Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Eskilstuna i ekonomisk kris – uppges ha svårt att betala löner

I går hade Eskilstuna-Kuriren tråkiga, svarta rubriker om Eskilstuna United. De lyder: ”United i ekonomisk knipa – spelare fick inte ut sin lön.”

I den pluslåsta artikeln på ekurien står det bland annat:

”Tidningen kan nu avslöja att flera spelare inte fått ut sin lön som planerat. I stället har utbetalningarna dröjt och varit försenade för flera spelare i truppen den senaste tiden.”

Och:

”Redan i februari kunde tidningen berätta att Eskilstuna United drar in 14,5 miljoner kronor genom sponsring och företagsförsäljning, näst mest pengar av alla damidrottsföreningar i Sverige. Ändå hade klubben ett minus i eget kapital och upprättat ett periodiserat bokslut två år i rad när elitlicensen varit i fara.”

Att inte kunna betala ut lönerna är förstås allvarligt. På den egna hemsidan skriver United att man behöver se över sin organisation.

Det här är självklart väldigt tråkiga nyheter. För några år sedan var det larm om ekonomiska problem var och varannan månad, inte minst i klubbar som Kristianstad, Örebro och Linköping. Men de senaste åren har det tack och lov varit lugnt vad gäller larm om ebb i kassan. Känslan är att klubbarna varit bättre på att anpassa mun efter matsäck.

Men nu är alltså Eskilstuna drabbat. Och att klubben bara haft ett publiksnitt på 787 under upptakten av damallsvenskan hjälper förstås inte heller. Backar vi bandet några år var ju Eskilstuna en pålitlig publikmagnet. Sista säsongen innan pandemin (2019) snittade man exempelvis 1326 åskådare.

Fischer såg rött när Häcken vann toppmötet

Vi är redan en bit in i en glödhet damfotbollshelg. Under fredagskvällen var det damallsvenskt toppmöte i Göteborg. Häcken vann med 2–0 mot Linköping efter att Johanna Rytting Kaneryd och Elin Rubensson gjort varsitt snyggt mål.

Jag hade trott att jag skulle hinna se den andra halvleken på jobbet. Men jag hade missat att matchen började 18.00, så det blev tyvärr inte så mycket sett. Men i efterhand har jag sett de läckra målen, samt det röda kortet.

För i minut 70 såg Nilla Fischer rött. Hon slog efter Stine Larsen, och som jag ser det var utvisningen solklar. Det ser ut som att det är fjärdedomaren Sara Persson som uppmärksammar huvuddomaren Eva Svärdsudd på förseelsen.

På reprisen ser det ut som att slaget inte träffar. Trots det känner jag att domarna tog ett högst rimligt beslut. Man får inte slå efter motståndare. Fischer protesterade högljutt. Men hon är så erfaren att hon ju borde veta att hon gick över gränsen.

Häckens seger innebär att Göteborgslaget är i serieledning, åtminstone i knappt två dygn. På söndag spelas övriga sex matcher i den sjunde omgången. De två lag som kan passera Häcken är Rosengård och Piteå. FCR skall till Umeå och PIF tar emot Eskilstuna.

Dessutom är det Stockholmsderby mellan AIK och Djurgården. När de båda klubbarna möttes i herrallsvenskan för någon vecka sedan kom 41 407 åskådare till Friends. Vi får se hur många som kommer till Skytteholm på söndag.

I veckan har de damallsvenska publiksiffrorna varit uppe till debatt. Radiosporten noterade att det slås publikrekord runt om i världen, men att bara två av de damallsvenska klubbarna har ett fyrsiffrigt snitt. Bland annat får just AIK och Djurgården lite passningar om bristande engagemang.

Till en serie med ännu lägre publikintresse – elitettan. Där skall jag under lördagen kolla in nykomlingsmötet Bergdalen–Bromölla. Men den på pappret intressantaste matchen spelas drygt tre mil nordväst om Borås Arena. På Mjörnvallen tar nämligen trean Alingsås FC United emot tvåan Växjö DFF. Är de båda topplagen fortsatt obesegrade när klockan slår 17.00 under lördagen?

Jag håller Växjö som favorit. Men Alingsås känns både stabilt och svårslaget, så det här är en match som jag hade helgarderat om den varit med på stryktipset.

Utanför Sveriges gränser spelas också flera spännande matcher i helgen. Vi kommer att få veta vilka som blir engelska mästarinnor. Och troligen kommer även ligamästarinnorna i Tyskland att koras på söndag. 16.00 spelar Wolfsburg borta mot Carl Zeiss Jena. Vid seger kan Rebecka Blomqvist och hennes klubbkompisar hålla guldfest med en omgång kvar att spela.

I England spelas sista omgången av WSL på söndag 13.00. En Londonklubb med svenska inslag kommer att få hålla guldfest under lördagskvällen. Det troliga är att det blir Chelsea med Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic som får fira. De leder med en poängs marginal före Arsenal inför avgörandet.

Dock har Chelsea en rätt lurig avslutningsmatch. Man tar emot tabellfyran Manchester United United hemma på Kingsmeadow. Samtidigt spelar Arsenal borta mot West Ham.

I Arsenal har Jonas Eidevall förlängt sitt kontrakt med två år. Han skrev på samtidigt som herrlagets Mikel Arteta, en snygg gest från klubben.

I veckan har vårt landslag fått en ny EM-motståndare. Som väntat sparkades Ryssland ut ur sommarens EM-slutspel till följd av kriget i Ukraina. Istället för ryskorna kommer Portugal in i Sveriges grupp.

Rent sportsligt känns det som en försämring för svensk del. Vårt lag är förstås storfavorit även mot Portugal. Men känslan är ändå att det portugisiska laget är mer svårspelat än det ryska. Vid mötet i Algarve cup i våras blev det till slut en snygg svensk 4–0-seger. Men det var 0–0 i paus, och under den första halvleken hade Portugal några vassa kontringar.

Slutligen några ord om debatten här i bloggen. Det har nyligen hänt att en skribent har bett om att få en enligt mig harmlös kommentar avpublicerad till följd av att många tryckt på tumme ner.

Tyvärr har det blivit allt vanligare att ni klickar på den tumme som pekar nedåt. Jag har kollat om jag kan ta bort tummarna, men vet inte hur man gör. Så länge de finns kvar uppmanar jag er att argumentera mot de inlägg/kommentarer man inte håller med om. Det är betydligt mer rakryggat än att klicka på tumme ner.

Drömfinal i Champions League och drömpremiär för Riley

Det blir Barcelona–Lyon som möts i Champions League-finalen i Turin den 21 maj. Mästarlaget mot tidernas bästa lag – alltså en riktig drömfinal.

Barca föll i dag med 2–0 i Wolfsburg, ett resultat som visar att det går att skaka om Kataloniens stolthet. Fast Barca hade ju med sig 5–1 från hemmamatchen och avancerade med totalt 5–3.

Jag missade matchen i Wolfsburg men kollade in den helfranska semifinalen som spelades inför 43 255 åskådare på Parc de Princesses. Där inledde hemmalaget PSG bra. Efter drygt tolv minuter gjorde jag en anteckning om vilket utmärkt passningsspel Parislagets båda mittbackar Paulina Dudek och Amanda Ilestedt hade.

Jag var imponerad av Ilestedt, som hade stora begränsningar i sitt passningsspel när hon flyttade utomlands. Men nu är hon vass. Inte bara att hon sätter bollarna till medspelare, i matchupptakten spelade hon även flera gånger förbi Lyons förstapress.

Jag hann dock inte anteckna klart förrän svenskan slog en missriktad boll ut mot högerback Ashley Lawrence. Cirka 15 sekunder senare låg bollen bakom Barbora Votikova i PSG-målet. Efter några Lyonpassningar hamnade bollen hos vänsterbacken Salma Bacha. Hon satte in ett fint, tidigt inlägg som nådde huvudet på Ada Hegerberg – och Lyon var totalt två mål upp.

Strax efter målet var Delphine Cascarino helt fri efter att ha vunnit en närkamp mot Ilestedt. Cascarino hade dessutom med sig Melvine Malard, och om hon hade passat till lagkompisen hade det nog varit 2–0 och totalt 5–2 innan paus. Men Cascarino gick själv, och Votikova kunde rädda.

En stund senare skadade sig den tjeckiska målvakten, och i paus blev det målvaktsbyte – in kom Charlotte Voll. Den 23-åriga tyskan är riktigt orutinerad. Inför inhoppet hade hon totalt i karriären stått åtta ligamatcher i Tyskland, fyra i Frankrike och två Champions Leaguematcher.

Tio minuter in i halvleken fick Voll hämta bollen i målet bakom sig efter att Hegerberg nickat in den. PSG räddades dock av VAR, som upptäckte en tajt men klar offside på Melvine Malard som nickade fram bollen till Hegerberg.

Några minuter senare var det istället 1–1 (3–4) och match igen. Det var PSG:s notoriska målskytt Marie-Antoinette Katoto som rullade in en retur från nära håll.

I minut 76 var Sakina Karchaoui plötsligt helt fri efter ett drömanfall från PSG. Vänsterbacken såg dock ut som att hon inte vet hur man gör när man är ensam med motståndarnas målvakt, och Tiane Endler kunde rädda den bredsida som Karchaoui försökte sig på.

Det var PSG:s stora kvitteringschans. För efter drygt 82 minuter nickade en oattackerad Wendie Renard in en inläggsfrispark från Salma Bacha till 1–2 och totalt 3–5. Renard blev matchvinnare i sin 101:a Champions Leaguematch – ingen annan är över 100. Från tv-bilderna är det lite svårt att säkert se vem som skall ha markeringen av Renard, men troligen var det Ilestedts uppgift. Svenskan blev dock effektivt bortscreenad, och var aldrig nära bollen.

