Vi är 45 minuter in i årets VM-turnering. Och trots morgonens elände är det fest i Auckland i kväll.
Hemmalaget står så här långt upp oväntat bra mot ett blekt Norge. Och de illtjut av förväntan som ljuder över Eden Park varje gång Nya Zeeland går till anfall är underbart öronbedövande.
När hemmalaget kom i sitt första anfall i femte minuten var det ståpäls över hela kroppen. Oj, vad publiken lever sig in i det här.
Så på plats är det här en trevlig upplevelse, om än ganska kall. Men gissar att det inte varit någon höjdare framför tv-apparaterna. För det har ju knappt varit en enda riktig målchans.
En blogg om internationell damfotboll 
Och det blev en sensationell(?) NZ-
seger, eller? 1-0, med snudd på 2-0. För att sammanfatta Norges darriga premiär, så inte har landslaget tagit några kliv framåt efter Martin Sjögrens sorti – snarare ännu ett steg bakåt. Det var förstås premiärmatchen det handlade om, men det borde ge de rödvita pikene obehagliga minnen från EM-fiaskot i fjol.
Målgöraren Hannah Wilkingson känner vi till sen tiden i Vittsjö 2017 – 2018 spelade hon 35 matcher och gjorde 3 mål, gjorde inga större avtryck. 2020 var hon i Djurgården och spelade 17 matcher och gjorde 0 mål, och höll samtidigt på med musik. Nu verkar hon vara ett riktigt kraftpaket och gör mycket mål för sitt Melbourne City!