Det är mindre än en vecka till den damallsvenska återstarten. Och det händer saker på sillyfronten. Största svenska transfernyheten hittills i augusti rör ju dock inte vår inhemska toppserie. För det är väl förstås att Amanda Ilestedt har skrivit ett treårskontrakt med Eintracht Frankfurt.
Innan månaden har blivit två dagar gammal har vi även fått två svenska Turkietproffs. I går skrev Rosengårds Angel Mukasa på för Galatasaray och i dag presenterades Jitex forwardsstjärna Olivia Johansson Alcaide av Fenerbahce.
Och så har det förstås hänt en del i de damallsvenska klubbarna. Hammarby har lånat i en fjärde målvakt i Melina Loeck och Rosengård har tappat en norska i Emilie Woldvik och fått en ny i Thea Sørbo. Och på förra månadens sista dag hittade Malmö FF Ines Belloumous ersättare i Courtney Nevin.
Lite intressant att Rosengård och Hammarby byter mittfältare med varandra. Medan Sørbo flyttar från Stockholm till Malmö gör ju Bea Sprung den omvända flytten. Spontant känns det som ett bra byte för alla parter. Sprung är supertalangen som ännu inte fått det lyft som man kanske hade förväntat sig. Således kan det vara bra för henne att få en nystart i ny miljö. Och Sørbo fick inget lyft i Bajen. Bättre lycka i Rosengård?
Själv har jag två dagar i rad sett Häcken vinna på Borås Arena. I går var det utvecklingslaget som slog Elfsborg med 1–0 i elitettan. Och i dag var det A-laget som vann en träningsmatch mot Kristianstad med 6–2.
Även Häcken har agerat på transfermarknaden i augusti. Tidigare i dag presenterade man Faith Chinzimu från Malawi som nyförvärv. Den 18-åriga mittfältaren fick ungefär fyra minuter i dagens match. Spontant slogs jag av att hon såg tunn ut. Men på den korta speltiden hann hon även visa intressanta kvaliteter. Hon såg ut att vara bolltrygg, och tvekade inte att skicka iväg ett distansskott när läget kom.
Annars var det en rätt ensidig match jag såg i eftermiddags i Borås. Kristianstad tog i och för sig ledningen genom Beata Olsson efter bara 15–20 sekunder. Och man gjorde matchens sista mål genom 16-åriga Filippa Andersson Widén. Däremellan satte Häcken sex bollar, varav flera riktigt snygga.
Kristianstad hade det väldigt jobbigt i försvarsspelet och Häcken hade kunnat göra ytterligare ett par mål. Det hör väl till saken att man har tappat Sofia Reidy och att Gudny Arnadottir tvingades kliva av redan efter någon minut. Förhoppningsvis för KDFF:s skull får man snabbt bättre ordning på sin defensiv. För inför återstarten är man ju faktiskt med i guldstriden, bara fyra poäng bakom serieledande Häcken.
Men det såg alltså inget vidare ut för Kristianstad. Och det ryktades på Borås Arena om att laget dessutom är på väg att tappa en spelare till Italien och Fiorentina.
Just Fiorentina var det som köpte loss Emilie Woldvik från Rosengård. Och när jag pratade med Erling Nilsson förra veckan tog han dels upp hur svårt det är att hitta spelare, dels att svenska klubbar är chanslösa att matcha klubbar som Fiorentina lönemässigt.
I dag bytte jag några ord med Häckens sportchef Christian Lundström. Jag kollade med honom om han också upplevde det som svårt att hitta nya spelare. Han menade att den stora svårigheten är att hitta svenska spelare.
Och det är klart. Kollar man bloggens lista över svenska utlandsproffs så finns det 70 stycken i olika högstaligor runt om i världen. En majoritet av de här 70 spelarna hade förstås varit tillgångar i damallsvenskan. Men nu tvingas istället de damallsvenska klubbarna att leta svenskt material på en lägre nivå. Och som grädde på moset har ju drygt 100 svenska talanger valt att spela collegefotboll i USA, vilket ytterligare minskar utbudet.
