Fler tankar kring våld mot huvuden

I det senaste inlägget skrev jag att jag tycker att Glodis Perla Viggosdottir borde stängas av i de två sista omgångarna av damallsvenskan.

Som ni säkert förstår kommer det inte att ske. Förbundet gör allt för att skydda sina domare, och går inte in med bestraffningar i efterhand ens om domsluten är genomusla.

Pernilla Larsson och hennes teams domslut kring överkörningen av Mimmi Larsson var både obefintligt och genomuselt. Men det kommer som sagt knappast spela någon roll. Larsson kommer att få döma vidare, och Viggosdottir kommer att få fira SM-guld på planen någon av kommande helger.

Till skillnad från svensk ishockey är ju sig inte huvudskador något man bryr sig om inom svensk fotboll. I förra inlägget högg jag mot domare och förbund i frågan. Och de har förstås de viktigaste rollerna i den här frågan.

Reglerna måste skydda spelarna. Och de som skall se till att reglerna följs är i första hand domarna, och i andra hand förbundets disciplinnämnd. Jag tycker att det skall vara självklart att disciplinnämnden skall kunna gå in i efterhand och döma ut avstängningar för farliga aktioner likt Viggosdottirs.

Just huvudskador blir ett allt större problem i allt fler sporter. Ju högre tempo, ju tätare spel och ju bättre tränade spelarna blir, desto större risk för allvarliga kollisioner mot huvudet. Inom fotbollen upplever jag att antalet gånger spelare skallar ihop ökar. Jag tycker att det utdöms alldeles för få varningar för spelare som kommer sent in i nickdueller. Eller för målvakter som boxar utespelare i huvudet.

Men det finns fler än domare och regelmakare som kan påverka. Exempelvis kan vi i media påverka. Och efter att i efterhand ha sett matchen på SVT tycker jag att kanalens folk gjorde ett riktigt dåligt jobb i frågan.

Dock brydde de sig om Larssons huvud. Huvudkommentatorn Chris Härenstam visade omgående efter smällen stor omsorg. Och experten Markus Johannesson sa direkt att han upplevde det som en otäck smäll.

När reprisen sedan spelades upp blev både Härenstam och Johannesson väldigt bekymrade. Johannesson sa:

”En riktigt otäck smäll som hon får från Viggosdottir. Just när man som spelare inte ser motspelaren komma in. Där ser vi den, den träffar… Jag hoppas verkligen att det där gick bra.”

Härenstam svarade:

”För det första. I ett sådant här läge tycker inte jag att hon skall spela mer. Jag har absolut inte de kunskaperna som krävs för att vet om det är hjärnskakning eller inte. Men efter att ha sett den där reprisen så är min åsikt ganska stark – för det finns inga risker man skall ta i de här lägena. Hade det varit ishockey hade de plockat av henne direkt, det kan jag säga.”

När Larsson kom tillbaka in i spelet säger Johannesson, som tidigare sagt att han tycker att man skall lämna bedömningarna till läkarna, att läkaren har ett stort ansvar att stoppa spelare efter sådana här smällar.

Fast vad jag kan se är ingen läkare inblandad i beslutet att låta Larsson fortsätta, utan det är bara LFC:s fysio som är ute och behandlar forwarden.

I paus, just när en av repriserna på Viggosdottirs överfall rullas, säger Frida Östberg ”det här tycker jag är riktigt ögongodis för en fotbollsälskare”. Det hon pratar om är förstås själva målet, och hon känner sannolikt att orden har dålig tajming, för hon lägger till:

”Tyvärr åker hon på en liten smäll här efteråt, men det är sånt som man tar när man får nicka in den så där.”

Det är ett riktigt dåligt uttalande från Östberg. Den typen av smällar är verkligen inget någon skall behöva ta på en fotbollsplan. Visst är det lättare att resa sig precis efter att man nickat in ett snyggt mål. Men smällen blir inte mindre allvarlig för att Larsson gör mål momentet innan den.