Det blev 2–1 till Lyon i dag vilket innebär att de alltså precis som Barcelona gick till final med totalt 5–3.

Tråkigt för Ilestedt som på många sätt gjorde en rätt bra match, trots att hon hade en roll i båda baklängesmålen. Nu blir Fridolina Rolfö enda svenska spelare i finalen i Turin. Eller, Emma Holmgren kommer ju att få se matchen från bänken. Under sin debutsäsong i Lyon har Holmgren för övrigt fått spela tre ligamatcher och en halvlek i franska cupen.

På svensk mark hade vi inga damallsvenska matcher under lördagen. Men det var tre intressanta matcher i elitettan. Toppmötet Uppsala–Alingsås slutade 1–1 sedan formstarka Stina Jensen kvitterat för Alingsås i slutet. Eftersom Växjö samtidigt tappade poäng hemma mot svänggänget Sundsvall (även den matchen blev 1–1) är det plötsligt Lidköping som kommer att ligga i serieledning efter fem omgångar.

I botten tog Team TG sin första trepoängare via 1–0 borta mot Älvsjö AIK. Just Älvsjö, Bergdalen och ett av Jitex eller Rävåsen kommer att ligga under nedflyttningsstrecket efter fem av 26 omgångar.

Från elitettan till Los Angeles. I förra inlägget berättade jag att det förväntades storpublik till den första NWSL-matchen någonsin i Los Angeles. Förväntningarna slog in när 22 000 åskådare kom och gjorde premiären till en riktigt stor dag för Angel City FC:s svenska lagkapten Ali Riley. Hon är ju just från LA, och hade drömt i tolv år om att få spela proffsfotboll för ett lag från hemstaden.

På de klipp jag sett verkar stämningen ha varit närmast elektrisk på arenan i Los Angeles. Det gjorde säkert sitt att Angel City tog ledningen redan i tredje minuten.

Riley var alltså kapten, Vanessa Gilles gjorde första hemmamålet, men matchens riktigt stora spelare var ändå japanska Jun Endo. Hon slog inlägget som Gilles nickade in, och gjorde själv 2–0-målet.

Angel City vann med 2–1 mot tidigare storlaget North Carolina Courage. Matchen var inte bara Angel Citys hemmapremiär, utan det var avspark för hela årets upplaga av NWSL. Utöver Angel City FC debuterar även San Diego Wave i ligan. Deras debutmatch spelas i natten mot måndag. De båda nya lagen innebär att ligan för första gången innehåller tolv lag. Kul.

För svensk del har vi som bekant Sofia Jakobsson i nya San Diego. I övrigt i NWSL spelar ju även Julia Roddar i Washington Spirit och Freja Olofsson i fjolårets debutlag Racing Louisville. Det senare laget tränas av Kim Björkegren.

Bajen, PSG, Asante, Ji Soyun och premiär för nytt publiklag

Vi är framme vid april månads sista dag, och det är en riktigt spännande damfotbollshelg som redan är påbörjad.

Under fredagen vann Rosengård med 4–1 mot Hammarby. Jag har bara sett slutminuterna, och där gjorde Rosengård två mål och kändes som det klart bättre laget. En spontan känsla från de få minuterna var att Bajen lider ganska rejält av Alice Carlsson:s skada. Hennes uppspel är en av nycklarna till lagets uppbyggnadsspel. Och utan hennes passningsfot är Hammarby betydligt mycket sämre på att spela sig igenom motståndarnas press.

Med sex poäng på sex omgångar kan vi nog redan nu räkna bort storsatsande Hammarby från guldstriden. Nu är det i och för sig fyra fler omgångar i år än tidigare, men kollar man de fem senaste årens guldvinnares facit ser det ut så här:

2021: Rosengård – tappade nio poäng.
2020: Göteborg FC – tappade tolv poäng.
2019: Rosengård – tappade 17 poäng.
2018: Piteå – tappade 18 poäng.
2017: Linköping – tappade 15 poäng.

Hammarby har alltså redan tappat tolv poäng. Det blir väldigt svårt att slåss i toppen med en sådan start. Nästa helgs hemmamatch mot Vittsjö är en tidig måstematch för Bajen, om de skall ha en rimlig chans att blanda sig i medaljstriden.

I övrigt spelas helgens omgång klart på söndag och måndag. Mötet mellan Umeå och AIK är hyperintressant på undre halvan och Vittsjö–Häcken är helgens mest intressanta toppmöte. Båda matcherna spelas på söndag.

Under lördagskvällen är det dags för returerna i de båda semifinalerna i Champions league. Matcherna går som bekant att se gratis på DAZN på Youtube. 18.00 tar Wolfsburg emot Barcelona. Där känns dubbelmötet redan avgjort. Barca vann ju som bekant med förkrossande 5–1 inför rekordpublik i hemmamötet. Jag ger bara Wolfsburg promillechanser att vända det underläget.

21.00 är det sedan dags för hyperintressanta franska prestigemötet PSG–Lyon. Där vann Lyon hemmamötet med 3–2, vilket gör att det är knapp fördel för dem inför returen. Trots bortaplan i kvällens match ger jag Lyon 55–45, mycket eftersom det under veckan rapporterats om motsättningar i PSG:s trupp. Återigen är Kheira Hamraoui inblandad, och hon uppges vara petad ur matchtruppen efter bråk med Sandy Baltimore.

Hamraouis tid i PSG är sannolikt snart över. Däremot har Baltimore i veckan förlängt sitt kontrakt.

I övrigt tog Chelsea under torsdagskvällen tre blytunga poäng i jakten på ligaguldet i England. Det innebär att Londonklubben behåller greppet om ligatiteln. Segrar mot Birmingham och Manchester United i de båda avslutande omgångarna och Jonna Andersson lämnar England som ligavinnare.

Lämnar England och Chelsea gör även Ji Soyun. Den nyheten släpptes under fredagen. Tappet av det sydkoreanska spelgeniet är blytungt för Chelsea.

När vi ändå är i England finns det anledning att njuta av bollbehandlingen från West Hams Yui Hasegawa. Det här målet är rakt igenom klass.

Vi fortsätter i England. De senaste dagarna har vi även kunnat läsa att ex-allsvenska Anita Asante avslutar karriären om någon vecka.

Även nederländska Europamästarinnan Desiré van Lunteren har meddelat att det här är hennes sista säsong.

Och från Italien har det kommit glädjande nyheter om att Serie A femminile nu blir en proffsliga. Vilket ju var på tiden.

Slutligen till USA där det i skrivande stund är fyra timmar till avspark i Angel City FC:s allra första hemmamatch. Man blir lycklig när man läser om intresset som är kopplat till Los Angeles nya NWSL-lag. Det förväntas bli utsålt i natt – 22 000 åskådare.

Och ännu gladare blir man när man läser att Angel City FC har sålt fler än 15 000 säsongsbiljetter.

Och då skall man veta att en säsongsbiljett kostar 2000–5000 kronor, det handlar alltså inte om några bortskänkta eller rejält rabatterade priser, vilket är otroligt positivt. Personligen ser jag 15 000 sålda säsongsbiljetter som vassare än 91 000 åskådare på enskilda toppmatcher.

Jämnt och rätt tråkigt toppmöte

Vi har kommit fem omgångar in i damallsvenskan 2022. En damallsvenska som har börjat riktigt uselt för Stockholm.

Det är ju första gången vi har 14 lag i damallsvenskan, och som bekant kommer fyra av de 14 kommer från huvudstaden. Kollar vi tabellen är det AIK och Djurgården på nedflyttningsplats och BP på kval. Alltså tre Stockholmslag på de tre nedersta platserna efter fem omgångar. Tillsammans har de fyra Stockholmslagen samlat ihop 15 poäng, vilket ju inte är godkänt.

Dock var den här omgången rätt bra ut Stockholmssynpunkt. Hammarby vann och lämnade bottenträsket bakom sig, kanske för gott. Även Djurgården vann – lagets tre första poäng för året.

För egen del har jag haft en svag start på årets serie. Mitt liv har passat väldigt dåligt med spelschemat, vilket gör att jag fortfarande inte har sett någon match på plats. Däremot har jag sett tre matcher i elitettan.

I kväll hade jag gärna varit på Bravida och kollat in toppmötet Häcken–Rosengård. Så blev det inte. Men jag har i alla fall sett den på Viaplay nu i efterhand.

Jag måste säga att jag blev lite besviken på spelkvaliteten. I fjol såg jag lagens inbördes möten på plats, och imponerades av tempot och intensiteten. Från tv-bilderna upplevde jag inte att det var samma tempo och intensitet i år. Det var inte heller speciellt många målchanser. Men väl fyra mål, två för vardera lag.

Kortfattat kan man säga att båda lagen spelade till sig ett mål, och bjöds på ett. Det började med att Mia Persson gav Rosengård ledningen efter ett fint vänsteranfall. Olivia Schough stod för ett inspel som Bea Sprung smart släppte förbi sig till en fri Persson.

Sedan bjöd Rosengård Häcken på kvitteringen. Vänsterback Katrine Veje är en fantastisk tillgång i offensiven. Defensivt är hon däremot ibland direkt dålig. Vid 1–1-målet var Veje först på en retur framför eget mål. Istället för att skicka upp bollen på läktaren försökte hon sig på ett slags vändning som gav Stine Larsen öppet läge. Vejes agerande andades mer lekplats än elitfotboll.