Det här är förstås gynnsamt för svenska spelare, som har massor av möjligheter så länge spelarmarknaden ser ut som den gör. Men för våra elitklubbar är det jobbigt eftersom de måste ha en bas av hemmafostrade spelare. Och när alltfler av de bästa flyttar utomlands sjunker kvaliteten på vår damallsvenska.
Däremot kan jag se någonting bra för svensk damfotboll i det här. Klubbarnas problematik skapar ju en utmaning i att på egen hand fostra spelare som är så bra att man upprätthåller kvaliteten. Klubbarna har alltså här en morot att satsa på sin spelarutbildning.
Ett lag som har många spännande talanger är just det Häcken jag har sett i dagarna två. Klubbens lag i elitettan vimlar av talanger. 16-åriga målvakten Hanna Karlsson är jättespännande. Det är även centrala mittfältarna Nathalie Staaf och Emilia Migas. 18-åriga Staaf fick för övrigt göra ett kort inhopp i A-laget i dag.
Men jag måste säga att jag är lite fundersam över det spel som Häcken lär ut till sina elitettanspelare. Det handlar om ett väldigt passningsorienterat spelsätt, där man skall spela sig ur alla situationer. I teorin låter det rätt bra. Men Häckens spelsätt är inte speciellt vägvinnande, det handlar mer om bollinnehav för bollinnehavets skull. Fotboll är som bekant ett spel där det handlar om att göra flest mål – inte om att slå flest passningar eller att hålla bollen inom laget längst tid. Och matcherna avgörs oftast i de båda straffområdena. Men Häcken U har ett spel som är väldigt hårt inriktat på spelet mellan straffområdena.
Även Kristianstad är ett lag som jobbar mycket med bollinnehav och att spela sig ur alla situationer. Men KDFF söker hela tiden att spela framåt. Det gör inte Häcken U. Faktum är att det ibland nästan verkar straffbart för Häckentalangerna att försöka skapa målchanser.
Nu är det strax dags att sätta punkt. 23.00 är det ju avspark för finalen av Copa America mellan Brasilien och Colombia. Men innan det blir fullt fokus på den så är det värt att rapportera att det blir Ljuboten som blir Rosengårds första motståndare i kvalet till Champions League. Det nordmakedonska mästerlaget vann mot armeniska Pyunik med klara 4–0 i dag. Alla fyra målen gjordes av Hava Mustafa.
Övriga lag som tog sig vidare till nästa kvalomgång blev Racing Union från Luxemburg, Spartak Myjava från Slovakien, Athlone Town från Irland, Lanchkhuti från Georgien och ABB Fomget från Turkiet. I det sistnämnda laget spelar svenska Sejde Abrahamsson.
En blogg om internationell damfotboll 
Ja nog märks det att Damallsvenskan tappar i status på flera olika sätt och inte minst ekonomiskt. Därav gillar jag att Häcken skriver ett långt kontrakt med Schröder och ger henne ett jävligt bra kontrakt. Man kan ju hoppas Bajen gör detsamma med Holmberg och Wangerheim ifall dem är kvar när fönstret stänger. Både för att visa att spelarna betyder mycket för klubben men också för att våra största talanger ska vara dyra att köpa loss och inte gå på fri transfer som det alltför ofta har varit tidigare.
Problemet för många lag verkar ju vara att ersätta de spelarna man säljer med lika bra nyförvärv. Eftersom vi inte kan locka de största namnen till Damallsvenskan gäller det att ha bra scouting och snappa upp oslipade diamanter men även bli bättre på att ge svenska spelare chansen. Jag förstår att det inte är så lätt att vara sportchef för en Damallsvensk klubb men nog finns det många bra svenskor i både Elitettan och Damallsvenskan som säkert skulle hålla bra nivå i topplagen. Det gäller ju ”bara” att hitta rätt spelartyp för sitt eget lag som sportsligt ansvarig. Känslan är ju att många svenska klubbar har haft lyckade värvningar från Norge de senaste åren, där finns också mycket talang att locka över då norska spelare verkar föredra Damallsvenkan framför norska ligan. Så länge vi får hit flera av de största talangerna från Norge, Danmark, Island och Finland kommer det alltid finnas väldigt många talangfulla spelare i Damallsvenskan. Det blandat med våra svenska talanger och ett par veteraner kan förhoppningvis fortsätta hålla Damallsvenskan på en bra nivå där vi säljer spelare och har ett eller två lag i Europa varje säsong.
