Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

God jul – här är Fifas hårda julklapp till Europa

Det är hög tid att önska en riktigt god jul till alla vänner av den här bloggen. Och till alla andra också…

Strax efter att Kalle Anka och hans vänner stått för sin årliga tv-show i Sverige kom Fifa med sin julklapp till de olika världsdelsförbunden. Världsförbundet meddelade nämligen fördelningen av platser till VM-slutspelet 2023. Vi fick således veta vilka världsdelar som varit snälla, och vilka som varit stygga de senaste åren.

På ett sätt hade Europa varit snällast. Europa fick nämligen 11,5 platser. Men sett till kvalitet är det ändå snålt tilltaget. Jag har framfört en åsikt att Europa borde ha minst 14 platser.

Så här blev fördelningen. Det är 29 direktplatser, där värdnationerna Australien och Nya Zeeland får varsin. Övriga 27 direktplatser fördelades så här:

  • 5 platser till AFC – Asien 
  • 4 platser till CAF – Afrika
  • 4 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 3 platser till Conmebol – Sydamerika 
  • 11 platser till UEFA – Europa

De sista tre platserna fördelas via playoff med tio lag. De tio platserna fördelas på följande sätt mellan världsdelarna: 

  • 2 platser till AFC – Asien
  • 2 platser till CAF – Afrika
  • 2 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 2 platser till Conmebol – Sydamerika
  • 1 platser till OFC – Oceanien
  • 1 platser till UEFA – Europa

Playoffspelet går till på följande sätt: De fyra högst rankade lagen på den senaste världsrankingen kommer att seedas och fördelas mellan grupperna. Med begränsningen att att det maximalt är ett seedat lag per världsdel.

  • Grupp 1 består av tre lag, bland annat det högst rankade. De två oseedade lagen möts först i semifinal. Vinnaren i semifinalen möter det högst rankade laget i final om en VM-plats.
  • Grupp 2 består också av tre lag, bland annat det näst högst rankade. Upplägget är som i grupp 1, med semifinal mellan de oseedade lagen följt av en final. 
  • Grupp 3 består av fyra lag, bland annat det tredje- och det fjärderankade laget. De spelar semifinaler mot varsitt oseedat lag. Sedan möts vinnarna i en final om VM-platsen.

Det får maximalt finnas ett lag per världsdel i grupperna. Båda Asiens lag kan alltså inte hamna i samma grupp.

Personligen har jag flera gånger (bland annat här och här) skrivit att jag tycker att VM-platserna borde fördelas på följande sätt:

14 platser till Uefa (Europa)
4,5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
0,5 plats till OFC (Oceanien)
2 platser till värdländerna

Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på den senaste rankingen (från den 18 december) får man följande fördelning:

21,33 platser till Europa
4 platser till Asien
3 platser till Nordamerika
2,67 platser till Sydamerika
1 plats till Oceanien
0 platser till Afrika
Orsaken till att det är en tredelad plats är att Argentina, Wales och Irland delar på plats 31 på den aktuella världsrankingen. Noterbart också att Nordkorea skulle ha varit med på topp 32 – om landet varit rankat. Men Nordkorea har inte spelat en bindande match på några år, och har åkt ur rankingen.

Som väntat fick Europa backa rejält när platserna fördelades. Uefas representanter kan knappast ha ansetts ha varit snälla när Fifa-tomten satte sig ner i fördelningsverkstaden. Vi får alltså bara drygt hälften av de platser som vi är förtjänta av enligt rankingen.

Däremot måste Afrika ha varit väldigt snällt. Enligt rankingen skulle Afrika blivit helt utan platser. Nu får de fyra, plus två playoffplatser. Snällt.

För svensk del bör det ändå innebära väldigt bra chans att kvala in även till nästa VM-slutspel. För vi skall ju självklart klara av att vara bland Europas elva bästa lag även de kommande tre åren. Eller jag kanske skall skriva bland de tolv. För allt annat än att Europas representant i playoffspelet tar sig till VM-slutspelet vore en av tidernas största skrällar.

Innan jag sätter punkt, och hugger in på ris a la Malta så tänkte jag lista vilka lag som skulle ta sig till VM 2023 – om kvalet till 100 procent följer världsrankingen:

Värdnationer (2): Australien och Nya Zeeland
Europa (11): Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige, England, Norge, Spanien, Italien, Danmark, Island och Belgien.
Asien (5): Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Thailand. 
Afrika (4): Nigeria, Kamerun, Sydafrika och Ghana.
Nordamerika (4): USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica.
Sydamerika (3): Brasilien, Colombia och Argentina.

Och playoffspelet skulle ha följande ramar:
Playoff: Grupp 1: Seedat: Schweiz (19:e på världsrankingen)
Playoff: Grupp 2: Seedat: Chile (36)
Playoff: Grupp 3: Seedade: Taiwan (39) och Papua Nya Guinea (46)
Playoff: Sex oseedade lag att lottas in i de tre grupperna: Uzbekistan (41), Elfenbenskusten (61), Tunisien (74), Jamaica (50), Panama (59) och Paraguay (47).

Noterbart här är att Nordkorea alltså inte är med på den senaste världsrankingen, men normalt skulle ha en av Asiens fem direktplatser. Noterbart också att Papua Nya Guinea har alldeles för hög ranking. Det är ju egentligen orimligt att de ens har chansen att bli ett av de seedade lagen.

Musovic till Chelsea – ett bra miljöombyte

Det har gått en vecka sedan det senaste inlägget. En händelserik vecka. Det förra inlägget hette Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte. Nu behövde jag bara byta namn, i övrigt kunde jag återanvända rubriken.

För i dag har alltså Zecira Musovic presenterats som nyförvärv av engelska ”ligaledarna” Chelsea. Jag sätter ligaledarna inom citationstecken eftersom Chelsea ligger tvåa i tabellen, men har en match mindre spelad och leder om man räknar snittpoäng.

Jag tror alltså att det här är ett bra miljöombyte för Musovic. Jag tror nämligen att hon behöver ha lite eld i baken för att ta nästa steg i utvecklingen. Det senaste året har Jennifer Falk både gått förbi och dragit ifrån i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget. Det är förstås en kamp som förhoppningsvis även Hedvig Lindahl lär vilja vara med i framöver.

Jag vet att många av er som läser bloggen tycker att Lindahl borde flytta på sig och ge plats för de yngre. Jag delar inte den uppfattningen. Sverige har inte så många toppspelare att vi har råd att sätta en åldersgräns för landslagsspel. Jag tycker att Peter Gerhardsson resonerar klokt när han säger att han inte bryr sig om ålder, utom om förmåga. Det spelar ingen roll om spelarna är 15 år eller 40 – bara de är tillräckligt bra för landslagsspel.

Och jag tycker alltså inte att Musovic har varit tillräckligt bra för att spela i landslaget. Men jag tror att hon kan bli. Hon är bara 24 år, vilket är väldigt ungt för en målvakt.

Jag tyckte exempelvis inte att Hedvig Lindahl höll på internationell nivå förrän hon passerade 30-strecket. Men då blev hon å andra sidan plötsligt en världsmålvakt.

Zecira Musovic

Zecira Musovic kan definitivt ha en liknande utveckling – om hon får rätt utmaningar. Och klivet till Chelsea är helt klart en utmaning. I Rosengård har hon varit lite för självskriven i ett par år. Det är inte bra för motivationen. I Chelsea är hon långt ifrån självskriven – vilket bör bli en motivationsboost. 

Det blir i alla fall väldigt spännande att följa henne i WSL.

I hennes sista match för Rosengård var hon närmast arbetslös. Det var ju redan vid lottningen klart att Malmöklubben skulle avancera till åttondelsfinal i Champions League.

Georgiska Lanchkhuti var sannolikt det allra sämsta laget Rosengård mött på hela året. Och då har man ändå mött både Västerås BK 30 och Eskilsminne i Svenska cupen. Mot Lanchkhuti blev det totalt 17–0 efter 7–0 borta och 10–0 i Malmö i onsdags.

Rosengårds största hjälte i onsdags hette Daniela Sabatino. Den 35-åriga forwardsstjärnan nickade nämligen till i femte övertidsminuten i Prag och gjorde målet som tog Fiorentina vidare på Slavia Prags bekostnad. Målet som går att se tre minuter in i det här klippet gör att Rosengård blir seedat när åttondelsfinalerna lottas i februari:

Det innebär att Rosengård kommer att möta något av följande lag i nästa omgång:

  • Fortuna Hjörring
  • Biik Kazygurt
  • St Pölten
  • Sparta Prag
  • Atletico Madrid
  • Vålerenga/Bröndby
  • Fiorentina
  • LSK Kvinner

Där är Atletico Madrid nitlotten. Mot alla andra lag kommer Rosengård att vara klar favorit att avancera vidare till kvartsfinal.

