Fem mål av Mimmi Larsson mot klubben som skickade ut henne på kanten. Och Kristianstad klättrar upp på Champions Leagueplats.
Mimmi Larsson
Det är väl dagens huvudrubriker. Den tionde omgången innebar segrar för Rosengård, Kristianstad, Göteborg, Umeå och Kif Örebro. I Piteå blev det oavgjort mellan hemmalaget och Djurgården.
I dag kunde man se tre matcher samtidigt. Jag hade Rosengård–Linköping som huvudmatch från start. Där förlorade LFC egentligen redan på uppvärmningen. Då slog nämligen Frida Maanum upp sin skada, vilket innebar att Emma Lennartsson fick lämna backlinjen och Lisa Hurtig komma in i mittförsvaret bredvid Nilla Fischer.
Det mittbacksparet hängde inte alls med i Larssons svängar. Då spelade det ingen roll att LFC hade ett fint kontringsspel före paus. Ett väldigt imponerande Rosengård fick förhållandevis enkla mål, och hade återigen en sådan där underbart rolig fotbollsdag.
Jag släppte matchen efter 4–1, men noterade att det trillade in tre mål till på slutet. 16–2 på två matcher mot Uppsala och Linköping är otroligt imponerande. Mimmi Larsson gjorde fem av dagens mål – bland annat ett äkta hattrick i andra halvlek och var förstås lysande. Hon kopplade ett rejält grepp om skytteligasegern.
Jag kollade in Caroline Seger lite extra. Hon har hyllats av Jonas Eidevall, och jag ville kolla om det bara var uppmuntran, eller om det var förtjänat. Och av det jag såg var det förtjänat. Det var länge sedan jag såg Seger så bra. Jag brukar tycka att hon spelar alldeles för mycket i sidled eller bakåt. Men det hon visade idag var någon helt annat. Hon startade många anfall genom att spela igenom Linköpings mittfält. Kul att se Seger så konstuktiv.
Rosengård är verkligen briljant nu. Apropå Malmöklubben undrar jag vart Johanna Rytting Kaneryd tagit vägen? Det sas ju att det inte var någon fara med henne efter att hon gått av matchen mot Piteå med skadekänning. Men hon har inte suttit med på bänken sedan dess. Var det värre än man trodde?
I Vittsjö vann Göteborg med 2–0 efter ganska tidiga mål av Rebecka Blomqvist och Natalia Kuikka. Göteborg kvar i tabelltopp och Vittsjö kvar i botten.
Kristianstad vann också med 2–0, det mot nästjumbon Växjö. Därmed är alltså Kristianstad ny tabelltrea. Växjö presenterade idag Antonia Göransson som nyförvärv. Hon skall ha förändrat sin spelstil sedan hon var landslagsspelare. Det blir kul att se henne i damallsvenskan igen.
Även Kristianstad värvade innan transferfönstret stängde. Två nya spelare förväntas presenteras när som helst.
Piteå–Djurgården 1–1 var en match jag knappt såg något av. Djurgården fick i alla fall ta säsongens första bortapoäng. Piteå tog också en skön poäng efter fyra raka förluster.
I Örebro hade hemmalaget fyra ribbträffar. Uppsala var inte heller ofarligt, och jag tycker att gästerna skulle ha haft straff för hands efter 60.30. Det i ställningen 1–1. Nu vann istället Örebro på ett nickmål från Frida Skogman på slutet. Tungt för Uppsala.
Tungt också för Eskilstuna som fick ett fint ledningsmål bortdömt för offside i den första halvleken i Umeå. På reprisbilderna tycker jag inte att det ser ut som offside på Matilda Plan. Men kameravinkeln är så dålig att jag inte 100-procentigt kan slå fast att målet borde ha godkänts.
I stället blev det UIK som tog en ny seger. Therese Simonsson avgjorde från straffpunkten. Umelaget imponerar stort för tillfället. Elva poäng på de fem senaste omgångarna innebär att UIK nu är på övre halvan. Starkt.
Apropå Eskilstuna såg jag att tränare Magnus Karlsson avslöjade att klubben inte bara varit nära att få låna Denise O’Sullivan. I den länkade artikeln säger Karlsson:
”Vi hade ett liknande, ännu bättre namn, på gång för några veckor sedan och då tycker jag att det är värt att göra något.”
Man undrar ju vad det kan ha varit för namn? Personligen tycker jag att det är otroligt tråkigt att de inte fick in O’Sullivan – för det tycker jag är ett av damfotbollsvärldens allra mest spännande namn.
