Sedan mitt förra inlägg har det hänt flera intressanta saker i damfotbollsvärlden. Framför allt har Frankrike tilldelats VM 2019, ett ganska väntat – och bra beslut av Fifa.

Damfotbollen är på stor frammarsch i Frankrike, vilket gör att det kan bli stort intresse kring mästerskapet. Det hade det även kunnat bli om motkandidaten Sydkorea hade vunnit, men då OS går i Japan 2020 kändes det kanske inte rimligt med två mästerskap i rad i Asien. Det sagt även om Europa hade både VM 2011 och OS 2012.

Dock talar väl mycket för att VM 2023 kommer att spelas i Asien, sannolikt i Japan.

I dag hade Sverige (Umeå, Östersund, Linköping och Eskilstuna) tänkt att få fira värdskapet för U20-VM 2016. Men vårt lag får försöka kvala in på sportslig väg, för något oväntat gick mästerskapet till Oceanien och blåbärslandet i fotbollssammanhang, Papua Nya Guinea.

Det beslutet får man se som ett slags fotbollsmissionerande. Papua Nya Guinea är ju ett land som helt saknar idrottsmeriter och -kultur. Med knappt 7,5 miljoner invånare finns ju i alla fall ett befolkningsunderlag som borde räcka till.

En annan nyhet som kom häromdagen var att Abby Wambach väljer att inte spela någon ligafotboll i år. Hon skall satsa 100-procentigt på landslaget och VM.

Det är ett beslut som säkerligen glädjer Jill Ellis och det amerikanska landslaget på kort sikt. På längre sikt är det här däremot inget som gynnar varken USA:s landslag eller damfotbollen i stort. Uppgifter finns nämligen på att fler spelare funderar på att följa efter.

NWSL är en liga på frammarsch, men den behöver sina affischnamn för att behålla sin publik. Att de största stjärnorna inte tycker att ligaspelet är intressant nog är högst oroande. Här är det amerikanska systemet där förbundet betalar lönen till landslagsspelarna kontraproduktivt. Det innebär ju nämligen att spelarna har råd att hoppa över ligaspelet, det som skall bära sporten över tid. Oroväckande.

Publikmässigt hade för övrigt NWSL ett snitt under 2014 års grundserie på 4121. Sämst snitt hade Sky Blue med 1640 – en siffra som hade räckt till andra plats i damallsvenskans publikliga. Eskilstuna United som toppade vår publikliga med 1940 åskådare i fjol hade kommit näst sist i NWSL:s.

Så till lite sport. Wolfsburg och Frankfurt spelade sina matcher i den 18:e omgången av Frauen-Bundesliga redan i onsdags med segrar som facit. Därmed var det lite vinna eller försvinna i kvällens toppmöte mellan Bayern München och Turbine Potsdam.

Det blev Bayern som vann med 1–0, vilket innebär att München bör bli en av Tysklands två representanter i höstens Champions League. Deras kvarvarande program är såpass enkelt att man bör kunna ta full poäng och med full poäng har man god chans att ta hem guldet. Hade man inte tappat poäng mot nedflyttningshotade Duisburg i helgen skulle jag sagt att guldet redan med stor säkerhet hade varit vikt för Bayern. Nu talar det mesta för att ligan avgörs i Frankfurt i sista omgången, där FFC tar emot Wolfsburg. En match Frankfurt kan hjälpa Bayern till guld.

Dagens toppmöte inleddes lovande. Med Melanie Behringer som skicklig spindel i nätet rullade Bayern boll på ett riktigt snyggt sätt den första kvarten. Men efter att Tinja-Riikka Korpela bjudit Lisa Evans på ett världsläge som borde ha lett till 0–1 tappade hemmalaget sitt fina spel. Resten av matchen blev rätt kampinriktad på ett rätt dåligt underlag. Spelmässigt var Potsdam väl så bra som Bayern, men det var hemmalaget som hade flytet den här kvällen.

Vivianne Miedema gjorde en dragning för mycket i straffområdet och chansen såg ut att vara borta. Men på ett motlägg lyckades isländska Dagny Brynjarsdottir styra i segermålet bakom Potsdams duktiga kinesiska målvakt Fei Wang. Mycket turligt och extremt viktigt.

För Potsdams del försvann nog chansen att nå höstens Champions Leaguespel i kväll. De andra tre topplagen har lite för lätt program i de sista fyra omgångarna för att Bernd Schröder:s lag skall kunna passera två av dem.