Kosovare Asllani har nyligen berättat på Instagram att hon dragit på sig den typ av skada som alla fotbollsspelare fruktar. Det lär ju innebära att korsbandet är av – och att landslaget härförare är borta i cirka ett år från fotbollsplanen.
Som jag skrev i förra inlägget tycker jag att det är den absolut sämsta nyhet som förbundskapten Tony Gustavsson kunde få. För till skillnad från många andra känner jag inte att landslaget var i behov av någon större generationsväxling i nuläget.
Fasa bort äldre spelare kan man göra när det finns nya som kan fylla luckorna. Och som jag ser det finns det i nuläget inga fullgoda ersättare för spelare som Asllani och Magdalena Eriksson. Framför allt kommer deras ledarskap på planen att vara extremt saknat. Speciellt som Nathalie Björn också ser ut att bli borta ett bra tag.
För den som möjligen vill se den ödesdigra situationen där Asllani skadar sitt knä finns det bilder på den här länken.
En blogg om internationell damfotboll 
Så extremt tråkigt. För Kosse själv personligen så klart, men även för landslaget och London City Lionesses.
Asllani fyller 37 i juli och är alltså sannolikt runt 38 när hon eventuellt kan göra comeback. Är 20 år i elitfotboll tillräckligt?
Jag tänkte precis det samma: orkar en 38-åring ladda om? Hon blir 37 i juli och korsbandet är väl läkt ungefär när nästa försäsong börjar i England. Det är nog inte många vid 38 års ålder som tagit sats inför ny säsong med långvarigt rehabad knäskada bakom sig? Vi vet ju inte om det är just korsbandet och vad värre vore; vi vet inte om det är även menisk etc?
Jag såg matchen live och blev mycket ledsen. Asllani är en favoritspelare och en väldigt bra förebild för många. Hon hade varit värd att få bestämma sitt avslut själv. Kanske hon överraskar oss alla och gör just det.
Det var nog inte på detta viset som Kosse tänkte avrunda toppfotbollskarriären. Poor girl… Oavsett skadans art och rehabtidens längd, så är det, som sagt, mest synd om henne – och förstås en oväntad smäll för klubblaget samt Tony & Co. Skadedjävulen har ett visst inflytande över landslagens föryngringsprocess.
Otroligt tråkigt för Asllani. Dessutom är detta oerhört illa för landslaget. Magdalena Eriksson först och nu Kosovare Asllani. Dessutom den mest gjutna att ta över ledarrollen i landslaget, Nathalie Björn är också skadad, Oroande!
Trist för henne, men det är bara för andra att kliva in. Frågan är vilken/vilka spelare som TG vill se?
Har vi någon central mittfältare som har de kreativa förmågorna och/eller ledaregenskaperna?
Medan ni andra funderar innan ni säger nej, så skulle jag tycka att det vore kul med ett mittfält bestående av tre hårt pressande jävlar (Zigiotti, Angeldahl och Leidhammar).
Det där att det bara är för andra att kliva in stämmer ju såtillvida att vi behöver en ny tia när inte längre Kosovare Asllani är ett alternativ. Problemet är ju dock att många tror att det bara är att kliva in, och att vi har massor av internationella toppspelare att välja mellan. Så är det inte. Asllani har varit fantastisk i presspelet och dessutom ofta gjort poäng i stora matcher. Som jag ser det har vi ingen lika komplett forward att ta in.
Det är så att säga både och det jag menar. Vi har ingen som är där, Kafaji skulle kunna vara där sett till position, men hon har ju ännu inte tagit en plats i Brighton och är väldigt ojämn.
Så då återstår att ersätta ett klätt kort med två vanliga…
Riktigt trist för landslaget men förstås framförallt för Asllani själv. Gick hon i funderingar om framtiden lär dem inte ha minskat. Personligen hade jag gärna sett henne kvar i landslaget men inte att spela hela matcherna utan också se till att slussa in sin ersättare.
Mittfältet har inte sett så stabilt ut som man är van vid, man kan förstås inte utesluta den påverkan som många nya ansikten såväl bak som på topp ger.
Men visst behövs mer passningssäkra och fantasifulla fötter. Ålder på dessa av mindre betydelse. Hårdheten och erfarenheten att sluta upp vid sidan.
Jag tänker främst Angeldahl och Zigiotti att ge utrymme för en mer teknisk och kreativ spelare. Är Kafaji rätt, Anvegård? Beroende på matchbild även Leidhammar?
Någon annan som nu kliver fram?
Om man ger drömmar utrymme, är då ”Fannydona” redo som joker redan sommaren-27?
Eftersom Anvegård lämnades utanför truppen den här gången, så är väl Kafaji det naturliga valet, i alla fall mot Serbien? Hon gjorde ett piggt inhopp i Belgrad, men jag har inte sett henne i klubblaget. Om Anvegård (efter operationen) är tillbaka i sin fina höstform inför nästa samling vore hon en lämplig ersättare. Hon har flera av Asllanis styrkor: god spelförståelse och bollbehandling, målsinne, bra skott och en fantastisk passningsfot, hög arbetskapacitet, rutin och ledaregenskaper (ny kapten i Häcken).
Anvegård är dessutom samspelt med Schröder och Bah och lär kunna sätta dem i bra lägen. Mot Italien och Serbien agerade Schröder mer framspelare, utan att komma till egna målchanser. Då blir det förstås svårt att göra mål. Samtidigt är Blackstenius i bra form och jag ser henne gärna starta mot Danmark. Tillsammans med Schröder, om möjligt?
Kul att Beata Olsson är med i truppen, hon känns som en vass inhoppare. Efter matcherna mot Frankrike i höstas tyckte många att Ijeh låg bra till för att ta en startplats i landslaget. Har inte hört något om hur det har gått för henne i sin nya klubb, förutom att hon har fått sparsamt med speltid. Hur man stoppar Harder, utan Björn och Eriksson, är en annan fråga.