Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist som var på plats i Tyskland och bevakade VM i fotboll för damer 2011 för Borås Tidning. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Heta danskor i mellandagarna

Danska spelare är glödheta på den europeiska spelarmarknaden nu under mellandagarna. Torsdagens stora övergång i Europa var ju nämligen Nadia Nadim:s byte från Manchester City till PSG.

På svensk mark meddelade Djurgården att fem spelare lämnar. Att Julia Spetsmark inte skulle vara kvar har vi ju vetat ett tag. Det fanns väl ingen jätteöverraskning bland de övriga fyra (Ingrid Ryland, Maddie Bauer, Sherifatu Sumaila och Tempest-Marie Norlin) heller.

Efter en tveksam start spelade Bauer upp sig. Hon kommer vara den i kvartetten som blir mest saknad, även om Hanna Folkesson väl är tänkt att ta över Bauers roll. Men när vi ändå är inne på Djurgårdens centrala mittfält undrar jag lite vad som händer med Emilia Brodin. Är hon redo för comeback?

Slutligen till Australien, där Sam Kerr iklädde sig matchvinnarrollen när hennes Perth vann med 1–0 mot Canberra, ett resultat som innebär att Perth tog klivet upp i serieledning.

Banusic, Eriksson, Afrika och Danmark

Under onsdagen har Marija Banusic:s övergång till Montpellier blivit klar. Hon kan komma att debutera redan på söndag när klubben ställs mot Linda Sällström:s Paris FC i franska cupen.

Nästa ligaomgång spelar svenskklubben den tolfte januari, hemma mot Soyaux.

I engelska WSL är Magdalena Eriksson en av fyra nominerade till att bli december månads spelare.

Och i Afrika är två damfotbollsmål nominerade till priset för Årets mål 2018 på kontinenten. Det är dels ett mål från sydafrikanska Thembi Kgatlana, dels ett från Kameruns Gabrielle Onguene.

Den stora galan CAF Awards där Afrikas bästa spelare under 2018 skall prisas hålls på tisdag, den 8 januari. Kgatlana är även en av de tre finalisterna i kategorien Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018. De andra två är båda från Nigeria, nämligen Asisat Oshoala och den före detta Piteåspelaren Francisca Ordega.

Apropå Afrika värvade norska Avaldsnes under julhelgen en av kontinentens allra mest spännande spelare. Man skrev nämligen tvåårskontrakt med nigerianska talangen Rasheedat Ajibade, som var en av de stora stjärnorna i fjolårets U20-VM.

Slutligen har två danska spelare med bakgrund i damallsvenskan fått nya klubbar i dagarna. I dag meddelades att Katrine Veje byter Montpellier mot engelska serieledarna Arsenal.

Och i förra veckan stod det klart att Sofie Junge Pedersen lämnar Vittsjö för ett halvårskontrakt med italienska serieledarna Juventus.

Bilder från hösten 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var ett tag sedan jag hade framme min stillbildskamera. När jag kollade igenom minneskortet noterade jag ett antal bilder som jag inte hade lagt upp på bloggen tidigare.

Det handlar om bilder från Sveriges båda landskamper mot Ukraina och Danmark samt från damallsvenska toppmötet Rosengård–Piteå. Här är de som mosaik:

2019 startar med ett rejält uppsamlingsheat

Jag tänkte inleda 2019 med att blicka tillbaka på förra årets två sista veckor. Den mest anmärkningsvärda svenska övergången under den perioden var ju helt klart Marija Banusic:s flytt från Beijing till Montpellier.

Banusic hade ett tungt 2018 där hon bland annat tappade sin landslagsplats. I nuläget känns hon ganska långt ifrån VM-truppen, i varje fall om Peter Gerhardsson kommer att fortsätta att jobba utifrån upplägget med två spelare på varje position.

Banusic känns ju egentligen bara aktuell i tiarollen. Och i nuläget ser jag åtminstone Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Anna Anvegård som starkare kandidater på den positionen. Banusic lär behöva göra en kanonvår i Frankrike för att kunna ta en VM-plats.

Noterbart är ju att Banusics övergång kan öppna för en annan svensk forward med en tung höst bakom sig, nämligen Stina Blackstenius.

Gerhardssons förstaval som toppforward har bara gjort mål i två av 16 matcher i höst. Blackstenius hade en glödhet vecka i slutet av oktober där hon gjorde fem mot Metz och ett mot Lille. Men utöver det har det varit torka för Vadstenas fotbollsstolthet. Det har ju ryktats sedan sommaren 2017 att hon vill hem till Linköping, även om hon själv har dementerat i offentliga sammanhang.

