FC Rosengård föll i dag med 3–1 hemma mot Benfica. Därmed är fiaskot ett faktum. Damallsvenskan kommer att rasa som ett sänke på den europeiska ligarankingen.
Jag har varit otroligt naiv och trott att damallsvenskan skulle kunna ligga kvar topp sex–sju i Europa i flera år till. Men det är bara att inse att jag överskattat våra lag och spelare ganska rejält. För raset går i racerhastighet. Om två år är risken att damallsvenskan inte längre är rankat på topp 15 i Europa. Så dåliga resultat gör våra lag i Champions League.
I fjol var det Häcken som blev förnedrat i gruppspelet. I år är det Rosengård som blir överkört. I dag föll Malmöklubben med 3–1 hemma mot Portugals mästarlag.
Det skall sägas att jag bara såg de första 45 minuterna av matchen Rosengård–Benfica. Men det jag såg var klasskillnad. När Rosengård gjorde fem–sju bra minuter i mitten av halvleken, och turligt lyckades ta ledningen var det en stöld. Benfica hade varit bättre på det mesta, och att portugisiskorna vände före paus var helt logiskt sett till matchbilden.
Vid båda målen utnyttjade Benfica skoningslöst att Rosengård saknade den snabbhet i mittförsvaret som man måste ha på internationell nivå.
Från den andra halvleken har jag bara sett höjdpunkterna nedan. Men det började ju riktigt uselt för Rosengård med en vansinnespass från Fiona Brown rakt in i mitten som bäddade för Benficas 3–1-mål. Man kan även se att portugiserna blev bestulna på ett korrekt 4–1-mål.
Efter förra omgången skrev Zecira Musovic en krönika på Fotbollskanalen om att svensk klubbfotboll halkar efter. Hon avslutade med att konstatera att man nog måste förlika sig med att svenska klubblag inte längre har något att hämta i Europaspelet utan att man får nöja sig med att vara ett skyltfönster och jobba med utveckling.
Och på många sätt är det ju så. På tio år har damallsvenskan på många sätt gått från en allvarlig utmanare till titeln världens bästa liga till en dussinserie. Vi är många som sett utvecklingen komma, även om den alltså gått fortare än jag hade trott.
Varken förbundet eller EFD har brytt sig. Någon som hört Karl-Erik Nilsson säga ett enda ord om hur man kan bromsa fallet för de svenska damfotbollsklubbarna? Jag har då inte hört det.
Och jag har inte sett en enda slagkraftig åtgärd från Svff eller EFD för att stärka klubbfotbollen på damsidan under de här tio åren. Så det är nog som Musovic är inne på – redan för sent.
Medan övriga Europa flyttar fram sina positioner i expressfart backar damallsvenskan. Lagen i vår högsta serie är sämre i dag än de var för fem år sedan.
Och de usla resultaten i Champions League gör att det troliga bara tar något år innan Sverige har tappat två av de tre platser vi nu har.
Chansen att Rosengård skall ta några poäng mot Bayern München och Barcelona är närmast obefintlig. Det gör att Sverige i år får in 1,833 rankingpoäng. Det gör det här till den sämsta säsongen hittills.
Faktum är ju att det har gjort ont att se hur otillräckliga Häcken och Rosengård varit i Europaspelet de senaste åren. Men som sagt, förbund och EFD verkar inte bry sig.
En blogg om internationell damfotboll 
Så vad är det som skulle behövas för att göra svensk klubbfotboll mer konkurrenskraftig ? Mer pengar förstås, men det är lättare sagt än gjort. Svårt att se vad EFD skulle kunna göra.
Visst är det svårt att göra underverk utan pengar. Men jag tycker inte att EDF gjort tillräckligt sig för att synliggöra utvecklingen. EFD:s viktigaste fråga måste ju vara att lyfta upp elitklubbarnas problem på agendan. Men är det någon som hört någon debatt om situationen?
Faktum är ju att den enda lite större debatt om utvecklingen inom elitdamfotbollen som varit i år var ju den som uppstod när AIK:s vd tyckte att spelarna hade för höga löner. Men inte ens den fördes på någon högre nivå. Tyvärr känns det som att EFD håller korpnivå som lobbyorganisation.