Även vid Häckens ledningsmål var Veje snett ute. Hon lämnade en jätteyta till målskytt Johanna Rytting Kaneryd. Men även Gudrun Arnardottir gjorde en svag värdering av situationen. Med det sagt var 2–1-målet matchens snyggaste anfall.

Häcken spelade sig fint förbi Rosengårds press, och den yttersida från Hanna Wijk som frispelade Rytting Kaneryd var matchens delikatess. Ett riktigt fint fotbollsanfall.

Matchens fjärde mål var det som diskuterades mest i Viaplays magasin efter matchen. Fälldes Stefanie Sanders av Marika Bergman Lundin i eller utanför straffområdet? I Viaplaystudion var expert Pär Lagerström rätt säker på att det skedde utanför.

Jag är inte lika säker. Tvärtom tycker jag utifrån tv-bilderna att det närmast är omöjligt att säkert slå fast om domare Sara Persson skulle ha blåst frispark, eller om det var korrekt domslut med straff.

Skall jag gissa så gissar jag att det var ett korrekt domslut. För jag tycker nog att det ser ut som att Sanders delvis har foten på straffområdeslinjen när hon fälls, samt att Bergman Lundins fot landar på linjen efter förseelsen. Eftersom det är straff om det sker på linjen så finns det alltså chans att straffen var korrekt dömd.

Men faktum är att jag mest undrar över hur situationen uppstod. Viaplay låg ute med en bild som visade publiksiffran på 1886 när man plötsligt klippte till straffsituationen. Det ser ut som att det kan ha varit Bergman Lundin själv som tappade bollen, vilket kan förklara varför hon blev extra het och tog ett felbeslut. För fällningen känns trots allt rätt onödig.

Hursom helst satte Caroline Seger straffen i krysset och 2–2 var trots allt ganska rättvist i en match som jag alltså tyckte var rätt tråkig. Det lag som var närmast segern var ändå Häcken. De hade väldigt mycket boll, men lyckades alltså inte skapa så mycket.

En teori här är att de blir lättlästa för att de oftast spelar ganska rakt framåt, och väldigt sällan lyckas vända spelet. När Kopparbergs Göteborg var som bäst 2019 och 2020 var laget lysande på spelvändningar. Man anföll brett och med hög fart.

Nu anfaller man rakt och ganska långsamt. Det mesta hänger på att Rytting Kaneryd eller Andrine Hegerberg skall briljera med sin kreativitet och låsa upp motståndarnas försvar. Även Rosengård känns för tillfället ganska stereotypt. Saknaden av Jelena Cankovic är gigantisk.

Innan jag sätter punkt noterar jag att vi har Rosengård–Hammarby och Vittsjö–Häcken i nästa omgång. Två intressanta matcher mellan de båda guldfavoriterna och två tänkta utmanare som inte riktigt fått den starta man tänkt sig.

Spelas årets match i kväll?

Inlägget uppdaterat med Lena Oberdorfs knäskada

Champions League är framme vid semifinaler, och i kväll 18.45 tar Barcelona emot VfL Wolfsburg på Camp Nou. Det förväntas bli fullsatt i det som skulle kunna vara årets match i damfotbollsvärlden.

Som bekant har DAZN sändningsrätten till alla Champions League-matcher, och man visar dem gratis på Youtube. Vill man ha engelsk kommentator till kvällens match är det den här länken som gäller:

Föredrar man tysk eller spansk kommentering gäller den här respektive den här länken.

Klockan 19.00 i kväll möts Häcken och Kristianstad i en damallsvensk toppmatch på Bravida Arena och på TV6 samt Viaplay. Om jag kommer att ha tid att kika på lite fotboll under kvällens arbetspass är det nog troligt att det ändå blir matchen i Katalonien som får den huvudsakliga uppmärksamheten.

Barca är given favorit. Inte bara för att det spanska mästarlaget är regerande mästarinnor i Champions League, utan även för att man har en makalös form och en makalöst hög lägstanivå.

Barcas senaste förlust kom mot Lyon i en träningsturnering i USA den 19 augusti i fjol. Kollar man tävlingsmatcher har Barca 44 raka segrar. Senaste förlusten var mot Atletico den 1 juni i fjol. I ligan har man vunnit alla 27 matcherna med totalt 146–8. I Champions League är facit åtta raka segrar med 32–4.

Som grädde på moset har Barca värvat flera stjärnspelare från Wolfsburg de senaste åren, jag tänker på Caroline Graham Hansen, Fridolina Rolfö och Ingrid Engen. Något som Wolfsburg uppmärksammar i det här tv-klippet:

Wolfsburg har också en bra säsong. Det tyska storlaget har rest sig efter ett par års svacka. Man går mot seger i Frauen-Bundesliga och vann den tuffaste gruppen i Champions League efter att ha krossat Chelsea med 4–0 i sista omgången. Formen är riktigt god. I Wolfsburgs tre senaste matcher har man vunnit med 2–0 mot Arsenal och 6–0 respektive 3–1 mot Bayern München. Tre imponerande resultat.

Spelare att hålla ögonen på i Wolfsburg är Lena Oberdorf som varit enormt bra hela den här säsongen. Dock har hon åkt på en knäskada och missar båda mötena med Barca – ett tungt avbräck för tyskorna. Därmed blir det ännu större press på snabba Tabea Wassmuth som öst in mål i Champions League. I Barca är varenda spelare sevärd. Men Graham Hansen och Alexia Putellas brukar sticka ut lite extra.

För svensk del tippar jag att Rolfö startar någonstans på vänsterkanten för Barca, medan Rebecka Blomqvist startar på bänken för Wolfsburg. Senast mot Valencia i ligan var Rolfö i och för sig högerytter, men då saknades Graham Hansen på grund av covid. Nu är norskan tillbaka, och då är väl vänsterback den troligaste utgångspositionen för vår svenska storstjärna. Vad gäller Blomqvist har hon fått göra inhopp i de flesta stora matcherna på sistone, så det är troligt att hon får några minuter inför storpubliken.

Svag högerkant, svag domarinsats och svag Rysslandskritik

Påsken är över, och jag har äntligen hunnit se matchen där Sverige säkrade VM-platsen, alltså 1–1-matchen mot Irland. Det var en på många sätt intressant match.

Jag räknade till åtta klara svenska målchanser, medan Irland i princip inte hade någon. Ändå gjorde irländskorna ett mål, och kunde även ha fått en straff. Således slutar min statistik över 100-procentiga målchanser 8–2 – vilket indikerar att 2–0 eller 2–1 till Sverige hade varit mer rimliga slutresultat.

Peter Gerhardsson valde att ställa upp sitt lag 3–4–3 i försvar och ett slags 3–5–2 som kanske bäst skrivs 3–1–4–2 i anfall. Jag antar att det är det stora antalet högklassiga mittbackar som gör att Gerhardsson tycks ge större förtroende till lösningen med trebackslinje. Den har varit ett alternativ även de senaste åren, men ett reservalternativ. Vi får se vad som blir första- respektive andraval framöver.

Tittar vi på spelarna i startelvan så var Hedvig Lindahl och Linda Sembrant tillbaka. Lindahl var felfri, och även Sembrant kändes stabil.

Orsaken till att Sverige inte vann den här matchen går att finna på högerkanten. Som bekant anfaller Sverige oftare till höger än till vänster. Det var ett misstag den här gången. Högersidan med Hanna Bennison och Hanna Glas var nämligen inte bra. Bennison blixtrade till ibland, medan Glas var ovanligt svag och kvitterar ut en solklar etta i betyg.

Vänstersidan med Jonna Andersson och Kosovare Asllani var däremot väldigt bra. Asllani började i och för sig halvdant, men hittade in i matchen efter 15–20 minuter. Andersson var däremot lysande från första till sista minut. Synd bara att bollarna sällan spelades ut till vänster.

Ännu bättre än Jonna Andersson var Caroline Seger. Vår svenska lagkapten visade OS-form, och var närmast felfri.

Men det var först när förbundskapten Gerhardsson bytte högermittfält genom att sätta in Filippa Angeldahl och Fridolina Rolfö lyfte det svenska spelet. Då hade vi nämligen två bra kanter, och det blev väldigt mycket tuffare för Irland att försvara sig.

Sista halvtimman spelade Sverige något som såg ut som 2–4–4 och det svenska målet var riktigt snyggt.

Sammanfattningsvis var jag inte lika frustrerad över det svenska spelet som jag trodde att jag skulle vara. Det här borde ju ha varit en svensk seger. Samtidigt är det lite bekymrande att mittfältets högersida var så svag i cirka 60 minuter.

Till damallsvenskan. Där har jag sett delar av de senaste dagarnas matcher. Den bit jag såg av Hammarby–Piteå var gästerna det bättre laget, men jag förstår att Bajen tog över efter paus och vann rättvist. I dag såg jag 75 minuter av Kristianstad–Eskilstuna. Det var en jämn match så långt. Men, det borde väl inte ha varit så jämnt.

För min uppfattning är att Eskilstunas Noor Eckhoff skulle fått rött kort i minut 31. Hennes tackling med dubbarna före mot Sheila van den Bulk var av den kategorien att den skulle kunna ge rött direkt. Och den bara måste leda till minst ett gult kort. Det är domarnas skyldighet att skydda spelarna mot den typen av våld.

