Brist på invandrare i svensk damfotboll

Som kommentarer till mitt förra inlägg tog Calle och Fredrik upp bristen på invandrartjejer inom svensk damfotboll.

Den finns, och är påtaglig.

Jag vet, för jag forskade i ämnet i mitt examensarbete från journalisthögskolan. Då (1996) hade tre första eller andra generationens utomnordiska invandrare spelat i Sveriges A-landslag för damer. Tre på 23 år.

Jag tog åter upp ämnet i BT tio år senare, i juni 2006. Då gjorde jag ett paket med ett par artiklar, och ett par faktarutor – och upptäckte att siffran fortfarande var kvar på tre.

Nu har statistiken förbättrats en aning, bland annat genom Kosovare Asllani. Men det är ändå långt ifrån bra.

Hur som helst tänkte jag att någon kanske är intresserad av att läsa mina artiklar från 2006. Jag har därför klistrat in dem här:

Överingress:

I tisdags debuterade den 15-åriga Boråstjejen Jessy Sharro i svenska flicklandslaget.
Det var anmärkningsvärt av flera skäl. Dels för att hon fick spela med tjejer som är ett år äldre. Dels för att:
– Jag var den enda med utländsk bakgrund, säger hon.
Det var ingen slump.
Medan många första och andra generationens invandrare är stjärnor inom svensk elitidrott på herrsidan – inte minst inom fotbollen – så lyser invandrartjejerna med sin frånvaro.
Delvis beror det nog på att naturliga förebilder saknas.
Kanske kan Jessy Sharro – maj månads profil i Sjuhäradsidrotten – bli den kvinnliga motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic som svensk damfotboll så hett eftertraktar.

Här är huvudtexten:

Zlatan, Henke och Teddy – svenska VM-stjärnor med utländskt påbrå.
Några motsvarigheter inom damfotbollen finns inte.
Svensk fotboll har nämligen inte lyckats fånga upp invandrartjejerna.

FOTBOLL BORÅS
– Som jag ser det är det en stor kulturell och samhällsfråga att alla som vill hålla på med fotboll skall få det, säger före detta förbundskaptenen Marika Domanski-Lyfors.

Hon är ansvarig för den svenska spelarutvecklingen på tjejsidan. Med en pappa från Polen är hon dessutom en av få med utländskt påbrå som slagit sig fram inom damfotbollen.

En av mycket få. I fjol spelade 150 tjejer landslagsfotboll i Sveriges olika flick- och damlag. Bara fem av dem hade utländskt påbrå.

Faktum är att bara tre tjejer med utomnordisk bakgrund någonsin har spelat i A-landslaget.

En av dem är Eva Zeikfalvy (ungerskt påbrå). Hon tror att en förändring är på gång.

– I Malmö – där jag bor – börjar man satsa mer på tjejfotboll i invandrartäta områden, säger hon.

Malmö FF:s spelare har till exempel gått runt i skolor i Rosengård. Där funkar herrlandslagets stjärnor som förebilder. Fast visst behövs det en tjej-Zlatan.
– Det kommer, säger Zeikfalvy – som dock medger att hon inte tänkt så mycket på problemet.

Mona Najib, allsvensk spelare i Bälinge, har däremot funderat mycket över avsaknaden på invandrartjejer i dam- och flicklandslagen.

– Det är synd, för det speglar inte det svenska samhället av idag, säger hon.

Najib har marockanska rötter, och tillsammans med klubbkompisarna Yolanda Odenyo (Kenya) och Nera Smajic (Bosnien) har hon åkt runt i skolor i Uppsala för att försöka integrera invandrartjejer i det svenska samhället genom idrotten.

– Vi hade en unik situation med tre invandrartjejer på allsvensk nivå här i Bälinge, förklarar hon.

Projektet kallas Yomone och har pågått i tre år.

– Det har varit positivt, och jag tror att vi har fått några tjejer att börja spela. Men jag skall vara ärlig och säga att det är ett svårt och tungt arbete. Jag tror inte att vi kommer att få någon explosion, säger Mona Najib.

Ett problem har varit att många invandrarfamiljer kommer från kulturer där tjejer inte aktiverar sig alls. Det finns inget förbud mot idrottande, men heller ingen stöttning.
För att visa för föräldrar hur mycket de själva kan vinna på att barn idrottar har Mona tagit med sig sin pappa till föräldramöten på skolor.

