Äntligen har vi fått se ett svenskt lag överprestera i Champions League. Jennifer Falk storspelade i går när Häcken tog tre blytunga poäng borta mot Paris FC. Oj, vad vi har väntat på att få se den typen av insats från ett svenskt lag.
De första två åren av gruppspel har ju huvudsakligen varit ett enda långt lidande med bara tre poäng på tolv matcher. Och med tanke på vilken svår lottning våra båda lag fick i årets gruppspel räknade jag inte med en enda poäng.
Således är det ju underbart att Häcken redan har dragit in en trepoängare. Onsdagen var för övrigt en skrälldag. Utöver göteborgarnas 2–1-seger i Paris vann Ajax mot PSG med 2–0. Och både Bayern München–Roma och Real Madrid–Chelsea slutade 2–2.
I den sistnämnda matchen kom danska domaren Frida Klarlund att hamna i fokus för eftersnacket. Reals 2–2-mål kom på en straff som jag tycker orsakas en bit utanför straffområdet. Och på övertid forcerade Niamh Charles in ett 3–2-mål. Det dömdes dock bort för offside på Sam Kerr. Offsideregeln är ju allt annat än lättförstådd, och jag är lite osäker på hur den här situationen skall tolkas. Men känslan är att Chelsea kan ha blivit bestulet på ett segermål.
I Amsterdam gjorde amerikanska 16-åringen Lily Yohannes en bejublad insats för sitt Ajax. Den centrala mittfältaren som fostrats i klubbens akademi passade på att storspela när damerna fick chansen att spela inför nästan 15000 åskådare på stora Johan Cruijff Arena. Kul när unga talanger tar chansen på det sättet.
Personligen har jag inte kunnat se jättemycket av matcherna från den första gruppspelsomgången. Det har blivit höjdpunkter och en kvart här och en kvart där. Den match jag såg mest av var Rosengårds hemmamatch mot Eintracht Frankfurt. Där hade jag möjlighet att kolla in nästan hela den första halvleken.
Där hörde jag i försnacket att Rosengård ansåg sig ha lärt sig mycket av fjolårets gruppspel, och att man inte skulle agera lika naivt som man gjorde då. Och visst fanns det flera glädjeämnen i 2–1-förlusten.
Men tyvärr hade man inte släppt naiviteten helt. Båda baklängesmålen var rena bjudningar. Det första var egentligen tre misstag på kort tid. Det började med att Rosengård hade ett riktigt bra läge utanför Frankfurts straffområde. När Sofie Bredgaard fick bollen och bröt in från kanten tog fyra hemmaspelare löpningar in i straffområdet.
Bredgaard slog dock inte bollen framåt. Hon gjorde i stället ett vansinnesval och försökte sig på en kort och väldigt svår sidledspassning. Den fastande i Frankfurts mittfält – och gav gästerna ett fantastiskt kontringsläge. Fint hemjobb från flera hemmaspelare gjorde dock att kontringen inte ledde till mer än ett inkast.
Det togs snabbt, och på det efterföljande inlägget var det Emma Jansson:s tur att göra ett felval. Hon var alldeles för seg med bollen i eget straffområde. Nicole Anyomi kunde sno den och servera Tanja Pawollek ett skottläge. Avslutet från den polska lagkaptenen såg inte märkvärdigt ut. Men det gick i mål.
Ett av Rosengårds stora problem under året har varit målvaktsspelet. Och även om Angel Mukasa gjorde ett par fina räddningar är tyvärr det här ett mål man inte får släppa in. Speciellt inte i Champions League.
Även 0–2 var alltså en bjudning. Det var Gudrun Arnardottir som slog ett uppspel i mitten, mot en markerad och felvänd medspelare. Den typen av passningar måste man vara 100-procentigt säker på. Nu gick det inte bättre än att Frankfurt kunde sno bollen – och till slut också göra mål.
