Under kvällen tittade jag på den första halvleken av torsdagens Champions Leaguefinal. Som en parentes noterade jag att SVT-kommentatorn Chris Härenstam inför avspark konsterade att expertisen uppskattat det som 60–40 i Wolfsburgs favör. Jag känner igen den bedömningen, och kunde inte undgå att fundera på om jag ensam utgjorde expertisen, eller om vi var fler…
Till själva spelet. Även om det var en ganska chansfattig halvlek var det verkligen högklassig fotboll, mellan två riktigt starka och välorganiserade lag.
Framför allt var det Tyresös presspel som imponerade. De satte en väldigt hög, och bra press i början av matchen. De hjälptes av att Wolfsburg försökte spela in på ytan framför Tyresös backlinje. Det gjorde att Tyresöbackarna mest hela tiden kunde koncentrera sig på att kliva framåt, och inte behövde tänka på ytan bakom sig.
Wolfsburgs tanke såg ut att vara att först få till ett tillbakaspel, och sedan spela in bakom Tyresös backlinje. Men det blev så trångt på mitten att man sällan fick chans att slå bollen in bakom. Och när chansen kom var det under press, vilket gjorde att passningarna fick dålig kvalitet.
Dessutom stördes förstås tyskorna av att Lena Goessling fick kliva av efter en kvart för att få kinden ihophäftad.
Känslan var dock att tyskorna började hitta mer rätt mitt i halvleken. Då blixtrade istället Tyresö till med två snabba mål. Det första kom till just genom det aggressiva försvarsspelet, då Lisa Dahlkvist avväpnade Goessling med hjälp av Veronica Boquete. Sedan gjorde Marta resten.
Det andra gjorde Vero efter ett fantastiskt förarbete från Christen Press.
Målen gjorde att Wolfsburg tappade lite energi. I paus bytte Ralf Kellermann ut Selina Wagner, som aldrig lyckades komma in i matchen. Dessutom såg man direkt att man hade bytt taktik. I stället för att lyfta mot felvända spelar började Wolfsburg variera mellan att antingen längs marken spela sig förbi Tyresös förstapress, eller lägga in långa bollar bakom Tyresös backlinje, och framför allt bakom Linda Sembrant.
Det visade sig vara segerrecept. Redan under halvlekens första sju minuter hade man skapat fyra superlägen, varav två blivit mål. Jag trodde spontant första att Martina Müller var offside vid 2–2-målet. Men sannolikt låg hon perfekt i linje när långbollen slogs.
Marta gjorde ju 3–2. Och Marta visade att hon fortfarande är en av världens bästa spelare. Kanske den allra bästa. Minns hur dominant hon var i damallsvenskan förra våren, innan hon fick ryggproblem.
Medan Marta var lysande var det tråkigt att se att Malin Diaz vägde så lätt. Hon hängde i luften från första till 66:e minuten – då hon byttes ut. Det var tydligt att Diaz behöver jobba ännu mer på sin balans och styrka för att vara redo för riktigt stora matcher. Wolfsburgsspelarna bara flyttade ju på Tyresötalangen. Dock är det förstås naturligtvis en väldig bra erfarenhet för henne att ha fått vara med och uppleva en stor final, och själv fått känna på vad som krävs för att klara sig på den allra högsta världsnivån.
Direkt efter Diaz byte kom 3–3. Tyresö var efteråt irriterat för att de tyckte att Wolfsburg borde ha spelat tillbaka bollen till Tyresö i samband med det inkast, som Lisa Dahlkvist ordnat just före bytet, eftersom Meghan Klingenberg var skadad. Jag måste säga att jag spontant när jag såg matchen inte fattade att Dahlkvist lade ut bollen medvetet. När jag ser reprisen förstår jag att det var så.
Men jag förstår att tyskorna inte uppfattade situationen. Men förstås extra typiskt att 3–3-målet föll i just det anfallet, och just på Klingenbergs yta. Och tråkigt att delar av eftersnacket handlade om fairplay.
En kompis twittrade för övrigt efter matchen:
”Att Tyresö hävdar att det inte var fair play. Komiskt.”
Visst är det att blanda äpplen och päron. Men lite kul var det väl ändå?
Segermålet var ju Nadine Kessler:s förtjänst. Hennes förarbete till Müller var ju nästan lika magnifikt som Christen Press vid 2–0-målet. Inte minst mottagningen, då hon vänder bort Line Röddik Hansen i samma rörelse som hon suger in Goesslings chipp.
Det för nu om matchen, från vilken du ser höjdpunkter här:
Det var intressant att på SVT igår se efterspelet till matchen, där Lisa Dahlkvist gick runt, tackade och sa adjö till sina lagkamrater. Dessutom förklarade hon i intervjuer att ingen av spelarna hade fått någon information från klubbledningen om vad som händer nu.
Jag kanske skall vara försiktig. Jag har ju fått kritik för att jag är för hård mot folk i Tyresöledningen. Men vad kan man säga om deras agerande, mer än att det är genomuselt?
Publiksiffrorna i damallsvenskan visar att klubbledningen inte längre har greppet om fansen. Och spelarnas agerande nere i Lissabon visar att klubbledningen inte heller har grepp om truppen. För tydligen har spelarna struntat i att bära klubbkläder i möten med media under finaldagarna. De har tydligt visat att de har representerat sig själva – och inte Tyresö FF.
