bayern München ”bara” med 1–0 mot Leverkusen. Klara Bühl gjorde segermålet, och både Amanda Ilestedt och Hanna Glas spelade hela matchen.

Jag kollade från och till på Chelsea–West Ham 3–2. Där gjorde Magdalena Eriksson mål för West Ham. Hon såg ett inlägg sent och nickade in bollen i eget mål. Som tur var för den färska diamantbollenvinnaren så gjorde Sam Kerr tre mål framåt. Vid två av dem fick australiskan tomt mål efter fina framspelningar från comebackande Fran Kirby.

Magda Eriksson och Jonna Andersson spelade för övrigt hela matchen. Och Kerr är uppe på sex mål, vilket gör henne till trea i skytteligan bakom Arsenals nederländska duo Vivianne Miedema (tio) och Jill Roord (sju).

I Liverpool vann Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare Manchester City med 3–0 mot ett brandskattat Everton.

Jag har sett Everton ett par gånger tidigare den här säsongen, och imponerats av deras målvakt Alexandra MacIver. Hon är 22 år och känns som en framtida engelsk landslagsmålvakt. I City står huvudkonkurrenten om målvaktsplatsen i landslaget, den ett år yngre Ellie Roebuck. Vad jag sett tycker jag bättre om MacIver. Men just nu går nog Roebuck före.

I dag höll Roebuck nollan, medan MacIver släppte in tre nickmål. För City innebar segern att man bröt en svit på tre raka bortamatcher i ligan utan vinst.

Jag kollade förstås City lite extra med tanke på att de skall möta Göteborg de kommande två veckorna. Manchesterlaget spelar 4–1–4–1. Kollar man deras trupp sticker ytterbackarna ut. Där finns nämligen alla de tre ytterbackar som ingick i Englands VM-trupp i fjol; Lucy Bronze, Demi Stokes och Alex Greenwood.

Trots att man alltså har en väldigt bra besättning på ytterbacksplats noterade jag att man inte skjuter upp sina ytterbackar så högt som man kunde förvänta. Framför allt tycker jag att Bronze verkar lite låst. I Lyon hade hon i princip obegränsad möjlighet att kliva framåt.

Jag kan även tycka att City, trots stor överlägsenhet, hade svårt att komma till målchanser. Där har Göteborg ett litet hopp. Ett annat hopp för Göteborg skulle kunna vara att City har släppt in rätt många mål i höst. Men efter sju raka matcher utan hållen nolla har man nu hållit tätt i tre av de fem senaste. Och det kändes rätt stabilt i dag.

Något Göteborg bör se upp med är Caroline Weir:s vänsterfot. I dag kom alla tre assisten från den – ett på hörna och två på inlägg från vänsterkanten.

City spelade så här: Roebuck – Bronze, Steph Houghton, Gemma Bonner (Greenwood, 65), Stokes – Keira Walsh – Rose Lavelle (Chloe Kelly, 46), Jill Scott, Caroline Weir (Sam Mewis, 65), Janine Beckie (Lauren Hemp, 71) – Ellen White (Georgia Stanway, 76).

Efter att ha sett både Göteborg och Manchester City de senaste dagarna står jag fast vid att det vore en extremskräll om de svenska mästarinnorna klarar sig vidare. Det normala är tyvärr att dubbelmötet redan i praktiken är avgjort efter onsdagens match i Göteborg.

 

Spännande fredag och kul söndag

Damallsvenskans silly season exploderade under fredagen. Det var inte lätt att hänga med i alla uppdateringar på silly season-sidan.

Vissa saker var väntade. Vi fick bland annat bekräftat det man anat redan tidigare, att Olivia Schough skulle lämna Djurgården. Mindre väntat var att Malin Levenstad skulle lämna Rosengård för att bli assisterande tränare i Linköping.

Kul att det händer saker. Ännu så länge är det dock mest kontraktsförlängningar. Vi väntar ännu på de riktigt tunga värvningarna. De fyra tyngsta hittills har varit Therese Simonsson till Linköping, Hayley Dowd till Djurgården, Eva Nyström till Hammarby och Anam Imo till Piteå.

Vi väntar även på nya klubbar för spelare som Schough, Emma Berglund, Nina Jakobsson, Julia Karlernäs, Ria Öling, Jennie Nordin, Cornelia Kapocs, Cassandra Korhonen, Sophie Sundqvist och kanske också för Madelen Janogy.

Jag gissar att de flesta klubbarna vill ha huvuddelen av sina trupper spikade till efter helgerna. Så det lär hända mycket de kommande veckorna också.

Ännu så länge har ju varken Göteborg eller Rosengård värvat något. Däremot har båda klubbarna tappat flera bra spelare. Men kanske att de håller på sina värvningar till efter att de spelat sina sextondelsfinaler i Champions League.

I går kväll spelade Göteborg genrep inför sitt dubbelmöte med Manchester City. Det var ett reservbetonat Göteborg som mötte ett reservbetonat U23-landslag. Jag såg matchen, som de svenska mästarinnorna vann med 5–2.

Jag kan inte säga att jag blev imponerad av Göteborg. Tvärtom var man långt ifrån det spel man hade i allsvenskan. Framför allt var det tunt i backlinjen. Det verkar klart att ingen av Natalia Kuikka, Emma Berglund eller Emily Sonnett kommer att spela mot Manchester City.

De svenska mästarinnorna får verkligen lida för att man skrivit kontrakt som löper ut den 30 november. Mot U23-landslaget startade Göteborg med en trebackslinje med Emma Koivisto, Emma Kullberg och Julia Roddar och man avslutade med Hanna Andersson, Kullberg och Elma Junttila Nelhage.

Även i anfallslinjen såg det väldigt annorlunda ut mot tidigare under säsongen. Pauline Hammarlund spelade ihop med Evelyn Ijeh på topp, med Bri Folds närmast bakom. Hela Göteborgs lag såg ut så här:

Jennifer Falk – Koivisto (Junttila Nelhage, 60), Kullberg, Roddar (Molly Johansson, 79) – Hanna Wijk, Filippa Angeldahl (Johanna Svedberg, 46), Vilde Bøe Risa, Anna Csiki (Andersson, 60) – Folds – Hammarlund, Ijeh.

