Nu har även jag sett måndagens damallsvenska toppmöte. Och även på reprisen så vann Rosengård det dramatiska prestigemötet med 1–0.
Det var också Malmölaget som började matchen bäst. Med hjälp av fint passningsspel och vass återerövringspress bet man sig fast på offensiv planhalva under de första 20 minuterna. Bajen jobbade sig dock in i matchen, fick alltmer att säga till om – och i paus kändes det vidöppet.
Bajen startade sedan den andra halvleken otroligt bra, och hade flera riktigt vassa anfall redan under de sex första minuterna. Närmast mål kom Anna Jøsendal som drog en frispark i stolpens insida. Men även Smilla Valotto hade ett kanonläge, där hon sköt högt över.
Hammarby fortsatte att föra spelet under i princip hela den andra halvleken, dock utan att lyckas omsätta spelövertaget i speciellt många målchanser. Och då stack istället Rosengård upp och gjorde mål. Totalt vann Rosengård avsluten på mål med 6–2. På så sätt var bortasegern logisk – trots att det alltså var hemmalaget som hade spelövertag under stora delar av matchen.
Men man får ju ändå säga att Malmölaget hade väldig tur. För efter segermålet kom Bajen till två jättelägen. Först var det Thea Sørbo som fick chansen. Då räddade Eartha Cummings. Och med drygt fem minuter kvar trodde nog de flesta att Emma Westin nickade in kvitteringen.
Men Rosengård räddades av att domare Sandra Almkvist hittade en frispark i straffområdet. Visst använde Westin armarna mot Jessica Wik innan hon nickade in bollen i mål. Men frisparken var på alla sätt otroligt billig. Jag har väldigt svårt att tro att Westin hade fått straff om det varit omvänt, och Wik istället hade använt armarna på det sättet mot Hammarbyspelaren.
Tufft för Bajen som saknade både Stina Lennartsson och lagkapten Alice Carlsson i sin backlinje. De ersattes av de båda 06:orna Smilla Holmberg och Bella Andersson. Carlsson saknades i uppspelsfas – och vid Rosengårds segermål. Men när det gäller bytet på högerbacksplatsen saknade jag inte Lennartsson. Holmberg är inte lika fysisk. Men 17-åringen har klart bättre bollbehandling, och slår såväl precisare passningar som farligare inlägg.
I Rosengård saknades Sofie Bredgaard. I hennes frånvaro fick Bea Sprung chansen i startelvan. Hon fick 59 minuter innan hon byttes mot finländska nyförvärvet Anni Hartikainen.
När jag tittat på Rosengård den här våren har blicken fastnat på fantastiska Momoko Tanikawa. Hon är den bästa spelare jag sett i damallsvenskan på flera år. Det var också hon som gjorde segermålet.
Hon låg och fiskade i tiapositionen. Och när Eva Nyström följde Olivia Holdt ner mot hörnflaggan uppstod en jätteyta mellan Bajens båda mittbackar. Den missade inte japanskan. Dessutom både såg Olivia Schough löpningen och kunde slå passningen med precision.
Tanikawa blev alltså matchvinnare igen. Och det är lätt att tänka att det är hon som är den avgörande skillnaden mellan FC Rosengård 2023 och FC Rosengård 2024.
Men då gör man det nog lite lätt för sig. Visst innebär Tanikawa ett jättelyft för Malmöklubben. Men det finns fler ganska klara plusvarianter jämfört med fjolåret. En är förstås att Caroline Seger är tillbaka på det centrala mittfältet. En annan är Halimatu Ayinde. Hennes inträde i backlinjen är lite av en sensation.
Ayinde är både spelskicklig och svårpasserad. Således är hon en stor tillgång både i uppbyggnads- och försvarsspel. Med henne känns Rosengårds trebackslinje mycket stabilare än den gjort på länge.
Dessutom har man stabila Eartha Cummings i målet från start, och så har Olivia Holdt hittat sin roll i laget. Rosengård känns återigen som ett välbalanserat lag.
Och nu leder man alltså damallsvenskan med 3,5 poängs marginal efter sju omgångar. Och då har man redan spelat mot såväl tvåan, trean som fyran i tabellen. Och på lördag möts Häcken och Hammarby vilket gör att minst ett av de två närmast jagande lagen kommer att tappa poäng. Det ser onekligen bra ut för FC Rosengård.
En blogg om internationell damfotboll 
Häftig toppmatch med mycket känslor, det enda som saknades var lite fler målchanser över 90 min. Några tankar:
Rosengård är verkligen ett helt annat lag än förra året. Även utan Tanikawa skulle dom vara en guldkandidat. Man undrar vad som egentligen gick fel förra säsongen, även om man räknar in de aspekter du nämner så fanns en stor drös kunnande i truppen redan då.
