I efterhand har jag nu kollat igenom den första halvleken av Sveriges förlustmatch borta mot Schweiz. Det var den halvleken där planen ändå var helt okej i snöovädret i Luzern. Här är mina funderingar från de 45 minuterna:
När jag kollade den svenska startelvan i livescore trodde jag att Peter Gerhardsson hade valt att spela med tre mittbackar, och att Hanna Lundkvist och Jonna Andersson fungerade som kantspelare.
Men när jag satte mig och kollade på första halvleken insåg jag att Lundkvist spelade på centralt innermittfält bredvid Filippa Angeldahl. Det kändes inte som någon fullträff.
Redan i första minuten gick duon bort sig. När Ana-Maria Crnogorcevic kom runt på den schweiziska vänsterkanten fanns det ett hav av yta mellan Sveriges backlinje och mittfält. I den ytan dök Géraldine Reuteler upp, och det var nära 1–0 redan efter 27 sekunder.
Jag vet inte hur mycket Lundkvist spelar på mittfältet i Atletico. Men med facit på hand känns det som att Sverige hade vunnit på att ha Nathalie Björn på mittfältet och Lundkvist som högerback. Och inte tvärtom.
För hela den första halvleken satt jag mest och saknade Elin Rubensson och Caroline Seger. Utan dem kändes vårt innermittfält väldigt tunt. Inte minst fattades det både central aggressivitet och placeringsförmåga i det svenska presspelet.
I ett tidigare inlägg räknade jag upp svenska styrkor, som man behöver bevara när man bygger om startelvan. Presspelet är ytterligare en sak som man gärna vill ha kvar. Där är det ofta de fyra mest offensiva spelarna som stressar motståndarna till misstag, och de bakom som vinner bollarna. Men Lundkvist och Angeldahl vann inte många bollar under den första halvleken.
Och i princip alla Schweiz anfall under den första halvleken uppstod genom att man spelade sig fram centralt. Lia Wälti, Reuteler och Coumba Sow vann nästan det centrala mittfältet på walkover.
Offensivt inledde ändå Sverige lovande. Innan tre minuter var spelade hade vi haft 1,5 målchanser. Stina Blackstenius nickade både över och utanför från nära mål. Sedan var Madelen Janogy nära att komma först på ett inspel från högerkanten.
Men det blev som bekant istället Schweiz som fick ett tidigt mål. 1–0 kom på ett inlägg från Reuteler på deras högerkant. Sverige hade inte kommit rätt efter en schweizisk hörna, och det var ytterbackarna Nathalie Björn och Jonna Andersson som hade ansvar för försvaret rakt framför Jennifer Falk. Båda de svenska spelarna tappade sina respektive motståndare i form av Crnogorcevic och mittbacken Luana Bühler.
Nickstarka Crnogorcevic nickade in bollen bakom en chanslös Falk. Den här typen av mål släpper Sverige väldigt sällan in. Våra försvarsspelare är normalt så nickstarka att motståndare inte brukar kunna få till öppna nickar från målområdeslinjen.
Efter målet följde några svaga svenska minuter. Men från och med 15:e minuten fick Sverige igång lite anfallsspel igen. Det började med en dubbelhörna från Jonna Andersson. Men även om stora delar av halvlekens sista halvtimma spelades på Schweiz planhalva hade Sverige väldigt svårt att komma till målchanser.
Det var lite kaos framför Schweiz mål på den där dubbelhörnan. Björn fick ett bra volleyläge efter en inläggsfrispark. Och Kosovare Asllani fick två bra skottlägen efter nya Anderssonhörnor. Men i själva spelet hade Sverige väldigt svårt att komma in i straffområdet.
En blogg om internationell damfotboll 
Har inte sett matchen, men reagerade på att Hanna Lundqvist stod uppsatt som vänster mittfältare, och jag tror att hennes normala position är högerback.
Varför spela folk på positioner de inte hör hemma på? Jag är nyfiken på motiveringen från PG.
Resultat ger Sverige chansen att bygga om landslaget steg för steg. Sverige saknar en någon riktig målskytt, en nummer 9, som verkligen kan göra mål. Janogy har gjort många viktiga mål för Hammarby i flera avgörande matcher i år, men får inte till det i landslaget. Caroline Seger kommer att tas ut till landslaget till den dag hon säger adjö själv. Sverige kan inte förlita sig på att en halvskadad Seger ska kunna bära laget i fortsättningen. Det kunde inte ha blivit sämre av att ha satt in Kafaji istället för Hurtig. Hoppas att Peter G inte gör som Tommy Svensson att missa det komman EM. i hans fall, genom att förlita sig på gamla stjärnor. Sedan var det och hej för Svensson.
Om man bortser från eventuella betänkligheter gällande startspelare (Asllani i blötsnö såg tung ut hela matchen t.ex.), anser jag att Sverige gjorde en taktisk miss när man väntade till andra halvlek med att lägga i en högre växel. Prognosen sade snöfall hela matchen och det fanns ingen möjlighet att underlaget plötsligt skulle bli bättre. Detta straffade sig i andra halvlek när det inte gick att slå ordentliga inlägg och där det överhuvudtaget var svårt att få till ett effektivt passningsspel. Istället borde man ha startat med en mer offensiv uppställning och sedan kunna bli mer defensiva när man (kanske) uppnått önskat resultat. Att man sedan ändå ska vinna matchen beror på att Schweiz gör en dålig andra halvlek.
Annars kom ju beskedet igår att samtliga elitlag på damsidan utom redan nedflyttade IFÖ Bromölla klarade elitlicensen. Det betyder så klart inte att samtliga lag har ekonomi att bedriva elitfotboll 2024 (se Bergdalen efter förra säsongen), men det var ett positivt besked för KIF Örebro och andra.
Återstår också att se hur Viaplay-krisen påverkar sändningarna av Damallsvenskan till nästa år. Läste nyss en krönika av Olof Lundh som målar upp en dyster framtidsbild, men där var det kanske mest fokus på herrfotboll och sporträttigheter generellt.
Hanna Bennison har hon helt stannat i utvecklingen ? Tillhör dom som inte har tillgång till Engelska superligan så vet inte hur hon ser ut där, men i landslaget får hon bara mindre och mindre speltid. Angeldahl tycker jag har varit direkt dålig efter VM men får spela hela matcher varje gång. Känns som hon ligger efter Olme i hierakin nu också och att de startar med en orutinerad högerback centralt måste kännas nästan förnedrande för henne även om hon kanske inte konkurrerar om segers plats men när de möter Schweiz borde det finnas utrymme med lite offensivare spelare. Kändes nästan pinsamt hur mycket bättre Wälti var än alla Sveriges mittfältare.