Gerhardssons revolution – nio nya spelare

In: Zecira Musovic, Nathalie Björn, Mia Carlsson, Amanda Ilestedt, Petra Andersson, Lina Hurtig, Tove Almqvist, Johanna Rytting Kaneryd och Marija Banusic.

Ut: Emelie Lundberg, Hanna Glas, Elin Rubensson, Emma Berglund, Lisa Dahlkvist, Josefin Johansson, Olivia Schough, Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.

Nio nya spelare av 23 jämfört med EM-truppen. Peter Gerhardsson sätter verkligen sin prägel på den svenska landslagstruppen från dag ett. Han skickar tydliga signaler genom att inte ta med Schelin till varje pris. En frisk och formstark Lotta Schelin är absolut en tillgång i landslaget, men när hon är halvskadad finns det bättre alternativ.

Kommentarerna kring Lisa Dahlkvist visar att hon måste höja sig flera snäpp för att vara aktuell. Och det köper jag också, Dala har inte glänst i år.

Totalt sett gillar jag verkligen de namn Gerhardsson har tillfört, det finns mycket framtid i det gänget. Där finns såväl boll- som spelskicklighet. Det är helt enkelt en fräsch trupp.

Bland de som plockats bort är jag nog ändå mest förvånad över att Rubensson inte är med. Hon var rätt misshandlad under Sundhages ledning, flyttades runt på diverse olika positioner. Jag trodde nog att hon skulle få en (ytter-)mittfältsplats i Gerhardssons trupp.

Även om vår nya förbundskapten inte pratar i termer av 4–4–2 eller 3–5–2 utan mer om roller, så var ju känslan tydlig att han kommer att utgå ifrån något som i varje fall liknar 4–4–2.

Han pratade ju om att han hade tagit ut tre målvakter (Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Musovic), två högerbackar (Jessica Samuelsson och Björn), två vänsterbackar (Jonna Andersson och Carlsson), fyra mittbackar (Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Ilestedt), fyra centrala mittfältare (Caroline Seger, Kosovare Asllani, Petra Andersson och Hanna Folkesson), fyra yttermittfältare (Hurtig, Rytting Kaneryd, Almqvist och Julia Spetsmark) samt fyra forwards (Banusic, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö samt Mimmi Larsson).

Som synes är det ju framför allt på yttermittfältsplats som han rör om rejält. Där har han tagit med fyra spelare som totalt står på tio A-landskamper.

När det gäller Caroline Seger var Gerhardsson tydligt med att hon är tänkt att spela i en mer tillbakadragen roll på det centrala mittfältet. Hon är alltså inte tänkt som någon offensiv kreatör.

Det blir väldigt spännande att se hur startelvan kommer att formeras, samt vilket spelsätt som laget kommer att ha. De frågorna får vi vänta på svar på i ytterligare några veckor.

Det finns ju för övrigt chans att det blir rätt intressant vid varje uttagning framöver. Gerhardsson brukar ju vara en tränare som utgår ifrån spelsätt, och som anpassar sin elva efter kvaliteten på motståndet. Därmed kan det bli rätt stora omkastningar både i trupp och elva. Men det är en framtida fråga.

Tillagt i efterhand: Vid en närmare analys av truppen utesluter jag inte att Sverige kan välja ett 3–5–2-upplägg framöver. Två av ytterbackarna är ju i grunden mittbackar och flera av yttermittfältarna är ju spelare som ibland huserar på innermittfältet. Så kanske, kanske att Gerhardsson mörkade lite för att berätta om förändringen för spelarna först?

41 thoughts on “Gerhardssons revolution – nio nya spelare

  1. Min första tanke var att det är otroligt mycket folk runt landslaget. Det kostar väl en hel del 🤔 Annars uttagningen var ju mycket nytt men Peter är kunnig så det är väl inte mycket att säga om. En bra trupp som säkert kommer att gå väldigt bra. Saknar kanske Elin Rubensson, Hanna Glas, Emma Berglund men så är det.

  2. Visst tändes det en strimma av ljus i landslagsmörkret? Gerhardsson ger, inte minst genom sin uttagning, intryck av att vara rätt osentimental och praktiskt orienterad. Det närmaste Sundhagespråk han kom var väl att spelare skulle börja ”lysa”.

    Jag tycker kanske det är litet för tidigt att tala om ”revolution” även om nyorienteringen är tydlig. Däremot blir det smått revolutionerande om han sätter någon/några av ”de gamla” på bänken till förmån för de nya och nyaste. Får exempelvis Carlén eller Musovic spela istället för Lindahl i någon av VM-kvalmatcherna? Inbördeskrig…..?

    • Nog är det väl en liten revolution att Lotta Schelin och Olivia Schough står utanför truppen?

      Även om en skada påverkar i Schelins fall var ju Gerhardsson tydlig med att det var hans val att inte ta ut henne. En tydlig markering om att ingen är ovärderlig, utan att alla måste vara friska.

      Det blir intressant att se hur elvan kommer att se ut. Det brukar ju ta rätt lång tid att spela in en ny elva. Så undra hur många förändringar Gerhardsson vågar göra. Med Dahlkvist, Schelin och Schough borta är ju i alla fall 2,5 spelare från EM-elvan redan borta till första VM-kvalmatchen.

      När det gäller målvaktsfrågan hoppas jag att Gerhardsson spelar med starkaste möjliga alternativet i tävlingsmatcherna, alltså Lindahl. Däremot hoppas jag att Carlén och Musovic ges rejäla chanser i kommande träningsmatcher.

