Krisstämpel på västsvensk damfotboll

Jag skriver torsdagen den 22 juni 2017 – dagen då Kopparbergs Göteborg FC för första gången någonsin måste klassas som ett allsvenskt bottenlag.

2–0-förlusten på Stockholm Stadion innebär att Göteborg kan åka ner under nedflyttningsstrecket på söndag.

Jag såg första halvtimman på damallsvenskan.tv. Där var Djurgården det bättre laget, och deras ledning var inte oförtjänt. Däremot var den väldigt turlig. För inte skulle väl hemmalaget fått den straff de tilldömdes?

Men så där är det för bottenlag. De drabbas ofta hårdare av tveksamma domslut. Sett till klippet med höjdpunkter drabbades Göteborg dessutom även av några vassa räddningar från Gudbjörg Gunnarsdottir och hennes försvar längre fram i matchen.

Segern gör att Djurgården kommer att kunna gå in i EM-uppehållet med arbetsro. För Stefan Rehn och KGFC lär det bli tuffare. Laget har en måstematch hemma mot LB07 om en vecka. Blir det inte tre poäng där finns risken att Göteborg går på sommarvila på nedflyttningsplats.

Saken är att Göteborgs kris tyvärr är en följd av en större problematik. Nämligen att damfotbollen i hela Göteborgsregionen är i kris. Publikintresset är svagt och resultaten lika dåliga.

Personligen tog jag en sväng till Hovåsvallen i kväll för att se derbyt i elitettan mellan Hovås Billdal och Kungsbacka DFF. Där snodde ett hårt arbetande och disciplinerat Hovås poäng av det spelmässigt överlägsna, men ack så uddlösa Kungsbacka. Matchen slutade mållös.

Hovås spelade 4-5-1 i offensiven och 6-3-1 i defensiven och släppte inte till många målchanser för ett Kungsbacka som inte hade någon plan för hur man skulle ta sig in i motståndarnas straffområde.

När jag såg landslaget mot Skottland tittade jag på inlöpen. De var bättre än jag sett tidigare. Det innebär dock inte att de totalt sett var bra. Hos forwards fanns varken tillräcklig bestämdhet i förstalöpet eller tillräcklig speluppfattning för att söka en vettig position i läge två.

Caroline Seger gjorde många bra inlöp, Pauline Hammarlund hade också bra tajming. Fridolina Rolfö får med tvekan godkänt. Däremot var det sämre tajming hos Lotta Schelin, Stina Blackstenius och Olivia Schough. Inte heller Kosovare Asllani får godkänt – mest eftersom jag inte kan minnas ett enda riktigt inlöp från henne. På den fronten har Pia Sundhage mycket att jobba med fram till EM.

Kungsbackas tränare har ännu mer att jobba med. För han spelare rörde sig in i straffområdet som om de gick på räls – rakt och förutsägbart.

De förlorade poängen gör att Kungsbacka missade chansen att tillfälligt gå upp på en damallsvensk plats. Klubben är för tillfället Västsveriges näst bästa.

I nuläget har alltså Göteborgsregionen sin bästa klubb på tionde plats i allsvenskan och sin näst bästa på fjärde i näst högsta divisionen. Det måste vara tidernas bottennotering för västsvensk damfotboll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s