När man skriver en journalistisk text är det viktigt att rikta in sig på några få saker, samt att börja med det viktigaste. För mycket kronologi bör undvikas. Rubrik och ingress är väldigt viktiga. Det gäller ju att dra in läsarna i texten genom att börja med något som är så intressant att även folk som är begränsat intresserade av ämnet börja läsa.

När man bloggar behöver man inte göra sådana val. Här kan man göra precis som man vill. Här har man läsare som är genuint intresserade av det ämne man skriver om. Och som därmed troligen läser hela texten, även om rubriken är tråkig och hela texten följer en kronologi.

Som ni kanske förstår tänker jag nu skriva om gårdagens Malmöderby fullt ut kronologiskt. Jag tillhör dem som fortfarande gillar att göra mina anteckningar med penna och papper. Visst händer det att man gör anteckningar i mobilen, men jag tycker fortsatt att det är överlägset att skriva i ett block, för det blir oftast mer överskådligt.

Därför tänkte jag nu gå igenom det som står i mitt block från gårdagens Malmöderby. Det börjar med några noteringar om det fantastiska vädret. Faktum är att jag tyckte att det var lite kyligt när jag åkte hemifrån Borås på förmiddagen. Därför blev det långbyxor och sommarjacka. Men när jag öppnade bildörren för att handla i Varbergstrakten slog värmen emot mig. Det var högsommar igen.

Vid ankomsten till Malmö visade termometern 26 grader. Det visade sig dessutom vara första dagen på Malmöfestivalen, så hela centrum var knökfullt av folk som njöt av värmen. I höjd med Falkenberg passerade jag en bil med FCR på registeringsskylten. Men utöver det så dröjde det till jag kom till Malmö IP innan jag såg något som påminde om derbyts hemmalag.

Däremot var det väldigt många ute på stan som bar MFF-tröjor. Det var förstås ingen skräll att det skulle vara stor skillnad. Men det var ändå extremt påtagligt.

Tillbaka till bilen. När jag rullade in mot Malmö hörde jag att Radio Malmöhus hade en intervju med MFF:s högerback Nathalie Hoff Persson. Samtalet handlade delvis om att hon är sambo med Rosengårds sportchef Emelie Lundberg. Det kände jag inte till, jag brukar inte bry mig så mycket om vem som är ihop med vem. Men det här var ju onekligen en ”känslig” relation inför ett derby.

På IP noterade jag att Rosengård hade fem nyförvärv i startelvan, medan Malmö FF bara hade två: Dock fanns inte färska prestigelånet från Manchester City, Aemu Oyama, med i hemmalagets elva. Jag noterade också att det var ganska mycket ledig plats på de båda kortsidesläktaren, framför allt på den som var i solen.

När matchen började inledde hemmalaget bra. Min första anteckning kom redan efter ett par sekunder. Då hade Molly Johansson ett bra nickläge på ett inlägg från högerkanten. Det visade sig vara offside, men ändå en lovande start för hemmalaget. Det skulle dock visa sig vara Rosengårds bästa anfall på hela halvleken.

Johansson fick en smäll och blev liggande. När spelet kom igång antecknade jag att Rosengård klev upp väldigt högt i pressen. Man gjorde ett försök till att pressa med man-man-spel. Strax efter kunde jag även lägga till att MFF också ville pressa högt.

Medan Rosengård ställde upp i det 3–4–3 som var så framgångsrikt i fjol körde Malmö ett 4–2–3–1. Rent allmänt skulle det visa sig att MFF totalt sett hade klart bättre framgång i sitt presspel, inte minst hade man bra återerövring.

Rosengård hade väldigt svårt att vinna bollen högt, och trycktes snabbt tillbaka i planen. Deras spel kom ofta att mer bli 5–4–1 än det tänkta 3–4–3. Det var ju dock rätt väntat. För med fyra nya utespelare i elvan, där tre inte hade spelat en enda match med laget, är det näst intill omöjligt att få till ett synkat och bra presspel.

Nästa anteckning rörde ett hörfel. Jag tyckte jag hörde MFF-fansen ropa: ”Forza Rosengård – allez, allez”. Jag insåg snart att det var ”Krossa Rosengård” man skrek. Men det gick verkligen att tolka som att man hejade fram hemmalaget. Men att ropa ”Krossa Rosengård” var ju inte så fyndigt. De ropen blandades för övrigt med ännu mer ofyndiga ”Hata Rosengård”. Jag har som ni säkert förstått väldigt svårt att förstå varför fans behöver om/ropa på motståndarna.

Och även om jag inte lyssnade superkoncentrerat på vad som skreks från läktarna kändes det som att de där ”dåliga” ramsorna försvann redan efter cirka tio minuter. Och att det sedan bara gavs positivt stöd till de båda lagen, vilket ju är väldigt trevligt.

