I dag har Peter Gerhardsson presenterat sin först landslagstrupp efter EM-slutspelet. Jag hade förstås räknat med att han under presskonferensen skulle komma med en tillbakablick på mästerskapet. Men att den tillbakablicken delvis skulle handla om den här bloggen var väldigt överraskande.
Men det är självklart med viss stolthet jag noterar att Gerhardsson dels konstaterade att bloggen är bra, dels hänvisade till min analys av semifinalförlusten mot England.
Efter funderingarna kring EM presenterade Gerhardsson också en trupp till VM-kvalmatchen mot Finland den 6 september. Truppen bestod till 20/23-delar av samma spelare som var med i mästerskapet i England.
Två av de tre som var borta var väntade i Hedvig Lindahl och skadade Caroline Seger. Dessutom ställdes Sofia Jakobsson över för att hon skall få chansen att på allvar spela sig in i sitt klubblag, San Diego Wave.
Sedan hon kom till den amerikanska ligan i våras har hon ännu inte spelat någon hel match. Hon har åtta starter, där hon samtliga gånger blivit utbytt, samt fem inhopp. De två senaste matcherna har hon fått börja på bänken.
I helgens 3–1-seger mot Houston Dash blev hon inbytt i 69:e minuten. Och på slutet gjorde hon sitt första mål i NWSL:
Nu får alltså Jakobsson stanna i San Diego för att försöka ta laget till semifinal i superjämna NWSL. I en haltande tabell ligger laget just nu på den andraplats som innebär direktplats till semifinalen.
Men det är bara sju poäng mellan serieledande Portland och åttan Orlando Pride. Och sex lag går till slutspel. Så San Diego vill garanterat ha kvar så många spelare som möjligt i seriespurten.
För övrigt består ju NWSL av tolv lag i år. Och avståndet mellan serieledarna och jumbon är bara 16 poäng när lagen spelat mellan 15 och 17 matcher. Vi tycker ju att damallsvenskan är jämn. Men här är avståndet mellan ettan och tolvan hela 31 poäng.
Noterbart i övrigt i NWSL är att fjolårets mästarlag Washington Spirit ligger näst sist med bara en seger på 16 matcher.
Ursäkta för ämnesflykt, för det här blev en lite större utvikning från den svenska landslagstruppen än tänkt. Tillbaka till truppen. De tre som ersätter i truppen är Emma Holmgren, Filippa Curmark och Madelen Janogy. Tre ganska väntade val.
Det som var lite kul var att Gerhardsson även tog med två talanger för obeservation. Hanna Wijk och Matilda Vinberg får chansen att träna med A-landslaget i några dagar innan de ansluter till U23 för match mot Spanien i Jönköping den 5 september.
Från Sverige till England. I går var det Ellen White som meddelade att hon har spelat karriärens sista match. I dag kom Jill Scott med samma budskap. Mittfältaren meddelade att hon gjort sin sista djupledslöpning och gjort sin sista bollvinst. I en känslosam avskedsintervju säger 35-åringen att EM-finalen på Wembley var värd allt det jobb hon lagt ner under 30 år som fotbollsspelare.
Det är förstås läge att gratulera Jill Scott till en fin karriär.
Ungefär samtidigt som Scott släppte sin nyhet kom en väldigt mycket jobbigare från England. Det var Chelseas tyska stjärnmålvakt Ann-Katrin Berger som meddelade att hon fått tillbaka sin sköldkörtelcancer. 31-åringen påbörjar omgående behandling.
Man har ju förstås hoppats att Zecira Musovic skulle få större förtroende i Londonklubben. Men det var ju verkligen inte på det här sättet.
I morgon har vi en riktig prestigematch i damallsvenskan när Rosengård tar emot Häcken. Min tanke är att jag skall göra en liten utflykt till Malmö IP för att se den godbiten. Med två ombyggda lag finns det ganska mycket att kolla lite extra på.
En blogg om internationell damfotboll 
Apropå Sofia Jakobsson och NWSL, hur står sig egentligen den amerikanska proffsligan mot dem bästa europeiska ligorna i England, Spanien, Frankrike och Tyskland. NWSL är ju onekligen mycket jämn, alla kan mer eller mindre slå alla, och det är många stjärnspelare, framförallt amerikanska men också utländska. På så vis håller kanske ligan hösta klass men matchar exempelvis Portland Thorns och OL Reign topplagen i CL som Barcelona och Lyon?