Inklusive Banusic har Montpellier nu sju forwards. Kanske att man därmed överväger att släppa Blackstenius, som bara har ett halvår kvar på sitt kontrakt. Det skulle inte bara vara bra för henne själv, utan även för landslaget. För förbundskapten Gerhardsson hade ju sannolikt uppskattat att Asllani och Blackstenius fått ett halvår att spela ihop sig innan VM.

Dagarna innan jul förlängde en annan landslagsforward sitt kontrakt med Växjö. Anna Anvegård skrev in bara på för 2019, utan även för 2020. Intressant att hon efter lång tids fundering alltså förlängde med två år. Det måste väl innebära att Anvegård tror att Växjö kommer att bli ännu bättre de kommande åren.

En som däremot tackade nej till sin klubbs kontraktsförslag var Olivia Schough.

Samtidigt som Göteborg offentliggjorde intressanta värvningen av norska Vilde Böe Risa meddelades att Schough troligen kommer att lämna. Hon gjorde en stark säsong 2018, och vann den (i och för sig högst opålitliga) damallsvenska assistligan i stor stil.

Samtidigt tyckte jag att Amanda Johnsson Haahr var uppe på Schoughnivå i slutet av säsongen. Utan att ha någon insyn i förhandlingarna har jag funderat lite över om Göteborgsledningen kanske väljer att satsa på den sannolikt billigare Johnsson Haahr till årets serie.

Vi som följer Schough på sociala medier kan inte undgå att se att hon umgås mycket med Rosengårdsspelare. Där har hon ju både flera före detta lagkompisar, samt flera landslagskompisar. Kanske att hon hoppas hamna i Malmö den här säsongen?

Tillbaka till Göteborg. För där finns Årets spelare i damallsvenskan 2018. I varje fall när spelarna själva får välja.

Elin Rubensson var inte nominerad i en enda kategori till Fotbollsgalan. Men när med- och motspelare får rösta anses hon alltså vara damallsvenskans bästa spelare. Jag protesterar inte, för trots att hon inte var nominerad hade jag ju henne som potentiell vinnare av priset som årets mest värdefulla spelare.

Det är Spelarföreningen som håller i de damallsvenska spelarnas omröstningar. De tar även ut årets bästa elva. Den såg ut så här:

Personligen hade jag velat ha med Kosovare Asllani i laget. Annars har jag inga stora synpunkter.

En nyhet som gått ganska obemärkt förbi var att även elitettans skytteligavinnare förlängde sitt kontrakt dagarna innan jul. Sandra Lagerbratt spelar alltså med Lidköping även i år.

En liga rullar på under helgerna, och det är W-league i Australien. Det är en liga som har inletts på ett väldigt jämnt och spännande sätt.

I dag på morgonen svensk tid vann Melbourne City borta mot Western Sydney Wanderers med 2–1 i det som måste ha varit årets första tävlingsmatch alla kategorier inom damfotbollen.

Resultatet innebär att Melbourne efter åtta omgångar ligger på femte plats med 13 poäng. Men man har bara tre poäng upp till serieledande lokalkonkurrenten Melbourne Victory. Faktum är att åtta av de nio lagen fortfarande har realistiska chanser att nå slutspelet.

I toppen av skytteligan delar tre spelare på ledningen med åtta mål vardera. Det handlar om Veronica Latsko (Adelaide United), Sam Kerr (Perth Glory) och Sverigebekanta Natasha Dowie (Melbourne Victory).

Det är ganska många spelare som väljer att dubblera spel i USA:s NWSL och i Australiens W-league. En av dem är japanska Yuki Nagasato, som fick ett lyft igen under 2018 efter ett par tunga år. Kanske att 31-åringen kan dyka upp i Japans VM-trupp till sommaren. Nagasato har inte spelat i landslaget sedan våren 2016, då japanskorna överraskande missade kvalet till OS.

Men den här mottagningen och avslutet visar ju att hon har kvar sina kvaliteter:

Nagasato har för övrigt nyligen startat en blogg – en andra blogg. Hon har bloggat på japanska i över 13 år. Men nu tar hon klivet och skriver även för oss som inte klarar att tyda de japanska tecknen.

Ligan i Australien rullar alltså. Ligorna i Italien och Spanien har tagit ett mycket kort jullov. Båda har nått halvtid och återstartar redan på trettondagsafton.