      • Tycker nog ändå att revolution är att ta i. Större hänsyn till form och mindre till gamla meriter känns som en bättre beskrivning. Har inte 100 koll på alla tidigare trupper men är det någon som är riktig debutant? JRK? Håller dock med om att truppen andas förnyelse både vad gäller kriterier och val. Mer revulsionärt hade det varit med tex Emma Holmgren, Sandra Adolfsson, Ellen Löfqvist.
        Viktigast av allt och det jag hoppas mest på är att vi får in tillräckligt med kunskap för att långsiktigt bygga ett eget spel med en tydlig spelide

      • Ska det ske en generationsväxling bland målvakter måste de yngre också ges möjlighet att spela i tävlingsmatcher, förr eller senare. Hur bra en målvakt än är i en träningsmatch, så är det inte ”skarpt läge” som i en tävlingsmatch. Vore det inte orättvist mot den som ska ta över efter Lindahl att endast fått spela träningsmatcher? Det är i varje fall ett märkligt sätt att visa förtroende för en så viktig spelare som en blivande landslagsmålvakt. Vem som är det starkaste alternativet av de nu uttagna Carlén och Musovic lär inte heller synas förrän de ställs på prov i tävlingsmatcher. VM-året 2019 fyller Lindahl 36 år. Visserligen brukar en målvakt kunna ha en något längre karriär än utespelare, men jag tycker det vore önskvärt med minst en kvalificerad ny målvakt redan under VM. Två år är inte särskilt lång tid för att komma dit, särskilt med tre konkurrenter om matchtillfällen. Musovic måste i ett första steg göra det Lindahl gjorde en gång – lämna Malmö och hitta ett lag där hon blir given förstamålvakt. Det inser säkert både hon och landslagsledningen. Samtidigt förstår jag, givet de problem Rosengård haft på målvaktssidan, att de vill behålla henne.

  3. Konstaterar att truppen domineras av Linköping, spelare som mer eller mindre fått sitt genombrott och fostrats i klubben, och/eller spelar där nu. Äntligen, det tog sin tid. Nu återstår det också att se om man kan spela som Linköping också. Samt implementera en linköpingsmodell i landslaget för utveckling av spelare, i samarbete med klubbarna. Så att vi kan få en kontinuitet över tid. Nu har Gerherdsson/Wikman verkligen något att bygga på. Hoppas att övriga ledningen uppe i Solna är med på detta nu, så att det inte blir mer konstigheter i svensk fotboll.

    Alltså, med fokus på fotboll; på spelet och passningsspelet och på de spelare som klarar av detta spel.

    • Eftersom Linköping sedan 2013 värvat i princip alla de större talangerna från Sveriges olika F19-landslag är det ju fullt logiskt att det numera är många med LFC-koppling i A-landslaget. Men visst, LFC har gjort ett jättebra jobb med att förädla de olika talangerna.

      När det gäller spelsätt är jag övertygad om att Gerhardsson och Wikman har en väl genomtänkt idé.

      • Linköping har med känsla värvat de bästa spelarna, ja. Ända sedan Segers dagar (var det 2004?) och låtit dem blomma ut. Från talang till, i många fall, världsspelare. 8/11 i startelvan i EM-kvartsfinalen. Men glöm inte spelet, glöm inte viljan att spela 4-3-3, offensivt med possession. Ingen i Sverige har gjort det så bra någonsin, som Linköping gör nu och gjorde förra året. Över hela planen, från kant till kant, av unga spelare (inte sådana som nu troppar av).

        Inte heller alla talanger, väldigt många finns och har funnits i de andra klubbarna, men de har inte blivit något, på en världsscen. Det är snarare som så att du lägger märke till att de är talanger, eller att de var det, först när de fått ordentlig skolning i Linköping och blommat ut.

        Måste säga Rydén att din tydliga bias mot Linköping och i de flesta fall för Rosengård är besvärande, den ställer till det så pass att åtminstone jag tycker att dina i övrigt genomarbetade och klarsynta artiklar tappar i objektivitet. Det är också att göra fotbollssverige en otjänst.

        Men så är det i journalistsverige, det är Rosengård, Seger och Schelin, det handlar om. Tycker dock att en bloggare bör kunna ta ett steg bort från det.

      • Det här var ett intressant inlägg. Först och främst är det rätt självklart att supportrar och reportrar inte håller med varandra om allt.

        Och det stämmer att jag inte är någon Linköpingssupporter. Men, och det är ett stort men, jag är inte heller supporter av någon annan svensk damelitklubb. Utan jag försöker se neutralt på klubbarna, lyfta fram vad som är positivt och negativt hos dem.

        Jag håller med om att LFC har spelat fin fotboll de senaste åren. Men det innebär inte att jag tycker allt som föreningen gör är bra.

        Kollar vi bilden av LFC som en framgångsrik förädlare av talanger är min uppfattning att det inte är något som klubben valde av fri vilja, utan den blev tvingad till det av ekonomiska skäl. Dock håller jag med om att man gjort det väldigt bra de senaste fem åren. Väldigt bra.

        Däremot är jag fortsatt skeptisk till hur LFC jobbar med flickfotbollen. Den här bloggen riktar sig mot elitfotboll, och det faddersystem som hyllas av folket kring LFC har ännu inte lett till några elitspelare. Det kanske kan bli succé över tid, men jag är tveksam. Jag tror att kvaliteten på träningen för unga talangfulla flickspelare behöver höjas på daglig basis, och är tveksam till att det räcker med enskilda nedslag.

        Såvitt jag vet finns det väl ingen spelare i damallsvenskan i år med en klubb från Linköpings kommun som moderklubb. Det tycker jag är ett svaghetstecken. En orsak kan säkert vara att LFC hämtar in talanger från övriga Norden som hamnar i vägen för hemmaspelarna. När det gäller att fostra egna spelare är huvudkonkurrenten Rosengård klart vassare. I cupfinalen hade Rosengård exempelvis en egen produkt i startelvan (Ebba Wieder) plus att ytterligare en hoppade in (Andrea Thorisson Diaz). Den senaste egna produkten som spelade för LFC var väl Charlotte Rohlin, och det var länge sedan hon kom fram.

        Jag såg dock att LFC nu har en spelare i ett av flicklandslagen, det är positivt. Men jämför man med övriga damallsvenska lag är det ändå bara Göteborg som har en sämre flickverksamhet än LFC.

