Hammarby fick en drömstart på höstsäsongen. Fast jag var ändå inte jätteimponerad av laget i 3–0-segern hemma mot Linköping.
Det började väldigt bra för Bajen. Redan i fjärde minuten spräckte man mycket turligt nollan hemma (?) på Grimsta. En smart hörnvariant avslutades med ett svagt skott från Emilie Joramo. Den lösa bollen ändrade dock riktning på Vilma Koivisto och rullade in i mål.
Sedan följde en halvlek som båda lagen verkade rätt missnöjda med. Linköping försökte hela tiden med ett uppbyggnadsspel präglat av korta passningar. Det var något som man inte klarade av. De första 35 minuterna tappade man hela tiden bollen mitt på egen planhalva.
Det som räddade LFC kvar i matchen var att Hammarby visade en anmärkningsvärd oförmåga att omsätta de många fina bollvinsterna i egna avslut. Visst hade man tre–fyra chanser att även göra 2–0. Men jag förstår att Jonna Andersson var missnöjd i Viaplays halvtidsintervju, även om jag inte håller med om hennes kritik av presspelet – för det hade ju varit bra.
Det var som var mindre bra var ju det som hände, eller inte hände när Bajen vann bollen. För trots att halvleken i stort sett spelades på offensiv planhalva kändes hemmalaget uddlöst.
Linköping kom lite högre under halvlekens sista tio minuter. Men jag tycker nog ändå att man tidigt borde ha bytt till ett annat spelsätt i uppbyggnadsfas. Det är berömvärt att försöka spela sig fram. Men jag tycker att det är ännu mer berömvärt att kunna inse sina begränsningar.
Men Linköping skall ha beröm för sina justeringar i halvtid. Efter paus var nämligen LFC mycket bättre. Då visade dock Hammarby upp lite effektivitet. Men fram tills Smilla Valotto gjorde 2–0 i 77:e minuten tycker jag att östgötarna faktiskt var det lite bättre laget. På slutet hade däremot mästarna god kontroll, och kunde ha gjort något mål till.
Cathinka Tandberg kom in och gjorde ett mål. Och känslan är att hon snart är förstaforward i Hammarby. Jag tyckte mig direkt se att hon har ett mycket bättre rörelsemönster i straffområdet än konkurrenten Ellen Wangerheim. Risken är uppenbar att den senare kommer att få följa stora delar av höstsäsongen från bänken.
För Bajen innebar tremålssegern att man går upp på andraplatsen, ett mål före Häcken. Just Häcken väntar på onsdagen i otroligt viktigt hemmamöte. För göteborgarna avgörs i princip den damallsvenska säsongen under kommande nio dagar. Utöver matchen på Kanalplan på onsdag skall ju Häcken till Malmö för att möta Rosengård nästa måndag.
Apropå Malmö har MFF idag tagit tre blytunga poäng i elitettan. Det har ju varit viktiga streckmatcher både i botten och toppen av näst högsta divisionen. I botten vann Lidköping under fredagskvällen med 1–0 hemma mot Jitex. Det är ett resultat som innebär att Mölndalslaget nu är riktigt illa ute i nedflyttningsstriden. Visst är det rätt långt kvar av serien. Men känslan är ändå att nästa lördags hemmamatch mot Sundsvalls DFF är lite vinna eller försvinna för Jitex.
I toppen skapade tabelltrean Malmö hela tiden mest i bortamötet med tvåan Umeå IK. Men i paus var det ändå hemmaledning efter att UIK utnyttjat en försvarsmiss i MFF.
Efter paus lyckades dock skåningarna vända, och till slut vinna med 3–2. Segermålet nickade Nellie Lilja in i tomt mål efter att Umeås målvakt Tea Lundmark varit ute och hängt tvätt på en hörna. Jag hade fokus på den damallsvenska matchen på Grimsta, men kollade med ett öga på toppmötet i Umeå.
