Blackstenius, Houghton och ytterligare ett drömmål

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius har skadat näsan och är inte aktuell för spel mot England på söndag. Montpellierforwarden kommer överhuvud taget inte att ansluta till den pågående landslagssamlingen.

Därmed blir forwardsfrågan en intressant sak. Blackstenius har hela tiden varit Peter Gerhardsson:s förstaval som toppforward. Andravalet har varit Mimmi Larsson, som inte är uttagen i den här truppen.

De fyra alternativ som är med i Sheffield är Anna Anvegård, Fridolina Rolfö, Julia Spetsmark och Sofia Jakobsson. Av dem är inte Rolfö redo för en hel match och känslan är att Spetsmark mest är med i truppen för att få visa upp sig.

Kanske att Anvegård för första gången (?) kan få spela i den positionen hon har i Växjö, eller så spelar man Jakobsson som spets. Med tanke på att Gerhardsson pratade om behovet av erfarenhet när han presenterade truppen är det kanske mest troligt att valet faller just på den sistnämnda.

För motståndet svarar alltså starka England. Engelskorna spelar två matcher under den här samlingen, den första i Österrike redan på torsdag. Förbundskapten Phil Neville har tagit ut följande trupp:

Noterbart är att lagkapten Steph Houghton står på 99 landskamper. I England är det stort att nå upp till 100, så stort att Neville vill att hon skall få göra det på hemmaplan. Därmed vilas Houghton på torsdag. Gissningsvis vilas även flera andra vanliga startspelare i den matchen, och så läggs fokus på hemmamötet med Sverige.

När det gäller det heta, och utsålda playoffmötet mellan Nederländerna och Schweiz missade jag i gårdagens inlägg att Ramona Bachmann faktiskt är avstängd i första matchen. Det är förstås ett riktigt tungt avbräck för schweiziskorna.

För nederländsk del kom det däremot goda nyheter i helgen, då Lieke Martens gjorde comeback för Barcelona i 0–0-matchen mot Valencia. Det var Martens första match på nästan fyra veckor. Det känns som klar fördel Nederländerna i den här playoff-finalen, låt oss säga 85–15.

Så till damallsvenskan där nykomlingen Kungsbacka DFF arrangerar öppna provträningar i en hel månad framåt. På ett sätt är det kanske ett bra sätt att hitta nya talanger. Men tyvärr ser jag det här mest som ett bevis för hur dålig scoutingen är inom damfotbollen.

Elitlagen på herrsidan har oftast örnkoll på utbudet och handplockar sina talanger. På gott och ont ligger damfotbollen långt efter på den här fronten.

Apropå damallsvenskan har jag glömt att meddela helgens nyhet om att nyttiga Becky Edwards lämnar Kristianstad. Helt klart en kännbar förlust.

Till elitettan där Umeå värvar tillbaka stabila målvakten Tove Enblom från nygamla seriekonkurrenten IFK Kalmar.

När vi ändå är i elitettan rapporteras om tränarbyte i Asarum. Efter tre framgångsrika år lämnar Stefan Ekstrand, och ersätts av Jens Wedeborg.

Slutligen lite internationellt. I går hyllades jag Ewa Pajor:s läckra cykelspark. Men jag glömde att skriva med att polskan förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg att gälla till 2022.

När jag radade upp drömmål glömde jag även av Dzsenifer Marozsan suveräna mål från i lördags. Även om jag ser Pajors mål som snäppet bättre förtjänar även Lyontyskan att vara med i diskussionen kring nomineringar till Årets mål.

Drömmål av tidernas bästa Rubensson

Det blev en sväng till Göteborg tidigare i dag. Därmed har jag fått njuta av Elin Rubensson och Kosovare Asllani tre gånger på nio dagar.

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

Båda är ju oerhört formstarka. I dag var det Rubensson som var den bättre. Efter Göteborgs 4–2-seger frågade jag henne om hon någonsin spelat bättre fotboll än de här senaste veckorna.

Svaret var det väntade, alltså att hon sannolikt inte gjort det.

”Jag tror aldrig att jag har varit bättre än nu. Det känns som att jag har hittat ett lugn i allting i tillvaron, även om det har varit mycket den här veckan.”

I eftermiddags krönte hon sin kanoninsats med att göra ett riktigt drömmål, en högst konkurrenskraftig kandidat till årets mål 2018.

Det har hänt väldigt mycket för Rubensson och Göteborg det senaste året. Den 9 september i fjol föll man mot LB07 i Malmö med 2–1. Resultatet innebar att Göteborg föll ner under nedflyttningsstrecket. Där låg man kvar ända till den 29 oktober, till den 20:e omgången.

I år leder Göteborg damallsvenskan med sex omgångar kvar. Och faktum är att Rubenssons gäng har ett riktigt guldläge. Formen är fantastisk, samtidigt som tvåan Rosengård skall varva damallsvenskan med Champions League, vilket sliter både fysiskt och mentalt. Och trean Piteå har haft lite vacklande form på sistone.