Visst skall trion Filippa Curmark, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius kunna vara spelklara till onsdag. Men känslan är tyvärr ändå att Göteborg kommer att spela med årets allra sämsta startelva mot City. Det innebär i sin tur att oddsen från engelskt avancemang ökar till upp mot 95–5. Framför allt kommer ju Göteborg att tvingas spela med en helt komponerad backlinje.

Tråkigt när våra svenska lag inte ger sig själva chansen i Champions League.

De glädjeämnen jag såg i matchen var två talanger födda 2003. I U23-landslaget gjorde AIK:s Rosa Kafaji ett väldigt spännande inhopp efter paus. Jag gillade skarpt hennes spelstil när jag såg henne i F17-landslaget förra våren. Och hon fortsätter att göra bra intryck. En riktigt spännande spelare.

Hos Göteborg tycker jag att Hanna Wijk var matchens lirare. Wijk fyller 17 om 1,5 veckor, och har fått speltid i hela 17 damallsvenska matcher det här året – varav tre från start. Min uppfattning har dock varit att hon mer fått spela för att hon är ung än för att hon varit redo. Jag har nämligen inte sett det som motiverat såpass mycket speltid i ett mästarlag.

Fast mot U23-landslaget såg jag sannolikt de kvaliteter som gjort att Göteborgs tränarduo satsar så hårt på henne. Wijk ägde nämligen sin kant, och snurrade flera gånger upp U23-landslagets ytterbackar. Den Lerumsfostrade talangen såg helt enkelt väldigt spännande ut.

Innan jag lämnar fredagens träningsmatch mellan Göteborg och U23-landslaget noterar jag att matchens målskyttar var:

20: 1–0 Anna Csiki, snyggt framklackad av Filippa Angeldahl.
27: 1–1 Freja Olofsson, nick på ett precist inlägg från Sarah Mellouk.
37: 2–1 Pauline Hammarlund, frispelad av Julia Roddar.
48: 3–1 Csiki, lobbade över Moa Öhman, som kom snett i en utrusning.
65: 3–2 Therese Simonsson. Skott i krysset efter ett mönsteranfall på högerkanten, där Johanna Alm och Michelle De Jongh växelspelade.
67: 4–2 Vilde Bøe Risa. Lyfte bollen över en motståndare och placerade iskallt in bollen.
84: 5–1 Evelyn Ijeh. Femte gången gillt. Ijeh var inblandad i hälften av Göteborgs tio 100-procentiga målchanser. Den sista förvaltade hon genom att kliva in från vänsterkanten och placera bollen vid bortre stolpen.

Det var alltså en spännande fredag. Däremot har lördagen inte varit så intressant. Den här helgen är det på söndagen det händer.

Bland annat väntar ett spännande avgörande i Norges toppserien. Det konstiga är att de båda bottenlagen sedan länge spelat klart. Klassiska Kolbotn har till och med hunnit spela två kvalmatcher mot Medkila, och räddat kontraktet. Däremot kunde inte lika klassiska Røa rädda sig kvar – Osloklubben åker ut.

Kvalet är alltså avklarat. Däremot är guldstriden i toppserien långt ifrån klar. Den avgörs under söndagen, och tre lag har kvar chansen att ta hem mästerskapet. Som jag tidigare berättat ingår inte de senaste årens mästarlag, LSK Kvinner, bland de tre.

Så har ser tabelltoppen ut inför den sista omgången:

1) Vålerenga     35–14  35
2) Rosenborg   32–15  35
3) Avaldsnes    31–17  34

Söndagens matcher har avspark 13.00. Här är de tre som påverkar guldstriden:
Vålerenga–Arna-Bjœrnar
Klepp–Rosenborg
Sandviken–Avaldsnes

Det rimliga är ju att Vålerenga, som i veckan värvade Camilla Huseby från Djurgården, vinner sin match och tar hem guldet. Men i slutomgångar kan det komma in nerver i spelet. Så osvuret är bäst.

Även i övriga Europa är det söndagen som är den stora matchdagen den här helgen. I England spelades en match i WSL på lördagen. Det var Manchester United som vann med 2–0 borta mot Aston Villa. Därmed håller United undan i toppen av tabellen. Men Chelsea har två matcher mindre spelade, och kan komma upp på samma poäng.

Under söndagen finns följande matcher att se på svensk tv:

13.30: Chelsea–West Ham i WSL. Sänds på Viasat sport extra och Viaplay.
14.45: Paris Saint-Germain–Paris FC i D1 Feminine. Sänds på Viaplay.
15.30: Everton–Manchester City i WSL. Sänds på Viaplay.

I England finns det alltså chans att både se ett svenskmöte (Jonna Andersson och Magdalena Eriksson mot Nor Mustafa) och genrepet för Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare.

I Tyskland spelas bara en ligamatch den här helgen, hängmatchen Bayern München–Bayer Leverkusen i morgon 14.00. Men egentligen är det cuphelg. Från cupen visas två av söndagens åttondelsfinaler på DFB-tv

13.00: Red Bull Leipzig–Eintracht Frankfurt
15.00: Köln–Hoffenheim

 

”Guds näsa” eller ”Guds ansikte”

Jag kan inte riktigt släppa Finlands osannolika segermål borta mot Skottland igen. Ju mer man läser om det, desto sjukare blir det.

Målskytten Amanda Rantanen kom in i den finska truppen som reserv då varken Kaisa Collin eller Juliette Kemppi kunde vara med.

22-åringen hade aldrig tidigare spelat i A-landslaget. Men i fjärde övertidsminuten i Skottland byttes hon in. Strax efter frispelades hon snyggt av Emmi Alanen, och så kom det där sjuka målet. Målet där hon först missade, men träffades av bollen i näsan – och fick se den flyga in i mål.

Direkt efter målet blåste domaren av matchen. Debutant Rantanen har alltså spelat en minut i landslaget och rört bollen tre gånger – två med vänsterfoten och en med näsan. Och på det har hon gjort ett mål. Det är som sagt en fullständigt osannolik debut.

