I dag har favorttippade Lyon åkt ur Champions League i åttondelsfinal för andra året i rad. Det är naturligtvis ett fiasko av stora mått för ett lag som har förutsättningar att vara Europas bästa. Och som offensivt sett sannolikt är bäst i Europa.
Men för tredje året i rad faller Lyon mot ett lag som man spelmässigt sett är överlägset. Det är värt att fundera över.
I dag vann Lyon avsluten mot PSG med 18–2 totalt, och 5–1 mot mål. Siffrorna i första mötet var 15–11 respektive 6–5. Alltså totalt 33–13 i avslut och 11–6 mot mål. Men 1–2 i mål. Även i såväl finalen mot Wolfsburg i maj i fjol som i åttondelsfinalen mot Potsdam för ett år sedan har Lyon dominerat matchbilden ganska markant – men ändå förlorat.
I ligan går däremot Lyon som tåget och radar upp titlar. Som jag ser det beror det på att laget är balanserat för franska ligan, inte för tuffa internationella matcher.
Här hittar jag likheter med våra svenska storheter de senaste åren, Tyresö och Rosengård. Rosengård har varit bästa laget i serien varje år – egentligen även 2012 när Tyresö vann. Men medan Tyresö spelade final i sin enda Champions Leaguestart har Rosengård inte överlevt någon kvartsfinal.
Rosengårds lag har varit väldigt offensivt balanserat. Eftersom man ägnar stor del av de damallsvenska matcherna åt anfallsspel är det bra i seriespelet. Med så stark offensiv gör det inget om man kommer i tidigt underläge i någon match – man gör ju oftast två–tre mål framåt. Samma med Lyon. De trycker upp sina ytterbackar högt och spelar ofta väldigt offensivt och vågat, vilket är effektivt i en liga där de tillbringar 85 minuter per match på offensiv planhalva.
Men när man kommer fram till möten med andra toppnationers topplag i Champions League är den offensiva balansen riskabel. För hamnar man i underläge mot lag som är nästan lika bra är det inte lika lätt att göra de där två–tre målen på beställning. Det har Lyon blivit varse den tuffa vägen de senaste 1,5 året.
PSG och även Tyresö valde att ha en mer defensiv balans på sina lag. Det innebär att lagen inte skapar riktigt lika många målchanser framåt. Å andra sidan släpper de inte till lika många mål bakåt. I år är det exempelvis bara Lyon som har gjort mål på PSG i ligan.
Tyska mästarlaget Wolfsburg liknar PSG och Tyresö i sitt lagbygge. Tyskorna är väldigt defensivt stabila och har gjort 23–1 hittills i Europas tuffaste liga, Frauen-Bundesliga.
Det går nog att slå fast att damfotbollen på högsta internationella nivå har nu har kommit så långt att det inte längre räcker med världens bästa offensiv, lagen måste även ha ett mycket väl fungerande försvarsspel för att kunna vinna. Det är förstås något som både är på gott ont.
Och naturligtvis är det jättetråkigt att Lyon återigen är utslaget redan i åttondelsfinal. Det är återigen en signal om att upplägget på WCL behöver göras om.
Och det är ju på gång. För det finns ett förslag som säger att det kan bli gruppspel i stället för åttondelsfinaler redan nästa år. Det låter lovande. Hoppas samtidigt att man kollar över nationskoefficienterna. För som Max konstaterade i en kommentar i går så riskerar exempelvis Kif Örebro att bli oseedat nästa år om inte Uefa tar sitt förnuft till fånga och höjer nämnd koefficient.
I övrigt i dag gick förstås Wolfsburg, Frankfurt och Bröndby vidare – även om litauiska Gintra faktiskt vann mot danskorna med 2–0. Bra gjort. Nilla Fischer, som har förlängt sitt kontrakt med de tyska mästarinnorna till och med juni 2017, gjorde för övrigt ett av målen i Wolfsburgs 7–0-seger mot Neulengbach.
Dagens på förhand mest ovissa match ihop med det franska mötet var Glasgow–Zürich. Det blev också en svängig historia där schweiziskorna hade kommandot ända in i slutminuterna. Men det blev till slut Glasgow som drog det längsta strået. Segerskytt i minut 87 blev Suzanne Lappin. Hennes mål betydde 4–2 i dag och totalt 5–4 till Glasgow, som för första gången någonsin är framme bland de åtta bästa lagen i Champions League.
Denna match ser jag som ett tecken i tiden och det är också det som är anledningen till att jag har svårt att förstå varför stora delar av svensk media ser Rosengård som klara outsiders till att ta hem CL medan INGEN ser att LFC skulle ha en suck.
För mig känns LFC som ett lag med rätt typ av balans för att gå långt i turneringen, man har byggt bakifrån med en ramstark defensiv som måste vara en av de absolut bästa i Europa och man har offensiva spelare som är tillräckligt skickliga för att kunna göra mål på vilket lag som helst. Rosengård är offensivt hyperfarliga men känns osäkra i försvarsspelet framförallt på fasta situationer. Kan bli extra rörigt f o m kvartsfinalen där de sannolikt har en ny backlinje om mina misstankar visar sig vara korrekta.
Förlåt att jag ”svär i kyrkan”, men klev nu Lotta Schelin fram i en avgörande match, årets anfallare och Diamantboll ?
Då hoppas vi på svenska CL framgångar ikväll
Håller med. Jag såg att motiveringen innehöll formuleringen ”en ständig förmåga att kliva fram och avgöra i de viktigaste ögonblicken.” Vet inte vilka avgörande ögonblick 2014 som juryn kan ha tänkt på.
Kathrin Längert har liknande tankar i en intervju med damfotboll.com: ”I Tyskland är 1-0 det perfekta resultatet, i Sverige är det 5-2.”
http://www.damfotboll.com/nyheter/2014/11/kathrin-langert-allt-har-handlat-om-anpassning
Såg det. Det var en intressant intervju som damfotboll.com kunde lyft upp och gjort mer av. För diskussionen om hur lagen är byggda är väldigt intressant.