Fler tankar kring våld mot huvuden

I det senaste inlägget skrev jag att jag tycker att Glodis Perla Viggosdottir borde stängas av i de två sista omgångarna av damallsvenskan.

Som ni säkert förstår kommer det inte att ske. Förbundet gör allt för att skydda sina domare, och går inte in med bestraffningar i efterhand ens om domsluten är genomusla.

Pernilla Larsson och hennes teams domslut kring överkörningen av Mimmi Larsson var både obefintligt och genomuselt. Men det kommer som sagt knappast spela någon roll. Larsson kommer att få döma vidare, och Viggosdottir kommer att få fira SM-guld på planen någon av kommande helger.

Till skillnad från svensk ishockey är ju sig inte huvudskador något man bryr sig om inom svensk fotboll. I förra inlägget högg jag mot domare och förbund i frågan. Och de har förstås de viktigaste rollerna i den här frågan.

Reglerna måste skydda spelarna. Och de som skall se till att reglerna följs är i första hand domarna, och i andra hand förbundets disciplinnämnd. Jag tycker att det skall vara självklart att disciplinnämnden skall kunna gå in i efterhand och döma ut avstängningar för farliga aktioner likt Viggosdottirs.

Just huvudskador blir ett allt större problem i allt fler sporter. Ju högre tempo, ju tätare spel och ju bättre tränade spelarna blir, desto större risk för allvarliga kollisioner mot huvudet. Inom fotbollen upplever jag att antalet gånger spelare skallar ihop ökar. Jag tycker att det utdöms alldeles för få varningar för spelare som kommer sent in i nickdueller. Eller för målvakter som boxar utespelare i huvudet.

Men det finns fler än domare och regelmakare som kan påverka. Exempelvis kan vi i media påverka. Och efter att i efterhand ha sett matchen på SVT tycker jag att kanalens folk gjorde ett riktigt dåligt jobb i frågan.

Dock brydde de sig om Larssons huvud. Huvudkommentatorn Chris Härenstam visade omgående efter smällen stor omsorg. Och experten Markus Johannesson sa direkt att han upplevde det som en otäck smäll.

När reprisen sedan spelades upp blev både Härenstam och Johannesson väldigt bekymrade. Johannesson sa:

”En riktigt otäck smäll som hon får från Viggosdottir. Just när man som spelare inte ser motspelaren komma in. Där ser vi den, den träffar… Jag hoppas verkligen att det där gick bra.”

Härenstam svarade:

”För det första. I ett sådant här läge tycker inte jag att hon skall spela mer. Jag har absolut inte de kunskaperna som krävs för att vet om det är hjärnskakning eller inte. Men efter att ha sett den där reprisen så är min åsikt ganska stark – för det finns inga risker man skall ta i de här lägena. Hade det varit ishockey hade de plockat av henne direkt, det kan jag säga.”

När Larsson kom tillbaka in i spelet säger Johannesson, som tidigare sagt att han tycker att man skall lämna bedömningarna till läkarna, att läkaren har ett stort ansvar att stoppa spelare efter sådana här smällar.

Fast vad jag kan se är ingen läkare inblandad i beslutet att låta Larsson fortsätta, utan det är bara LFC:s fysio som är ute och behandlar forwarden.

I paus, just när en av repriserna på Viggosdottirs överfall rullas, säger Frida Östberg ”det här tycker jag är riktigt ögongodis för en fotbollsälskare”. Det hon pratar om är förstås själva målet, och hon känner sannolikt att orden har dålig tajming, för hon lägger till:

”Tyvärr åker hon på en liten smäll här efteråt, men det är sånt som man tar när man får nicka in den så där.”

Det är ett riktigt dåligt uttalande från Östberg. Den typen av smällar är verkligen inget någon skall behöva ta på en fotbollsplan. Visst är det lättare att resa sig precis efter att man nickat in ett snyggt mål. Men smällen blir inte mindre allvarlig för att Larsson gör mål momentet innan den.

Bredvid Östberg står Lotta Schelin, som ler och nickar medhållande. Schelin som tvingats sluta på grund av upprepade hjärnskakningar säger inte ett ord om våldet mot Larssons huvud. Hon får inte heller några frågor om det.

