Piteå rycker i toppen av damallsvenskan

Den damallsvenska toppstriden ser alltmer intressant ut. Piteå har ryckt åt sig en fempoängssledning efter fem omgångar, och det är bara just PIteå och Kristianstad som är obesegrade.

Jag har sett drygt 20 minuter vardera av tre olika matcher i omgången; LB 07–Linköping, Piteå–Hammarby och Kristianstad–Rosengård.

Jag såg de första 27 minuterna av LB–LFC i efterhand. Då hade jag med mig att LB officiellt vann avsluten mot mål med 5–0, vilket skapade en bild av ett odugligt LFC.

Fast jag tycker att Linköping stod för en pigg och aggressiv matchupptakt. Och efter att även ha sett höjdpunkterna från matchen så borde väl LFC bokförts för två–tre avslut mot mål?

Dock, när man inte längre orkade pressa LB högt tappade LFC. Och ju mer jag sett dem den här våren är min analys att lagets problem är att man har alldeles för dåliga passningsspelare i backlinjen. Nye tränaren Henrik Jensen har försökt hantera det genom att dra ner Kosovare Asllani så att hon får stå för en stod del av uppspelen. Det leder dock bara till att LFC tappar kvalitet högre upp i planen.

Som det är nu är det inte lätt att vara offensiv spelare i LFC, för de bollar som kommer bakifrån oftast håller alldeles för svag kvalitet.

Efter matchen var Asllani ovanligt självkritisk, mer än jag tror jag någonsin tidigare sett. Till Corren sa hon bland annat:

”Det värsta som finns är att förlora och jag kan inte ta att vi blir ett mittenlag. Det går emot allt jag står för. … Vi har satt oss själva i den här situationen. Men kanske ska vi kolla oss i spegeln och inse att vi kanske inte är bättre än så här. Men jag kan inte ta det. Det finns inte.”

Men som så ofta förr bjöd även Asllani på ett kontroversiellt uttalande. Hon sa så här:

”Vi ligger efter alla andra lag eftersom vi kastade bort fem månader i början av säsongen utan att göra någon nytta.”

Det var ju flera av er som inte trodde att spelarna hade något att göra med klubbens tränarbyte. Det här uttalandet säger väl i alla fall rätt mycket om vad lagets storstjärna tyckte om Marcus Walfridson.

Apropå LFC och tränare så är ju Henrik Jensen bara en provisorisk lösning. Man skall ha in en ny tränare/sportchef till sommare. Här känns ju Olof Unogård som ett glödhett namn. En arbetslös tränare som gjorde ett kanonjobb med knappa resurser i Hammarby. Det tipset bjuder jag på gratis…

Vidare till LB 07. Malmös andralag har helt klart inlett bättre än jag hade väntat mig. Kul. Nu är man ett av fyra lag som har sju poäng, vilket innebär att det är ungefär lika långt till en Champions Leagueplats som det är till nedflyttning.

I dag hann jag se den första halvleken av 15-matcherna. Jag valde att börja med 22,5 minuter Piteå–Hammarby och sedan slå över till Kristianstad–Rosengård.

Jag fick se ett Piteå som spelade sitt vanliga, fina andrabollsspel, och som är utmärkt på att komma runt på kanterna. Laget tog också ledningen på just en vunnen andraboll. De minuter jag såg kändes Piteå som det stabilare och bättre laget, även om Bajen inte var ofarligt.

Piteå tar med sig full poäng in i den spännande månad där man har bortamatcher mot Göteborg, Linköping och Kristianstad, samt bortamatch mot Rosengård. Kollar vi tabellen är det just de fyra lagen som återfinns på platserna två till fem.

Hammarby har nu fallit ner på den undre tabellhalvan efter den fina starten med två raka segrar i serieupptakten.

Slutligen kollade jag alltså en stund på dagens Skånederby. Under den perioden fick jag se ett Kristianstad som hade god kontroll på ett Rosengård där Caroline Seger inte kunde spela.

Rosengårds tränare Jonas Eidevall utropade tidigare i vår Glodis Perla Viggosdottir som damallsvenskans bästa huvudspelare. Jag undrar om inte Therese Ivarsson ändå är snäppet bättre. I varje fall vann Ivarsson duellen mot just Viggosdottir när Kristianstadsbacken konstnickade in 1–0-målet.