Den här upplagan av Champions League var ju annars den där vi i många år fått höra att Göteborg skulle spela final.

Men Göteborg var aldrig nära mot Manchester City. Som jag skrev efter första matchen förlorade de svenska mästarinnorna dubbelmötet för länge sedan – när man snålade och skrev kontrakt som löpte ut den sista november.

Därmed tvingades man spela mot det engelska storlaget med ett B-lag. Och det går förstås inte. Göteborg hade slagit ur underläge även med starkast möjliga uppställning. Men då tror jag att de hade haft en riktigt bra chans till avancemang.

Nu var man chanslösa. Det var kattens lek med råttan hela matchen i onsdags, något som ju faktiskt känns lite pinsamt för svensk damfotboll. När vi äntligen har lag som kan konkurrera på internationell nivå gör klubbledningarna bort sig. Tråkigt.

Det gör alltså att Göteborgs annars så succéartade säsong avslutas vid skampålen.

Och vi kommer att påminnas om pinsamheten under hela första halvåret 2021. Finalen i den här upplagan av Champions League spelas ju nämligen just i Göteborg.

Johanna Rytting Kaneryd

Innan jag lämnar Göteborg och Rosengård noterar jag att Johanna Rytting Kaneryd valt att byta mellan topplagen. Det tror jag också är ett smart val, både av spelare och klubb. Hon är inte samma turbo på kanten som Natalia Kuikka och Emma Koivisto, men har ändå egenskaper som bör passa in bra i Göteborgs spelsätt. Om inte annat skulle hon kunna ersätta Rebecka Blomqvist i rollen bakom de båda forwardarna.

En annan anmärkningsvärd värvning den här veckan var att Piteås finska talang Vilma Koivisto går ner i elitettan, till Umeå IK. Känslan var att Koivisto höll på att växa fram till en riktigt bra damallsvensk spelare. Hon bör således vara ett kanonförvärv i elitettan.

Det har varit en massa andra truppförändringar i damallsvenskan den här veckan. Bland annat har AIK gjort två spännande värvningar i Japan och Island, samt skrivit långtidskontrakt med tre mycket intressanta framtidsnamn. Allt om damallsvenskan silly season hittar ni som vanligt på bloggens speciella silly seasonsida.

Kollar vi utomlands så var det Fifa-gala i går. Där fick vi veta att världens bästa spelare 2020 heter Lucy Bronze. Av det jag sett har hon inte varit lika bra i år som hon var i fjol. Bronze var således inte mitt val. Däremot kan jag tycka att det är kul att en ytterback får priset. För normalt står ytterbackar i princip lägst i rang vid sådana här prisutdelningar.

Vi fick också veta att Sarina Wiegman varit världens bästa tränare i år. Det var ännu konstigare. Wiegman fick antagligen priset för att hon skall bli Englands nästa förbundskapten. Eller så fick hon det för att hon förde Nederländerna till EM-guld 2017 och VM-final 2019.

Meriterna 2020 är nämligen mindre bra. Det nederländska landslaget har i och för sig kvalat in till EM-slutspelet. Men på åtta landskamper i år har man fyra segrar (två mot Kosovo och en vardera mot Ryssland och Estland), tre kryss och en förlust mot USA. Inte mycket att skryta med.

Vid Fifagalan valdes även Lyons Sarah Bouhaddi till världens bästa målvakt. Det konstiga här är att vid samma gala presenterades Fifpros officiella världslag. Där hette målvakten Tiane Endler. Jag hade röstat för Endler i båda sammanhangen, men Bouhaddi är en väldigt bra målvakt och det är inte oförtjänt att hon fick Fifa-priset.

Däremot är många av de som är med i världslaget högst oförtjänta av sina platser. Fifpro är spelarfacket för världens alla professionella spelare. Det är alltså världens bästa spelare som röstat fram elvan. Genom sina val visar spelarna tydligt att de inte har speciellt bra koll på vad som händer i deras egen sport. Bland annat har Megan Rapinoe i princip bett om ursäkt för att hon kommit med i världslaget.

Hon har nämligen inte spelat en enda hela match i år. Totalt kom hon upp i 367 minuter, fördelat på fem matcher i det nordamerikanska OS-kvalet och tre i She Believes cup.

Rapinoes tweet om att hon kom med för att det visas för lite damfotboll på tv är nog med verkligheten överensstämmande. 

Världslaget i sin helhet: Endler – Bronze, Wendie Renard, Millie BrightDelphine Cascarino, Barbara Bonansea, Vero Boquete, Rapinoe – Pernille Harder, Vivianne Miedema och Tobin Heath.

Utöver Rapinoe sätter man stora frågetecken kring vad Vero, Millie Bright och Barbara Bonansea gör i det där laget.

Förhoppningsvis går det att se mer damfotboll på tv under 2021. I Sverige kan man redan i morgon se spanska ligan på svensk tv, i form av det heta Madridderbyt mellan Real och Atletico. Kul att Viasat utökar sin damfotbollsbevakning.

Här är helgens svenska tv-guide:

Lördag
12.00: Real Madrid–Atletico Madrid i Liga Iberdrola på Viaplay och Viasat Sport Extra.

Söndag
13.30: Arsenal–Everton i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.
14.00: SC Sand–Bayern München i Frauen-Bundesliga på Viaplay.
15.30: Brighton & Hove Albion–Reading i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.  

I övrigt finns de en ny internationell damfotboll-community kallad wnited.com. På deras sida kan man hitta icke geoblockade tv-sändningar från internationell damfotboll. Genom dem såg jag för övrigt Lyon–Juventus i tisdags. Det var en tillställning som Lyon ägde från första till sista sekund.

Jag brukar säga att Linda Sembrant aldrig gör några misstag. Men i tisdags var ett undantag. För där stod vår svenska landslagsmittback för en riktigt grov miss som öppnade för Lyons ledningsmål.

Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte

Silly season rullar vidare i oförminskad hastighet. De senaste dagarna har det hänt mycket kring Piteå. Den största nyheten är väl trots allt att Julia Karlernäs väljer att fortsätta karriären i södra Spanien.

Julia Karlernäs

Hennes nya klubb är spanska mittenlaget Sevilla FC, vilket gör att vi nu har fyra svenska spelare i Liga Iberdrola – fem om man räknar svenska medborgaren Rita Chikwelu.

Det känns som att den spanska ligan är på frammarsch. Spanien har ju haft väldigt bra flicklandslag i mer än tio år, något som ju till slut även måste märkas på ligans kvalitet. 

Utan att ha någon riktig koll på Sevilla tror jag att det här är ett bra miljöombyte för Karlernäs. Som jag ser det fattas det både lite kvalitet i passningsspelet och lite hastighet på beslutsfattandet för att 27-åringen från Torsby skall bli en stabil landslagsspelare.

I spansk fotboll är just passningsskicklighet och snabbt beslutsfattande två viktiga ingredienser. Kan Karlernäs ta ett par steg på de fronterna är hon garanterat hyperintressant för Peter Gerhardsson i framtiden. Fysiken har hon, och ett högklassigt luftspel har hon också.

Apropå högklassigt så har den engelska tidningen The Guardian i dag presenterat vinnaren av deras lista över världens bästa spelare under 2020. Vinnare blev Chelseas danska stjärna Pernille Harder närmast före Arsenals måldrottning Vivianne Miedema.

Hela listan över världens 100 bästa spelare finns här. På den har åtta svenska spelare slagit sig in enligt följande:

25) Magdalena Eriksson
35) Kosovare Asllani
64) Caroline Seger
69) Sofia Jakobsson
78) Nilla Fischer
81) Hanna Glas
85) Anna Anvegård
99) Pauline Hammarlund

Några svenska spelare kan man se i aktion i helgen på svensk tv. Under lördagen spelar Montpellier, där Marija Banusic blev segerskytt i förra omgången. Hon byttes in med en halvtimma kvar och gjorde snyggt 2–1-målet i 3–1-segern mot Issy. Målet går att se fyra minuter in i det här klippet: 

Banusic har spelat i sex av Montpelliers tio matcher – två gånger har svenskan fått starta. Annars har Banusic haft det jobbigt sedan hon lämnade Linköping. Under hela 2019 och våren 2020 spelade hon inte en enda ligamatch från start för Montpellier. Totalt blev det sex inhopp på sammanlagt 51 minuter.