Att knähundarna i EFD skulle mopsa upp sig mot husse SvFF måste nog ses från den skämtsamma sidan. När lyckades EFD senast med något? TV-avtal? Knappast! SvFF har varit smarta att avhända sig vissa frågor och lägga ut dem på entreprenad till EFD. EFD – organisationen för inbördes beundran – tackar genom att inte bråka med SvFF. Både SvFF och EFD blir på så sätt vinnare. Tyvärr blir svensk damfotboll förlorare. I dagens samhälle skyls det över av EFD och SvFF genom babbel, mer babbel och ännu mer babbel och ännu fler ”kommunikatörer” (en yrkesgrupp som knappt existerade för ett decennium sedan). Om Grälls som varit med att köra EFD allt djupare ner i diket skulle bli ordförande i SvFF lär det inte bli bättre. Att byta ut uslingen Karl-Erik Nilsson mot en annan usling är bara ett nollsummespel.
SvFF är, fast det vill de förstås inte höra talas om, en ekonomisk omfördelningsinstitution. Deras inkomster måste omfördelas så att damfotboll inklusive elitklubbar får bättre stöd. Det går naturligtvis att ha principiella invändningar mot detta och hävda att alla klubbar/verksamheter måste kunna bära sina egna kostnader, men ekonomiska tillskott är ändå en väg som ännu inte prövats. Samtidigt måste elitklubbarna se sig själva i spegeln. De har länge levt med föreställningen att de är bättre än vad de är och att Damallsvenskan är en av de bästa ligorna. De har levt över sina tillgångar. Att lipa hos kommuner när det kärvar ekonomiskt funkar inte hur många gånger som helst.
Utvecklingen inom damfotboll följer delvis ett mönster. Sverige är ofta tidigt ute med att bli bra i en nyetablerad sport, men så småningom kommer andra nationer ikapp och drar förbi.
Mycket av media är också slafsiga i sin rapportering kring damfotboll. Igår och idag stod exempelvis att läsa att Rosengård ”fått respass” och är ”utslagna” i WCL när det egentligen handlar om att chansen till avancemang inte finns.
Benfica var det enda laget Rosengård skulle ha rimliga chanser emot. Rosengård försökte ligga tätt på Benfica och misslyckades. Benficas spelare var kvickade i både huvud och fötter och Lacasse fick Rosengård aldrig kläm på. Vi fick i alla fall se några snygga mål.
Nu ska det bli intressant att se vad Gerhardsson kan åstadkomma med sitt B-landslag i Algarve. Visst är det kul att flera nya spelare får chansen, men när nästan hela truppen kommer från Damallsvenskan är det knappast några stordåd att vänta.
Damallsvenskan är inte ointressant, men kraftfullt devalverad i förhållande till minst ett halvdussin andra ligor i Europa. Den är, med få undantag, dränerad på de bästa spelarna med internationell potential.
Även om det tar emot att kopiera politikens favoriter kanske det behövs både en haverikommission, en särskild utredare och en nationell samordnare när det gäller svensk damfotboll (herrfotbollen ska vi bara inte tala om…) särskilt elitfotbollen.
Såg bara delar av matchen men av det jag såg var Benfica bättre på allt. Målet Rosengård fick var ett värdetransportrån av den högre klassen! Det var klasskillnad mellan lagen, och då ska Benfica vara det klart svagaste laget i gruppen. Efter att ha sett Bayern-Barca ikväll så var det som en annan idrott om man jämför matcherna. Kvalitetsskillnaden är enorm! Taktiskt, tekniskt och framförallt fysiskt var Benfica helt överlägsna.
Nu när jag har sett de flesta lagen i årets turnering är det bara Vlaznia som är sämre än Rosengård. Visst har de mycket skador men det är inte problemet här. Det som oroar mest ur ett svenskt perspektiv är ju att det är de utländska spelarna som är bäst i Rosengård, spelare som Persson och Schoug håller inte på den nivån. De hinner inte med i det höga tempot.
