Om några timmar har vi fått en ny världsmästare. Efter USA, Norge, Tyskland och Japan kommer vi nu även att skriva in England eller Spanien på den spiralformade VM-pokal som höjdes första gången efter VM 1999.
Det är ett oväntat finalpar eftersom båda lagen hade problem inför mästerskapet. Spanien skakades som bekant av bojkott i höstas. Det var framför allt spelare från Barcelona som protesterade mot förbundskapten Jorge Vilda, och hans ledarskap.
Jag har läst saker som att Vilda har ett extremt kontrollbehov. Det finns obekräftade uppgifter om att han under läger inte skulle ha låtit spelarna låsa sina hotellrum själva. Dörrarna fick inte låsas förrän han hade kollat så att allt var ok.
Det var 15 spelare som ingick i bojkotten från början. Vad jag hört kunde det ha varit betydligt fler, men Real Madrid skall ha förbjudit sina spelare från att medverka.
Inför VM valde några av de 15 att avbryta bojkotten. Men bland annat givna startspelare som Sandra Panos, Mapi Leon och Patri Guijarro valde att stanna hemma. Dessutom är tidigare offensiva nyckelspelaren Alexia Putellas långt ifrån den form hon hade under säsongerna 2020/2021 och 2021/2022.
Lägg till att Spanien kom till VM utan att ha vunnit en enda utslagsmatch i ett stort mästerskap. Alltså varken i EM eller VM. Något OS har Spanien inte kvalat in till.
Trots det här har alltså ett splittrat Spanien tagit sig till final. Efter den tunga 4–0-förlusten mot Japan i sista gruppomgången rörde Vilda om vilt i sitt lag. Och plötsligt föll bitarna på plats. Det han framför allt gjorde var att flytta ner Jennifer Hermoso som tia, byta målvakt till Barcelonas andremålvakt Cata Coll, och plockade även in Laia Codina och Oihane Hernandez i backlinjen. Till finalen är dock Olga Carmona tillbaka på ytterbacksplats.
Sedan dess har Spanien imponerat stort. Man krossade Schweiz i åttondelsfinalen, vann rättvist mot Nederländerna i kvarts- och mot Sverige i semifinalen. Spanien har alltså imponerat i utslagsmatcherna. I finalen startar man på följande sätt:
Cata Coll – Ona Batlle, Irene Paredes, Laia Codina, Olga Carmona – Aitana Bonmati, Teresa Abelleira – Alba Redondo, Jennifer Hermoso, Mariona Caldentey – Salma Paralluelo.
På andra planhalvan står ett England som har gått som tåget sedan Sarina Wiegman tog över som förbundskapten. Hittills står det bara en förlust med The Lionesses på Wiegmans cv.
Inför VM fanns det dock flera frågetecken. Under vintern tappade England flera nyckelspelare sedan från det lag som tog EM-guld i fjol. Spelskickliga mittbacken eller sexan Leah Williamson åkte på en korsbandsskada. Det slog hårt mot laget i uppspelsfas. Det var Arsenalspelaren som skulle slå ut motståndarnas lagdelar.
Offensivt var det Beth Mead som poängmässigt ledde England i EM. Hon är också korsbandsskadad. Dessutom är smarta Chelseatian Fran Kirby skadad och toppforwarden Ellen White har slutat.
Uppspelen har man löst genom att byta till spel med tre mittbackar, och därmed fått in Alex Greenwood:s fina vänsterfot. Det bytet gjordes inför sista gruppspelsmatchen. Både före och efter det bytet har laget varit väldigt stabilt i defensiven. Däremot har det hackat i offensiven. England har vunnit matcherna, men det har oftast inte varit så mycket mer.
Framför allt var man riktigt illa ute mot Nigeria i åttondelsfinalen. Där var Nigeria det bättre laget, och borde ha vunnit. Men England tog matchen till straffar – och vann. Sedan dess har det dock sett bättre ut. Toppforwarden Alessia Russo börjar hitta rätt, det gör även kreativa Lauren Hemp.
England låter talangen Lauren James starta på bänken efter hennes avstängning. Wiegman startar så här i ett slags 5–2–1–2:
Mary Earps – Lucy Bronze, Jess Carter, Millie Bright, Alex Greenwood, Rachel Daly – Georgia Stanway, Keira Walsh – Ella Toone – Lauren Hemp, Alessia Russo.
England har större tyngd, och får nog rent objektivt räknas som knapp favorit. Jag har även förstått att England blir ny världsetta om de vinner. Om däremot Spanien vinner skall det vara Sverige som tar över förstaplatsen på rankingen.
När lagen möttes i EM-kvartsfinal i fjol vann England turligt. Personligen tror jag att det kan vara dags för spansk triumf. Att få se Jorge Vilda stå där med pokalen vore väl något utöver det vanliga?
En blogg om internationell damfotboll 
It’s coming home now !
Vamos Espana !