        Det tycker jag är väldigt synd. För det finns kompetens i klubben och jag tycker att LFC borde både kunna och vilja försöka lära ut sin fantastiskt sevärda fotboll till fler, att de borde försöka utbilda spelskickliga spelare från grunden. På den fronten ligger klubbar som LB07, AIK, Umeå, Piteå och Kristianstad med många fler långt före.

      • Vad kul med en om möjligt ännu mer enögd supporter än mig Ingmar 🙂 Även om jag håller med om en del av vad du skriver så är det faktiskt befängt att tillskriva samtliga talangers utveckling till Linköpings arbete. Ser man på spelare som Rolfö och Blackstenius så var de ungefär samma spelare när de lämnade som när de kom med skillnaden att man fått upp ögonen för dom från förbundshåll.

        Lindahl, Seger och Asllani utvecklades bra här men de hade sån enorm talang att de hade slagit igenom även i andra klubbars regi. Däremot tycker jag absolut LFC ska ha rejäl cred för den utveckling Samuelsson, Almqvist och Andersson haft och särskilt den sistnämnde som ankom som lovande forward, förädlades som yttermittfältare för att sen slå igenom som ytterback vilken ju också är positionen hon tagit i Landslaget.

        Vad jag däremot håller med dig om är att det på den här bloggen ofta påpekats hur överlägsen Rosengårds ungdomssatsning är och då uteslutande utifrån faktumet att de har flera lag längre ner i åldrarna i egen regi. Att LFC samtidigt i samarbete med Linköpings Kommun gjort ett jättejobb med andra lokala Klubbars flicklag i egenskap av att agera faddrar och inspiratörer verkar liksom inte betyda ett dugg i jämförelse vilket jag anser är att förminska betydelsen av hela den verksamheten.

      • Nu blev det för mycket till och med för mig……..Brukar med visst leende ta mig igenom era Östgötska självgodhet och beundra ert reservationslösa hjärta för LFC.
        Mycket bra utveckling har skett i LFC och man har haft förmåga att ta in gräddan av talanger från hela Norden. Med det urvalet vore det genant att inte fostra massor med landslagspelare. Hur många har man plockat in från egna led? Hur många kommer ens från närområdet?

        Trots att jag är väldigt lång ifrån Rosengårdsupporter vill jag ändå påstå att man fått fram betydligt mer egen talang därifrån. Och går jag till mina egna domäner tycker jag också att PIF, med Leif Strand och Stellan Carlsson i spetsen förtjänar viss erkänsla. Vi har inte muskler att köpa upp så många talanger med vi har massvis av norrbottenfostrade tjejer och dessutom har flera spelare vars utveckling hamnat lite i stå blommat ut i PIF och tagit sig till både landslag och etablerade föreningar som LFC………

        Försvara JR behöver jag inte göra – han hanterar själv den där typen av rallarsvingar alldeles utmärkt. Att han dessutom (tillsammans med Spelare 12) ger oss damfobollsintresserade massor av trevlig läsning och bra kommentarer behöver knappast påtalas på den här sidan.

        Nu är det bara att hoppas att PG verkligen lägger all kraft på att utveckla ett eget spel för landslaget så att vi efter flera års kräftgång börjar utveckla landslagsfotbollen igen. Får vi det kanske till och med spelar som inte kommer från LFC kan tillföra något…….

      • Okey, då, jag måste väl svara på den där, Martin. Först och främst, det förvånar mig storligen att du är både ledare i hejaklacken, analytiker av matcher, inklusive spelare/spelsystem och kännare av klubbens verksamhet. Allt med ackuratess. Ibland vet du mer än mig om mina egna erfarenheter, t.o.m. Stor förvåning.

        Tänkte vi kunde dela på uppgifterna. Men, men… vill du leka runt på alla fronter, så kan jag dra mig tillbaka…

        Jag har bara skrivit här (och i en annan blogg) för att balansera biasen mot Linköping och för i stort sett allt annat. Det enda jag vill påvisa är Linköpings fantastiska spel, framgångar och spelarutveckling de senaste åren. På ett balanserat sätt. Men det budskapet går inte riktigt fram.

        Dessutom har jag tyckt det varit synd att de många eminenta blogginläggen här och på den andra bloggen tidigare har fått så få kommentarer; jag har velat sätta fart på forumen (men då tycker en del att det bara är LFC-supportrar som skriver…hehe…).

        Och jag är verkligen inte enögd, det är fel att beskylla mig för det. Glöm det. Det passerar varken som skämt eller allvar, i min värld.

        Men ärligt: håll grytan kokande, det behövs, i forumen, men speciellt på läktaren – där du har din huvudkompetens (skulle jag säga).

      • Ser vi på dagens Landslagstrupp är det lite beroende på hur man ser på begreppet ”närområde” 3-4 spelare som LFC haft en rätt stor del i (Blackstenius, Samuelsson och Andersson är från Östergötland vilket definitivt får ses som närområde och sen har vi Almqvist som är från Nyköping vilket ju inte är fruktansvärt långt bort heller. Anledningen till att jag ser det som relevant att ge klubbar utanför storstäderna (Sthlm, Gbg, Malmö) ett större ”närområde” är att befolkningsunderlaget annars gör att storstadsklubbarna alltid vinner i en jämförelse vad gäller närproducerade spelare.

        Sen tror jag du missuppfattade mig lite PeE, jag menade inte att LFC är bättre eller ens jämnbra med Rosengård (eller LB som ju är bäst av Malmölagen) men från just denna blogg har LFC sagts vara direkt dåliga på talangutveckling vilket jag tycker är ett orättvist och felaktigt påstående.

        Vad gäller PIF så är jag själv väldigt imponerad över att man lyckas locka spelare utifrån ända upp till Norrland för att spela fotboll (!), det allena säger det mesta om hur bra verksamhet klubben måste ha. Här har ju för övrigt LFC en stor fördel geografiskt om man jämför då det är nära till ”allt” (utom möjligen Piteå) från Linköping och det underlättar förstås när man vill locka yngre spelare till laget.