Och Rantanen har numera ett osannolikt landslagsfacit…

Hennes mål gör för övrigt att Finland har en superchans att ta sig till EM-slutspelet. Man har kvar två matcher, dels en hemmamatch mot Portugal, dels en bortamatch mot Cypern. För att säkra en EM-plats behöver man ta tre poäng och få totalt fyra plusmål på de där båda matcherna. Det låter ju inte omöjligt. Tar man tre poäng mot Portugal behöver man för övrigt inte tänka på målskillnaden – för då vinner man gruppen.

Jag noterar att Rantanens mål skämtsamt kallats både ”Guds näsa” och ”Guds ansikte” på twitter. Kul.

I Danmark är det inte lika kul – även om Sanne Troelsgaard hittade ett något annorlunda sätt att täcka bollen i gårdagens 0–0-match mot Italien.  

Det danska laget var ju EM-klart redan innan gårdagens avslutningsmatch. Det var en match som på alla sätt kantades av corona.

Danskorna tvingades spela utan åtta spelare, några som var covidsmittade, och några som inte fick spela för att de varit nära de som var covidsmittade. Som jag berättade i går var Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim sjuka, medan Stine Larsen och Katrine Abel sattes i karantän. Under gårdagen testade även Rosengårds Katrine Veje och Brøndbys Josefine Hasbo positivt, vilket innebär att Signe Bruun och Mille Gejl placerades i karantän och således togs bort från matchtruppen.

Danmark kom alltså till spel utan åtta spelare, varav flera som hade varit högaktuella för startelvan. I dag har man dessutom meddelat att en av de som startade mot Italien, Sofie Junge Pedersen, har testats positivt.

Att coronasmittan härjar i det danska laget innebär ju problem för Rosengård inför deras Champions Leaguespel nästa onsdag. Veje kan ju naturligtvis inte vara med. Men det känns väl som att Malmöklubben får spela borta mot georgiska Lanchkhuti nästa vecka helt utan danska spelare. För man vill väl inte riskera att få in smittan i truppen?

Den där resan till Georgien är för övrigt inte problemfri, även om Rosengård slipper åka till orten Lanchkhuti, eller Lantjchuti som TT stavar det. Matchen spelas istället i huvudstaden Tiblisi. 

Apropå Champions League så laddar Göteborg för turneringen genom att möta U23-landslaget på fredag 19.00. Det är en match som går att se på gp.se. En av spelarna i U23-truppen är Örebros Freja Olofsson. Eller snarare den före detta Örebrospelaren Freja Olofsson. I dag har hon nämligen presenterats som nyförvärv av nya NWSL-klubben Racing Louisville FC. 

I herrarnas Champions League har i dag Stephanie Frappart blivit historisk som första kvinna att döma i turneringen. Hon dömde matchen Juventus–Dynamo Kiev. Och synpunkter på vad det kan betyda för andra ger den alltid lika lysande Kate Abdo i det här klippet:

Slutligen tillbaka till Finlands landslag. En av de spelare som satt på bänken i Skottland i går var målvakten Anna Tamminen. Hon presenterades i dag som nyförvärv av Hammarby. Ett spännande sådant. Jag såg Tamminen i ett svagt Hovås Billdal i elitettan 2017, och tyckte att hon var klart överkvalificerad för det laget. Det blir intressant att se hur hon står sig i damallsvenskan.

Anna Tamminen i grönt.

Jubel i Belgien, Island, Finland och Nordirland – och svenskt målkalas

Sverige gjorde sitt jobb i Trnava, och vann med solklara 6–0 mot Slovakien. Det som är mest imponerande med det resultatet är att vårt svenska landslag tidigare har haft svårt att göra så många mål på bortaplan mot svagare motstånd.

Men i det EM-kval som just är avslutat för svensk del har vårt landslag tagit stora steg vad gäller förmågan att vinna på beställning. 

Tidigare har vi i och för sig vunnit de här matcherna, men det har sällan blivit fler än fyra–fem mål, hur dåligt motstånd vi än haft. Framför allt har vi fått kämpa på bortaplan.

Även det här kvalet inleddes halvdant med en långt ifrån imponerande 4–1-seger borta mot ett odugligt Lettland. Den matchen spelades den 3 september i fjol. I år har landslaget däremot imponerat i mötena med de lågt rankade lagen. I höst har vi radat upp:

Ungern (h) 8–0
Island (b) 1–1
Lettland (h) 7–0
Island (h) 2–0
Slovakien (b) 6–0

Island borta är ju plumpen här. Men övriga resultat är väldigt starka och stabila. Framför allt gör landslaget återigen otroligt många mål på fasta situationer.

I dag var det en dålig tv-produktion där bilderna var borta när Jonna Andersson gjorde sitt första landslagsmål någonsin. Så jag vet inte om det kom i samband med en fast situation. Det gjorde däremot fyra av de andra fem målen. Två efter frisparkar och de två första efter hörnor.

Vårt landslag har blivit betydligt mer säkert i spelet. Det har både hittat bättre i press- och återerövringsspel och fått bättre passningsspel. Nästa steg måste vara att göra betydligt fler spelmål.

I dag överraskade Peter Gerhardsson lite genom att starta med Göteborgstrion Filippa Angeldahl, Rebecka Blomqvist och Stina Blackstenius. De två första gjorde utmärkta insatser och kom i målprotokollet två respektive en gång. Även för Blomqvist var det första landslagsmålet, medan Angeldahl nu står på tre mål på fem landskamper. Hon känns betydligt mer målfarlig i gulblått än i Göteborg.

För Blackstenius fortsätter den här säsongen där det inte riktigt vill stämma. Hon harchanserna, men inte självförtroendet i avsluten. Känslan är att hon är en favorit hos Gerhardsson, så hon får nog fler chanser. Men personligen skulle jag ranka ganska många svenska forwards som bättre i dagsläget.

