Göteborg, Zambia och Vietnam

I morgon är det dags för landslaget att spela match igen. Det är Danmark som svarar för motståndet, och det mesta talar för att Peter Gerhardsson kommer att byta ut i princip hela startelvan från Tysklandsmatchen.

Det innebär således att lördagens match (avspark 15.30, visas i SVT2) blir ett test av ett helt annat slag. Det handlar mest om att visa upp sig för spelare utanför ordinarie startelva. Problemet med den här typen av tester är att det är svårt att visa upp sig från sin bästa sida i en helt ny omgivning. Så vi får se om det blir ett test av värde.

De matcher av riktigt värde som har spelats de senaste dagarna är OS-kvalplayoffet i Afrika och Asien. Jag har sett lite av båda matcherna, och framför allt var Kamerun–Zambia en häftig upplevelse.

Där såg jag sista 20 minuterna. När jag började kolla på matchen stod det 1–1. När domaren blåste av hade Kamerun vunnit med 3–2.

De 20 minuterna jag såg var otroligt underhållande. Det var nämligen en match utan mittfältsspel, där lagen bytte anfall med varandra.

För 1,5 år sedan hade Kamerun besegrat Zambia med 7–0 i en träningsmatch. Det fick mig att tro att Kamerun skulle kunna vinna det här dubbelmötet ganska bra. Kamerun visade ju god klass i VM i fjol, och de flesta otämjbara lejoninnorna är kvar från i fjol. Dessutom är ju Kameruns trupp meriterad, de har ett tiotal utlandsproffs.

I Zambia kunde jag inte ett enda namn inför gårdagens match. En koll på Wikipedia gjorde gällande att laget som kallas Shepolopolo har tre utlandsproffs, varav 19-åriga Barbra Banda är det stora namnet. Hon har nyss värvats från spanska Logrono till Shanghai i den kinesiska ligan.

I Logrono har Banda gjort 15 mål på 28 ligamatcher. Som jämförelse är Sofia Jakobsson uppe i sju mål på 20 spanska ligamatcher. Och Kosovare Asllani har gjort fem mål på 17 matcher. Barbra Banda är verkligen ett namn att lägga på minnet.

Hon gjorde båda Zambias mål, och såg verkligen intressant ut. Det känns rimligt att tro att hon kommer att spela i någon riktig storklubb framöver. Det känns också rimligt att tro att det blir en riktigt intressant retur i Zambia på tisdag.

För bara någon dag sedan var min känsla att Zambia skulle vara chanslöst. Nu tror jag plötsligt att laget har ganska god chans att kvala in till OS. Skulle de förlora mot Kamerun har man ju även en andra chans i form av playoff mot Chile i april.

I Asien avgjordes däremot veckas playoffmöte redan i första matchen. Australien besegrade Vietnam med 5–0, vilket gör att returen på onsdag (klockan 12.00 svensk tid) i Vietnam blir en transportsträcka.

I Vietnams lag var alla spelare hemmabaserade. Lagkaptenen Huynh Nhu såg ut att vara redo för större ligor, kanske även 18-åriga Tran Thi Phuong Thao, som hade ett skott i ribban i slutet av matchen.

Australien var tveklöst det bättre laget, och siffrorna går inte att snacka bort. Vietnam var dock inte ofarligt i sina kontringar, och Australien hade lite hjälp av att matchen dömdes av en svag domare.

Hayley Raso stod för en ful filmning som domaren gick på. Det ledde till den straff som Sam Kerr gjorde 5–0 på. Och Chloe Logarzo delade ut en armbåge som borde ha varit rött kort, men som domaren tydligen inte såg.

Innan det blir en rejäl resultatgenomgång noterar jag att Göteborg FC i år inte kommer att ha någon riktig hemmaplan. De tänker flytta runt på tre olika hemmaplaner i allsvenskan, Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi.

Ordförande Peter Bronsman säger så här i GP-länken ovan:

”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”

Personligen skulle jag nog säga att man är som lyckligast om man har en hemmaplan där man är väl inspelad och har ett bra publiktryck. Således borde Portland Thorns vara den lyckligaste klubben i världen…

Så till veckans landskampsresultat, och till helgens matcher. Utöver Sveriges 1–0-förlust mot Tyskland gick det på följande sätt i kvartsfinalerna i Algarve cup:
Danmark–Norge 1–2
Nya Zeeland–Belgien 7–6 efter straffar, 1–1 ordinarie tid
Portugal–Italien 1–2

Semifinalerna spelas under lördagen, enligt följande:
17.30 Tyskland–Norge
21.00 Nya Zealand–Italien

Spelet om femte plats börjar också under lördagen:
14.30: Sverige–Danmark, sänds på SVT
17.00: Belgien–Portugal

I fyrnationsturneringen i Frankrike, Tournoi de France, blev det bara ett mål i första gruppomgången:

Frankrike–Kanada 1–0
Det franska segermålet var en fin frispark från Vivane Asseyi:

Nederländerna–Brasilien 0–0

Där spelas andra gruppomgången under lördagen, enligt följande:
19.00: Kanada–Nederländerna
21.00: Frankrike–Brasilien