Men domare Maral Mirzai Beni hade just givit Eckhoff ett gult kort och vågade (?) inte dela ut ett till. Sanslöst fegt. Medan Sheila van den Bulk tvingades byta fick Eckhoff spela vidare. Jag ger domare Mirzai Beni ett fett rött kort för ett grovt misstag som självklart påverkade slutresultatet. Det blev 2–2, vilket väl hade känts rättvist – om det inte varit för den grova domarmissen.

I övrigt noteras att Vittsjö är nere på nedflyttningsplats efter en riktig käftsmäll borta mot Umeå. UIK vann med 4–0 i fredags – ett resultat jag inte kunde förutspå. Med hjälp från er läsare har jag nu hittat klippen med höjdpunkter på https://obosdamallsvenskan.se/.

Där såg jag hur uselt Umeå försvarade mot BP. Eller snarare hur UIK bara ville framåt, och inte var så noga med att springa hemåt. Det såg ju faktiskt så amatörmässigt ut att man nästan blev arg.

Kanske att Umeåspelarna också blev arga och sprang sönder Vittsjö på ångorna. Jag såg inte den matchen, och ännu så länge har det inte kommit upp några höjdpunkter från den här omgången, så jag får vänta på att få en inblick i hur den stora damallsvenska påsksmällen kom till.

Efter tre omgångar är det Häcken, Rosengård och Linköping i topp på sju poäng vardera. Fyra ligger Kif Örebro med sex pinnar och femma är Kristianstad med fem poäng.

Bottenlagen Vittsjö och Djurgården möts för övrigt på onsdag i en intressant match. På onsdag känns även mötet Linköping–Hammarby högintressant. Om Bajen skall kunna utmana om medaljer i år behöver de nog få med sig poäng här. Risken är att avståndet uppåt börjar växa sig för stort annars.

I skytteligan leder Tabby Tindell med fyra mål. På delad andraplats ligger Kalmars Juliette Kemppi samt fredagens båda hattrickskyttar Filippa Curmark och Mia Persson. Det vore förstås en jätteskräll om Curmark och Persson håller sig kvar i skyttetoppen även framöver.

I elitettan är det Mallbacken i topp efter tre omgångar. Man leder på bättre målskillnad än Växjö. Båda lagen har sju poäng. Det är alltså inte något lag i elitfotbollen som har full poäng efter tre omgångar, något som känns lite anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt också att Gamla Upsala SK ligger på tredjeplatsen med sex poäng – närmast före lokalkonkurrenten IK Uppsala Fotboll.

Noterbart här är att Alingsås FC United har chansen att slå sig in i serietoppen i morgon då de spelar ”derby” hemma mot Bergdalen. Det är en match jag kommer att se på plats på Gerdskenvallen.

I fredags såg jag Bergdalen–Älvsjö 2–0, en ganska jämn match. Där man sammanfattningsvis kan säga att Älvsjö hade ett mer genomtänkt lagspel, medan Bergdalen hade några bättre individualister.

Det lag som haft den intressantaste serieupptakten är kanske ändå Sundsvalls DFF. Först vann man mot Gusk, sedan kryssade man mot Rävåsen och i dag föll man mot Älvsjö. Känslan är att Sundsvall inte är så bra som jag trodde inför seriestart.

Tittar vi utanför Sveriges gränser noterar jag att det varit lite kul cupmatcher i helgen. I Tyskland är det klart att Wolfsburg och Turbine Potsdam möts i cupfinalen. Wolfsburg slog ut Bayern München med 3–1 på bortaplan i ett riktigt prestigemöte.

I England är det klart att Manchester City och Chelsea möts i FA-cupfinalen. City slog ut West Ham med 4–1. Där byttes Filippa Angeldahl in i 80:e minuten.

I den andra semifinalen vann Chelsea med 2–0 mot Arsenal. Noterbart här är att Stina Blackstenius var enda svensk på planen. Hon spelade de första 70 minuterna för Arsenal. I Chelsea blev däremot alla de tre svenska spelarna kvar på bänken hela matchen.

Apropå Chelsea och svenska spelare noterade jag att Olof Lundh gav Magdalena Eriksson en stenhård passning i hans veckokrönika.

Rubriken var: ”Magdalena Eriksson slog sarg ut när verkligheten hann i kapp henne.” Jag hände Magda prata ryskt ledarskap med TV 4 och håller med Olof Lundh. Den annars så frispråkiga och modiga Chelseakaptenen var ovanligt blek när hon skulle uttala sig om den som betalar hennes lön:

Det blir en speciell situation och att vistas inom fotbollen är svårt generellt. Pengar kommer från höger och vänster och från alla håll och kanter. Så det är speciellt, men det är samma för alla fotbollsspelare då vi alla har ett ben där pengarna kanske inte kommer från de rätta ställena.”

Jag vet inte om alla fotbollsspelare får betalt från tveksamma finansiärer. Men med tanke på att Roman Abramovitj har pumpat in stora pengar i Chelseas damlag var ju Eriksson inmålad i ett hörn.

På driften har Chelseas damlag gjort förluster kring 40 miljoner kronor de senaste säsongerna. Då är det förstås skönt att ha Abramovitj:s ekonomi bakom sig.

Tre gånger botten mot toppen

I dag återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Vi har tre matcher med ganska stora likheter. I samtliga är hemmalaget ett lag som är tippat på undre halvan medan bortalaget är ett tippat topplag.

Det handlar om AIK–Häcken, Djurgården–Rosengård och Umeå–Vittsjö. Den spontana känslan är att det är AIK:s och Umeås hemmamatcher som blir intressantast. Jag tror att Rosengård kommer att vinna rätt säkert.

Däremot är ju matchen AIK–Häcken lite intressant. Lagens möten i fjol stack ju ut på alla sätt. Först vann Häcken med förkrossande 10–0 hemma på Valhalla i juni. Den matchen såg jag på plats, och det fanns inte mycket positivt för AIK att ta med sig hem därifrån. Returen i oktober var desto roligare för Solnaklubben. Då blev det nämligen 0–0. Vad får vi för match i dag?

Allra intressantast är nog ändå Umeå–Vittsjö. Umeås start har varit högst ojämn. Först en fin snöpoäng hemma mot Häcken, sedan en blytung 3–0-förlust mot ett jumbotippat BP. Det känns fortsatt rätt oklart om UIK är fågel, fisk eller mittemellan.

Vittsjö har startat med två rätt starka kryss. Trots underläge i båda matcherna har man räddat poäng borta mot Linköping och hemma mot Rosengård. I dag finns det många frågetecken kring hur det nordskånska laget skall kunna ställa upp. Man har två spelare som kommer direkt från Australien och två som flyger direkt från Kanada till Umeå. Inga lysande förutsättningar.

Men känslan är att Vittsjö snart kan ha ett lysande lag. Jag kikade en stund på Australiens första träningsmatch mot Nya Zeeland. Och Katrina Gorry var fullständigt lysande. Efter skador och mammaledighet är The Matildas speluppläggare tillbaka i den form hon hade för tre–fyra år sedan. Och det är fantastiska nyheter för Vittsjö.

Gorry ansluter ju nämligen till laget från och med nu. Och hon visade mot Nya Zeeland att hon har kvar sin fina förmåga att spela genom motståndarnas linjer, vilket ju är precis det som Vittsjö saknat. Med Gorry bakom Linda Sällström och Clara Markstedt kommer Vittsjö att bli riktigt starkt.

Jag tror faktiskt att vi om några veckor kommer prata om Katrina Gorry som damallsvenskan bästa värvning vintern 2021/22.

Personligen kommer jag inte att kunna se någon av dagens tre matcher. Utan jag kommer att sitta på Borås Arenas läktare och kolla in Bergdalen–Älvsjö i elitettan. Också det en intressant match mellan två lag som förväntas kämpa i seriens bottenskikt.

Sverige klart för VM och F19-EM inom en timme

Det internationella fönstret är stängt för den här gången, och det var ett bra fönster för svensk del. Att A-landslaget skulle säkra sin VM-plats kändes ju nästan självklart.

Att vinna med 15–0 mot Georgien är ju en bra insats. Man har väntat på att målskyttet skall släppa rejält i någon match mot korpmotstånd. Nu gjorde det äntligen det. Jag såg typ en kvart av den första halvleken, och det räckte. Jag hade tänkt att kolla i efterhand, men orkade faktiskt inte göra det. Mål är kul, men 15–0-segrar är ju tyvärr rätt ointressanta.

Jag har inte heller kollat gårdagens 1–1-match mot Irland. Det hoppas jag dock få tid att göra i påsk. För det är ju ett mycket mer intressant resultat. Det irländska laget har nått mycket bra resultat mot Sverige. Minns att målet i 1–0-segern på bortaplan var turligt.

Skönt ändå att den svenska VM-platsen är klar. Det var ju som sagt dock inte en skräll att det skulle vara klart så här tidigt. Utan faktum är ju att man redan vid lottningen tog för givet att Sverige skulle spela i VM 2023.

Och faktum är att jag gladdes mer över att F19-landslaget i går vann mot Danmark med 2–0 och därmed även säkrade segern i kvalgruppen – och Sveriges första slutspelsplats i ett F19-mästerskap sedan 2015.

Det är alltså sju år sedan senast. Här bör det dock noteras att juniormästerskapen ställdes in helt både 2020 och 2021. Glädjande att Sverige återigen visar framfötterna i den äldre juniorkategorien. Och lite av en revansch för årgången med spelare födda 2003.

03:orna skulle ju ha fått spela F17-EM på hemmaplan i Halland 2020. Av det mästerskapet blev det inget. Nu får alltså årgången ändå visa upp sig i ett mästerskapsslutspel. Jag var på plats på Borås Arena för de två första EM-kvalmatcherna, de mot Polen och Kroatien.