Som bekant var inte någon sportslig spänning i den svenska matchen. Däremot har det spelats ett antal andra viktiga EM-kvalmatcher i dag.

I eftermiddags tog Tjeckien och Island viktiga segrar i kampen om EM-biljetter. Island vann ”bara” med 1–0 i Ungern, medan tjeckiskorna gjorde hela 7–0 på Moldavien. För Tjeckien innebär segern med stor sannolikhet att man får spela playoff om en EM-plats. Men de får vänta in de uppskjutna matcherna i gruppen innan de vet med säkerhet.

För Island var EM-platsen långt ifrån säker när slutsignalen ljöd i Budapest. Men under kvällen ljusnade läget mer och mer för isländskorna. 

Först spelade Italien 0–0 i Danmark. Det innebär att italienskorna behöver ösa in mål i den uppskjutna matchen mot Israel för att ta en direktplats, och slippa playoff

Senare under kvällen sköt Nicole Billa sitt Österrike lite närmare EM-slutspelet. Det blev 1–0-seger mot Serbien – ett resultat som innebär att Österrike slutar ett mål bakom Island i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna. Alltså ett resultat som framkallade jubel i Reykjavik.

Och senare på kvällen vann Belgien med förkrossande 4–0 mot Schweiz – vilket plötsligt innebar att Island är klart för EM-slutspelet. The Dottirs har gjort ett starkt kval, och poängen hemma mot Sverige visade sig bli otroligt viktig.

Den belgiska storsegern innebar också att Belgien vann sin grupp, och för första gången har kvalat in till ett stort mästerskap som gruppsegrare. Belgien kvalade ju även in till EM 2017. Men då gjorde man det som en av de bästa grupptvåorna.

För Schweiz riskerar storförlusten bli kostsam. Över julen kommer schweiziskorna att ligga på en direktplats, men det räcker att Italien vinner med två måls marginal mot Israel för att tvinga Schweiz till playoff. Utöver Italien är det även sannolikt att tvåan i grupp E kan slå sig in bland de tre lag som tar en direktplats.

Island är alltså EM-klart, och Österrike ligger nära en säkrad plats, medan Schweiz nog skall börja planera för playoff. Det troliga är ju nämligen att Italien vinner med minst två måls marginal mot Israel.

Det finns alltså även en ganska stor chans att tvåan i grupp E kan komma upp i tillräcklig poäng för att sno åt sig en direktplats. I den gruppen tog Finland sent i kväll en blytung 1–0-seger borta mot Skottland.

Finlands svenska förbundskapten Anna Signeul mönstrade en startelva med tio spelare som spelat i damallsvenskan. Fem av dem har spelat i Sverige i år – Natalia Kuikka, Emma Koivisto, Emmi Alanen, Ria Öling och Eveliina Summanen

Men det blev en debuterande inhoppare från den inhemska ligan som sköt Finland tre steg närmare England. Amanda Rantanen från PK-35 Vantaa byttes in i fjärde övertidsminuten. Minuten senare sköt hon matchens enda mål. Ett osannolikt mål där hon blev helt fri med målvakten. Skottet räddades, men returen träffade Rantanen i ansiktet – och bollen studsade in i mål.

 

Samtidigt som Rantanens boll gick in grusades alla skotska drömmar om att få spela EM-slutspel i sitt södra grannland.

Segerskytten Amanda Rantanen är en spelare jag har dålig koll på. Faktum är att det enda jag hade läst om henne tidigare är att hon kämpat sig tillbaka till fotbollen från att ha haft ätstörningar.

Det jublades alltså i Finland sent på tisdagskvällen.

En stund tidigare jublades det även i Nordirland. Landets landslag vann nämligen med 5–1 mot Färöarna, och har därmed säkrat en playoffplats. Så nära ett stort mästerskap har aldrig Nordirland varit tidigare.

Slutligen. Här har jag räknat ut hur läget är i jämförelsen mellan alla grupptvåor:

Grupptvåornas jämförelsetabell:  

Kursiverade lag är inte klara grupptvåor ännu

F: Island          8     25–5   19 poäng  +20
G: Österrike    8     22–3    19 poäng  +19
H: Schweiz     8     20–6    19 poäng  +14
—————————————————
A: Ryssland     8   16–6    18 poäng  +10 
B: Italien          7   18–5    16 poäng  +13
I: Ukraina        8    16–21   15 poäng  –5
C: Nordirland   8   17–17   14 poäng  +–0

E: Finland        6    18–2    16 poäng  +16
E: Portugal      6      8–1    16 poäng  +7


D: Spanien      6    32–1    16 poäng  +31
D: Tjeckien      8    24–9    16 poäng  +15
D: Polen          7    16–2    14 poäng  +14

Det som skulle varit sista omgången

I dag klockan 18.00 avslutas det svenska landslagsåret borta mot Slovakien. Det är en match av sällsynt lite intresse. En match där inget av lagen har mer än rankingpoäng att spela för.

Matchen har avspark 18.00 och sänds av SVT2. Från den uttagna truppen har kvartetten Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Loreta Kullashi och Lina Hurtig fallit ifrån. Och Göteborgsduon Julia Roddar och Filippa Angeldahl tillkommit.

Mer än så tänker jag inte ha som försnack till Sveriges match, för det är ju i princip en träningsmatch. Däremot spelas det flera andra landskamper av stor betydelse runt om i Europa i dag.

Tanken var ju att dagens matcher skulle fungera som avslutningsomgång för EM-kvalets gruppspel. Corona har dock ställt till det så att flera matcher trots allt återstår. Framför allt är vi långt ifrån avgörandet i grupp E – den där Finland, Skottland och Portugal gör upp om EM-platserna. 

Men en del saker kommer att klarna under dagen och kvällen. Här är tisdagens riktigt intressanta matcher:

Grupp B: 17.15: Danmark–Italien. Italien spelar för EM-avancemang. Seger innebär att man tar en direktplats. Och corona har hjälpt italienskorna. Det danska laget har nämligen drabbats av corona.

Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim är sjuka, och Stine Larsen och Katrine Abel är satta i karantän.

