Dagens nyhet i Damfotbollssverige är Fotbollskanalens enkät kring sexuella trakasserier i damallsvenskan.
Av de 53 spelare som har svarat uppger 18 att de har utsatts för sexuella trakasserier eller kränkningar i fotbollssammanhang. 17 har utsatts av män, medan två har utsatts av kvinnor.
Granskningen kommer alltså att fortsätta i ytterligare några dagar. I dag har bland annat förbundet och EFD uttalat sig.
Med tanke på allt man fått veta om sexuella trakasserier inom olika områden här det här resultatet inte på något sätt förvånande. Faktum är att jag tyckte att ämnet försvann från dagordningen ovanligt snabbt i slutet av november, när det kom upp genom den här artikeln. Men vaket av Martin Petersson och Fotbollskanalen att inte släppa taget om frågan, utan att gå vidare med den. Det blir intressant att se vad de har att berätta kommande dagar.
Fotbollsmässigt är det alltså fransk toppmatch i kväll, Lyon–Montpellier. Har jag fattat rätt sänds den av franska Eurosport 2 samt franska kanal 4.
I Lyons matchtrupp saknas både backstjärnan Wendie Renard och skyttedrottningen Ada Stolsmo Hegerberg. Norskan har problem i baksida lår och var inte heller med i truppen i förra helgens cupmatch mot Yzeure. Renard skall vara fotskadad. I Lyon saknas även amerikanska nyförvärvet Morgan Brian. Här är truppen:
Och i Montpellier startar alla de tre svenska spelarna:
Tillbaka till Sverige. Här är ett klipp med målen från Eskilstunas 2–1-seger borta mot Hammarby:
Slutligen skrev jag redan när Göteborg presenterade Olivia Schough som nyförvärv att hon var en kanonvärvning av klubben, eftersom hon är precis den personlighet som KGFC och damfotbollen i Västsverige har saknat. Ännu så länge stämmer det bra. Schough har redan synts i långintervjuer i båda de stora Göteborgstidningarna. Här är en länk till GT:s intervju med henne.
En blogg om internationell damfotboll 
Hoppsan, det kom snabbare än jag trodde.
En av Sveriges mest kända så kallade ”grävande journalister”, Janne Josefsson, sa vid ett tillfälle att TV är ett ”känslomedium” och det är lätt att hålla med. Det Josefsson och hans kollegor, liksom nu Fotbollskanalen (FK), gör är att spela på människors känslor. De gör det genom att använda förstärkande ord och hänvisa med statistik till sin egen undersökning. De vill få läsare/tittare att uppröras över det som presenteras. Det är första klassens indignationsjournalistik.
Att trakasserier av olika slag förekommer inom damfotboll är ingen nyhet i sig, inte heller i samhället i övrigt. Så vad är då nyheten? Jo, naturligtvis att det framställs som att det är SÅ vanligt och mycket vanligare än NÅGON kunde tro. Därmed inte sagt att det inte är allvarligt och att det inte förtjänar att undersökas, uppmärksammas och åtgärdas. Det är till och med så potentiellt allvarligt att det förtjänar en betydligt bättre undersökning än den Fotbollskanalen presterat. Vägen ligger öppen för EFD och/eller SvFF.
I dessa tider av fejkade nyheter, alternativa fakta och filterbubblor i kombination med ett ohämmat kommunikationsflöde finns ännu större anledning än tidigare att vara skeptisk till vad som presenteras som ”sanningar”. Det gäller särskilt när den som vill framföra något understödjer sina argument med statistik och siffror, eller låter hela argumentationen utgöras att statistik och siffror. En slaskig tabloid- och indignationsjournalistik har med FK:s undersökning och publicering firat nya triumfer.