I dagens match var det dock Linköping som öppnade bäst. De första tio minuterna var jag väldigt imponerad av LFC, och jag började fundera på om vi skulle få tronskifte i tabelltoppen.

Men Göteborg jobbade sig in i matchen, och när Janni Arnth var av planen för att bli sydd kom Göteborgs ledningsmål. Rubensson gjorde målet på andra eller tredje försöket efter ett inlägg från Olivia Schough.

LFC-tränaren Olof Unogård ansåg även att 2–0-målet var en följd av Arnths huvudskada, men danskan hade faktiskt varit tillbaka på planen i fyra minuter när Rubensson gjorde sitt drömmål.

Göteborg uppträdde verkligen som ett topplag, och visade imponerande effektivitet. I princip gjorde man mål på sina fyra första 100-procentiga målchanser. 3–0 var en läckerbit från Olivia Schough. Det var även följden av svagt försvarsspel. Dels rusade Anna Oskarsson bort sig alldeles för lätt, dels valde alla övriga tre LFC-backar att ta markering på Rebecka Blomqvist i mitten, vilket gav Schough tid och yta.

Linköping snyggade till siffrorna på slutet. Men förlusten innebär ändå att laget nu kan glömma att försvara SM-guldet. Troligtvis är även chansen till andraplatsen borta, men med full poäng i de sex återstående matcherna skulle det kunna gå.

I Malmö vann Rosengård med 2–0 mot Djurgården. Båda målen kom efter framgångsrikt presspel, där Rosengård vann bollen i, eller precis utanför gästernas straffområde.

På minuskontot för Rosengård var att Iva Landeka tvingades kliva av med en skada. Med tanke på det tuffa schemat Malmöklubben har framför sig behöver de nog ha tillgång till hela truppen den kommande månaden.

I lördagens tredje och sista match gjorde nyförvärven Simona Koren (två) och Jenna Hellstrom målen när Växjö vann med 3–2 i Kalmar. Resultatet innebär att Växjö står på 23 poäng, vilket bör innebära att kontraktet är klart.

Kul också att se att Kalmar inte lägger sig ner och dör, utan att man kämpar på.

I elitettan vann Kvarnsveden måstematchen mot Lidköping, vilket innebär att det numera är Kungsbacka och Kif Örebro som innehar de båda damallsvenska platserna.

Nämnda Lidköping och Kvarnsveden är dock båda inom räckhåll, vilket borgar för en spännande avslutning av serien.

Vid en internationell snabbkoll noteras att Nilla Fischer gjorde ett av målen när Wolfsburg vann med 11–0 i cupen mot Hannover. Och det noteras även en svart dag för svensklaget Montpellier i Frankrike. Det blev nämligen 1–0-förlust hemma mot Bordeaux i dagens ligamatch. Alla de tre svenskorna ingick i startelvan.

I USA:s NWSL återstår bara en match av grundserien. Det är klart att North Carolina, Portland, Seattle och Chicago går till slutspel.

Samantha Kerr

Inför den avslutande matchen leder Samantha Kerr skytteligan på 16 mål, tre före Lindsey Horan. De båda har spelat klart. Trea ligger North Carolinas Lynn Williams med tolv. Hon spelar i natt mot Houston, och behöver alltså sätta fyra bollar för att komma upp jämsides. Men Kerr har alltså en god chans att bli den första att vinna skytteligan två år i rad.

Europas bästa, världens bästa och årets mål

Den bästa spelaren i Europa säsongen 2017/18 heter antingen Amandine Henry, Ada Stolsmo Hegerberg eller Pernille Harder.

Trion är nämligen nominerad till priset Uefa Women’s Player of the Year i år.

Det blir ingen VM-final för göteborgaren Annahita Zamanian. Hennes Frankrike föll nämligen med 1–0 mot Spanien i semifinal i U20-VM.

Zamanian började på bänken, men kom in och fixade en straff åt sitt lag. Den brände dock storstjärnan Marie-Antoinette Katoto. Eller skall jag skriva att den 17-åriga, spanska målvakten Cata (Catalina Koll) räddade.

Inför U20-VM trodde jag att Katoto skulle kunna bli turneringens stora stjärna. Jag skrev:

”Personligen tror jag att Katoto kan vara den anfallare som Frankrike sökt efter med ljus och lykta under 2010-talet. Mitt tips är att hon även blir en profil i nästa års VM.”

Hur det blir med Katoto i nästa års VM återstår förstås att se. I U20-VM har hon däremot gjort en fiaskoturnering. PSG:s skyttedrottning gick in i mästerskapet som fransk lagkapten. Men efter svaga insatser i gruppspelet har hon både blivit av med bindeln och sin plats i startelvan.

