Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

AIK, Nildén, Jakobsson – och amerikansk publiksuccé

I kväll har AIK gjort sin bästa match på väldigt länge. Trots det kom man väldigt mycket närmare nedflyttning till elitettan. Hammarby vann nämligen Stockholmsderbyt med ett nödrop med 1–0.

Jag såg inte hela matchen. Men det jag såg tyckte jag att AIK hade varit förtjänt av en poäng. Laget slet enormt, vann närkamper och var inte heller helt ofarligt. Hammarbys trupp har dock väldigt många fler kvalitetsspelare, och det blev till slut avgörande.

I och med att Umeå vann mot Djurgården under söndagen är nu AIK fyra poäng från kvalplatsen med tre omgångar kvar att spela. Troligen behöver Solnalaget ta sex poäng mot Vittsjö (b), Häcken (b) och IFK Kalmar (h). Med tanke på att AIK bara har tagit två poäng på de tio senaste omgångarna är det inte mycket som talar för Gnaget.

Nedflyttningen är nära, vilket ju inte verkar bekymra AIK:s klubbledning. Sedan i somras har ju den signalerat att den inte är intresserad av att satsa på att ha ett damallsvenskt lag, utan att man vill ner i elitettan. Det senaste på det temat var när matchcoachen Nebojsa Novakovic med ledningens goda minne för två veckor sedan valde bort damernas match för att titta på herrlaget. Knappast rätt inställning.

I övrigt i helgens omgång så föll Kristianstad oväntat mot ojämna Kif Örebro med 3–2. Därmed försämrades KDFF:s möjligheter betänkligt att ta en Champions League-plats för tredje året i rad. Samtidigt vann ju nämligen Linköping med 1–0 i Piteå. Det var blott andra hemmaförlusten för norrbottningarna. LFC har verkligen varit imponerande bra på att vinna mot alla lag utanför medaljstriden.

Mot lag fem och neråt har LFC vunnit alla matcher utom en – och det var ett kryss mot Vittsjö i premiären. Sedan dess har man alltså 17 raka segrar mot lagen från längre ner i tabellen.

Mindre positivt för LFC är ju att de ännu inte tagit en enda poäng mot de andra medaljlagen. Man har kvar en chans mot Kristianstad.

Det om damallsvenskan. Om vi gör en snabb internationell utblick noteras att Stina Blackstenius blev matchvinnare för Arsenal under söndagen. Hon gjorde matchens enda mål när Reading besegrades med 1–0 i WSL. Manchester United och just Arsenal är de enda fullpoängarna i ligan.

I Italien blev Amanda Nildén omgångens svensk. Hon gjorde två mål och ett assist när Juventus vann med 4–0 mot Sampdoria. Noterbart här är att Juve bara ligger på fjärde plats efter fyra omgångar. Storlaget har noterats för fyra segrar och två kryss.

I skytteligan är Kosovare Asllani bästa svensk med fyra mål, vilket räcker till delad fjärdeplats.

Helgens utlandssvensk var kanske ändå Sofia Jakobsson. Det är ju slutspel i NWSL nu. San Diego Wave låg under med 1–0 i kvartsfinalen mot Chicago Red Stars i paus när Jakobsson byttes in. Yuki Nagasato gav Chicago ledningen efter att San Diegomålvakten Kailen Sheridan slagit en riktigt grov felpassning.

Jakobssons inhopp skulle dock komma att vända matchen. Först tog hon sig runt på kanten och slog inlägget inför Emily van Egmond:s kvittering. Och i förlängningen var det Jakobsson som petade fram bollen till Alex Morgan, som satte segermålet ur dålig vinkel.

Semifinalerna spelas kommande helg mellan Portland Thorns och San Diego Wave samt OL Reign och Kansas City Current.

Publiksiffrorna från kvartsfinalerna var verkligen imponerande. Houston Dash–Kansas City sågs av 21 284 personer. Och San Diego–Chicago lockade hela 26 215.

Det pratas mycket om intresset i Europa. Men USA är på alla sätt fortfarande storasyster när det gäller publikintresse. Snittet i NWSL:s grundserie den här säsongen har legat på fina 7 917.

Bäst snitt hade Angel City FC med hela 19 105. Med den är den nya Los Angelesklubben klart bäst i världen på att locka publik. Näst bäst är för övrigt den tidigare tvåan Portland Thorns med fina 15 543.

Noterbart är att det lag som hade sämst snitt i NWSL var Orlando Pride. De hade ett snitt på 4 385 åskådare. En siffra som i princip alla lag i de europeiska ligorna bara kan drömma om.

Besök i myllan – är svensk fotboll snart en ren stadsangelägenhet?

Det är kvalhelg runtom i Damfotbolls-Sverige. Själv var jag på Borås Arena och såg den andra halvleken när Örgryte IS tog ett stort steg mot division 1 genom att vinna med 3–0 mot IF Elfsborg. På torsdag möts de båda lagen igen, då på klassisk damfotbollsmark i form av Valhalla IP.

Kvalet till division 1 genomförs för övrigt på två olika nivåer. Dels kvalar de lag som hamnade på sjätteplatsen i de sex division 1-serierna för att hålla sig kvar. Där har vi fått följande resultat:

Alnö IF–Kvarnsvedens IK 0–0
Karlbergs IK–Lödöse-Nygård IK 1–2

Under söndagen spelar Mariebo IK mot IS Halmia. Och på lördag är det returmatcher i alla tre dubbelmötena. De tre segrarlagen spelar kvar i division 1 även nästa år.

Dels finns det ett kval till division 1 som spelas mellan seriesegrare i division 2. Där har vi följande resultat:

Norrdistrikten startade sitt kval förra helgen.
Ope IF–Team Hudik 1–4, totalt 2–7 – Team Hudik klart för ettan.
Sandviks IF–Assi IF avgörs under söndagen. Där leder Sandvik med 5–1 efter första matchen.

Åhus IF–Malmö FF 0–6
Elfsborg–Örgryte 0–3
IF Viken–IFK Göteborg 0–2

I det kvalet spelar Växjö BK mot BK Kenty i morgon. Returmatcher huvudsakligen nästa helg. Men Öis–Elfsborg spelar alltså på torsdag.