Grupp C: 20.00: Nordirland–Färöarna. Vinner Nordirland får de spela playoff.

Grupp D: Här har toppmötet Spanien–Polen skjutits upp till följd av att det polska laget har drabbats av corona.

Grupp E: 20.30: Skottland–Finland. En måstematch för skotskorna. Tappar de poäng minskar chansen till EM-spel rejält.

Grupp F: 15.30: Ungern–Island. Island spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Vid seger har man god chans att ta en direktplats till EM.

Grupp G: 18.30: Österrike–Serbien. Österrike spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Precis som Island har man vid seger god chans att ta en direktplats.

Grupp H: 20.00: Belgien–Schweiz. En ren gruppfinal, där vinnaren är klar för EM. Schweiz vinner gruppen på kryss. Det lag som förlorar tvingas sannolikt till playoff. Skulle det bli kryss bör Belgien däremot kunna kvala in som en av de tre bästa trupptvåorna. Kryss är alltså ett resultat som borde passa båda. Man har en stor fördel av att man på förhand kommer att veta hur många poäng och vilken målskillnad som tvåorna i grupperna B, F och G slutar på.

Grupp I: 18.00: Irland–Tyskland och Ukraina–Montenegro. Irland och Ukraina gör upp om andraplatsen. Irländskorna ligger före, men måste ta minst lika många poäng som ukrainskorna i dag för att hålla undan.

Utökad damallsvenska – och Frankrike till EM

Det har varit en spännande damfotbollsfredag. På svensk mark är förstås den stora grejen att Svenska fotbollförbundets representantskap beslutade att utöka damallsvenskan till 14 lag. Som ni vet tycker jag att det är ett väldigt bra beslut.

De flesta har också delat min uppfattning. De som varit kritiska har oroat sig kring tillgången på spelare, ekonomi, kvalitet och diverse andra saker.

Jag tror faktiskt inte att några större problem. Jag tror varken att AIK eller Hammarby hade blivit slagpåse i årets damallsvenska. Som jag ser det hade vi alltså haft 14 slagkraftiga lag redan i år.

Sedan är det självklart att vi vissa år kommer att ha lag som inte håller måttet. Men det har ju varit samma sak i tolvlagsupplägget – så det är inget nytt.

Ekonomiskt innebär ju utökningen på kort sikt att de damallsvenska lagen för mindre andel av den gemensamma kakan. Men på längre sikt är jag övertygad om att det istället är en ekonomisk plusfaktor att fler kommer att få ta del av vår högsta serie.

Och spelartillgången tror jag inte heller blir något stort problem. Som det är nu lägger många spelare av för tidigt. Utan att ha något statistiskt belägg vågar jag slå fast att de som har möjlighet att spela i damallsvenskan håller på längre – och ju fler som får spela i damallsvenskan, desto fler som kommer att förlänga sina karriärer.

Det har även spelats ett antal viktiga landskamper i dag. Frankrike har säkrat sina EM-biljetter via 3–0-seger mot Österrike.

Det franska landslaget har skakats av inre stridigheter sedan förra landslagsfönstret där man bland annat kryssade mot just österrikiskorna. Då hade förbundskapten Corinne Diacre bland annat valt att ställa Amandine Henry utanför truppen, något som skapat motsättningar mellan Diacre och flera Lyonstjärnor. Inte minst bjöd Henry på en rejäl sågning.

I dag var Henry tillbaka i startelvan, och bar dessutom kaptensbindeln. Det svänger snabbt i fransk damfotboll.

En annan viktig EM-kvalseger togs av Portugal hemma mot Skottland. Portugisiskorna vann med 1–0 och tog ett litet kliv mot England, samtidigt som de satte väldig press på skotskorna. De senare måste sannolikt gå rent de sista tre omgångarna för att ha en chans att få spela EM-slutspel 2022.

Här är en genomgång grupp för grupp:

Grupp A: Här är Nederländerna klart för slutspel. De regerande Europamästarinnorna föll för övrigt med 2–0 i en träningsmatch mot de regerande världsmästarinnorna USA under fredagskvällen.

Det är även klart att Ryssland tar andraplatsen. Ryskorna har kvar ett bortamöte med Turkiet. Inför den matchen har man 15 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Här har det ännu inte spelats någon match med betydelse för EM-platserna i det här fönstret. Danmark är EM-klart, men har inte säkrat gruppsegern. Däremot är det klart att danskorna kommer att bli en av de bästa tvåorna om de skulle bli just tvåa.

På tisdag kan Italien skaffa sig ett drömläge på gruppsegern, om de vinner med tre mål i Danmark. Italienskorna har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna.

Grupp C: Norge har redan säkrat både gruppseger och EM-plats.

Nordirland stärkte i dag sina aktier i kampen om andraplatsen genom att hemmabesegra Belarus med 3–2. Om Nordirland även vinner avslutningsmatchen mot Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Om nordirländskorna skulle bomma segern mot Färöarna kan Wales sno den andraplats som kommer att innebära playoff. Grupptvåan här kommer nämligen att stanna på 11–14 poäng.

Grupp D: Spanien krossade i dag Moldavien med hela 10–0 och tog över gruppledningen. Spanjorskorna behöver två poäng på de två återstående matcherna (mot Azerbajdzjan och Polen) för att säkra gruppsegern.

Även om Polen ligger tvåa en poäng före trean Tjeckien är det tjeckisk fördel i kampen om andraplatsen. Polen har nämligen kvar en bortamatch mot Spanien, medan tjeckiskorna har kvar ena mötet med Moldavien. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste de alltså vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Portugals 1–0-seger mot Skottland innebär att Portugal och Finland ligger jämsides på 13 poäng vardera i toppen av tabellen. Skottland är fyra poäng bakom.

Tre omgångar återstår att spela i den här gruppen. De omgångarna innehåller tre toppmöten; Finland–Portugal, Skottland–Portugal och Skottland–Finland.

Med tanke på att skotskorna möter sina huvudmotståndare på hemmaplan har man alltså kvar chansen att få spela EM-slutspel. Här är det svårt att sia om poäng för grupptvåan. Det kan bli allt från 16–20.