Och det var ingen tvekan utan att Malmö FF vann rättvist. Dock måste man ju säga att det var lite tråkigt att fyra av målen delvis kom på mer eller mindre grova misstag. Malmös kvittering till 1–1 var exempelvis ett självmål och Umeås kvittering till 2–2 var en grov målvaktstavla.
Resultatet innebär att det i skrivande stund bara skiljer tre poäng mellan serieledande Alingsås och trean Malmö FF. Dock har Alingsås en match mindre spelad, de tar emot Eskilstuna i morgon.
Känslan är att Malmö nu är det starkaste laget, och att man kommer att ta en av de där två direktplatserna till damallsvenskan. Och att det således blir en kamp mellan Alingsås och Umeå om den andra.
En blogg om internationell damfotboll 
Rätt dålig match mellan Hammarby och Linköping, enormt många felpassningar. Bajen räddar ju upp det genom att vinna med marginal.
Linköping såg ändå inte så pjåkiga ut, trots att de tappat flera spelare.
Framför allt såg det lovande ut efter paus.
Noterbart är att Linköping i praktiken spelade utan renodlade anfallare matchen igenom då de två sista nyförvärven, den ena är redan presenterad, inte är spelklara ännu. Det kan sannolikt förklara uddlösheten som man visade upp på offensiv planhalva under matchen.
Då två anfallare kommer ansluta innan fönstret stänger, den ena är redan presenterad, så känns framtiden faktiskt riktigt positivt för mig som supporter. Spelarförsäljningarna stör mig inte alls utan är tvärtom något jag efterfrågat i flera år då tidigare klubbledningar varit alldeles för kortsiktiga och passiva på spelarmarknaden, något vi inte har råd med som förening om vi vill kunna hänga med i en ny verklighet.
Årets säsong är såklart i praktiken körd med en placering i ingenmansland som sannolikt slutresultat men känslan är att den nya sportsliga ledningen hittat rätt med värvningarna så här långt. Ser man på matchen mot Hammarby så var Polly Doran riktigt bra på sin kant trots tuffast möjliga motstånd i form av Hammarbys kanske skickligaste en-mot-en spelare Julie Blakstad. Jag tycker också att Sara Eriksson var precis en sådan bollvinnare på mittfältet som vi saknat sedan Saori Takarada lämnade ifjol, där är en blivande A-landslagsprofil inom några år om inget totalt oförutsett händer.
Vad gäller Hammarby så tror jag de har alla möjligheter att bli höstens lag, med tanke på att både Häcken och Rosengård känns försvagade medan Hammarby förstärkt laget rejält med Tandberg så kanske de t o m kan utmana om guldet igen även om det är många poäng upp.
Vad blir det kvar om man skrapar av garneringen och det ”göttaste” på en tårta? Jo, lite blöt sockerkaka, förstås. Anspelar på Linköping FC i nuläget. Bra ändå att spelarna orkar anstränga sig trots att allt talar emot några framgångar resten av denna säsong. Ledningen får dock se över de strategisk-taktiska möjligheter som står till buds för den stympade truppen. Innan nya anfallsstjärnor vuxit fram efter Tandberg & Co handlar det om att lägga mer tyngd på försvarsspelet. Sedan måste MV Cajsa Anderson behålla sin toppform – den som hon visade prov på idag – för att hålla baklängesmålen på en rimlig nivå.
Koivisto heter väl Vilma i förnamn?
Tack. Självklart heter Koivisto i Linköping Vilma i förnamn. Emma Koivisto är en annan spelare.
Läste nånstans att LFC-supportrar är arga på klubbledningen för att de har sålt sina bästa spelare. Drömmen om en topplacering är förstås borta.
Men ligger man på ständigt röda siffror måste man göra förändringar. Det är egentligen väldigt enkel och självklar matematik.
Heder till LFC som tar tag i sina ekonomiska problem.
Jag har läst en del arga kommentarer i kommentarsfält framför allt på Corren.se, men de verkar inte komma från de aktiva supportrarna, utan snarare förståsigpåare från i bästa fall sittplats, i värsta fall sofflocket. I princip alla supportrar jag pratar med är positiva till att vi äntligen arbetar konsekvent med en affärsplan.