Tittar vi en nivå högre upp har även kvalet till elitettan dragits igång. Där har vi fått följande resultat:

Sunnanå SK–Bollstanäs SK 1–3
BK Häcken–Trelleborgs FF 0–2
Boo FF–IK Rössö Uddevalla 1–2

Returer i Bollstanäs och Uddevalla på lördag och i Trelleborg på söndag.

Det var en liten blick på lag och serier jag oftast inte skriver om i den här bloggen. Men det är ju lite intressant att se hur det går för de klassiska herrfotbollsklubbar som nu vandrar genom seriesystemet. Det ser ju onekligen ut som att Elfsborgs frammarsch är på väg att bromsas. Och det tror jag är bra. Varken spelare eller klubbledning känns redo att gå upp i nya division 1.

Det är även intressant att Trelleborg har greppet om Häckens andralag. Eller skall vi kalla det BK Häckens riktiga lag. Det Häckenlag som spelar i damallsvenskan ligger ju fortsatt i en separat dotterförening, vilket möjliggör för klubben att ha två lag i elitfotbollen.

Utan att ha jättebra inblick intalar jag mig att Trelleborg har en del spelare som Malmö FF är intresserat av. Vad innebär det om TFF nu går upp i elitettan?

De senaste månaderna har jag för övrigt haft lite fokus på den riktiga myllan i svensk fotboll. Jag har besökt 24 fotbollsplaner runt om i Boråsområdet där det inte längre spelas seniorfotboll. Planer där det har spelats seriefotboll på 2000-talet, men på de flesta har den definitiva slutsignalen ljudit.

Flera av de där planerna sköts fortfarande, trots att de står tomma. Någon har vuxit igen, någon har sålts och på några lever hoppet i och med att några av klubbarna fortfarande har någon form av ungdomsverksamhet.

Mitt stora reportage finns här – det kan läsas av er som har abonnemang på någon av Gota Medias tidningar. Och här finns en uppföljningstext om en klubb som både har en suverän anläggning och en halv miljon kronor på banken, men inget lag som spelar elvamannafotboll.

Den här rundresan har både varit kul och vemodig. Kul för att man kommit till ställen man inte besöker annars. Och vemodig för att den fått mig att fundera på vad som håller på att hända med fotbollen i glesbygd. Känslan är tyvärr att byfotbollen är utrotningshotad, att utvecklingen ganska snabbt går mot att vi snart bara har fotbollslag på större orter.

Min gamla kollega på Borås Tidning Jan Hansson skrev så här för några år efter att han hade åkt förbi ett par igenvuxna fotbollsplaner:

”Fotbollsplanerna ligger där som övergivna begravningsplatser. Under halvmeterhögt gräs finns döda drömmar om nya poäng, minnen av hårda skott i krysset och om en nedgrävd klubbanda. Dramaturgin i små byar brukar vara gemensam i hela landet. Först stänger affären, sedan skolan och bensinmacken. Till slut går det inte heller att hålla igång fotbollslaget. Trots att klubbens eldsjäl sliter ideellt dygnet runt om det behövs.”

Ännu så länge finns det fantastiska bylag som Mallbacken och Vittsjö. Men hur länge?

Det var en liten utvikning från den här bloggens huvudämne. Men utan bredd blir ju inte eliten lika bra. Så ibland kan det vara bra att dyka ner i myllan.

Om vi istället tittar mot eliten så pågår just nu VM för F17-landslag. På förhand skulle jag säga att Colombias Linda Caicedo är turneringens största stjärna. Colombia är med i den jämnaste gruppen, den där alla fyra lag har vunnit varsin match efter två omgångar. Utöver Colombia är Kina, Spanien och Mexiko med i gruppen.

På svensk mark vann FC Rosengård mot Eskilstuna under fredagskvällen. Därmed tog Malmöklubben ett stort steg mot försvarat SM-guld. De satte dessutom hård press på konkurrenterna inför söndagens matcher. Där har exempelvis Linköping en tuff bortamatch i Piteå.

I elitettan är Växjö nu bara två poäng ifrån serieseger och omedelbar återkomst till damallsvenskan. Kampen om andraplatsen står mellan Uppsala och Norrköping, med Alingsås som utmanare. Men Alingsås har nu fyra raka kryss – och alltmer lutar åt att alingsåsarna kommer att sluta på den försmädliga fjärdeplatsen.

I botten klättrade Bergdalen i dag upp över nedflyttningsstrecket. Bergdalen har haft en makalös höst där man sparkade tränare Linnea Liljegärd för att tolv dagar ta tillbaka henne. Och nu finns det en liten chans att hon leder laget till nytt kontrakt.

Det är dock fortsatt bara en liten chans. För Bergdalen har kvar att möta i tur och ordning Växjö, Norrköping och Uppsala. Det troliga är att boråsarna inte tar någon mer poäng. Och Team TG är bara en poäng bakom – och har hemmamatch mot ett nedflyttningsklart Älvsjö i nästa omgång. Det känns som att det är stor chans/risk att Team TG slutar över strecket och Bergdalen under.

Blir det Portugal, Chile och Paraguay som tar de sista VM-platserna?

Den interkontinentala playoff-turneringen har nyss lottats. Utfallet blev så här:

Grupp A:

Kamerun–Thailand
Vinnaren möter Portugal i final.

Grupp B:

Senegal–Haiti
Vinnaren möter Chile final.

Grupp C:

Taiwan–Paraguay
Papua Nya Guinea–Panama
Vinnarna möts i final.

Med det här utfallet ser jag att Portugal fick en riktigt knivig lottning. Kamerun var det svårast möjliga motstånd den europeiska representanten kunde få. Men jag håller ändå Portugal som knapp favprit i grupp A, mycket genom att de slipper att spela semifinal.

I grupp B fick Chile en väldigt bra lottning, vilket gör att Tiane Endler och hennes lagkompisar bör ha en bra chans att få spela VM-slutspel för andra gången i rad.