Under de dryga 20 minuter jag kollade på skakade jag återigen på huvudet över Ogonna Chukwudi:s jobb som forward. Hon verkar inte veta hur hon skall springa, och blev gång på gång avblåst för offside. Jag tänkte att ”hon måste ju snart flyttas ut på kanten”.

I den andra halvleken var det dock just en frispelad Chukwudi som iskallt gjorde 2–0-målet, sedan Nathalie Björn onödigt släpat ett par meter bakom övriga Rosengårdsbackar och upphävt offsiden.

En snabbkoll på övriga tre matcher så bestod de av viktiga segrar för Djurgården och Göteborg samt delad poäng mellan Eskilstuna och Växjö.

Av de matcherna lider man med Kalmar som ledde mot Djurgården, och hade poäng ända in i slutminuterna. Men det skall inte vara lätt att spela i allsvenskan.

För Djurgården lär segern alltså ha varit väldigt viktig. Laget hade tre raka förluster sedan premiärsegern mot Eskilstuna. Dessutom har man en långtidsskada på viktiga Malin Diaz, samt att kanadensiska Jenna Hellstrom har åkt hem till Kanada av personliga skäl, och inte verkar återkomma.

För Göteborg gjorde Julia Roddar ett riktigt högklassigt segermål:

Så några ord om elitettan. Den hyperjämna tabellen leds nu av skrällgänget Lidköping på 13 poäng, lika många som tvåan Kif Örebro och trean Kungsbacka. Lidköping vände 0–1 till 2–1 hemma mot Kvarnsveden samtidigt som Kungsbacka åkte på sin första förlust, borta mot Mallbacken.

Tabellen har delats på mitten, med sju lag som har allsvenskt avancemang inom hyfsat räckhåll och sju lag som är nära nedflyttningsstrecket.

14 tankar om “Piteå rycker i toppen av damallsvenskan

  1. Vad gäller avsluten så räknar man väl endast avslut på mål numera och där är det nog tyvärr korrekt att LFC inte hade något i denna match. Inte ens Sörensen, väldigt fint inhopp för övrigt, lyckades få bollen på mål vid sitt friläge vilket verkligen visar hur långt nere i gropen laget befinner sig för tillfället.

    Vet inte riktigt om jag håller med om uppspelen från backlinjen då min bild är att det snarare är mittfältet som med eller utan Asllani helt enkelt inte håller måttet för tillfället. Man har experimenterat med flera spelare där och det är väl bara Angeldahl som konsekvent fått förtroende, något som förvånar mig då jag tycker att hon varit den klart svagaste spelaren i den lagdelen så här långt med väldigt många bolltapp orsakade av att hon inte spelar från sig bollen tillräckligt snabbt alternativt försöker dribbla sig förbi samlade försvar.

    Skulle säga att Kosses analys att man slarvat bort försäsongens månader i stort verkar stämma. Man letar fortfarande efter hur man ska spela och därför är känslan att det kan bli fler matcher som ser ut så här innan man förhoppningsvis hittat rätt. Jag tror fortfarande att man kan fixa en placering i toppen, dels för att alla slår alla så här långt men också för att det finns potential i laget om man hittar rätt roller för spelarna och hittar ett spelsätt som passar laget.

    • Jag trodde nog att Sörensens friläge räddades av Emma Lind. Men du kan nog ha rätt, efter ytterligare koll på höjdpunkterna gick det nog utanför.

      Kolla vilka bollar mittfältarna har att jobba med. Men visst finns det problem på mittfältet också, speciellt när Asllani är nere i backlinjen. Då vet motståndarna att det är temposvaga duon Angeldahl och Banusic som har kreativitet att göra något. Därmed sätter man hård press på de båda, för att få dem ur balans. Och så är mycket vunnet.

      Men om uppspelen från backlinjen hade hållit högre klass skulle inte motståndarna kunna lägga så mycket fokus på att plocka bort Angeldahl och Banusic, utan då skulle de båda få större utrymme, vilket hade gynnat LFC:s anfallsspel.