Bredvid Östberg står Lotta Schelin, som ler och nickar medhållande. Schelin som tvingats sluta på grund av upprepade hjärnskakningar säger inte ett ord om våldet mot Larssons huvud. Hon får inte heller några frågor om det.

Min notering från SVT:s sändning är att ingen har en enda synpunkt på Viggosdottirs aktion. Det nämns att det här hon som delar ut smällen – men inget mer. Inte ett ord om att det är ett rent överfall som isländskan står för. Inte ett ord om att det borde ha varit rött kort.

Jag är fullständigt övertygad om att det hade blivit mycket snack om tacklingen om det istället handlat om dubbarna före mot Larssons fötter.

Noterbart var att Larsson klev av i andra halvleken med yrsel och huvudvärk. Men under måndagen kom glädjande besked om att Larsson inte längre hade huvudvärk. Men det förändrar inte min syn på hur smällen behandlades av domare, lag och media under söndagen. Sådana här smällar mot huvuden måste bort från fotbollen.

Vad gäller själva matchen Rosengård–LFC var den en riktig godbit. Jämn, spännande och välspelad. LFC var bättre än jag sett tidigare i år, och 3–3-kvitteringen var riktigt fotbollsgodis. Jelena Cankovic:s chippassning är superläcker, och Anna Anvegård:s avslutning är nästan lika fantastisk. Anvegård är för övrigt numera i ensam skytteligaledning.

I dag har fokus annars i huvudsak legat på herrfotboll. Men en intressant nyhet från dagen är att Alingsås FC United tappar sina tränare bara tre dagar efter att man kvalat upp i elitettan.

 

9 thoughts on “Fler tankar kring våld mot huvuden

  1. Det finns flera intressanta, viktiga och bekymmersamma saker kring denna och liknande händelser.

    När en spelare som just gjort mål inte hoppar av glädje utan istället sjunker ner på planen borde alla förstå att något allvarligt hänt. Det verkade inte alla ha uppfattat.

    Att en adrenalinstinn spelare oftast vill spela vidare är självklart. Frågan är vilka mekanismer som bör och måste träda i kraft när en spelare får en sådan smäll.

    Jag vet inte om reglementet kräver att det ska finnas en läkare på plats i DA. Men det borde det kanske annars. I WCL är sjukvårdsberedskapen högre med bland annat ambulans på plats. Det är ju inte bara huvudskador som kan uppstå utan bland annat också fot- och ledskador. Enklast vore naturligtvis att hemmalaget har ansvar för att läkare finns. I vanlig sjukvård kan ingen tvingas till vård. Frågan är hur det ligger till i en fotbollsmatch. Jag tror ändå att de flesta både spelare och tränare (fysio) skulle acceptera en läkares bedömning och starka rekommendation. Kanske ska en läkare, i kraft av sin profession, till och med ha vetorätt, när det gäller fortsatt spel eller inte.

    Precis som disciplinnämnder eftergranskar i andra sporter borde det gå att göra även i fall som detta. Frågan är om en disciplinnämnd ska ta upp fall på eget initiativ eller om det ska krävas en särskild anmälan. Vem ska i så fall göra den? Det borde vara domaren, men om denne är en del av problemet är det kanske inte så sannolikt att det sker eller heller så lyckat. Nästa möjlighet är läkaren, sedan den egna tränaren.

    Du skriver ovanligt tydligt och skarpt om domarnas kåranda och relation till förbundet. Kanske är det en tyst överenskommelse dem emellan att ”vi backar er i alla lägen” och kanske tycker SvFF att det krävs för att alls kunna rekrytera domare. Tyvärr kan det också innebära att nästan vad som helst accepteras. Självfallet måste en domare åtminstone kunna ”sättas i karantän” eller ta en obligatorisk ”timeout” under tiden något utreds.