Grupp C är den svagaste. Taiwan och Papua Nya Guinea var seedade, men jag ser Paraguay som favorit närmast före Panama.

Sverige världstvåa igen – blir toppseedat i VM

Segern mot Frankrike innebar ett poängmässigt jätteskutt på rankingen för landslaget. När den nya världsrankingen nyss presenterades har Sverige återtagit andraplatsen bakom USA.

Eftersom Fifa häromdagen meddelade att de åtta toppseedade lagen i nästa års VM-slutspel skall vara värdnationerna Australien och Nya Zeeland samt de sex högst rankade så innebär det att Sverige blir toppseedat i lottningen. Det är vi inte vana vid. På länken går det för övrigt att se alla de fyra lottningspotterna.

Toppseedade blir även USA, Tyskland, England, Frankrike – och Spanien. Precis som Sveriges 3–0-seger mot Frankrike innebar ett rejält poängtillskott fick Spanien tillräckligt många poäng av deras 2–0-seger mot USA för att klättra upp på topp sex.

De lag som Spanien passerade var Kanada och Nederländerna. Således står det just Kanada och Nederländerna på de svåraste lotterna nästa helg.

Schweiz och Irland till VM – och hur många backar hade Sverige?

Inlägget uppdaterat med ny info kring VM-lottningen.

I kväll har Schweiz och Irland säkrat varsin VM-plats. Medan Schweiz seger mot Wales var väntad så är Irland totalt sett en jätteskräll. Kul med nya nationer som tar för sig.

Att Irland är svårspelat fick ju vårt landslag känna i kvalet. På så sätt var kanske inte deras playoffseger en skräll. Men med tanke på ranking och utgångsläge när kvalet startade så är det nog få som trott att Irland skulle ta en av Europas VM-platser. Jag såg Österrike som favorit i gruppen. Men Österrike åkte ju ut om Skottland. Och i kväll vann Irland med 1–0 i Skottland.

Segerskytt blev Turbine Potsdams Amber Barrett som frispelades av Denise O’Sullivan i 71:a minuten. Barrett hade en lysande förstatouch som gjorde att hon kunde springa ifrån det skotska försvaret och iskallt rulla in matchens enda mål.

Det tredje laget som vann sin playoffgrupp är Portugal, som slog Island efter förlängning. Därmed får Portugal spela i den interkontinentala playoffturneringen. Otroligt surt för Island att falla på mållinjen igen. Minns att man var gruppsegrare in på tilläggstid i sista gruppomgången. Sedan gick ett nederländskt inlägg rakt i mål – och skickade Island till playoff.

Det som var matchavgörande i kväll var en otroligt hård målchansutvisning på Aslaug Gunnlaugsdottir efter cirka 50 minuter. Jag köper att domaren Stephanie Frappart dömde straff för kollissionen mellan Gunnlaugsdottir och Jessica Silva. Men att även dela ut ett rött kort är en överbestraffning som sannolikt kostade Island en VM-plats. För ölaget fixade att ta matchen till förlängning. Men 70 minuter med en man kort blev för mycket.

Noterbart i övrigt i dag att Spaniens B/C-lag vann mot USA med 2–0 samt att England bara fick 0–0 mot Tjeckien.

När det gäller Sveriges fina 3–0-seger mot Frankrike var det kul att lyssna på eftersnacket. Amanda Ilestedt pratade om att man spelade med en trebackslinje, fast inte på samma sätt som mot Spanien. Peter Gerhardsson sa att man körde med en trea i uppspelsfas, men att Jonna Andersson föll ner som vänsterback i uppställt försvarsspel.

Den eviga frågan är ju i vilket skede man skriver uppställningen. Jag tycker att det borde vara i uppställt försvar, och i så fall spelade Sverige 4–4–1–1 i dag. Oavsett vilket spelade vårt landslag väldigt bra. De franska målchanserna var lätträknade, medan Sverige kunde ha gjort fler mål.

Utan att ta något ifrån landslaget så funderar man ju lite över hur så bra spelare som de franska kunde klappa ihop så på slutet. Visst åkte de på en utvisning, men en sådan överkörning som det var under de sista 15–20 minuterna…

En del av eftersnacket handlade om resultatets påverkan på världsrankingen och således på seedningen till VM-lottningen. Gerhardsson frågade om jag visste, men rankingen handlar ju om rätt avancerad matematik så jag vågade inte ens gissa.

Men självklart är det väldigt bra med en 3–0-seger mot det femterankade laget. Och för svensk del var det ju ingen nackdel att England tappade poäng samt att USA förlorat två matcher i det här fönstret. Plus att Nederländerna föll hemma mot Norge med 2–0 i dag.

En gissning är att USA och Tyskland fortsatt är etta och tvåa, medan det kommer att vara väldigt jämnt mellan Sverige och England om tredje och fjärde plats.

Här hade jag tidigare en gissning kring hur Fifa skulle göra sin VM-seedning, en gissning som byggde på att man skulle göra som i de senaste VM-turneringarna och först lyfta värdländerna samt de lag som är etta i respektive världsdel.

Men sedan har jag uppmärksammats på att Fifa på VM:s hemsida nu faktiskt har meddelat hur seedningen skall gå till. Där står det under punkt 2 att de båda värdnationerna samt topp sex på världsrankingen skall vara toppseedade.

Och då borde det vara klart att Sverige är bland de åtta bästa, och således kommer att slippa lag som USA, Tyskland, England och Australien i gruppspelet.

Härlig fotbollskväll när Sverige krossade Frankrike

Efter några tveksamma insatser bjöd landslaget på en härligt sprudlande uppvisning när man vann med 3–0 mot Frankrike – siffror som var klart i underkant. Det var så hett på Gamla Ullevi att man glömde vilket väder som härjade i Göteborg under tisdagen.

För det var både kallt och blåsigt när jag kom till Göteborg. Kanske var det därför som publiken anlände sent. När Nilla Fischer hyllades med tio minuter till avspark var det bara halvfullt på arenan.