Grupp F: Sverige möter ju Slovakien på tisdag. Men som bekant är vårt landslag redan EM-klart.

Island säkrade andraplatsen i går genom att vinna mot Slovakien. Island står på 16 poäng inför den avslutande bortamatchen mot Ungern. Mycket talar alltså för att isländskorna når upp till 19 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp G: Här tog alltså Frankrike i dag hem gruppsegern. Österrike kommer att bli tvåa. De står på 16 poäng inför tisdagens avslutande hemmamatch mot Serbien. Seger där ger bra chans till en direktplats.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal på tisdag. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här är Tyskland redan EM-klart. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen.

Ukraina har nämligen kvar en hemmamatch mot Montenegro, medan irländskorna skall ta emot Tyskland. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis ser det fortsatt ut som att de tre bästa grupptvåorna kommer att komma från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

 

 

 

Grattis Magdalena Eriksson – Diamantbollen 2020

Alldeles nyss avslutades den alternativa fotbollsgala som kallades för Fotbollsåret 2020 på TV4. Diamantbollen gick som väntat till Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag såg som bekant henne som den självklara vinnaren, och det gjorde tydligen även juryn. Stort grattis till Magda.

Här är alla kvällens damfotbollsvinnare:

Diamantbollen: Magdalena Eriksson
Årets målvakt: Jennifer Falk
Årets back: Magdalena Eriksson
Årets mittfältare: Caroline Seger
Årets forward: Fridolina Rolfö
Årets domare: Tess Olofsson
Årets futsalspelare: Hilma Lundqvist 

Dessutom gick Piastipendiet till Jitextränaren Kajsa Tornfalk och så fick Happy Lovesan, hon som tidigare hette Tina Nordlund, Fotbollskanalens hederspris.

Just Fotbollskanalens hederspris är kanske det pris som är allra mest ärofyllt på fotbollsgalan. Lovesan blev den femte kvinna att få hederspriset. Marta fick det allra första priset 2007. Efter henne har även Therese Sjögran (2015), Pia Sundhage (2017) och Lotta Schelin (2018) fått hederspriset.

 

Nitlott för Göteborg – igen

Kopparbergs Göteborg FC drog en nitlott för andra året i rad. I fjol lottades man mot Bayern München, och den här gången blir det Manchester City WFC som väntar i sextondelsfinalen.

Jag ger Göteborg 15–20 procents chans i det dubbelmötet. Chansen hade varit större om man hade haft tillgång till hela sitt guldlag. Men nu kommer ju Göteborg att tvingas möta City utan Emma Berglund, Natalia Kuikka, Julia Zigiotti-Olme och Rebecka Blomqvist. Det är inga bra förutsättningar.

Med full trupp hade jag nog höjt Göteborgs chanser till 30–40 procent. City har ju nämligen startat årets seriespel i WSL ganska trögt. Man ligger på femte plats med tre segrar, tre kryss och en förlust på sju omgångar. Höstens höjdpunkt för City var förstås när man nyligen vann FA-cupfinalen mot Everton efter förlängning.

Det skall sägas att Göteborg gjorde det bra mot Bayern München i fjol, och bara åkte ut på fler mål på bortaplan.

Manchester City var i semifinal i Champions League våren 2018. Men de två senaste åren har man åkt ut på ett tidigt skede – båda gångerna mot spanska Atletico Madrid. 2019 försvann man redan i sextondelsfinal och i fjol föll man med totalt 3–2 i åttondelsfinalen. Göteborg får nog slå en signal till Madrid och kolla hur Atletico har tämjt City…

City har förstås landslagsspelare på varenda position. Manchesterklubbens allra största stjärnor är högerbacken Lucy Bronze och amerikanska mittfältaren Rose Lavelle. Några andra spelare i den stjärnspäckade truppen är Steph Houghton, Jill Scott, Sam Mewis och Ellen White.

Tyvärr alltså en riktigt dålig lottning för Göteborg. Det innebär ju tyvärr också en dålig lott för svensk damfotboll som helhet. Alla svenska lag gynnas ju av att våra lag går så långt som möjligt, vilket leder till att rankingpoängen höjds för alla svenska lag.

För FC Rosengård blev det däremot en väldigt bra lottning. Man lottades mot det sämsta – i varje fall lägst rankade – laget i turneringen, georgiska Lanchkhuti. Utöver att det är en jobbig resa till Georgien var det alltså en riktig drömlott.

Jag ger Rosengård sisådär 99,9 procents chans att avancera. Det skall liksom inte gå att åka ut mot ett sådant motstånd över två matcher.

Hela lottningen syns på de här bilderna:

Där noteras att Juventus, precis som Göteborg, hade oflyt i lottningen för andra året i rad. De italienska mästarinnorna, med Linda Sembrant och Lina Hurtig i laget, gör sin tredje turnering, och man har ännu inte vunnit en enda match. 

Risken är uppenbar att den mindre smickrande sviten står sig även över lagets tredje deltagande i tävlingen. Man lottades nämligen mot mästarlaget Lyon i sextondelsfinal den här gången. I fjol föll man med totalt 4–1 mot Barcelona.

Spännande tisdag – Eriksson tar priset

Inlägget uppdaterat med senaste nytt kring Champions Leaguelottningen

Vi står inför en väldigt spännande damfotbollstisdag. Först skall Göteborg och Rosengård lottas in i Champions League, sedan skall vi få veta vem som får diamantbollen 2020.

Måndagens stora nyhet var förstås bekräftelsen på att Rebecka Blomqvist fortsätter sin karriär i Wolfsburg.

För ett år sedan hade jag sagt att det var ett dåligt klubbval. Då hade nämligen Wolfsburg ett överflöd av forwards, och chansen till speltid hade varit högst begränsad.

Men nu är läget annorlunda. Wolfsburg skriker efter en målskytt efter att Pernille Harder lämnat och både Ewa Pajor och Alexandra Popp dragit på sig skador. Det har öppnat för Karina Sævik, som dock inte tagit chansen. Norskan har bara gjort ett mål på fem starter, vilket är lite i ett topplag som Wolfsburg.

