Även om flera ligor är igång känns det fortsatt på något sätt som att vi väntar på att damfotbollsåret 2023 verkligen skall starta på allvar.
Förra helgen bänkade jag mig för att se Chelsea–Liverpool i WSL. Men efter drygt fem minuter fick jag göra om mina planer eftersom en stenhård plan gjorde att man avbröt matchen.
Händelsen ledde till en debatt om man måste införa uppvärmda planer i WSL. Vår svenske WSL-tränare Jonas Eidevall (som för övrigt fyller 40 år i dag – grattis) gav sig in i debatten och argumenterade för att det i nuläget finns betydligt viktigare saker att lägga pengar på än planvärme.
Jag håller med Eidevall. Damfotbollen har viktigare saker att fokusera på. Det hindrar dock inte att arenafrågan är viktig, både ur publik- och tv-synpunkt.
Den här helgen är det inget spel i WSL, utan det är FA-cupen som står på schemat för de engelska klubbarna. En av de 16 matcherna i den fjärde omgången är för övrigt just Chelsea–Liverpool – förhoppningsvis på en spelbar plan.
För de svenska klubbarna har träningsmatcherna dragit igång. Jag har kikat på dagens intressantaste match, den mellan Wolfsburg och Häcken.
Det är både kul och viktigt för svenska lag att få spela mot så bra motstånd som det tyska mästarlaget. Häcken gjorde det väldigt bra, och förlorade bara med 1–0.
Ofta tycker jag faktiskt att laguppställningen är intressantare än resultatet i träningsmatcher. Alltså, vilka spelare fick chansen, och hur länge? Vilka spelade ihop? Hur hårt matchades en tänkt startelva? Vilket spelsystem valde man? Och så vidare.
Häcken spelade så här (4–2–3–1): Jennifer Falk – Hanna Wijk (Molly Johansson, 46), Josefine Rybrink, Elma Junttila Nelhage (Aivi Luik, 77), Anna Sandberg – Elin Rubensson (Alexandra Larsson, 62), Marika Bergman-Lundin – Melissa Larissey (Aisha Masaka, 68), Rosa Kafaji (Ella Sanchez, 36), Stine Larsen (Dilja Zomers, 77) – Anna Anvegård (Alexandra Hellekant, 90).
Wolfsburg gjorde några fler byten än Häcken, men hade med alla sina världsstjärnor i matchen. Kollar vi matchbilden så förmådde i princip inte Häcken spela till sig några målchanser. Men man skapade matchen igenom ändå en del oro i Wolfsburgs försvar genom ett fint presspel.
Den bästa Häckenchansen före paus var ett friläge för Rosa Kafaji, som uppstod just genom en bollvinst högt upp i planen.
Wolfsburg förde som väntat spelet och hade en ganska klar övervikt i målchanser. Bland annat smällde det i målramen bakom Falk flera gånger.
Men noterbart är att matchen enda mål kom på en onödigt orsakad straff. Dominique Jansen rullade säkert in straffen sedan Hanna Wijk stått för en högst orutinerad fällning i utkanten av straffområdet.
Straffsituationen är en signal om att annars så talangfulla Wijk ännu är långt ifrån färdigutbildad i försvarsspel. Dels hade Wolfsburg dålig vinkel, dels var Häcken väl samlat framför eget mål. Så ett inspel hade inte behövt vara någon katastrof. I sådana lägen får man inte dra på sig en straff.
Wijk är ju om omskolad yttermittfältare. I damallsvenskan får hon mest ägna sig åt anfallsspel eftersom Häcken ju tillbringar huvuddelen av matchen på offensiva planhalva. För henne är den här typen av matcher extra viktig, eftersom det är tydligt att hon behöver få träna mer på att värdera försvarssituationer.