    Frågan är om domaren såg händelsen och hur den bedömdes. Visst bör en domare ha ögonen på det viktigaste händelseförloppet i varje spelmoment – där bollen är och där spelare duellerar. Så följdfrågan är också om domaren gjorde sitt jobb. Kanske var domaren alltför upptagen med att notera målet, så att smällen passerade förbi som en bagatell. En tråkigare tolkning är den som Östberg gav uttryck för – mål är värt en smäll. Men om nu domaren såg förloppet, åtminstone hyggligt, borde det föranlett minst en varning och kanske till och med en utvisning (eller ännu mer). Vi kan jämföra med en annan situation som Johan och jag diskuterat, nämligen en utvisning i matchen Kungsbacka – LFC. Där hade de kolliderande spelarna ögonkontakt och kunde förstå vad som var på väg att hända och därmed vara beredda kroppsligt. I fallet Larsson kom smällen som en blixt från klar himmel, utan möjlighet att skydda sig. Självfallet måste vi acceptera att domare gör bedömningar och att de blir litet olika, men de får inte vara hur olika som helst när det gäller påföljd. Som matchbilden såg ut i Malmö hade en utvisning kunnat lett till ett annat matchresultat. Ett alternativ till personliga straff är lagstraff, så att det lag som får en spelare utvisad också får spela med tio i nästa match, särskilt om det handlat om våld mot huvudet. Det kanske kan få en och annan spelare att ”dra in vingarna”.

    Björck, Östberg och Schelin är en osmaklig cocktail. ”Experterna” tävlar med varandra om att leverera självklarheter, att aldrig ha en bestämd uppfattning om någonting och ta tillbaka hälften av det de sagt samt att aldrig säga emot varandra, ens det allra minsta. Viktigast av allt är att leeeeee och visa tandraden rakt in i kameran – nu ska vi ha en liten mysig feelgoodstund med feelgoodBjörck. Som ”experter” är de genomusla. Det är inte tillräckligt att vara tidigare landslagsspelare för att bli ”expert”, vilket åter besannats. Det finns bra experter som tillför något, exempelvis Malin Swedberg, Anette Börjesson (i viss mån Hanna Marklund, även om hon ibland nästan blir en karikatyr av sig själv) eller Olof Lundh, men de jobbar ju inte för statstelevisionen. Johanesson gör också ett OK jobb, inte minst genom att balansera upp ”allt är faaaaantastiskt” Härenstam. Att Östberg inte brydde sig om händelsen kanske har att göra med hennes egen spelstil som aktiv – mycket kraft och mindre finess. Att Schelin inte pratade mer om saken kan vara enkel psykologi – hon vill inte bli privat och koppla samma smällen med det som till slut gjorde att hon fick sluta med fotbollen – en psykologisk distansering. Lika osmakligt, men typisk sensationslystenhet, är att kalla fram Larsson åter en gång framför kameran. Det var inte med omsorg om henne, utan ett äckligt försök att göra ”bra TV”.

  2. Håller med om ovanstående.
    SVT-Jane har ännu aldrig ställt en kritisk fråga till en damspelare! Det ska gullas och tyckas synd om. Ingen normal journalistisk bedömning.
    Och en domartabbe diskuteras aldrig i SVT-studion – för det är ju damer som dömer.
    För fyra-fem år sedan hade kvinnliga domare svårt att hänga med i det allt högre tempot. De missade mycket och kunde t o m avgöra matcher med klara felaktiga beslut.
    Tycker att kvaliteten på kvinnliga domare höjdes 2016-2018. Men i år har den gått tillbaka igen. Kan bero på att tempot i serien har höjts ytterligare.
    Många domare har inte rätt känsla ute på plan. De följer bollen väldigt noga och missar vad som händer spelaren som precis slagit passningen (eftersläng, stämpling, vårdslös tackling).
    Precis ”allt” kan hända i en match. Spelarna blir osäkra.
    Målvakter får absolut inte röras.
    Svårt att fatta hur Pernilla Larsson kunde missa Glödis vårdslösa tackling!
    Givetvis ska isländskan bestraffas efteråt!