Jag tycker det bortdömda målet är galenskap. Så mycket fysiskt spel som inte gav frisparkar under hela matchen, så tar hon en där. Varken Wik eller någon annan spelare i Rosengård tittar ens mot domaren när bollen går i mål, och verkar i intervjuer efteråt inte veta varför det blåstes. Domare Almkvist ville inte förklara domslutet efter matchen, förmodligen för att inte heller hon vet varför hon blåste.
Banderollen ”Krossa MFF, LDB, Rosengård, FCK?” innan matchen tyckte jag var lite kul. Det syntes även en del FCK-flaggor i publiken. Små pikar med humor gillar man ju. ”Kärt barn har många namn”, som Caroline Seger sade skrattandes efter matchen.
Apropå humor – i tv-sändningen i matchminut 48 då Smilla Valotto missar sitt jätteläge hör man expertkommentator Pär Lagerström – tidigare både tränare och sportchef i Hammarby – tydligt utbrista ”Helvete!” Opartisk etc…
Delar av stycket om Smilla Holmberg verkar ha fallit bort, så oklart vad du ämnade skriva – men inte heller jag saknade Lennartsson. Jag tycker Holmberg (som brukar få 30 min per match) varit snäppet bättre än Lennartsson hela säsongen hittills. Vilket dels är beröm till 17-åriga Holmberg men även kritik till Lennartsson, vars landslagsplats jag aldrig förstått även om jag uppskattar hennes kämparinstinkt.
Det känns som att guldvinnaren i år kommer tappa betydligt färre poäng än förra året, så att Rosengård redan slagit tvåan, trean, fyran samt LFC sätter dom verkligen i förarsätet. Samtliga dessa fyra på bortaplan kan tilläggas! Rosengård har 8 matcher kvar innan sommaruppehållet, och jag har svårt att se dom tappa poäng i någon av dessa matcher, när man ser spelschemat. Dom kan verkligen gå på sommarledighet med 15-0-0. Ett oavgjort i Häcken-Hammarby på lördag och Rosengård är än mer i förarsätet. Får man ändra sitt tips på guldvinnare…?
Håller med om mycket. Rosengård har avverkat Bajen, Häcken och normala topplaget Linköping på bortaplan. Kvar Piteå och Kristianstad borta.
Laget kommer troligen att få behålla samtliga efter sommaruppehållet. Vilket troligen inte t ex Häclen får…
Orsaken till fjolårsfiaskot är nog flera. Några synpunkter:
Tränare Slegers efterlämande ett kaos i truppen.
Fysträningen var hård. Dåligt med återhämtning, halvskadade spelare försökte men åke på ideliga bakslag. Ond cirkel för många.
Seger hade en jobbig säsong med skador under jakten på sitt sista VM. Nu fräsch och verkar ha väldigt bra fysik.
Samtliga i laget accepterar nu att det krävs hårt jobb för att lyckas. Ifjol var det några som inte gjorde jobbet. Öling och Schough gör ett grymt arbete – över hela planen.
Försvaret har stabiliserats med Halima Ayinde till höger. Håller med redaktör Rydén i hans hyllning av nigerianskan. Ayinde och Tanikawa är väl de enda OS-spelarna från allsvenskan, dessutom spelar de i samma grupp i Frankrike – kul!
Tränare Kjetselberg hade ett tufft läroår ifjol. Nu varm i kläderna och beslutsam i det mesta.
Ungefär så om Rosengård.
Förstod aldrig värvningen av Lennartsson. Djupledsspringare med alltför klen teknik för att passa i Hammarby. Guillou???
Ja, det var ett färgat matchreferat! Väldigt mycket Hammarby….
Ps. Har en tes om det felaktigt bortdömda målet; kan det vara så att assisterande vinkar för frispark till Rosengård i momentet innan då Tanikawa får en rejäl tackling. Domaren uppfattar linjedomarens signal för sent och för att rädda situationen (och sig själv) blåser hon för frispark i straffområdet..?
Nu blev det fel – totalt fel!
Domarstandarden i OBOS Damallsvenskan är tyvärr pinsamt låg. Med den ribban så skulle i princip ingen kroppskontakt eller närkamp vara tillåten ute på planen. Tyvärr solkar domarinsatsen hela intrycket av matchen.
Mina tankar efter matchen (som till viss del nog inte kommer vara helt populära bland Hammarbyfansen):
Domarchefen Pernilla Larsson säger till Expressen att en domare som i det här fallet har rätt position, ser situationen tydligt, och tycker att det är en knuff som ger anfallande spelare möjligheten att göra mål, ska följa sin instinkt och blåsa, men också att det är fel beslut, att domaren tolkar situationen som att den är ”värre än vad den är”. Så domaren gör helt rätt och helt fel. Då var det klarlagt!