Men i höst har det alltså ljusnat. Det har blivit tre mål på 243 spelminuter, och äntligen alltså två matcher i startelvan. Lördagens möte med Bordeaux är en nyckelmatch i kampen om Frankrikes tredje plats i Champions League. Inför avspark ligger Bordeaux en poäng före fyran Montpellier.

På söndag spelar Lotta Ökvist:s Manchester United. Ökvist har bara spelat 111 minuter i ligan för serieledarna i höst. Och vänsterbacken rapporteras ju vara på väg hemåt, så man skall kanske inte förvänta sig att hon får någon speltid mot Reading.

Däremot är det större hopp om svensk speltid när Bayern München åker till Frankfurt på söndag. Här är helgens tv-guide:

Lördag
15.15: Franska D1 Feminine, Bordeaux–Montpellier på Viaplay.

Söndag
13.30: WSL, Reading–Manchester United på Viasat Fotboll och Viaplay.
14.00: Frauen-Bundesliga, Eintracht Frankfurt–Bayern München på Viaplay.
15.30: WSL, Manchester City–Arsenal på Viasat Fotboll och Viaplay.

 

Rätt vinnare i skånsk duell gynnar Skåne – och Sverige

Både Mia Persson och Stephanie Öhrström kommer från orter några mil öster om Malmö. Persson är uppvuxen i Sjöbo och Öhrström i Trelleborg.

Nu spelar duon för Slavia Prag respektive Fiorentina. Och duellen mellan de båda känns väldigt avgörande för Rosengårds öde i Champions League.

Om Öhrströms Fiorentina vinner dubbelmötet blir nämligen Rosengård seedat i åttondelsfinalerna, vilket betydligt ökar chanserna till kvartsfinalspel. Om Persson och Slavia går vidare blir Rosengård istället oseedat i nästa omgång. Och då är risken uppenbar att man får en väldigt tuff lottning.

Under torsdagen spelade Fiorentina och Slavia i Florens. Det slutade 2–2 sedan Persson skickat in Prags första mål bakom Öhrström.

Resultatet innebär att Fiorentina i princip behöver vinna nästa veckas returmatch i Tjeckien för att avancera.

Och som sagt, det är betydelsefullt för Rosengård. Men det är även betydelsefullt för svensk damfotboll. För våra lag håller på att rasa på klubbrankingen. Den rankingen bygger på resultat de senaste fem åren. 

För svensk del är trenden en väldigt tråkig läsning. Varje år byter vi bra resultat mot sämre. Exempelvis kommer resultaten i 2021 års turnering att ersätta de från 2016. Och då hade vi ett lag i kvarts- och ett i åttondelsfinal. Det känns ju knappast som att våra rankingpoäng kommer att förbättras det här året – om inte Rosengård blir seedat i nästa omgång.

Här är facit de senaste åren:

2015: Både Rosengård och Linköping gick till kvartsfinal.
2016: Rosengård gick till kvartsfinal, Kif Örebro åkte ut i åttondelsfinal.
2017: Rosengård gick till kvartsfinal, Eskilstuna åkte ut i åttondelsfinal.
2018: Linköping gick till kvartsfinal, Rosengård åkte ut i åttondelsfinal.
2019: Både Rosengård och Linköping åkte ut i åttondelsfinal.
2020: Både Göteborg och Piteå åkte ut i sextondelsfinal.
2021: ?

Jag läser ofta folk som tycker att det är roligt att Göteborg redan i första omgången lottades mot Bayern ifjol, och mot City i år. Roligt eftersom det är bra matcher och trevliga utmaningar.

Personligen tycker jag inte att det är roligt alls med sådan lottning. Jag tycker istället att det är roligt om damallsvenskan kan ha så många lag som möjligt i Champions League. Och ju sämre ranking vi får, desto färre lag.

Fortsätter våra representanter att åka ur turneringen på ett tidigt stadium får vi sannolikt inte njuta av att ha tre lag i turneringen speciellt många gånger. Därför finns det anledning för alla svenskar att hoppas att våra representanter går så långt det bara går att komma.

Därför håller jag tummarna för Trelleborgs Öhrström, och inte för Sjöbos Persson.

Apropå Skåne och Rosengård har klubben i dag presenterat Emma Berglund som nyförvärv. Återigen har Malmöklubben gjort ett bättre arbete kring kontraktsskrivandet än Göteborg.

Mästarklubben sade ju nämligen tidigt upp Berglunds kontrakt, för att sedan ångra sig. Men då var det för sent.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det inte blev något nordiskt Champions Leaguemöte mellan Vålerenga och Brøndby i kväll. Norska myndigheter satte det danska laget i coronakarantän efter att en spelare från det danska laget testats positivt efter måndagens träning. Det är oklart när lagen kan mötas, och om man i så fall börjar med matchen i Köpenhamn.

För Vålerenga väntar närmast nu i stället cupfinal mot LSK på söndag.

Här är Rosengård överlägset bättre än Göteborg

Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.

Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.

Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.

1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.

Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.

Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.

Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.

Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll. 

På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.

Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.

Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.

Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?

Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.

Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.

Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.

Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.

De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.

För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.

Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.

Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.

Äntligen är det dags för Champions League

Tillagt i efterhand. Här kan man se Rosengårds match:

I morgon drar Champions League äntligen igång för svensk del. Rosengård spelar redan klockan 11.00 borta mot georgiska Lanchkhuti. Det är ett motstånd som Malmöklubben enkelt skall avfärda.

Vad jag fått fram har Lanchkhuti i princip bara inhemska spelare i laget. Och Georgiens landslag noterade noll poäng och målskillnaden 3–45 i en EM-kvalgrupp som bland annat innehöll Bosnien, Israel och Malta.

Det värsta motståndet kanske är underlaget på arenan i Tiblisi, en gräsmatta som ser lite lätt ojämn ut.

För Göteborg väntar som bekant betydligt tuffare motstånd. 16.00 kommer Manchester City till Valhalla.

Som bekant har Göteborg tappat flera tunga spelare sedan damallsvenskans avslutning. Det var sagt att man trots allt skulle kunna använda Julia Zigiotti Olme i morgondagens match. Men när Göteborg tidigare i dag presenterade sin matchtrupp fanns inte landslagsmittfältaren med.

Det saknades också backar i truppen. Bara tre fanns med, och en av dem var F19-spelaren Elma Junttila Nelhage. Hon kommer knappast starta mot Manchester City. Utan Emma Koivisto och Emma Kullberg lär få sällskap antingen av Filippa Curmark eller Julia Roddar. Det är knappast optimalt.

Göteborgs avbräck är något som motståndarna noterat. På en presskonferens inför matchen fick Citys manager Gareth Taylor frågor om hur han tror att Göteborg påverkas av att ha tappat spelare som Natalia Kuikka, Emily Sonnett, Emma Berglund, Zigiotti och Rebecka Blomqvist. Svaret: 

”Vi kan helt klart ha fördelar av det. Det skulle inte vara idealiskt för oss att inte spela på en månad, och dessutom förlora ett antal spelare. … Men, jag tror ändå att det kommer att bli en riktigt tuff match. Det är på deras plan, och på ett underlag som de är vana vid. Så saker kommer inte att bli lätta för oss. Men jag är förväntansfull och ser fram emot att få se vad vi kan göra.”

Jag tror också att Göteborg kanske kan stå emot bra på hemmaplan. Men jag skulle bli väldigt (positivt) överraskad om det här brandskattade Göteborgslaget klarade av att slå ut Manchester City över två matcher. Det vore en bragd.

Det är ju faktiskt anmärkningsvärt att Göteborg ställt till det till för sig på det här sättet inför den här turneringen. Just upplagan 2020/2021 är ju som bekant den Champions League-turnering där Göteborg har som mål att gå till final.

Jag har inte haft tid att sätta ihop någon större guide till sextondelsfinalerna. Men kortfattat så tror jag på avancemang för de seedade lagen i 13 av 16 möten. Jag vacklade lite inför mötet Fiorentina–Slavia Prag. Möjligtvis kan Stephanie Öhrström:s gäng skrälla. Det vore för övrigt väldigt bra för svensk del, för då blir Rosengård seedat i åttondelen.

I tre av sextondelsfinalerna håller jag se oseedade lagen (hemmalagen) som knappa favoriter. De matcher jag tänker på är Vålerenga–Brøndby, Sparta Prag–Glasgow City och St Pölten–FC Zürich. Men de oseedade är verkligen inte stora favoriter i de här tre mötena, utan jag utesluter inte att vi kan få rakt igenom avancemang för seedade lag.