Jag gillade vad jag såg av startelvan. Trots att Rosa Kafaji och Monica Jusu Bah är långtidsskadade såg laget riktigt vasst ut. Dock känns inte bredden jättestor, så vi får hoppas att det inte blir några fler skador under våren utan att vi kan ställa ett slagkraftigt lag på benen i Tjeckien i slutet av juni och början av juli.

Utöver Sverige och värdnationen har Frankrike, England, Spanien, Italien och Tyskland kvalat in. Vilket det åttonde och sista laget blir avgörs i maj. Då avgörs kvalgruppen med Norge, Bulgarien, Österrike och Ukraina.

VM-kval, jämn seriestart, hemvävd nykomling – och F19-landslaget

Vi är inne i ett internationellt fönster, ett fönster där Sverige kan säkra platsen i nästa års VM-slutspel i Australien och Nya Zeeland. Eller. Det är ett fönster där Sverige skall säkra platsen i nästa års VM-slutspel.

Vid seger i kvällens match mot Georgien räcker det nämligen med en poäng hemma mot Irland på tisdag. Och visst kommer Sverige vinna mot Georgien och ta poäng av Irland?

Georgien är ju ett korplag. På förbundets hemsida beskrivs dagens motstånd så här av förbundskapten Peter Gerhardsson:

”Det är ett fysiskt lag som kan vara lite svårt att spela mot då du inte riktigt vet var de dyker upp.”

Peter Gerhardsson

Det skulle också kunna tolkas som att: ”det är ett dåligt lag där spelarna inte vet var de skall vara”. Georgien är rankat som lag nummer 125 i världen. Och allt under svensk seger med 5–0 är dåligt. Det blev bara 4–0 på hemmaplan i höstas, vilket alltså är ett rätt dåligt resultat på hemmaplan. Irland vann sin hemmamatch mot Georgien med 11–0 i slutet av november.

För egen del har mitt lag aktiviteter både i kväll och på tisdag, vilket gör att jag kommer att se matcherna i efterhand. Men jag förväntar mig sex svenska poäng i den här samlingen. Allt annat vore väldigt överraskande.

I damallsvenskan har vi fått en ganska överraskande start. Jag hade i varje fall inte tippat att vi skulle vara utan fullpoängare efter två omgångar. Jag hade inte heller tippat Hammarby på jumboplats med noll poäng och målskillnaden 1–7 under det här landslagsuppehållet.

Just Bajen har stått för årets värvning i damallsvenskan när man gjort klart med landslagsspelaren och tillika Chelseaproffset Jonna Andersson från och med sommarfönstret. Det jag sett av Andersson den här säsongen har genomgående varit bra. Hennes passningsspel har varit klanderfritt, och hon har klarat defensiven väl.

Angående passningsspelet visar tweeten nedan att Hammarby värvat en av WSL:s allra bästa passningsspelare. Läser jag statistiken rätt har hon fjärde bäst precision bakom Lauren Hemp, Pernille Harder och Steph Catley. Hemps statistik är för övrigt makalös. Hon är seriens bästa passningsspelare, och även den överlägset bästa dribblern.

Nu är inte Jonna Andersson en spelare som bär lag, utan mer en otroligt lojal och pålitlig lagspelare. Men självklart kommer Hammarby att få jättestor nytta av henne.

Kollar vi tillbaka på damallsvenskans andra omgång så var väl BP:s klara 3–0-seger mot Umeå omgångens stora ögonbrynshöjare. Kul att BP hänger med från start. Det är aldrig kul med tidigt avsågade lag.

Även Kalmars klara seger mot AIK var en ögonbrynshöjare. Gnaget såg ju så stabilt ut i premiären. Men när backlinjen hamnade högre upp i planen var det plötsligt långt ifrån stabilt.

Skrällaget hittills är väl ändå Piteå? Man följde upp den imponerande 4–1-segern mot Djurgården med att spela 2–2 i toppmötet med Kristianstad. Just KDFF och Piteå ligger kvar som etta och tvåa även efter omgång 2.

Slutligen noteras att Vittsjö gjorde ett riktigt läckert kvitteringsmål på övertid mot Rosengård. Där var det en lite udda situation i slutet av matchen, där domaren inte lät Rosengård göra ett dubbelbyte i samband med ledningsmålet. Malmöklubben gjorde tre singelbyten, och fick därmed inte byta ut Katrine Veje när hon fick en smäll mot huvudet i slutminuterna. Utan Rosengård spelade med tio spelare när Vittsjö kvitterade.

Jag måste säga att jag tycker att det hela lät lite konstigt. Men det verkar inte som att Rosengård vill göra någon större sak av det, för jag noterar att Erling Nilsson inte nämner situationen i sin analys av matchen på Rosengårds hemsida.

Personligen har jag sett två elitmatcher på plats sedan förra inlägget. Den första var på Studenternas IP i lördags. Då var det seriepremiär i elitettan mellan IK Uppsala Fotboll och Boråslaget Bergdalens IK.

Innan jag går in på den matchen vill jag tipsa om att jag nu publicerat min stora genomgång av årets upplaga av elitettan i Forum Elitettan 2022.

Redan under våren har jag ju noterat att Bergdalen och IFK Kalmar valt två helt olika vägar att tackla nykomlingsskap. Jag skulle till och med säga att de har använt sig av 100 procent annorlunda upplägg.

Bergdalens IK startade nämligen sin första elitmatch någonsin med tio spelare som är födda och uppväxta i Boråsområdet, varav nio var debutanter på elitnivå. Den elfte spelaren i startelvan var lagkapten Milla Gustavsson. Hon flyttade till Borås när hon började gymnasiet, och snart har bott i staden i tolv år. Så mycket mer lokalt kan ju knappast ett lag bli.

Jag noterar också att Bergdalen hade fyra ledare med sig till Uppsala. Samtliga var kvinnor. Det vet jag inte om jag sett tidigare i en elitmatch. Nu är jag boråsare och vill förstås att vårt lokala lag skall hålla sig kvar. Men nog känner man lite extra för lag som vågar satsa såväl hemvävt som på kvinnor?

Själva matchen vann Uppsala med 3–0, vilket kändes helt i linje med förhandstipsen. Det var jämnt i cirka 25 minuter. Sedan började Bergdalen falla isär och Uppsala hitta vägar till att spela genom motståndarlaget.

Vänsterforwarden Taryn Ries såg riktigt vass ut i Uppsala. Hon var inblandad i en stor del av hemmalagets tolv 100-procentiga målchanser. Uppsala blir säkert ett topplag. För Bergdalen tar det nog ett litet tag att växa in i serien. Långfredagens hemmamöte med Älvsjö AIK blir en värdig värdemätare.

Älvsjö känns som det sämsta av de lag som är kvar från i fjol. Älvsjö föll också hemma i premiären mot nykomlingen Bromölla med 2–0. I övrigt noteras att topptippade IFK Norrköping åkte på en kalldusch genom 1–0-förlust hemma mot Lidköping. Samt att Rävåsen fick en riktig käftsmäll i Värmlandsderbyt mot Mallbacken. Gästerna vann med hela 7–0 sedan fjolårets Rävåsenspelare Viktoria Ström gjort första målet.

Den andra elitmatchen jag sett på plats sedan förra veckan var gårdagens F19-landskamp mellan Sverige och Polen. Det handlade om första matchen i EM-kvalets andra steg, och Sverige vann hur säkert som helst med 4–2.

Den spelmässiga skillnaden var betydligt större än så. Men Sveriges svagaste position var målvakten. AIK:s Serina Backmark gjorde en svag insats. Hon var helt felplacerad på den inläggsfrispark som innebar Polens första reducering och backade hem tidigt och orsakade därmed den hörna som ledde till det andra baklängesmålet. Står Djurgårdens Elvira Björklund i de övriga två kvalmatcherna?

I övrigt såg däremot den svenska startelvan väldigt bra ut. Nu var Polen svagt, så det är lite svårt att bedöma hur bra det här svenska F19/03-laget är. Men jag noterade en glädjande sak, nämligen att ytterback var den starkaste positionen, något som inte är vanligt i svenska landslag. Där startade Häckens Hanna Wijk till höger och Kristianstads Evelina Duljan till vänster. Det innebar att Örebros hyllade Anna Sandberg fick börja på bänken.

Framför allt Duljan såg väldigt spännande ut. Hennes flyt med bollen var matchens stora behållning. Duljan är ju supertalangen som stått still i sin utveckling under några år, men som nu kan vara på väg mot det riktigt stora lyftet. Duljan har verkligen potential att bli en riktigt bra ytterback.

I övrigt fastnade både ögon och öron på Örebros innermittfältare Emilia Pelgander. Henne har jag inte sett live tidigare. Men det var skönt att se hur hon hela tiden ville ha bollen och höra hennes snack. Dessutom visade hon mognad i valet av positioner. Det skall bli spännande att följa systrarna Pelgander framöver. 15-åriga lillasyster Elsa Pelgander (född 1 augusti 2006) debuterade ju i damallsvenskan i helgen.

Tillbaka till F19/03-landslaget. Man startade med Backmark – Wijk, Athinna Persson Lundgren (kapten), Lisa Löwing, Duljan – Lisa Björk, Bea Sprung, Pelgander, Matilda VinbergEllen Wangerheim och Svea Rehnberg. Alltså nio utespelare som spelar i allsvenskan och en nyckelspelare i elitettan.