Det målet dröjde dock till den 84:e minuten. Strax innan hade Hanna Andersson skjutit i ribbans underkant. Även om jag tyckte att Rosengård kändes rätt tunt så var laget med i matchen hela vägen, vilket ju ändå är ett litet glädjeämne.
Häckens seger i Paris var ju alltså däremot ett stort glädjeämne. Jag har bara sett sista 20 minuterna, samt ett långt klipp med höjdpunkter.
Tränare Mak Lind har fått en hel del kritik för att laget har hackat under hösten. Från Linds tid i Norrby minns man att han aldrig tvekade att byta uppställning eller kasta om i startelvan. Ibland var det lyckat, ibland inte. Hos Häcken har det tagit ett tag för honom att hitta rätt.
Men när han bytte från fyrbackslinje till tre mittbackar efter 30 minuter borta mot Hammarby tycker jag att han började få ordning på laget. I Paris startade han med tre mittbackar, vilket hjälpte Jennifer Falk att göra den toppinsats hon gjorde.
Offensivt hade Häcken inte så mycket. Men när man väl kom till avslut var koncentrationen på topp och siktet rätt inställt. Paris vann avsluten med 22–7. Men kollar man avslut på mål var det 7–6. Och målen var alltså 1–2.
Häckens första var riktigt snyggt. Anna Anvegård frispelade Rosa Kafaji med en riktigt fin passning. Kafajis avslut var lika distinkt och högklassigt. Även 0–2 kom efter en läcker framspelning. Den här gången var det Marika Bergman Lundin som slog passningen och Anna Sandberg som avslutade behärskat. Två riktigt fina mål.
Paris reducering kom på straff sedan Filippa Curmark stått för en vansinnig tackling i eget straffområde. Så bra läge hade inte Mathilde Bourdieu att den chanstacklingen var på sin plats. Falk var ytterst nära att rädda straffen från Julie Dufour. Men fler mål än så blev det inte. Och det lag som slog ut både Arsenal och Wolfsburg föll alltså mot Häcken.
För Häcken innebär segern utöver tre poäng även 50 000 euro i prispengar, alltså cirka 575 000 kronor. Det är pengar som Vittsjö GIK hade behövt.
Sent i går kväll gick nämligen den damallsvenska femman, och tillika vinnaren av skånska mästerskapet, ut med att man inte klarar ekonomin för det innevarande året. På sin hemsida skriver klubben att man har haft det tuffaste året sedan man gick upp i damallsvenskan och att klubben nu kommit till den punkt där man behöver hjälp. För att klara likviditeten behöva man få in en miljon kronor.
Det är ett tufft år för byar inom elitfotbollen. För en miljon kronon är ju samma summa som Mallbackens IF vädjade om för ett tag sedan. Jag vet inte om den värmländska klassikerklubben har nått sitt mål. Men för en dryg månad sedan var man i alla fall upp i 671000 kronor.
En blogg om internationell damfotboll 
Låt oss hoppas att Vittsjö klarar sig. Eller ska vi vara cyniska och konstatera att på några års sikt är klubben dömd att antingen gå omkull eller befinna sig betydligt längre ner i seriesystemet?
Problemet för de rena damfotbollsklubbarna är att de har otroligt svårt att parera en missad budget.
Det är självklart inte heller bra för klubbar som AIK, Malmö och Häcken om damlaget går back med en miljon kronor. Men det innebär inte risk för klubbens undergång som det är i Mallbacken och Vittsjö.
Problemet med Vittsjö är att dom inte har någon Akademi eller ungdoms verksamhet. I princip måste dom köpa ihop ett nytt lag varje år. Det är också svårt att få maximala bidrag utan ungdoms verksamhet. Vissa sponsorer kräver också att man satsar på ungdomarna. Sen har dom bara några enstaka spelare som är från trakten.
Jag är ganska säker på att det var Anvegård som assisterade Kafaji… Bergman Lundin slog en jättefin passning fram till Sandberg däremot.