I Italien leder Juventus tabellen efter halva serien. Petronella Ekroth:s lag är en poäng före Milan och tre före Fiorentina med Stephanie Öhrström.

Lana Clelland

Skytteligan leds av skotska Lana Clelland (Fiorentina) och Valentina Giacinti (Milan), båda på elva mål. Ingen av de svenska spelarna i ligan har gjort mål under de första elva omgångarna. Här speltid i ligan för kvintetten:

Ekroth, Juventus – 7 matcher, 377 minuter
Öhrström, Fiorentina – 8 matcher, 720 minuter
Saga Fredriksson, Sassuolo – 3 matcher, 237 minuter
Jenny Hjohlman, Florentia – 9 matcher, 686 minuter
Julia Molin, Verona – 11 matcher, 990 minuter

Det går bra för svensklagen. Bakom Juventus och Fiorentina ligger Sassuolo på fjärde plats, Florentia på sjätte och Verona på nionde.

I Spanien är det mästarinnorna Atletico Madrid som leder efter 15 av 30 omgångar. Atletico är en poäng före Barcelona och sex före Levante. Barca är obesegrat medan de båda andra topplagen står på varsin förlust.

Skytteligan leds av Albacetes Alba Redondo på elva mål, ett före fjolårets vinnare, mexikanska Charlyn Corral från Levante.

Spanien är en tänkbar motståndare för Sverige i en eventuell åttondelsfinal i årets VM. Precis som under EM för två år sedan har spanjorskorna problem med att hitta en utpräglad målskytt.

Jag tror ju att den målskytten i framtiden kommer att heta Claudia Pina. Men det är för tidigt att tro att 17-åringen skall bära den spanska offensiven redan till sommaren. Även om hon gör mål både med höger och vänster fot – och med huvudet.

Skottland: Celtic blir den första skotska klubb att satsa på ett professionellt damlag.

Norge/Tyskland: Man hade ju hoppats att LSK:s talangfulla innermittfältare Ingrid Syrstad Engen skulle ta vägen via Sverige ut i världen. Men så blev det inte. Veckan innan jul stod det klart att den 20-åriga landslagsspelaren fortsätter karriären med 2,5 år i Wolfsburg.

Det blir allt trängre på den tyska storklubbens mittfält…

Österrike: 2018 års spelare i Österrike heter Sarah Zadrazil. Den 25-åriga mittfältaren spelar sin klubbfotboll ihop med Amanda Ilestedt i Turbine Potsdam.

Island: Nyligen utsågs Sara Björk Gunnarsdottir till årets spelare i Island. I helgen fick hon ett ännu finare pris, då utsågs den före Rosengårdsmittfältaren till årets idrottare i sitt hemland.

Danmark/England: Veckan innan jul stod det klart att Manchester City släpper Nadia Nadim från hennes kontrakt. Danskan ville ju bort från den engelska storklubben redan i somras, men tvingades då kvar. Frågan är vad klubben vann på det.

För under hösten har Nadim, som fyller 31 i morgon, bara spelat två hela matcher, och det i olika cuper.

Tyskland: Nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg tagit ut sin första trupp. Det handlar om en bred trupp för ett träningsläger.

Men den är ändå intressant, för den innehåller bland annat Essens Lena Oberdorf som fyllde 17 år den 19 december samt Sjoeke Nüsken som fyller 18 om tre veckor. Även kvintetten Tanja Pawollek, Giulia Gwinn, Lena Lattwein, Klara Bühl och Sydney Lohmann är fortfarande tonåringar.

Sju av 30 uttagna spelare i den tyska landslagstruppen är alltså under 20 år. Man skulle ju önska att det stod lika många unga talanger och bankade på dörren till den svenska VM-truppen, men så är det inte. Årgångarna 1998–2002 känns rätt tunna.

Men förhoppningsvis kommer det bättre tider framöver. I varje fall har flickfotbollen haft en lysande utveckling här i Västsverige sedan hemma-EM 2013.

Allra sist ett klipp med lite fotbollsgodis från förra året:

God fortsättning – och gott nytt år

God fortsättning. Och även om det är knappt tio timmar kvar på 2018 tar vi väl det direkt: Gott nytt VM-år.

Det var ett tag sedan förra inlägget. Nog för att jag hade tänkt ta det lite lugnare med bloggandet över jul. Men krasslighet nu i mellandagarna har gjort pausen blivit längre än vad den var tänkt att bli.