Tycker det finns ganska många spelare i Damallsvenskan som skulle göra både Häcken, Hammarby och de andra topplagen bättre men ibland känns det som en del spelare går under radarn och missas av topplagen. Där tycker jag MFF värvade smart när de tog in Skoog och Johansson som har mycket talang och kommer blomma ut förr eller senare. Det är två spelare som jag tycker skulle gå in i både Bajen och Häcken men som de av någon anledning inte har gått efter. Nu skadade sig Johansson men Skoog har väl varit seriens bästa högerytter under våren? Det finns fler spelare jag tycker storklubbarna sover på. Varför gick till exempel inte Häcken för Reidy i vintras istället för att ta in den danska mittbacken? Det fanns en stor svensk talang som de säkert hade kunnat få loss men de tog inte den chansen, nu tar istället konkurrenten Hammarby henne och Häcken står där med en svagare backlinje än på väldigt länge.
Det är inte så konstigt att det saknas svenska spelare när man under åratal inte investerat tillräckligt mycket i akademiansvariga eller tränarna på F19-nivå. Man har heller investerat i en extra spelare från någon annanstans än att att ta ansvar för de spelarna man har. Även tränarna som haft A-lagen har inte haft kunskapen eller viljan att ta hand om talangerna. Från klubbarnas sida har man heller inte gjort någon omvärldsanalys och förstått vad som var på väg att hända under de senaste åren med ökningen av pengar i Europa och även dubbelklubbarnas satsningar.
Det skulle vara intressant och se hur länge en tränare i F19 håller är verksam på den nivån. Jag tror nyckeln är kompetens och kontinuitet för att få fram spelare
Skriver väl i stort sett under på den bild du målar upp. Kristianstads DFF, Umeå IK och Jitex är väl tre klubbar som över tid satsat på talangutveckling. Men i majoriteten av alla klubbar har ungdomsverksamheten varit rejält eftersatt.
Trots det inser man ju att Sverige ändå måste ligga väldigt långt framme på talangsidan. För annars hade ju inte våra spelare varit så attraktiva ute i världen. Uppskattningsvis har vi över 200 spelare utomlands, och det är ju ändå rätt bra
Så besviken Colombia va riktigt nära denna gång :/
Intressant detta med brist på svenska spelare. Förmodligen är ju inte våra division 1-serier någon rekryteringsbas heller. Jag ser en del division 1-fotboll eftersom mitt närmaste lag, Karlbergs BK, spelar i Ettan Norra.
Det är extremt sällan jag hajar till över någon spelare i dessa matcher. Jag såg Karlberg-Täby i går och tänkte särskilt på den aspekten – finns det någon spelare här som skulle kunna ta sig uppåt i serierna? I går var det egentligen bara Täbys Yaiza Navarro Leon som visade såna tendenser. Hon kunde hålla i bollen och slog en del smarta passningar (som medspelarna ofta sprang fel på).
Men då kom ju nästa problem, är hon svensk? Jag har googlat lite och jag undrar om hon inte helt enkelt är spanjorska… vilket ju namnet antyder, men man kan ju vara svensk medborgare ändå.
För övrigt otroligt märkligt att vare sig Svenskfotboll.se eller Täby FK själva har någon notering på sina sajter, i trupplistor och annat, över vilken nationalitet spelarna har.
Det finns ju en hel del division 1-spelare som kan spela i elitettan. Men för de damallsvenska klubbarna är det en jättechansning att värva från ettan. Spontant kommer jag bara på Sofia Rewucha som med hyfsad framgång gått raka vägen från ettan (Halmia) till damallsvenskan (Trelleborg och Vittsjö) under de två senaste åren.