Blomqvist får förstås inte spela förrän efter årsskiftet. Men känslan är att hon kommer att få chansen att visa upp sig. Och personligen tycker jag att det skall bli väldigt spännande att se vad hon kan göra i en högklassig omgivning. Blomqvist är en väldigt smart spelare, och borde kunna kombinera på ett bra sätt med alla de landslagsspelare som kommer att omge henne.

Uppdatering. När jag först skrev det här inlägget trodde jag att Blomqvists nya klubb, Wolfsburg, under tisdagen kunde lottas mot hennes gamla, Göteborg. Jag hade dock missat att Uefa har delat in lagen i fyra grupper, och att Göteborg och Wolfsburg därmed inte kan lottas mot varandra.

När Champions Leagues sextondelsfinaler lottas klockan 12.00 på tisdagen, svensk tid, har de svenska lagen klart olika förutsättningar. Lottningen skall för övrigt gå att se på uefa.com. Rosengård är seedat och kommer att få möta ett lag man bör vinna mot. Göteborg är däremot oseedat och har två riktiga mardrömslotter i sin grupp.

Som synes av listan ovan försämras läget för de svenska klubbarna för varje år som går. Rosengård har nu fallit till niondeplatsen på rankingen, vilket innebär att de riskerar mardrömslottning redan i åttondelsfinalen. Deras chanser i Champions League skulle öka betydligt om något av de åtta lag som är högre rankat än dem åker ut direkt i sextondelen.

Tittar vi på tänkbara lotter för Rosengård så slapp de att få med den riktiga nitlotten, Juventus, i sin lottningsgrupp. De fyra lag Malmöklubben kan möta är:

* Lanchkhuti (Georgien)
* FK Zhytlobud-2 Kharkiv (Ukraina)
* ŽFK Spartak Subotica (Serbien)
* FC Minsk (Belarus)

Det låter väl inte som några drömresor. Men det är fyra motståndare som Rosengård bara måste slå ut, även om serbiska Subotica gjort bra matcher mot Wolfsburg och Atletico Madrid i fjol. Det vore ett megafiasko om inte Rosengård spelar åttondelsfinal till våren.

För Göteborg ser det mycket värre ut. Av de 15 motståndare som var tänkbara från början kändes åtta som väldigt svåra. Då tänkte jag på de båda lagen från Tyskland, England, Frankrike och Spanien. Även Slavia Prag har visat sig vara ett väldigt svårspelat motstånd. I utgångsläget tänkte jag att Göteborg nog hoppas på en resa till Danmark, Norge, Kazakstan eller allra helst till Skottland eller Schweiz.

Numera är bara en av de drömresorna fortsatt aktuella. Göteborg kan nämligen lottas mot något av följande fyra lag:

* Brøndby (Danmark)
* Slavia Praha (Tjeckien)
* Paris Saint-Germain (Frankrike)
* Manchester City (England)

Mot danskorna ser jag Göteborg som klar favorit. Mot tjeckiskorna är det 50/50, medan KGFC slår rejält ur underläge mot både PSG och City.

Klockan 20.00 på tisdagskvällen sänder TV4 ”galan” Fotbollsåret – ett program där vi kommer att få veta vem som får diamantbollen. Jag är på Hanna Marklund:s sida, och röstar för Magdalena Eriksson.

Visst sköt Fridolina Rolfö Wolfsburg till Champions Leaguefinal, Kosovare Asllani har haft en kanonhöst i Real Madrid och Jennifer Falk har varit suverän i damallsvenskan. Och vissa vill lyfta Caroline Seger, Anna Anvegård och Hanna Glas.

Folk får lyfta vilka namn de vill. För mig känns faktiskt Magdalena Eriksson som ett fullständigt självklart val.

Magdalena Eriksson

Sedan hon tog över kaptensbindeln i Chelsea i januari 2019 har hon inte varit med och förlorat en enda ligamatch. Diamantbollen handlar ju om 2020, och under det här kalenderåret är Eriksson obesegrad i Chelseadressen i både liga och cuper. Som lagkapten har hon fått lyfta segerpokalen efter ligan, ligacupen samt Community Shield.

I landslaget har hon gjort två mål på fyra EM-kvalmatcher den här säsongen. Och hon växer alltmer ut till en ledare även här. Som sagt: Ge diamantbollen till Magda Eriksson.

Erikssons och Jonna Andersson:s Chelsea är ju ytterligare ett lag som Göteborg kan lottas mot i morgon. Faktum är att vi har en mängd svensklag i morgondagens lottning.

De båda tyska representanterna Wolfsburg (Fridolina Rolfö och alltså snart Rebecka Blomqvist) och Bayern München (Hanna Glas och Amanda Ilestedt) har ju svenska spelare. Det har även de båda italienska, i Juventus spelar ju Linda Sembrant, Lina Hurtig och Annahita Zamanian och hos Fiorentina har vi Stephanie Öhrström. I Slavia Prag spelar Mia Persson, i Atletico Madrid finns ju Hedvig Lindahl, som verkar vara på väg tillbaka från sin skada, och hos norska LSK finns Cathrine Dahlström.

Det kunde ha varit ytterligare svensk representation. Apollon från Cypern, som tränas av Kim Björkegren och som har Filippa Wallén, Klara Folkesson samt korsbandsskadade Matilda Abramo i truppen, var ytterst nära att kvala in.

De båda kvalomgångarna avgjordes i enkelmöten. Och i den andra kvalomgången mötte Apollon polska Gornik Leczna. Svensklaget, där Wallén spelade hela matchen och Folkesson hoppade in, tog ledningen med 1–0 redan i tredje minuten. Ledningen stod sig in i slutkvarten. Där gjorde dock polskorna två snabba mål och tog platsen i sextondelsfinalen.

Slutligen tänkte jag bara tipsa om att det finns en ny flik på Forum Elitettan.

En ovanlig gala med rimliga vinnare

I kväll har Aftonbladet arrangerat tidernas första gala med 100-procentigt fokus på damallsvenskan.