Publiken strömmade dock in och vid avspark var de flesta på plats. I samband med att den spanska domaren Olatz Rivera Olmedo blåste igång matchen noterade jag en väldigt hjärtlig kram mellan Marika Domanski-Lyfors och Corinne Diacre precis framför mig. När den franska förbundskaptenen hade kramats klart och tittade ut mot planen fick hon se Filippa Angeldal vinna en andraboll just utanför franskt straffområde och placera in 1–0.

Tiden? 25 sekunder. Och den stora publiken bjöd på dagens dittills största tjut.

Strax efter kunde Diacre och vi andra på arenan konstatera att Sverige lurats när de satt upp laget 3–4–2–1. För den svenska formationen var det klassiska 4–4–1–1 som landslaget oftast använt sig av under Peter Gerhardsson.

Sverige var väldigt bra i cirka tio minuter. Sedan följde tio minuter där Frankrike hade bollen utan att komma till några farligheter. Dock kändes det som att det franska laget var på gång att bygga något bra när de svenska anfallen blev allt kortare. Den som fortsatt hade bett i pressen var Elin Rubensson som stod för några fina bollvinster.

Mitt i halvleken fick Sverige bättre bett i pressen igen, och det kändes rätt kontrollerat upp mot 30 minuter. Det mest uppseendeväckande under de tio minuterna var att publiken började köra vågen.

Efter 32.30 bjöd Sverige på ett läckert anfall där man sågade sig fram på vänsterkanten, men där Selma Bacha räddade vid bortre stolpen. Från min vinkel såg det ett tag ut som att den franska vänsterbacken var på väg att göra självmål. Men hon redde ut situationen.

Frankrikes bästa chans kom i 37:e minuten när Nathalie Björn tappade bollen till Delphine Cascarino. Amanda Ilestedt hann dock täcka så att det aldrig blev det friläge man först trodde var på gång.

I halvlekens slutminuter hade Frankrike ett par hörnor. Då hade jag mitt fokus på duellen mellan Björn och Wendie Renard. En duell där fransyskan hade ett ganska rejält längdövertag.

Men Sverige redde ut det och hade 1–0 med sig in i halvtidsvilan. Jag trodde att det skulle bli ett par svenska byten i paus. Jag trodde att kvartetten Ilestedt, Eriksson, Rubensson och Asllani bara skulle spela 45 minuter, eller max 60. Men Gerhardsson startade med samma elva även i den andra halvleken. Däremot gjorde Frankrike två byten när Grace Geyoro och Delphine Cascarino gick av. De ersattes av Lindsey Thomas och Melvine Malard.

I 49:e minuten fick Malard ett kanonläge när Jonna Andersson kom fel på en lyftning i djupled. Lyonstjärnan stod dock för ett svagt avslut som hamnade i burgaveln. Den andra halvlekens tio första minuter bjöd på ett mycket öppnare spel än det vi fick se före paus. Det var nära målchans ganska många gånger, åt båda håll.

Och när jag satt och kollade vilka svenska byten som skulle komma så fick hemmapubliken jubla igen. En perfekt slagen högerhörna gick över Renard och träffade Ilestedt i pannan. 2–0 i 60:e minuten.

Innan avsparken slogs kom bytena. Angeldal och Lina Hurtig gick ut. Julia Zigiotti Olme och Fridolina Rolfö kom in.

I 68 minuten låg Jonna Andersson efter att ha fått en rätt slarvig tackling. Då passade Frankrike på att göra ytterligare två byten Ouleymata Sarr och Selma Bacha gick ut medan Viviane Asseyi och Marion Torrent kom in.

Direkt när spelet kom igång frispelades Stina Blackstenius snyggt av Rolfö. Avslutet täcktes till hörna. Där var det nära 3–0…

Några minuter senare, i 74:e, när vi satt och väntade på ett svenskt trippelbyte blev Blackstenius frispelad igen. Den här gången av Asllani. Blackstenius kom dock inte till avslut utan hon blev nedsprungen av Aissatou Tounkara – som fick rött kort.

Innan frisparken slogs byttes Blackstenius, Asllani och Olivia Schough ut. In kom Rebecka Blomqvist, Madelen Janogy och Johanna Rytting Kaneryd.

I 78:e minuten hände det saker. Först hörde jag Caroline Seger vara upprörd över att det kastades saker från övre etaget mot pressläktaren. De utsända från Fotbollskanalen och Expressen satt illa till, men fick till synes ”bara” vätska över sig.

När jag tittade ner mot planen tog sig Rytting Kaneryd runt till höger i straffområdet och serverade Janogy till 3–0. Nytt jättejubel på Gamla Ullevi. Rekordpubliken (?) på 15 098 fick uppleva en riktig fotbollsfest. Efter målet gick Diani ut och Ella Palis kom in.

I 82:a var det dags för Sveriges sista byte när Jonna Andersson ersattes av Emma Kullberg. Tre minuter senare var dagens bästa svenska spelare Elin Rubensson nära att kröna sin kanoninsats med att bli målskytt. Pauline Payraud-Magnin lyckades dock med viss tvekan hålla bollen utanför målet.

Strax efter räddade den franska målvakten ett skott från Janogy via ribban. Sverige briljerade och körde över det franska laget. Det var en mening som jag inte trodde att jag skulle skriva. Men så var det: Sverige briljerade och körde över det franska laget.

På slutet hade Fridolina Rolfö två superlägen att även göra 4–0. Men Sverige fick alltså nöja sig med 3–0 i årets sista hemmalandskamp.

Olivia Schough röstades fram till matchens lirare till glädje för alla de Rosengårdsspelare som satt bakom mig. Men min röst gick alltså till Rubensson.

Men det här var en dag där alla svenska spelare var bra. En dag där landslaget visade att det inte är någon slump att det ligger trea på världsrankingen. Nu får vi hoppas att Sverige ligger kvar så högt på rankingen att vårt landslag placeras i högsta lottningspotten när VM-slutspelet lottas den 22 oktober.

Starkaste möjliga franska lag på Gamla Ullevi

Jag har just kommit till Gamla Ullevi för kvällens folkfest mot Frankrike. Det var en trevlig promenad från parkeringen tillsammans med massor av förväntansfulla småtjejer klädda i gult och blått.

Väl i presscentret kunde jag lite oväntat konstatera att Frankrike startar med bästa möjliga elva, precis som man gjorde mot Tyskland i fredags. Det vill säga Pauline Peyraud-MagninEve Perisset, Wendie Renard, Aissatou Tounkara, Selma BachaCharlotte Bilbault, Kenza DaliKadidiatou Diani, Grace Geyoro, Delphine CascarinoOuleymata Sarr.

Med Diani och Cascarino blir det åka av på kanterna. Det blir spännande att se hur Sverige hanterar det. Det svenska laget är uppställt enligt 3–4–2–1 i dag också: Zecira MusovicAmanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson (lagkapten) – Olivia Schough, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Jonna AnderssonKosovare Asllani, Lina HurtigStina Blackstenius.

Om den formationen stämmer kommer det att falla på Schough och Andersson med understöd av Ilestedt och Eriksson att hantera de snabba franska kantspelarna. Det blir intressant att se hur det funkar.

Fler tankar kring Spanien–Sverige

Landslagets anfallsspelet bygger mycket på fasta situationer, samt på att omsätta försvarsspel till anfall. Alltså genom att få till målchanser genom bollvinster i det höga presspelet, eller genom kontringar efter återerövringspress.

När jag nu även har kollat resten av matchen Spanien–Sverige noterar jag att den höga svenska pressen bara bet på allvar under den första kvarten. Jag tycker att man borde kunna hålla i pressen under en längre tid. Men sedan upptäckte Spanien att det ofta bildades jätteytor framför Johanna Rytting-Kaneryd och Amanda Nildén. De ytorna utnyttjade Spanien för att spela sig förbi den svenska förstapressen. Så brukar det inte se ut när Sverige försvarar med det vanliga spelsättet, 4–4–1–1.

Positivt i paus var att Sverige trots allt fortsatte att komma till målchanser under resten av den första halvleken. Och att Fridolina Rolfö såg vass ut. Mindre bra att Spanien också skapade lägen, samt att Zecira Musovic så långt kändes fumlig.

Efter paus bet den svenska pressen i sisådär tio–tolv minuter. Själva pressen ledde inte till några 100-procentiga målchanser. Däremot hade Amanda Ilestedt och Rolfö varsin i samband med hörnor. Under den perioden skapade också Spanien två riktigt bra chanser. Först nickade Alba Redondo i stolpen och sedan sköt Athenea del Castillo ett skott som tvingade Musovic att sträcka ut sin fulla längd.

En parentes kring Athenea var att jag satt och irriterades över att TV-kommentator Lena Sundqvist hela tiden kallade den tekniska spanska vänsterforwarden för Atena.

En dryg kvart in i den andra halvleken byttes Fridolina Rolfö ut. Det var inte bra för det svenska anfallsspelet. För som jag ser det var hon planens bästa spelare under de 61 minuter hon spelade. Under resten av matchen gick titeln bästa svenska spelare till Zecira Musovic. Utöver Rolfö klev även Amanda Nildén och målskytte Rebecka Blomqvist av. Man trodde att det skulle kunna leda till förbättrat svenskt presspel. Men effekten blev omvänd. Resten av matchen var det i princip Spanien mot Musovic.

Ganska tidigt efter trippelbytet gjorde den svenska målvakten först en fin räddning på en nick från nära håll från Redondo och sedan en ännu bättre fotparad på ett närskott från Esther Gonzalez.

Sedan var i princip allt spel förlagt till den svenska planhalvan fram tills Atletico Madrids Marta Cardona kvitterade efter hörna i minut 83.

Efter kvitteringen räknade jag faktiskt till 2–1 i svensk favör i klara målchanser, trots att Spanien fortsatte att äga spelet. Men på slutet fick Sverige äntligen till några riktiga anfall igen.

Det måste ju förstås sägas att Peter Gerhardsson knappast startade med den elva han hade startat om det varit en mästerskapsmatch. Och att han sannolikt inte hade bytt ut både Rolfö och Kosovare Asllani i så tidiga skeden som han gjorde. Men samtidigt hade ju Spanien ett ännu mer reservbetonat lag än Sverige. En slutsats av den här matchen är kanske att den svenska truppen inte är så bred som man kanske tidigare har trott. Att det krävs att Gerhardsson toppar laget även för att vinna mot Spanien B/C.

Gerhardsson har ju aviserat att han skall göra många ändringar mellan matcherna. På tisdag mot Frankrike kan vi nog åtminstone räkna med att Nathalie Björn, Filippa Angeldal, Jonna Andersson, Lina Hurtig och Stina Blackstenius startar. Troligen även Madelen Janogy och Olivia Schough.

Kryss mot Spaniens reserver

Sverige fick på fredagskvällen bara 1–1 borta mot ett spanskt B- eller C-lag. Jag var på Borås Arena under kvällen och såg Alingsås FC United vinna DM-finalen i Västergötland med 3–2 mot Bergdalen. Därmed har jag inte hunnit se så mycket av matchen.

Mellan allt jobb hann jag se delar av slutminuterna. Då hade Spanien tryck, och var närmast segern. Sedan har jag hunnit kolla första kvarten koncentrerat. Och där var Sverige överlägset, och pressade sönder det nykomponerade spanska laget.

Dessutom gjorde Rebecka Blomqvist ett väldigt fint mål, framspelad av i första hand Fridolina Rolfö och Kosovare Asllani. Ett mål som kom i den 14:e minuten efter tålmodigt uppbyggnadsspel. Efter en inspark slog det svenska laget sju passningar i backlinje och defensivt mittfält innan Linda Sembrant först tog fram bollen och sedan slog en härlig passning till Rolfö. En passning som slog ut både det spanska anfallet och mittfältet.

Utifrån den där inledningskvarten är det svårt att förstå hur avslutningen av matchen kunde se så annorlunda ut. Men utifrån det här klippet från det spanska förbundets Youtubekanal tycks Sverige ha tappat kommandot strax efter ledningsmålet.