Utan att vara jätteinsatt så är känslan att den naturliga karriärvägen div1->Elitettan->Damallsvenskan funkar dåligt. Div1-klubbarna har ju generellt en icke obetydlig andel tonåringar i sina lag men vad jag ser är det mycket vanligare att dessa efter studenten går vidare till USA-spel än till en Elitettanklubb.
Det vore naturligt att Elitettan-klubbarna regelbundet plockade duktiga spelare från div1 och att Damallsvenskan plockar duktiga spelare från Elitettan men min känsla är att man hellre väljer andra vägar.
Du är absolut inne på något. Jag skulle säga att elitklubbarna i allmänhet har rätt dålig koll på lagen i divisionen under. Man ser ju att damallsvenska nykomlingar ofta hittar fynd i andra elitettanklubbar. Men om de etablerade damallsvenska klubbarna värvar från lägre divisioner handlar det oftast om spelare de scoutat i olika junior- och ungdomslandslag.
När det gäller värvningar till elitettan från division 1 är ju också ekonomin ett stort problem. Klubbarna i elitettan har i allmänhet ingen möjlighet att betala några högre ersättningar. Det innebär ju en risktagning för spelare som inte bor inom pendlingsavstånd, eftersom de skulle behöva lämna jobb och social trygghet. Och det är ju inte så många som vill betala för att spela i näst högsta divisionen. Då sticker man hellre till USA och får en utbildning på köpet.
Rent allmänt skulle jag säga att i nuläget är geografin väldigt viktig för en talangs chans att nå eliten. Om du bor i en region utan elitlag och inte har varit med i ett landslag kan du i princip glömma att bli upptäckt.
Jag har bra koll på området runt Borås, det vi kallar Sjuhäradsbygden. Under den tioårsperiod där vi saknade elitlag fick vi knappt fram en enda elitspelare. Trots närheten till Göteborg hade våra talanger ingen karriärväg till de två högsta divisionerna. Den som nådde damallsvenskan var Hammarbys lagkapten Alice Carlsson. Och hon ringde själv upp Staffan Jacobsson i BP och frågade om hon kunde få komma och provträna. Så det var ingen elitklubb som upptäckte henne.
Men med närheten till Alingsås och när även först Bergdalen och nu Elfsborg spelat i elitettan har vi plötsligt massor av lokala elitspelare. Så om du vill bli elitspelare känns närheten till en elitklubb nästan som en lika viktig faktor som talang.
Har någon gjort en konsekvens analys av vad vår dyra F19 serie ger i förhållande vad den kostar klubbarna. Rosengård har ju dragit sig ur serien och satsar på sitt div.1 lag. Kvalitetsmässigt hur stor är skillnaderna mellan div.1 och F19? Är det rätt att 19 åriga spelare och till och med yngre att åka från Malmö till Piteå och vice versa för att spela en rätt betydelselös match? Rent kvalitets mässigt skiljer sig lagen från match till match beroende på hur många och vilka A-lagsspelare som finns med.
Utan att veta tror jag Ettan består till stor del av spelare som har spelat i F19-serier men som har blivit för gamla och inte riktigt fått ett kontrakt med elitlagen (?).
Det skulle i så fall innebära att utan F19 så kanske standarden i ettan sjunker?
Visst det kan vara långa resor men det är också en poäng i sig. Att lära sig hur man hantera en lång resa som förekommer i DA/EE. Värst är det ju för Piteå och Umeå och de har inte dragit sig ur. Det skulle även vara intressant att se budgeten för div 1-lagen. Kommer de billigare undan än F19? Det finns ju några lag i ettan som betalar proffs från andra länder.
Många lag i ettan verkar träna 4 gånger i veckan, men det finns naturligvis lag där de yngre spelarna även tränar på dagarna i skolan. I F19 är nog standard att man tränar 5-6 gånger i veckan med träningarna i skolan.
Så jag tror att det är viktigt att båda finns.
Läser att Nilsson (Rosengård) och Lundström (Häcken) anser det svårt att hitta svenska spelare. Jag antar att herrarna menar spelare som ska fajtas om en plats i A-laget.