Så till undersökningen och hur den presenterats. Det finns en mängd saker att ta upp när det gäller enkäter och jag ska bara ta några axplock. I enkätsammanhang brukar en hög svarsfrekvens vara ett av flera kriterier på hur trovärdig undersökningen är. I det här fallet är det en hög svarsfrekvens på 88%, dvs 53 av 60 möjliga svar. Samtidigt är det bara ca 20% av spelare i DA 2017 som nåtts av enkäten, om vi utgår från att det totalt finns ca 250 spelare. Det är alltså ingen totalundersökning och därmed går det inte heller att på något enkelt sätt att översätta det aktuella stickprovet till hela populationen spelare i DA. Det går alltså inte att exempelvis säga att det i verkligheten är fem gånger så många spelare som blivit utsatta (90) som de nu rapporterade 18. Det SKULLE till och med kunna vara så att INGEN annan blivit utsatt, även om det kan ifrågasättas. Bara för att illustrera vad bollande med procentsatser, som FK gärna ägnar sig åt, istället för faktiska tal/personer kan innebära: då är det kanske ”bara” 7,2% av spelare i DA som blivit utsatta, inte de 34% som FK så gärna tar upp. FK använder i sin presentation på ett försåtligt sätt konsekvent procentsatser, höga eller låga, för att driva sin tes om det otäcka. Det blir kanske inte lika hemskt om de skrev att det var tre spelare – istället för 30% av 20% av 40%?
Hur presenterades undersökningen för klubbarna och för spelarna? Vilka spelare ”valdes” ut, eller fick de anmäla sitt intresse? Fanns det några riktlinjer för vilka spelare (yngre, äldre osv) som enkäten skulle ”vidarebefordras” till? Var det endast svenskspråkiga spelare som fyllde i enkäten? Vilken betydelse lägger FK i ”sexuella trakasserier” och ”övergrepp” och framgår det som ingress till enkäten? Lägger spelarna samma innebörd i dessa begrepp? Vad det de spelare som kände mest för frågan och undersökningen som svarade? Vad kan det ha inneburit för vilka svar som gavs? Genomförde spelarna enkäten enskilt och/eller diskuterade de innebörden av frågorna med varandra? Vad kan det ha inneburit för vilka svar som gavs? Ställde sig FK dessa och liknande frågor och/eller svarade på dem?
Ur aktuellt siffermaterial går det att lyfta fram helt andra saker och dra andra slutsatser än de FK gjort. När FK redan i ingressen konstaterar att det är ett ”utbrett problem”, att ”många utsatts” och att det ”larmar om en stor problematik” är det inget annat än att fånga flugan/läsaren på ett klibbigt papper. Sans, sanning och trovärdighet står inte högt i kurs tydligen. Samtidigt som FK starkt riktar in sig på klubbarna i DA, så är en del frågor konstruerade på ett sådant sätt att det inte går att avgöra vad spelaren svarat på. Det finns helt enkelt för mycket i frågan. I exempelvis fråga 3 talas det om både förening, landslag och andra sammanhang där de varit ”på plats i egenskap av fotbollsspelare” – ja, när är man det och när är man inte det? I samma fråga (om sexuella övergrepp) där fyra spelare svarat att de blivit utsatta för detta markeras antalet av 22 röda kvinnosymboler, inte fyra, varför? Det efterfrågas inte heller, som i tidigare fråga om sexuella trakasserier, någon precisering av övergreppets art (fullbordad våldtäkt, våldtäktsförsök eller något annat). Därmed får svaret inte heller samma informationsvärde som de tidigare svaren. Detta trots att det är det allvarligaste fallet.
De här invändningarna kring FK:s ”omfattande undersökning” (som de kallar den) kan göras betydligt mer omfattande, men jag ska avsluta strax. Undersökningens och presentationens trovärdighet minskas avsevärt genom de exempel jag tagit upp ovan. Det saknas dessutom en analys värd namnet och en öppning för att undersökningens resultat går att tolka på ett annat sätt än det nu presenterade. En nybörjarstudent skulle inte fått genomföra den här undersökningsenkäten IRL, än mindre blivit godkänd. Det absolut snällaste jag kan säga till Fotbollskanalen är: allvarlig fråga, nu kan det bara bli bättre…
Jag noterar, aningen förvånad, att jag är – i det närmaste – helt överens med ”The Observer” i detta fall. Sedan vill jag framhålla två saker: Jag är inte statistiker eller expert på enkäter. Jag vill heller inte förringa Fotbollskanalens scoopliknande undersökning, man är förhoppningsvis ute i ett hedervärt syfte, även om det luktar ”hänga-på-trenden” lång väg.