Det blir verkligen spännande att se vilken startelva Tony Gustavsson ställer på benen mot Rosengård i morgon. Han har ju för övrigt gjort klart att det blir hans sista match för klubben, eftersom han sagt att han gärna vill få chansen att tacka alla supportrar som följt laget de här åren.
Det blir dessutom intressant att se vilken energi spelarna kan mobilisera efter torsdagens förlust. Man har jobbat mot den 22 maj hela året. Risken är att delar av energin gått ur – även om möten med Rosengård förstås alltid är heta.
Just Tyresö–Rosengård är självklart helgens stora damallsvenska match. Dagens båda möten, Vittsjö–Jitex och Göteborg–Örebro, är också intressanta. Jitex bytte ju tränare i veckan. Och för nya tränaren Jerry Carlsson är det ödesmatch direkt. Skall Jitex ha minsta chans att hänga kvar har de inte råd att förlora mot de andra lagen på tabellens undre halva.
Med tanke på hur jämnt det är bakom Rosengård i tabellen är ju för övrigt alla matcher intressanta. Inte minst mötet Eskilstuna–Linköping, där nykomlingen får en ny riktigt god värdemätare.
* Helgens hetaste match i Europa spelas dock i Frankrike. Och då tänker jag inte på att Lotta Schelin och Lyon kommer att säkra ligatiteln borta mot Guingamp. Utan i kväll 18.30 spelar Juvisy–PSG Parisderby och direkt avgörande match om den andraplats som leder till höstens Champions League. PSG ligger en poäng före i tabellen. Här är en länk till matchen.
* I Frauen-Bundesliga möter de tre topplagen morstånd som bör besegras i morgon. Inget av topplagen visas heller på DFB-tv. Där spelar Duisburg mot Olivia Schough:s Bayern München, med avspark idag 14.30.
* Helgens allra mest prestigeladdade match är kanske ändå finalen i det Asiatiska mästerskapet. Den spelas alltså mellan Japan och Australien i morgon 15.15 svensk tid. Innan dess spelar Kina och Sydkorea bronsmatch 11.45. Länkar till matcherna finns här:
* Kina–Sydkorea.
* Australien–Japan.
Japanskorna vann sin semifinal mot Kina med 2–1 efter förlängning. Mittbacken Asuza Iwashimizu nickade in segermålet i förlängningens sista övertidsminut. Även Japans första mål kom på hörna, genom Homare Sawa. Se de målen på det här klippet:
Australien har under mästerskapet filmat sin segersång på bussen på väg från arenan. Se här hur Lydia Williams ledde sången – eller skall man kalla det skrikandet? – efter 2–1-segern mot Sydkorea i semifinalen. Målen från matchen ser du här:
En blogg om internationell damfotboll 
Jag undrade också vad Gustavsson tjafsade om, så jag tittade en gång till på händelseförloppet runt 3-3-målet. Det började med att Klingenberg så sakteliga började uppfatta sig som skadad och slutade förflytta sig i planen. Därefter fick Tyresö inkast. Inget byte. Kort därefter fick Wolfsburg inkast. Inget byte. Därefter kom en luftboll upp på mittplanen, där Dahlkvist mötte på volley och medvetet/oavsiktligt förpassade bollen till nytt inkast.
Då bestämde sig Gustavsson att byta. Men istället för att bry sig om Klingenberg, valde han att byta ut Malin Diaz som knatade av planen helt ohämmat. När spelet återupptogs med ett inkast på Wolfsburgs planhalva, var det nog inte en människa på hela arenan förutom Gustavsson som tänkte att Tyresö skulle få tillbaka bollen.
1. Om man vill slippa klaga över att ha fått spela 10 mot 11 vid målet, hade det varit klokt att ha kvar Diaz på planen och istället byta ut den som inte kunde springa.
2. Om man har någon halvminut på sig under bytet, kan det vara klokt att göra klart för motståndarna att man vill ha tillbaka bollen och ta reda på om det kommer bli så.
3. Om man ändå ser att man inte får bollen, har man ganska god tid på sig att försvara sig från det att bollen befinner sig väldigt långt bort från det egna målet.
Det som är märkligt är att Tony Gustavssons version uppfattas som en sanning och att SVT:s reportrar okritiskt ställer sig på hans sida. Så tycker jag att det har varit i flera år när det gäller Tyresö; alla uttalanden från spelare, ledare och höjdare i klubben betraktas som korrekta beskrivningar av verkligheten. Ingen journalist verkar reflektera över möjligheten att det som sagts kan vara en åsikt eller rentav en lögn. Inga följdfrågor, ingen research, inget gräv.
Trots att hela ”projektet” har varit omgärdat av mängder av frågetecken är det först det senaste halvåret som någon form av kritisk granskning har inletts. Och då tycker jag att det har varit för sent. Förresten, hur svårt är det att be om offentliga handlingar från myndigheter som betalar ut Tyresö-löner och ta del av dokument från Tingsrätten? För mig är det skrämmande att se hur några välsmorda munläder kan dupera en hel journalistkår under flera års tid.
Skönt att det här äntligen är över.