Johan kommer säkert att svara på det här. Men jag tycker att den matchade topplagen i UWCL för ett par år sedan, men att upprustningen i Europas toppklubbar de senaste 2-3 åren har varit så enormt att de flesta inte längre gör det. Men med det sagt är jag övertygad att Portland eller Washington skulle jogga hem Damallsvenskan och ge de allra flesta klubbarna i Frankrike, Spanien och England en väldig bra match dock inte Lyon eller Barcelona och kanske inte heller Wolfsburg som allt mer liknar ett tyskt landslag i grönt.
Min bild är ganska identisk med Rainers. Det är ju lite svårt att jämföra eftersom de europeiska och amerikanska topplagen bara möts i träningsmatcher, aldrig i riktiga tävlingar.
Det finns en träningsturnering som heter Womens International Champions Cup där Lyon mött de bästa lagen från NWSL fyra gånger sedan 2018. Där har Lyon vunnit två av turneringarna, medan de amerikanska lagen vunnit två. Den turneringen spelas dock under sensommaren, alltså mitt i NWSL-säsongen, vilket ger de amerikanska lagen viss fördel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Women%27s_International_Champions_Cup
Något som NWSL är överlägset bäst på är publiksiffror. Hittills i år har ligan ett publiksnitt på 6 428. Den siffran kommer att öka nu när ligan närmar sig avgörande. Det är siffror som ligorna i Europa bara kan drömma om. Det är svårt att hitta statistik på publiksiffror i Europa. Men jag tror att engelska WSL var bäst förra säsongen med 1600 i snitt.
https://soccerstadiumdigest.com/2022-nwsl-attendance/
Matcherna i NWSL spelas på stora arenor medan en mycket stor del av matcherna i de europeiska ligorna spelas på träningsanläggningar eller småarenor.
Jag kanske har fel men sättet att spela fotboll skiljer sig ganska mycket mellan Europeiska ligor och nwsl?! Såg lite av en träningsmatch mellan Chelsea och Portland Thorns som för tillfället är ett topplag där. I Europa tycker jag Chelsea är ett av de lagen som spelar det rakaste anfallsspelet. Men det var inget mot vad Thorns gjorde. När de bytte in sina bästa anfallsspelare så gick det sjukt fort i djupled, och det tempot som dem spelade i har jag inte sett i Europa. Det var tidiga bollar i djupled och Chelseas backlinje hade det jättetufft att stå emot det.
Känslan är att det är ett mer tekniskt och possessionspel i Europa generellt och mycket rakare och mer tempo i nwsl.
Jag kan tänka mig att det är därför nwsl passar bättre för vissa spelare än andra. För spelare som Press, Morgan, Jakobsson eller Rose Lavelle passar de bättre i en liga där det är mycket fart och böljande spel. Lavelle och Press hade inga lyckade sejourer i WSL. Jakobsson har haft det tufft att få speltid här i Europa också men får spela mer i USA. Det är bara en teori😀
Der er også samtidigt trænings turneringen The Womens Cup, som OL Reign vandt over Racing Louisville FC 2-1.
Ydeligere deltagere var Milan, Tottenham (Europa), Club América (Mexico) og Tokyo Verdy Beleza (Japan).
Tokyo blev 3’er.
Men som nævnt er det træningsturneringer og resultaterne skal derfor tages med et gran salt.
Flot at Portland er blevet overhalet af den nye pige i klassen Angle city m.h.t hjemmepublikum.
Jag var på plats och tittade på NC Courage mot Chicago Red Stars i söndags. Blev inte imponerad av spelet. Kändes som matcherna i damallsvenskan ofta är på lite högre nivå. Det blev kanske mer direkt spel men många dåligt slagna passningar. Debinha var bra men krigade mot 2-3 spelare utan understöd. Kerolin var en besvikelse men hon assisterade till sista målet. WakeMed Soccer Park ska rymma 10000 och det lär ha varit lite drygt 3500 där men det kändes inte så trots speakerns uppmaningar att ”make som noise” vid NC:s hörnor. Kändes väldigt basebollarenamässigt och kanske hade fungerat lite bättre om det inte kom jättelångt innan hörnan skulle slås… Dagen efter streamade jag Vittsjö – Eskilstuna och tänkte, fasen det kanske inte var så dåligt ändå 😉