Vinnaren av förmiddagens kvartsfinal mellan Sverige och Japan kommer att få möta Spanien i semifinal. Kritiserade förbundskaptenen Jorge Vilda:s lag vann ett riktigt drama under den svenska natten.

Ett drama där Spanien först var överlägset, utan att kunna göra mål. Sedan tog Stefanie van der Gragt hand om huvudrollen. Först genom att ge Spanien en straff genom en oförklarlig hands. Sedan genom att själv dunka in kvitteringen.

Men även domare Stephanie Frappart och hennes kollegor i VAR-rummet tog en lite väl stor roll. Personligen tycker jag att det var mycket tveksamt att stryka Nederländernas straff efter 61 minuter. Där tycket jag att VAR-rummet agerade så att det blev fel.

Det blev förlängning. Där var matchbilden jämn, och Lineth Beerensteyn hade två superlägen att avgöra. Istället blev det spanska tonåringen Salma Paralluelo som avgjorde. Spanien vann med 2–1 och är alltså klart för semifinal.

Man är det alltså utan flera av sina ordinarie spelare. Tidigare i veckan såg jag bilder från när Barcelonas försäsongsträning. Bilder där Sandra Panos, Mapi Leon, Marta Torrejon och Patri Guijarro var med. Spelare som hade gjort det starka spanska laget ännu bättre.

View this post on Instagram

A post shared by FC Barcelona Femeni (@fcbfemeni)

När det var avspark i Wellington 13.00 lokal tid – 03.00 här i Sverige – var det alltså åtta lag kvar i turneringen. Det var sju gruppsegrare – och Spanien.

Japan var det enda lag som vunnit alla sin fyra matcher under ordinarie tid. Sverige och England har också fyra segrar, men båda behövde ju straffar för att vinna sina åttondelsfinaler.

Det är inte längre något lag som hållit nollan hela vägen. Däremot stod sju lag på ett insläppt mål efter åttondelsfinalerna. Tre av dem är utslagna: Nya Zeeland (tre matcher), USA och Jamaica. De som gick in i kvartsfinalerna på ett insläppt på fyra matcher var Sverige, Japan, England och Nederländerna.

Den första kvartsfinalen spelades alltså mitt i natten i de båda inblandade länderna. Det var ju tänkt att USA skulle ha spelat den här matchen, och amerikansk tv hade fått påverka avsparkstiden för att få bästa möjliga tv-tid. Nu blev det i stället sämsta möjliga tv-tid för spanska och nederländska supportrar.

Även om 13.00 en fredag inte är någon klockren avsparkstid så var det fullsatt i Wellington, 32

Inför matchen trodde jag kanske att Jill Roord skulle kunna utnyttja den yta som jag noterat mellan Spaniens mittbackar och centrala mittfältare. Men spanjorskorna klev upp och satte en så hög och bra press att Nederländerna aldrig hann få upp Roord i den ytan.

Efter 25 minuter hade Spaniens anfall i snitt varit 25 sekunder, medan Nederländernas bara varit tio. Spanien hade så långt haft två kanonchanser. Esther Gonzalez hade ett redan i matchupptakten. Och i 17:e var Alba Redondo otroligt nära. Först räddades hennes nick i stolpen av Daphne van Domselaar. Sedan sköt Redondo returen i samma stolpe.

Just Redondo borde sedan ha gjort mål i 37:e minuten. En snygg vändning från Ona Battle öppnade vänsterkanten för Spanien. Inlägget nådde en helt fri Redondo vid bortre stolpen. Hon fick dock en snedträff som gick till en offsidestående Esther Gonzalez. Spanien hann jubla lite innan reprisbilderna visade att offsiden var knapp men klar.

I halvtid hade jag 4–0 i klara målchanser till Spanien. Den officiella statistiken sa 11–0 i avslut, varav 3–0 mot mål och 7–0 inne i straffområdet.

En tung orsak till att Nederländerna inte fick till något anfallsspel vara att man använde offensiva nyckelspelaren Roord som sittande innermittfältare bredvid Damaris Egurrola. Där trodde jag att Jackie Groenen skulle spela.

På något sätt gjorde hon väl det, men framför allt så ägnade Groenen sig åt att punktmarkera Aitana Bonmati. Det höll den spanska storstjärnan ute ur matchen, men ströp samtidigt Nederländernas eget anfallsspel.

Den andra halvleken hann knappt börja förrän Spanien och Esther hade en ny kanonchans. Men totalt sett jämnade Nederländerna ut matchen efter paus.