I den andra halvleken sjönk värdet på matchen i takt med att lagen gjorde allt fler byten. Men positivt för Häcken var att laget kom till ett par fina kvitteringschanser på slutet. Närmast kom Aisha Masaka som var helt fri till höger i straffområdet i 84:e minuten sedan Anna Anvegård vunnit bollen högt upp i planen.
Häckens tanzaniska forward stod dock för ett riktigt svagt avslut, och bollen gick ganska klart utanför Wolfsburgs mål.
Men Häcken kan ändå glädja sig åt att man kunde hålla 0–0 i den andra halvleken trots att man spelade med 16-åriga Alexandra Larsson och 17-åriga provspelaren Ella Sanchez på två av de tre centrala mittfältspositionerna. Två spelare som aldrig tidigare mött ett så kvalificerat motstånd.
Det har spelats betydligt fler träningsmatcher i dag. Ni som varit på plats på arenorna får gärna komma med rapporter. Det är ju många lag och spelare man är nyfiken på så här i säsongsupptakten.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag såg Hammarby mot Åland United. Bajen startade med en elva som nog var närmare en potentiell startelva i serien, men med många tidiga byten. Överlag var det spel mot ett mål men med dålig effektivitet. Två mål till av Maika Hamano (ett på straff) som alltså gjort fyra mål på två halvlekar. Alla nyförvärv ser ut att göra laget bättre och också glädjande att se Smilla Holmberg (född 2006) göra det bra. Två positiva matcher, men mot beskedligt motstånd. Nästkommande två matcher i Marbella spelas mot norskt motstånd, vilket borde bli lite mer utmanande.
Frågor efter Hammarby-Åland United 3-0: Ska man glädjas åt Hammarbys passningsspel och kreativitet eller oroas av deras bristande effektivitet? Var Hammarby jättebra eller Åland riktigt usla? Är det bara på Kanalplan Lotta Ökvist trivs på riktigt? Hur bra är Maika H mot vassare motstånd?
AIK stod upp klart bättre förra lördagen än Åland i dag. Noll målchanser. Det borde varit 3-0 i paus och tvåsiffrigt vid full tid. Janogy största målsumparen, men mkt företagsam och spelsugen och gjorde till slut 3-0. Maika H tvåmålsskytt, 1-0 på straff.
Bajens uppställning byggde på en trebackslinje, Smilla H-Simone-Eva N. Ökvist mittfält m Roddar, Kyra C-C och nya norskan Thea Sörbo. Emma Westin, Madde J och Vilde i anfallet.
Maika, Jonna, Alice och Adelina saknades i startelvan som trots det inte innehöll några U17/19-spelare som förra veckan.
AIK mot Gamla Uppsala SK 1-2. Matilda Nildén gav AIK ledningen och i det läget kändes AIK dominant. Sedan tappade man det mesta, i takt med att bytena tog fart.
Mest oroväckande för AIK är att så många spelare är otillgängliga pga skador eller rehab. Adelisa Grabus, Emma Engström, Linda Hallin och Serina Backmark är väl de tyngsta namnen som just nu inte spelar.
Jag har ju inför säsongen spått att AIK kommer vara närmare att åka ur Elitettan än att gå upp i Damallsvenskan. Jag står fast vid det, eftersom skadeeländet säkert fortsätter.
Gillar att Häcken frångår matcher mot svenska lag under försäsongen (bortsett från svenska cupen). Tror det kan vara ett bra upplägg. Dock är jag frågande till Häckens självinsikt då Rubensson påstod att de genom matchen mot Wolfsburg bevisar att de kan fightas bra ute i Europa. Resultatet är en sak absolut men matchbilden? Hur många matcher skulle Häcken vinna om de spelade 10 matcher mot Wolfsburg?
Wolfsburg-Häcken: I 60 minuter var det i stort sett spel mot ett mål. Stine Larsen lobbade ett tamt skott mot mål från väldigt långt håll i mitten av 2:a halvlek – kändes som hon ville att Häcken skulle åtminstone få ett skott på mål. Därefter och efter många byten i bägge lag fick Häcken 4-5 riktigt bra lägen. Håller inte med om Häckens passningsspel – tyckte det såg rätt dåligt ut speciellt när man försökte komma ur Wolfsburgs press. Iofs inte konstigt med tanke på att det är tidigt på försäsongen.