Detta påminde mig om en match med Helsingborg i Superettan där Tess Olofsson hamnade i blåsväder. I en kontring vid mittlinjen screenas en HIF-spelare bort (ingen större fysisk kontakt), men det ger fri löpväg framåt och till sist mål för det andra laget. Alla var jättearga på Olofsson för att hon inte blåste i det fallet. Det är inte lätt att vara domare och om media, fans och spelare lade ens hälften av den energi man lägger på domaren, på att faktiskt granska spelares misstag, hade det inte varit så roligt att vara spelare heller.
Ellen Wangerheim till A-landslaget är en sensation, men roligt att en av de stora talangerna i svensk fotboll får chansen efter alla skador. Även My Cato känns överraskande, men det andra alternativet från U23 var Emilia Pelgander som man kanske tycker behöver mer speltid (hon har mest varit inhoppare i Leicester City). På ytterbackssidan valde man Anna Sandberg och Hanna Glas. Inte mycket att säga om det!
Landslagsuttagningarna idag gav mig rätt på en spaning (Emma Holmqvist till U23) och att även Smilla Holmberg och Felicia Schröder kom med där är glädjande. Mindre uppmärksammat idag var att två spelare födda 2005, Vera Blom från BP och FC Rosengårds Bea Sprung, kom med i den truppen. Till sist, lite i skymundan presenterades idag en ny landslagsorganisation under A-landslagen: https://www.svenskfotboll.se/nyheter/landslag/2024/05/svffs-fotbollsavdelning-tar-nasta-steg/
Utöver hela fotbollssveriges eniga expertkår så är även SvFF’s domarcoach Pernilla Larsson väldigt tydlig med att domslutet var felaktigt.
https://www.expressen.se/sport/fotboll/damallsvenskan/hammarby-mal-blev-bortdomt-domarcoachen-erkanner-nu/
Du får läsa vad hon faktiskt säger. Avblåsningen som helhet är felaktig enligt Larsson, men beslutet är korrekt utifrån det domaren ser. Hon ska blåsa om hon tycker det är en knuff som leder fram till nick i öppet mål. Helt eniga var experterna faktiskt inte. Det är en situation där man kan döma frispark (i sändningen noterade t.ex. experten Pär Lagerström att det var sträckta armar, men att den var billig). Ute på plan blir det frispark i 99 av 100 liknande situationer när en mittback ska nicka undan bollen och får en lätt hand i ryggen. Jag tror inte att domarna kommer att börja fria i sådan situationer med hänvisning till ”för lätt kontakt” även om det är det som Larsson säger här.
När jag spelade själv fick jag lära mig att alltid gå in med kroppen och undvika sträckta armar eftersom det är så lätt för domaren att se det och döma frispark till motståndaren. I Sydsvenskan sa förresten Joel Kjetselberg att ”så som domaren förklarar det så ska det vara bortdömt”, men han är givetvis partisk i det hela…
Angående din kommentar om skador i Rosengård så är endast Persson, Knaak och Andersson samt nyligen Jansson som saknas. Förra säsongen innehöll skadelistan 7–10 spelare varje vecka. Totalt var det uppemot 20 spelare som någon gång var skadad under säsongen. Det är skillnaden.
Bredgaard kan göra fantastiska saker med sin vänsterfot från högerkanten men hon spelar med små marginaler och ibland blir det bolltapp som följd. I en tät match mot skickliga Hammarby kunde Rosengård blivit rejält straffade. Dessutom är Bredgaard direkt dålig i sitt defensiva spel. Tycker att det kändes tryggare med Sprung/Hartikainen till höger i den jämna och tuffa matchen. Även Larsson hade varit en säkrare – defensiv – kraft.
Ja, 2023 var unikt dåligt ur skadesynvinkel. För 2024 får man väl också nämna Emma Berglund som blir borta hela säsongen på grund av graviditet. Personligen tror jag ändå att en skada på nyckelspelare som Arnardóttir, Seger, Tanikawa, Schough eller Holdt hade kunnat skapa stora problem. Även Wik har spelat på en väldigt hög nivå och kan bli svår att ersätta. Samtidigt gäller ju detta resonemang alla lag i serien så inget unikt. Jag håller med din analys om Bredgaard, men tror samtidigt att Jonna Andersson var glad att få annat motstånd på sin kant.
Bra match.
Min gissning gällande det bortdömda målet är att hon får höra något från assisterade, eftersom hon först signalerar för mål, tydligt och med hela kroppen.
I och för sig hade hon ju kunnat blåst när Bajen erövrar bollen några moment tidigare.
Glädjande att se hur självklart Bella Andersson spelade mot det här motståndet. Nu ska hon bara matchas/lotsas igenom F18-landslaget, sedan ”prövas” i U23 och sedan när hon efter tre år och 60 matcher i allsvenskan vinner ”årets genombrott”, får hon vänta ytterligare några år innan det blir en januariturné och ett åtta minuters inhopp mot Filippinerna (0-0). Först när hon spelat två säsonger i FAWL blir hon uttagen på riktigt.