Efter en kvart står det i blocket att ”MFF börjar koppla ett grepp”. Gästerna såg väldigt stabila ut i defensiven, hade förlagt spelet till offensiv planhalva, och började komna till halvchanser. Ofta var det kvicka Tuva Skoog på högerkanten som låg bakom. Hon gick en intressant kamp mot snabba Rosengårdsyttern Molly Johansson. En duell där Skoog kändes lite vassare.

Efter 30 minuter fick Mia Persson lite slumpartat ett bra skottläge inne i offensivt straffområde. MFF:s bästa chans så långt. Skottet smet dock utanför.

De närmaste fem minuterna handlade noteringarna om dåliga fasta situationer från de båda Rosengårdsförvärven Thea Sørbo och Anastasiya Pogbegaylo. Kring den senare noterade jag för övrigt att hon kallades Anastasiya Pabiahaila av speakern, och att det namnet även står på förbundets laguppställning. Hon har dock Pogbegaylo på ryggen, och kallar sig själv Pogbegaylo på sitt Instagramkonto. Jag kommer därför att skriva Pogbegaylo.

På plussidan för Rosengård blev det en notering om att Jo-Anne Cronquist hade väldigt bra tajming när hon klev fram i försvarsspelet. Hon vann väldigt många bollar.

När matchklockan precis hade passerat 36 minuter presenterade sig två till synes väldigt bra nyförvärv – ett i vardera lag. MFF:s serbiska vänsterytter Miljana Ivanovic visade en imponerande snabbhet med bollen när hon sprang igenom Rosengårds backlinje, blev fri och var väldigt nära att ge sitt lag ledningen. Men Samantha Leschnak Murphy fick upp händerna och gjorde en kvalificerad räddning. Och utöver ett mycket kostsamt misstag kändes Rosengårds nya målvakt som ett kanonförvärv. Trygg och säker.

Tillbaka till Ivanovic. Nåsta anteckning handlade om Malmös kantspel, att duon Tuva Skoog och Ivanovic kommer att bli jobbig att möta för alla lag i serien. Dessutom skrev jag ett stort plus för Matilda (Eriksson) Kristell, som gjorde en bra insats som tia. På lite avstånd tycker man att hon ser väldigt tunn och liten ut. Men 23-åriga Kristell kliver in rejält i duellerna, och är dessutom bra med bollen.

De två sista anteckningarna i den första halvleken handlade dels om att Halimatu Ayinde verkligen är en klasspelare, men att hon inte kan ha fått mycket sommarvila efter Afrikanska mästerskapet. Dels om att Malmö var ytterst nära att ta ledningen på en hörna på tilläggstid. Det var Ellen Löfqvist som nickade, eller kanske snarare fick bollen i huvudet efter att Murphy sett till att den ändrat riktning. Mittbacken hann inte komma rätt för att styra bollen innan för ramen.

I paus pratade jag lite med Aftonbladets Anna Rydén. Hon uppmärksammade att matchen så långt innehöll klart fler spelare som var i Piteå i fjol än i Rosengård. Det var en bra spaning, som hon också använde i sin krönika.

Mina nästa anteckningar handlade om att det nya Rosengård har en riktigt tuff start med derby, Hammarby och Kristianstad. Fast det kanske är bra för att kunna komma så väl förberett som möjligt till det otroligt viktiga kvalet mot Champions League.

Sedan konstaterade jag att Rosengårds matcharrangemang till väldigt stor utsträckning sköttes av tonårstjejer. Det är förstås anmärkningsvärt. Men det är också kul. För jag möts mycket hellre tonåringar med engangemang för den aktuella klubben än av inhyrda säkerhetsvakter som ju många av herrelitklubbarna jobbar med även på damsidan.

Den andra halvleken började med ett missat inlägg från Tuva Skoog. I 55:e minuten antecknade jag ett bra skottläge för samma spelare. Ett läge som uppstod av att Rosengård blev passivt och släppte Skoog långt in i straffområdet. Vänsterskottet var hårt, men gick rakt på Murphy. Tio minuter senare fick Emma Jansson en varning när hon kom på fel sida om Sara Kanutte Fornes och tvingades dela ut en högst regelvidrig tackling. Så långt var det MFF som hade kontroll på matchen, dock utan att komma till speciellt många klara målchanser.

I samband med varningen blev Ayinde liggande i några minuter. Det blev ett slags vattenpaus, och så gjorde Rosengård ett trippelbyte. Då var vi alltså ungefär mitt i halvleken. Ut gick just Ayinde, Oona Sevenius och Sørbo. Den sistnämnda gjorde en okej debut. Hon skaffade sig flera bra lägen, men stod oftast för ganska svag leverans. In kom Emilia Larsson, Hanna Andersson och Oyama. Den sistnämnda tog hand om Ayindes plats medan de övriga två placerades på varsin kant. Det innebar att Pogbegaylo fick gå in som tia.

