Vi har kommit fram till dagen där vi skall tacka Caroline Seger för alla hennes stora insatser i vårt landslag.

Jag befann mig i en trång idrottshall i Källby mellan Lidköping och Mariestad när det plingade till i telefonen. Beskedet att Seger avslutar landslagskarriären var väl inte någon jätteskräll. Ändå blev jag lätt överraskad eftersom jag trodde att hon skulle tacka för sig i samband med en hemmamatch.

Personligen är jag på Peter Gerhardsson:s sida när det gäller gamla spelare. Alltså att det är spelarens kvalitet som avgör om den skall vara med i landslaget, inte åldern. Men känslan är väl att det här är ett rimligt beslut.

Seger är fortsatt en duktig spelare. Men hennes kropp har inte hållit för landslagsspel de senaste två åren. Och när kroppen inte hänger med längre är det väl dags att tacka för sig.

Seger lägger av i landslaget vid 38 års ålder. Om det inte hade varit för skadorna tror jag att hon hade haft ett par år kvar på högsta nivån. För som jag ser det stod Caroline Seger på sin karriärs höjdpunkt som 36-åring.

Ni som läst den här bloggen under många år vet att jag periodvis varit rätt kritisk till Seger för att jag ibland tyckt att hon bromsade anfallsspelet.

Men hennes bollskicklighet går det inte att kritisera. Hon är rakt igenom fantastisk både vad gäller förmågan att hålla i bollen och vad gäller passningsskicklighet.

Och under OS i Japan 2021 var nog Seger bäst i världen. I varje fall var hon den första spelaren jag tog ut i min drömelva efter mästerskapet.

Ni minns ju säkert att hon då var någon decimeter ifrån att få kröna karriären med en stor titel. Tyvärr är det ju svårt att gå ifrån att just den där straffen som smet över i guldläge i OS-finalen är det första man kommer att tänka på när Segers 240 landskamper kommer på tal. Fast för mig representerar inte den där straffmissen ett misslyckande.

Visst gör det ont att vi inte fick det där OS-guldet som landslaget var så förtjänt av. Men jag kommer aldrig glömma hur Seger tog finalförlusten. Trots allt besvikelse stod hon först ute på planen och försökte sätta ord på sina känslor…

Caroline Seger: "Enorm tomhet, jag kommer till en chans där jag spelar hela min karriär i huvudet & har guldet. Det kommer svida länge"

"Jag kände att det var ett ypperligt tillfälle att få kröna min karriär med något helt otroligt, men det är såhär med straffar" pic.twitter.com/9Z9G7Jj6La

— discovery+ sport 🇸🇪 (@dplus_sportSE) August 6, 2021

Sedan flög hon hem till Sverige och åkte direkt till Kanal 5:s OS-studio och tvingades titta på sin straffmiss i slow motion.

Se här när Olivia Schough pratar om vad Caroline Seger betyder som lagkapten för landslaget och om Seger siktar på nya mästerskap i framtiden! pic.twitter.com/9o8HNpAi9Q

— discovery+ sport 🇸🇪 (@dplus_sportSE) August 7, 2021

Jag tror alla hade accepterat att hon gömt sig, och flytt all uppmärksamhet. Men Caroline Seger valde en annan väg. Hon stod rakryggad och svarade på alla frågor även i karriärens tyngsta ögonblick. Det var ett på alla sätt otroligt imponerande ledarskap.

På samma sätt som jag inte kommer att glömma straffmissen kommer jag att komma ihåg hur Seger tacklade motgången. Hur hon visade idrottsvärlden hur en riktig lagkapten agerar.

Tack för det du gjort i landslagströjan, Caroline Seger. Och hoppas att svensk fotboll kommer att få nytta av ditt ledarskap på andra sätt framöver.