I dag började hon på bänken, men byttes in i början av den andra halvleken. Och väl på planen misslyckades hon alltså med att bära sitt lag. När Frankrike fick straffen var det nämligen upplagt för en vändning.

Spanien hade fått Aitana Bonmati utvisad, och om Katoto kvitterat på straffen hade det varit upplagt för Frankrike. Men efter straffmissen tappade fransyskorna i stället tålamodet, och stressade bort sina möjligheter att nå finalen.

Om Frankrikes storstjärna har misslyckats med att bära sitt lag har däremot Spaniens motsvarat alla högt ställda förväntningar. A-landslagsmittfältaren Patri (Patricia Guijarro) gjorde segermålet i semifinalen och leder nu skytteligan med sina sex mål.

Det blir otroligt spännande att följa Patri framöver. Hon har potential att bli en storstjärna även på seniornivå.

I finalen väntar Japan, som också har en storstjärna som levererar. Måltjuven Riko Ueki gjorde ledningsmålet vid dagens 2–0-seger mot England och har totalt gjort fem mål i VM.

Jag har sett väldigt lite av japanskorna, men av det jag sett har jag även imponerats av dagens andra målskytt, yttermittfältaren Jun Endo.

Varken Spanien eller Japan har spelat final i U20-VM tidigare. Vi kommer alltså således att få en ny världsmästare på fredag.

På nyhetsfronten är väl dagens nyhet att Magdalena Eriksson har förlängt sitt kontrakt med Chelsea till att löpa över ytterligare tre år. Tidigare skrev knappt någon längre kontrakt än max två år inom damfotbollen, men kanske att vi nu är i början av en trend med längre kontraktslängder.

Tidigare i dag gjorde signaturen The Observer en intressant jämförelse mellan publiksiffror i Linköping och Mallbacken.

Just Mallbacken är väl kanske en av få svenska damfotbollsklubbar som skulle kunna slippa böter om Sverige införde de regler som numera gäller i spanska ligan för herrar, nämligen att man måste ha publiksiffror som innebär att man har publik som fyller minst 70 procent av platserna.

Efter fredagens lottning i Champions League handlade mycket av det svenska eftersnacket om dyra resor.

På Twitter presenterade Kosovare Asllani en idé om att LFC och Rosengård skulle samåka. En idé som uppskattades i Malmö.

Vi får se hur resekostnaderna slår mot de svenska klubbarna. Klart är dock att det har blivit lite mer lukrativt att spela i den mästarliga som ju på damsidan inte är någon liga, utan en ren utslagsturnering.

Slutligen ett klockrent skott i krysset, hämtat från Brasilien. Det är Santosspelaren Maria som visar hur ett distansskott skall se ut. Visst är väl det här en kandidat till årets mål?

Toppmöten, silly season, årets mål och UWCL

Vi har kommit in i en spännande helg. En helg med toppmöten i båda våra högsta serier. 15.00 i eftermiddag tar Kungsbacka emot Kif Örebro i elitettan. Det är en match mellan två lag som båda står på 31 poäng, och som ligger på varsin sida om det damallsvenska strecket.

Och i morgon är det ju damallsvensk seriefinal mellan Piteå och Göteborg. Det borde väl tveklöst vara den största fotbollsmatch som någonsin spelats Piteå, vilket borde innebära välfyllda läktare. Medan Piteå har fördelen av hemmaplan samt serieledning har Göteborg god form med sex raka segrar och ett stort självförtroende.

I dag i damallsvenskan har vi ett intressant möte mellan Växjö och Linköping samt en måstematch för Vittsjö i Kalmar. Och i morgon väntar Malmöderby samt ett spännande möte mellan Eskilstuna och Kristianstad, där båda lagen är i stort behov av poäng.

I den här omgången ingår också Stockholmsderbyt Djurgården–Hammarby, men den matchen spelas först den 9 september.

Den här helgen är också spännande eftersom vi är inne på övergångsfönstrets allra sista dygn, och flera damallsvenska lag förväntas presentera nyförvärv.

I går blev det klart som vi redan räknat ut, alltså att Växjö värvar Simona Koren. Vittsjö gav även kontrakt till sin kanadensiska provspelare Tiffany Cameron.

Dessutom stod det klart att Linköpings första forwardstillskott är den 17-åriga danskan Dajan Hashemi. Hon spelade 90 minuter i alla Danmarks fyra matcher i det nyss avslutade F19-EM:et, och på dem gjorde hon två mål.

Internationellt gjordes ett antal värvningar under fredagen. Några anmärkningsvärda var att Atletico Madrid knöt upp Jennifer ”Jenni” Hermoso

…samt att PSG knöt upp brasilianska backen Daiane från Avaldsnes.

Dessutom fick vi veta att Australiens tidigare landslagsforward Michelle Heyman lämnar Canberra United. Var dyker hon upp?