Här på hemmaplan rullade silly season vidare. Emma Östlund presenterades av Eskilstuna – vilket överraskade mig en aning. Men en riktigt spännande värvning för ett Eskilstuna som ju kommer från en riktig fiaskosäsong.

Vi fick även veta att Thomas Mårtensson bildar kommando med tidigare Umeåtränaren Robert Bergström kommande år. Det känns som en välkomponerad duo med Mårtenssons defensiva kunnande och Bergströms offensiva spelidé. Vittsjö är ju en klubb som överpresterat sett till ekonomiska förutsättningar de senaste två åren. Jag tycker det känns som att man håller på att bygga något väldigt intressant även inför kommande år.

Något som däremot är rent gräsligt är innehållet i den här nyheten från Kina. Där får spelarna tydligen inte färga håret. Så går det till i en diktatur där man kämpar mot individualism…

Östlund, Guillou, Kapocs – och svenska cupen

Damallsvenskans silly season rullar vidare. I dag fick vi veta att Kif Örebro drabbas av ett blytungt avbräck när backklippan Emma Östlund väljer att tacka nej till närkingarnas extrasaltade kontraktsförslag.

Jobbigt för Örebro som ju även tappade sin försvarsklippa i fjol, när Emma Kullberg gick till Göteborg. Kif har tidigare gjort ett par spännande värvningar. Nu måste man ut och jaga mittback.

De närmaste dagarna lär vi väl få veta vart Östlund tar vägen. Jag såg något om att Eskilstuna kunde vara en ny klubbadress. Fast varför skulle backtalangen gå till ett lag som placerade sig sämre?

Hon borde byta upp sig. Och det finns ju vakanta backplatser i de båda storlagen Göteborg eller Rosengård…

Apropå Göteborg är det nu klart att gp.se sänder lagets Champions Leaguematch mot Manchester City på onsdag. Matchen har den för oss intresserade riktigt tråkiga avsparkstiden 16.00.

Tillbaka till silly season. Piteå presenterade i dag Moröns amerikanska skyttedrottning Katrina Guillou som nyförvärv. Jag har sett undergångsrubriker kring norrbottningarna efter att man tappat flera namnkunniga spelare.

Personligen tänker jag inte räkna bort Piteå ännu. Stellan Carlsson står absolut inför en utmaning att bygga nytt. Men de senaste två åren har man saknat riktigt offensiv spets. Sådan kan man nu ha skaffat sig. För nyförvärven Guillou och Anam Imo känns som två kanonforwards att kontra på.

Linköping har i dag gjort klart med Cornelia Kapocs. Förstås en väldigt spännande värvning. Jag trodde möjligen att Göteborg kunde varit intresserat. Mästarinnorna säger ju numera att de gärna vill satsa på västsvensk talang. Och en sådan är ju Kapocs.

För tre år sedan noterade jag hur talangerna här från Västkusten spreds över landet. Då hamnade Kapocs och Paulina Nyström i Ljusdal, Josefine Rybrink i Kristianstad och Ida Strömblad i Kalmar. Sedan dess har Göteborg definitivt förbättrat sitt arbete med att suga upp lokal talang.

Men Kapocs skall alltså spela i Linköping nästa år. Hennes kreativitet kan bli guld värd för LFC. Det innebär ju nämligen avlastning för Frida Maanum (om hon blir kvar) på den fronten.

För övrigt läste jag nyligen i Corren att LFC precis som i somras även nu är med i jakten på Madelen Janogy. Vi får se var VM-hjältinnan hamnar.

I kväll fick vi se hur lottningen av svenska cupens gruppspel föll ut. Återigen valde man att följa den fullständigt sanslösa geografiska uppdelningen. En uppdelning som sportsligt gynnar norr- och Stockholmslagen något enormt. Det är ju nämligen otroligt mycket lättare att gå till semifinal om man spelar i någon av de båda norrgrupperna jämfört med de båda i syd.

Så här föll lottningen ut:

Grupp 1
Göteborg FC – 1
IFK Norrköping/Linköpings FC – 27/4
Växjö DFF – 6
Lidköpings FK – 23

Grupp 2
FC Rosengård – 2
Kristanstads DFF – 3
Vittsjö GIF – 5
Alingsås FC United – 19

Grupp 3
KIF Örebro DFF – 7
Eskilstuna United DFF – 10
Hammarby  – 14
Sundsvalls DFF – 27

Grupp 4
Djurgårdens IF FF – 9
Umeå IK FF – 11
IK Uppsala Fotboll – 12
Morön BK – 15

Siffran bakom lagnamnen visar årets placering i seriepyramiden. Jag har rankat båda de lag som tog sig upp i elitettan på plats 27.

Om LFC vinner mot Norrköping består de två södergrupperna alltså av tre lag vardera som slutade topp sex i årets damallsvenska. I norrgrupperna är det bara Kif Örebro som inte var akut inblandat i nedflyttningsstriden under slutomgången.

Visst är det väl dags att göra om lottningsupplägget?

Herrfotbollens system med seedning av de åtta högst placerade lagen i seriespelet känns ju överlägset mycket mer rättvis ur ett sportsligt hänseende.

Slutligen noteras att världens näst mest ”attraktiva” lag flyttar igen. Utah Royals från Salt Lake Cityregionen har haft ett publiksnitt på cirka 11 000 åskådare, vilket gör Royals till det lag med näst bäst publiksnitt i hela världen bakom Portland Thorns.

Men ägaren har nu efter att ha hamnat i blåsväder valt att släppa laget till nya ägare i en Kansas City. Den här typen av händelser är tveklöst den riktigt tråkiga baksidan med hur elitidrotten är uppbyggd i USA.

 

 

Schough till Rosengård – guld för Vålerenga

Olivia Schough

Damallsvenskans silly season rullade vidare under söndagen. Trots att herrallsvenskans avslutningsdag är en av årets allra sämsta att släppa fotbollsnyheter kom det just nyheter från en mängd olika damallsvenska klubbar. 

Vittsjö värvade Briana Campos från Umeå, AIK hämtade Nora Rönnfors i Jitex och så blev det klart att FC Rosengård blir Olivia Schough:s nästa klubbadress.

Nora Rönnfors

Vad jag förstått ville Schough till Rosengård redan för två år sedan. Men då var inte Malmöklubben intresserad. Nu har hon utvecklats i rätt riktning, och då öppnade vice-mästarna dörren.

Det blir väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Rosengård. Konkurrensen är hård om kantplatserna där, så Schough måste nog leverera vecka efter vecka.

Under söndagen tog Vålerenga Fotball Damer, även kallat VIF damelag, sitt första ligaguld. Grattis.

Vålerenga gjorde sin första säsong i toppserien 2012 och hade tidigare som bäst slutat tvåa. Det gjorde man i fjol.

I år kom alltså första guldet. Det satt dock hårt åt. Tvåan Rosenborg tog lika många poäng, men hade sämre målskillnad. Noterbart att nybildade Rosenborg inte förlorade en enda match – men ändå kom tvåa.

Hos Vålerenga finns inga svenska spelare. Men det finns gott om svenskbekantingar i laget. Tränare är Jack Majgaard Jensen, som ju ledde Rosengård till guld hösten 2015. Och bland spelarna finns fjolårets Vittsjöback CJ Bott, som för övrigt gjorde 4–0-målet i dagens 4–0-seger mot Arna-Bjørnar.

CJ Bott

Andra norska mästarinnor med damallsvensk rutin är Maruschka Waldus, som gjorde en halv säsong i Mallbacken samt Ingibjörg Sigurdardottir, med två säsonger i Djurgården på meritlistan.

I övrigt i dag noterades väntade segrare i ligorna såväl i England, Tyskland som Frankrike. I Frauen-Bundesliga vann dock Bayern München ”bara” med 1–0 mot Leverkusen. Klara Bühl gjorde segermålet, och både Amanda Ilestedt och Hanna Glas spelade hela matchen.

Jag kollade från och till på Chelsea–West Ham 3–2. Där gjorde Magdalena Eriksson mål för West Ham. Hon såg ett inlägg sent och nickade in bollen i eget mål. Som tur var för den färska diamantbollenvinnaren så gjorde Sam Kerr tre mål framåt. Vid två av dem fick australiskan tomt mål efter fina framspelningar från comebackande Fran Kirby.

Magda Eriksson och Jonna Andersson spelade för övrigt hela matchen. Och Kerr är uppe på sex mål, vilket gör henne till trea i skytteligan bakom Arsenals nederländska duo Vivianne Miedema (tio) och Jill Roord (sju).

I Liverpool vann Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare Manchester City med 3–0 mot ett brandskattat Everton.