Det är förstås givet – tänk att lilla Sverige har 70 spelare utomlands är ju fantastiskt! Dessutom är Sverige numera långt nere på lönelistan.
För fem-tio år sedan fanns flera skickliga afrikanska spelare i allsvenskan. De spelade gärna för 18.000-20.000 kr/mån. Nu tjänar de dubbelt i många andra länder.
Det är andra tider nu och det går oerhört fort, svensk fotboll hänger inte med. I toppen sitter EFD & SvFF med armarna i kors – som alltid.
EM var en succé på många sätt. Har t ex inte sett någon reklam om att damallsvenskan börjar på fredag igen.
2023 antogs en ny strategi som ska vägleda Elitfotboll Dam och dess medlemsföreningar fram till 2027.
”Strategins övergripande mål är att skapa en attraktiv spelarmiljö, främja en professionell och hållbar klubbutveckling samt att stärka den kommersiella tillväxten inom damelitfotbollen.”
Fina ord av EFD, men tyvärr, det syns ingenting av er strategi.
Tvärtom.
De lyckas inte arbeta fram några pengar alls till svensk fotboll. Inga nya sponsorkontrakt etc
De flesta av landets 28 elitklubbar har usel ekonomi. Dubbelklubbarna klarar sig okay och köper upp det bästa från de allsvenska fattiga damklubbarna.
Ändå klagar Nilsson och Lundström…
Ni har två alternativ:
• Träna upp och få fram egna talanger som sedan kan förstärka A-lagstruppen. Skriv långa och ”dyra” kontrakt med spelaren så att en ev tidig försäljning ger stora pengar till klubben.
• Kräv mer pengar av huvudklubben så att ni kan vara med och konkurrera om de bästa svenska spelarna.
Sverige hänger inte med.
Till sist noteras att EFD:s ordförande Anders Billström, är en av fyra ledamöter som valts in i ”Management Board” för den nyetablerade europeiska plattformen ”Women’s European Leagues.” Fina titlar.
”Jag är stolt över att få representera Elitfotboll Dam och Sverige i detta arbete”, säger Anders Billström.
Hoppas att det ger något till den fattiga svenska klubbfotbollen.
För Sverige hänger inte med.
Det finns mycket att hugga på här. Först så klagar inte Nilsson och Lundström. De konstaterar att det är ont om svenska spelare. Det är stor skillnad.
Sedan ger du dem två rätt löjliga alternativ utan verklighetsförankring. Dels är ju Rosengård och Häcken två av de svenska föreningar som har bäst talangutveckling. Men vi vet ju alla att det i princip inte finns en enda elitförening i hela världen som klarar att vara självförsörjande på egna talanger. De kan alltså inte lösa det här själva. Dels är det bara löjligt att skriva om att Rosengård skall kräva mer pengar av huvudklubben. Du vet mycket väl att Rosengård är en i sammanhanget liten förening med herrlaget i dyra division 1. Det finns inte en chans att Rosengård skall kunna mäta sig med exempelvis Fiorentina när det gäller lönenivån.
Är det redaktörn’s uppgift att gå in och ”hugga” på en kommentar?
Är det redaktörn’s uppgift att i lätt överlägsen ton tillrättavisa den som skriver en kommentar?
Är det inte fritt att leverera åsikter i denna blog, utan att redaktör’n ska leka överdomare?
Det var en provocerande text och är nöjd med utfallet.
Fakta kvarstår; svensk fotboll har usel ekonomi och tappar i raketfart!
Adjö!
Det är absolut fritt att leverera åsikter i den här bloggen. Det krävs mycket för att jag skall stoppa en kommentar. Men man måste också tåla mothugg. Som du skriver valde du att använda en provocerande ton. Och jag svarade i en liknande.
Det du skrev var i och för sig inte riktat mot mig. Men det var mot sådana som man inte kan förväntas svara för sig i en blogg.