Håller absolut med om att Häcken hade jätteproblem att spela sig genom Wolfsburgs press. Som jag skrev klarade inte Häcken av att spela sig till något. Däremot hade man bra press i försvarsspelet och skapade några lägen på fina bollvinster.
Såg matchen mellan Kristianstad och Växjö där Växjö fick känna på hur det är att komma tillbaka till Damallsvenskan. KDFF hade ett markant spelövertag i första halvlek där 1 – 0 gjordes av Tabby Tindell och 2 – 0 av Sheila Van den Bulk. I pausen bytte lagen ut ett stort antal spelare och spelet jämnades ut. Växjö reducerade genom Evelyn Ijeh efter ett missförstånd av KDFF försvaret. Sista halvtimmen radade KDFF upp målchanser utan att få bollen i mål. 3 – 1 målet gjordes av Tabby Tindell i slutminuterna. En rättvis och stabil seger där dom båda nyförvärven Carly Wickenheiser och Hlin Eiriksdottir gjorde stabila insatser. Växjö har i stort sett samma lag som 2022 förstärkt med en rutinerad Damallsvensk spelare i varje lagdel. KDFF har tappat 4 spelare och värvat 3 spelare så offensivt ligger man på +. Försvarsmässigt ett litet ? efter tappet av Gabrielle Carle som var tänkt att användas som mittback 2023 men Kanadensiska landslaget ville att hon skulle spela wingback, lite synd att det ska falla på ett sådant krav. Men en ny mittback lär vara på ingång!
Det gick inte bättre när Häcken var i säsong så att säga, när dom mötte München och Lyon i WCL. Häcken var ganska underlägsna mot Wolfsburg, vilket var väntat, men Häckens kampanda, fotboll är mycket en kampsport, var imponerande. Wolfsburg var ineffektiva idag ,sånt händer, så Wolfsburg får skylla sig själva att Häcken var nära en kvittering på slutet. Wolfsburgs träningsmatcher i 2-3 mot Frankfurt ,4-2 mot Leipzig och 1-0 mot Häcken säger inte så mycket men är långt ifrån fjolårets matcher, 2-0 mot Arsenal, 4-0 mot Chelsea och 2-0 mot Barcelona.
Eskilstuna United – KIF Örebro DFF 1-4 (0-3). Juniorer fick mycket speltid i båda lagen.
Såg matchen på Tunavallen. Det var en väldigt trist tillställning!
Detta fina damlag Eskilstuna United, med placeringarna 8-4-10-4-6-3-3-2-7 i damallsvenskan, är totalt raserat av en oansvarig styrelse.
Borta är fina spelare som Rogic, Plan, Okobi, Nyström, Jalkerud, Vicius, Ayinde, Östlund m fl.
Det kommer att ta många år innan man lyckats bygga upp ett nytt lag för högsta serien. Tvivlar på att det någonsin kommer att hända eftersom styrelsen vägrar ta sitt ansvar och ställa sina platser till förfogande.
Klubben har lyckats skramla ihop 13-14 spelare, många juniorer. Samt några före detta allsvenska spelare som inte fått bättre kontrakt än spel i superettan.
Tråkig historia, sa Bill.
Trist story, sa Bull. ‘
Finns det några mer kompetenta som skulle vilja ta över då? För i så fall är det väl en enkel sak för medlemmarna att byta styrelse på nästa årsmöte. Och det bör ju ligga inom två månader.
Men ofta är det ju tyvärr lätt att kräva de ansvarigas huvud på fat, men svårt att hitta någon kompetent som kan förbättra läget. Kön till att sitta i den typen av styrelse är sällan speciellt lång.