Det är en stark startuppställning. Men bänken tyckte jag var rätt tunn. Faktum är att jag inte riktigt kan förstå varför inte Alingsås FC:s Alma Öberg får chansen i truppen. I fjol gjorde Öberg nio mål som yttermittfältare i elitettan – i ett mittenlag. I år är hon inflyttad som innermittfältare. Det är inte så många tonåringar som bär elitlag.

Jag roade mig med att ta fram en skytteliga för tonåringar för fjolårets elitfotboll. I damallsvenskan vanns tonåringarnas skytteliga av långtidsskadade Rosa Kafaji med tre mål. I elitettan såg tonåringarnas skyttetopp ut så här:

  1. Lisa Björk, Umeå 14 mål
  2. Monica Jusu Bah, Umeå 12 mål
  3. Nova Karlsson, Borgeby (född 2002) 10 mål
  4. Alma Öberg, Alingsås och Stinalisa Johansson, Jitex (född 2002) 9 mål
  5. Alice Bergström, Älvsjö 8 mål

Noterbart här att Monica Jusu Bah är långtidsskadad och riskerar att missa hela årets säsong.

Kalmar: Dixon skall inte räknas som utländsk

Man lär sig saker hela tiden. Under morgonen hörde sportchef Tommy Nyberg i IFK Kalmar av sig och berättade att klubben i ett tidigt skede kollade med förbundet vad som gäller för spelare som Natalie Dixon, som är svensk men som inte tillhört en svensk klubb under ungdomsåren.

Svaret från förbundet var att Dixon går som hemmafostrad eftersom hon har svenskt pass. Skönt förstås för IFK Kalmar, som därmed står kvar på 13 utländska spelare.

Som jag skrev i förra inlägget trodde jag att man oavsett nationalitet var tvungen att ha varit registrerad för en svensk under minst tre år under åldrarna 12–21 för att räkna som hemmafostrad. Läser man tävlingsbestämmelserna framgår det nämligen inte att det räcker med svenskt pass. Där står det så här:

I förklaringen av olika begrepp:
Hemmafostrad spelare: Spelare som varit registrerad för svensk förening under minst tre år från och med det kalenderår spelaren fyllde 12 år t.o.m. det kalenderår spelaren fyllde 21 år.

Kapitel 4:
4 § Hemmafostrade spelare
Vid match i Allsvenskan – Ettan samt OBOS Damallsvenskan och Elitettan samt kval till Allsvenskan och Superettan ska minst hälften av antalet spelare som antecknas på spelarförteckningen vara hemmafostrade. Antecknas ett ojämnt antal spelare på spelarförteckningen ska andelen hemmafostrade spelare vara i majoritet. Om antalet hemmafostrade spelare varit för få ska föreningen anses ha deltagit i matchen med obehörig/obehöriga spelare. Det åligger i förekommande fall berörd förening att visa att spelare är hemmafostrad.
Om det finns synnerliga skäl får SvFF:s TK medge undantag från vad som föreskrivs i första stycket.

Pajas i Djurgården – feltänk i Kalmar?

Inlägget uppdaterat med nya bud om IFK Kalmars nyförvärv

Fredag och söndag spelas den andra omgången av damallsvenskan 2022. Det är en omgång som innehåller flera intressanta matcher. Bland annat har vi en extremt tidig seriefinal på söndag klockan 13.00. Då möts nämligen tvåan efter första omgången, Piteå, och ettan Kristianstad.

På söndag har vi även tippade toppmötet Vittsjö–Rosengård. En riktigt intressant match som lär avgöras på svårspelat vårgräs. Även nykomlingsmötet BP–Umeå och utmanarmötet Eskilstuna–Linköping känns hyperintressanta. Det gör även matchen Kif Örebro–Djurgården, en match mellan två lag som åkte kännbara förluster i premiären.

Djurgården blev helt utspelat av Piteå. Men det är faktiskt inte den svaga prestationen på planen som fick mig att reagera mest kring den matchen. Det var att Djurgårdens spelare inte pratade med media efteråt. Det var bland det löjligaste jag sett.

Det visade sig att det var sportchef Jean Balawo som hade hittat på det, och som antagligen ville ställa sig själv i centrum. Det var ju nämligen bara han och tränare Magnus Pålsson som skulle få uttala sig. Efter lite påtryckning släppte man även fram lagkapten Sanna Kullberg.

Och visst lyckades sportchef Balawo ställa sig själv i centrum. Men han gjorde det på ett sätt som ger honom pajasstämpel i min värld.

Vad var det han försökte skydda spelarna från? Den uppmärksamhet som damfotbollen har strävat efter i 50 år?

Dagen efter premiären fick Djurgårdens vd Henrik Berggren be om ursäkt, och lova att alla spelarna kommer att vara tillgängliga efter varje match framöver.

Djurgården spelar alltså på söndag. Men redan under fredagen har vi två väldigt intressanta matcher. Häcken–Hammarby är ett möte mellan två lag som var missnöjda med premiären. När lagen möttes i cupen nyligen blev det 1–1 – sedan vann Häcken i förlängning. Efter premiärresultaten är båda lagen i behov av en trepoängare. Oavgjort är inte speciellt bra för något av lagen.

Under fredagskvällen har vi även IFK Kalmar–AIK, en match mellan två tippade bottenlag. AIK såg dock stabilt ut under premiären. Och när jag pratade med en AIK:are tidigare i veckan konstaterade hen att ”vi kan säkra kontraktet med en seger i Kalmar.”

Nu lär ju knappast sex poäng räcka till säkrat kontrakt. Men det vore ju verkligen en kanonstart som skulle ge arbetsro till ett nederlagstippat lag.

IFK Kalmar åkte på en riktig smäll i premiären. I dag har man värvat en nionde amerikansk spelare, Natalie Dixon. Det speciella med henne är att hon har svenskt pass.

I en artikel i lokaltidningen Barometern säger sportchefen Tommy Nyberg:

”Det är en stabil, spännande försvarare med svenskt pass vilket underlättar i den situation vi är i. Vi hoppas att Natalie kommer att var med och utmana som en startplats.”

I första versionen av det här inlägget var jag osäker på om IFK Kalmar tänkte rätt. Signaturen Ralle konstaterade i en kommentar på bloggens Silly seasonsida att man väl inte automatiskt blir hemmafostrad för att man har svenskt pass. Jag trodde först att Ralle hade rätt, vilket alltså skulle innebära att Dixon skulle gå på utlänningskvoten, trots att hon har svensk nationalitet.

Men som konstateras i det här inlägget har förbundet meddelat IFK Kalmar att spelare med svenska pass räknas som svenska. Därmed harr Kalmar fortsatt ”bara” 13 utländska spelare där bara nio får ingå i varje matchtrupp.

Under lördagen startar elitettan. Själv skall jag sätta mig i bilen och köra upp till Uppsala för att se IK Uppsala Fotboll ta emot Bergdalens IK på Studenternas. En match mellan det lag jag tippat näst först och det jag tippat näst sist.

Jag hade en rejäl genomgång av alla lag i Borås Tidning tidigare i veckan. Ni som har konto på någon av Gota Medias tidningar kan läsa genomgången här. I genomgången finns även mitt tips av elitettan. Det ser ut så här:

1) Växjö DFF
2) IK Uppsala Fotboll
—————————
3) IFK Norrköping
—————————
4) Alingsås FC United
5) Lidköpings FK
6) Mallbackens IF Sunne
7) Sundsvalls DFF
8) Jitex BK Mölndal
9) Ifö Bromölla IF
10) Gamla Upsala SK
11) Älvsjö AIK
—————————
12) Team Thoréngruppen
13) Bergdalens IK
14) Rävåsens IK Karlskoga

Som vanligt vill jag gärna även ha in era tips. Men skriv dem helst under fliken Forum Elitettan, så har vi alla tipsen samlade. De tips som kommit in hittills är rätt eniga om att Växjö och Uppsala hamnar i toppen och att tre av de fem nykomlingarna från division 1 kommer att åka ut.

Under tiden jag skrivit det här inlägget har den fjärde och sista kvartsfinalen i Champions League rullat på tv:n. Där ledde Juventus med 2–1 mot Lyon inför dagens match. Det italienska svensklaget (Linda Sembrant och Lina Hurtig startade och Amanda Nildén byttes in) inledde starkt, men på några heta minuter gjorde Lyon två mål och sedan hade man ett ganska bra grepp om semifinalplatsen.

Det blev totalt 4–3 till Lyon. Men dubbelmötet levde ända till slutsignal. Juventus har verkligen tagit steg den här säsongen. Tidigare har jag sett dem som jämnbra med våra svenska topplag. Men nu är Juve flera steg före. Inget svenskt lag är ju ens nära att kunna skaka lag som Lyon över två matcher.

Lyons första mål var ett mästerverk av Ada Hegerberg. Själva avslutet kanske inte såg så märkvärdigt ut. Men hennes rörelse innan målnicken är rörelsen av en målgörare. Hon struntar i bollen, backar ”mot trafiken” och letar upp en yta från vilken det är bra chans att göra mål. Så jobbar en skyttedrottning.

Apropå Lyon har deras mittfältare Damaris Egurrola beslutat sig för att lämna Spanien och istället spela sin landslagsfotboll för Nederländerna. Det är ett dåligt besked för Sverige, som ju möter det nederländska laget i sommarens EM. Jag såg Egurrola i aktion mot Häcken på Bravida arena i vintras och blev otroligt imponerad. Då tyckte jag att hon var Lyons bästa spelare.

Hon är alltså ett superförvärv till det nederländska landslaget.

