Det hände grejer på söndagskvällen. Medan jag satt och tittade på US Openfinalen meddelade Luis Rubiales att han avgår som ordförande för det spanska fotbollsförbundet och som vice ordförande i Uefa.
Som jag uppfattat det meddelande han först sitt troligen framtvingade beslut i den här intervjun med Piers Morgan. Där säger Rubiales att han avgår för att inte skada tredje part. En sådan part skulle bland annat vara Spaniens ansökan om att arrangera herrarnas VM 2030 tillsammans med Portugal och Marocko.
Vi får se om det här innebär att de 81 spelare som sagt att de tänker bojkotta landslaget nu avbryter bojkotten, och det därmed blir match på Gamla Ullevi nästa fredag. Det känns väl troligt att det blir match. Samtidigt har man förstått att Rubiales och Jorge Vilda bara var frontfigurer, och att problemen på det spanska förbundet är betydligt mer djupgående än att lösas av att två personer byts ut.
Och det är nu som landslagsspelarna har som störst makt att påverka, just efter att man vunnit VM-guld. Så det känns långt ifrån uteslutet att det blir fler turer i den spanska såpan.
Men som sagt, det känns troligt att det blir match den 22 september. Och till den matchen har Peter Gerhardsson ett par problem att lösa. Ett han vetat om ett tag är ju förstås att Fridolina Rolfö är nyopererad, och således inte är tillgänglig.
Och under söndagen blev även Rebecka Blomqvist knäskadad. Det var i Wolfsburgs cupmatch mot Turbine Potsdam som högerknät vek sig för Blomqvist. Det såg tyvärr ut som att det kan vara en allvarlig skada, risken finns att Blomqvist redan har spelat klart den här säsongen.
Vi får förstås hoppas att jag är fel ute, och att Blomqvist snart är på planen igen. Men någon landskamp om elva dagar lär det inte bli.
Nu har ju inte Blomqvist varit Gerhardssons förstaval på forwardspositionen. Men hon gjorde ju nytta när hon kom in i VM. Bland annat var det ju hon som gjorde kvitteringsmålet mot just Spanien i semifinalen.
På onsdag presenterar Gerhardsson truppen till Spanienmatchen. Då får vi en indikation på hur han tänker kring avbräcken.
Den här veckan startar med ett spännande möte. Europeiska fotbollsförbundet Uefa har satt ihop en damfotbollsgrupp som skall diskutera viktiga frågor om sportens utveckling. I gruppen om 19 personer finns bland annat tre svenska representanter i Lotta Schelin, Jonas Eidevall och Magdalena Eriksson.
Det känns som en väldigt spännande grupp, med många namnkunniga profiler med åsikter. En fråga att lyfta är förstås införandet av en andra europeisk cupturnering. I vinter kommer alltså bland annat klubbar som Arsenal, Manchester City och Juventus att stå utanför gruppspelet i Champions League. Det känns som det är hög tid att skapa en turnering till.
En blogg om internationell damfotboll 
Rubiales avgår? När? Till nyårsskifte, på fredag denna vecka, den sista september i år eller om 10 år
Han HAR avgått.
I dessa US open-tider är det bara till att erkänna att jag är jäkligt avis på den idrotten som står för allt som den moderna fotbollen inte gör. Det är en gentlemanna-sport med några av världens bästa atleter. Där klagas det inte på att man spelar 8 matcher på mindre än två veckor där en tennismatch är betydligt tuffare än en fotbollsmatch. Man kan inte låtsas sträcka sig och sedan få vila i några minuter. Underbarnet Coco Gauff och Djokovic är fantastiska atleter men deras hjärnor är minst lika otroliga. Gauff lyckades nöta ner hårdskjutande Sabalenka genom ett fantastiskt rörelsemönster och ett spelsinne av sällan skådat slag. Jag njöt verkligen av hennes spel genom hela turneringen och damtennisen är väldigt häftig på det sättet att det har varit 4 olika vinnare i årets Grand Slams vilket visar på vilken bredd damtennisen håller. På herrsidan står det nästan alltid mellan ”kungen” Djokovic och ”Kronprinsen” Alcaraz som båda nog får ses som några av väldens största atleter.