Jag har sett Everton ett par gånger tidigare den här säsongen, och imponerats av deras målvakt Alexandra MacIver. Hon är 22 år och känns som en framtida engelsk landslagsmålvakt. I City står huvudkonkurrenten om målvaktsplatsen i landslaget, den ett år yngre Ellie Roebuck. Vad jag sett tycker jag bättre om MacIver. Men just nu går nog Roebuck före.

I dag höll Roebuck nollan, medan MacIver släppte in tre nickmål. För City innebar segern att man bröt en svit på tre raka bortamatcher i ligan utan vinst.

Jag kollade förstås City lite extra med tanke på att de skall möta Göteborg de kommande två veckorna. Manchesterlaget spelar 4–1–4–1. Kollar man deras trupp sticker ytterbackarna ut. Där finns nämligen alla de tre ytterbackar som ingick i Englands VM-trupp i fjol; Lucy Bronze, Demi Stokes och Alex Greenwood.

Trots att man alltså har en väldigt bra besättning på ytterbacksplats noterade jag att man inte skjuter upp sina ytterbackar så högt som man kunde förvänta. Framför allt tycker jag att Bronze verkar lite låst. I Lyon hade hon i princip obegränsad möjlighet att kliva framåt.

Jag kan även tycka att City, trots stor överlägsenhet, hade svårt att komma till målchanser. Där har Göteborg ett litet hopp. Ett annat hopp för Göteborg skulle kunna vara att City har släppt in rätt många mål i höst. Men efter sju raka matcher utan hållen nolla har man nu hållit tätt i tre av de fem senaste. Och det kändes rätt stabilt i dag.

Något Göteborg bör se upp med är Caroline Weir:s vänsterfot. I dag kom alla tre assisten från den – ett på hörna och två på inlägg från vänsterkanten.

City spelade så här: Roebuck – Bronze, Steph Houghton, Gemma Bonner (Greenwood, 65), Stokes – Keira Walsh – Rose Lavelle (Chloe Kelly, 46), Jill Scott, Caroline Weir (Sam Mewis, 65), Janine Beckie (Lauren Hemp, 71) – Ellen White (Georgia Stanway, 76).

Efter att ha sett både Göteborg och Manchester City de senaste dagarna står jag fast vid att det vore en extremskräll om de svenska mästarinnorna klarar sig vidare. Det normala är tyvärr att dubbelmötet redan i praktiken är avgjort efter onsdagens match i Göteborg.

 

Spännande fredag och kul söndag

Damallsvenskans silly season exploderade under fredagen. Det var inte lätt att hänga med i alla uppdateringar på silly season-sidan.

Vissa saker var väntade. Vi fick bland annat bekräftat det man anat redan tidigare, att Olivia Schough skulle lämna Djurgården. Mindre väntat var att Malin Levenstad skulle lämna Rosengård för att bli assisterande tränare i Linköping.

Kul att det händer saker. Ännu så länge är det dock mest kontraktsförlängningar. Vi väntar ännu på de riktigt tunga värvningarna. De fyra tyngsta hittills har varit Therese Simonsson till Linköping, Hayley Dowd till Djurgården, Eva Nyström till Hammarby och Anam Imo till Piteå.

Vi väntar även på nya klubbar för spelare som Schough, Emma Berglund, Nina Jakobsson, Julia Karlernäs, Ria Öling, Jennie Nordin, Cornelia Kapocs, Cassandra Korhonen, Sophie Sundqvist och kanske också för Madelen Janogy.

Jag gissar att de flesta klubbarna vill ha huvuddelen av sina trupper spikade till efter helgerna. Så det lär hända mycket de kommande veckorna också.

Ännu så länge har ju varken Göteborg eller Rosengård värvat något. Däremot har båda klubbarna tappat flera bra spelare. Men kanske att de håller på sina värvningar till efter att de spelat sina sextondelsfinaler i Champions League.

I går kväll spelade Göteborg genrep inför sitt dubbelmöte med Manchester City. Det var ett reservbetonat Göteborg som mötte ett reservbetonat U23-landslag. Jag såg matchen, som de svenska mästarinnorna vann med 5–2.

Jag kan inte säga att jag blev imponerad av Göteborg. Tvärtom var man långt ifrån det spel man hade i allsvenskan. Framför allt var det tunt i backlinjen. Det verkar klart att ingen av Natalia Kuikka, Emma Berglund eller Emily Sonnett kommer att spela mot Manchester City.

De svenska mästarinnorna får verkligen lida för att man skrivit kontrakt som löper ut den 30 november. Mot U23-landslaget startade Göteborg med en trebackslinje med Emma Koivisto, Emma Kullberg och Julia Roddar och man avslutade med Hanna Andersson, Kullberg och Elma Junttila Nelhage.

Även i anfallslinjen såg det väldigt annorlunda ut mot tidigare under säsongen. Pauline Hammarlund spelade ihop med Evelyn Ijeh på topp, med Bri Folds närmast bakom. Hela Göteborgs lag såg ut så här:

Jennifer Falk – Koivisto (Junttila Nelhage, 60), Kullberg, Roddar (Molly Johansson, 79) – Hanna Wijk, Filippa Angeldahl (Johanna Svedberg, 46), Vilde Bøe Risa, Anna Csiki (Andersson, 60) – Folds – Hammarlund, Ijeh.

Visst skall trion Filippa Curmark, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius kunna vara spelklara till onsdag. Men känslan är tyvärr ändå att Göteborg kommer att spela med årets allra sämsta startelva mot City. Det innebär i sin tur att oddsen från engelskt avancemang ökar till upp mot 95–5. Framför allt kommer ju Göteborg att tvingas spela med en helt komponerad backlinje.

Tråkigt när våra svenska lag inte ger sig själva chansen i Champions League.

De glädjeämnen jag såg i matchen var två talanger födda 2003. I U23-landslaget gjorde AIK:s Rosa Kafaji ett väldigt spännande inhopp efter paus. Jag gillade skarpt hennes spelstil när jag såg henne i F17-landslaget förra våren. Och hon fortsätter att göra bra intryck. En riktigt spännande spelare.

Hos Göteborg tycker jag att Hanna Wijk var matchens lirare. Wijk fyller 17 om 1,5 veckor, och har fått speltid i hela 17 damallsvenska matcher det här året – varav tre från start. Min uppfattning har dock varit att hon mer fått spela för att hon är ung än för att hon varit redo. Jag har nämligen inte sett det som motiverat såpass mycket speltid i ett mästarlag.

Fast mot U23-landslaget såg jag sannolikt de kvaliteter som gjort att Göteborgs tränarduo satsar så hårt på henne. Wijk ägde nämligen sin kant, och snurrade flera gånger upp U23-landslagets ytterbackar. Den Lerumsfostrade talangen såg helt enkelt väldigt spännande ut.

Innan jag lämnar fredagens träningsmatch mellan Göteborg och U23-landslaget noterar jag att matchens målskyttar var:

20: 1–0 Anna Csiki, snyggt framklackad av Filippa Angeldahl.
27: 1–1 Freja Olofsson, nick på ett precist inlägg från Sarah Mellouk.
37: 2–1 Pauline Hammarlund, frispelad av Julia Roddar.
48: 3–1 Csiki, lobbade över Moa Öhman, som kom snett i en utrusning.
65: 3–2 Therese Simonsson. Skott i krysset efter ett mönsteranfall på högerkanten, där Johanna Alm och Michelle De Jongh växelspelade.
67: 4–2 Vilde Bøe Risa. Lyfte bollen över en motståndare och placerade iskallt in bollen.
84: 5–1 Evelyn Ijeh. Femte gången gillt. Ijeh var inblandad i hälften av Göteborgs tio 100-procentiga målchanser. Den sista förvaltade hon genom att kliva in från vänsterkanten och placera bollen vid bortre stolpen.

Det var alltså en spännande fredag. Däremot har lördagen inte varit så intressant. Den här helgen är det på söndagen det händer.

Bland annat väntar ett spännande avgörande i Norges toppserien. Det konstiga är att de båda bottenlagen sedan länge spelat klart. Klassiska Kolbotn har till och med hunnit spela två kvalmatcher mot Medkila, och räddat kontraktet. Däremot kunde inte lika klassiska Røa rädda sig kvar – Osloklubben åker ut.

Kvalet är alltså avklarat. Däremot är guldstriden i toppserien långt ifrån klar. Den avgörs under söndagen, och tre lag har kvar chansen att ta hem mästerskapet. Som jag tidigare berättat ingår inte de senaste årens mästarlag, LSK Kvinner, bland de tre.