Det har även gjort att jag inte hunnit ta ta fram någon årskrönika, som jag ju brukar. Vi får se om det kanske kan finnas lite tid till en kortare, och försenad variant.

Det har hänt lite grand den här tiden. Utöver det som jag har uppdaterat på Silly Seasonsidan har bland annat Olivia Schough nobbat Göteborgs kontraktsförslag, Marija Banusic accepterat Montpelliers och FC Rosengård har ropat på hjälp för sin egen, men även alla andra damallsvenska klubbars räkning, via en debattartikel i Aftonbladet.

Förhoppningsvis kan det finnas lite tid under nyårsdagen att få till ett inlägg med lite kommentarer kring de här tre händelserna – och några till. Vi hörs 2019.

Fifa ändrade i VM-reglerna efter min fråga

Jag har fått svar från Fifa angående VM:s spelschema. Svaret kom under tisdagen, och löd att det är det matchschema som gick ut på kvällen efter lottningen som gäller. Alltså det där vinnaren i Sveriges grupp ställs mot tvåan i grupp B i åttondelsfinal.

Som jag skrev i förra inlägget drog Fifa bort VM-reglerna från sin VM-sajt efter att de hade läst min fråga om vilken som var den korrekta av de två olika lottningar de hade på sin sajt.

I dag har Fifa lagt upp dokumentet med VM-reglerna igen. Och nu är de reviderade. Nu är det samma slutspelsträd i reglerna som det har varit på matchschemat sedan kvällen för lottningen.

Med tanke på hur ärendegången har varit känner jag mig rätt säker på att det är min fråga som har fått Fifa att göra ändringen. Man tycker att de borde ha haft koll på det här själva.

I och med att jag har fått svar på vad som gäller för slutspelet känner jag mig färdig med den här frågan.

Fast hade jag suttit på Sveriges eller USA:s fotbollsförbund hade jag vänt mig till Fifa och undrat över agerandet. Det är ju högst tveksamt att man ändrar sina officiella regler efter att lottningen är gjord.

Men det är inte det enda. Förutom att det är ett väldigt amatörmässigt slutspelsträd som Fifa fastnat vid – arrangörer för de allra flesta ungdomsturneringar brukar faktiskt hitta bättre upplägg – så missgynnas vinnaren av grupp F (Sveriges och USA:s grupp) ganska rejält i det schema som Fifa har valt.

Det slutspelsträd som ursprungligen fanns i reglerna var betydligt mer genomtänkt och rättvist. I det kunde inte lag som blivit etta och tvåa i samma grupp mötas igen förrän i final. I det hade alla gruppvinnare hemmaplan i åttondelsfinalen. I det skulle vinnaren i Sveriges grupp möta tvåan i grupp E. Det senare var rimligt eftersom just grupp E och F färdigspelas samma dag. Det skulle alltså bli lika många vilodagar för båda lagen.

Enligt det gamla upplägget skulle slutspelsträdet se ut så här (förutsatt att de lag som ligger högst på världsrankingen avancerar ur varje omgång):

Åttondelsfinaler:
2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Nya Zeeland

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Sydkorea
1st F v. 2nd E = Winner 4: USA–Nederländerna

1st E v. 2nd D = Winner 5: Kanada–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Australien–Kina

2nd B v. 2nd F = Winner 7: Spanien–Sverige
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Italien

Kvartsfinaler:
Winner 1–2, Team A: Brasilien–England
Winner 3–4, Team B: Tyskland–USA

Winner 5–6, Team C: Kanada–Australien
Winner 7–8, Team D: Sverige–Frankrike

Semifinaler: (i Lyon)
A–B, England–USA
C–D, Kanada–Frankrike

Final: (i Lyon)
USA–Frankrike

Men glöm slutspelsträdet ovan – det är ju numera borta ur VM:s regelverk. I det slutspelsträd som Fifa nu i efterhand har skrivit in i VM-reglerna kan ettan och tvåan från grupp A mötas i den ena semifinalen och ettan och tvåan i grupp E i den andra. I det nya slutspelsträdet är fem gruppettor hemmalag i sina matcher, medan ettan i grupp F är uppsatt som bortalag. Inte för att hemma och borta spelar så stor roll i mästerskap, men nog är det konstigt att bara en gruppetta räknas som bortalag?