I november hade amerikanska damfotbollsajten Equalizer Soccer en artikel med rubriken: ”Denise O’Sullivan might be the best player no one is talking about.” Och så är det. O’Sullivan är otroligt underskattad bland damfotbollsexperter.
Fast inte bland spelarna. Två år i rad har hennes lagkompisar i North Carolina Courage – USA:s överlägset bästa klubblag – valt henne till lagets bästa spelare. Och när alla ligans spelare valde NWSL:s allstarlag i fjol fanns irländskan med.
En blogg om internationell damfotboll 
Intressant att Rosengård ändå kunnat lyfta från det ganska omständliga och tröga anfallsspel som de hade i några omgångar i början. Det skulle man ju gärna vilja höra en förklaring till. Kanske bara är tålamod och hårt arbete.
Och Umeå… jag har ju sagt hela tiden att de klarar sig kvar. Tror på Uppsala också. Finns grundkvalitet där.
Det är väldigt tydligt att de jobbat på att snabba upp spelet, och på att inte vara lika statiska. De spelar snabbare, har fler varianter i löpningarna och är således inte alls lika lättlästa längre. Och de senaste matcherna har trion Seger, Troelsgaard och Cankovic inte setts trampa på bollen som de gjorde under de första fem omgångarna. Man har verkligen utvecklat anfallsspelet på ett väldigt bra sätt.
Vet bloggaren om det finns någon tidigare femmålsskytt i damallsvenskan eller om detta var rekord?
Jag har ingen sådan statistik. Men skall jag gissa så tror jag att det har hänt förut, och att det här inte är rekord. Vi har ju haft väldigt överlägsna lag i damallsvenskan tidigare.
Damfotboll.com:s statistiksida listar en handfull spelare som gjort sex mål i en och samma match och ytterligare nio som föregick Mimmi Larsson genom att näta fem gånger inom loppet av 90 minuter.
De senaste stjärnsmällarna kom 2008, Marta gjorde sex mål för Umeå IK mot Bälinge (11–1) och Sara Lindén i KGFC skickade iväg lika många fullträffar mot Umeå Södra (9–0).
Eftersom sajten lade ner för några år sedan kan det ha tillkommit fler rekordskyttar, även om jag inte kan dra mig till minnes någon.
Ligger den listan ute så man kan se den?
Ligger ute och ligger ute, den finns på nätet iallafall. Huvudmenyn hittar du här.
Tack. Det var en användbar länk.
Att lägga till: Hanna Ljungberg 5 mål 2002 06 01 mot Mallbacken borta. Umeå vann med 11-1
Går vi tillbaka till tiden före Damallsvenskan, så gjorde Ingegerd Lundstedt 9 mål för Ope i en match mot Kälarne IK 1978. Ope vann 17-0.
Jag tycker (Rosengårds storsegrar till trots) att denna säsong mer och mer underbygger ett beslut kring att utöka damallsvenskan med två lag. Då vet jag med mig att nykomlingarna haft det tufft tidigare säsonger och det kan säkert vara så att en nykomling till slut får lämna allsvenskan direkt även i år.
När det också är klubbar som AIK och Hammarby som knackar på så känns det inte heller som att det inte finns tillräckligt med klubbar kapabla att hantera allsvenskt spel.
Finns det några fler argument mot att utöka förutom för stor nivåskillnad som jag missar och vad har ni andra för åsikter i frågan?
Jag tycker definitivt att Damallsvenskan ska utökas med två lag. Kvaliteten finns där. Jag tror AIK/Hammarby/IFK Kalmar skulle komma bättre rustade till högsta serien än deras senaste sejourer (Morön av naturliga skäl ett lite mer osäkert kort, eftersom de aldrig varit uppe.)
Men jag tycker förändringen ska göras till 2021/2022.
Jag har varit för en utökning länge. Och den åsikten har inte ändrats, utan bara förstärkts. Det här skrev jag för knappt fem år sedan. Och det här skrev jag för ganska exakt ett år sedan.
Skulle vara intressant och höra din åsikt om kommande landslags uttagning. Tänker speciellt på Stina Blackstenius och Nilla Fischer. Fischer sista 2 matcher har väl varit väldigt svaga! ifrånsprungen, svag i duellspelet och allmänt uppsnurrad. Blackstenius har missat för många 100% chanser och bara gjort 2 mål hittils, hon tillför inte mycket i spelet heller.,Finns enligt mig väldigt många före i kön! Tror du PG vågar en uttagning baserad på prestation eller kommer han att gå på hirarki och ta ut dem ändå
Vet inte vad som hände med en tidigare kommentar som försvann någonstans. Den var ändå inte klar så får väl hoppas på att den blev upplöst i tomma intet. Med tanke på din fråga så bör det väl för tråkigt eller till och med tragiskt om Fischer blev uttagen till landslaget i dagens läge då det enbart vore på grund av tidigare meriter. Någon gång får man hoppas att landslagsledningen vågar gå vidare med andra spelare som får chansen då de är framtiden. Fischer och Lindahl som ex må ha gjort mycket gott men de är inte framtiden för svensk damfotboll. Fischer har sannerligen inte imponerat i år heller, och på sistone sannerligen inte heller någon annan i LFC:s försvarslinje. Eriksson/Ilestedt är det mittbackspar som borde ha varit startduon i landslaget sedan en tid tillbaka, om man nu väljer klassiskt 4-4-2 eller 4-3-3. Måste säga att jag har dålig koll på vilken formation man oftast väljer numera. I en potentiell backlinje borde dock Eriksson, Ilestedt, Sembrandt, Glas och Andersson ses som givna. Ta sedan med ex Samuelsson och Öqvist som första alternativ på flankerna nu när skadeäget är som det är bland många spelare. Är medveten om att det kan saknas en mittback men ta då med Björn som kan spela både MF och back. Det rimliga kanske är att snarare ha med fyra mittbackar och tre ytterbackar men poängen är att ingen ska med på grund av gamla meriter.
Det är nog bara Peter Gerhardsson och hans närmaste assistenter som vet vilken formation som gäller för tillfället. I Algarve spelade han två matcher med fyrbacks- och en med trebackslinje.
Glöm inte Emma Kullberg.
Sant, alltid är det någon man glömmer.
Både nästa landslagstrupp, och nästa landslagselva, blir verkligen väldigt spännande att se. Det har ju hänt rätt mycket sedan senaste landskampen. Jag räknar faktiskt inte bort Fischer eller Blackstenius.
När det gäller Fischer har hon verkligen haft det tufft i de senaste matcherna. Då har hon gång på gång ställts helt ensam mot snabba motståndare. Det beror delvis på svag omgivning i LFC. Så svag är inte omgivningen i landslaget. Och jag tycker nog att Fischer förtjänar att testas i landslagsmiljön igen. Hennes ledarskap och rutin är stora tillgångar. Men om det ser lika illa ut där som det gjort mot Kristianstad och Rosengård så är det nog färdigspelat i gult och blått för henne. För mittback är ju den position där vi just nu har allra starkast manskap.
Jag tror att Blackstenius kommer att finnas med i truppen, även om jag bara sett henne som typ femte bästa svenska forward i damallsvenskan den här sommaren. Den stora frågan är om hon även finns med i startelvan. Personligen tycker jag att det rimliga nu borde vara att spela in Mimmi Larsson som spets. Samt att även Loreta Kullashi borde stå före i kön. Men Gerhardsson har tidigare visat stort förtroende för Blackstenius, så jag vågar inte utesluta att hon trots allt startar mot Ungern den 17 september.
Om jag ska vara ärlig hade jag räknat ut Nilla Fischer redan i fjol, men så visade hon vid VM att hon är en riktig mästerskapsspelare. Och det är klart, vissa av de gamla rävarna behöver väl lite mer stimulans för att tända till. Jag tycker definitivt hon ska tas ut åtminstone med sikte på nästa mästerskap, som väl är OS (om det blir av).
Nilla Fischer är säkert inte helt ute ur bilden när det handlar om landslagsspel. Hon kommer att vara med i truppen, åtminstone på reservplats, för att avlasta eller ersätta Magda Eriksson & Co. Alla vet ju sedan urminnes tid att Nilla inte är världens snabbaste. Det är dock inte bara därför som det ser ut som det gör i Linköpings FC:s försvar för tillfället: flyfotade motståndare mot ”blyfotade” försvarare. Läget borde föranleda många sömnlösa nätter för tränare Unogård. Den största huvudvärken i LFC är ändå att målproduktionen sinat. Allt detta har förstås noterats av Uppsala, som kan bli en kalldusch i sensommarhettan för hemmalaget nu på söndag.
Att LFC:s försvar ser ut som det gör är för att man varje match tappar mittfältet, något som i sin tur förstås framförallt beror på att man nu har skador på nästan samtliga ordinarie spelare i den lagdelen. Emma Lennartsson är förstås ett alternativ men hennes snabbhet saknas då i backlinjen, något som blev extremt tydligt nu senast mot Rosengård.
I matchen mot Göteborg så klarade ju faktiskt Nilla av seriens snabbaste anfallsspel ända tills Ahtinen tvingades gå av och man p g a tidigare skador inte hade någon fullvärdig ersättare att slänga in.