      • Vill bara påpeka att liknande fadder verksamhet görs av andra klubbar också TROTS att de lagen tar en del av sin budget till egen flick/ungdoms verksamhet. Lfc har valt en annan väg.

      • Var nu inte så blygsam, glöm nu inte norra Småland med Vimmerby och Tranås (liksom Västervik), där väldigt många av invånarna hellre vill tillhöra Östergötland och som är hemorter för Asslani och blott sextonåriga superlöftet Wilma Thörnqvist (Asllani var bara sjutton när hon kom till Linköping). Det är också närområdet! Precis på samma sätt som, eller ännu mer, än Nyköping. Glöm heller inte landslagsspelarna Aronsson, Karlsson och Rohlin – från Linköping. Så vad är problemet?

        Men ni herrar som har så´n bredd på ert kunnande kan kanske hjälpa mig med att få publikrekorden i Damallsvenskan på plats. Officiellt räknas ju Linköping- Umeå (2008) som rekord med 9.413 åskådare på Folkungavallen. Men näst bästa publiksiffra i Damallsvenskan? En notering är Linköping-Rosengård (2016) på Linköping Arena med 6.221 åskådare. Det finns även en annan publiksiffra från Folkungavallen, tror att det var 2006?, på en bra bit över 5.000 åskådare. Men tittar man runt så är det istället Eskilstuna på Tunavallen som står angivet som tvåa på listan med en publiksiffra på 5.500 nånting…

        Har ni de rätta topplaceringarna? Johan Rydén? Var kan jag hitta en tio-i-topp- lista på de bästa publiksiffrorna i Damallsvenskan?

      • Jag har försökt hitta en topplista, men inte fått någon komplett. Dock har jag med hjälp av SFS (Sveriges Fotbollshistoriker & Statistikers Förening) fått fram följande siffror som samtliga i alla fall aspirerar på en topplista:
        6 713 Umeå–Malmö 2005
        6 312 Eskilstuna–Göteborg 2015
        6 221 Linköping-Rosengård 2016
        5 563 Eskilstuna-Rosengård 2015
        5 361 Linköping-Kif Örebro 2013
        5 221 Linköping-Umeå 2014

      • @ Johan Rydén 20:39

        Jag tycker fortfarande att du ger uttryck för lite negativitet mot Linköping, i ditt senaste inlägg. Läs det själv, det är ”väldigt synd”, ”skeptisk” osv. Jag vet inte ens om kopplingen till lokal flickfotboll är relevant i tråden – nej, jag tycker inte det. Ja, Rosengård hade en startspelare som var egen produkt, Linköping hade ingen. LFC har kanske en annan modell för ungdomssatsning, man har kanske inte råd (SvFF, var är ni?), det kanske inte finns tränarresurser. Det kan vara så enkelt. Det går att hitta något i alla klubbar, att kritisera, skulle jag säga (jag vet inte vad medelåldern ligger på i Rosengårds startelva och hur mycket man värvat från Eskilstuna under pågående säsonger, eller varför Mittag försökte filma till sig en straff och Riley, Troellsgaard och Nilsson, plus målvakt började maska fr.o m den 65´minuten, i senaste mötet på Linköping Arena, till och med Seger låg ner och vilade i slutet… men, men… så kan även jag hålla på och peka på oegentligheter). Och jag läser fler artiklar i arkivet, om bl a Linköpings matcher och konstaterar att det var motståndaren som var dålig, aldrig Linköping som spelade bra, precis som i den senaste artikeln om LFC-KIF, när Linköping spelade ut Örebro efter konstens alla regler.

        Vi vet att Aftonbladet, Expressen, Svt, Damallsvenskan, SvFF har Rosengård som sina favoriter och inte riktigt gillar Linköping. Det är upp-och-nedvända-världen när vi tittar på de faktiska resultaten, just nu, den senaste tiden; det är beklagligt och ej rättvisande.

        Jag tycker att det är synd att detta ska reproduceras in på bloggar (i den mån det nu gör det). Det vore bättre med en motvikt mot de de stora opinionsbildarna. Kanske är jag orättvis här, det får andra bedöma också, givetvis. Men det jag önskar är objektivitet, neutralitet och rättvisande värdesättning av Linköping. Jag tycker inte heller att allt klubben gör är bra. Det finns potential, men det kräver resurser. Jag är övertygad om att klubbledningen jobbar hårt med allt detta.

        Ditt avslutande stycke inger dock förhoppningar: ”För det finns kompetens i LFC och jag tycker att klubben borde både kunna och vilja försöka lära ut sin fantastiskt sevärda fotboll till fler, att de borde försöka utbilda spelskickliga spelare från grunden”. Ja, varför inte; det kan vara en relevant kritik, i sitt rätta sammanhang. Implementera spelsättet, attityden och kunnandet i hela staden.

      • Hej igen. Jag försöker verkligen förstå vad du är ute efter, men kan inte säga att jag lyckas.

        Jag tog upp flickfotbollen eftersom det är den punkt där jag är rejält kritisk mot Linköpings FC. Där tycker jag inte att klubben tar ett tillräckligt ansvar.

        I övrigt har jag inget emot Linköping, tvärtom. Faktum är att jag har läst om alla inlägg jag har skrivit efter EM-uppehållet, och jag fattar inte varifrån du har fått att jag skulle vara Rosengårdssupporter. Jag tycker nog att jag varit minst lika hård mot Rosengård som mot Linköping. Jag tycker nämligen inte att någon av klubbarna presterat speciellt bra efter EM. Det är min objektivt neutrala värdering av våra två svenska topplag.

        Men jag antar att du egentligen inte vill läsa objektivt neutrala texter, utan att din rättvisande värdesättning av LFC är en rakt igenom ohämmad hyllning, gärna kombinerad med en hattext om Rosengård. Men är du ute efter de texterna har du valt fel forum. Jag kommer att fortsätta vara kritiskt granskande av alla svenska elitlag, även din älsklingsförening.