Detta med statistik… Går du ut på sta’n och frågar tio personer över 65 år om de någon gång har blivit dåligt bemötta när de varit ute och handlat kanske tre till fyra svarar ”ja” på frågan. Alltså känner sig 30-40% pensionärer drabbade. I en annan snabbenkät blir kanske svaren uteslutande ”nej”, = 0% procent, med andra ord. Procentsatser imponerar dock alltid och gör sig bra i tryck!
Det elementära inom mer eller mindre ”vetenskapligt” upplagda undersökningar är ju att ju större urvalsgrupp(er), desto större relevans och säkerhet i resultat. Om ALLA spelare i Damallsvenskan plus Elitettan deltog i en liknande undersökning som den Fotbollskanalen redovisar skulle förmodligen kontentan av det hela skilja sig på ett eller annat sätt, antingen glädjande positivt, eller nedslående negativt.
Håller med om att det finns många frågetecken kring de slutsatser som dras ifrån enkäten.
Men grejen här är väl att det finns spelare som upplever sig utsatta för sexuella trakasserier inom fotboll, och att frågan kommer upp på agendan.
Huruvida det ”bara” är 18 spelare, eller om det är 35-50 procent av spelarna, tycker jag inte har så jättestor betydelse. Oavsett vilket är det ett problem, och det viktiga är att det lyfts upp i den offentliga diskussionen. För då kanske man kan hitta sätt att i alla fall komma åt delar av problemet.
”Hund bet man” är ingen nyhet. ”Man bet hund” är däremot en nyhet. Fotbollskanalens (FK) ”scoop” liknar mest det första, ingen nyhet. Däremot är det något att tala om och det hade FK kunnat uppnå på många olika sätt utan att så starkt luta sig mot sin undersökning/enkät.
Det framstår som att FK var ute efter att bevisa något, snarare än att med öppet sinne undersöka något och med lika öppet sinne se vad som framkommer. Det handlade om att hitta och presentera saker som var i linje med deras agenda. Hade det ens i tanken varit möjligt att sätta en annan rubrik, till exempel ”66 procent av spelarna i Damallsvenskan har inte utsatts för trakasserier”? Då blir det inte lika smaskigt, eller?
Åter till enkäten för ett ögonblick. Utöver de exempel jag tog tidigare finns mer att säga. I artikeln som presenterar enkätresultaten finns några utsagor från spelare. Naturligtvis är dessa sådana som stödjer FK avsikter. Frågan är på vilka av enkätfrågorna det fanns utrymme för så kallade fritextsvar. Några? Alla? Vilka? Och varifrån är citaten i artikeln hämtade? Flera frågor hade varit rimliga och naturliga om FK haft ett öppet sinne med sin enkät. Ett exempel är en fråga om spelarna skulle kunna tänka sig att ställa upp på en längre intervju/samtal för att bättre förstå vad som ligger bakom trakasserierna, hur de upplevts och vad som skulle kunna göras. Det finns också etiska aspekter även i en anonym enkätundersökning. En fråga skulle kunnat handla om de spelare som blivit utsatta sökt/fått professionell hjälp. Om inte skulle det kanske till och med kunnat erbjudas. Då hade spelarna inte endast varit objekt för journalistiska lustar, utan tagits på allvar som människor. Det är alltså ingen oskyldig verksamhet att gripa in i människors liv och be dem medverka i en undersökning, särskilt inte med aktuellt ämne.
Det finns minst två andra problem med att den här undersökningen nu sprids. Det första hänger samman med och förstärks av vår kommunikationsteknologi. Det är väldigt mycket som delas och retweetas och som det ser ut i många flöden kommer bara någon enstaka mening med. Risken finns därför att det också sprids en bild av att ”många” utsatts för trakasserier, när det kanske inte alls är så. Ju fler gånger något upprepas, desto mer av ”sanning” uppfattas det ofta som.