  2. Håller med om bristande teknik och lite sämre passningsfötter i backlinjen. Men det är alltid svårt att hitta rätt passningar till spelare som står still eller är under press. Därmed blir chanspassningarna fler och felprocenten högre.
    Kantspelet har i princip försvunnit och när inte Banusic tar några löpningar, varken för sig själv eller för sina lagkamrater, blir det väldigt stillastående och lättläst.
    Ett hemmastarkt och löpglatt Hammarby i nästa match….hua!

    • Det ligger förstås en hel del i att det även behövs bättre rörlighet och fler löpmeter från mittfält och anfall.

      Det optimala vore förstås om LFC både ökade passningsskickligheter i backlinjen och löpviljan längre fram i planen. Då skulle segrarna rasa in igen.

  3. Mycket fokus på LFC som vanligt, men vilken är din analys av guldfavoriten Rosengård? Varför inte skärskåda dem lite mer…?

    • För tillfället är det rätt givet att fokus hamnar på LFC, eftersom det är ett topplag som inte fungerar. Ett topplag som sparkat två tränare på ett halvår. Det är väldigt mycket mer drama kring LFC, mer frustration än i Rosengård, som känns rätt harmoniskt.

      Nu såg jag för lite av gårdagens match för att ha en analys klar av vad som gick fel där. Men totalt sett under våren har Malmöklubben slipat bort höstens många kantigheter. Då var det exempelvis ofta stort fokus på domslut. Nu verkar de fokusera på att spela fotboll.

      Rosengård har dessutom hunnit bygga ett spel, och laget känns stabilt – fast med en svaghet. Och det har varit det ojämna målskyttet. När man väl fått hål på motståndarna har man ofta gjort flera mål, men det har varit tufft att spräcka nollan.

      En del av problemet ligger förstås i att Lotta Schelin är skadad och nya Lisa Marie Utland hittills inte lyft.

  4. Starkt jobbat av Piteå IF:s damer! Inte säkert att man vinner alla 22 omgångarna, det finns förstås stötestenar och fallgropar efter vägen, men visst vore det trevligt som omväxling ifall SM-guldet hamnade vid Piteälven, inte vid Öresund eller Roxen… 🙂

  5. Asllani levererar – om inte så mycket på planen så har hon in varje fall medias öra, vilket hon naturligtvis utnyttjar. Hennes uttalande säger nog en del om läget i laget, men också för hennes egen del. Hon kom en bit in i förra säsongen och tog SM-guld. Nu är det ett annat lag och ett annat läge. Det skaver nog på Asllanis självbild rejält att spela i ett mittenlag (hon har ju oftast lyckats välja ”rätt” lag sedan den korta sejouren i Chicago). Hon säger också ofta att hon tar ansvar i ett lag med unga spelare. Vad det i praktiken innebär har tydligen ännu ingen vågat (?) fråga henne. En missad WCL-plats i ligan och kanske också missad medalj tror jag innebär att hon lämnar LFC, om inte tidigare. Hon lär nog inte bli ensam om det heller. LFC har nu tre kriser att hantera – en organisationskris, en identitetskris och en spelkris. Självklart påverkar dessa varandra.

    Jag såg inte alls matchen LB07 – LFC, men däremot det mesta av Piteå – Hammarby och Kristianstad – Rosengård. Att PIF lyckats vinna fem raka kan nog förklaras på olika sätt, men kombinationen av ett i stort intakt lag från tidigare säsong, ytterligare utveckling av spelet och det faktum att de mött lag som nu ligger på plats 6,8,9,11 och 12 har nog betydelse. Med denna start tror jag PIF blir svåra även för de lag som ligger högre i tabellen än de nämnda. Fem raka segrar är klart respektingivande.

    På temat kontinuitet kan också Kristianstad nämnas. De hade en plan och förmågan att fullfölja den. Nyckeln var naturligtvis att inte ge Rosengård tid med bollen. Betydelsen för FCR att inte ha Seger och Troelsgaard på planen visade sig. Utan dem försvann mycket av uppspel och anfallshot. Jag tror KDFF kände tidigt att deras taktik var framgångsrik. Rosengård visade också att de var ovana vid att vara under press. Inte konstigt eftersom de brukar vara spelförande. Kontrasten mot cupfinalen kunde knappast varit större. Om LFC hade kunnat spela som KDFF gjorde hade de kunnat vinna, men de har inte det spelet i sig. KDFF spelare ”slipat fysiskt” och var beredda att jaga Rosengård i varje situation. Kul också för KDFF att publiksiffran åter klättrade över tusen.

