Jag har precis kommit hem från en utflykt till Göteborg och Valhalla där FC Rosengårds damallsvenska drömöppning fortsatte.
Matchen mellan Göteborg och Piteå slutade nämligen 0–0 – ett logiskt resultat i en jämn match. Som jag ser det var Piteå närmast segern sett till spelet, samtidigt berövades Göteborg på minst en straff av en svag domare.
För som jag såg det från läktaren var det solklar straff när Adelina Engman hölls fast av en Piteåförsvarare (Emelie Lövgren?) i den första halvleken. Domare Annika Andric såg situationen men vinkade bort den. Det gjorde hon även i två situationer efter paus där det också osade Göteborgsstraff.
Tyvärr är domarstandarden i damallsvenskan inte alls på samma nivå som spelarna. I dag var exempelvis Andric sämst på planen.
Sett till spelet var dock inte Göteborg förtjänt av någon straff. Hemmalaget är skadedrabbat och saknade ett flertal spelare, bland annat nyförvärvet Elin Rubensson. Hemmalaget saknade tillräcklig kreativitet och löpvilja för att ta sig igenom Piteås välorganiserade lag.
Före paus var det bara Sara Lindén som hittade luckor i Piteåförsvaret. Tyvärr för hemmalaget var Lindén placerad långt ifrån spelet. Hon spelade på högerkanten och Göteborgs flesta uppspel gick mot Lieke Martens till vänster.
Men två gånger fick Lindén bollen centralt framför Piteås backlinje och hittade Engman i fina positioner. Första gången borde det ha varit straff, andra gången var finländskan fri – men sköt utanför.
Efter paus skapade Göteborg lite mer, men närmare än boll i ramen från Martens och ett skott just utanför från vikarierande vänsterbacken Sofia Skog kom man inte.
Piteå vann hörnorna med 8–2 och hade flest målchanser i båda halvlekarna. Pauline Hammarlund och Elin Johansson var hela tiden på hugget i kontringarna. Johanssons rappa steg var definitivt ett orosmoment för Göteborg.
Annars tänkte jag från början mest att jag skulle studera Piteås båda VM-aktuella spelare Hilda Carlén och Emilia Appelqvist. Carlén var inte lättbedömd. Göteborgs avslut var helt enkelt för dåliga för att sätta Pitemålvakten på några svårare prov.
När det gäller Appelqvist gjorde hon en stabil insats. Jag tycker dock att hennes mittfältskollega Josefin Johansson var bättre. Allra bäst i Piteå var Faith Ikidi – hon var grymt stabil.
Piteå visade i kväll att laget har kvalitet att slåss om den femteplats jag tippade dem på. Göteborg visade att de måste ha en skadefri trupp om de skall kunna hänga med i toppstriden.
I och med dagens resultat är Rosengård det enda av de fyra tippade topplagen som står på full poäng efter två omgångar. Risken finns att toppstriden är avgjord på ett mycket tidigt stadium. Kanske kan det här målet av Stina Blackstenius rädda damallsvenskan:
Som det känns nu är det Linköping som är det lag som möjligen skulle kunna hota Rosengård. Men då måste man få igång målskyttet på allvar.
I nuläget känns faktiskt VM som det enda riktiga hotet mot Rosengård. Malmöklubben har tunn trupp och många spelare som skall till Kanada. Tuffa spelscheman och skador skulle kunna ställa till det. Men får Rosengård vara skadefritt kommer de med mycket stor sannolikthet att vinna guldet.
Mästarlaget har spelat två matcher där de förlorat de första halvlekarna med totalt 1–0 och vunnit de andra med 9–0. Tänk hur det kommer att se ut när de börjar spela hela matcher…
Innan det är dags att sätta punkt tänkte jag rekommendera det här klippet från NWSL. Houston Dash satte en mikrofon på sin coach Randy Waldrum i premiären. Det är nytt inom fotbollen – och högst sevärt:
En blogg om internationell damfotboll 
Låt oss leka med tanken att den enda fotboll du sett i hela ditt liv hade varit damfotboll. Damallsvenskan, Elitettan, utländska nationella serier, internationella cuper, VM, OS osv. Bara damer som spelat fotboll.
Hade du då sagt att domarstandarden i Damallsvenskan är låg? Är den högre i Damernas Champions League? Elitettan? Polska ligan?
Min poäng är att vi har andra referensramar när det gäller domarnas nivå än när det gäller spelarnas. Det verkar vara helt okej att jämföra Andrics insats med Jonas Erikssons, men löjligt, kränkande och förnedrande att jämföra Lindéns teknik med Leo Messis.
Varför är det så? Ska det vara så?
Det är en intressant tanke du har. Om det inte hade funnits herrfotboll skulle jag antagligen sagt att damallsvenskans domare står sig väl, det eftersom klassen på damdomarna tyvärr är ganska svag rent genomgående.
Men jag tycker att man måste kunna jämföra med herrfotbollen, fast på utifrån rättvisa förutsättningar. När det gäller domare ligger de närmare sina manliga kollegor fysiskt sett än vad spelare gör. Det är ju i princip bara kondition och snabbhet som påverkar, inte så mycket muskelstyrka. Det kan man ju se på att Bibiana Steinhaus dömer i tyska andraligan för herrar, en serie som genomgående sannolikt håller högre nivå än vår herrallsvenska. Det är även en division där kvinnliga spelare inte hade klarat sig.
