Sundhages delikata vänsterbackssoppa

Klockan har nyss passerat midnatt och jag har just kommit hem från dagens utflykt till Växjö. Där fick jag se Sverige besegra ett svagt Skottland med 1–0.

Jag fick det till 15–1 i hörnor, 10–0 i solklara målchanser och närmare 30–0 i okej lägen. Sverige gjorde alltså en helt ok insats, förutom det där med effektiviteten.

Det var dock inte alla missade chanser jag tänkte på under bilresan hem genom de småländska och västgötska skogarna. Jag funderade kring vänsterbackssoppan.

Det blir otroligt intressant att se hur Pia Sundhage går vidare när det gäller vänsterbacksplatsen. Det känns nämligen som att det kan gå åt många håll här. Väldigt många håll.

Här är några av alternativen:

Jonna Andersson

1) Fortsätta att ge Jonna Andersson förtroendet. Sedan OS i fjol har Andersson startat som vänsterback i alla svenska landskamper utom en, den mot Ryssland i Algarve. Den Mjölbyfostrade Linköpingsspelaren har alltså haft Sundhages fulla förtroende. Så sent som i torsdags sa Sundhage att:

”Vi tänker spela Jonna Andersson där väldigt mycket. Vi tänker pumpa upp henne med självförtroende.”

Som jag ser det har Andersson haft det väldigt tungt på sistone. Mot skotskorna satt jag och tyckte synd om henne, för hennes självförtroende såg verkligen ut att vara kört i botten. Och som grädde på moset fick hon sitt självförtroende uppumpat genom att bli utbytt i halvtid.

Hanna Glas

2) Spela Hanna Glas. Den Sundsvallsbördiga ytterbacken har mest suttit på bänken i  Eskilstuna i vår. Men när hon fick chansen i en halvlek mot Skottland gjorde hon succé och låg bakom tre av de allra bästa svenska chanserna. Bland annat hade hon assisten till segermålet.

Glas strålade av lycka när jag pratade med henne efter matchen. Hon tog ju chansen när den bjöds och med ett lugnt och tryggt passningsspel spelade hon troligen till sig en plats i EM-truppen. Kanske tog hon sig ända in i startelvan. Eller?

Pia Sundhage sa att hon var imponerad av Glas som både visat sig vara fysiskt och mentalt stark. På en direkt fråga om vänsterbacksplatsen svarade Sundhage med glasklara:

”Jonna Andersson och Hanna Glas har ju spelat på den positionen. Det kan nog bli bra det där.”

Elin Rubensson

3) Göra som i OS, flytta ner Elin Rubensson. Rubensson drabbades av en liten bristning i början av landslagslägret, och har inte kunnat spela i matcherna. Klart är att hon hade matchas som vänster yttermittfältare mot USA om hon varit frisk. Men hon känns även som en stark kandidat på vänsterbacksplatsen, speciellt som Sundhage vid truppresentationen hintade om att det kunde bli backlinjetjänst igen för Göteborgsspelaren.

Nathalie Björn

4) Satsa på framtidsnamnet Nathalie Björn. Precis som Rubensson lyckades Björn dra på sig en liten bristning under landslagslägret, och var därmed inte tillgänglig för spel i någon av de båda landskamperna.

Men passningsskickliga och bolltrygga Björn går ju före Hanna Glas i Eskilstuna. Kanske är Björn lösningen på vänsterbacksfrågan.

Magdalena Eriksson

5) Åter ge Magdalena Eriksson förtroendet som ytterback. Genom att välja det här alternativet får landslaget på köpet tillgång till Erikssons farliga hörnor.

I dag slog Olivia Schough nio hörnor från höger, varav två blev farliga. Den ena av de farliga hörnorna var dessutom egentligen rätt dåligt slagen, och farligheten mest en slumpens skörd. Jag tycker inte att Schough är tillräckligt bra på att slå hörnorna. Såväl Eriksson, Kosovare Asllani som Elin Rubensson känns som bättre alternativ.

