I går höll Aftonbladet den årliga gala där de prisar damallsvenskans främsta. Den största vinnaren var Caroline Seger, närmast följd av Momoko Tanikawa och Cathinka Tandberg.
Årets MVP: Caroline Seger
Årets målvakt: Eartha Cummings
Årets back: Rebecca Knaak
Årets mittfältare: Momoko Tanikawa
Årets forward: Cathinka Tandberg
Årets genombrott: Momoko Tanikawa
Årets tränare: Joel Kjetselberg
Årets mål: Cathinka Tandberg
Ungdomarnas pris: Hanna Ekengren
Sportbladets pris: Caroline Seger
Jag fick äran att vara med och rösta om de sju översta kategorierna även i år. Jag är överens med övriga juryn om sex av de sju vinnarna. Där vi har olika uppfattning är årets forward. Där föll min röst på Rosengårds Olivia Holdt. Jag tycker att danskans 13 mål på 1392 minuters speltid är vassare än vinnande Cathinka Tandbergs 15 mål på 2015 minuter. Men den 20-åriga norskan vräkte ju in mål under hösten, och folks minne är kort, så jag förstår att Tandberg kunde vinna det priset.
Jag förstår också att Tandberg kunde vinna priset för årets mål. För det var en omröstning, och Bajen har flest supportrar. Det var vaket av Tandberg att lobba, men årets mål var det väl ändå inte? Personligen kan jag spontant komma på rätt många mål som jag håller högre. Men smaken är ju som …
Innan jag lämnar gårdagens gala tänkte jag återigen påtala att MVP har annorlunda betydelse i damallsvenskan än i alla andra sammanhang. Den som är MVP internationellt är bäst i ligan eller tävlingen. I damallsvenskan är MVP en pådrivare. Fråga mig inte hur det kunde bli så, men jag hajar till varenda år när jag ser att kandidater till MVP inte är nominerade i någon annan kategori. Det hade varit omöjligt i typ alla andra sammanhang.
Så till själva spelet. I helgen spelas det flera spännande matcher runt om i världen. På hemmaplan tar Umeå IK emot AIK i första halvleken av det damallsvenska kvalet. Det blir intressant att se om UIK kan skaka ett formstarkt Gnaget, eller om kvalet i praktiken redan är avgjort vid 16-snåret i morgon.
De internationellt sett intressantaste matcherna spelas i England, USA och Spanien. I engelska WSL är det dels Londonderby mellan svensklagen Tottenham och Arsenal klockan 14.45 under lördagen. Knappt fyra timmar senare väntar tidig seriefinal mellan Chelsea och Manchester City.
I USA är slutspelet i NWSL framme vid semifinaler. De spelas enligt:
Lördag 18.00: Washington Spirit – Gotham FC
Söndag 21.00: Orlando Pride – Kansas City Current
I kvartsfinalerna blev Marta målskytt för sitt Orlando. Hon var den enda svenska medborgaren som fick speltid. Klubbkompisen Evelina Duljan ingick inte i Prides matchtrupp.
Slutligen så är det spanskt toppmöte lördag 20.00. Då tar tabelltvåan Real Madrid emot suveräna serieledarna FC Barcelona. Real behöver nog vinna om inte ligan ska bli katalansk defilering även den här vintern.
En blogg om internationell damfotboll 
Det är ju ett spanskt toppmöte ikväll också. Uppdaterade inlägget med Real–Barca, avspark 20.00.
Jag tillåter mig varje år att bli irriterad på årets mål-urvalet, eftersom det ALLTID handlar om skott utifrån, ju längre ut, desto bättre, verkar det som.
Om vi åtminstone fick ett eller två spelmål där ett antal passningar leder fram till målet som då oftast bara är en bredsida, så tror jag att den tävlingen skulle få en högre dignitet.
Håller med. Det har snarare blivit ”Årets skott” än ”Årets mål”. Och Tandbergs lobb var inte heller årets skott. Flera av de andra skotten var både hårdare och mer välplacerade.
Otroligt stela och nervösa första 45 minuter från AIK:s sida. Tur för dem att kvalet avgörs över fyra halvlekar.
Ja, det blev inte ””a walk in the park” för AIK som en del spekulerade i. Medan AIK fått fajtas intill sista matchen i serien har UIK sedan mycket länge kunnat förbereda sig för dubbelmötet. Utgången är fortfarande vidöppen. Jag tror att AIK kommer att trycka på max på hemmaplan för att skaffa sig ett ledningsmål i den matchen. Kul med storpublik (gissar jag) på Skytteholm om en vecka. Det händer inte så ofta. Frågan är vilket lag som har bäst kvalnerver när det ska avgöras.
Tycker det är tråkigt med årets mål eftersom flest fans vinner. Spelarna själva var inne på det, så de verkade inte riktigt bry sig heller.
Två år i rad (vad jag vet, kanske till och med tre?) så är det ett långskott utifrån och två senaste är från Hammarby.
Hade också uppskattat om det inkluderade fina framspel, tillsammans med fina soloprestationer (t ex Hlin Eiriksdottirs mål).
När det gäller Olivia Holdts icke-val till årets forward, så kan jag i all enkelhet konstatera att hon i årets allsvenska gjort ett (1) mål på övriga topp-fyra lag, men tio mål mot lag på den nedre halvan av tabellen. Tandberg gjorde tre mål mot FC Rosengård, så enligt min mening bör Tandberg ha förtjänat titeln rättmätigt, oaktat Olivia Holdts effektivitet på den speltid hon fick. Men i slutändan är det ju som Joan konstaterat, olika uppfattningar råder.
Jag förstår faktiskt inte varför ingen pratar Om Hlin Eiriksdottir och hennes säsong? För mig var hon både MVP och årets forward. Hon gjorde lika många mål som Tandberg som alla hyllar så stort och dessutom gjorde hon fler assist. Helt klart den bästa anfallaren över hela säsongen.
Holdt och Tandberg hade varsin halva av säsongen men Eiriksdottir producerade hela året.