I dag har min VM-resa gått från mysiga Napier vid Hawke’s Bay på den nyzeeländska ostkusten till tråkiga Hamilton i inlandet.

Att Napier är fantastiskt såg jag med egna ögon. Det hade däremot mörknat här i Hamilton när jag kom fram, så ännu så länge bygger omdömet om den här staden mest på hörsägen. Men jag var åtminstone ute på torget och kollade in stadens Fanzone. Där satt en vakt ensam och tittade på storbildsskärmen. Eftersom det var regn i luften lät jag honom fortsatt vara själv och satte mig istället på mitt hotellrum och kollade dagens matcher.

Det var skönast så. Man var lite trött efter en bilresa på sargade vägar. Det kan förresten inte finnas någon som helst arbetslöshet bland vägarbetare i Nya Zeeland. Det finns nämligen hur mycket som helst att fixa efter cyklonen Gabrielle, som gick bärsärk i mitten av februari. Inte minst slog Gabrielle till i Hawke’s Bay.

Flera vägar är fortfarande stängda. De allra största har öppnats, men är långt ifrån färdiglagade. Längs stora väg 5 från Napier till Taupo såg jag utblåsta hus, uppriven järnvägsräls, förstörda vinodlingar och massor av vägras. I början var det i princip oftare enfiligt än mötestrafik. Jag satte ingen klocka, men tror att de två första milen tog ungefär 45 minuter att köra.

Under bilresan lyssnade jag på nyzeeländsk radio i form av kanalen The Breeze. Där upprepade de ungefär en gång i halvtimman att deras lag nu är utslaget ur VM. Några av programledarna verkade inte bry sig, medan andra verkade lida. Det diskuterades också huruvida VM kommer att lyfta fotbollsintresset i landet.

Det är en bra fråga. Jag såg matchen på en pub i utkanten av Napier. Det var en fem–sex andra där också, men de brydde sig inte om matchen. Och pubägaren sa tidigt att hon tänkte stänga efter första halvleken.

Men när hon insåg att hon hade en kund från andra sidan jordklotet så förlängde hon öppettiden. Och plötsligt började de andra i puben också visa intresse för matchen på storbilds-tv:n. Fast känslan var att det inte var själva matchen som lockade deras intresse, utan mer att de fascinerades av att det var svensken i lokalen som var mest intresserad när Nya Zeeland spelade.

Och ingen av dem verkade speciellt nedslagen av att deras lag åkte ut. Men visst är det tråkigt att Football Ferns har spelat klart i VM. Jag har alltid gillat Katie Bowen och hennes eleganta spelstil. Jag hade gärna sett henne i någon match till. För övrigt tycker jag att Ferns varit det spelmässigt bästa laget ute på planen i alla deras tre matcher. Men fotboll avgörs i de båda straffområdena, och där var Ferns lite för snälla och försiktiga. Inte minst mot Schweiz, där det var flipper i offensivt straffområde flera gånger.

Fast visst känns det lite konstigt att ena värdnationen åker ut trots att man vann mot Norge med 1–0 och fick 0–0 mot Schweiz. Men förlusten mot Filippinerna blev till slut otroligt dyrköpt.

Norge räddade sitt ansikte lite genom storseger mot nämnda Filippinerna. Nu väntar åttondelsfinal mot ett glödhett Japan för Hege Riise:s lag. Japanskorna hade i kväll en imponerande uppvisning i effektivitet.

Spanien slog 842 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till två avslut mot mål. Japan behövde bara slå 174 passningar för att göra fyra mål, och vinna med 4–0.

Spanien ställs nu mot Schweiz. Ett Schweiz som jag tycker var riktigt passivt och blekt i går, men som ändå lyckades vinna med 0–0 mot Nya Zeeland. Fast jag tyckte att Inka Grings spelade högt när hon först bytte ut sin bästa kontringsspelare – Ramona Bachmann. Och sedan även sin bästa huvudspelare – Ana Maria Crnogorcevic. Men Grings och Schweiz kom undan.

I kväll har det andra arrangörslandet spelat ödesmatch. Sam Kerr kom inte till spel den här gången heller. Men då klev Hayley Raso istället fram och gjorde de två målen som gav ett pressat hemmalag lite andrum.

Det slutade med klara 4–0. Eftersom Nigeria samtidigt spelade 0–0 mot Irland får Kanada nu åka hem. Olympiamästarinnorna var riktigt bleka i dag, de skapade väl egentligen bara två riktigt bra målchanser. Men kanske att det var Australien som var väldigt bra.

Oavsett är det förstås en jättestor missräkning för Kanada att åka ut redan i gruppspelet. Kanada var ett av de lag jag såg som potentiella guldmedaljörer.

Det var ett par intressanta VAR-situationer i matchen. Först räddade VAR ett solklart mål, Rasos första. Ena assisterande domaren vinkade för offside på Steph Catley i förstaläget. Men Catley var säkert en meter på rätt sida. Där var det tur att det finns VAR i VM.

En stund senare dömde VAR bort ett 2–0-mål för offside. Det var en offside som ingen uppfattade under själva situationen. Och jag är fortsatt tveksam till om målet borde ha dömts bort. Det skall sägas att jag inte suttit och gått vevat repriser, men den spontana känslan är att Mary Fowler:s skott hade gått in vare sig Ellie Carpenter var på fel eller rätt sida. Och att högerbacken därmed inte borde bedömas påverka spelet.

Nu dömdes målet bort, men Raso petade in 2–0 efter hörna bara någon minut senare. Och i den andra halvleken fick även Fowler sitt mål. På övertid fick även The Matildas en straff via VAR. Det var också en sådan där situation som var svår att uppfatta när den inträffade. Så möjligen kan man väl säga att det jämnade ut sig för Australien.

Nu väntar troligen Kina eller Danmark för Tony Gustavsson:s och Jens Fjellström:s lag. Det känns som en väldigt bra lottning. Det har ju för övrigt blivit dags att ta fram slutspelsträdet. Så här ser det ut:

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 USA/Nederländerna/Portugal
G2 Italien/Sydafrika/Argentina

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige*
E2 USA/Nederländerna/Portugal

B1 Australien
D2 England/Kina/Danmark/Haiti

F1 Frankrike/Jamaica/Brasilien
H2 Colombia/Tyskland/Marocko/Sydkorea

D1 England/Kina/Danmark
B2 Nigeria

H1 Colombia/Tyskland/Marocko
F2 Frankrike/Jamaica/Brasilien

* Sverige är inte 100-procentigt klart för gruppsegern. Det är bara 99,9 procent säkert.