I Pinatar cup i Spanien gick det så här i första gruppomgången:

Nordirland–Island 0–1

Ukraina–Skottland 0–3

Under lördagen spelas:
15.00: Skottland–Island
19.00: Ukraina–Nordirland

I Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Biik Kazygurt
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana

Kenya–Nordirland B 2–0
Kenya

Här har vi följande matcher under lördagen:
9.00: Hongkong–Ungern
13.00: Biik Kazygurt–Rumänien
14.00: Kenya–Chile
16.00: Nordirland B–Ghana

Mötet mellan Kenya och Chile kan ge en liten föraning på hur det kommer att gå i det OS-playoff som spelas i april mellan Chile och Afrikas tvåa.

I She Believes Cup tog Spanien och USA varsin seger i den första gruppomgången:

Spanien–Japan 3–1

USA–England 2–0
Här gjorde Christen Press 1–0-målet, ett mål som måste anses vara ett litet mästerverk:

USA:s andra mål gjordes av en viss Carli Lloyd:

Här spelas andra gruppomgången på söndag enligt följande:
19.15: Japan–England
22.00: USA–Spanien
Kvällsmatchen blir alltså lite av en final.

När Cypern cup startade fick vi följande resultat:
Kroatien–Mexiko 1–1

Tjeckien–Finland 1–1
Här gjorde finskorna båda målen. Det som satt i rätt målbur gjordes av Eskilstunas Kaisa Collin.

Även här är nästa omgång på söndag. Då spelas följande matcher:
13.00: Finland–Kroatien
18.00: Mexiko–Slovakien

I det europeiska EM-kvalet vann Irland med 1–0 mot Grekland i den match som varit av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna. I övrigt noteras att Malta tog sin första EM-kvalseger någonsin genom att slå Georgien med 2–1.

Hittar jag några länkar till de olika matcherna så kommer jag att lägga in dem i det här inlägget. I kväll man man se de båda avgörande kvalmatcherna i Nord- och Mellanamerikas mästerskap för U20. I semifinalerna möts USA–Dominikanska republiken och Mexiko–Haiti. Vinnarna spelar U20-VM senare i år. Matcherna startar i kväll 20.00 respektive 23.00 och går att se på de här länkarna:

Lite tankar efter 1–0-förlusten mot Tyskland

Då har även jag sett Sverige–Tyskland 0–1. En match där det fattades mycket i offensiv kvalitet från svensk sida. Trots många bra omställningslägen lyckades vår startelva inte skapa en enda målchans.

Den officiella statistiken sa 46–54 (35–65) i bollinnehav och 5–12 (0–9) i avslut, varav 1–3 (0–3) i avslut mot mål och 0–2 (0–1) i avslut i målställning. Min räkning av kvalificerade målchanser sa 2–7 (0–6).

Totalt sett var den tyska segern alltså odiskutabel. Men Sverige borde nog ha fått en straff i 86:e minuten, så en straffläggning var inte jättelångt borta.

I den första halvleken hade Sverige noll avslut, och man skapade således inte en enda målchans. Däremot räknade jag till sex tyska. Och det var 65–35 i tysk favör i bollinnehav.

Ändå tycker jag att Sverige hade ett bra presspel. Det var egentligen bara en gång som man gick bort sig. Då var det Hanna Glas som hamnade fel i position och blev bolltittare – vilket ledde till det anfallet där Svenja Huth sköt i stolpen.

Men oftast var den svenska pressen bra, och man hade flera bollvinster i bra ytor, vilket borde ha lett till målchanser. Tyvärr var både bolltouch och passningar alldeles för dåligt utförda i de här omställningslägena. Den som syndade mest var Stina Blackstenius – hon tappade bort flera goda kontringslägen genom dålig touch. Blackstenius är möjligen förlåten eftersom hon var en av tre utespelare i den svenska startelvan som inte är i säsong.

Men mot lag som Tyskland måste man ta de få chanser som dyker upp. Då har man inte råd med en förstatouch där bollen drar iväg okontrollerat.

I den första halvleken lyckades tyskorna också hålla Sverige utanför sig. I uppställt spel fick vårt landslag i princip inte in några bollar till Kosovare Asllani. Och det är ju hon som skall vara hjärnan i vårt anfallsspel.

I den andra halvleken såg man direkt hur de svenska spelarna sökte Asllani i ett mycket tidigare skede i uppspelsfasen, vilket gav positivt resultat. Tyskland hann inte täcka bort vår tia, och då blev hon mycket mer delaktig i spelet. Kanske även att Asllani droppade några meter längre bak, vilket gjorde henne lättare att nå med instick.

Med Asllani mer delaktig kunde Sverige flytta fram laget ganska många meter och dessutom öka bollinnehavet rejält. Den bristfälliga kvaliteten i offensiva aktioner, i andra halvlek huvudsakligen passningar, följde dock med ända till slutsignal.

I minut 64, när lagen började göra alla sina byten, hade Sverige fortfarande varken haft någon målchans eller något avslut mot tyskt mål. Vår startelva lyckades alltså inte skapa någonting alls. 0–7 i målchanser och 0–1 i mål för startelvan är ju tyvärr långt ifrån godkänt.

Det var först med sex–sju minuter kvar som Sverige verkligen började hota kring tyskt straffområde. Den första riktiga målchansen kom i minut 86, när Sofia Jakobsson vältes av Julia Gwinn, i något som ju mycket väl kunde ha blivit svensk straff.

På övertid var Jakobsson fri till höger i straffområdet, men valde att försöka passa när hon borde ha skjutit. Så nära mål måste man vara 100 procent säker på passningen om man skall välja det alternativet. Finns det minsta osäkerhet kring passningen måste man välja att gå på avslut.

Jakobsson var ändå en av de spelare som såg riktigt pigg ut. Annars var det faktiskt inhopparna Jessica Samuelsson, Madelen Janogy och Mimmi Larsson som fick dagens största plus. De kom in och fick bättre tyngt i det svenska anfallsspelet.

Den som stärkte sin aktier allra mest den här onsdagen var nog ändå Anna Anvegård. Nu tänker ni att hon ju inte är med i Portugal. Det stämmer. Men avsaknaden av en forward med fin bolltouch var väldigt tydlig. Med Anvegård på planen tror jag att Sverige hade skapat ganska många målchanser, framför allt i den andra halvleken.

Hanna Bennison då? Hennes första landskamp från start var varken succé eller fiasko. Hon gjorde en okej insats, men utmärkte sig inte.

För svensk del väntar nu spel om femte plats. Närmast väntar Danmark på lördag klockan 15.30. Då lär Peter Gerhardsson mönstra en helt annan startelva än han gjorde i går.

Bennison från start

Den svenska startelvan har kommit. Det är två ändringar jämfört med den jag hade i förra inlägget.

Hedvig Lindahl är sjuk, och ersätts av Zecira Musovic. Dessutom får Hanna Bennison chansen på mittfältet bredvid Caroline Seger. Det innebär att Nathalie Björn börjar på bänken.

Det blir förstås jättespännande att följa Bennison mot världstvåorna Tyskland. I fjol vid den här tiden spelade hon kval mot F17-EM i Borås.

Massor av landskamper i veckan

Inlägget uppdaterat med länkar till några av matcherna

I dag sparkar landslaget igång OS-året 2020. Om det nu blir något OS. Som bekant handlar mycket nu om corona, även i damfotbollssammanhang.

Sverige stoppade ju Linda Sembrant från deltagande i Algarve cup. Man lät henne flyga hem från Italien till Sverige, och meddelade sedan att hon inte skulle få vara med. Det lät både yrvaket och lätt panikartat.

Vi har även kunnat läsa att Sverige sannolikt inte tänker spela om det skulle bli en placeringsmatch mot Italien.

Fotbollsmässigt är Algarve cup en träningsturnering, vilket innebär att det viktigaste är att testa spelare och taktiska moment. Resultatet är inte så viktigt. Vi minns ju fjolåret, då Tyskland spelade ut Sverige i april, medan Sverige vann den match som räknades – den i VM.

Jag såg att Fotbollskanalens Andreas Sundberg gissade på följande svenska startelva: Hedvig LindahlHanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonSofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Fridolina RolföKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Sundberg är på plats i Algarve och hans gissning borde därmed vara initierad. Elvan känns dessutom fullt rimlig sett till vilka som är med i Portugal, och hur Peter Gerhardsson tidigare mönstrat sin förstaelva.

Allra mest spännande i en sådan här turnering är ju att se vilka spelare som tar chansen och flyttar fram sina positioner. Här är man ju lite extra nyfiken på Loreta Kullashi och Hanna Bennison. Vi får se om någon av dem får speltid i dag. Matchen mot Tyskland startar 17.30 och sänds av SVT.

I övrigt i Algarve cup spelas följande matcher i dag:
15.00: Danmark–Norge
19.00: Nya Zeeland–Belgien
21.15: Portugal–Italien

Det spelas ganska många fler träningsturneringar i det här landslagsfönstret. Vi har en ny fyrnationsturnering i Frankrike, där dagens program ser ut så här:
17.00: Frankrike–Kanada
19.00: Nederländerna–Brasilien

I Spanien spelas en annan fyrnationsturnering, Pinatar cup. Där ser dagens verksamhet ut så här:
Nordirland–Island
Ukraina–Skottland

Det finns även en årlig träningsturnering i Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Venezuela
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana
16.00: Kenya–Nordirland B

Här verkar inte Venezuela ha kommit till start. Enligt den här tweeten från det ungerska förbundet vann deras landslag nämligen med 2–1 mot klubblaget Biik Kazygurt från Kazakstan i dagens match.

I morgon drar USA:s årliga fyrnationsturnering, She Believes Cup, i gång. Där spelas:
22.15: Spanien–Japan
01.00: USA–England

I morgon startar även årliga Cypern cup med följande matcher:
12.00: Kroatien–Mexiko
14.00: Tjeckien–Finland
I den turneringen deltar även Slovakien.

Utöver alla de här träningslandskamperna spelas det även några tävlingsmatcher i det här fönstret. I morgon har vi tre EM-kvalmatcher, där Irland–Grekland är den enda av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna.

Allra mest intressanta är ju förstås de båda playoffmatcher mot OS som spelas i veckan. I Afrika möts Kamerun och Zambia om en OS-plats. De startar i Kamerun i morgon 15.30 och har returen i Zambia på tisdag.

Dessutom spelas det ett playoffmöte i Asien, Australien–Vietnam. Den andra playoffmatchen i Asien, den mellan Sydkorea och Kina är däremot uppskjuten till april (9:e i Sydkorea och 14:e i Kina) på grund av coronaviruset.

Australien och Vietnam inleder sitt dubbelmöte i Australien på fredag 8.30 svensk tid. Returen spelas nästa onsdag klockan 12.00 i Vietnam.

Om jag hittar länkar till de olika matcherna kommer jag att lägga upp dem här. Ni får gärna hjälpa till genom att tipsa om länkar i kommentarsfältet.

Titel för Chelsea – kollaps av Tacon

I dag samlas landslaget för första gången det här året. Det är Algarve cup som står på programmet, och från den trupp som presenterades härom veckan har vi fått tre ändringar.

Det är göteborgarna Elin Rubensson och Julia Zigiotti Olme samt Juventus Linda Sembrant som lämnat återbud. De ersätts av Julia Karlernäs, Filippa Angeldahl och Lotta Ökvist.

Gissningsvis kommer ingen av de tre spela på onsdag då Sverige spelar kvartsfinal mot Tyskland. Jag tror nämligen att Peter Gerhardsson i stort sett matchar sin förstaelva i den matchen. Tyskorna är ju det bästa motståndet vi kommer att möta i Algarve, och då passar det ju bra att köra med bästa möjliga elva.

De svenska matcherna sänds av SVT, den första på onsdag 17.30. Däremot noteras att det tyska förbundet inte har lyckats hitta någon lösning för att sända sitt landslags matcher till sin hemmapublik. Det känns som att tysk damfotboll håller på att tappa mark på många olika fronter för tillfället.

Inlägget uppdaterat: Fast senare under måndagseftermiddagen meddelades att i alla fall matchen Sverige–Tyskland kommer att sändas på det tyska fotbollförbundets plattformar.

Flera svenska spelare lär komma till samlingen med leenden på sina läppar. Två av dem är Magdalena Eriksson och Jonna Andersson som firade en cuptitel i helgen. Chelsea vann nämligen för första gången ligacupen, Continental cup.

Jag såg ungefär halva matchen på en fulstream. Av vad jag såg var Arsenal det spelmässigt bättre laget, men Chelsea hade Beth England och Ann-Katrin Berger. England gjorde båda målen i 2–1-segern, och Berger stod för flera kvalificerade räddningar och jag håller den tyska målvakten som matchens suverän.

Det var 6 743 åskådare på plats på City Ground i Nottingham. De såg den svenska duon stå för en stabil insats. Andersson stod bland annat för inlägget som föregick 1–0-målet.

Jag såg Chelsea även mot Manchester City förra helgen. Det jag slogs av då var att Jonna Andersson har förbättrat sitt passningsspel. Tidigare tyckte jag att hon var stabil utan att sticka ut. Oftast slog hon den enkla passningen till närmaste lagkompis.

Men mot City var det flera gånger som Andersson spelade igenom motståndarnas mittfält. Det var en ny ingrediens i hennes spel, en ingrediens som borde stärka hennes chanser till spel även i landslaget.

Tre andra svenska spelare som borde vara glada och nöjda är Wolfsburgstrion Hedvig Lindahl, Fridolina Rolfö och Madelen Janogy. Även de kan så smått börja fira en titel. Efter helgens resultat i ligan har Wolfsburg nu åtta poängs ledning till Bayern München. Och med bara sex omgångar kvar känns det avgjort i den tyska guldstriden. Fast Janogy lär ju knappast få någon medalj. Hon har såvitt jag sett inte ens ingått i matchtruppen till någon av matcherna så här långt. Det känns lite besvärande för henne i jakten på en OS-plats.

Jag skrev att Wolfsburg har avgjort den tyska guldstriden. Men egentligen vet jag inte om man kan prata om någon strid. Wolfsburg inledde ligan med 1–0-seger mot SC Sand i höstas. Sedan dess har man ett kryss, 1–1 mot Bayern München. Alla de andra 14 matcherna har man vunnit med mellan tre och åtta måls marginal. Backar vi bandet några år fanns det inte riktigt lätta matcher i Frauen-Bundesliga. Men Wolfsburg spelar inte så många jämna ligamatcher längre.

Samma utveckling ser vi i Spanien. Bara för något år sedan var det ovanligt med segrar med fler än tre måls marginal. Men i år har Barcelona tagit jättekliv, laget är numera så överlägset att de inte spelar speciellt många jämna ligamatcher.

I går vann man med 5–0 mot Madrid CF. Och i 15 av Barcas 16 senaste ligamatcher har man gjort tre mål eller fler. Det är bara 0–0-matchen i seriefinalen mot Atletico Madrid som sticker ut.

I mitten av förra veckan var det en annan Barcamatch som stack ut. I kvartsfinalen i cupen, Copa de la Reina, såg La Coruna ut att få till straffläggning. De höll emot under ordinarie tid, och nästa hela förlängningen. Men efter 119.40 nickade Kheira Hamraoui in Barcas segermål.

Barca till semifinal, där man möter Sevilla på hemmaplan. I den andra matchen ställs Logrono mot Athletic Club. Vinnaren av Barca och Sevilla har lottats på hemmaplan i finalen, så det känns upplagt för Barca även i cupen.

I Spanien har vi nog för övrigt två svenska utlandsproffs som inte firar i dag. Duon Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson lär tvärtom ha lätt att hålla sig för skratt i dag. Deras Tacon åkte nämligen på en riktig käftsmäll i går.

Jag hoppade lite mellan matcherna Barca–Madrid CFF och Tacon–La Coruna. När Sofia Jakobsson utökade Tacons ledning till 3–0 efter 78.48 trodde jag att det var avgjort. La Coruna var nämligen inte nära att skapa några målchanser i det skedet. Tacon tycktes ha god kontroll.

Jakobssons mål var för övrigt en grov målvaktstavla som stärkte min bild av det var en rätt dålig fotbollsmatch som jag bara tittade på av svenskintresse. Barca däremot spelade klart njutbar fotboll, så jag bytte match.

Men bara i några minuter. För fem minuter senare fick jag se att La Coruna gjort två snabba redueringsmål. Då bytte jag tillbaka och fick se en närmast klassisk kollaps. Plötsligt hade inte Tacon kontroll på något alls. Plötsligt såg det ut som att Real Madrids damer helt saknade utbildning om hur de skulle jobba i försvarsspelet. Det var kaos.

La Coruna utnyttjade det till att göra två mål till. Fyra bortamål på tio minuter vände 3–0 till 3–4. Och Tacon som efter 80 minuter såg ut att ha lyft ur bottenstriden för gott ligger nu fortfarande kvar på lite farlig mark.

Man har bara fem poäng ner till negativt kval och sex till nedflyttning. Och deras 48 insläppta mål är sämst i ligan.

I Cypern gjorde Matilda Abramo sitt första ligamål för säsongen när Apollon Limassol vann med 4–0 borta mot Omonia Nicosia. Apollon leder slutspelsserien med två raka 4–0-segrar.

Så till Sverige. Jag hade tänkt att se Alingsås FC United i helgen, men en efterhängsen hosta satte stopp. Eftersom jag tycker att det är svårt att dra några större slutsatser av matcher man inte har sett nöjer jag mig med att rapportera resultat från ett gäng träningsmatcher med svenska elitlag:

Göteborg–Nordsjælland 2–0
Ulricehamn (div I)–Alingsås FC 0–3

Piteå–Umeå 4–0

AIK–Bollstanäs 3–2

Kvarnsveden–IK Uppsala Fotboll 1–4

Infjärdens SK (div I)–Morön 1–11

Växjö–IFK Kalmar 0–1

Hammarby–Sandviken 3–0

Jitex–Böljan (div I) 4–0

Bröndby–Eskilstuna 5–2

Slutligen är vi framme vid final i SM i futsal. Finalen blir ett rent Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Den spelas om två veckor, den 15 mars.

Rosenborg, Rosengård, Sandviken och en liten tv-guide

Inlägget uppdaterat med länkar till fler matcher, bland annat till Tacon–La Coruna.

Det har hänt en hel del sedan mitt förra internationella nyhetssvep, så det finns en del att gå igenom. Förra helgen var det tävlingspremiär i svensk damfotboll. Ändå tänker jag börja med en sväng till Norge.

För det som svenska herrfotbollssupportrar tycks anser vara förbjudet tycks funka i alla andra länder – även i Norge. Alltså att herrelitklubbar tar över damelitlag, och därmed slipper att harva i gärdsgårdsserier till ingen nytta för någon.

I måndags spelade det nya norska damelitlaget Rosenborg BK Kvinner sin första match. Man gjorde det mot Sandviken i spanska La Manga. Att det blev 1–0-förlust är väl på många sätt oväsentligt. Det väsentliga är att stora Rosenborg BK numera är en tvåkönad elitklubb.

Det är det forna storlaget på damsidan, SK Trondheims-Ørn som har gått upp i Rosenborg. Alltså ett samgående enligt den modell som Malmö FF och LB07 ville få till. I Malmö slog medlemmarna bakut, och stoppade samgåendet. I Trondheim hade Rosenborgs supportrar en annan inställning, de beslutade med stor majoritet om ett samgående.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att det är väldigt synd att det inte blev ett samgående mellan MFF och LB07. Således tycker jag att Rosenborgs supportrar har tagit ett klokt beslut – ett beslut som både gynnar klubbens nya damlag och norsk damfotboll i stort.

En följd av den norska sammanslagningen är för övrigt att Karen Espelund har klivit in i Rosenborgs klubbledning. Henne har herrelitklubben tydligen försökt knyta upp i tio år. Och att hon, som är en profilstark ledare, nu går in i Rosenborgs huvudstyrelsen tror jag blir en bonus både för klubbens herr- och damfotboll.

Rosenborg är ganska lätt att blanda ihop med Rosengård. Och det är i Malmö som jag börjar min lilla tillbakablick på förra helgens cupspel.

Efter att de svenska mästarinnorna besegrat division I-laget Västerås BK 30 med 5–0 hävdade guldtränare Jonas Eidevall i Kvällsposten/Expressen att det är konstigt att hans lag anses vara guldfavoriter i år.

”Denna match och uppladdningen till den är tydliga tecken på att, med den trupp vi har i dag, så är det konstigt att utmåla oss som en guldfavorit.”

Personligen uppfattade jag det uttalandet som så konstigt att det måste ligga något annat bakom. Det är ju liksom ganska solklart att ett stjärnspäckat mästarlag får räkna med favorittryck.

Men redan i nästa pratminus klarnade Eidevalls motiv. Han vill sätta press på sin klubb att bredda truppen ytterligare.

”Om klubben har ambitioner av att vilja vinna SM-guld och kunna gå vidare i Europa så måste man ta in fler spelare”

Det är en mittback man är ute efter. Och även om inte Eidevalls utspel får mig att omvärdera mitt guldtips så finns det absolut ett frågetecken för bredden på Rosengårds trupp. Man har bara 15 kontrakterade utespelare, vilket är lite. Men faktum är ju att det de damallsvenska klubbarna numera jobbar med tunna trupper. Standard tycks numera vara att man kör på 16 utespelare och två målvakter.

Jag jobbade förra helgen och hade därmed inte möjlighet att besöka någon av arenorna. Och tyvärr är ju både klubbar och förbund usla på att förse oss som är intresserade med tv-klipp från cupmatcherna. Därmed har jag bara sett bilder från två matcher.

Jag såg hela Stockholmsderbyt AIK–Djurgården i efterhand. Där var tyvärr den stora nyheten att Djurgårdens danska forwardsförvärv Maria Hovmark drog av korsbandet i ena knät. Tungt för Hovmark, och tungt för Djurgården.

Matchen vann man med 4–2 efter att Olivia Schough och pigga nyförvärvet Linda Motlhalo gjort två mål vardera. Schoughs andra mål var en riktig godbit.

Schoughs läckra skott i alla ära. Matchens riktiga höjdare var AIK:s fina 2–1-mål. AIK valde att hela tiden försöka spela sig fram. Ganska många gånger fastande man i Djurgårdens press, något jag tycker att det damallsvenska laget borde ha förmått skapa fler chanser på än man gjorde.

Men i 56:e minuten spelade sig AIK igenom pressen, och tog sig hela vägen. Det här är riktigt fotbollsgodis:

 

I övrigt är Kif Örebro föredömen både när det gäller uppdatering av sin hemsida och bilder från samtliga lagets matcher. Därför har jag sett ett matigt klipp från Örebros 4–1-seger borta mot Mallbacken. Från det ser det ut som att segern var helt i sin ordning, även om Mallbacken också skapade ganska mycket.

Om någon har sett klipp från övriga cupmatcher får ni gärna tipsar om dem i kommentarsfältet. Det hade varit kul att få se lite av de olika lagen.

Den enda av de övriga cupmatcherna som jag tänkte kommentera är Göteborg–Linköping 3–1. Det var ett högst väntat resultat, även om jag tror att LFC kommer att vara bättre i år än de var i fjol.

Däremot verkar LFC-ledningen numera bara prata guld på längre sikt. I dag läste jag hos Fotbollskanalen att Olof Unogård inte känner att det är rimligt att hans lagbygge skall ta guld i år.

Och i Corren ser jag att Nilla Fischer gärna hade varit med i Algarve cup:

”Klart att jag gärna hade velat vara med, men det är också ett beslut som jag inte kan argumentera emot. Bortsett från cupmatchen (mot Göteborg, 1–3) har jag inte gjort en tävlingsmatch sedan i augusti. Jag tänkte på det häromdagen… Det låter som man haft en allvarlig knäskada eller något sådant.”

Jag noterar också att LB07:s Amanda Kander är i Linköping för att försöka spela till sig ett kontrakt.

Utöver cupmatcherna var det träningsmatch i veckan mellan Kristianstad och Eskilstuna. Där vann det skånska laget med 3–1. Det kan man tolka som att KDFF ligger lite före United i sina förberedelser inom damallsvenskan.

Det om den senaste veckans matcher. Den största inhemska nyheten är förstås ändå att vi i dag har fått ett nytt lag i elitettan – klassiska Sandvikens IF.

Med klassiska tänker jag på att klubben har 21 herrallsvenska säsonger på meritlistan. Jernvallen var dessutom VM-arena i herr-VM 1958. På damsidan är däremot Sandvikens historia inte lika stolt. Seniorverksamheten låg nere under 19 år innan man gjorde en omstart 2016. Då vann man division III i stor stil.

Året efter kom man tvåa i division II efter Gefle IF. Det räckte dock till uppflyttning (friplats?) till ettan. Och nu har man kommit tvåa i division I norra Svealand bakom Bollstanäs två år i rad. Förra året tog man 56 av 66 poäng. Det räckte alltså till en friplats i näst högsta divisionen.

Innan jag går vidare med de internationella nyheterna tänkte jag bjuda på helgens korta TV-guide:

Fredag:
19.15 på Viaplay: Turbine Potsdam–SGS Essen i Frauen-Bundesliga.

Söndag:
14.00 på Viaplay: Duisburg-Bayern München i Frauen-Bundesliga.

Jag kan alltså bara hitta två matcher som sänds på svensk tv den här helgen. Det här är alltså lite av en mellanhelg.

Dock bjuder helgen på en godbit, och det är den engelska ligacupfinalen i morgon 18.30 mellan Chelsea och Arsenal. En match där svensklaget Chelsea känns som knapp favorit. Om jag hittar någon länk till matchen kommer den upp här. Det skall gå att se finalen på FA:s app. Se kommentar nedan.

På söndag kan morgonpigga se Melbourne City-Brisbane Roar i Australiens W-league 06.00. Mer om den matchen nedan.

Och på söndag 12.00 går det att se Tacon-La Coruna på Tacons Twitter-konto:

Och här kan man se Barcelona–Madrid CF. Även den med avspark söndag 12.00.

Utöver fredagskvällens match i Frauen-Bundesliga spelas fem matcher på söndag klockan 14.00. Då skall bland annat serieledande Wolfsburg till Jena. Vi får se om Madelen Janogy kan få göra sin debut i den matchen. Annars noterar jag att konkurrensen ökar för Janogy inför kommande säsong. Wolfsburg har nämligen i dag meddelat att man värvar formstarka Pauline Bremer från Manchester City.

I Frankrike verkar det vara vilohelg. Från veckan noteras att Paris FC har värvat Nigerias talangfulla landslagsmålvakt Chiamaka Nnadozie.

 

I Australien avslutas W-league, och där står kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar. WSW har två poängs försprång och avslutar borta mot bottengänget Perth Glory.

Skulle WSW tappa poäng har de ändå god chans att ta fjärdeplatsen. Brisbane avslutar nämligen borta mot klara seriesegrarna Melbourne City.

Här har ni förresten en riktigt snygg frispark från förra helgens omgång i W-league. Skytt är Perths Morgan Andrews.

Från Italien noteras att Linda Sembrant har förlängt sitt kontrakt med Juventus med ett år.

Slutligen har jag tittat lite i veckan på det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet. Där har man utökat startfältet rejält, vilket gör att det vimlar av rena skrattmatcher. Som den här mellan Haiti och Trinidad&Tobago.

Kanske att det här över tid kan leda till utveckling hos korplagen. Men i år har det ännu så länge mest lett till totalt ointressanta matcher.

En intressant har vi dock fått se. Där vann Jamaica med 3–1 mot Kanada, vilket gör att vi troligtvis får se klassikermötet Kanada–USA redan i kvartsfinal.

Dock var lottningen sådan att USA och Kanada ändå skulle mötas före finalen. Och då man tävlar om två platser till U20-VM var det redan inför turneringen klart att bara en av stormakterna skulle nå dit. De troliga semifinalerna blir nu USA–Jamaica och Mexiko–Haiti.

Just Haiti har för övrigt haft en makalös utveckling de senaste åren. Jag gissar att förbundet hoppas få se en liknande utveckling i fler av regionens länder. Innan jag sätter punkt kastar jag fram namnet Melchie Dumornay igen. Det blir otroligt spännande att se hur karriären utvecklas för Haitis stortalang. Hon briljerar just nu i det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet.

Lite tankar om krisen i elitettan

Inlägget uppdaterat: Sandvikens IF har beslutat sig för att tacka ja till spel i elitettan.

Nu har vi på kort tid sett tre lag dra sig ur den näst högsta divisionen i svensk damfotboll – elitettan.

På ett sätt har urdragningarna varit ganska olika. Assi saknade lokal koppling och hade svårt att locka spelare till Kalix. LB07 föll efter att ha misslyckats med att få till ett samgående med Malmö FF, och i Kungsbacka blev det spelarflykt efter flera års ekonomisk misskötsel.

Gemensamt för alla tre urdragningar är kopplingen till ekonomi. Elitettan är en vansinnigt dyr serie – i fjol var det den dyraste i svensk fotboll. Ingen annan serie hade så långa resor under 2019.

Nu kan man ju i och för sig ha invändningen att både Kungsbacka och LB07 spelade i damallsvenskan i fjol. Så är det, men när man åker ur högsta serien är det nästan ofrånkomligt att sponsorsintäkterna kommer att minska. Intresset kring laget blir ju mindre i elitettan – serien som Gud glömde. När elitettan dessutom är en dyrare serie än damallsvenskan är det självklart att det kan uppstå problem.

Och att tre klubbar väljer att dra sig ur näst högsta serien samma år är en gigantisk varningssignal. En signal som borde framkalla rejäla reaktioner på fotbollförbundets kansli i Solna. Men ännu så länge är det väldigt tyst därifrån.

Jag kräver inte att Karl-Erik Nilsson skall ha en färdig lösning att presentera. Men en ledare som bryr sig om de högsta inhemska serierna hade i alla fall klivit fram och sagt något om hen ser på situationen. Och det hade hen gjort redan när LB07 drog sig ur för två veckor sedan. Men vi väntar ännu på att ordförande Nilsson skall uttala sig om krisen i elitettan.

Däremot noterar jag att förbundets hemsida, svenskfotboll.se, har vaknat till. När Assi drog sig ur nämndes det inte på hemsidan. När LB07 ersattes av Sunnanå vaknade man – det ganska direkt efter att jag här i bloggen hade efterfrågat en artikel. Den här gången kom det en artikel direkt. Det är ju trots allt en positiv utveckling.

Och det skall sägas att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand har uttalat sig om elitettan. Han gjorde det till SVT härom veckan. Beskedet var att förbundet inte kan göra så mycket för lagen i serien. Han sa:

”Det finns en utmaning i att bedriva verksamhet på elitnivå där föreningarna måste hantera sina förutsättningar, möjligheter men också sina begränsningar. Det är viktigt i det här sammanhanget.”

Sjöstrand sa också att förbundet de senaste åren har satsat sex miljoner kronor över tre år i ett projekt som kallas ”Världsklass” och 1,5 miljoner kronor i ett projekt som heter ”Semiprofessionell fotboll”. Det här är dock pengar som är riktade mot fler klubbar än bara de i elitettan.

Totalt sett känns det ganska klart att Sjöstrand anser att det i första hand är EFD:s bord att hantera den typ av ekonomiska problem som är kopplade till den dyra elitettan.

EFD har också varit lite mer synligt än förbundet i debatten den senaste tiden. Men bara lite. I samband med att LB07 drog sig ur såg jag bland annat på Fotbollskanalen att EFD:s generalsekreterare Tomas Hozsek sagt i Sydsvenskan att damfotbollens läge är bättre än någonsin:

”Samtidigt är damfotbollen på frammarsch och håller på att ta allt mer plats. Läget är bättre än någonsin och möjligheten att få in sponsorer för att driva en bra damverksamhet är god.”

Det är ju bra, för då borde ju Hozsek och EFD ganska enkelt kunna fixa fram de pengar som krävs för att hjälpa klubbarna i elitettan med verksamheten.

I dag säger EFD:s sportchef Stefan Alvén till Fotbollskanalen att EFD vill ha kvar elitettan som en serie. Både Hozsek och Alvén verkar se herrelitklubbarnas inmarsch som svensk damfotbolls räddning. Det är ett ämne jag tänker återkomma till i ett annat inlägg. Men kortfattat tror jag inte att det är klokt att vänta och se hur herrelitklubbarna utvecklar sina verksamheter.

Känslan är tyvärr att alltför många på ledande position tar lite för lätt på de problem som uppstått. Det är ju nämligen inte bra när en mängd klubbar på elitnivå rasar ihop. Visst kommer det alltid nya, men kontinuitet är väldigt bra för svensk fotboll som helhet. Klubbar som ges tid och möjlighet att bygga en stark organisation är de som gör störst nytta över tid.

Men mycket handlar förstås också om att klubbar och spelare har ansvar. Det går självklart inte att skylla allt på förbundet och på EFD.

Kungsbacka hade aldrig någon stark organisation. Och till slut tröttnade spelarna på eviga ekonomiska problem. Även de Kungsbackafostrade spelarna övergav klubben. Det ledde på många sätt till klubbens slutgiltiga fall. Ett fall som riskerar att drabba elitsatsande spelare från Kungsbacka under rätt lång tid framöver.

Och man undrar lite hur de spelare som lämnade Dösjöbro för Malmö FF i divsion IV tänker i dag. De hade kunnat spela i elitettan i år. I stället har de skrivit treårskontrakt med MFF, vilket innebär att de får vara kvar i fyran, trean och tvåan – sedan riskerar de att kastas ut.

Dösjöbro har alltså tackat nej till elitettan i dag. Nu går frågan till Sandvikens IF. Och vad jag förstått från flera olika håll så kommer de att tacka ja i morgon. Det ser alltså ut att bli 14 lag i elitettan i år – trots allt. Och det var ju ändå en glädjande nyhet i allt elände.

Tillagt i efterhand: Under fredagen har Sandviken meddelat att man tar platsen. Det får ju ändå sägas vara positivt att det finns klubbar som är beredda att ta vakanta platser med kort varsel. För några veckor sedan var jag personligen lite tveksam till om det skulle gå att fylla ut serien. Men det verkar ju faktiskt som att ganska många klubbar har varit beredda att ta reservplatser.