Ordföranden Lina Bertilsson ställer inte upp för omval inför årsmötet den 15 mars!
Enligt rykten så brukar årsmötena inte vara speciellt välbesökta. Och är det så blir väl dom styrelseledamöter som vill vara kvar, kvar, och eventuellt nya ledamöter blir nog invalda utan protester.
Så att medlemmarna ska ställa några krav på årsmötet känns inte troligt. Om jag minns rätt om vad som står i RF’s ”skrifter” så skall en klubb med för få medlemmar på årsmötena ställa sig frågan om man ens skall fortsätta bedriva verksamhet.
Det är ju trots allt medlemmarnas klubb, och inte styrelsens.
Och stämmer dom siffror jag har hört så borde man nog ha ställt sig den frågan för flera år sedan.
Det har tydligen inte varit något medlemsintresse alls. Men det kanske blir en ändring till kommande årsmöte.
Nilla Fischer klar för lets dance! Fotbollsspelare och idrottare överlag brukar göra bra ifrån sig även på dansgolvet. Blir kul att se!
Något annat som är roligt är hur bevakningen av det här transferfönstret har varit. Här i Sverige är det omöjligt att missa vilka spelare som ansluter och försvinner tack vare din gedigna sillysida här på bloggen Johan! Hatten av för den tid du har lagt ner👍
Men utvecklingen i Europa har gått häpnadsväckande snabbt. För inte allt för många år sedan skrevs det knappt om övergångar och rykten i vare sig svensk eller internationell media. Nu kommer det ut nya rykten hela tiden av journalister runt om i Europa. Har tidigare skrivit att silly season har blivit en stor del av herrfotbollen och för vissa är den nästan lika intressant och viktig som själva matcherna och fotbollen i sig. De största journalisterna är numera sillyspecialister där Fabricio Romano är rockstjärnan i gänget. Han är den största och är alltid först med alla nyheter inom sillyn. Nu börjar det även dyka upp sillyjournalister inom damfotbollen vilket jag bara älskar. Det rapporteras om att Roma vill förstärka mittfältet med Losada, Arsenal lägger rekordbud på Russo, Chelsea är redo att göra Diani till världens bäst betalda damfotbollsspelare och helt plötsligt är Katie Mccabe inte allt för långt ifrån en flytt mellan Londonrivalerna. Det är sådant här som ökar intresset!! Supportrar älskar att läsa om rykten och vilka spelare som kan tänkas ansluta eller försvinna från sin klubb. Det finns en nerv i det som gör allt väldigt spännande och det är kul att många damfotbollsjournalister har anammat det och satsar.
Visst har damfotbollen fortfarande en lång väg att vandra med ospelbara planer, svikande publiksiffror och inte helt perfekta förutsättningar. Men jäklar vad det har hänt saker de senaste åren och någonstans får man vara nöjd och stolt över hur långt man har kommit på vägen. Silly season är en sak som har gått framåt i raketfart och det kommer bara fortsätta. Ikväll håller Sportbladet sin uppesittarkväll då det är sista dagen på det internationella transferfönstret. Förra året snackades det en hel del silly på damsidan också. Då hade JRK gått till Chelsea och Asllani till Milan till exempel. Jag hoppas de fortsätter satsa på det även ikväll.