Så till ett riktigt supermål. Den nordirländska landslagsspelaren Billie Simpson slog till på volley från egen planhalva – och gjorde ett mål vars like jag aldrig tidigare sett ens inom herrfotbollen. Det här är ju en självklar kandidat till nästa års Puskas Award – priset till årets mål i inom internationell fotboll. Eller hur`

Ett drömmål av ett helt annat slag stod USA:s Sophia Smith för i U20-VM i torsdags. I det officiella klippet med höjdpunkter fick man bara se slutet av hennes prestation. Här är ett klipp där man ser hur hon får bollen på egen planhalva och sedan jobbar sig igenom motståndarförsvaret.

I går spelades andra gruppomgången i kvalet till Champions League. I kvalet är det tio grupper där 40 lag gör upp om tolv platser i huvudturneringen. Det är således gruppvinnarna plus de två bästa grupptvåorna som avancerar.

I flera av grupperna blir det rena gruppfinaler på måndag. Här är läget grupp för grupp:

Grupp 1: Här blir det final mellan fullpoängarna Ajax och Thor/KA. Ajax leder gruppen på fler gjorda mål.

Isländskorna har hållit nollan i sina två matcher. Det är huvudsakligen kroatiska Stephanie Bukovec förtjänst. Men i gårdagens match byttes svenska Johanna Henriksson in i slutminuterna och fick också bidraga till nollan.

Grupp 2: Även här blir det ren final mellan två fullpoängare, Barcelona FA och Minsk. Mästarinnorna från Cypern leder gruppen på bättre målskillnad.

Grupp 3: Här har polska Gornik Leczna skaffat sig ett bra läge. Laget har full poäng efter gårdagens 1–0-seger mot Anderlecht. Belgiskorna i sin tur har vunnit mot gruppfavoriten Glasgow City.

Grupp 4: Här är det upplagt för fullpoängaren Slavia Prag. Tjeckiskorna möter ungerska MTK (fyra poäng) i gruppfinal på måndag.

Grupp 5: Både Basel, Schweiz och Spartak Subotica, Serbien har full poäng och möts i sista omgången. Basel leder på bättre målskillnad.

Grupp 6: Här väntar också gruppfinal mellan två fullpoängare, ukrainska Zhytlobud-1 och rumänska Olimpia Cluj. Ukrainskorna vinner gruppen på kryss, då de har bättre målskillnad.

Grupp 7: Här går pålitliga Champions Leaguelaget BIIK Kazygurt mot gruppsegern. Man vann mötet med grupptvåan Elpides Karditsas från Grekland i tisdags.

I bloggen Hattrick lärde jag mig att det grekiska laget har en svensk spelare, Hanna Spets. Hon har spelat 55 respektive 90 minuter i lagets båda matcher.

Grupp 8: Bosniska SFK har full poäng och bör ta hem gruppsegern.

Grupp 9: Här har litauiska Gintra och finska Honka fyra poäng vardera. Lagen har redan spela mot varandra (1–1) och har således båda goda chanser att nå sju poäng – vilket borde innebär en god chans för båda att avancera.

Grupp 10: Norska Avaldsnes behöver ta en poäng av kroatiska Osijek för att vinna gruppen. Det kommer Avaldsnes att klara av.

Internationell utblick: Darrande topplag och avbrutet mästerskap

Hammarby leder damallsvenskan. Och nu är även deras tyngsta nyförvärv på plats. Australiens Elise Kellond-Knight, som kommit med i allstarlaget i de två senaste VM-slutspelen, har dessutom hunnit ge sin första intervju om sitt korttidskontrakt i Stockholm.

Med det har det blivit dags för en internationell utblick från de senaste dagarna. Det största har förstås varit semifinalerna i Champions League.

Där lyckades Manchester City avsluta Lyons segersvit. Inför söndagens 0–0-matchpå Academy Stadium i Manchester hade Lyon 28 raka segrar i tävlingsmatcher den här säsongen.

City blev således första laget att såväl nolla som snuva Lyon på poäng sedan fjolårets final i Champions League, då ju Lyon–PSG blev just 0–0. Jag har inte sett något klipp med höjdpunkter, men noterar att det totalt var 24–5 i avslut till Lyon, men bara 6–3 i avslut mot mål. Om någon är intresserad av att se hela matchen, där Julia Spetsmark blev kvar på bänken, finns den här:

City är för övrigt dessutom senaste lag att besegra Lyon. Man vann ju borta i fjolårets semifinal med 1–0 den 29 april i fjol. Då hade dock Lyon vunnit med 3–1 i England, vilket räckte för avancemang totalt sett. Jag hade Lyon som favoriter till 90–10 inför dubbelmötet. Lyon är fortsatt favoriter, men jag sänker oddsen till 70–30 nu.

I den andra semifinalen såg jag Wolfsburg som favoriter till 60–40 mot Chelsea inför söndagens möte. Efter att tyskorna vann i London med 3–1 har självklart deras favoritskap ökat. Nu skulle jag säga att det är 90–10.

Även från den här matchen saknar jag klipp med höjdpunkter, däremot går den att se i sin helhet här:

Om vi tar svenskkollen först så spelade trion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Nilla Fischer hela matchen. Jonna Andersson fick ta plats på läktaren eftersom hon redan har spelat Champions League för Linköping den här säsongen.

Annars startade det ju otroligt bra för Chelsea. Redan i tredje minuten drog Fran Kirby upp ett anfall på högerkanten och spelade in bollen till Ji So-Yun. Sydkoreanskan vände bort Sara Björk Gunnarsdottir och placerade in ledningsmålet i bortre hörnet.

Björk Gunnarsdottir fick sin revansch en kvart senare. Hon tryckte sig in framför Magdalena Eriksson och kunde nicka in Lara Dickenmann:s fina inlägg i tomt mål till 1–1.

Wolfsburgs ledningsmål kom i den 42:a minuten och var ett självmål från Millie Bright. Mittbacken som gjorde mer eller mindre klara självmål i samtliga Englands tre matcher i She Believes Cup tidigare i vår har verkligen haft missflyt med styrningar i eget straffområde den här våren.

1–3-målet i 67:e minuten var ett riktigt konstnummer av Dickenmann. Otroligt starkt av schweiziskan att hinna ställa om kroppen till den volleyn efter att inlägget skarvats.

Båda returerna spelas på söndag.

Apropå Chelsea blev Fran Kirby på måndagen första spelare att ta emot PFA:s nya pris till årets bästa spelare i England. PFA är ju spelarnas egen organisation, så det är alltså spelarna som röstat fram Kirby.

I en intervju med Kirby såg jag att hon kommenterade priset med att:

”Det känns skönt att veta att motståndarna inte blir arga över att jag gör mål på dem lite då och då…”

Här är en annan, färsk intervju med henne:

Dags för ett litet ligasvep. Och vad passar bättre än att börja i just England. Där har Arsenal nu spelat båda sina hängmatcher i WSL, och sannolikt försvann guldchansen när man spelade 0–0 borta mot tabelljumbon Yeovil i lördags. Yeovil har på 14 omgångar inte lyckats göra ett enda ligamål. Men två kryss har man nu fått till.

Dagens 3–0-seger mot Liverpool var klen tröst, då Arsenal hade behövt sex poäng för att riktigt skugga toppduon Chelsea och Manchester City. Nu ser tabelltoppen ut så här:

Chelsea               14      35–  9     32
Manchester City  13      36–13     29
Arsenal                14      28–13     28

WSL avgörs över 18 omgångar. I dag gjorde för övrigt Jordan Nobbs två mål för Arsenal, hennes 50:e och 51:a för Londonlaget.

Jordan Nobbs

Arsenal är inte det enda topplag som darrade i de europeiska toppligorna i helgen. I Frankrike var det svensklaget Montpellier som tappade två otroligt viktiga poäng genom att spela 0–0 borta mot Bordeaux.

Fast det kunde ha blivit förlust. Bordeaux slog nämligen en straff stolpe och ut, en straff de fått sedan Linda Sembrant fått bollen på handen.

Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen, medan Stina Blackstenius blev utbytt i 65:e minuten hos Montpellier.

Poängförlusten innebär sannolikt att Montpellier tappade chansen att spela Champions League i höst. Nu är det i princip bara är ett mirakel som kan göra att kustlaget passerar PSG i tabelltoppen:

Lyon              18      88–  4     54
PSG              18      51–11     46
Montpellier    19      57–21     44

PSG måste tappa minst fem poäng på sina fyra sista matcher för att Montpellier skall kunna passera. Där möter Emma Berglund:s lag Fleury och Lyon hemma samt Bordeaux och Soyaux borta.

Så till Tyskland, där Bayern München mycket oväntat spelade 0–0 hemma mot tabelljumbon Jena. Resultatet innebär att Freiburg återigen är uppe jämsides med Bayern.

Det innebär också att Wolfsburg nu leder ligan med två poäng trots att man har två matcher färre spelade. Fridolina Rolfö spelade hela matchen för Bayern, en match som sågs av blott 433 åskådare.

I klassikermötet mellan Potsdam och Frankfurt vann Amanda Ilestedt:s lag på ett snyggt frisparksmål från Svenja Huth:

Ilestedt spelade hela matchen. Och segern innebär att Potsdam plötsligt bara är två poäng bakom Bayern och Freiburg i kampen om den åtråvärda andraplatsen.