Det jag sett hittills är att Sverige spelade ett 3–4–2–1 med följande startelva: Zecira MusovicAmanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonJohanna Rytting Kaneryd, Hanna Bennison, Elin Rubensson, Amanda Nildén – Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö – Rebecka Blomqvist.

Utöver Spanien–Sverige spelade ytterligare några intressanta träningsmatcher under fredagskvällen. Jag noterade följande resultat:

  • Norge–Brasilien 1–4
  • Tyskland–Frankrike 2–1
  • England–USA 2–1 inför 76 893 åskådare

Portugal, Wales och Skottland kvalar vidare

I kväll startade playoffspelet i Europas VM-kval med semifinaler. Det blev Portugal, Wales och Skottland som vann och därmed spelar finaler på tisdag.

Alla dagens tre matcher blev dramatiska. I första gruppen blir det final mellan Portugal och Island sedan portugisiskorna avgjort i slutskedet av ordinarie tid. I minut 80 vid ställningen 1–1 bytte Belgien in backen Amber Tysiak.

Fyra minuter senare fällde Tysiak Portugals forward Diana Silva med straffspark som första domslut. Efter lång VAR-koll ändrades domslutet till målchansutvisning på Tysiak – och frispark.

Frisparken räddade Nicky Evrard via ribban till hörna. Och på hörnan kunde Fatima Pinto från nära håll nicka in Portugals segermål.

Inför 15 000 åskådare i Cardiff vann Wales med 1–0 mot Bosnien-Hercegovina. Storstjärnan Jess Fishlock avgjorde med ett läckert volleymål i förlängningen. Därmed åker Wales till Zürich för att spela kvalfinal mot Schweiz på tisdag.

Även Skottland vann med 1–0 efter förlängning. Inhopparen Abigail Harrison nickade in Erin Cuthbert:s hörna för 1–0 till skotskorna tidigt i förlängningen mot Österrike. Segern innebär att Skottland får hemmamatch i finalen mot Irland på tisdag.

Man måste ju säga att det är lite överraskande att lag som Belgien och Österrike, som båda nådde kvartsfinal i EM, nu är utslagna.

Dålig lottning för svensk damfotboll

Om damallsvenskan även fortsättningsvis skall ha tre platser i Champions League krävs det att svenska lag vinner matcher. Framför allt ställs nu hoppet till FC Rosengård. Men dagens lottning var inget vidare ur rankingsynpunkt.

Rosengård hamnade i grupp D tillsammans med FC Barcelona, FC Bayern München och SL Benfica. Det är den allra tuffaste gruppen i turneringen, och tyvärr finns där inga säkra segrar. Väldigt dåligt för svensk damfotboll.

Dessutom fick Roma en så bra lottning att de har god chans att gå till kvartsfinal. Därmed kan vi vara helt säkra på att Italien kommer att passera Sverige på nationsrankingen. Då är Sverige nere på den sjundeplats som man måste vara på för att få ha tre lag.

Det gäller att i första hand hålla Tjeckien, Danmark och Portugal bakom. Med tanke på att rankingen räknas över en femårsperiod och att Sverige de närmaste två åren tvingas styrka två höga poäng är risken uppenbar att damallsvenskan bara har två platser till den turnering som inleds sommaren 2025. Framför allt Portugal

Nu kan Rosengård förbereda guldfesten

Mycket talar för att det var söndagen den 2 oktober som den damallsvenska guldstriden 2022 avgjordes. Efter att Kristianstad tappat poäng i Eskilstuna och Linköping åkt på en riktig käftsmäll mot Häcken så leder nu FC Rosengård serien med fem poängs marginal.

Fyra omgångar återstår och Rosengård har kvar att spela mot:

* Eskilstuna (h)
* Kristianstad (b)
* Djurgården (h)
* BP (b)

Jag tror att Rosengård vinner minst tre av de fyra matcherna, vilket skulle innebära nytt guldfirande i Malmö om några veckor. Så kansliet på Malmö IP kan redan nu kolla på årets beställning av guldhattar och skumpa.

I dag har jag suttit i tv-soffan sedan 13.30. Först låg fokus på matchen BP–IFK Kalmar, en match som småländskorna vann med 3–2. Därmed tog Kalmar ett jättesteg mot förnyat damallsvenskt kontrakt.

Smålandslaget har nu fem poäng ner till BP och Umeå under varsitt streck. Just Umeå och BP möts i Västerbotten i näst sista omgången. Mycket talar för att det är då det avgörs vilket lag som får kvala.

De bestående bilderna från dagens match på Grimsta är dels att Kalmar länge såg bäst ut, men att BP fick till en riktigt bra slutforcering med Mathilda Johansson Prakt och Vaila Barsley som forwards hade sina motståndare i rejäl gungning. Men Kalmar stod emot och tog tre blytunga poäng.

Dels att domaren Anastasia Oberlauf Poopuu hade en riktigt jobbig eftermiddag och var sämst på planen. Bland många darriga domslut rymdes en tveksam straff till Kalmar och ett BP-mål som inte borde ha godkänts.

Vad gäller Kalmars straff var det inte helt fel att Kalmar fick straff i 66:e minuten. Men domaren blåste för fel situation. Första gången Violah Nambi och Frida Boriero stötte samman kom BP-spelaren in med en sen höfttackling. Där kunde Oberlauf Poopuu ha blåst. Men domaren var inte nära situationen och släppte den.

När de båda spelarna hamnade i en ny duell fem–sex sekunder senare tycker jag att det är ganska tydligt att det är Boriero som är först på bollen. Men då blev det straff. På den gjorde Juliette Kemppi 0–3. En stund senare godkändes BP:s 1–3-mål trots att Jennifer Sjösten först hade kört över målvakten Karina Kork.

Det var ju full omgång i dag. 15.00 spelades fem matcher parallellt. Jag hade hela tiden Linköping–Häcken som huvudmatch. Mycket för att jag var nyfiken på LFC, som jag inte har sett koncentrerat på länge. Och förstås för att jag ville kolla in färska landslagsspelaren Stina Lennartsson.