Det nya slutspelsträdet ser ut så här (även här förutsätts att de lag som ligger högst på världsrankingen avancerar ur varje omgång):

Åttondelsfinaler:
2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Nya Zeeland

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Sydkorea
2nd F v. 2nd E = Winner 4: Sverige–Nederländerna

1st E v. 2nd D = Winner 5: Kanada–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Australien–Kina

2nd B v. 1st F = Winner 7: Spanien–USA
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Italien

Kvartsfinaler:
Winner 1–2, Team A: Brasilien–England
Winner 3–4, Team B: Tyskland–Nederländerna

Winner 5–6, Team C: Kanada–Australien
Winner 7–8, Team D: USA–Frankrike

Semifinaler: (i Lyon)
Team A–D: England–USA
Team C–B: Kanada–Tyskland

Final: (i Lyon)
USA–Tyskland

Den stora nackdelen för lagen i grupp F är att det är långt ifrån säkert att det är bäst att vinna gruppen. Både ettan och tvåan i grupp F ställs nämligen mot grupptvåor i åttondelsfinal. Tvåan i grupp F möter tvåan i grupp E, medan vinnaren av grupp F ställs mot tvåan i grupp B.

Grupp E och F färdigspelas alltså samma dag, den 20 juni. Båda lagen från grupp F har sina åttondelsfinaler den 24 juni. Grupp B däremot är klar redan den 17 juni.

Det lag som vinner grupp F får alltså möta en grupptvåa som har haft tre extra vilodagar inför åttondelen. Det lag som kommer tvåa i grupp F ställs däremot mot en grupptvåa som har haft lika många vilodagar.

Nu vet vi ju inte vilka motståndare som väntar i respektive åttondelsfinal, men på pappret är det i alla fall en fördel att komma tvåa. För de där tre extra vilodagarna är en i högsta grad viktig faktor.

Och faktum är att om vinnaren av grupp F går hela vägen till final kommer den att ha färre vilodagar än sina motståndare i såväl åttondels-, kvarts- som semifinal. Lika illa är det inte för tvåan i grupp F.

Om vi granskar det gällande slutspelsträdet med svenska glasögon noteras följande:

* Om vi vinner gruppen väntar:
Åttondelsfinal mot tvåan från gruppen med Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika.
Kvartsfinal, troligtvis mot vinnaren i gruppen med Frankrike, Norge, Sydkorea och Nigeria.

Alltså tänkbar åttondel mot Spanien eller Kina och kvartsfinal mot Frankrike.

* Om vi kommer tvåa i gruppen väntar:
Åttondelsfinal mot tvåan från gruppen med Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Kamerun.
Kvartsfinal, troligtvis mot vinnaren från gruppen med Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika.

Alltså tänkbar åttondel mot Kanada eller Nederländerna och kvartsfinal mot Tyskland.

I de här exemplen har jag räknat med att Tyskland vinner grupp B. Men skulle tyskorna i stället komma tvåa hamnar vi i ett spännande läge. Där är risken uppenbar att vinnaren mellan Sverige och USA i Le Havre den 20 juni ställs mot ett utvilat Tyskland i åttondel. För att sedan troligen få möta Frankrike om man går vidare till kvarten. Det skulle vara spännande att se hur Peter Gerhardsson och Jill Ellis matchade sina truppen i en sådan gruppfinal.

I det läget skulle förloraren av gruppfinalen i Le Havre troligen få möta Kanada eller Nederländerna i åttondel och Spanien eller Kina i kvart. Raffinerat.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige hamnade i en förhållandevis lätt grupp. Men i slutspelet kommer vårt landslag knappast ha turen att ställas mot några lätta motståndare.

Kort lägeskoll om VM-lottningen

Det har gått 1,5 veckor sedan VM-lottningen. Jag har fortfarande inte fått klarhet i vilket slutspelsträd som är det korrekta. Men möjligen närmar jag mig svaret.

Efter att Fifa under flera dagar undvikit att svara på mina frågor via sociala medier vände jag mig till deras mediaavdelning i slutet av förra veckan. I kväll fick jag svar. Eller, jag fick inte svar om lottningen, utan jag fick svar om att jag snart skall få svar på min fråga.

Och jag noterade i dag att Fifa tog bort dokumentet med VM-reglerna från sin VM-sida. Reglerna har fram till och med i går legat som ett flera ”Official documents” under rubriken ”Organisation” på VM-hemsidan.

Det verkar som att det kanske händer saker.

För er som mot all förmodan har missat frågeställningen går den att läsa här.