    I pausen tog SVT upp det nya ”fenomenet” att sparka tränare. Gudfadern Nilsson i Rosengård fick några minuter reklamtid. Nä, sånt sysslade ju inte FCR med….och de har ju varit framgångsrika….och det är ju den lätta vägen att sparka tränare….nä, man ska nog inte falla för frestelsen att lyssna på spelare…bla bla bla. Minsann – och att Majgaard Jensen fick sparken är redan glömt? Och det hade inte på något sätt att göra med spelare eller spelares koppling till anställda i klubben? Fåntrattarna i SVT bara nickade och log brett…. Därför var det befriande när de kallade fram Gunnarsdottir (DA:s mest långvariga tränare i samma lag) som fick frågan om hon känt att det varit nära att få sparken – nej, svarade hon förstås och sedan samma på tre-fyra frågor till. Nytt leende in i TV-rutan – finns det inga krav alls för att vara expert eller förbereda vettiga frågor? Jag trodde det var bland det första man lärde sig som intervjuare – att inte ställa frågor som enkelt kan besvaras med ja eller nej, särskilt inte flera i rad.

    De jag tippat som medaljlag finns nu på plats 1-5, men inte i den ordning jag trodde. Ja, förutom United då som nog inte blev särskilt mycket gladare av en poäng. För Växjö däremot är en poäng på bortaplan bra. Anvegård börjar visa att hon håller för spel och målskytte även i DA.

    • Håller absolut med om betydelsen av kontinuitet. På tränarsidan är väl PIF och Krillan de tydligast exemplen. På spelarsidan finns en genuin stomme som det byggs vidare runt, några nya kommer till och får någon säsong på sig att komma in i laget och spelsättet. Åtminstone i PIF finns flera exempel – Nina Jacobsson, Elin Bragnum, Madelene Janogy bara för att nämna några.
      Intressant är också dina/ era reflektioner om presspel. Det är ganska tydligt att framgångsrika, ofta spelförande låg får problem när motståndarna klarar av att sätta press på försvararna i uppspelsfasen. Gårdagens skånederby var ett lysande exempel. Första delen av LFC-PIF förra säsongen ett annat. ( LFC hade stora problem i backlinjen när de sattes under press även förra säsongen – och det är definitivt ett av problemen i år också) Man kan ju tycka att alla borde göra det då? Förklaringen kanske ligger i att just den delen kräver kontinuitet, samverkan och ett enormt arbete för varandra/laget. Finns i stora portioner bla i PIF och Krillan. Till viss del även i Hammarby om man får dömma av gårdagens match. Ett HIF som rullar bollen bra (och med högre tempo sedan Fillipa A flyttade……ytterligare en utmaning för LFC??)
      Det är många omgångar kvar och massor med tuffa utmaningar för PIF. Flera bortamatcher mot förväntade topplag – (några av de låg som nu ligger en bit ner i tabellen låg bättre till innan dom förlorade mot Piteå och så jämn som serien är tappar man lätt till undre halvan vid en förlust…..) Förra året hade PIF ett bra bortafacit så det kanske ordnar sig. 😊 Hur som helst ska det bli fantastisk att få uppleva midnattssolsmatchen mot Rosengård 14/6. Inte varje dag man får vara med om en seriefinal (?) här uppe i Norrbotten.

  6. Jo du Johan – bra tips med Unogård, men….. han har tydligen haft egenheten att överskrida sina befogenheter mer än en gång (åtminstone enligt den officiella versionen av senast han fick sparken). Det tror jag inte en alltmer nervös styrelse i fattigklubben LFC tål. Annars utropar ju alla lag sig till ”talangutvecklingslag”, så då borde det väl gå att komma från Hammarby till LFC. Samtidigt – Stockholm drar alltid för en Stockholmare eller någon som etablerat sig där. LFC har nu misslyckats tre gånger i rad med att få tränare att fullfölja kontrakt – Sjögren, Björkegren (tre år blev ett) och Walfridson (tre år blev ett halvår). Hur realistiskt är det att Unogård vill och får stanna tre år – för det är nog det LFC minst behöver för att komma upp på banan igen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.