Var gäller Häckens match mot Wolfsburg har jag lite svårt att förstå varför man väljer att matcha mot det bästa motståndet på försäsongen. Visst kan det finnas ett värde i att möta dem allra bästa och känna på det. Men jag kan lova att den här matchen inte kommer göra så dem vinner SM-guld eller tar sig ut i Europa. De kommer inte möta ett sådant här typ av lag förrän i höst om ens då. I Damallsvenskan finns det inte en enda match som kommer likna den här. Jag hade förstått om de mötte ett mittenlag där det är spelare som håller ungefär samma nivå. Den här matchen kan man spela till sommaren men nu tycker jag man bör lägga fokus på damallsvenskan. Den här matchen indikerar att man ser sig som ett topplag i Europa. Men helt ärligt är de kanske inte ens top 3 i Sverige efter den här säsongen. Man kan ju börja med att prestera inhemskt innan man tror att man ska kunna rå på jättarna i Europa. Häcken har stadigt blivit sämre för varje år både var håller spelarmaterial och fotbollen man står för. Sett till hur spelet såg ut stora delar av förra säsongen kan jag känna att de bör lägga mer fokus på anfallsspelet. Jag såg inte matchen själv men verkar som de inte hade mycket att sätta emot precis som mot PSG. Men jämför hur det såg ut när Roma mötte dem i Champions league är det som natt och dag kan jag tänka mig? Spelare för spelare är inte Roma så väldigt mycket bättre än Häcken eller Rosengård. Hur kommer det sig att dem kan spela en så mycket bättre och vägvinnande fotboll? Jag börjar faktiskt landa i att vi har för dåliga tränare i svensk klubblagsfotboll. Enligt mig är våra 4 bästa tränare i landet Gerhardsson, Eidevall, Tony Gustavsson och Andre Jeglerts. En av dem tränar ett svenskt klubblag resten är i större sammanhang. Därför ska det bli väldigt spännande att se Jeglerts i kvalet till hösten och se vad han kan göra mot ett förmodat topplag.
Läste för ett tag sedan att Seger är åter på planen och tränar lite lätt. Hoppas stegringen går bra så att hon kommer nå någon typ av toppform till VM. Hanna Glas kämpar på med sin rehab och verkar som hon hinner bli fit for fight till VM. Även Amanda Nilden är påväg tillbaka efter sin skada. Men ingen av dem lär vara aktuell för kommande landslagsläger. Möjligen att Nilden hinner tillbaka tills dess men man lär inte stressa in henne i matchspel. Det är tunga tapp mot ett lag som Tyskland men efter januarilägret lät det som att några därifrån skulle få chansen. Kan tänka mig att Selerud ligger bra till på vänsterkanten då hon likt Nilden kan spela på hela kanten om hon nu inte skulle kunna vara med. Selerud fick mycket beröm av utsända från fotbollskanalen som var på plats under internmatchen. Hon har även gjort två bra inhopp för Roma. Sandberg kanske kan få chansen också. På högerbacken finns det ju både Wijk och Hanna Lundqvist som lär ligga bra till. På mittfältet utmärkte sig både Vickius och Saving ”som två bollskickliga och trygga mittfältare” så någon av dem kan mycket väl få chansen i Segers frånvaro. Båda två har egenskaper som liknar Segers och har potentialen att bli Sveriges nya mittfältsankare som håller ihop laget.
I England finns ju duktiga kvinnliga tränare som nått stora framgångar med sina lag, har vi inga duktiga kvinnor som tränar Svenska lag? Vi har Elisabeth Gunnarsdottir och Rene Slegers , sen hur bra dom är i förhållande till dom du räknade upp vet jag inte. Sen tycker jag att det fokuseras för mycket på Segers eventuella spel eller inte i landslaget. Seger har uträttat mycket som en av landets bästa fotbollsspelare men hon befinner sig just nu i en utförsbacke som spelare och det finns ingen väg upp. Jag skulle kunna tänka mig Seger som en duktig tränare i Damallsvenskan.
Jo visst är det så. Seger har sina bästa år bakom sig och det finns inget som garanterar att hon ens kommer tillbaka till 100 % igen. Men som det såg ut i EM så hade vi ingen som är i närheten av att kunna ersätta henne. Då var det rena autobahnen genom mittfältet, till lagets försvar var det stökigt med alla sjukdomar och skador. Men saker har förändrats sedan dess. Nu har vi Rubensson och Bennison som säkert kan göra det bra på ett mittfält i den positionen. Speciellt Bennison som har spelat en hel del i den positionen i Everton, hon har kanske inte samma säkra positionsspel som Seger än så länge men däremot har hon andra egenskaper som Seger inte har med hennes förmåga att slå sin spelare en-mot-en.