Wolfsburg   15   40–  6    40
Bayern        17   44–11    38
Freiburg      17   40–11    38
Potsdam     17   38–11    36

I Italien inträffade det ovaliga att de båda topplagen Juventus och Brescia förlorade i samma omgång. Tidigare hade de bara förlorat mot varandra. Men nu föll Juventus borta mot Stephanie Öhrström:s Fiorentina med 2–1 och Brescia föll hemma mot Mozzanica med 3–2. Med tre omgångar kvar att spela ser det fortfarande ut att bli skiljematch om guldet, då Juve och Brescia står kvar på samma poäng.

I botten har Julia Molin och Verona fått lite andrum i kampen om nytt kontrakt. Man har nu sju poäng ner till Zaccaria på kvalplats. Just Zaccaria och Sassuolo är tänkbara motståndare för Jenny Hjohlman i kvalet. Hennes CF Florentia vann i helgen med 12–1 mot Luchese och är därmed klara seriesegrare i andraligan, vilket innebär kval mot högsta divisionen.

Så till Spanien där topplagen Atletico och Barca vann i helgen. Atletico leder fortsatt med en poäng med tre omgångar kvar att spela.

Det är dock inte deras matcher som hamnar i mitt fokus, utan från den spanska ligan vill jag hellre passa på att hylla den här fantastiska tunneln från teknikern Jessica Silva:

Slutligen till Nordamerika och NWSL, där North Carolinas Merritt Mathias drog i väg den här bomben i helgen:

Från Nordamerika kommer också tråkiga nyheter. Kontinentens U17-mästerskap avbröts i söndags på grund av det osäkra säkerhetsläget i arrangörslandet Nicaragua.

I aktuellt U17-mästerskap mönstrade Kanada en stark trupp där A-landslagsspelaren Jordyn Huitema ingick. Kanada meddelade i går att deras trupp hade kommit hem oskadd.

Från det där U17-mästerskapet har jag kollat lite höjdpunkter. Och i Haitis lag kände jag igen ett av namnen, Melchie Dumornay.

Hon imponerade på mig i det nordamerikanska U20-mästerskapet tidigare i år, en mittfältare med ett fantastiskt bra skott och bra huvudspel. När jag kollade upp Dumornay visade det sig att hon är född den 17 oktober 2003 – hon är alltså bara 14 år.

Där snackar vi supertalang.

Slutligen har BBC nominerat de fem kandidaterna till deras pris till världens bästa bästa spelare.

Lucy Bronze, Pernille Harder, Sam Kerr, Dzsenifer Marozsan och Lieke Martens är en rätt stark kvintett.

Vändningar, Askungesaga och publikfiasko

I mitt tips av damallsvenskan skrev jag att det kändes svårare än på många år att tippa serien. Med tolv matcher och två omgångar spelade har jag ingen anledning att ändra den uppfattningen.

Tvärtom känns det som att jag gjorde det lätt för mig och delade upp serien i fler delar än jag borde ha gjort. För så här långt är det bara två saker man kan känna sig säker på – och det är att Rosengård kommer att slåss om guldet och att IFK Kalmar kommer att få kämpa för att hänga kvar.

Övriga tio lag är rätt svårbedömda. Helgens omgång kännetecknades av svängiga matcher. I tre matcher hade ett lag (Göteborg, Kristianstad och Linköping) till synes klara grepp. Som bekant tog inget av de lagen en trepoängare.

Om vi börjar med den minst omskrivna matchen, Skånederbyt på Malmö IP, så tappade Kristianstad ledningar med 2–0 och 3–1 till 3–3. LB:s upphämtning från 1–3 till 3–3 kom efter två riktiga klassmål.

Först vred Anna Welin läckert in en frispark, sedan bjöd Elisa Lang Nilsson på en volley i den högre skolan. Det kanske inte är så snyggt att det kan bli en kandidat till årets mål, men svårighetsgraden där hon rör sig i en riktning och skjuter i en annan är väldigt hög.

I den matchen finns även en liten Askungen-saga. Jag kan erkänna att jag för ett år sedan inte hade någon koll på Therese Ivarsson. Inför fjolårets säsong hade den snart 29-åriga mittbacken gjort fyra mål på knappt 80 damallsvenska matcher.

Framför allt under hösten i fjol reagerade jag över hur bra Ivarsson var på offensiva fasta situationer. Hon gjorde också fem mål på sina 22 damallsvenska matcher under 2017. I år har hon tagit ännu ett kliv. Ivarsson gjorde tre mål i Kristianstads genrep och ett i premiären mot Vittsjö.

Det gjorde att Elisabet Gunnarsdottir flyttade upp Ivarsson i anfallet i lördags. Mittbacken tackade för förtroendet genom att göra två nya mål – och nu leder Ivarsson skytteligan med tre fullträffar.

Självklart är Ivarsson inne i en sådan där period av flyt som man ibland kan komma in i. Men jag vägrar att kalla hennes målskytte för en tillfällighet. För som jag ser det är Ivarsson just nu den damallsvenska spelare som är allra bäst på att röra sig i offensivt straffområde vid fasta situationer. Hon håller helt klart hög internationell klass på den fronten.

Så till Göteborg där hemmalaget fick smaka på sin egen medicin från premiäromgången. Jag hade på matchen parallellt med att jag jobbade, vilket gjorde att jag bara såg fragment. Men det jag såg var att Göteborg kändes en klass bättre än Hammarby före paus, ungefär som Rosengård gjorde mot Göteborg i premiären.

Göteborgs 1–0-ledning efter 45 minuter kändes som i underkant. Då bjöd Hammarby på en favorit i repris. För precis som i fjol vann Bajen den andra halvleken på Valhalla med 3–0. I fjol lång man under med 3–0 i halvtid, och fick således bara en poäng. I år visade man effektivitet och gjorde i princip mål på alla sina chanser – och fick med sig tre poäng hem till Stockholm.

Hammarbys effektivitet med sju mål på två omgångar imponerar. Men jag är inte helt säker på att den kommer att hålla i sig. Därmed tror jag att Bajen får passa på att njuta av serieledningen så länge det håller i sig.

Tillbaka till Skåne, där Vittsjö skrällde till rejält. För när Marija Banusic gjorde 0–2 på Vittsjö IP från straffpunkten var det inget som talade för en vändning.

Visst hade Vittsjö haft ett bättre grundspel än Linköping under de första 23 minuterna. Men att de svenska mästarinnorna skulle tappa en tvåmålsledning trodde jag inte på. Speciellt inte som Linköping hade varit hypereffektivt och gjort mål på sina två första målchanser i matchen. Och med 2–0 i ryggen trodde jag att LFC skulle kontra sönder Vittsjö.

Banusics 0–1 är ju värt ett eget kapitel. Efter en kort hörna vred hon med vänsterfoten in bollen hur snyggt som helst vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Men det skulle alltså vända. På bloggen Hattrick läser jag att LFC-tränaren Marcus Walfridson upplevde det som att hans lag hade fin kontroll före paus.

”Vi har inte lika mycket boll men fin kontroll i första halvlek. I andra halvlek tappade vi boll för mycket. Vi måste se oss själva i spegeln och utvärdera vad vi höll på med.”

Det är möjligt att han kände så. Men jag hade 4–4 i klara målchanser, och medan LFC i princip inte hade några fler anfall så var Vittsjös forwardsduo Linda Sällström/Hannah Wilkinson nära att rinna igenom vid ett par tillfällen redan före paus.

Frilägena kom istället efter sidbytet. Till slut var Vittsjös seger snarast i underkant. Utöver sina tre mål hade man fyra bollar i målramen, plus ytterligare flera vassa chanser. Totalt stannade min räkning av klara målchanser på 11–6 till Vittsjö, med reservation för att jag kan ha missat några på grund av de ganska omfattande bildstörningarna på damallsvenskan.tv efter paus.

Jag har flera gånger skrivit om bristen på snabbhet i LFC:s backlinje. Den var återigen tydlig. Men, och det är ett stort MEN. Jag skulle säga att LFC förlorade matchen högre upp i planen.

Vittsjö tilläts ju nämligen att mata in precisa bollar bakom LFC:s backlinje. Där måste forwards och framför allt mittfältare göra ett mycket bättre jobb. Det är ju hopplöst att spela i en backlinje när motståndarna hela tiden får tid att sikta in djupledsbollarna.

Som jag ser det vann Johanna Andersson och Michelle de Jongh kampen om det centrala mittfältet på knockout mot Filippa Angeldahl och Emma Lennartsson, delvis på grund av att Vittsjöduon hade bättre hjälp av sina forwards. Visst saknar LFC Kosovare Asllani där i mitten, men räcker det med att hon kommer tillbaka för att man skall börja vinna bollar centralt? Jag kan inte säga att jag känner mig helt säker på det. Det är många bitar som behöver falla på plats i tränare Walfridsons lagbygge om LFC skall bli en seriös guldkandidat den här säsongen.

Och det är ju faktiskt värt att notera att Vittsjö trots allt saknade sin kanske allra bästa spelare i konsten att servera djupledspassningar, Emmi Alanen. Vittsjö står på fyra poäng, trots två svåra öppningsmatcher och skador på nyckelspelarna Sandra Adolfsson och Alanen – det är imponerande.

Jag tippade laget på åttonde plats. Men då hade jag inte räknat med att Wilkinson skulle vara så bra. Hittills har laget visat att man har kapacitet för den övre halvan, och kanske mer än så. Den spelmässiga insatsen i söndags var helt klart av medaljklass.

I söndags tog Piteå sin andra raka seger genom att vinna i Eskilstuna, där United är fortsatt poänglöst, och under nedflyttningsstrecket. Den matchen har jag bara sett höjdpunkterna från, vilket gör att jag inte kan bedöma lagens insatser.