Innan jag hann hämta mig från att man bytte ut Jill Roord i 60:e minuten så fick de orange straff. Irene Paredes klev in i ryggen på Lineth Berensteyn och domare Stephanie Frappart blåste efter att ha skickat en blick ut mot sin assisterande domare.

En stund senare ströks straffen efter VAR-koll. Det tycker jag var mycket tveksamt. Inte för att straffen var fullständigt självklar. Men det var tillräckligt mycket regelbrott för att kunna bli straff. Så det var inget direkt felaktigt domslut. Och i sådana situationer tycker jag att man måste gå på domarens spontana reaktion. Annars kan vi snart ta bort domaren, och bara jobba med VAR.

Synd, för tidigare i VM tycker jag att VAR har funkat väldigt bra.

Det var för övrigt VAR som klev in och gav Spanien den straff som blev matchens första mål. Domare Frappart missade hur Stefanie van der Gragt stod för en helt oförklarlig hands. Straffen var solklar, och Mariona Caldentey satte den via stolpen och in.

Spaniens dominans avtog alltså undan för undan under halvleken. Nederländerna började hota i djupled. Och när förbundskapten Andries Jonker gjorde ett par offensiva byten för att på allvar starta kvitteringsjakten tog de orange över.

Han flyttade bland annat upp van der Gragt som forward. Och det blev hon som kvitterade med ett distinkt skott. I det skedet hade Spanien bytt ut Aitana, vilket jag tycker var en taktisk miss. För bara genom att vara på planen låste Aitana upp en spelare, Groenen – vilket förändrade det nederländska spelsättet. Men utan Aitana kunde Nederländerna spela som man brukar.

Efter full tid var det 1–1, och jag hade 7–4 till Spanien i klara målchanser.

Första förlängningskvarten blev ganska händelsefattig. Bästa läget var ett nederländskt inlägg där Ivana Andres kastade sig fram och tåade bort bollen precis framför Katja Snoeijs. Spanien verkade vara i chock efter kvitteringen.

I den andra förlängningskvarten var det Lineth Beerensteyn mot Spanien. Juventusanfallaren var fri i minut 107 och hade öppet skottläge mitt framför mål i minut 111. Två superchanser där avsluten gick utanför och över.

Kollade jag rätt på matchklockan var det exakt 30 sekunder mellan Beerensteyns andra superchans och Spaniens segermål. Inhopparen Salma Paralluelo gjorde det på en kontring. Hennes vänsterskott gick stolpe in. Båda spanska målen gick alltså via stolpen.

Jag reagerade på att den nederländska backen Annik Nouwen backade från, och tilllät Paralluelo avsluta med sin bästa fot. Det var ett misstag som kostade ett mål, och gav Spanien en plats i semifinalerna.

Det spanska laget har nu två chanser att spela till sig sin första VM-medalj. I semifinalen kommer Real Madrids ytterback Oihane Hernandez inte få spela, hon fick sitt andra gult kort och är därmed avstängd.

Spanien ställs alltså mot vinnaren av Sveriges kvartsfinal mot Japan. En match som har avspark 9.30. Enligt Aftonbladet kör Peter Gerhardsson med samma startelva som han gjort i tre av de tidigare matcherna. Det blir spännande att se hur det svenska laget väljer att pressa, och om man fokuserar sitt försvarsspel mot någon speciell spelare.

Jag noterade att Peter Gerhardsson utan att nämna namn berättade att man hade fokuserat på en spelare i matchen mot USA. Jag har inte haft möjlighet att kolla om den matchen, men det bör väl ha varit Lindsey Horan, för jag tänker att hon inte var så inblandad i spelet som jag hade tänkt mig.

Japans största styrka i det här mästerskapet har varit deras kontringar. Det blir ju därmed otroligt viktig att Sverige inte tappar bollen centralt i uppspelsfas.

Annars brukar ju Japan också vara mästerligt på att jobba med rörelse och motrörelse. Alltså om en spelare möter bollförare så brukar omgående en annan löpa framåt i den yta som uppstår. Att möta sådana lag ställer höga krav på kommunikationen i försvarsspelet.

En annan viktig faktor är ju fysiken. Det har skrivits mycket om det svenska längdövertaget. Och fasta situationer blir otroligt viktiga. Men en minst lika viktig faktor är den japanska fördelen vad gäller belastning. Japan har haft en dags längre vila, hade en kortare resa och spelade en 30 minuter kortare åttondelsfinal.