      • Jag vet inte riktigt var denna kommentar hamnar i flödet, men den är främst riktad till Johan Rydéns kommentar 29 aug kl 18:29.

        Du skriver att LFC tvingades till att välja den väg de valt av ekonomiska skäl. Jag tror att bilden är mer komplex än så, även om ekonomin säkert haft betydelse. Det låter också lite märkligt att klubben blev ”tvingad” till att bli en ”framgångsrik förädlare av talanger”. Om vi ser LFC ur ett historiskt perspektiv bildades klubben som en uttalad elitförening efter att i form av föregångaren Kenty åkt hiss mellan dåvarande Söderettan och DA. Flick- och ungdomsverksamhet hade samtidigt en självklar hemvist i Kenty. Kenty var vidare närmast en ”farmarklubb” till LFC innan dörren med samarbetsklubbar stängdes. När F17 och senare F19-serier organiserades hoppade också LFC på det tåget liksom de flesta elitlag. Av och till spelar de yngsta LFC-spelarna i F19-laget och då och då flyttas någon från F19 upp till LFC;s elitlag på ”lärlingskontrakt”.

        Innan tränare Sjögren kom in i bilden hade LFC haft i snitt en tränare per år (lite beroende på hur man räknar), vilket självfallet inte borgade för kontinuitet och framtida utveckling. När Sjögren också blev sportchef startade nyorienteringen och den rekryteringsstrategi som i huvudsak ännu gäller – främst yngre och talangfulla spelare. Ett skäl till nyorienteringen var sannolikt också att de sportsliga resultaten inte var tillräckliga, trots värvning av namnkunniga spelare som Melis och DeVanna med flera. Nej, LFC har inte kunnat konkurrera med varken utländska klubbar eller med Rosengård om de mest etablerade spelare. Visst kan man säga att LFC gjorde en dygd av nödvändigheten under knapphetens kalla stjärna, men ekonomi var troligen långt ifrån enda anledningen. Med reservation för min ”historieskrivning” tror jag ändå några relevanta områden och motiv berörts.

        Det är inte helt enkelt att jämföra Malmö och Linköping varken geografiskt eller befolkningsmässigt när det gäller olika spelares härkomst och var de fått sin fotbollsfostran eller för första gången tillhört ett elitlag. Gissningsvis måste större delen av Östergötland räknas in om man ska jämföra med Malmö befolkningsmässigt. Om LFC:s väg med fadderverksamhet inom närområdet och målet att LFC ska vara det naturliga valet för (blivande) elitspelare i regionen samt den fotbollsprofil som nu startats i den nybyggda Arenaskolan (= Linköping Arena) kommer att falla väl ut är nog för tidigt att säga. Visst kan man hävda att LFC har ”beröringsskräck” med traditionella varianter som egen flickverksamhet, men samtidigt går det att se den valda vägen som ett nytt sätt att utforska hur klubben kan få fram elitspelare än just från den egna verksamheten.

        Hur ser det då ut i Rosengård (om det är den relevanta jämförelsen)? Följande yngre svenska spelare är listade i Rosengård enligt soccerway.com:

        1. Wieder (som du nämnde) säsonger 13-17, 2391 min speltid på 40 framträdanden vilket ger ca 60 min/framträdande. Wieder är för övrigt inte fotbollsfostrad från grunden i Rosengård och inte heller i LdB FC, utan i IFK Klagshamn. Tekniskt sett är således inte heller hon sprungen ur Rosengårds eller LdB:s egna led från början.
        2. Pennsäter 14-17, 552 min
        3. Persson 14-17, 186 min
        4. Filekovic 15-17, 58 min
        5. Sundqvist 17, 30 min
        6. Barth 16-17, 5 min
        7. Lyberg 16-17, 0 min
        7. Svensson 16-17, 0 min
        7. Plantin 17, 0 min
        Thorisson (som du nämnde) står listad för Island och med 2 spelminuter i DA 2015-2017.

        Wieder framstår här som undantaget. Övriga har fått ytterst lite eller ingen speltid alls. Sundqvist 21 år gick från 892 min speltid i LB07 2015 till 30 minuter halva 2017 i Rosengård. Vad indikerar då detta? Ja, självklart att Rosengård har ett betydande sparkapital. Det indikerar också att den undanträngningseffekt du nämner för LFC:s del (att nordiska talanger hamnar i vägen för hemmaspelarna) i minst lika stor utsträckning gäller i Rosengård. Det är självfallet inget konstigt, varken som tränare i Rosengård eller Linköping, att man vill ställa det mest konkurrenskraftiga laget på plan. Så länge Rosengård har ekonomi att göra ”prestigevärvningar” som Schelin och Seger med flera kommer även deras yngre spelare att ratas. Mer förädlingsvärde verkar det, i varje fall för närvarande, inte vara i deras flick- och ungdomsverksamhet, apropå egna ”produkter” på planen. I Rosengård är det dessutom ännu mer accentuerat att äldre spelare får företräde framför yngre (oavsett nationalitet) än i Linköping. Hellre en äldre utländsk eller svensk spelare än en yngre svensk, kort sagt. Yngre spelare får chansen till spel när skadeläget är besvärande i Rosengård. I LFC är det snarare jämngamla eller äldre som går in i sådana lägen.

        Sammantaget tycker jag att det finns betydande likheter mellan LFC och FCR i att (såklart) ställa bästa möjliga lag på planen. Utgångsläget är annorlunda men undanträngningseffekten är likartad, med skillnaden att det drabbar fler yngre svenska spelare hårdare i Rosengård i form av utebliven speltid. De respektive lagens val när det gäller flick- och ungdomsverksamhet och utfallet av detta är en fråga som ännu söker sitt svar. Vi får se – om fem, eller tio år…

      • Har egentligen inte så många synpunkter, mer än att jag håller med om formuleringen med tvång och framgångsrik inte var klockren.