Parallellt kollade jag först Örebro–Rosengård, där hemmalaget tog ledningen efter cirka 15 sekunder. Men när Rosengård var uppe med 3–1 bytte jag till Eskilstuna–Kristianstad. Där fick jag omgående se Evelyne Viens springa igenom och ge KDFF ledningen. Men i den andra halvleken kom Eskilstuna tillbaka. Paulina Nyström kvitterade och långa stunder var KDFF riktigt illa ute. De fick dock med sig en poäng, och är nu jämsides med Linköping.

Min huvudmatch vann Häcken med förkrossande 5–1.Kortfattat kan man säga att varken LFC eller Stina Lennartsson imponerade på mig. Häcken var minst en storlek bättre, framför allt på att försvara sig.

LFC kändes naivt, ungefär som Häcken gjorde när de spelade mot storlag i Champions League i fjol. Nu har Häcken just mött PSG i dubbelmöte och fått lära sig vikten av att kunna spela ett tajt försvar. Det var sannolikt en nyttig lärdom inför den här matchen. För visst hade Häcken lite flyt med ett par bollstudsar. Men totalt sett var det alltså klasskillnad.

Jag har inte sett LFC i några matcher mot svagare lag. Men jag kan förstå att man vunnit många sådana på den ultraoffensiva uppställning man använder. Mot starkare lag bör man nog dock fundera lite över hur man agerar i försvar. På fem tävlingsmatcher mot Rosengård och Häcken i år har LFC fem förluster och den totala målskillnaden 4–16.

Nu är Häcken bara två poäng bakom LFC och Kristianstad. Eftersom de två möts i näst sista omgången så har Häcken nu en topp tre-placering i egna händer. Om de går rent talar mycket för att de till och med till slut kan ta andraplatsen.

Och jag skulle inte bli förvånad om Häcken går rent. De har hittat rätt med Hanna Wijk och Anna Sandberg som ytterbackar och med en formstark Elin Rubensson på centralt mittfält. Dessutom såg Anna Anvegård bättre ut än jag sett på länge, och Pauline Hammarlund har hittat formen igen.

Däremot visade tyvärr inte Stina Lennartsson något som skulle motivera en landslagsuttagning som ytterback. Vi får väl hoppas att hon var tagen av all veckans uppmärksamhet. För det här var en match där hon mest drog på sig frisparkar.

Hur ser en drömlottning ut?

På måndag klockan 13.00 lottas gruppspelet i Champions League. FC Rosengård är nionderankat av de 16 lagen, vilket innebär att man återfinns i den tredje lottningspotten. Det innebär att det står Slavia Prag på den riktiga drömlotten. Även FK Vllaznia och FC Zürich vore riktigt bra lotter.

Här är lite tankar seedningsgrupp för seedningsgrupp:

Pott 1:
Olympique Lyonnais, FC Barcelona, VfL Wolfsburg och Chelsea FC.

Här finns det ingen drömlott för Rosengård. I kväll satt jag och kollade på Barcelonas hemmamatch mot Madrid CFF. Och efter 55 minuter tänkte jag att Barca kanske ändå är en riktigt bra lott. För så långt var de spanska suveränerna långt ifrån suveräna. Man ledde i och för sig med 1–0, men i det skedet hade Madrid haft väl så många 100-procentiga målchanser. Inte minst hade Barcaförsvaret så långt jätteproblem med zambiska landslagsforwarden Rachel Kundananj.

Men Barca hade startat lätt reservbetonat, och hade således rätt mycket kvalitet på bänken. Fem byten på tolv minuter satte fart på mästarlaget. Det slutade 7–0, och jag år tillbaka på att det saknas drömlott i den här potten.

Därmed är det troliga att Rosengård inte kommer att ta någon poäng mot den motståndare man får från den här potten. Därmed kanske drömlotten är det lag som kan locka flesta åskådare. Och det är inte heller självklart. Men gissningsvis lockar Wolfsburg minst. Kanske att Chelsea ändå är bästa lotten eftersom de borde locka publik. Och att de sannolikt är det minst bra laget i den här potten.

Apropå publik är frågan hur många FC Rosengård kan locka till sina hemmamatcher. Deras snitt i damallsvenskan ligger på 933. Nog borde väl snittet i UWCL bli minst det dubbla? Häcken hade totalt 10 026 åskådare på sina tre hemmamatcher i fjolårets gruppspel. Och 5 118 mot PSG i onsdags.

Pott 2:
FC Bayern München, Paris Saint-Germain, Slavia Prag och Arsenal FC.

Här finns den riktigt stora drömlotten i Slavia Prag. Om Rosengård hamnar i samma grupp som Sejde Abrahamsson:s lag lever hoppet om kvartsfinal. Då finns det förutsättningar för att bli en kul UWCL-höst för svensk del.

Bayern, PSG och Arsenal är lag som det en bra dag kan gå att sno en poäng av. Men att Rosengård skulle komma före något av de lagen över sex omgångar känns inte rimligt. Ställs FCR mot något av de lagen kommer vår svenska representant att få koncentrera sig på att försöka ta sex poäng mot laget från pott 4 och på så sätt både stärka sin rankingpoäng och kassakista.

Pott 3:
FC Rosengård, Juventus FC, Real Madrid FC och St Pölten.

Härifrån får förstås inte Rosengård någon motståndare. Men för övriga lag är Juventus en riktig nitlott. Real Madrid är näst sämsta lotten medan österrikiska St Pölten är drömlottningen.

Pott 4:
FC Zürich, Benfica, AS Roma och FK Vllaznia

FC Vllaznia från Shkodër i norra Albanien är den självklara drömlotten i den här gruppen. Rosengård bör även ta sex poäng mot schweiziska FC Zürich. Det är ett lag som knappast kommer att få med sig några poäng i den här turneringen. Däremot är Roma numera riktigt bra och Benfica visade i fjol att de inte är helt lättspelat.

Som jag ser det skulle alltså en drömlottning för FC Rosengård vara:
* Chelsea
* Slavia Prag
* Vllaznia

Sämsta möjliga lottning är:
* Wolfsburg
* PSG
* Roma

Men innan Rosengård får sin lottning skall det spelas en hel damallsvensk omgång. En omgång där Linköpings FC–Häcken och BP–Kalmar är de två matcher som är lite mer intressanta än övriga.