Jag svarade dock inte för EfD. Men det hade nog behövts någon som stod upp för dem också. För de får rätt mycket skit här i kommentarsfältet. Och de skall förstås granskas och kritiseras. Men man måste samtidigt förstå att det inte är lätt att driva elitfotboll på damsidan i Sverige. Det ser väl ut som att klubbarna i USA nu äntligen både går runt och genererar intäkter. Men i resten av världen beror ju damfotbollens framsteg mer på ekonomiska tillskott från herrfotbollen än på stora egna resurser.
Och som du säger har svensk fotboll usel ekonomi. Alltså kan damfotbollen inte räkna med några jättesummor från herrfotbollen här. Ändå var landslaget ett av de bästa lagen i EM, och utöver cirka 200 svenska spelare i damallsvenskan har vi också cirka 70 i andra högstaligor runtom i världen. Det är inte så dåligt.
Men visst får våra klubbar det svårare och svårare att konkurrera för varje år. Och det vore förstås önskvärt med en jättesatsning. Men en sådan kräver pengar som inte finns. Om någon sitter på lösningen för svensk damfotboll är jag övertygad om att EfD och liknande organisationer tar emot denne någon med öppna armar.
En intressant fråga i anslutning till detta, och det kanske har redovisats på bloggen tidigare, men jag minns i så fall inte – hur är den ekonomiska statusen för WSL-klubbarna? Där har ju publiksiffrorna ändå börjat växa åtminstone för de 4-5 största lagen.
Jag har inga färska siffror. Men tidigare år har damsektionerna i storklubbarna gått back ganska rejält. Nu rapporterar exempelvis revisions- och konsultföretaget Deloitte om klart ökade intäkter under säsongen 2023/2024. Det är positivt. Men jag har svårt att tro att det räcker för att gå ihop. Och senaste säsongen var ett litet bakslag publikmässigt. Snittet i WSL sjönk från 7380 till 6814.
Här är en länk från 2022, då Chelseas damlag gick rejält back på driften. I år går nog laget dock totalt sett ett stort plus, för det var ju inblandat i en högst anmärkningsvärd affär för att herrlaget skulle klara Premier Leagues lönsamhets- och hållbarhetsregler, PSR. Läs om den affären här. Dessutom gick stora finansiären Alexis Ohanian in med över 200 miljoner kronor i damlaget. Här är en text från Dagens Industri om det.
Regeringens nya lönegolv för invandrad arbetskraft kanske också ställer till det när det gäller att värva fotbollsspelare? Eller är fotbollsspelare från utanför EU undantagna från lönegolvet? Nu är lönegolvet cirka 27 000 men regeringen vill höja till 34 000.
Idrotten har andra regler. Jag läser i förbundets representationsregler (kapitel 6, 4§) att: ”RF har ett avtal med Migrationsverket omfattande arbetstillstånd för utländska spelare. Avtalet innebär att minimilönen ska vara 14 300 kr/mån.”
Ojdå. Ser att det där var fjolårets siffror. I årets representationsbestämmelser noteras en kraftig höjning av minimilönen från och med den 1 september. I årets kapitel 6, 4§ står det att ”minimilönen ska vara 14 300 kr/mån för avtal som ingås före 1 september 2025, och 19 600 kr /mån för avtal som ingås från och med 1 september 2025.”
Ja, hänger väl ihop med den generella höjningen av lönegolvet, men bra ändå att idrotten inte måste upp till 27 000:-.
Jag skulle vilja påpeka att SvFF och EFD faktiskt försöker göra något. De har t ex precis ändrat Ettan- och F19/F17-serierna. Det måste få lite tid att verka.
Det är jättebra! 100 %.
Men hjälper tyvärr inte ekonomin för svensk fotboll.
Ryktet om att Kristianstad är på väg att tappa en spelare till Fiorentina ser ut att kunna vara sant. Katla Tryggvadottir satt på bänken hela matchen mot Häcken. Ett tecken på att hon är på väg bort.
Länk till isländska uppgifter finns här.
Många nordiska inslag nu i Pablo Pinones lag. Tre svenska, tre danska, tre norska och en isländsk.