Så har ser tabelltoppen ut inför den sista omgången:

1) Vålerenga     35–14  35
2) Rosenborg   32–15  35
3) Avaldsnes    31–17  34

Söndagens matcher har avspark 13.00. Här är de tre som påverkar guldstriden:
Vålerenga–Arna-Bjœrnar
Klepp–Rosenborg
Sandviken–Avaldsnes

Det rimliga är ju att Vålerenga, som i veckan värvade Camilla Huseby från Djurgården, vinner sin match och tar hem guldet. Men i slutomgångar kan det komma in nerver i spelet. Så osvuret är bäst.

Även i övriga Europa är det söndagen som är den stora matchdagen den här helgen. I England spelades en match i WSL på lördagen. Det var Manchester United som vann med 2–0 borta mot Aston Villa. Därmed håller United undan i toppen av tabellen. Men Chelsea har två matcher mindre spelade, och kan komma upp på samma poäng.

Under söndagen finns följande matcher att se på svensk tv:

13.30: Chelsea–West Ham i WSL. Sänds på Viasat sport extra och Viaplay.
14.45: Paris Saint-Germain–Paris FC i D1 Feminine. Sänds på Viaplay.
15.30: Everton–Manchester City i WSL. Sänds på Viaplay.

I England finns det alltså chans att både se ett svenskmöte (Jonna Andersson och Magdalena Eriksson mot Nor Mustafa) och genrepet för Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare.

I Tyskland spelas bara en ligamatch den här helgen, hängmatchen Bayern München–Bayer Leverkusen i morgon 14.00. Men egentligen är det cuphelg. Från cupen visas två av söndagens åttondelsfinaler på DFB-tv

13.00: Red Bull Leipzig–Eintracht Frankfurt
15.00: Köln–Hoffenheim

 

”Guds näsa” eller ”Guds ansikte”

Jag kan inte riktigt släppa Finlands osannolika segermål borta mot Skottland igen. Ju mer man läser om det, desto sjukare blir det.

Målskytten Amanda Rantanen kom in i den finska truppen som reserv då varken Kaisa Collin eller Juliette Kemppi kunde vara med.

22-åringen hade aldrig tidigare spelat i A-landslaget. Men i fjärde övertidsminuten i Skottland byttes hon in. Strax efter frispelades hon snyggt av Emmi Alanen, och så kom det där sjuka målet. Målet där hon först missade, men träffades av bollen i näsan – och fick se den flyga in i mål.

Direkt efter målet blåste domaren av matchen. Debutant Rantanen har alltså spelat en minut i landslaget och rört bollen tre gånger – två med vänsterfoten och en med näsan. Och på det har hon gjort ett mål. Det är som sagt en fullständigt osannolik debut.

Och Rantanen har numera ett osannolikt landslagsfacit…

Hennes mål gör för övrigt att Finland har en superchans att ta sig till EM-slutspelet. Man har kvar två matcher, dels en hemmamatch mot Portugal, dels en bortamatch mot Cypern. För att säkra en EM-plats behöver man ta tre poäng och få totalt fyra plusmål på de där båda matcherna. Det låter ju inte omöjligt. Tar man tre poäng mot Portugal behöver man för övrigt inte tänka på målskillnaden – för då vinner man gruppen.

Jag noterar att Rantanens mål skämtsamt kallats både ”Guds näsa” och ”Guds ansikte” på twitter. Kul.

I Danmark är det inte lika kul – även om Sanne Troelsgaard hittade ett något annorlunda sätt att täcka bollen i gårdagens 0–0-match mot Italien.  

Det danska laget var ju EM-klart redan innan gårdagens avslutningsmatch. Det var en match som på alla sätt kantades av corona.

Danskorna tvingades spela utan åtta spelare, några som var covidsmittade, och några som inte fick spela för att de varit nära de som var covidsmittade. Som jag berättade i går var Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim sjuka, medan Stine Larsen och Katrine Abel sattes i karantän. Under gårdagen testade även Rosengårds Katrine Veje och Brøndbys Josefine Hasbo positivt, vilket innebär att Signe Bruun och Mille Gejl placerades i karantän och således togs bort från matchtruppen.

Danmark kom alltså till spel utan åtta spelare, varav flera som hade varit högaktuella för startelvan. I dag har man dessutom meddelat att en av de som startade mot Italien, Sofie Junge Pedersen, har testats positivt.

Att coronasmittan härjar i det danska laget innebär ju problem för Rosengård inför deras Champions Leaguespel nästa onsdag. Veje kan ju naturligtvis inte vara med. Men det känns väl som att Malmöklubben får spela borta mot georgiska Lanchkhuti nästa vecka helt utan danska spelare. För man vill väl inte riskera att få in smittan i truppen?

Den där resan till Georgien är för övrigt inte problemfri, även om Rosengård slipper åka till orten Lanchkhuti, eller Lantjchuti som TT stavar det. Matchen spelas istället i huvudstaden Tiblisi. 

Apropå Champions League så laddar Göteborg för turneringen genom att möta U23-landslaget på fredag 19.00. Det är en match som går att se på gp.se. En av spelarna i U23-truppen är Örebros Freja Olofsson. Eller snarare den före detta Örebrospelaren Freja Olofsson. I dag har hon nämligen presenterats som nyförvärv av nya NWSL-klubben Racing Louisville FC. 

I herrarnas Champions League har i dag Stephanie Frappart blivit historisk som första kvinna att döma i turneringen. Hon dömde matchen Juventus–Dynamo Kiev. Och synpunkter på vad det kan betyda för andra ger den alltid lika lysande Kate Abdo i det här klippet:

Slutligen tillbaka till Finlands landslag. En av de spelare som satt på bänken i Skottland i går var målvakten Anna Tamminen. Hon presenterades i dag som nyförvärv av Hammarby. Ett spännande sådant. Jag såg Tamminen i ett svagt Hovås Billdal i elitettan 2017, och tyckte att hon var klart överkvalificerad för det laget. Det blir intressant att se hur hon står sig i damallsvenskan.

Anna Tamminen i grönt.

Jubel i Belgien, Island, Finland och Nordirland – och svenskt målkalas

Sverige gjorde sitt jobb i Trnava, och vann med solklara 6–0 mot Slovakien. Det som är mest imponerande med det resultatet är att vårt svenska landslag tidigare har haft svårt att göra så många mål på bortaplan mot svagare motstånd.

Men i det EM-kval som just är avslutat för svensk del har vårt landslag tagit stora steg vad gäller förmågan att vinna på beställning. 

Tidigare har vi i och för sig vunnit de här matcherna, men det har sällan blivit fler än fyra–fem mål, hur dåligt motstånd vi än haft. Framför allt har vi fått kämpa på bortaplan.

Även det här kvalet inleddes halvdant med en långt ifrån imponerande 4–1-seger borta mot ett odugligt Lettland. Den matchen spelades den 3 september i fjol. I år har landslaget däremot imponerat i mötena med de lågt rankade lagen. I höst har vi radat upp:

Ungern (h) 8–0
Island (b) 1–1
Lettland (h) 7–0
Island (h) 2–0
Slovakien (b) 6–0

Island borta är ju plumpen här. Men övriga resultat är väldigt starka och stabila. Framför allt gör landslaget återigen otroligt många mål på fasta situationer.

I dag var det en dålig tv-produktion där bilderna var borta när Jonna Andersson gjorde sitt första landslagsmål någonsin. Så jag vet inte om det kom i samband med en fast situation. Det gjorde däremot fyra av de andra fem målen. Två efter frisparkar och de två första efter hörnor.

Vårt landslag har blivit betydligt mer säkert i spelet. Det har både hittat bättre i press- och återerövringsspel och fått bättre passningsspel. Nästa steg måste vara att göra betydligt fler spelmål.

I dag överraskade Peter Gerhardsson lite genom att starta med Göteborgstrion Filippa Angeldahl, Rebecka Blomqvist och Stina Blackstenius. De två första gjorde utmärkta insatser och kom i målprotokollet två respektive en gång. Även för Blomqvist var det första landslagsmålet, medan Angeldahl nu står på tre mål på fem landskamper. Hon känns betydligt mer målfarlig i gulblått än i Göteborg.

För Blackstenius fortsätter den här säsongen där det inte riktigt vill stämma. Hon harchanserna, men inte självförtroendet i avsluten. Känslan är att hon är en favorit hos Gerhardsson, så hon får nog fler chanser. Men personligen skulle jag ranka ganska många svenska forwards som bättre i dagsläget.