Rosengård leder med två poängs marginal före LFC. Nu skall serieledarna till Örebro, vilket bör innebära tre poäng. I förra omgången var ju däremot FCR riktigt illa ute. Men två sena mål från Stefanie Sanders och Rebecca Knaak vände 2–1-underläge mot Vittsjö till 3–2-seger.

Jag hade en jobbhelg där jag bara hann kika sporadiskt på matcherna. Men jag såg när Rosengård blev bestulet på en solklar straff i ställningen 2–1. Det var Vittsjös lån från just Rosengård, Charlie Grant, som missade bollen och sprang rakt in i Sanders. Hur domare Eva Svärdsudd kunde undvika att blåsa är en gåta.

Rosengård till Champions League – men nu blir det troligen tufft

FC Rosengård är klart för gruppspel i Champions League. Skönt och viktigt för svensk damfotboll.

Min spontana tanke var att Rosengård borde ha chansen att bli kvartsfinalseedat. Det har vårt svenska mästarlag. Fast den är inte så stor.

I nuläget är 14 av 16 lag klara.

De fyra högst rankade lagen är Lyon, Barcelona, Chelsea och Wolfsburg. Sedan är det klart att även PSG, Arsenal och Slavia Prag kommer att finnas i pott 2 och således också vara kvartsfinalseedade.

I kväll är Rosengård åttondeseedade laget bland de inkvalade vilket ger den sista platsen i pott 2. Men i morgon spelas de två sista playoffmatcherna. De går mellan Roma och Sparta Prag (står 2–1 till Roma) samt Bayern München och Real Sociedad (Bayern leder med 1–0).

Av de fyra lagen har Bayern högre rankingpoäng än Rosengård. Så om Münchenlaget går till gruppspel ramlar Rosengård ner i den tredje seedningspotten, vilket redan innan lottningen innebär väsentligt försämrad chans att avancera ur gruppspelet.

Klart är att Juventus, Real Madrid, St Pölten, FC Zürich, Vllaznia, Benfica samt vinnaren av Roma och Sparta Prag kommer att vara i de två lägsta seedningspotterna. Plus då antingen Real Sociedad eller FC Rosengård.

Kaos i Umeå och Spanien – och ny landslagstrupp

Emma Lind och Stina Lennartsson – där har vi de nya namnen i Peter Gerhardsson:s landslagtrupp inför matcherna mot Spanien och Frankrike om en dryg vecka.

När det gäller Lennartsson är det ju en från början offensiv kantspelare som fått en alltmer tillbakadragen position i Linköping. Nu är hon uttagen som ersättare till Hanna Glas, alltså som högerback eller kantspelare till höger utanför en trebackslinje.

Stina Lennartsson

Härom dagen meddelade Nilla Fischer att hon har gjort sitt i landslagssammanhang. Det kom knappast oväntat efter att hon ställt sig utanför de två senaste mästerskapen och ytterligare flera samlingar.

Tillbaka till truppen. Där är Sofia Jakobsson och Julia Zigiotti Olme tillbaka efter olika lång frånvaro. Totalt har Gerhardsson tagit ut 25 spelare och på presskonferensen pratade han om att matcha olika startelvor i de båda matcherna.

I första matchen väntar alltså Spanien. Det är ett spanskt landslag som drabbats av ett uppror under den senaste veckan. Ett stort antal spelare har gått ut med att de vägrar att spela under förbundskapten Jorge Vilda. Bland dem finns storstjärnor Aitana Bonmati, Patri Guijarro och Mapi León.

Andra namn på listan är Mariona Caldentey, Sandra Paños, Andrea Pereira, Clàudia Pina, Ona Batlle, Laia Aleixandri, Leila Ouahabi, Ainhoa Vicente, Lucía García, Lola Gallardo, Amaiur Sarriegi och Nerea Eizagirre.

Om inget dramatiskt händer kommer ingen av de här att vara med mot Sverige. De bästa spelarna vårt landslag nu kan ställas mot är de som kommer från Real Madrid samt Irene Paredes. Det blir alltså troligen ett väldigt försvagat spanskt lag som väntar nästa fredag.

Det är bra för den svenska rankingen. För den uppgift jag tidigare hade om att VM-lottningen skulle bygga på resultat fram till och med september månad stämde inte. VM-lottningen bygger på en ranking som sammanställs efter kommande fönster. Således kan landslaget behöva göra bra resultat även i de här två matcherna för att bli toppseedade i VM.

Utöver kaos i Spanien har vi även upplevt ekonomiskt kaos i Umeå IK den senaste veckan. Det kom ett pressmeddelande på mejlen i torsdags som förklarade att situationen är kritisk. Jag har ingen inblick i Umeå IK, men läser att klubblegendaren Roland Arnqvist är kritisk mot klubbens organisation.

Att UIK har gjort ett dåligt jobb på marknadssidan och att man räknat fel på publikintäkterna med cirka 400 000 kronor. Det låter klantigt. Man förstår ju att det är lätt att ryckas med i en skenande löneutveckling. Men det finns ju en gräns för hur fel man får räkna. Och nu har UIK passerat den gränsen med rätt stor marginal.

Slutligen är det returmatcher i Champions Leagues playoff i kväll. Mitt lag har match så jag kommer inte att kunna se någon av de båda svenska lagens matcher. Rosengård–Brann startar 18.00 och Häcken–PSG 45 minuter senare. Framför allt gör det lite ont att inte kunna vara på Bravida och se PSG på nära håll. Men man kan inte få allt.

Apropå Champions League avslutades presskonferensen med Peter Gerhardsson just med en fråga om turneringens betydelse för svensk damfotboll och för landslaget. I hans svar lobbade han för att även starta något han kallade Euroleague på damsidan. Jag antar att han menade Europa League. Och jag håller med till 100 procent.

Känslan är att damfotbollen är redo för en europeisk cupturnering till. Och det skulle dessutom göra klubblagsrankingen rättvisare eftersom underlaget skulle bygga på betydligt många fler matcher.