Då har jag kollat igenom Sverige–Nordirland. Och det var ju på många sätt mer positivt än jag förväntat mig.

För Sverige skapade ju chanser nog för att göra många fler mål. Jag har ju just tyckt att vi skapat alldeles för få målchanser mot blåbärsnationer som Nordirland.

Apropå det så pratade Malin Swedberg på Tv12 om att hon kanske inte tycker att det finns några blåbärsländer inom damfotbollen längre. Men det gör det ju i högsta grad.

Däremot håller jag med om att blåbärsnationerna visar upp en betydligt större taktisk intelligens numera än tidigare.
Att Sverige inte vinner med större siffror är mer en svensk oförmåga att ösa in mål än på motståndarnas förträfflighet.

Många andra nationer är betydligt bättre än Pia Sundhage:s lag på att slå hål på blåbärsnationer. Jag gjorde en snabbkoll av resultaten i de 128 matcher som hittills avgjorts i det europeiska VM-kvalet, och fann att:

* 35 gånger har segrarna gjort sex mål eller fler.

* Åtta av de 35 har segraren nått upp till tvåsiffrigt.

Vassast är inte oväntat Tyskland som hittills i kvalet har följande rad: 9–0, 13–0, 4–0, 6–0, 8–0, 3–2, 4–0 och 9–1.

Nordirland är tillsammans med Malta enda lagen som inte gjort ett enda mål i VM-kvalet. Så det var definitivt ett blåbärslag vi mötte.

Men det skadar ju inte att få träna lite anfallsspel. Jag tycker att nästan alla svenska spelare gjorde riktigt bra insatser i matchen. Ingen var direkt dålig.

Men jag sätter ändå frågetecken för framtiden för Lisa Dahlkvist och Sara Thunebro. När Caroline Seger gör stormatch efter stormatch i den defensiva rollen börjar det bli svårt att göra plats för Dahlkvist i startelvan.
Mot starkare motstånd är Dahlkvists vilja och arbetskapacitet i och för sig en stor tillgång. Men i matcher där vi är favoriter så blir bristerna i hennes kortpassningsspel alltför ofta avslöjade.

Thunebro fick en hel del beröm i Tv12. Och hon var bättre än på länge. Men hur svårt var det för henne?
Hon mötte ett lag utan anfallsspel, och som dessutom hela tiden lämnade henne ensam ute på kanten.

Jag kollade faktiskt in henne lite extra noga. Och tycker att med tanke på hur mycket tid och yta brittiskorna släppte till henne så låg hon bakom alldeles för få bra målchanser.

Faktum är ju att hennes ytterbackskollega Lina Nilsson låg bakom mycket mer, trots att den var betydligt trängre på den kanten. Nilsson gjorde ett mål, hade andraassist till 1–0 och slog den hörna som Linda Sembrant borde ha nickat in just före pausvisslan.

Thunebro drog upp anfallet som ledde till 2–0-målet. Och framför allt hade hon en lysande passning som Sofia Jakobsson borde ha gjort mål på.
Thunebro har jättebra tillslag med båda fötterna, och ofta bra intentioner. Men hennes träffbild är ofta dålig. Tyvärr.

Thunebros plats i landslagselvan bör alltså vara i fara.

En som närmar sig elvan med hög hastighet är Malin Diaz. När jag såg henne hösten 2012 tyckte jag att hon var för långsam med bollen, hon kladdade alldeles för mycket. Jag var inte då säker på att hon skulle bli en A-landslagsspelare.

Det är jag nu.

Det är bara att hylla hennes val att kämpa ett år på Tyresös bänk. Det visade att hon hade ambitionen att jobba hårt för att bli en riktigt bra spelare. Och genom att dagligen träna med världsspelarna i Tyresö har Diaz tagit ett par steg framåt.

Kan hon ligga kvar på den nivå hon hållit i år, och kanske ta ytterligare något steg, då har svensk damfotboll en trevlig framtid. För bollen älskar Diaz, och Diaz älskar bollen.
Jag har ju ofta klagat på Caroline Segers konstruktivitet. Men som uppbackning till Diaz skulle Seger vara klippt och skuren.

I övrigt har Hanna Folkesson nu tagit steget in som landslagsspelare på allvar. Hennes plats i truppen känns numera given.

Den plats där konkurrensen är hårdast är tveklöst den som mittback. Där har vi fyra världsspelare. För mig är Charlotte Rohlin nere på fjärde plats i rankningen. Linda Sembrant har gjort utmärkta insatser på sistone, inte minst mot Nordirland. Men mot lag med snabba forwards kommer vi inte kunna att spela med Nilla Fischer och Sembrant. Utan då lär det bli Fischer och Emma Berglund.

Slutligen. Har du missat matchen går det att se målen här.

Min jakt på länkar från veckans VM-kval har gått riktigt dåligt. Det är närmast tragiskt vad få tv-bilder det finns att tillgå från internationell damfotboll. Men en länk har jag funnit, den här från Frankrikes 4–0-seger mot Ungern:

Det spelades ju dock även matcher utanför Europa. Och båda USA och Kanada är ju pålitliga när det gäller att lägga upp klipp med höjdpunkter. Deras prestigeladdade träningsmatch slutade för övrigt 1–1. Mål och övriga höjdpunkter ser du här:

Här är även ett klipp med höjdpunkter från vänskapslandskampen mellan Japan och Nya Zeeland, som japanskorna vann med 2–1.

Slutligen ett klipp från F19-landslagets 1–0-förlust mot Norge i EM-genrepet i onsdags: