Rolfö igen – ett väntat val

Fridolina Rolfö fick diamantbollen 2022. Det kan inte ha behövts något längre jurymöte för att komma fram till det valet. För även om Rolfö inte fick till det i EM så kändes det här som ett självklart val.

Den omskolning från forward till back som Rolfö genomgått i Barcelona har lyfte upp henne till en världsklasspelare, men har försvårat arbetet för Peter Gerhardsson. I landslagets backlinje är ju redan konkurrensen stenhård, medan det är ont om kreativa anfallsspelare. Känslan är ju att Gerhardsson måste justera Rolfös arbetsbeskrivning för att få ut max av henne.

I övrigt blev det följande vinnare:

Årets målvakt – Jennifer Falk
Ett lite oväntat val eftersom det var Hedvig Lindahl som fick förtroendet i EM. Men kanske en signal om hur landslagsledningen ser på framtiden.

Årets back – Amanda Ilestedt
Hon har flyttats runt i landslagets backlinje. Men har haft en stabilitet som ändå gör att det här känns som en rimlig utmärkelse. Om man inte räknar Fridolina Rolfö som back, för det hade man ju absolut kunnat göra. Men det gör ju som bekant inte landslagsledningen – ännu.

Årets mittfältare – Kosovare Asllani
Asllani har burit den svenska offensiven på senare år, så hon är en högst rimlig vinnare. Sedan kan man förstås diskutera om hennes roll är mittfältare eller forward. Jag skulle nog säga att hon oftare är forward, inte minst försvarar hon ofta i en forwardsroll.

Årets forward – Fridolina Rolfö
Landslagsledningen räknar alltså Rolfö som forward. Men egentligen kunde hon väl ha nominerats även som årets back och årets mittfältare. För i Barcelona är hon ju något mellanting mellan back och yttermittfältare. Och i landslaget något mellanting mellan yttermittfältare och ytterforward. Men det hade kanske varit lite tråkigt om Rolfö blivit såväl årets back, mittfältare som forward.

3 tankar på “Rolfö igen – ett väntat val

  1. Det går väl alltid att debattera sådana här utmärkelser, men just de här kan jag egentligen inte ifrågasätta. Vad gäller Årets målvakt, så väcker det ändå frågan om var förstahandskarna i landslaget egentligen ska hamna någonstans. Inte minst nu när Hedvig Lindahl återigen tas ut i landslaget. Känns som om generationsväxlingen sätts på vänt.

  2. Är nog första gången jag inte har några invändningar mot valen. Däremot ser man ju att konkurrensen numera faktiskt är som störst på de offensiva positionerna vilket är kul. Både Rolfö, Kaneryd och Blackstenius kommer ju från riktigt bra säsonger allihop. Det går att argumentera för att alla tre har haft sitt bästa år i karriären. Rolfö har jag aldrig sett bättre, JRK har definitivt haft sitt bästa år hittills och nu i Chelsea tycker jag hon ser allt mer komplett ut. Blackstenius gjorde näst flest mål i Arsenal under kalenderåret där bara Miedema är bättre och hon gör även en hel del assist.
    Det som drar ner allt är ju att ingen av dem fick till det i EM, vilket har sin naturliga förklaring. Blackstenius var halvskadad genom hela mästerskapet, Rolfö och Kaneryd kom från vårsäsonger där de hade blivit väldigt hårt matchade och någon gång kommer dippen. Men ser man till deras klubblagssäsonger har alla tre varit väldigt bra. Jag räknar nog Asllani som forward också precis som de Johan och hon har också varit bra hela året. Det säger lite om hur hård konkurrensen är.
    Backsidan har inte haft sitt bästa år. Eriksson har blivit utpetad till vänsterback, Björn måste nog bestämma sig om hon vill spela back eller mittfältare, Sembrant har varit skadad och sett sådär ut. Ilestedt är en av få som har gått framåt under året. Glas har inte heller haft sitt bästa år. Nilden och Andersson har gjort det bra så vänsterkanten ser stabil ut. Dock kommer det ju många intressanta backar underifrån.

    Ska Sverige ha en chans att ta sig långt i VM måste fler spelare komma dit i bättre form likt OS. Därför hoppas jag att Arsenal värvar in några fler anfallare och Barca värvar in en till vänsterback så inte Rolfö och Blackstenius behöver spela i princip varje match. Och precis som du skriver Johan måste Gerhardsson knäcka Rolfö-koden och hitta hennes optimala position i landslaget. Jag tror fortfarande att man får ut mest av henne som vänsterforward. Man måste ha med sig att Sverige inte funkade särskilt bra som lag i sommarens EM och det bidrar såklart till att enskilda spelare inte kom upp i nivå. Jämför det med OS där allt fungerade, då gjorde Rolfö och Blackstenius succé. Det enda sättet att få ut max av Rolfö tror jag är att spela lite osvenskt likt Frankrike och Argentinas herrar gör. Där deltar inte Mbape eller Messi särskilt mycket i försvaret, man spelar för dem och alla är dedikerade till att göra ett stenhårt jobb så att de har krafter kvar till att göra det dem är bäst på. Det var ju problemet i EM, att Rolfö ibland var längst ner och försvarade och jobbade väldigt hårt. Vi har inte råd med att Rolfö ska få slita ut sig i defensiven. Då är det inte konstigt att hennes offensiva spel blir lidande. Eller får man kanske utgå från lite lägre positioner så man inte måste ödsla massa krafter i presspelet. Det är ju inte lika jobbigt att dra sig tillbaka och kontra mot bättre lag. Det tror jag är Sveriges största chans med dem starka omställningsspelarna vi har.
    För nu har vi ju faktiskt en världsstjärna som är ett par snäpp bättre än övriga spelare. Då måste vi spela ett spel som passar hennes styrkor. Får hon fram sin bästa sida i landslaget kommer det gynna spelare som Blackstenius och Asllani också som kommer få bra bollar att jobba på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.