Som sagt ser jag gärna att både Saving och Vickius får chansen inom en snar framtid. Åtminstone ser framtiden ljusare ut än på länge var gäller innermittfältare i svensk damfotboll då det kommer många underifrån som är bra redan nu👍
Beta är bättre både Gustafsson och Jeglertz. Hon har dessutom ofta spelat jämt mot Eidevall. Även Kristiansson, Robert Bergström och Martin Sjögren är bättre än TG och AJ
Fruktansvärt ointressant vilka som är med i Let´s Trams. Och snart börjar en annan avskyvärd pina i form av ”Mello”. Tur att det finns fotboll och träningsmatcher att se.
Haha! Håller helt med dig😂 Det där med Lets dance var mest på skämt. Men någonstans finns det säkert många småtjejer som kollar och ser Nilla på TV. Kanske sår det något litet frö hos en och annan tjej.
När Eskilstuna United sköttes som en fotbollsförening ska göras, med ordning och reda i kassböckerna, inga vidlyftiga chanssatsningar, så fanns det flera (kunniga) som gärna hade suttit i styrelsen. Men de fick inte chansen där ordföranden var enväldig.
När det började rasa för två-tre år sedan, när styrelsen bl a godkände och betalade en tränarlön på 90.000 kr/mån, så var det nog ingen som ville vara med längre. Och nu vill förstås ingen ta över och försöka rensa upp i kaoset om delar av styrelsen sitter kvar. En ohållbar situation förstås.
Håller med, det är synnerligen märkligt att inte medlemmarna röstar bort styrelsen som har fördärvat den fina klubben,och börjar om på nytt – på riktigt!
Med samma styrelse finns det ingenting som talar för att misstagen inte ska upprepas.
Såg Bajen möta Brann på plats i Spanien. Enligt mig en rätt så underhållande match, där Hammarby ändå hade ett hyfsat övertag, och kom till en del chanser. Brann gjorde dock första målet, och Hammarby behövde tillägsminuterna för att kunna ta en rättvis seger. Skall dock sägas att Brann endast hade två utespelare på bänken (mycket skador i truppen?) medan Hammarby kunde byta sju spelare. Hamano kommer bli en underhållande spelare att följa, men förutom teknisk verkar hon också vara smart, och gör bra val.
Risken är väl att svenska slaktarbackar kommer att ta lilla lätta Hamano hårt, det gäller att hon använder sin kvickhet ur potentiella närkamper. Jag tyckte att Hammarby ägde första halvlek helt, men att effektiviteten brast även i dag (som mot Åland). Brann lyckades bättre i sin press i andra och störde speluppbyggnaden. Hammarby bytte tre spelare i halvtid och fyra efter kvitteringsmålet. Efter den andra bytesomgången förlorade laget mycket av organisationen, det blev lite hafsigt, tycker jag. En liten tendens kan möjligen urskiljas från tre träningsmatcher som kan bli betydelsefull för Hammarby i år: distansskott. Hamako, Cooney-Cross, Ökvist och kanske även Roddar har visat skottvilja. Det ser lovande ut, även om målen låter vänta på sig.
Hamano får väl slå en signal till landsmaninnan Momiki i Linköping om hon behöver råd om hur man som liten och lätt spelare undviker ‘slaktarbackar’. Annars låter det lovande för Hammarby med många skottvilliga spelare, just långskott är något som används alldeles för sällan i Damallsvenskan då det brukar vara bra både för att göra mål men även för att få motståndarna att fundera mer i sitt försvarsspel.
Jag håller med om att distansskott används för lite, kan det vara så att det saknas skyttar? Till och med Barcelona gör en hel del mål på distansskott. Saknar också bra skytte på liggande boll.