– Informationen tas emot lättare om han får berätta själv. Och en gång pratade han arabiska med flera föräldrar, det var bra för då raserade han en språkbarriär, säger Mona.

Fakta: Landslagstjejer med invandrarbakgrund under 2005
* A-landslaget:
Jane Törnqvist, Djurgården/Älvsjö
Ä U21-landslaget:
Nera Smajlic, Bälinge
Hodan Siid-Ahmed, AIK
* F19-landslaget:
Nazanin Vasaghpaneh, AIK
* F16-landslaget:
Kosovare Asllani, Vimmerby

I år har ingen tjej med invandrarbakgrund spelat i A-eller U21-landslaget. Nazanin Vasaghpaneh, Kosovare Asllani och så Dalsjöforstjejen Jessy Sharro (separat reportage) har däremot spelat i flicklandslagen.

Damlandslagsspelare med utländsk bakgrund genom tiderna
Elva spelare som är första eller andra generationens invandrare – minst en utländsk förälder – har spelat i det svenska A-landslaget på damsidan.
Åtta av dem har nordisk bakgrund – sju finländsk och en norsk. De med utomnordisk härkomst är:
Jane Törnqvist – mamma från Filippinerna
Eva Zeikfalvy – föräldrar från Ungern
Anika Bozicevic – föräldrar från Kroatien

Andratext:

2005 spelade Assyriska FF från Södertälje i herrarnas allsvenska. I år finns tolv invandrarlag högt upp i herrarnas seriesystem. Inom damfotbollen finns bara ett invandrarlag i hela Sverige – Assyriska Botkyrka, och de är jumbo i lägsta serien.

FOTBOLL STOCKHOLM
Inom damfotbollen är invandrarlag historiskt sett extremt sällsynta – och helt utan framgångar.

I fjol ställde tre klubbar upp i division fem, två i Östergötland och en i Stockholm. Bara Assyriska Botkyrka fullföljde seriespelet.

I år är just Assyriska Botkyrka Sveriges enda invandrarklubb på damsidan.

– Det är lite svårt att hålla tjejlag, det finns många problem. Invandrartjejerna är lite blyga, sedan är det emot mångas tradition. Men hos oss får de gärna spela, säger George Sargon Aydin i Assyriska Botkyrka.

Han var med och drog i gång ett damlag inom den assyriska kulturföreningen i Botkyrka utanför Stockholm. Truppen innehåller nu spelare av flera olika nationaliteter.

Det är tredje året de är med i en serie, och det har totalt blivit 16 poäng. I år står man på noll poäng och målskillnaden 0–40 efter fyra omgångar.

– Förlusterna gör inte så mycket. Det viktigaste för oss är att kunna behålla laget, och de spelar ju fortfarande…

Tomas Bengtsson på Stockholms Fotbollsförbund har sett hur invandrarklubbarna försöker starta flicklag, men att spelarna verkar lägga av när de kommer upp i tonåren.

– Upp till en viss ålder verkar det funka, även om det inte finns många invandrar-flicklag heller, säger han.

Noterbart är att stora distrikt som Skåne och Göteborg aldrig haft några dam-invandrarlag.

I Borås har iranska Pars IF ett damlag – som spelar basket. Basket är också en av mycket få sporter som lockar invandrartjejer.

11 thoughts on “Brist på invandrare i svensk damfotboll

  1. Bra texter, Johan – huvudet på spiken redan 2006! Företeelsen, eller problemet du berör gäller tyvärr än idag, även om det dyker upp allt fler små ljusglimtar här och var. Det är en lång och mödosam process där progressiva krafter bland ”nya” svenskar stöttar tjejerna i deras frigörelse från traditionens järngrepp och diverse s k hederskulturer. Här finns det mycket att göra för de fotbollsklubbar som vill hjälpa till i den här utvecklingen. Det behövs dock enormt mycket stöd från samhället i övrigt, inte bara med pengar. Idrottsutövning är ett alldeles förträffligt redskap att använda sig av i emancipationsprocessen. Om fem-tio år finns det kanske fler inhemska spelare med ”utrikiska” namn i damlandslaget än det gör i herrlandslaget. Låt oss hålla alla tummar för detta!