        När det gäller Wieder och Thorisson har jag lurats av Rosengårds hemsida, där det står felaktig moderklubb på båda. Dock tycks både Wieder (se länk) och Thorisson (länk) ha kommit till Rosengård som tioåringar, vilket innebär att de räknas som egna produkter, även om de har annan moderklubb. Egen produkt är du om du fått din första spelarlicens i klubben. Dessutom innebär det att båda har varit i Rosengård under hela den period där man är som mest formbar som spelare eftersom man är mest mottaglig för nya lärdomar, 10–15 år.

      • Det var faktiskt ännu bättre/värre (stryk det som ej önskas) exempelvis 2009 med 7 från LFC och 3 från LdB samt 2010 med 8 från LFC och 5 från LdB. Då var det bara aktuell klubbtillhörighet, inte tidigare tillhörighet.

      • Det visste jag inte. Om det är så är det svårare att skapa en rättvisande officiell lista. Tror nog SvFF eller Damallsvenskan måste ta tag i situationen och göra viss statistik officiell (och visa upp den).

        Sedan skulle det vara bra med en artikel, på en blogg*, som beskriver och listar dels publikrekord och dels bästa publiksnitt. Det lyfter fram både klubbarna och Damallsvenskan.

        Alltså, så att det blir lite ordning. Nu beskrivs ju dagens publiksiffra i Malmö, på Swedbank stadion som Damallsvenskans näst bästa (7825). Stämmer verkligen det?

    • Som jag skrev så vill jag bara ha en opartisk och rättvisande värdesättning av Linköping – efter klubbens och lagets förtjänster. Har inget emot Rosengård. Eller Malmö (som stad). Tvärtom, jag känner mig alltid respekterad och välkommen där.

    • Tack, för de siffrorna!

      Jag har uppgifterna:

      

5 502 Linköping-Djurgården (2004)
      6 359 Linköping-Umeå (2004)
      9 413 Linköping-Umeå (2008)
      6 221 Linköping-Rosengård (2016)



    • Det skulle ge följande inofficiella lista (inte alls säkert att den stämmer, bör bekräftas från officiellt håll innan den är helt säker)

      (1) 9 413 Linköping-Umeå (2008)
      (2) 6 713 Umeå–Malmö (2005)
      (3) 6 359 Linköping-Umeå (2004)
      (4) 6 312 Eskilstuna–Göteborg (2015)
      (5) 6 221 Linköping-Rosengård (2016)
      (6) 5 563 Eskilstuna-Rosengård (2015)
      (7) 5 361 Linköping-Kif Örebro (2013)
      (8) 5 221 Linköping-Umeå (2014)
      (9) 5 502 Linköping-Djurgården (2004)

      Notera att Rosengård (mot LB07) går för publikrekord i Damallsvenskan på Swedbank Stadion, Malmö, 30 augusti.

      Sedan skulle det ju vara intressant att göra samma topplista över klubbarnas hemmasnitt i Damallsvenskan. Här är LFC´s två toppnoteringar (så vitt jag känner till):

      (1) 1 983, Folkungavallen, Linköping (2008)
      (2) 1 609, Folkungavallen, Linköping (2004)

      Här måste säkerligen både Eskilstuna United och Umeå IK (00-talet) ha ett bättre hemmasnitt över en säsong. Kan någon plocka fram en tio-i-top lista här också?

      • Ber er, alla eventuella läsare, att ta denna lista över publikrekord med en stor nypa salt, den är enbart preliminär. Att det finns ett rekord satt i Linköping 2008 stämmer, även antalet åskådare. Men placeringar efter stämmer antagligen inte, jag är nästan säker på att Umeå IK under glansperioden på 00-talet hade, åtminstone upp mot 8 000 på Gamliavallen, åtminstone i någon eller några matcher – det står klart för mig nu på morgonen. Det är bara det att det är så enormt svårt att få fram korrekta uppgifter vis sökningar på nätet. Jag har verkligen försökt, men hittar inget. Istället en hel del felaktiga uppgifter. Siffrorna för LFC från 2004 och 2008 finns på wikipedia. Jag tror faktiskt att de stämmer, om mitt minne inte helt sviker mig så fanns det några riktiga toppar just första året i Damallsvenskan (2004) och just 2008 när LFC var väldigt bra och hade ett av sina bästa lag någonsin.

        Obs: listan är inofficiell och preliminär, under utveckling!

      • Jag hittade en lista från LFC:s årsbok 2009 över tidernas nio högsta publiksiffror. Den såg ut så här:

        1) 9 413, Linköping–Umeå 2008
        2) 8 907, Umeå-Djurgården 2004
        3) 8 000, Malmö FF-Umeå 1996 – uppskattad siffra, var en förmatch till MFF:s herrlag
        4) 7 000, Umeå-Malmö FF 2002
        5) 6 713, Umeå-Malmö FF 2005
        6) 6 359, Linköping-Umeå 2004
        7) 6 347, Umeå-Själevad 2005
        8) 6 247, Djurgården/Älvsjö-Umeå 2004
        9) 6 068, Djurgården/Älvsjö-Umeå 2003

        Om listan stämmer är det bara två publiksiffror från 2010-talet som slår sig in:

        8) 6 312 Eskilstuna–Göteborg 2015
        10) 6 221 Linköping-Rosengård 2016

    • Ja, jag tror den stämmer, helt eller i stort, åtminstone mycket bättre. Jag vet att Umeå IK hade stor publik i vissa matcher under en period. Vilket också på sätt och vis la grunden till svensk klubbfotboll. De kunde värva Marta, i den vevan. Och så var bollen i rullning till alla stora importer. Bl a Linköping och Malmö hakade på. Och relativa framgångar för svensk damfotboll var ett faktum (Umeå vann ett par gånger i Europa).

      Sedan är jag skeptisk till att match nr 3 ska räknas, känns inte helt korrekt. Roligt dock att Eskilstuna tar sig in på listan. En klubb som nu, i våra dagar, har godkända publiksiffror med avseende på ”produkten”, på vad som erbjuds. Hade vi på Linköping Arena haft ca 2.500 åskådare på varje match, så hade jag varit helt nöjd i dagsläget. Det hade skapat en helt godkänd atmosfär.