Jag har inte heller sett mer än höjdpunkter från Kalmar–Rosengård. Men där sa ju resultatet 0–4 det mesta. Dock kan Rosengårds seger bli dyrköpt, då Anja Mittag tvingades kliva av med något slags knäskada. För Rosengårds och framför allt Mittags skull får vi hoppas att det inte är något allvarligt.

Kalmar ligger sist i tabellen med noll poäng och 1–6 i målskillnad. Den andra nykomlingen Växjö DFF har också bara gjort ett mål. Men man har tre poäng efter en imponerande seger mot Djurgården.

Jag tyckte ju att Stockholmslaget imponerade stort i premiäromgången. I Växjö nådde man inte samma höjder. Det skall sägas att det här var en match som jag bara följde sporadiskt. Men jag upplevde att Djurgården var bättre och hade rätt bra kontroll en bit in i den andra halvleken.

Ändå kändes inte Växjös seger orättvis. Laget visade återigen att man har kapacitet att hamna högre upp i tabellen än den tiondeplats som jag tippat dem på. Växjö är en pigg nykomling – rent sportsigt.

Publikt gjorde däremot Kalmar en mycket bättre premiär än Växjö. Men efter publiksuccén i premiäromgången kom damallsvenskan ner på jorden i den andra omgången. De lysande undantagen var förstås Kalmar, där 1 398 personer hade tagit sig till Gröndals IP, samt pålitliga Eskilstuna.

Även om LB07 hade den sämsta publiksiffran (genomusla 228) är det siffran i Växjö som jag tycker är den största besvikelsen.

Visst låg Växjös hemmapremiär bara någon timma innan stadens hockeystolthet Lakers spelade SM-final. Men 446 är en av de allra sämsta premiärsiffrorna en damallsvensk nykomling har haft i modern tid. Siffran är till och med lägre än vad laget hade i sin hemmapremiär i elitettan i fjol. Tråkigt. Vi får hoppas att intresset för damallsvenskan ökar i Växjö nu sedan hockeyguldet är i hamn.

Jag ville för övrigt kolla exakt hur bra Kalmars siffra står sig, och hur dålig Växjös är. Sedan säsongen 2003 finns alla publiksiffror i damallsvenskan på svenskfotboll.se. Jag gick igenom vad alla de 33 nykomlingarna från 2003 och framåt har haft för premiärpublik. Här är hela listan:

1) Linköpings FC, 2004 –        5 502
2) Piteå IF, 2011 –                   2 470
3) Piteå IF, 2009 –                   2 243
4) Kristianstads DFF, 2008 –   2 225
5) QBIK, 2005 –                     2 036
6) Eskilstuna United, 2014 –  1 853
7) Hammarby, 2015 –            1 619
8) Falköpings KIK, 2007 –      1 404
9) IFK Kalmar, 2018 –          1 398
10) AIK, 2007 –                     1 363
11) Själevads IK, 2004 –        1 318
12) Vittsjö GIK, 2012 –           1 271
13) Bälinge IF, 2006 –            1 248
14) Karlslunds IF, 2003 –        1 225
15) Dalsjöfors Goif, 2011 –     1 031
16) Östers IF, 2003 –                985
17) Kvarnsveden, 2016 –         911
18) Djurgårdens IF, 2016 –       821
19) AIK, 2005 –                        813
20) Hammarby IF, 2017 –         683
21) Stattena IF, 2003 –             663
22) Mallbackens IF, 2015 –       660
23) Mallbackens IF, 2013 –       652
24) Stattena IF, 2009 –             645
25) Sunnanå SK, 2013 –          625
26) Jitex BK, 2006 –                 550
27) AIK, 2014 –                         513
28) Jitex BK, 2010 –                 504
29) LB07, 2017 –                      485
30) Tyresö FF, 2010 –                450
31) Växjö DFF, 2018 –             446
32) Umeå Södra FF, 2008 –      342
33) AIK, 2012 –                         307

Alla lag i botten av den här listan, utom Växjö, kommer från orter som redan hade minst ett lag i damallsvenskan. Tidigare var Sunnanås 625 åskådare sämsta publiksiffran på en ort som inte haft damallsvensk fotboll året innan. Nu tar Växjö över den bottennoteringen med rätt stor marginal.

Jag hade tänkt att även ha med en internationell genomgång i det här inlägget. Men den får vänta. Jag avslutar istället med att konstatera att tabellerna för våra två högsta serier ser ganska lika ut vad gäller poängfördelning efter två omgångar.

Precis som i damallsvenskan har elitettan exempelvis två fullpoängare i Kif Örebro och Kungsbacka och två nollpoängare i Assi och Mallbacken. Huruvida det är en indikation på hur det kommer att sluta återstår att se. Kungsbackas 3–2-seger mot Kvarnsveden, där man likt VIttsjö vände tvåmålsunderläge, är i vart fall en signal om att Kungsbacka verkar ha som plan att vara med och kämpa i toppen.