Tack. Du har rätt. Jag borde ha kollat mer noggrant, och inte ha litat på Champions Leagues twitterkonto.
KIF Örebro tvingas till insamling från allmänheten för att kunna betala löner under säsong och nu igen för att ”kraftsamla” inför den nya säsongen. Vittsjö ligger en miljon back trots att minst fyra spelare lämnat (varav tre borde ha haft hyfsade löneposter) och ska nu samla in pengar från allmänheten. Mallbacken kör en megainsamling för att överhuvudtaget överleva som klubb. Kommer Licensnämnden tycka att en ekonomi baserad på insamlingar är en realistiskt handlingsplan för en elitklubb? Det beror kanske på vad klubbarna själv anger i sina planer, men det känns bräckligt.
SVFF måste ta större ansvar för att elitklubbarna på damsidan klarar ekonomin. Högre krav bör ställas på klubbarna inför säsong, exempelvis hade ju IFK Kalmar uppenbarligen inte tillräckligt god ekonomi för Damallsvenskan. Men framförallt måste de centrala medlen från SVFF till klubbarna öka. Hur det ska lösas vet jag inte, det är naturligtvis lättare sagt än gjort. Som jag har förstått det har Norges Fotballforbund sålt TV-rättigheterna för Eliteserien, herrarnas förstaliga, och Toppserien, damernas förstaliga, ihop. Det är kanske något för SVFF att kika på för att få till ett mer lukrativt TV-avtal, att sälja rättigheterna för Allsvenskan och Damallsvenskan tillsammans, och kanske Superettan ihop med Elitettan.
Det är inte SvFF som har rättigheterna till dom serierna. Det är SEF och EFD
Tack för att du rättar mig, jag hade inte koll på det!
Nej de har gjort tvärt om. Norska herrligan har på så sätt dragit in betydligt mer pengar än herrallsvenskan vilket är ett problem för allsvenskan. Det vore mycket dumt att sälja allt i paket. Öppnar upp för mer solidaritet men allsvenskan tappar mer och mer varje år. Damallsvenskan är konkurrenskraftig problemet är klubbar utan publik och långsiktig möjlighet att bedriva elitverksamhet.
Oerhört tråkigt att nu också Vittsjö GIK sällar sej till den långa raden elitklubbar med allvarliga ekonomiska bekymmer. Orsakerna är förstås flera, till exempel för liten stöttning från förbunshåll, orimliga arenakrav, svårigheter att locka publik och sponsorer osv. Jag trodde faktiskt att VGIK bedrev ungdomsverksamhet. Om det nu är så att föreningen i princip bara har elitlaget, och dessutom har få spelare från trakten i laget så är det lätt att förstå att det till sist blir för dyrt för klubben i damallsvenskan.
Häckens seger i Paris var riktigt imponerande liksom Jennifer Falks målvaktsspel under matchen. Risken finns att dom här poängen blir allt Häcken tar i CL-gruppspelet, men förhoppningsvis blir det fler poäng för både Häcken och FC Rosengård.
Vittsjö har också ett herrlag som kom sist i div.6 med 3 inspelade poäng!
Känns lite dubbelt vad gäller Vittsjö då de har en hel del rimligtvis dyra utländska etablerade spelare i laget varje säsong, kanske är det inte helt hållbart i ett läge där man i stort sett saknar eget kapital och därför inte kan hantera ökad inflation eller att sponsorer tvingas dra sig ur samarbeten.
Just brist på eget kapital är det genomgående stora problemet för de Damallsvenska klubbarna, det gör att man inte kan parera oväntade kostnadsökningar och att man tvingas acceptera dåliga avtal med spelare. Något som i sin tur gör att man inte får betalt för den spelarutveckling man har i sina föreningar.
Som Linköpingssupporter blev man både upprörd och förbannad när det stod klart att klubben fick drygt 350.000 för att släppa Ahtinen ett halvår i förväg, samtidigt fick Hammarby drygt 10 ggr mer för att släppa en spelare några månader i förväg. Hammarby har eget kapital och kan kosta på sig att vara hårdare när kontrakt skrivs, något som gör att man kan få en ekonomisk hållbarhet som damföreningarna bara kan drömma om.
Finns någon information från Vittsjö, om hur den ekonomiska situationen skall lösas över tid? Klubbens hemsida tycks sakna uppgifter?
Världen just nu är i ett minst sagt bedrövligt läge – krig, terror, inflation, ökande fattigdom m.m., m.m. Och mitt i detta har vi ett läge för den svenska damfotbollen, där klubbar balanserar på en knivsegg, ekonomiskt, och inte vet om det finns en framtid bortom närmsta vägkrök. Det där med jämlikhet kan vi glömma så länge en del elitlag får gnaga på benen, vifta med tiggarhåven, hoppas på välgörenhet och lojala sympatisörer, samla tomburkar och syssla med annat icke-idrottsligt, för att – kanske – överleva. Samtidigt vadar andra föreningar i pengar, om än inte upp till knäna, så dock en skaplig bit ovanför fotknölarna. Om fem-tio är det förmodligen bara damlag anslutna till stora och etablerade klubbar som Häcken, Malmö FF, IFK Göteborg, Hammarby, Djurgården, Norrköping, ja, t.o.m. Elfsborg, som kämpar om platserna i Damallsvenskan (med eller utan OBOS-påhänget).
Långsiktigt kommer naturligtvis Damallsvenskan domineras av stora klubbar som i stor utsträckning också har herrlag. Och som befinner sig i städer. På samma sätt som det är orimligt att tänka sig en klubb som Vittsjö i herrallsvenskan är det på sikt inte möjligt att för den typen av verksamhet bedriva elitklubb på damsidan.
Att tro att förbundet skall skicka en massa lönepengar som skall användas till utländska spelare tror jag inte heller är realistiskt och kanske inte heller önskvärt.
Fast Mjällby, Degerfors, Varberg och Värnamo har kunnat spela i herrallsvenskan i år. Så det är inte bara stora städer som hävdar sig.
Men visst blir det svårt för rena damfotbollsklubbar att hävda sig. Samtidigt som det är bra att spelarna får allt bättre löner är det ju varken bra eller hållbart över tid att knappt någon elitdamverksamhet går ihop. Vill minnas att Chelsea går cirka 30 miljoner kronor back på damlaget varje år. Sånt är det ju omöjligt för rena damfotbollsklubbar att konkurrera med.
Fast då ska man komma ihåg att även om svenska herrföreningar har mycket pengar jämfört med svenska damföreningar så är de ingenting jämfört med klubbar som Chelsea.
Anledningen till att jag tror att en välskött damförening även i framtiden kommer kunna hävda sig, kanske inte vinna men åtminstone tillhöra toppskiktet i Damallsvenskan, är att de svenska ‘dubbelklubbarna’ inte har råd att gå back flera miljoner om året på sina damsektioner.
Jag såg att experterna på Sportbladets gala hade Norrköping som kandidat till ‘årets flipp’ i Damallsvenskan 2024, det har jag personligen svårt att se då Norrköpings herrlag har gjort svaga sportsliga resultat de senaste säsongerna och rimligtvis kommer kräva mer resurser för att åter bli ett vinnande lag. Att klubben i det läget skulle slänga extra pengar över damsektionen känns knappast troligt.
Just det här har jag också tänkt på. Vilka dubbelklubbar har egentligen resurser att satsa på damlagen i den omfattningen att bli ett topplag i allsvenskan?
Häcken och Hammarby är redan där. AIK och Djurgården gissar jag skulle ha möjlighet om viljan finns, möjligen Norrköping.
Utanför allsvenskan då? MFF är såklart på en egen nivå resursmässigt och kommer vara ett topplag inom ett par år. Annars är väl Elfsborg en klubb som på sikt har resurser att satsa.
IFK Göteborg har fullt upp med att hanka sig kvar i herrallsvenskan år efter år. De riskerar dessutom att tappa sina lovande spelare om de inte avancerar från ettan.
Klubbar som Örebro SK, Halmstad och Värnamo m.fl. har inte några stora marginaler. Helsingborg har väl en närmast kronisk ekonomisk kris.
Med nuvarande format är dessutom division ett-serierna en flaskhals för klubbar som vill upp och det kanske är bra. Klart att flera klubbar kommer upp i allsvenskan på sikt men inom överskådlig framtid tror jag vi kommer ha rena damföreningar i allsvenskan.
Inte för att jag är så mycket för individuella priser i lagsporter men ”Damallsvenskans Bästa” var en riktigt trevlig tillställning igår. Blev positivt överraskad av hela upplägget och att man fått dit fler personer än man brukar. Som Möllerberg och delar av landslagsstaben för att nämna några. Sportbladet har verkligen gjort en satsning på damfotboll och det värmer såklart. Fredriksson och Lagerström tycker jag har vuxit som experter och de har ju faktiskt koll på damfotboll till skillnad från en del andra som kom med en del utspel om hur dåligt svensk fotboll mår, kommer till det senare.
För en gång skull höll jag med om nästintill alla vinnare. Låg lite i luften att Tamminen skulle få årets MVP. Sett till hela säsongen har hon väl varit jämnast men Janogy har haft perioder där hon har varit helt överlägsen i den här ligan. Såhär, Janogy är Damallsvenskans bästa spelare men Tamminen har nog varit Bajens MVP om man ser till hela säsongen. Årets MVP behöver i mina ögon inte alltid gå till den bästa spelaren utan den som betyder mest för sitt lag. Det enda jag inte höll med om var årets mål. Där tycker jag båda Kafajis mål mot Piteå är klart snyggast. Vinbergs mål är snyggt men sådana mål ser man ändå lite då och då. Ett mål som Kafajis vet jag inte om jag har sett tidigare i Damallsvenskan?
Fotbollskanalen har alltså släppt en ny podd tillsammans med Erik Edman. Där ska de försöka staka ut framtiden för svensk fotboll för enligt dem ser mer eller mindre allt kolsvart ut. Visst mår svensk herrfotboll riktigt dåligt men där är inte damfotbollen än. Gillar inte när man drar hela fotbollsrörelsen över en kam. Visst hänger många saker ihop men långt ifrån allt. Det är fortfarande stora skillnader mellan dam- och herrfotbollen. Att säga att det är kris i svensk damfotboll bara för man missar OS är ganska sjukt. För ett par månader sedan var man trea i VM och nu är det helt plötsligt bäcksvart och det mesta ser dåligt ut. Sverige har mer än en halv startelva borta och man har dessutom världens bästa lag i Spanien i gruppen. Det sägs att damallsvenskan halkar efter och att våra ungdomar inte får samma fina utbildning som i andra länder.
Jag har en helt annan uppfattning om läget i svensk damfotboll. Som jag tidigare skrivit är Damallsvenskan hetare än på länge med massvis med talang blandat med lite mer rutinerade spelare. En perfekt mix helt enkelt! Det kryllar av duktiga svenska spelare, för ett par år sedan var det mest utländska spelare högt upp i poängligorna men nu är det många fler svenskor där. När ligan inte längre kan locka de största namnen ger det ju mer plats åt våra inhemska spelare som får chansen. Visst har en del klubbar ekonomiska problem men det ser vi klubbar i Europa också ha. Fotbollen förändras och lag som Vittsjö får det allt svårare att hålla sig flytande. Det är en helt naturlig utveckling.
Det kommer fram nya talanger hela tiden och jag ser inte att våra unga spelare är så mycket sämre en spelare i samma ålder Från till exempel England eller Nederländerna. När man ser Kafaji, Sandberg, Nelhage och förhoppningvis även Wijk i UWCL är dem stora talanger även på en Europa-nivå.
Ute i Europa vet jag inte riktigt vad som hänt!? Olme och Kullberg har jag nog aldrig sett bättre. Eriksson har kommit in förvånansvärt bra i Bayern. Ilestedt ser allt mer bekväm ut i wsl, Hurtig är ut och in men har iallafall fått göra mål nu. Musovic får allt mer förtroende även hon.
Sedan trodde jag aldrig jag skulle skriva det här men Blackstenius är hela ligans hetaste striker. Till och med när hon slår hål i luften får hon en chans till. Hon är ju en fantastisk avslutare i grund och botten men sedan sviker självförtroendet allt för ofta. Nu rullar hon mest in bollarna bredvid målvakten och allt ser så lätt ut. Eftersom hennes kontrakt går ut efter säsongen är det bra för henne att göra många, och viktiga mål den här säsongen. Jag är långt ifrån säker hon kommer stanna i Arsenal i och med Russos intåg. Tror mycket väl det kan bli en flytt och då skadar det inte att komma från en stark säsong. En Blackan på fria marknaden bör vara något som många klubbar tittar på. Det är ju så att Sam Kerr och Hegerbergs kontrakt också löper ut så det kan bli en del rockader i sommar.
Angeldahl var fantastisk i Manchester-derbyt i helgen. I City är hon limmet som håller ihop deras kreativa mittfält. Hon är verkligen på den absoluta världstoppen och frågan är om hon inte är vår bästa och mest kompletta spelare just nu. Hon var bra i OS men jag har aldrig sett henne bättre än nu. Hon ser rappare ut i steget och skyddar bollen på ett bra sätt. Även hennes kontrakt går ut till sommaren.
Men det finns en till som är helt okej för tillfället. Virvelvinden från Kolsva har gått och blivit den metodiska yttern som helt plötsligt ligger delad etta i assistligan. Vad hände där? Verkar som Hayes-effekten funkar på henne också. Det andra året i Chelsea brukar det klicka för spelarna och det felar sällan. Man brukar säga att lika barn leka bäst och det finns ett par lekkamrater i Chelsea som det gnistrar om. Perisset och Kaneryd har hittat varandra från dag ett, inte bara i offensiven med fina kombinationer utan dem stänger allt som oftast ner sin kant också defensivt. Men vad som är intressant är hur JRK och James förstår varandra. De spelar inte så ofta samtidigt men man ser att det finns en kemi där. I helgen var det dom som stod för fiolerna i andra halvlek. De söker varandra väldigt ofta och när Kaneryd viker in från kanten och serverar en framstörtande James höjs decibelnivån. Det är dem som är kreatörerna bakom målen och även om jag är Arsenal-supporter får jag erkänna att Chelsea är ett par snäpp före oss. Deras flygande anfall ser lite obehagliga ut och det blir tufft att stoppa. Men förhoppningsvis kan vi komma starkt efter januari och ge dem en match.
Hör jag Gerhardsson klaga på speltid och annat nu då ger jag upp. Nu är det hans ansvar att få dessa spelare att leverera även i landslaget. Får han inte ihop det bättre kommande samling kan man börja fundera över vem som egentligen är problemet här. Upp till bevis nu!
Journalisterna som var med på truppsläppet idag: inga frågor om Rubensson = tjänstefel!
Såg det! Det var dåligt med frågor överlag tycker jag. En fråga från media liksom. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som har hänt mellan Schoug och landslagsledningen också?
På tal om ekonomiska och andra kriser för klubbar utanför ”stora världen”, så ämnar Linköping FC starta ett sprillans nytt lag i Div. 4. Allt enligt lokala nyhetskällan ”Corren”. Bra idé – alltför många talanger som förgäves ropar efter speltid och uppmärksamhet. En s.k. akademi finns redan, fast nu blir det ännu mer på allvar. Bra av klubbarna att tänka konstruktivt!