  4. Jag har egentligen inget att anmärka på utom möjligen att mångsidiga Rubensson kunde fått plats men när man ser hans resonemang med renodlade ”dubbletter” på samtliga positioner förstår jag ändå varför hon inte kom med. I det här fallet väger hennes mångsidighet emot henne då hon inte bedöms vara tillräckligt bra på någon av sina potentiella positioner för att konkurrera ut de mer renodlade spelarna.

    Mest positivt är att han genomgående verkar ha valt det yngre alternativet när det stått och vägt mellan två i övrigt jämnstarka alternativ vilket jag tycker är helt rätt för att få ner åldern på den annars ”gamla” svenska Damlandslaget (vi var väl äldst av alla eller åtminstone bland de äldsta i senaste EM-slutspelet).

  5. En spännande trupp!
    Av de spelare som jag på grund av mitt geografiska läge ser oftare än andra så har jag full förståelse för att Lisa Dahlqvist och Olivia Schough är petade. De har inte imponerat i damallsvenskan och nu kanske det äntligen (?) är prestation och inte gamla meriter och vänskapsband som premieras. Hoppas detta tänder Malin Diaz ytterligare, hon gjorde en bra vår men har varit något sämre i de senaste matcherna.
    Bra också att en halvskadad stjärna (Lotta Schelin) får stanna hemma. Under Pias ledning var känslan att dessa fick vara med på alla läger i alla fall för att få umgås med sina vänner…

    • Jag tror inte Dahlqvist, Schough och Schelin kommer tillbaka till landslaget. Det skulle förvåna mig. Möjligtvis den sistnämnda, frisk så har hon fortfarande klass. Men är nog inget för VM 2019 och beyond. Vilket heller inte Seger är, antagligen.

  6. Ping: Förändring tar tid – ingen revolution | Hattrick

  7. Tänker mig snarare ett 4-3-3 faktiskt om han inte satsar på vanligt 4-4-2. Hurtig och Spetsmark upp som ytterforwards och Kaneryd+Almqvist in som centrala alternativ. Tyckte Gerhardsson nämnde något om att Rolfö skulle kunna spela både på kanten och även gå in centralt (vänsterforward/central forward?). Känns som ett bra alternativ av uppställning då flera av uttagna anfallsspelarna har speeden som ytterroller offensivt. Vilka mer än Jonna Andersson och Jessica Samuelsson passar som yttrar i ett 3-5-2 i befintlig trupp? Isf hade jag plockat ut Anna Oscarsson och Hanna Glas som alternativ om man satsat på 3-5-2.

    Anfall:
    Hurtig / Rolfö
    Banušić / Larsson
    Blackstenius / Spetsmark

    Mittfält:
    Asllani / Kaneryd
    Seger / P Andersson
    Folkesson / Almqvist

    Försvar:
    J Andersson / Carlsson
    Eriksson / Sembrant
    Fischer / Ilestedt
    Samuelsson / Björn

    Målvakter:
    Lindahl / Carlén / Mušović

  8. Märkte bloggarens något slags lobby verksamhet för kandidaten Lindahl! Det är denna målvakt som klantat sig i 1/4 finalen på EM, inte minst vid Martens frisparksmålet.
    Utöver rutin då måste Lindahl /be/visa mer
    Eller tycker bloggaren att bara spelare med invandrarbakgrund måste bevisa sin existens i det svenska landslaget? Gäller inte detta för alla spelare, oavsett meriter, ålder, bakgrund mm?Rätt intressant att veta…
    Det lär bli svårt för Lindahl när reflexerna sinar och kroppen känns tung
    Carlen borde vara 1 målvakt med tanke på hennes inställning och kvalite hon har, tycker jag.
    Vidare så borde man bedöma spelarna utifrånfrån bara fotbollsmässig grund, inte någonting annat intressant att propagera för, genom fotbollen,
    Sådan policy hade vi under förra FK, men kanske är bloggaren en av ”alla Presidentes män” då förstår jag ”Lindahls förtjusning”
    Det är också en annan sak om bloggaren tycker att man ska ta fotbollen till hjälp för att genomföra något politik. Då handlar det inte längre om sport
    Sedan att bloggaren tillhör och förespråkar denna rigida, lite konservativa, lite ”status quo” gruppen inom svensk damfotboll, verkar som, ställer till det i hans resonemang, som ibland är motsägelsefull Det är också bara att beklaga.
    En av de teserna bloggaren skryter med är konkurrens; kortfattad, det duger inte längre att man ska tränas,uppfostras mm för att ”slå” sina motståndare utan man ska även slås inom sitt eget lag för att ”vinna” förtroende eller plats i startelvan
    Helt sjukt sportfilosofi som knappast har med idrotten som humanistisk aktivitet att göra.
    Kolla bara på skadestatistik inom damfotbollen, det är skrämmande siffror, ändå vill man pusha på tjejer
    Handlar inte ett lag om ett koncept, utifrån vilken man väljer gruppen för att komma till målet man hade tänkt sig?
    Annars resonemanget, som vi ibland har läst här, för det mesta syftar på att väcka fram de unga människors djuriska drifter nämligen att äta eller att bli uppäten.
    Du Ryden, som opinionsbildare, fotbollstränare mm borde veta det.

    • Det händer ibland att jag inte fattar vad du är ute efter. Du är emot konkurrens i laguttagningar, vilket var precis det upplägg som Pia Sundhage valde. Men jag kan inte minnas att du skrivit ett enda positivt ord om Sundhage.

      Konkurrens är för övrigt idrottens natur. I fotbollen framför allt i form av konkurrens mellan lag, men det måste även finnas inom ett lag för att individerna skall utvecklas.

      När det gäller målvaktsfrågan i landslaget tycker jag fortfarande Lindahl är rätt klar etta, framför allt eftersom hon är bäst i luftrummet. Jag håller med om att hon gav bort EM-kvartsfinalen, men tycker att även målvakter måste få göra ett dåligt ingripande. Om varje utespelare som gör en dålig sak skall plockas bort ur landslaget kommer det till slut inte bli några spelare kvar.