Min notering från SVT:s sändning är att ingen har en enda synpunkt på Viggosdottirs aktion. Det nämns att det här hon som delar ut smällen – men inget mer. Inte ett ord om att det är ett rent överfall som isländskan står för. Inte ett ord om att det borde ha varit rött kort.

Jag är fullständigt övertygad om att det hade blivit mycket snack om tacklingen om det istället handlat om dubbarna före mot Larssons fötter.

Noterbart var att Larsson klev av i andra halvleken med yrsel och huvudvärk. Men under måndagen kom glädjande besked om att Larsson inte längre hade huvudvärk. Men det förändrar inte min syn på hur smällen behandlades av domare, lag och media under söndagen. Sådana här smällar mot huvuden måste bort från fotbollen.

Vad gäller själva matchen Rosengård–LFC var den en riktig godbit. Jämn, spännande och välspelad. LFC var bättre än jag sett tidigare i år, och 3–3-kvitteringen var riktigt fotbollsgodis. Jelena Cankovic:s chippassning är superläcker, och Anna Anvegård:s avslutning är nästan lika fantastisk. Anvegård är för övrigt numera i ensam skytteligaledning.

I dag har fokus annars i huvudsak legat på herrfotboll. Men en intressant nyhet från dagen är att Alingsås FC United tappar sina tränare bara tre dagar efter att man kvalat upp i elitettan.

 

Ord mot ord när Holmalund sparkar tränaren

Jag brukar inte lägga så mycket tid på att skriva om elitettan. Men i kväll kan jag inte låta bli. Det pågår nämligen ett drama i Holmalunds IF.

För cirka två timmar sedan sipprade nyheten ut om att tränaren Mikael Prodér har fått sparken.

Jag har ingen jättekoll på Holmalund, men följer dem på avstånd. Det lag jag tränar spelade mot Holmalunds Akademi i fjol – och som boråsare stöter man på Holmalund med jämna mellanrum. Jag har sett hur klubben på ganska kort tid har byggt upp en väldigt bra verksamhet, med ett överraskande starkt A-lag och med en uppsjö av talanger i akademin. Min bild har varit att den fina satsning som görs i Alingsåsklubben har burit Prodérs signatur. Han har synts lite överallt och det har känts som att han har gått in med sin själ i alla klubbens äldre lag. Han har coachat A-laget, Akademin och ibland även ytterligare några flicklag.

Även om jag kan tänka mig att han är en person som väcker känslor blev jag mycket förvånad när jag såg nyheten. Klubbens ordförande Roger Karlsson motiverade med:

”Förtroendet för Mikael är förbrukat i alla led, från styrelsen till damsektionen och spelarrådet. Då kan man inte fortsätta som tränare.”

Det var dock ett uttalande som väckte känskor. Det tog inte många minuter innan dementierna började trilla in från spelarna. Amalia Arvidsson skrev på Twitter:

”Helt fel att spelarrådet inte har förtroende för Proder. Han är djupt uppskattad av alla spelare från akademin, f19 och dam!”

Till Alingsås Tidning sa Caroline Berling:

”Det där är helt fel! Vi hade 30 tjejer idag som gick gråtandes från träningen. Det handlar absolut inte om att vi inte har förtroende för Micke, tvärtom. Vi har varit väldigt tydliga med att alla ska få komma till tals och säga vad dom tycker i laget men så har det inte blivit. Vi står inte bakom att Micke får gå.”

Alldeles nyss uttalade sig Prodér själv. Först lade han upp det här dåligt skrivna brevet med styrelsens beslut, sedan sa han:

”För mig personligen är det otroligt tungt att lämna när man lagt ner så mycket tid som jag gjort. Det är med sorg jag lämnar, jag gillar laget och varit holmalundare sedan jag varit liten. Klubben ligger mig varmt om hjärtat och jag hejar alltid på Holmalund i alla matcher.”

Vem som skall leda A-laget mot Kalmar på lördag är inte klart. Klart är däremot att det inte blir lätt för Holmalund att hitta en tränare som är beredd att lägga lika mycket tid på laget och spelarna som Prodér.

Det känns även klart att sista ordet inte är sagt i det här tråkiga dramat.

Här är en annan intressant artikel där bland annat Arvidsson och Prodér uttalar sig.