Det andra problemet har att göra med nästa steg: tar man den här undersökningen på allvar och litar på resultaten, blir vissa åtgärder mer rimliga och tilltalande än andra. Om det inte görs betydligt mer seriösa och fler undersökningar kring frågan så finns det risk att undersökningar av låg kvalitet som den aktuella från FK utgör underlag för beslut. Det vore i bästa fall mycket olyckligt, i sämsta fall katastrofalt. De som fattar beslut kan då tyvärr lika gärna sätta ett plåster på en pulsåderblödning som ett avsnörande tryckförband på en skråma. Det har helt enkelt inte tagit sig tid att ställa en riktig diagnos eller, i det här fallet, undersöka saken på djupet och på flera olika sätt. Det här är för allvarligt för att journalistisk sensationslystnad och cynism ska få råda. Hur många stolta handlingsplaner har inte blivit hyllvärmare när de inte visat sig fungera i kontakt med en ofta mer brutal och komplicerad verklighet än vad som kunde förutses?
Så Johan, visserligen lyfter FK en viktig fråga, men de sänker den tyvärr samtidigt genom både enkätens konstruktion och sättet att presentera resultaten. Det är inte bara FK slutsatser som brister, i den mån de har några slutsatser, det är allt – hela vägen. Om man gör en så begränsad undersökning och med så många brister är i det i varje fall snyggt att vara lite ödmjuk i presentationen, men ligger kanske inte i uppdragets natur. Och jo, siffror eller antal spelare har betydelse även om ett fall är ett fall för mycket. Vi vet fortfarande ytterst lite om hur utbrett problemet är och hur djupgående det är samt vilka konsekvenser det får för de drabbade. Plåster eller tryckförband?
Till sist några tips till FK nästa redaktionsmöte – Läs Åsa Wikforss bok om Alternativa fakta och/eller lyssna på SVT:s Idévärlden om ni vill göra det litet lättsammare. Wikforss gästade den serien också, liksom en kollega till er – journalisten Lena Andersson, i söndags. Hoppas ni därefter vågar ”knåda degen” annorlunda nästa gång och att ni har kvar jobbet……
Mediekritik är sunt, men här tycker jag att du dribblar bort huvudfrågan med en onödig gör om, gör rätt-attityd.
Du skriver ”tar man den här undersökningen på allvar och litar på resultaten, blir vissa åtgärder mer rimliga och tilltalande än andra”. Men poängen skulle väl till exempel kunna vara att 42 personer (eller 79,2 procent om man så vill) uppger att klubben inte ens pratar eller arbetar med aktuella frågor.
Hade det inte varit värt att se den här undersökningen som ett avstamp eller en del i den viktiga diskussion om problem och lösningar som bör också och måste komma inom damfotbollen som en följd av #metoo? Hellre än att ännu en gång mästra medierna och avfärda allt med pekpinnar som bristande trovärdighet.
Mediekritik är inte bara sund, utan nödvändig och allt nödvändigare med den starka plattform och påverkansmakt medier har idag. De uppträder tyvärr alltför ofta nästan som självpåtagna och opportunistiska ”folkdomstolar”. Men kanske är mediekritiken bara ”sund” om den ligger i linje med den egna världsbilden och agendan? Jag tycker mediekritik principiellt alltid är av värde. Den här gången handlade det dock inte om någon generell mediekritik, utan om FK.
Jag dribblar inte alls bort huvudfrågan. Tvärtom är kritik mot FK undersökning och presentation ett sätt att rikta fokus mot just huvudfrågan, istället för mot ytliga och osäkra resultat av en svag enkät. Jag har också på flera ställen påtalat frågans dignitet. Om du uppfattar att jag haft och har ”en onödig gör om, gör rätt-attityd” så får du nog stå ut med det. Tyvärr går det inte att göra om eller göra rätt, skadan är redan skedd och förvärras för varje dag FK fortsätter med grund i sin undersökning och varje gång resultatet sprids på annat sätt. Det jag gjort är att peka på ett antal saker FK borde gjort med självklarhet, både i sin enkät och i sin presentation av resultaten samt också vad de skulle kunnat ha gjort för att öka informationsvärdet. Samtidigt är det ett erbjudande till andra att inte göra samma misstag, utan undersöka frågan som den förtjänar. Jag har dock inga illusioner om att någon på den punkten lyssnar eller läser särskilt uppmärksamt.