Som bekant var inte någon sportslig spänning i den svenska matchen. Däremot har det spelats ett antal andra viktiga EM-kvalmatcher i dag.

I eftermiddags tog Tjeckien och Island viktiga segrar i kampen om EM-biljetter. Island vann ”bara” med 1–0 i Ungern, medan tjeckiskorna gjorde hela 7–0 på Moldavien. För Tjeckien innebär segern med stor sannolikhet att man får spela playoff om en EM-plats. Men de får vänta in de uppskjutna matcherna i gruppen innan de vet med säkerhet.

För Island var EM-platsen långt ifrån säker när slutsignalen ljöd i Budapest. Men under kvällen ljusnade läget mer och mer för isländskorna. 

Först spelade Italien 0–0 i Danmark. Det innebär att italienskorna behöver ösa in mål i den uppskjutna matchen mot Israel för att ta en direktplats, och slippa playoff

Senare under kvällen sköt Nicole Billa sitt Österrike lite närmare EM-slutspelet. Det blev 1–0-seger mot Serbien – ett resultat som innebär att Österrike slutar ett mål bakom Island i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna. Alltså ett resultat som framkallade jubel i Reykjavik.

Och senare på kvällen vann Belgien med förkrossande 4–0 mot Schweiz – vilket plötsligt innebar att Island är klart för EM-slutspelet. The Dottirs har gjort ett starkt kval, och poängen hemma mot Sverige visade sig bli otroligt viktig.

Den belgiska storsegern innebar också att Belgien vann sin grupp, och för första gången har kvalat in till ett stort mästerskap som gruppsegrare. Belgien kvalade ju även in till EM 2017. Men då gjorde man det som en av de bästa grupptvåorna.

För Schweiz riskerar storförlusten bli kostsam. Över julen kommer schweiziskorna att ligga på en direktplats, men det räcker att Italien vinner med två måls marginal mot Israel för att tvinga Schweiz till playoff. Utöver Italien är det även sannolikt att tvåan i grupp E kan slå sig in bland de tre lag som tar en direktplats.

Island är alltså EM-klart, och Österrike ligger nära en säkrad plats, medan Schweiz nog skall börja planera för playoff. Det troliga är ju nämligen att Italien vinner med minst två måls marginal mot Israel.

Det finns alltså även en ganska stor chans att tvåan i grupp E kan komma upp i tillräcklig poäng för att sno åt sig en direktplats. I den gruppen tog Finland sent i kväll en blytung 1–0-seger borta mot Skottland.

Finlands svenska förbundskapten Anna Signeul mönstrade en startelva med tio spelare som spelat i damallsvenskan. Fem av dem har spelat i Sverige i år – Natalia Kuikka, Emma Koivisto, Emmi Alanen, Ria Öling och Eveliina Summanen

Men det blev en debuterande inhoppare från den inhemska ligan som sköt Finland tre steg närmare England. Amanda Rantanen från PK-35 Vantaa byttes in i fjärde övertidsminuten. Minuten senare sköt hon matchens enda mål. Ett osannolikt mål där hon blev helt fri med målvakten. Skottet räddades, men returen träffade Rantanen i ansiktet – och bollen studsade in i mål.

 

Samtidigt som Rantanens boll gick in grusades alla skotska drömmar om att få spela EM-slutspel i sitt södra grannland.

Segerskytten Amanda Rantanen är en spelare jag har dålig koll på. Faktum är att det enda jag hade läst om henne tidigare är att hon kämpat sig tillbaka till fotbollen från att ha haft ätstörningar.

Det jublades alltså i Finland sent på tisdagskvällen.

En stund tidigare jublades det även i Nordirland. Landets landslag vann nämligen med 5–1 mot Färöarna, och har därmed säkrat en playoffplats. Så nära ett stort mästerskap har aldrig Nordirland varit tidigare.

Slutligen. Här har jag räknat ut hur läget är i jämförelsen mellan alla grupptvåor:

Grupptvåornas jämförelsetabell:  

Kursiverade lag är inte klara grupptvåor ännu

F: Island          8     25–5   19 poäng  +20
G: Österrike    8     22–3    19 poäng  +19
H: Schweiz     8     20–6    19 poäng  +14
—————————————————
A: Ryssland     8   16–6    18 poäng  +10 
B: Italien          7   18–5    16 poäng  +13
I: Ukraina        8    16–21   15 poäng  –5
C: Nordirland   8   17–17   14 poäng  +–0

E: Finland        6    18–2    16 poäng  +16
E: Portugal      6      8–1    16 poäng  +7


D: Spanien      6    32–1    16 poäng  +31
D: Tjeckien      8    24–9    16 poäng  +15
D: Polen          7    16–2    14 poäng  +14

Det som skulle varit sista omgången

I dag klockan 18.00 avslutas det svenska landslagsåret borta mot Slovakien. Det är en match av sällsynt lite intresse. En match där inget av lagen har mer än rankingpoäng att spela för.

Matchen har avspark 18.00 och sänds av SVT2. Från den uttagna truppen har kvartetten Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Loreta Kullashi och Lina Hurtig fallit ifrån. Och Göteborgsduon Julia Roddar och Filippa Angeldahl tillkommit.

Mer än så tänker jag inte ha som försnack till Sveriges match, för det är ju i princip en träningsmatch. Däremot spelas det flera andra landskamper av stor betydelse runt om i Europa i dag.

Tanken var ju att dagens matcher skulle fungera som avslutningsomgång för EM-kvalets gruppspel. Corona har dock ställt till det så att flera matcher trots allt återstår. Framför allt är vi långt ifrån avgörandet i grupp E – den där Finland, Skottland och Portugal gör upp om EM-platserna. 

Men en del saker kommer att klarna under dagen och kvällen. Här är tisdagens riktigt intressanta matcher:

Grupp B: 17.15: Danmark–Italien. Italien spelar för EM-avancemang. Seger innebär att man tar en direktplats. Och corona har hjälpt italienskorna. Det danska laget har nämligen drabbats av corona.

Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim är sjuka, och Stine Larsen och Katrine Abel är satta i karantän.

Grupp C: 20.00: Nordirland–Färöarna. Vinner Nordirland får de spela playoff.

Grupp D: Här har toppmötet Spanien–Polen skjutits upp till följd av att det polska laget har drabbats av corona.

Grupp E: 20.30: Skottland–Finland. En måstematch för skotskorna. Tappar de poäng minskar chansen till EM-spel rejält.

Grupp F: 15.30: Ungern–Island. Island spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Vid seger har man god chans att ta en direktplats till EM.

Grupp G: 18.30: Österrike–Serbien. Österrike spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Precis som Island har man vid seger god chans att ta en direktplats.

Grupp H: 20.00: Belgien–Schweiz. En ren gruppfinal, där vinnaren är klar för EM. Schweiz vinner gruppen på kryss. Det lag som förlorar tvingas sannolikt till playoff. Skulle det bli kryss bör Belgien däremot kunna kvala in som en av de tre bästa trupptvåorna. Kryss är alltså ett resultat som borde passa båda. Man har en stor fördel av att man på förhand kommer att veta hur många poäng och vilken målskillnad som tvåorna i grupperna B, F och G slutar på.

Grupp I: 18.00: Irland–Tyskland och Ukraina–Montenegro. Irland och Ukraina gör upp om andraplatsen. Irländskorna ligger före, men måste ta minst lika många poäng som ukrainskorna i dag för att hålla undan.

Utökad damallsvenska – och Frankrike till EM

Det har varit en spännande damfotbollsfredag. På svensk mark är förstås den stora grejen att Svenska fotbollförbundets representantskap beslutade att utöka damallsvenskan till 14 lag. Som ni vet tycker jag att det är ett väldigt bra beslut.

De flesta har också delat min uppfattning. De som varit kritiska har oroat sig kring tillgången på spelare, ekonomi, kvalitet och diverse andra saker.

Jag tror faktiskt inte att några större problem. Jag tror varken att AIK eller Hammarby hade blivit slagpåse i årets damallsvenska. Som jag ser det hade vi alltså haft 14 slagkraftiga lag redan i år.

Sedan är det självklart att vi vissa år kommer att ha lag som inte håller måttet. Men det har ju varit samma sak i tolvlagsupplägget – så det är inget nytt.

Ekonomiskt innebär ju utökningen på kort sikt att de damallsvenska lagen för mindre andel av den gemensamma kakan. Men på längre sikt är jag övertygad om att det istället är en ekonomisk plusfaktor att fler kommer att få ta del av vår högsta serie.