Aftonbladet håller förstås inte SVT- eller TV4-kvalitet i sina tv-produktioner. Galan startade exempelvis tio minuter efter utsatt tid, och det var en del strul med de inslag som spelades upp. Men totalt sett tycker jag ändå att det var en klart sevärd gala.

Jag antar att SVT och TV4 vill försöka göra sina galor ”folkliga” genom att ha underhållning och ofta programledare som inte jobbar med sport till vardags. Det tycker jag ofta gör galorna onödigt sega.

Dagens gala handlade rakt igenom om damallsvenskan, och det funkade alldeles utmärkt att dela ut priser utan att ha musik mellan utdelningarna. Anna Rydén – nej, vi är inte släkt – har varit utmärkt i rollen som Aftonbladets damfotbollsankare genom hela säsongen. Och hon avslutade med att göra en stark insats som programledare för galan.

I det inlägg där jag sammanfattade årets damallsvenska listade jag följande spelare som årets bästa:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Vilde Bøe Risa
Forward: Anna Anvegård

När jag gjorde den där genomgången hade jag inte sett den korrekta statistiken för damallsvenskan, alltså den som förs av Jared Burzynski. Men när jag såg att Pauline Hammarlund slutade på tolv mål och tio assist, då svängde jag över till att ge min röst till årets forward till Hammarlund. Att göra 22 poäng utan att lägga frisparkar eller hörnor är är en väldigt bra notering.

 

På galan utropades följande vinnare:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Therese Sessy Åsland
Forward: Pauline Hammarlund
MVP: Olivia Schough
Tränare: Elisabet Gunnarsdottir
Årets genombrott: Emma Östlund
Årets mål: Fanny Lång
Sportbladets specialpris: Elisabet Gunnarsdottir

Med tanke på att Vilde Bøe Risa missade stora delar av säsongen på grund av skada köper jag att hennes landsmaninna Åsland blev årets mittfältare.

De två priserna till Elisabet Gunnarsdottir känns klockrena. I tränarkategorien hade för övrigt även de två andra kandidaterna varit värdiga vinnare. Värdiga vinnare är även Emma Östlund som årets genombrott och Fanny Lång för årets mål:

Slutligen fick Olivia Schough priset som årets MVP. Det tycker jag däremot att man kan diskutera. MVP är ju ett internationellt uttryck. Och internationellt går MVP-priser till den som varit allra bäst i ligan. Och på så sätt är inte Schough en värdig vinnare. För hon har inte varit damallsvenskans bästa spelare.

Men i damallsvenskan har MVP-priset i stället flera gånger gått till den spelare som varit viktigast för sitt lag. På de grunderna fick Filippa Angeldahl priset 2017, och därför fick Schough priset i år. Och med den motiveringen köper jag Schough som vinnare – för hon var väldigt viktig för Djurgården.

Men personligen tycker jag att MVP-priset skall gå till ligans bästa spelare. Alltså borde det gått till Vilde Bøe Risa…

På väg mot en ny världsordning?

Det är upp och ner i damfotbollsvärlden. I varje fall är det oväntade serieledare i alla de tre största ligorna i Europa.

I England har Chelsea, Manchester City och Arsenal dominerat WSL i flera år. Efter en tredjedel av den pågående serien är det dock Manchester United som leder. Och utöver de fyra nämnda lagen ingår även Everton i guldstriden.

I Tyskland såg vi förra helgen ett tänkbart maktskifte. Bayern München leder nu Frauen-Bundesliga med två poängs marginal, trots att de har en match mindre spelat än de senaste årens suverän, Wolfsburg.

Bayern är fullpoängare och vann lagens inbördes möte med i sammanhanget förkrossande 4–1. Jag såg Wolfsburg vinna med 3–0 mot Eintracht Frankfurt i kväll. Även om Wolfsburg var det bättre laget, var det inte gamla vanliga Wolfsburg jag fick se.

Borta var boll- och passningstrygga Wolfsburg. Det var inget ”skräckinjagande” topplag jag såg i kväll. Tvärtom var det ett lag med problem på massor av positioner. Bland annat såg inte norska toppforwarden Karina Saævik ut att vara redo uppgiften. Eller så lider hon av dåligt självförtroende efter en säsong i PSG med bara 197 minuters speltid. Hur som helst hade Sævik väldiga problem med bollkontrollen. Kanske att det är rätt tid för Rebecka Blomqvist att ansluta till den tyska mästarklubben – om uppgifterna om hennes övergång stämmer.

Fridolina Rolfö hade inte heller någon av sina bättre kvällar. Bland annat missade hon öppet mål från två meter i början av matchen. Den danska kommentatorn kallade det den värsta miss han sett under sina 28 år. Så illa tyckte jag nog inte att det var, för bollen kom lite oväntat. Men visst – nog borde Rolfö blivit målskytt.

Maktskifte i Tyskland alltså. Och kanske även i Frankrike.

I kväll såg jag nämligen PSG vinna mot Lyon med 1–0. Det är ju högst ovanligt att Lyon förlorar en match. De tidigare gånger jag sett dem förlora har de alltid ägt spelet, men blivit sönderkontrade.

Så var det inte i dag. Utan PSG vann fullt rättvist. Det var en ytterst chansfattig match. Så chansfattig att Lyon faktiskt inte hade en enda 100-procentig målchans. Och i själva spelet var det länge PSG som dikterade villkoren.

När Lyon började närma sig målet var i princip alltid suveräna Irene Paredes i vägen. Den spanska mittbacken gjorde alltså en tiostjärnig insats.

Tråkigt för PSG var att segerskytten Marie-Antoinette Katoto haltade av. Vi får hoppas att det var en lindrigare skada än det först såg ut att vara. Just Katoto och Kadidatou Diani var suveräna i offensiven. Man förstår att Lyon försökte köpa Diani i somras.

Nu leder PSG franska ligan en poäng före Lyon. Det är definitivt för tidigt att räkna ut de senaste 14 årens franska mästarlag. Men dagens match indikerade att PSG åtminstone är uppe jämsides.