Vad har då US Open med damfotboll att göra? Såhär, den största faktorn till varför jag tittar på idrott är för att bli underhållen. Jag vet att många andra inte ser det så man det gör jag. Istället för att gå på teater eller en konsert så kollar jag på en fotbolls-match även om teater också kan vara kul. Saken är den att jag inte tycker damfotboll är lika underhållande längre som andra idrotter. Sedan man införde gruppspelet i Champions league tycker jag det hände något. Jag tycker alla dem bästa lagen i Europa har blivit sämre för varje år. Jag vidhåller att Barca 2021 är det bästa klubblaget jag någonsin sett. Då var dem underhållande att titta på men det tycker jag inte dem har varit de senaste säsongerna. Då spelade dem med fart och ett snabbt passningspel vilket jag tycker dem nu har tappat. Chelsea som dem mötte i finalen tycker jag också peakade då med Harder, Kirby och Kerr i sin prime. Nu är dem inte lika bra längre och letar lite efter ny identitet är känslan. PSG var också som bäst för ett par år sedan men nu har dem fallerat helt. Lyon har även dem sett sina bästa dagar och nu försöker dem kräma ur det sista av kärnan i truppen. Jag hoppas det kommer en vändning nu men jag tror tyvärr inte det. Visst har lagen där bakom blivit bättre men kvaliteten tycker jag totalt sett har gått ner. Det laget som är roligast att kolla på av alla lag i Europa är nästan Linköping som verkligen gör sin grej och dem spelar en fin och vägvinnande fotboll vilket många har svårt att kombinera. Tycker även Roma spelar en ”rolig” fotboll med mycket fart och rörelse. Annars tenderar många lag att bli statiska.
I årets VM-turnering var det många topplag som var rent ut sagt klappkassa! Absolut gjorde många mindre nationer det bra men jag skulle säga att det främst berodde på att så många av dem stora drakarna underpresterade något enormt. Både Spanien och England tycker jag var betydligt bättre i EM förra året. Jag tycker inget av dem lagen spelade på sin högsta nivå nu. Inte heller lag som Norge, USA, Kanada, Brasilien, Frankrike och Tyskland presterade på den nivå man förväntar sig. Dem enda ”topplagen” som spelade på sin högsta nivå var Sverige, Nederländerna och Australien. Men likväl tycker jag Sverige gjorde en bättre turnering i både VM 2019 och OS 2021. Nu var man illa ute flera gånger och i vissa matcher hade man det tufft rent spelmässigt. Många tyckte det här var det bästa mästerskapet någonsin men jag tycker nog fortfarande EM 2017 var det roligaste mästerskapet jag har sett även om Sverige gick tungt. Många offensivt balanserade lag och finalen mellan Nederländerna och Danmark håller jag som den bästa mästerskapsfinalen jag har sett. Sedan respekterar jag att många tycker det är bättre med välorganiserade lag men jag föredrar fart och fläkt. Bevisligen kan man vinna genom det också.
Men det finns hopp i den nya generationens fotbollsspelare som nu kommer fram där jag tänker främst på 00-talisterna som charmade oss i VM. För att få ut det bästa av dem måste du ge lirarna frihet och utrymme att göra sin grej. Låt oss hoppas på en säsong där fler lag vågar släppa loss all kreativitet som vi vet finns. Då kan lagen underhålla lika bra som Coco Gauff👍
Korsbandsdjävulen lurar alltid därute: Rebecka Blomqvist senaste offret. Där föll ännu en pusselbit bort i det blågula landslaget. Bortsett från detta sorgliga blir de spännande att se hur firma Gerhardsson & Wikman formerar truppen inför Spanien.