Man kan klaga på SVFF och EFD hur mycket man vill. Men efter att ha sett Häcken och Rosengård bli utklassade på allt i Europa så är problemet mycket större än så. Pengar och resurser är såklart en stor del av framgång. Men jag tror man måste ta ett rejält omtag och börja om från grunden. Hur fostrar vi våra spelare och hur tränar klubbarna? Tar man spelarna i Rosengård som exempel är de rent ut sagt bedrövliga i det fysiska spelet. De vinner knappt en närkamp och hinner inte med i en mot-en dueller. Det är nästan jobbigt att se hur svaga de är i duellspelet. Tittar man på spelarna i Benfica är de mycket mer atletiska och snabba i fötterna. Det är där jag tycker Sverige är långt efter generellt om man jämför med övriga Europa och världen. Svenska spelare måste jobba mycket mer med fysiken, där ingår, koordination, snabbhet och allt som är viktigt inom fotbollen. Samtidigt som den matchen spelade Lyon mot Zürich där Zürich stod upp riktigt bra. De saknar ju kvalite på spelarna men fysiken var där och de matchade faktiskt Lyonspelarna i många dueller ute på planen. Jämför det med när Häcken mötte PSG i kvalet och de knappt vann en enda duell på planen. Jag tycker det blir allt tydligare att det är i fysiken och delvis tekniken vi halkar efter ordentligt.
Under alla år när Sverige har varit i toppen har vi egentligen aldrig haft sådär fantastiska fotbollsspelare individuellt. Vi har byggt på ett starkt kollektiv. Men framförallt har alla våra stora stjärnor haft liknande spelareprofil. Snabba och bra avslutare. Jag tänker på allt från Hanna Ljungberg, Lotta Schelin, Josefine Ökvist och nu Blackan som exempel. Det är inga bländande fotbollsspelare rent tekniskt men det har räckt att bara ha ett starkt kollektiv med snabba spelare framåt, tills nu när övriga världen börjar ta damfotbollen på fullaste allvar. Det är först nu vi kanske börjar förstå att vi måste fostra spelare på ett annorlunda sett än tidigare för att hänga med. Nu fostrar länder som England, Tyskland och Spanien spelare som är både starka fysiskt och har bra teknik och spelsinne i sina akademier. Våra svenska spelare har delar av det men saknar oftast någon del om man jämför med spelare från andra nationaliteter. Fridolina Rolfö är en av få svenska spelare som har hela paketet i mina ögon. Amanda Nilden är en annan som är väldigt komplett som fotbollsspelare och behärskar det mesta. Men majoriteten i det svenska landslaget har en del tydliga brister i sitt spel. Dem bristerna fick vi se i sommarens EM och delvis också mot Australien senast där vi individuellt inte håller samma klass som många andra lag. Vi är rankade tvåa i världen men har egentligen bara ett par spelare som håller högsta klass. Till exempel har inte en enda svenska gjort mål i Champions Leagues gruppspel än så länge. Vi tycker såklart att fler svenskor ska vara högre upp i listorna om världens bästa. Men i ärlighetens namn har vi bara Rolfö som tar sig in där. Dessvärre tror jag att Damallsvenskan och damlandslaget går hand i hand. Några mästerskap till kommer vi vara med i toppen men precis som på herrsidan blir även svensk damfotboll i stort ifrånsprungen.
Med andra ord är det hela damfotbollsrörelsen i Sverige som måste ta ut en ny kurs. Vi har kört på i gamla vanor för länge helt enkelt med metoder som har funkat för 10 år sedan och det får vi sota för nu. Vår enda chans nu är att satsa på spelarutveckling för att kunna hänga med i toppen så länge som möjligt.
Börja med att reformera akademierna och dom långa och dyra resorna i F19 serierna. Som många påpekat så måste glappet minskas mellan F19 och Damallsvenskan. F19 serien är en ganska rolig serie att gå och titta på, det spelas en småtrevlig fotboll men hårdheten och kampen och snabbheten är inte tillräcklig. Något drastiskt måste göras. Släpp in dom i Div.1 serierna?
Håller helt med Palle. F19 har lite värde i förhållande till kostnaderna. Och kan notera att både FC Rosengård och Häcken spelar i div 1 med sina ”b-lag” och matchar sina yngre talanger där. Tycker personligen att div 1 är en bättre miljö än F19 för yngre spelare att utvecklas och få bättre fysik.
Tyvärr är ju lite mantrat från förbundskapterna i flicklandslagen att man helst ska tillhöra en storklubb och deras akademi för att bli aktuell för spel i flicklandslagen.
Nu tar det ju ganska lång tid att jobba upp sig till ett div.1 lag. Gör något drastiskt och släpp in F19 lagen i div1 serierna så att vi kan minska glappet till Damallsvenskan!
Det är en sak om man är sämre tekniskt än sina motståndare men att man även fysiskt är så långt efter är verkligen oroande !! Man kan inte stå högt med försvaret när man har 2 sniglar i mittförsvaret som blir brutalt ifrånsprungna gång på gång! Om gerardsson hade tänkt ta med Wiik till januarisamlingen om hon varit tillgänglig, fick han ett enkelt svar nu. Hon är väldigt långt efter både Nilden, Glas och Andersson. Mia Persson gör ett jättejobb i allsvenskan men här är det nästan pinsamt, hinner inte med överhuvudtaget. Att höra att Sjögran gång efter gång säga att det är här vi hör hemma och vill konkurrera blir lite patetiskt när man ser hur det ser ut i matcherna. Nej, det är bara att erkänna att damallsvenskan tappar i expressfart och i och med att produkten inte är inte räcker till så blir det svårare att få in sponsorer och Umeå, Eskilstuna är nog inte de sista som får stora problem !!!
Kunde inte sagt det bättre själv Chrille!
Vart är självinsikten? Rosengård och Sjögran verkar nöjda med att springa runt på halvfart i damallsvenskan. Det är ett utav lagen som har sämst tempo i sitt spel och allt går väldigt långsamt. Man satsar på spelare som är tröga och långsamma. Patetiskt är bara förnamnet, Jag blir lite provocerad när Sjögran enligt sig själv ska vara något sorts flaggskepp för damfotbollen i Sverige och vill gå i bräschen med sin klubb. Men hon går emot allt vad modern fotboll heter. Deras trupp är snart pensionärer hela högen och inga av dem klarar av när det blir tuffare på planen, då viker dem ned sig. Spelare som Schoug och Breedgaard är bra när de får ha bollen och inte hamna i närkamper. Men så fort försvararna kommer in på kropp har de inte en chans. Att man förlänger med Jessika Wik är för mig ofattbart. Där har vi en spelare som är allt annat en modern i sitt spel och dessutom skadebenägen.
Känslan jag får är att Sjögran själv inte förstår hur herrfotbollen har sett ut de senaste 10 åren och nu när även damfotbollen har gått i samma spår står hon med mössan i handen och jag tycker hennes inkompetens inom just det området skiner igenom totalt. Kanske lite hårt, men alla gamla damspelare, även de som är aktiva nu har alltid slagits för damfotbollen och försökt hävda sig. Nu när det kommer nya tider där damfotbollen beblandar sig med herrfotbollen har de inte koll på hur den världen fungerar. Det är min teori, Sjögran har varit starkt emot många saker med herrfotbollen men nu måste hon förlika sig med att damfotbollen inte är ett dugg bättre. Nu är det snart samma skrot och korn! Det räcker med att kolla på Nilla Fischer som nu sitter i VM-studion. Hon är väldigt kunnig var det gäller själva spelet men det lyser igenom att hon inte riktigt har koll på hur fotbollen i stort fungerar. De lever kvar i en tid som egentligen inte finns längre. Vi får se hur dessa två med flera kommer reagera om 10 år när även dammästerskap hamnar i länder som Kina eller rika oljestater. För det kommer ske förr eller senare, tro mig!!
still, rosengard is the last 2 seasons’ clear swedish champion. what does that tell about the other 13 damallsvenskan clubs and their coaches and sportchefs?
Du var jo blevet advaret for 2-3 år siden, men ligesom den gang er din analyse nu lidt forkert.
De svenske hold er jo ikke blevet dårligere, men udviklingen i damefodbolden i Europa er i turbo fart i mange lande og der har Svensk klubfodbold ikke kunne følge med.
Ser man på de tekniske, taktiske og fysiske elementer i fodbolden er det virkeligt rykket meget efter VM 2019.
Og en eventuel negativ pandemi effekt, som jeg frygtede på damesiden, er heldigvis udeblevet.
En anden negativ ting som følger det højere niveau er jo desværre mange flere alvorlige skader de sidste par år.
Se f.eks Lyon :
Knæskader til Mboch, Marozsan, Carpenter, Macario og Majri (nu på barsel), Hegerberg er jo ikke hvem somhelst. Derudover andre lange skader til van de Donk og Egurrola.
”IFK Kalmars sportchef om 2022: ”Det är den stora skandalen”
En ekonomi som behövde kommunens stora hjälp för att inte krascha helt.
Lagkassor där pengar försvann, kostsamma kärleksrelationer mellan tränare och spelare och hemmamatcher inför tomma läktare på Guldfågeln arena.
2022 har varit ett torktumlarår för allsvenska IFK Kalmar.
Då går sportchef Tommy Nyberg till frontalangrepp mot Svenska Fotbollförbundet och generalsekreterare Håkan Sjöstrand:
– Var finns pamparna i Svenska Fotbollförbundet när man verkligen behöver hjälp? De är helt osynliga. Det är den stora, stora, stora skandalen!”
https://www.barometern.se/sport/ifk-kalmars-sportchef-om-2022-det-ar-den-stora-skandalen-ceb17bb4/
Ojdå. Tack för den länken. Tunga utspel från Tommy Nyberg.
Bara en liten sidokommentar, som inte förändrar något i ditt resonemang. Sverige har tjänat in 2,833 rankingpoäng, inte de 1,833 som uppges på UEFAs koefficientlista. De har (precis som i fjor?) missat räkna in de poäng som förlorande lag i andra kvalomgången tjänar in.
Snabbt kollar verkar de inte har delat ut poäng till något lag som förlorat i kvalomgång 2..
Räknade nu och hela kvalomgång 2 saknas i UEFAs tabell. Tyvärr för Sverige gynnar det flera lag runt omkring som inte har lika många lag med i turneringen och därmed får mer poäng.
Bra skrivet Rydén!
Äntligen blev det lite debatt i tråden. Har i flera inlägg varnat för detta.
Nu står damfotbollen på branten till avgrunden.
Men SvFF slår förstås ifrån sig. Sjöstrands svar i media idag är på gränsen till osmakliga.
Han och förbundet har inte fattat. Eller snarare, vill inte fatta hur illa ställt det är.
Det är trots allt i klubbarna som man bygger spelare till landslaget.
Men känner inte SvFF sitt ansvar så…Alla pengar till landslaget.
Vad kostade den meningslösa trippen till Australien? Det brukar ju vara 35-40 i gruppen totalt. Boende på lyxhotell. 1,5-2,0 Mkr?
Varför måste B-landslaget åka på träningsläger i Portugal? Spelarna har inte ens börjat träna med sina klubblag. De har vilat och är i uppbyggnadsträning. Det är nu spelarna lägger grunden till nästa säsong. Inte ens PG tar hänsyn till klubbarna.
Anar ”känningar” hos många svenska spelare när Svenska Cupen drar i gång i februari.
Köpenhamn hade väl funkat som träningsort? Nära och hälften så dyrt.
Angående Rosengård: Anser fortfarande att René Slegers visar begränsningar i sin coahcning. Samma gäller sportchef Therese Sjögran i att scouta och hitta nya spelare.
Har roat mig med att botanisera i rankingtabellerna. Med reservation för felräkningar ser det väldigt osannolikt ut att Sverige skulle bli av med sin tredje CL-plats till 24/25- upplagan av CL. Slavia Prag måste isåfall vinna resterande tre matcher, eller så måste St. Pölten ta sig vidare från gruppspelet (eller att det går riktigt bra för Vllaznia eller Zurich, men det är extremt osannolikt).
Detta kan dock visa sig vara en nackdel, då alla tre lag ens poäng räknas in och sedan divideras på tre.
För nästkommande upplagor av CL, alltså 25/26 och 26/27 försvarar Sverige för tillfället en åttonde respektive nionde placering (återigen med reservation för räknefel). För tillfället får de 16 bäst rankade lagen två platser så det borde väl inte vara omöjligt att hålla i de platserna. Sen är det väl inte en omöjlighet att UEFA hinner göra om upplägget för klubbfotbollsturneringarna, antingen med en expansion av CL, eller en introduktion av nåt som motsvara EL.
Jämte Tjeckien är det väl ändå Portugal som är det största hotet om tre platser?
Men det är ju inte heller troligt att Benfica vinner någon mer match. Så det troliga är att vi har tre platser i två upplagor till av Champions League. Men sedan kan det bli ett litet ras på listan. Sverige har ju 8,5 – 4,5 – 7,5 poäng att försvara de nästkommande upplagorna. Där kan rätt många länder komma ikapp.
Fast visst, jag kanske var lite väl dramatisk i inlägget. Det nya turneringsupplägget gör att det är färre länder som får höga poäng. Så topp 16 bör vi nog kunna hålla oss även över en femårsperiod.
Och vi kan ju alltid hoppas att Uefa inför en damturnering till. För ju fler lag som är med i Europaspelet, desto rättvisare blir nationsrankingen.
