När Tess Olofsson blåste av för halvtid i OS-finalen zoomade bildproducenten in en vilt klappande Tom Cruise. Han klappade knappast för att hans USA gjort en superhalvlek.

För de första 45 minuterna gick ganska klart till Brasilien. Jag hade i och för sig bara 3–1 i 100-procentiga målchanser. Men medan amerikanskorna inte hade mer än den där chansen så gjorde Brasilien även ett klart, men knappt offsidemål. Och så hade man ytterligare fyra–fem fina anfall. En gång kollade VAR om Orlando Prides Adriana skulle få straff efter en duell med Naomi Girma.

På pappret ställde Brasilien upp 3–4–3. Men i praktiken startade man mer i ett 4–4–2 där anfallaren Gabi Portilho utgick från högerkanten. Någon gång föll både Adriana och Gabi Portilho hem på kanten så att det blev 4–5–1. Men oftast försvarade man i 4–4–2. Det gör ju USA också.

Och båda lagen trycker fram sin vänsterkant i anfall och kör speluppbyggnad med trebackslinje. Brasilien hamnar nästan 3–2–5 i vissa lägen, och då är det ju livsviktigt att inte tappa bollen i fel ytor. Det har laget dock undvikit så här långt.

USA har däremot inte lyckats speciellt bra med sitt uppställda anfallsspel. Däremot har man ett enormt övertag i snabbhet mot Brasiliens högerback Lauren. Det var henne Mallory Swanson sprang ifrån när USA hade sin kanonchans.

Dock räddades Swansons skott av målvakten Lorena. I samma situation hade Brasilien tur att inte mittbacken Tarcianes våldsamma, och dåligt tajmade tackling ledde till amerikansk straff.

Men det var alltså Brasilien som var bäst. Hetast av alla var vänsterkantens Ludmila. Hon var fri redan efter 1.50. Men då var avslutet för svagt. I 16:e minuten skickade hon in en bomb bakom Alyssa Naeher. Men då var offsideflaggan uppe.