I och med Lyons seger blir semifinalerna PSG–Lyon och Barcelona–Wolfsburg. Många hävdar ju att engelska WSL är Europas bästa liga. Det kan vi konstatera att den inte är. Tyskland och framför allt Frankrike är kvar på tronen när det gäller bästa ligorna. Men det är ju Barcelona som är bästa laget. Det blir spännande att se om ett ombyggt Wolfsburg kan göra något mot ”oslagbara” Barca.

Som många av er säger vet så var det hela 91 553 åskådare som såg Barcelona slå ut Real Madrid under onsdagen.

Varje gång det är folkfest på en damfotbollsmatch dyker det upp många kommentarer om vilket stort steg det är för sporten. Och visst är det kul med ett nytt världsrekord.

Men det riktiga lyftet för damfotbollen ser vi först om den här publiken kommer tillbaka för att även se lunkmatcher. Eller när man fyller arenor med folk som betalar ”fullpris” för biljetterna.

Missförstå mig rätt, det är förstås fantastiskt att få 91 553 åskådare till en match. Men det var till rabatterade priser. Medlemmar i Barcelona FC fick upp till fyra fribiljetter vardera. Det var alltså många som kom in gratis – jag skriver gratis även om det är rätt dyrt att bli medlem i Barca.

Så trots publikrekordet får vi vänta ett tag till på det riktiga lyftet för damfotbollen. Men veckans publiksiffror i Champions League indikerar att något kanske ändå är på gång att hända.

När det gäller världens största publiksiffra var det tidigare rekordet på 90 185 från 1999. Jag gissar att en och annan pratade om att det var ett genombrott för damfotbollen även då.

Trots att det blev nytt världsrekord under onsdagen har den allra högsta publiksiffran på damfotboll noterats i Mexiko och det inofficiella världsmästerskapet 1971. Då såg 114 000 åskådare finalen på Aztekastadion.

Eftersom det var ett inofficiellt mästerskap räknas inte den publiksiffran som världsrekord, även om det är den största.

Snö, drömmål och tveksamma domslut – tankar efter första helgen

OBS. Inlägget kommer att uppdateras med tankar om söndagskvällens match mellan Djurgården och Piteå.

Vi är en helg in i damallsvenskan. Under söndagen fick vi en liten skräll när Umeå fick 1–1 mot topptippade Häcken i snöstorm. Här är lite tankar om söndagens matcher:

AIK–Kif Örebro 2–0

Premiären stod mellan de två lag som jag tippade som tolva respektive elva. Det var en rätt jämn match som AIK kontrollerade, och vann rättvist.

AIK spelade 4–4–2 och visade att man är svårt att komma till avslut mot när Hannah Davison är med. Att hon nu dessutom fått Jennie Nordin bredvid sig ser ut att göra väldigt stor nytta för AIK:s försvarsspel.

För det var på försvarsspelet – och lite flyt – som man vann. AIK inledde bäst och hade nödvändigt flyt när Honoka Hayashi sköt i stolpen och ut. Returen tog dock i ryggen på Örebromålvakten Tove Enblom, och gick in i mål.

Målet präglade resten av matchen. Örebro spelade 4–3–3 och hade bollen. Gästerna noterades för 10–1 i hörnor, men hade inte tyngden att komma till vassa avslut. AIK:s backlinje var 100-procentig när inlägg och inspel slogs in.

Matchen avgjordes helt på ett drömmål. Jenny Danielsson bröt ett dåligt uppspel och skickade in ett distansskott via stolpen. AIK fick en kanonstart på säsongen.

För Örebro var det alltså mindre bra. Dessutom blir man ju lite orolig när den tidigare korsbandsskadade Maja Regnås klev av och tvingades till byte redan efter 20 minuter.

Umeå IK–BK Häcken FF 1–1

En match som präglades av snö. Det snöade vid matchstart och nederbördes tycktes bara öka ju längre matchen led. I den andra halvleken bytte man äntligen till orange boll. Innan dess var det svårt att se bollen.

Häcken kom till Västerbotten utan Elin Rubensson och med Stine Larsen på bänken. Pauline Hammarlund lär ju inte vara jättelångt ifrån comeback, men i väntan på att hon är spelklar var det Johanna Rytting Kaneryd som var toppforward i Häckens 4–2–3–1.

Rytting Kaneryd stod för matchens konstverk när hon längs kortlinjen först snurrade upp Lisa Dahlkvist och sedan ur dåligt vinkel satte bollen bakom Erin Nayler. Målet kom tidigt, och Häcken hade bra kontroll under den första halvleken.

Umeå stod lågt i ett 4–1–4–1-försvar. Det lilla offensiva man hade före paus stod jättetalangen Lisa Björk för på högerkanten. Häckens kontroll hängde med in i den andra halvleken.

Men i minut 73 beordrade domaren en skottningspaus. När spelet återupptogs såg matchbilden plötsligt väldigt annorlunda ut. Björk serverade öppet mål till fjolårets skytteligavinnare i elitettan, Henna‑Riikka Honkanen. Finländskan kvitterade, och efter det var faktiskt Umeå närmast segern. Nykomlingen hade ett par riktigt vassa chanser.

Underlaget gjorde att matchen kanske inte skall analyseras sönder. Men naturligtvis oerhört skönt för Umeå att få med sig en poäng mot ett lag som säger sig vara en titelutmanare.

Kristianstads DFF–IFK Kalmar 4–0

Årets första gräsmatch spelades på ett grönbrunt underlag på Kristianstad Fotbollsarena.

Jag har ju kallat IFK Kalmar för en främlingslegion. Och nykomlingen från östra Småland kom till premiären med maximala nio utländska spelare i truppen – alla ingick i startelvan. Man hade således en rakt igenom svensk bänk. Kalmar ställde upp i ett 4–4–2 som såg ut att ha mer markeringsinslag än man är van vid.

Man får väl ge Kalmar några matcher till innan den stora sågen plockas fram. Men det var klasskillnad mellan lagen. Kalmar hade väldigt svårt att komma till avslut. Och illavarslande att nyckelspelaren och tillika målvakten Aubrey Corder tvingades kliva av skadad i minut 80. Då fick 17-åriga Fanny Jungward göra damallsvensk debut – en debut där hon höll nollan.

Trots alla utlänningar i Kalmar var det Kristianstads utländska spelare som utmärkte sig mest. Nederländska Shelia van der Bulk gjorde 1–0 på straff och amerikanska Delaney Pridham placerade in 2–0 i den första halvleken. Och efter paus tog amerikanska Kalmarförvärvet Tabitha ”Tabby” Tindell över. Hon gjorde sitt första damallsvenska mål när hon gled in från vänsterkanten och placerade in bollen i bortre hörnet, och sitt andra när hon stötte in ett inspel från nära håll.

KDFF spelade 4–3–3 med omskolade Evelina Duljan som högerback. Hon tvingades byta i slutet av första halvleken.

Linköping–Vittsjö 1–1

Premiär mellan två lag med ambition att slåss om en plats i nästa års Champions League. LFC spelar i år 3–4–3, medan Vittsjö spelar med klassiskt 4–4–2.

I en jämn första halvlek hade tidigare LFC-spelaren Linda Sällström första kanonchansen, när hon nickade i ribbans överkant. I den första halvlekens slutsekunder var det istället japanska Saori Takarada som blev matchens första målskytt. Efter en hörna vände hon bort ett par Vittsjöförsvarare och satte bollen innanför bortre stolpen.

Efter paus var Vittsjö det lag som skapade mest. Man trodde dock att det var ridå ner när Nellie Persson drog på sig sin andra varning, och blev utvisad. Det var lite diskussioner i samband med kortet, men som jag ser det var utvisningen solklar. När man har ett gult kort får man inte göra som Persson gjorde – ta tag i, och dra ner en motspelare bakifrån.

Ett decimerat Vittsjö fortsatte dock att ha de bästa målchanserna. Och när Linda Sällström turligt kvitterade så var det logiskt sett till målchanserna. Sällström sköt mot bortre stolpen, men bollen bytte riktning på Nilla Fischer och ställde helt Cajsa Andersson.

Efter kvitteringen flyttade LFC fram, ökade tempot och skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen. Men Vittsjö stod emot. Och så hade gästerna jätteflyt med domslutet 2.27 in på övertiden när Amalie Vangsgaard blev nedsprungen av Sandra Adolfsson i Vittsjös straffområde.

Min spontana reaktion var solklar straff. Den bedömningen förändrades inte när jag såg reprisbilderna. Men trots att domare Anastasia Oberlauf Poopuu hade en bra position dömde hon inspark. Ett riktigt uselt domslut.

Ett uselt domslut som gör att matchen slutade oavgjord. Och det var väl trots allt rättvist.

Djurgården–Piteå 1–4

På Tele2 Arena kändes hemmalaget Djurgården betydligt mer vilset än bortalaget Piteå. Gästerna rivstartade och fick också grym utdelning. Först skickade Hlin Eiriksdottir in 0–1 i krysset i nionde minuten och tre minuter senare var det Maja Green som på halvvolley hittade samma kryss bakom Djurgårdens målvakt Elvira Björklund. Den 18-åriga damallsvenska debutanten kan inte lastas för något av de tre baklängesmålen.

Det tredje målet gjorde Anam Imo i första halvlekens slutsekunder. Och det fjärde stötte Josefin Johansson in efter en inläggsfrispark direkt i den andra. Där var det avgjort, och resten av matchen kändes som en transportsträcka. Djurgården flyttade upp laget efter paus, och efter några byten fick man även till en reducering.