Du har rätt, räknade helt bort Benfica. Med en vinst och ett kryss går de om med marginalen 0,001 poäng (om jag räknat rätt). Förutsatt att Rosengård förlorar sina två resterande matcher.
Detta har jag väntat på!!
Jag har varit kritisk, och delvis fått på nöten för att vara negativ.
Nu har du också förstått hur det ser ut.(Påstår inte att jag är mer kunnig än du, vill jag betona.)
Dags att du som ”murvel” börja gräva lite..
Jag har hyfsat noga följt damallsvenskan sedan 2016. Många skriver att lag och spelare i damallsvenskan försämrats. Jag tycker nog att det är orättvist och att allsvenska lag och spelare är klart bättre nu än 2016. Problemet är snarare att klubbar och ligor i omvärlden utvecklats väldigt mycket snabbare än de gjort i Sverige och sprungit om oss.
Jag skulle säga att ett generellt problem inom både dam och herrfotboll är att huvudfokuset hos våra förbund är något annat än att försöka skapa strukturer och organisation för att få fram så bra spelare som möjligt.
Ett exempel på vad jag menar är att följa Stockholms fotbollsförbunds Instagramsida. Där kan man hela tiden läsa om diverse initiativ och satsningar och utbildningsdagar som i stor utsträckning handlar om helt andra saker än fotbollsutbildning. (Två senaste inläggen: ”SvFF:s Social media manager Andreas Hård inledde genom att berätta om utvecklingen av sociala medier”, ”Fotbollsledare höstens sista utbildning 🙌⚽🙌 Normkritiskt Ledarskap med Charlotte Ovefelt.”- etc etc). Stor del handlar om dylikt. Säkert bra gjejor men har till för stor del tagit över.
Ett annat exempel är den barn- och ungdomskonferens som hölls i höstas i Stockholm som till en stor del handlade om hur man kväser diverse lokala initiativ som egentligen handlar om att få fram bra spelare.
https://www.stff.se/tavling/st-eriks-cupen/barn–och-ungdomskonferens/sammanstallning-buk-2022/
Detta smittar också av sig på föreningar och ledare där man väldigt ofta fokuserar en stor del av resurser och initiativ på annat än hur våra spelare blir så bra som möjligt. Har man barn som är aktiva i flera olika sporter slås man av att fokuset i andra sporter ofta är mycket mer resultatorienterat. Finns så klart många undantag. I Stockholm finns BP som tydligt exempel men de får ofta kritik av den stora massan.
Sjöstrand berättar stolt om förbundets satsningar på damernas fotboll. Den senaste, som kostar cirka 5 Mkr (!), går ut på att fyra ”fotbollsutvecklare” ska åka landet runt och berätta för klubbarna hur de ska förbättra ungdomsverksamheten.
Fattar inte hur EFD kunde gå med på ännu ett ”elitprojekt”..?
Men det är ju Sjöstrand som bestämmer. Påhejad av damlandslagschefen Domanski Lyfors.
Fina ord för fattiga föreningar:
”Genom en moderniserad och aktiv certifieringsprocess kan svensk damfotboll få tydliga nyckeltal som ger klubbarna möjlighet att mäta och utveckla sina elitmiljöer.”
Samt:
”Vidare har Elitfotboll Dam (EFD) som mål att utveckla svensk damfotboll. Som ett led i detta har EFD och Svenska Fotbollförbundet (SvFF) skapat ett nytt elitprojekt i syfte att i första hand säkerställa svensk fotbolls strategiska målsättning att nå ”Internationella framgångar för klubblag och landslag”. För att utveckla elitföreningarna så att de når internationella framgångar och fostrar landslagsspelare behöver de stöttning i sin föreningsmiljö.”
Vem ska betala..?
Certifieringsprocess? Flummeri på hög nivå skulle jag vilja kalla det! Ekonomi och sunt förnuft tror jag föreningarna behöver.
Efter Fotbollskanalens artikel om Eskilstuna så blir jag än mer frågande till ”Elitprojektet” som EFD har sjösatt.
Tidigare tränaren och sportchefen erkänner själv att man inte fick någon ordning på akademin i Eskilstuna. Den borde väl han som sportchef ha varit högst ansvarig för. Eller??
Exakt vad ska han lära övriga klubbar i Sverige om att utveckla sina verksamheter????
Någon??
En väldigt konstig rekrytering av förbundet.