  3. Frida och Lotta vågar inte vara kritiska mot spelarna i sändningarna eftersom de känner många av dem sedan de spelade själva, särskilt tydligt när det gäller Lotta. Dålig stämning mellan kompisar är ju inget roligt. Varför snackade du skit om mig i tv?

    Jag ser gärna att SVT värvar Malin Swedberg om de kommer fortsätta sända damallsvenskan. Hon är den enda experten förutom Johannesson som vågar vara kritisk. Det beror på att hon tillhör en generation som inte har aktiva spelare kvar i serien. Alternativet är ju att TV4 tar över sändningarna igen. Det ska vara mysigt, alla ska vara glada och jättebra kompisar hela tiden. Det ska aldrig vara någon nerv i sändningarna heller.

    Chris Härenstam verkar kommentera all lagidrott i SVT numera? Jag upplever att han läser innantill från papper och säger samma saker i varje sändning, oavsett lag som spelar. Har David Fjäll slutat på SVT?

  4. Den enda behållningen med SVT som sändande bolag verkar vara att kunna se lite fler kameravinklar/repriser än i de övriga produktionerna på damallsvenskan.tv.

    Hur/vad man tycker i TV är som jag ser det lite mer underordnat att man tycker och frigör sig från mys-stämningen, som flera här är inne på.

    Här faller SVT helt platt.

    Hur stort slöseri är då detta? SVT släpar med sig studiobord och inte mindre än tre experter som är plats på matcharenan (vilken annan TV-sport kan matcha det upplägget?).

    Dessa experter får ett par frågor som mest under sju-åtta minuters uppsnack, kommer in mellan alldagliga inslag i den tidspressade pausen och får om möjlighet ges någon kort replik innan sändningen måste avbrytas för annat tablålagt program strax efter matchslut.

  5. Läser nu i ÖstgötaCorren att Mimmi Larsson är ‘osäker’ inför matchen mot LB och tvärtemot vad som tidigare sagts har haft ‘känningar’ sedan smällen mot huvudet i matchen mot Rosengård. Nu framstår beslutet att låta henne spela vidare som oansvarigt och jag tycker spelarfacket borde ligga på för att få fram ett krav på att läkare alltid ska finnas på plats vid samtliga matcher för att avgöra om spelare ska få fortsätta spela.

    Kanske kunde man införa en regel om ett extra byte vid den typen av situationer om smällen mot huvudet sker tidigt i matchen och ledarna kan frestas att vilja avvakta.

    • Tråkigt att läsa att Mimmi Larsson fortfarande känner av smällen. Hoppas verkligen att hon man inte tar några risker på söndag, utan att man vilar henne om man inte är 100 procent säkra på att hon är återställd.

      Med facit på hand funderar man ju på hur bra det var att hon nickade in det där 2–1-målet senast.

      Idéen om att låta oberoende läkare bedöma huvudskador, och likt rugbyn (se Shanes kommentar nedan) inte räkna in byten av huvudskadade känns väldigt bra. Guldstjärna på den.

  6. I watched a bit of the (men’s) rugby world cup lately. Head injuries/concussions are a big thing in rugby, too. There, the world federation has taken serious measures regarding them: there is always an independent physician with the game, evaluating any potential head injury situations, taking out the concerned player in case of any doubts for further examination, suspending the player from further play if medical examination is not passed. during examination (and possible following suspension), the concerned team replaces the concerned player with a player from the bench not counting on their substitution contingent.
    Found that an interesting approach. And one that could be a guiding example to improve player safety for football, too.

  7. Tråkigt för Mimmi Larsson som äntligen fått spela på den plats där hon jobbar allra bäst och nu verkligen kämpar för att få komma tillbaka till landslaget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.