Min uppfattning om de svenska damdomarna är att när Jenny Palmqvist dömde kändes det som att hon ägde matcherna. Hon hade kontroll. Det är tyvärr en känsla som jag inte får så ofta från de andra kvinnor som dömer i damallsvenskan. I herrallsvenskan får jag ofta känslan av att domarna kontrollerar matcherna, även om det görs grova misstag där också.
Jag tycker det verkar vara för kort väg för kvinnliga domare till damallsvenskan. Domare som hade mått bäst av att vara kvar på lägre nivå flyttas upp – inte eftersom de har kompetensen, de flyttas upp eftersom de är kvinnor.
Sammanfattning: Damdomarna borde kunde hålla högre klass än spelarna, vid en jämförelse med herrar. Men så är det inte.
När det gäller att få sin teknik jämförd med Leo Messi är det inte många som klarar sig genom en sådan jämförelse…
Men jag tycker rent principiellt att man skall kunna jämföra spelares teknik över könsgränsen. Men skall man jämföra ett till ett måste man jämföra tjejer med killar i 14-årsåldern – eftersom kvinnors fysik motsvarar ungefär en 14-årig killes fysik. Skall du jämföra seniorer måste du tänka på att män är större och har ungefär 25 procent större styrka än kvinnor vilket innebär att tjejer relativt sett spelar med en större och tyngre boll än män. Det är alltså rimligt att kvinnor inte kan utföra alla övningar som män kan.
Så hur löser man problemet med domarstandarden då? Jag såg Andric döma på Skytteholm veckan före (hon verkar ha paxat Kopparbergs/Göteborg i år) och tyckte också att hon var ”dålig”, precis som ett flertal på läktaren tyckte.
Men jag ser bara att hon kan bli bättre om hon tränar mer och dömer fler matcher. Att de damallsvenska domarna ska sluta döma Damallsvenskan kan inte vara en lösning. Till exempel tycker jag överlag att målvakterna är relativt sämre – fysiska skillnader inräknade – än vad de borde vara. Ett förslag om att ersätta dem med 14-åriga pojkar och låta tjejmålisarna spela på lägre nivåer tills de skärpt till sig, skulle inte föra utvecklingen framåt.
Världens bästa tränare, i någon sorts absoluta tal, är troligtvis män. Men när klubbar satsar på kvinnliga huvudtränare så hyllas både klubbarna och tränarna. Samma gäller nog för fler positioner, som klubbläkare eller fystränare. I de diskussionerna är det väldigt lite prat om att spelarna förtjänar män på de positionerna; att man inte tar damfotbollen på allvar när det är en kvinna som tränar laget. Men så låter det titt som tätt när när det gäller domare.
Jaja, det var bara några reflektioner. Å ena sidan håller jag med om att domarna borde kunna vara bättre, å andra sidan tror jag enda lösningen är att låta dem hållas. Och ha lite tålamod.
Jag skulle faktiskt vilja lyfta något som sällan talas om när det kommer till domarna i Damallsvenskan och det är den obefintliga hjälp de ofta har av assisterande. Dessa agerar ofta väldigt osjälvständigt och verkar rädda att fatta egna beslut. Ett exempel är att det ofta känns som de vinkar offside VÄLDIGT ofta, och då inte bara för mitt eget lag, eller också väntar på domarens signal innan de bestämmer sig. Vid just straffsituationer är det ofta väldigt tufft för domaren att uppfatta situationen och då skulle man uppskatta om assisterande kunde hjälpa till nån gång ibland.
När det gäller LFC:s möte mot Kristianstad så var man totalt överlägsna och skapade en hel del bra lägen, dålig skärpa från framförallt målskytten Blackstenius gjorde dock att det tog tid innan man avgjorde. Jag tycker dock spelet lovade gott och det var nog väldigt skönt för Stina B att ÄNTLIGEN få sätta dit bollen, det var ju ett bra tag sedan i seriesammanhang. Det korta avbrottet i seriespelet kommer lägligt för LFC som har en del småskadade/slitna spelare och fick klara sig utan Harder (gick av under uppvärmningen), Arnth (gick av i 30:e minuten) samt att man av försiktighetsskäl lät Rolfö vila större delen av matchen.
Hur som helst är Kristianstad ett lag LFC alltid haft tufft emot, även innan de började spela den anti-fotboll de ägnar sig åt nu, så det viktigaste var att man fick tre poäng med sig. Eskilstuna bjöd inte på något skönspel när LFC mötte dom heller men de vågade ju i alla fall fylla på med folk när de fick fast bollen på offensiv planhalva.
Jag har nyss sett matchen Vittsjö GIK mot KIF Örebro och för första gången NÅGONSIN sett ett bra samarbete mellan domarna, alla tre…. assisterande tog egna beslut och vinkade när så behövdes. Jag klagar ofta (helt befogat ) på den usla domarnivån som de damallsvenska spelarna måste stå ut med,men idag så måste jag säga att domaren Malin Johansson skötte matchen på ett mycket bra sätt.
Kul att höra. Sex ögon (eller åtta inklusive fjärdedomaren) ser självklart mer än två.
Att LFC alltid har haft det tufft mot Kristianstad håller jag inte med om riktigt. Ett par exempel: 2008 – storseger borta 0-7 och 2-0 seger hemma, 2010 – storseger borta 0-5 och 3-0 seger hemma. LFC har bara förlorat mot dem i allsvenskan en gång sedan 2008. Visst har en del matcher varit jämna också men inte alla.