Men totalt sett var Stockholmslaget väldigt svagt. I den första halvleken kom de inte förbi Piteås press, utan slog mest lycka till-bollar mot Lova Lundin. Och det är inget bra recept. Lundin är ju nämligen ingen blixtsnabb forward, utan en duktig bollmottagare som skall ha passningarna mot sig – inte på yta.

Apropå bollmottagare var Anam Imo lysande. Hon var precis så bra som jag trodde att hon skulle bli när jag såg henne som 18-åring i Rosengård. Nigerianskan har dock inte fått något riktigt lyft under sina första säsonger i damallsvenskan. Men i år ser hon riktigt vass ut. Och då tänker jag bara inte målskytte, utan alltså framför allt hur bra hon är på att få fast bollen på offensiv planhalva.

Piteå gjorde totalt sett en imponerande bra insats. Laget kom ju elva i fjol, en placering som normalt hade lett till nedflyttning. Framför allt det spel man visade under den första halvleken signalerade däremot inte någon bottenstrid. Tvärtom såg det väldigt bra ut. Man satte en bra press på Djurgården och när man hade bollen spelade man sig ganska lugnt ur Djurgårdens press.

Imponerande premiär av Bajen Fans – och Eskilstuna

Damallsvenskan 2022 är i gång. Den startade på bästa sätt genom en folkfest på Tele2 Arena. Publiksiffran 7 877 är verkligen högklassig.

Tyvärr för Hammarby var publiksiffran och hejaklacken några av få glädjeämnen för hemmalaget den här lördagen. Det jag säg vägde Bajen lätt och kändes uddlöst. Man hade en lovande period i början av den andra halvleken. Men trots att man då hade ett stort övertag i bollinnehav förmådde man inte att skapa speciellt mycket.

Eskilstuna däremot såg mycket vassare ut än laget gjort under försäsongen. Den defensiva stabiliteten har man haft hela tiden. Nu hade man även offensiv spets. Kontringarna kändes hela tiden farliga. Likaså de fasta situationerna.

Jag tippade United som sjua med motiveringen att ”min magkänsla har ändå inte sagt toppstrid när jag sett United i cupen.” Det är ju sent påtänkt.

Men dagens magkänsla är bättre för United. Det jag såg från dagens 3–0-seger var absolut en signal om att Eskilstuna tänker slåss högst upp i toppen.

Det lilla tipset av damallsvenskan 2022

Mars är den månad jag brukar ha mest att göra på jobbet. Sedan drygt 20 år är jag redaktör för en matig bilaga om breddfotboll, där vi bland annat redovisar alla övergångar i lokalfotbollen. Produktionen för den bilagan brukar ha sin kulmen under slutet av mars och början av april.

Det innebär att jag under några veckor har mindre tid att se annan fotboll på tv eller på plats. Det innebär i sin tur att det både brukar bli färre och kortare blogginlägg.

I år startar damallsvenskan ovanligt tidigt, sannolikt beroende på att vi i år har 14 lag, vilket innebär fyra omgångar mer än tidigare. Jag kollade lite i backspegeln och såg att det var premiär den 25 mars i 2009 års serie.

Sedan dess har premiäromgången startat under perioden 9–17 april. I år är det alltså premiär på lördag, den 26 mars. För egen del innebär det att jag inte har hunnit göra den genomgripande analys av de damallsvenska lagen som jag brukar presentera i samband med mitt damallsvenska tips. Alla övergångar och trupper finns här.

Och här är i alla fall mitt tips. Det känns svårare än på många år. Det är ju nämligen otroligt jämnt i mitten. I fjol skiljde fem poäng mellan trean Kristianstad och åttan Örebro. Det kan bli minst lika jämnt i år. I princip känns tio lag som potentiella medaljörer.

Som vanligt välkomnar jag att ni kommer in med era tips. I grunden är ju förstås tips rätt oviktigt. Men tipsen är en krydda som ökar intresset och det är alltid roligt att se hur olika personer tror att en serie skall sluta.

1) FC Rosengård

Man är regerande mästare, och har den starkaste truppen. Att man tagit sig till final i svenska cupen trots massor av skador är ett styrkebesked. Tyvärr tror jag att man kan ha avgjort rätt tidigt. Jag skriver tyvärr för att man ju vill ha spänning i guldstriden.

2) BK Häcken FF

Ett tag tidigare i våras hade jag Häcken på fjärde–femte plats. Laget känns ju nämligen betydligt mycket sämre än det var för ett år sedan. Men sedan har man tagit sig till cupfinal. Och kollar man truppen är den ändå såpass stark att man bör kunna försvara andraplatsen. Och Johanna Rytting Kaneryd är helt klart en av seriens riktiga attraktioner. Passa på att kolla in henne innan hon sticker utomlands.

3) Vittsjö GIK

Truppen är tunn, men med höga toppar. Man har ett sylvasst forwardspar, och Katrina Gorry är en otroligt spännande värvning. En vass passningsspelare. Det här tipset utgår ifrån att startelvan kommer att hålla sig frisk. Om man däremot drabbas av skador kan det bli en plats på undre halvan. Det känns nämligen väldigt jämnt på platserna bakom de båda topplagen.

4) Kristianstads DFF

Trea två år i rad, med ungefär samma lag. Nu bygger man om. Laget ser sämre ut defensivt, men tremannaanfallet känns väldigt spännande. Får man till det kanske man till och med kan utmana Häcken om andraplatsen. Men utgångstipset blir alltså en fjärdeplats.

5) Hammarby

Hängde med länge i toppen i fjol som nykomling. Då orkade man inte hela vägen. Nu har man värvat väldigt bra under silly season, och australiska duon Kyra Cooney-Cross och Courtney Nevin kan vara spelarna som tar upp Bajen på UWCL-plats. Men i det här tipset hamnar Stockholms bästa lag just utanför medaljerna.

6) Linköping

Fjolåret var ett fiasko. Man räddade sig lite genom att avsluta med tre raka segrar och sluta på sjätte plats med 31 poäng. Känslan är att laget är bättre i år. Jag tippar dem ändå som sexa, eftersom jag just nu upplever fem lag som bättre. Men lyckas LFC få någon att göra mål är man definitivt en utmanare om medaljerna.

7) Eskilstuna

Fick ordning på spelet i fjol när man tappade flera nyckelspelare. Slutade som fyra, bara två mål från UWCL-plats. Har haft defensiv stabilitet under försäsongen med bara två insläppta mål, något som antyder att de placeras för lågt i det här tipset. Men min magkänsla har ändå inte sagt toppstrid när jag sett United i cupen.

8) Umeå IK

Det här är lite av ett tips med hjärtat. Man vill ju att klassiska UIK skall lyckas. Dels för att laget spelar en fin fotboll, dels för att man är otroligt bra på att fostra unga spelare. Risken är att laget tippats något för högt. Men känslan är helt klart att man kommer att hålla sig kvar.

9) Piteå IF

I vintras tänkte jag länge på Piteå som tänkbar avstigningskandidat. Men laget har gjort så bra resultat på försäsongen att känslan är att man bör kunna undvika akut nedflyttningsstrid. Laget har kämpat med offensiven. Därför är det positivt att Anam Imo verkar stå inför ett lyft.

10) Djurgårdens IF

Nia i fjol. Har en bredare trupp än på länge genom att man fått in flera spännande nyförvärv. Resultaten i cup och träningsmatcher har dock inte varit speciellt upplyftande. Får Djurgården ihop det kan man till och med vara med i medaljstriden. Men utifrån hur det sett ut på våren är det svårt att tippa laget så mycket högre än så här.

11) Kif Örebro

Ytterligare ett väldigt svårtippat lag, som skulle kunna sluta var som helst på platserna 5–12. Kif överraskade i fjol och var bara fem poäng bakom tredjeplatsen. Laget har många unga framtidsnamn. Men jag tror att det finns en risk för en liten backlash i år.

12) AIK

För första gången kan man hamna på kvalplats i damallsvenskan. Jag tippar att AIK slutar som tolva, men att laget klarar kvalet rätt lätt. AIK var extremt ojämnt i fjol. Nu har man tappat viktiga Rosa Kafaji, vilket kommer att kännas. Det finns potential i truppen. Men resultaten på försäsongen har varit så svaga att jag alltså placerar laget som tolva.

13) IFK Kalmar

Man har satsat utländskt. 13 utländska spelare är fyra fler än de får använda i matcher. Det är tråkigt att tippa två nykomlingar på nedflyttningsplats. Men resultaten på försäsongen gör det svårt att tippa Kalmar högre än plats 13. Man har tre uddamålsförluster på tre matcher mot damallsvenskt motstånd och föll med 3–1 mot Växjö i genrepet.

14) IF BP

Laget var sist in och har inte värvat tillräckligt bra för att kunna undvika jumboplatsen. Vi får hoppas att BP inte blir ett riktigt stryklag. Men risken känns uppenbar att laget bara tar enstaka poäng.

Skytteligan?

Den är betydligt lurigare i år än i fjol. Då vann storfavoriten Stina Blackstenius närmast före Uchenna Kanu. Ingen av dem är kvar i damallsvenskan i år.

I fjol var även trion Olivia Schough, Felicia Rogic och Madelen Janogy uppe på tvåsiffrigt antal mål. De har förstås chansen även i år. Jag tror också att Pauline Hammarlund kan göra en hel del mål i höst. Men det räcker nog inte för att vinna.

En känsla säger att det kommer att stå mellan Mimmi Larsson och Mia Jalkerud. Och mitt tips är att vinnaren spelar i Eskilstuna – jag tror alltså på Jalkerud.