Med det sagt måste jag som en parentes säga att utöver hörnorna tycker jag att Schough gjorde en alldeles utmärkt förstahalvlek mot Skottland. Hon hade bra tajming på både passningar och löpningar. Kul att se. Jag noterade att hon var besviken över att bli utbytt. I dag tycker jag att hade fog för besvikelsen.

Tillbaka till hörnorna. Magdalena Eriksson slog två hörnor från höger – båda blev väldigt farliga. Hennes vänsterfot vill man alltså gärna ha på planen. Och eftersom mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant känns väl samspelt är det nog på vänsterbacksplatsen som det är lättast att få in Eriksson.

Pia Sundhage

Med det sagt är jag inte avundsjuk på Sundhage som måste lösa den här vänsterbackssoppan. Men visst blir det lite spännande att se vem som får chansen mot Mexiko om en knapp månad?

Det får räcka med tankar för nu, det är nämligen hög tid för sömn. Jag återkommer inom kort med fler tankar kring segern mot Skottland.

7 thoughts on “Sundhages delikata vänsterbackssoppa

  1. Jag kanske ser något ingen annan gör men varför skulle Fischer/Sembrant vara omöjliga att rucka på, visst är de bra spelare men inte alltid 100 %-iga vare sig individuellt eller sett som enhet. Vad jag är ute efter är ju att det är på någon av deras platser Eriksson ska spela om man vill ha henne på plan, att flytta ut henne på en kant ser jag som onödigt riskabelt då hon har problem med tempot och dessutom är betydligt bättre centralt.

    Får hålla med om både Glas och Andersson (tyvärr) där Glas gör det riktigt bra medan Andersson hade det tuffare. Har dålig koll på hur Björn spelat i år men något utöver det vanliga måste det ju vara i o m att hon petar Glas ur klubblagets startelva.

    Annars kvarstår ju problemet med effektiviteten och 1-0 när man är så brutalt överlägsna spelmässigt är för dåligt. Känslan jag fick är att en spelare som Banusic hade satt åtminstone två av lägena som brändes och våra anfallare måste bli rejälare. Trist att Hammarlund och Blackstenius kom i vägen för varandra vid det öppna skottläget i slutet av matchen, kändes som båda var väl sugna att göra mål för att stärka sina chanser att komma med respektive starta i EM. Känns tråkigt att Sundhage verkar bestämt sig för Schelin/Rolfö som anfallsduo då deras samarbete lämnar en hel del att önska och speciellt då vi har så svårt att få till det offensivt.

    • Du har givetvis rätt. Och det är ju även så att Eskilstuna spelar 3-5-2, vilket gör att alla roller ser lite annorlunda ut än i landslaget.

      Men det är ju vänsterbackspositionen som var uppe till diskussion här. Och om Viktor Eriksson hade ansett att Hanna Glas är en bättre vänsterback än Nathalie Björn skulle han ju spelat Glas som vänsterback istället för att ha henne som Schoughs avbytare på högerkanten. Så jag tycker nog att formuleringen att Björn går före Glas i Eskilstuna trots allt också är korrekt.

  2. Om en annan omdiskuterad sak: ”Affären Banusic”. På damfotboll.com, där man grävt djupare i denna historia, bekräftas det man anat om relationen Marija Banusic-landslagsledningen. Bra att fakta kommer på bordet, även om huvudpersonen själv inte gett sin syn på saken.

    • ”Affären Banusic” är bara ytterligare ett bevis på den destruktiva Ledarskapskultur som finns inom stora delar av den svenska fotbollen och så länge vi har Förbundskaptener som envisas med ett tvinga in spelarna i roller de inte passar i så kommer summan alltid vara mindre än delarna. Att Banusic inte skulle underordna sig laget är också kvalificerat skitsnack och om Persson inte tror mig kan hon ju alltid se på matchen Piteå-LFC för att uppdatera sig lite.

  3. Varför inte Schelin som ytterfältare hon hamnar ju ändå alltid därute,dessutom får hon spela rättvänd där,vilket väl är hennes spetskompetens!??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s