Och spelartillgången tror jag inte heller blir något stort problem. Som det är nu lägger många spelare av för tidigt. Utan att ha något statistiskt belägg vågar jag slå fast att de som har möjlighet att spela i damallsvenskan håller på längre – och ju fler som får spela i damallsvenskan, desto fler som kommer att förlänga sina karriärer.

Det har även spelats ett antal viktiga landskamper i dag. Frankrike har säkrat sina EM-biljetter via 3–0-seger mot Österrike.

Det franska landslaget har skakats av inre stridigheter sedan förra landslagsfönstret där man bland annat kryssade mot just österrikiskorna. Då hade förbundskapten Corinne Diacre bland annat valt att ställa Amandine Henry utanför truppen, något som skapat motsättningar mellan Diacre och flera Lyonstjärnor. Inte minst bjöd Henry på en rejäl sågning.

I dag var Henry tillbaka i startelvan, och bar dessutom kaptensbindeln. Det svänger snabbt i fransk damfotboll.

En annan viktig EM-kvalseger togs av Portugal hemma mot Skottland. Portugisiskorna vann med 1–0 och tog ett litet kliv mot England, samtidigt som de satte väldig press på skotskorna. De senare måste sannolikt gå rent de sista tre omgångarna för att ha en chans att få spela EM-slutspel 2022.

Här är en genomgång grupp för grupp:

Grupp A: Här är Nederländerna klart för slutspel. De regerande Europamästarinnorna föll för övrigt med 2–0 i en träningsmatch mot de regerande världsmästarinnorna USA under fredagskvällen.

Det är även klart att Ryssland tar andraplatsen. Ryskorna har kvar ett bortamöte med Turkiet. Inför den matchen har man 15 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Här har det ännu inte spelats någon match med betydelse för EM-platserna i det här fönstret. Danmark är EM-klart, men har inte säkrat gruppsegern. Däremot är det klart att danskorna kommer att bli en av de bästa tvåorna om de skulle bli just tvåa.

På tisdag kan Italien skaffa sig ett drömläge på gruppsegern, om de vinner med tre mål i Danmark. Italienskorna har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna.

Grupp C: Norge har redan säkrat både gruppseger och EM-plats.

Nordirland stärkte i dag sina aktier i kampen om andraplatsen genom att hemmabesegra Belarus med 3–2. Om Nordirland även vinner avslutningsmatchen mot Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Om nordirländskorna skulle bomma segern mot Färöarna kan Wales sno den andraplats som kommer att innebära playoff. Grupptvåan här kommer nämligen att stanna på 11–14 poäng.

Grupp D: Spanien krossade i dag Moldavien med hela 10–0 och tog över gruppledningen. Spanjorskorna behöver två poäng på de två återstående matcherna (mot Azerbajdzjan och Polen) för att säkra gruppsegern.

Även om Polen ligger tvåa en poäng före trean Tjeckien är det tjeckisk fördel i kampen om andraplatsen. Polen har nämligen kvar en bortamatch mot Spanien, medan tjeckiskorna har kvar ena mötet med Moldavien. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste de alltså vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Portugals 1–0-seger mot Skottland innebär att Portugal och Finland ligger jämsides på 13 poäng vardera i toppen av tabellen. Skottland är fyra poäng bakom.

Tre omgångar återstår att spela i den här gruppen. De omgångarna innehåller tre toppmöten; Finland–Portugal, Skottland–Portugal och Skottland–Finland.

Med tanke på att skotskorna möter sina huvudmotståndare på hemmaplan har man alltså kvar chansen att få spela EM-slutspel. Här är det svårt att sia om poäng för grupptvåan. Det kan bli allt från 16–20.

Grupp F: Sverige möter ju Slovakien på tisdag. Men som bekant är vårt landslag redan EM-klart.

Island säkrade andraplatsen i går genom att vinna mot Slovakien. Island står på 16 poäng inför den avslutande bortamatchen mot Ungern. Mycket talar alltså för att isländskorna når upp till 19 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp G: Här tog alltså Frankrike i dag hem gruppsegern. Österrike kommer att bli tvåa. De står på 16 poäng inför tisdagens avslutande hemmamatch mot Serbien. Seger där ger bra chans till en direktplats.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal på tisdag. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här är Tyskland redan EM-klart. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen.

Ukraina har nämligen kvar en hemmamatch mot Montenegro, medan irländskorna skall ta emot Tyskland. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis ser det fortsatt ut som att de tre bästa grupptvåorna kommer att komma från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

 

 

 

Grattis Magdalena Eriksson – Diamantbollen 2020

Alldeles nyss avslutades den alternativa fotbollsgala som kallades för Fotbollsåret 2020 på TV4. Diamantbollen gick som väntat till Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag såg som bekant henne som den självklara vinnaren, och det gjorde tydligen även juryn. Stort grattis till Magda.

Här är alla kvällens damfotbollsvinnare:

Diamantbollen: Magdalena Eriksson
Årets målvakt: Jennifer Falk
Årets back: Magdalena Eriksson
Årets mittfältare: Caroline Seger
Årets forward: Fridolina Rolfö
Årets domare: Tess Olofsson
Årets futsalspelare: Hilma Lundqvist 

Dessutom gick Piastipendiet till Jitextränaren Kajsa Tornfalk och så fick Happy Lovesan, hon som tidigare hette Tina Nordlund, Fotbollskanalens hederspris.

Just Fotbollskanalens hederspris är kanske det pris som är allra mest ärofyllt på fotbollsgalan. Lovesan blev den femte kvinna att få hederspriset. Marta fick det allra första priset 2007. Efter henne har även Therese Sjögran (2015), Pia Sundhage (2017) och Lotta Schelin (2018) fått hederspriset.

 

Nitlott för Göteborg – igen

Kopparbergs Göteborg FC drog en nitlott för andra året i rad. I fjol lottades man mot Bayern München, och den här gången blir det Manchester City WFC som väntar i sextondelsfinalen.

Jag ger Göteborg 15–20 procents chans i det dubbelmötet. Chansen hade varit större om man hade haft tillgång till hela sitt guldlag. Men nu kommer ju Göteborg att tvingas möta City utan Emma Berglund, Natalia Kuikka, Julia Zigiotti-Olme och Rebecka Blomqvist. Det är inga bra förutsättningar.

Med full trupp hade jag nog höjt Göteborgs chanser till 30–40 procent. City har ju nämligen startat årets seriespel i WSL ganska trögt. Man ligger på femte plats med tre segrar, tre kryss och en förlust på sju omgångar. Höstens höjdpunkt för City var förstås när man nyligen vann FA-cupfinalen mot Everton efter förlängning.

Det skall sägas att Göteborg gjorde det bra mot Bayern München i fjol, och bara åkte ut på fler mål på bortaplan.

Manchester City var i semifinal i Champions League våren 2018. Men de två senaste åren har man åkt ut på ett tidigt skede – båda gångerna mot spanska Atletico Madrid. 2019 försvann man redan i sextondelsfinal och i fjol föll man med totalt 3–2 i åttondelsfinalen. Göteborg får nog slå en signal till Madrid och kolla hur Atletico har tämjt City…

City har förstås landslagsspelare på varenda position. Manchesterklubbens allra största stjärnor är högerbacken Lucy Bronze och amerikanska mittfältaren Rose Lavelle. Några andra spelare i den stjärnspäckade truppen är Steph Houghton, Jill Scott, Sam Mewis och Ellen White.

Tyvärr alltså en riktigt dålig lottning för Göteborg. Det innebär ju tyvärr också en dålig lott för svensk damfotboll som helhet. Alla svenska lag gynnas ju av att våra lag går så långt som möjligt, vilket leder till att rankingpoängen höjds för alla svenska lag.

För FC Rosengård blev det däremot en väldigt bra lottning. Man lottades mot det sämsta – i varje fall lägst rankade – laget i turneringen, georgiska Lanchkhuti. Utöver att det är en jobbig resa till Georgien var det alltså en riktig drömlott.

Jag ger Rosengård sisådär 99,9 procents chans att avancera. Det skall liksom inte gå att åka ut mot ett sådant motstånd över två matcher.

Hela lottningen syns på de här bilderna:

Där noteras att Juventus, precis som Göteborg, hade oflyt i lottningen för andra året i rad. De italienska mästarinnorna, med Linda Sembrant och Lina Hurtig i laget, gör sin tredje turnering, och man har ännu inte vunnit en enda match. 

Risken är uppenbar att den mindre smickrande sviten står sig även över lagets tredje deltagande i tävlingen. Man lottades nämligen mot mästarlaget Lyon i sextondelsfinal den här gången. I fjol föll man med totalt 4–1 mot Barcelona.