Visst kan det även i FK undersökning finnas en och annan tråd att nysta vidare i, men sammantaget är det ”mycket skrik för litet ull” i det de framför. De hade möjligheten att ”nysta” redan i den första artikel som presenterade enkätsvaren. Istället valde de att göra en försåtlig, platt och sensationslysten resultatrapportering.
Jag tycker att den som kritiserar något inte bara skall avfärda, utan också exemplifiera och precisera kritiken, så att den blir hyggligt begriplig, även för den som inte håller med. Det tycker jag att jag gjort. Om du tycker det förtjänar att klandras och avfärdas som ”pekpinnar”, så är det ditt val. I det här fallet ”mästrar” jag hellre än deltar i hyllningskören, men jag ansluter mig gärna till den – om och när det är befogat…..
Jag konstaterade redan i början av min första replik att mediekritik är sunt. Utifrån det ser du dig nödgad till en utläggning och konstaterar att medierna närmast är att likna vid självpåtagna och opportunistiska folkdomstolar. Måhända ett exempel på exemplifierad och preciserad kritik.
Oavsett är det alltså huvudfrågan och att vi verkar ha olika syn på vad den egentligen är.
För mig räcker det för närvarande med slutsatsen att ett antal spelare upplever sig i utsatta i olika situationer och att de flesta klubbar inte verkar ha dessa frågor uppe på bordet för att tycka att man kan ta undersökningen för vad den är med alla dess fel och brister, medan fokus framgent borde vara riktat mot problemet (som uppenbarligen existerar) och lösningar.
Att sedan klubbarna och diverse fotbollsorganisationer också har nytta av att ta reda på hur stort det faktiska antalet spelare som utsatts för sexuella trakasserier är må också framhållas. Men det är inte där nystandet bör fortsätta, enligt min mening.
Att jag alls skrev mer om mediekritik har bara att göra med att du förde det på tal och som en ingress till ditt påstående att jag genom denna ”dribblade bort huvudfrågan”.
Min kritik mot FK är hela tiden fokuserad mot huvudfrågan att det förekommer trakasserier av spelare. Kanske har du uppfattat min kritik mot FK som att jag sett detta som huvudfrågan, vilket det naturligtvis inte är. Kritiken mot FK är bara ett medel för att belysa huvudfrågans dignitet. Jag är inte alls säker på att vi ser olika på huvudfrågan. Däremot kanske vi ser olika på hur den ska utforskas och hanteras och i vilken ordning det ska ske.
Du skriver att fokus framgent borde vara riktat mot problemet. Det håller jag med om ifall det innebär att på allvar och på djupet undersöka vari problemet består innan långtgående åtgärder (eller lösningar) vidtas. Risken är annars att man missar målet och gör saker som är föga verkningsfulla. Det utesluter inte att de som har ledande positioner inom fotboll nationellt och på klubbnivå snabbt tar ett par steg framåt (”brandkårsutryckning”) och agerar med omedelbara åtgärder. Det viktiga är dock att det inte slutar där eller att dessa omedelbara åtgärder av slentrian eller liknande skäl permanentas. Hållbara och långsiktiga lösningar och förhållningssätt måste stå på en gedigen grund där problemet/huvudfrågan belysts och utforskats på ett allsidigt och djupgående sätt, vilket kräver viss tid och arbetsinsats. Det är precis där ”nystandet” bör fortsätta och följa parallellt och i kontakt med eventuella omedelbara åtgärder. Genom att klubbar och förbund erbjuder sig att ta hand om de drabbade skapas också underlag för ett framtida robust beslutsunderlag. På köpet får man också en indikation på hur utbrett problemet är i Damallsvenskan och Elitettan (om vi nu bara håller oss till elitnivån). En uppföljande kartläggning av omedelbara åtgärder kan dessutom utgöra en del i ett beslutsunderlag för en långsiktigt och hållbar hantering i framtiden.
Och ”FH” – jag såg mig inte ”nödgad” – den här gången heller…..