      Slutligen vill jag klarlägga att jag inte bryr mig om saker som hudfärg, religion, namn, födelseplats eller sexuell läggning när jag bedömer fotbollsspelare. Jag kollar efter fotbollskvaliteter. Det borde du också göra. Personligen tycker jag att det verkar som att du har fastnat lite för mycket i faktorer som sexuell läggning och invandrarbakgrund, saker som har saknar betydelse på planen.

      • Inga positiva ord om Sundhage för att hennes fotbollsfilosofi suger!Därmed här handlar det om koncept.Det tycker jag, några andra tycker annorlunda så jag respekterar de åsikter men kan inte hålla med
        Och visst var det en viss konkurrens i hennes uttagningar fast med lika dåliga medelmåttor
        Att du påstår att individerna utvecklas genom konkurrens är så fel att jag nästan kan tro att du ser på en spelare som en maskin eller robot.
        Individen utvecklas genom hälsosam fysisk och mental träning samt ett frisk liv i övrigt. Gemenskapen är en viktig begrepp där som konkurrens förstås utesluter, då är man inriktad på sig själv.
        Annars då har vi ”painkillers” som alternativ och tyvärr verklighet för många som finner sig i ett ”konkurrens” betonad idrott. Fråga bara Lotta!
        Tycker du då att det är OK för dig att använda smärtstillande för att klara konkurrensen?
        Fotboll är inte en teknisk verksamhet, som i för sig många andra idrott, utan en humanistisk sådan. Därför känns verkligen kass att se på en fotbollsmatch där en spelare ligger skadad på marken medan hennes kompisar fortsätter spela. Som robotar, som maskiner…de glömmer faktum att var och en av dem kan hamna i det läget, de glömmer sin mänsklig natur, att vara solidariska, att hjälpa
        Skrämmande! Det är den utveckling, som du förklarar med konkurrens.
        Att du inte bry dig om hudfärg mm är snarare feghet, eller den politiska korrekta tankegång, fast hur sakerna ser ut i verklighet är det som observeras och tolkas därefter.
        Det som jag reagerar på är väl policy som ofta råder att använda fotboll som ett plattform för propaganda av olika slag. Det kan handla om feminism, det kan handla om att ”komma ut ur garderoben”..därifrån tydligen kommer bara fotbollsspelare.lol
        Däremot främlingsfientlighet, underliggande rasism som existerar i sporten negligeras..ingen ”propaganda” för att bemöta det, man snackar om ”humör” på en fotbollsspelare som aldrig kan beskrivas en svenska med, man använder ganska målande terminologi som underkasta sig, underordna mm
        Fotbollen borde handla om fotboll, ingenting annat..
        Du fattar inte vad är jag ute efter, jag känner mig ibland kluven angående dina tankar; är de äkta eller bara beställningsjobb? Siktar du högre upp Rydén?
        Vi snackar här i det virtuella världen, vi behöver inte vara ärliga eller roa. Bara ifrågasättande, det duger långt.

  9. Många som, i alla fall professionellt, sysslar med kommunikation kommer rätt snart till två insikter. Den första är att man aldrig riktigt vet vad man kommunicerat förrän man får respons från en mottagare. Den andra är att om man inte är nöjd med hur det som kommunicerats uppfattas av andra, så är det bästa sättet att ändra sin kommunikation. Att ändra på andra däremot kräver enorma arbetsinsatser och lyckas ändå rätt sällan. Att svinga hejvilt omkring sig med olika anklagelser är oftast inte heller framgångsrikt, inte heller att be och böna samt deklarera sina goda avsikter. Men är man ute på ett korståg kanske sådant är lättast att ta till? Däri ligger en fälla – och en utmaning.

    Möjligen har just LFC-supportrarnas många inlägg fått fler att börja kommentera. Någon ovan kallade det den Östgötska självgodheten. Om LFC-supportrarna är nöjda med det, så är väl allt frid och fröjd? Även om det är en supporter (oavsett till vilket lag) som skrivit hindrar det inte att det kan finnas intressanta saker och kloka tankar i kommentarerna. Kanske är det dessa alla bör sträva efter att hitta. Jag tror att ett ”problem” ligger i att det ibland blir för mycket av ensidiga hyllningar i kombination med konfrontationer och dessutom inte så faktabaserat. Ibland kanske man måste låta det stanna vid att man är överens om att man inte är överens. Det framgår väl också att LFC- (eller andra) supportrar inte är någon homogen grupp, inte minst i den här tråden.

    Jag tycker nog att Johan Rydén liksom bloggarna på Hattrick och Spelare12 är bra på att föra nyanserade resonemang och göra motiverade ställningstaganden. Självfallet landar också dessa, om man gräver djupare, i någon slags värdering kring det som diskuteras. Något annat vore inte möjligt. Nej, jag tror inte heller att bloggare Rydén behöver något understöd för att hantera och svara på kommentarer. För något halvår sedan bollade vi om Rosengårds ungdomsverksamhet kontra hur Linköping hanterar talangutveckling. Jag tror inte någon av oss lyckades övertyga den andre, men det såg och ser jag inte som något problem. På motsvarande sätt hade jag en diskussion i kommentatorsfältet (kan ha varit på dåvarande damfotboll.com) om huruvida FC Rosengård, LdB FC, Malmö FF Dam och kanske till och med Malmö FF:s dåvarande damlag egentligen är samma lag/klubb/förening och att det bara handlat om smärre justeringar som namnbyte. Jag tyckte och tycker inte det, lika lite som jag tycker att Kenty och LFC är samma lag/klubb/förening, även om poäng i allsvenska maratontabellen läggs ihop.

    Att det blir rätt många kommentarer kopplat till de i dagsläget två ledande svenska damfotbollsklubbarna är kanske inte så konstigt, men fler röster berikar såklart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s