I slutet av första halvlek mot Vålerenga kom det: Kyra C-C placerar in ett läckert skott i bortre krysset från lite utanför straffområdet efter att själv ha tagit ett steg framåt och brutit en passning. Halvtidsresultatet är 1-1, norskorna tog ledningen i sjätte minuten efter en fartfylld start där de låg högt och vållade Hmmarby en del problem. Sedan har Hammarby dock tagit över mer och mer och dominerar spelmässigt med bland annat uppåt tio hörnor mot V:s enda. Helt klart Hammarbys starkaste motståndaer hittills i år, snabba och starka, spelar mer fysiskt och Hammarby gör bäst i att spela snabbt och undvika täta dueller.
Hammarby startar med Alice C, Boje och Eva N i trebackslinjen, Thea Sörbo, Ellen Gibson, Jonna och Kyra C-C på mitten samt Madde J, Vinberg och Sara Kanutte i anfallet.
Vet inte vad V har på bänken, men det känns som att H kan spetsa till offensiven ytterligare om Hasund, Hamano och kanske Engman kommer in. Sedan finns ju även Ökvist och Roddar på bänken, hyfsade avbytare. Nu dags för andra halvlek.
Första tjugo av andra befäster Hammarby sitt övertag och spelar nästan ut norskorna, men utan att få in bollen. Sedan kommer en period där V lyckas med sin taktik att trasa sönder spelet och gå i clinch. Det ser ut som att H tar tag i taktpinnen igen och börjar kunna bollen igen och Janogy har en boll i nät, men målet döms bort för offside. Verkar tveksamt, uppspelet kom från Gibson i mittförsvaret och Janogy såg ut att springa på rätt sida.
Därefter gör V aningen ologiskt två snabba mål på fasta situationer. Slutresultatet blir 1-3.
Nyttig läxa för Hammarby, kan man tänka – detta var en sådan typ av lag man kommer att få möta många gånger: Hög press, lågt tempo, fysisk kontakt, effektivitet på de få chanser som bjuds, inte minst fasta. Och som börjar maska redan i första halvlek.
IFK Norrköping – Djurgården 0-0 på Parkens plastmatta. Det blev en chansfattig match med två lag som hade svårt att få till det sista tredjedelen. Kanske mycket beroende på att IFK saknade sitt tilltänkta anfallspar Lovisa Gustafsson (ryggproblem)/Nicole Robertson (inflammerad häl), medan DIF saknade Hailey Dowd. Mest bollinnehav för DIF fram tills de bytte åtta spelare efter paus och spelet jämnade ut sig.
AIK-Bollstanäs 5-0, med fem olika målskyttar.
Noterbart är att Serina Backmark var tillbaka, dock på bänken, Vendela Persbeck stod i målet. AIK saknar fortfarande Linda Hallin, Emma Engström och Adelisa Grabus.
Bollstanäs är tillbaka i Elitettan, men de åker nog ur direkt. På tok för uddlösa.
Hammarby mot Vålerenga på en blåsig hästpoloplan slutade med en norsk 3-1 vinst. Ett snabbt mål 1-0 mål och två mål på fasta i andra halvlek efter Bajens kvittering. Överlag förde Hammarby spelet, och skapade en hel del halvchanser, hade ett felaktigt bortdömt mål och en 100-procentig chans som inte blev mål. Återigen ineffektivitet alltså, men jag tycker ändå man kan ta med mycket positivt från matchen. Också i denna match många spelare som får speltid och gör det bra, och många som är kapabla att spela på flera positioner. Och långa sekvenser med bra passningsspel som ledde till något i anfallsväg, inte bara runt i backlinjen.
Hammarbys mål var riktigt snyggt, hittar det inte på Sportbladet, men länkar till en halvdålig video på twitter: https://mobile.twitter.com/mats_welin/status/1622262298462019584
4 feb: KIF Örebro – Linköping 0-1 (0-0)
8 feb: KIF Örebro – Uppsala 2-1 (1-1)