    • Eller att tvärtom om fem-tio år har vi andra generationens invandrare som heter Nilsson och Svensson.

      Sen har vi spelare idag med son-namn, som spelar ”osvenskt” t ex Göransson.

      • Vad de heter, och vilken spelstil de har spelar mindre roll. Det viktiga är att svensk damfotboll kan få en bredare rekryteringsbas.

  2. Väldigt intressant! Jag har nog sett några reportage i olika medier, men eftersom inga andra medier någonsin hakar på, dör debatten innan den ens har börjat. Problemet verkar lite pliktskyldigt tas upp då och då för att sen glömmas bort eller gömmas undan.

    Har det hänt något sedan 2006 då? Jag har ingen koll på hur det ser ut i ungdomsfotbollen. Finns det fler invandrare där, som sedan försvinner före senioråldern, eller är det väldigt få som börjar spela fotboll över huvud taget? Finns det någon på förbundet som jobbar med det här?

    Jag har sett AIK på Skytteholm i sex år och verkligen inte haft mycket att glädjas åt, men det som faktiskt har känts fräscht är att laget på senaste tiden har stått för ett mer mångkulturellt bidrag till damfotbollen än sina motståndare. Nu försvann ju mer än halva laget till den här säsongen, men nämnda Jessy Sharro kan säkert lyckas i år. Förhoppningsvis fortsätter den positiva utvecklingen i Solna.

    Det vore roligt om jag kunde övertygas om att framtiden ser ljus (eller vad man ska säga) ut och inte är så dyster som jag anar. Men om problemet inte finns på herrsidan kan det inte ha med fotboll att göra och om det inte finns inom dambasketen kan det heller inte vara ett olösligt samhällsproblem. Eller?

      • Ryden bör fråga sig varför Mellanösterns män är så usla på fotboll friidrott osv.
        Att MÖ tjejerna ikke uppmuntras till idrott vet vi alla!
        Oftast är det männen som visar vägen oavsett om det gäller tennis höjdhopp eller fotboll!
        Rasismen/okunskapen inom idrottsvärlden måste vara den största exkluderande faktorn i Europa

  3. Nåt har säkert hänt under åren för i AIK ser det ut så här i år (enligt trupperna på hemsidan) Namnen känns ju i alla fall som osvenska,

    A-Laget /Stephanie Wroblevska, Daniella Chamoun, Jessy Sharro, Hanna Droh , Jennt Nauw,de age, Daniella Famili Från DFF /Vera Klavdinaou,Nikolina Stankovic, Amanda Kohlbacher ? Frida Burtzov Eldina Ahmic,Daniella Novakovic, Shamim Dadvar

    Vasalund i Solna har under ledning av Gustav Bone kört lag i Rinkeby under Vasalunds ledning i två omgångar,93/94 och nu med 88/89 Dom flesta från Rinkeby /Tensta men även från Djursholm och östermalm,93/94 gruppen ca 25 st vann bla Gothia Cup och var väldigt framgångsrika i yngre år, Idag är det bara Jessica Thorin och Eldina Ahmic kvar som spelare på elitnivå ,

  4. Håll utkik! 17-åriga Venera Rexhi, livsfarlig forward i Borens IK, tränar också med Linköpings FC och har en lysande framtid att se fram emot om allt går hennes väg. Vi kommer att få veta lite mer om albanska Venera i kommande nummer av fotbollsmagasinet Marta. Jag har haft det stora nöjet att få träffa henne…

    • Nu är det ju så att inte någon invandrargrupp överhuvud taget har lyckats inom damfotbollen, inte ens sydeuropéerna. Andra och tredje generationens invandrare från Balkan har ju exempelvis lyckats rätt bra inom herrfotbollen. Inom damfotbollen börjar de göra större avtryck, men det går ju inte ens att jämföra med herrfotbollen.

      Tittar vi på invandrargrupperna från Mellanöstern är väl killarna därifrån också rätt duktiga. Syrianska och Assyriska är ju exempelvis klubbar som båda tagit sig upp i allsvenskan. Något liknande finns inte inom damfotbollen.

  5. Ping: Saknade frågor kring landslaget | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s