Nellie Lilja fick vänta länge på att slå den där frisparken som MFF fick vid Janssons varning. Läget var väldigt bra, men leveransen blev svag.

I 70:e minuten säger blocket: ”Nära succébyte”. I andrafas efter en hörna fick nämligen Andersson ett fint nickläge på inlägg från Oyama. Nicken från väldigt nära håll var dock okontrollerad, och gick över. Trots det var det Rosengårds bästa målchans så långt i matchen. Fram till trippelbytet var det alltså MFF som hade bra kontroll på matchen. Rosengård fick inte alls bett i den höga pressen. Men med Larsson och framför allt Andersson började hemmalaget vinna bollar högt. Matchen svängde över i Rosengårds favör.

Nästa anteckning var ett stort frågetecken kring Anam Imos självförtroende. Forwarden är förstås inte hopspelad med lagkompisarna, och kom ofta fel. Det är väl naturligt. Värre var att hon hade ett rätt negativt kroppsspråk några gånger. Det är ingen bra signal.

I 75:e minuten fick en ledare på Rosengårds bänk gult kort. Det kändes som en riktigt svag domarinsats. Jag satt precis bakom bänkarna och såg hur Rosengårdsledarna reagerade på ett tveksamt domslut. Utifrån vad jag uppfattade var det en ganska normal reaktion från engagerade personer. Jag varken såg eller hörde något som var nära gränsen.

Men fjärdedomaren gjorde en tillrättavisning, och gick fram och visade en ledare att han hade satt någon fot utanför det tekniska området. Det kändes som otroligt dåligt matchledarskap. Och det provocerade fram ett gult kort.

Tillbaka till själva spelet. I 77:e minuten byttes Sara Kanutte Fornes ut. Och jag påmindes om att norskan hade varit med i matchen. In kom Beatrice Persson från Alingsås.

Perssons byte ledde till nästa anteckning. Den handlade om att fem av Malmös elva spelare i det läget var sådana som tidigare varit i Rosengård utan att lyckas etablera sig i startelvan. Det handlade om Persson, högerbacken Nathalie Hoff Persson samt hela innermittfältet med Mia Persson, Nellie Lilja och Matilda Kristell.

Sedan kom publiksiffran. 4654 är bra, men alltså färre än jag hade trott. Jag hade alltså tänkt mig att det skulle vara knökat på IP.

I 82:a minuten fick Molly Johansson en superchans att ge Rosengård ledningen på passning från Emilia Larsson. Men på något sätt som jag inte förstår kom inte Johansson ens till avslut. Malmö hade strax efter en chans där Courtney Nevin fick iväg ett skott som smet precis utanför.

Med drygt fem minuter kvar gjorde Malmö ett dubbelbyte. Och det skulle även bli ett succébyte. In kom Izzy D’Aquila och Anna Plantin. Den sistnämnda sprang in på planen efter 84.17. Hon gjorde mål efter 85.06, när hon vaket utnyttjade en grov miss av hemmalaget.

Jo-Anne Cronquist klev upp och försökte ställa offside på en långboll från Hoff Persson. Plantin var nog dock på rätt sida. Fast det borde inte ha spelat någon roll. För Samantha Leschnak Murphy var perfekt placerad för att ta hand om långbollen. Målvakten blev dock rädd, backade någon meter, och gav därmed Plantin chansen att komma först. Murphy hamnade helt på mellanhand – det var en ganska grov tavla.

På slutet hade Rosengård ett tryck. Närmast att kvittera var Cronquist efter en hörna. Men MFF vann, och man gjorde det rättvist. Jag pratade alltså med flera spelare och ledare efteråt. Det sparar jag till nästa inlägg. För nu skall jag strax åka till Göteborg för att se Häcken–Djurgården.

Men jag tänkte avsluta med de tankar jag hade i bilen hem. Där var känslan att även om Malmö FF nu är klart före Rosengård i tabellen så kanske vi ändå inte har sett det slutgiltiga tronskiftet i staden.

Utifrån vad jag såg i matchen känns det som att Rosengård faktiskt har överlägset större potential i sin trupp än MFF. Hemmalaget stod ju faktiskt upp väldigt väl utan att ha haft en enda chans att spela samman laget. För övrigt viskades det på IP om att det kunde tillkomma ytterligare spelare hos Rosengård. Och när man fått ihop sitt presspel, och spelarna har lärt känna varandra i anfallsspelet, bör Rosengård kunna bli riktigt bra igen.

Malmö FF å sin sida har ju överlägsen ekonomi. Men känslan är att MFF verkligen kramar ut maximalt ur sin trupp. Man har en defensiv stabilitet. I offensiven har man väldigt bra kanter, och matchvinnare i D’Aquila och Kanutte Fornes. Men jag ser faktiskt inte att man kan ta några jättekliv med den befintliga truppen. Den består ju alltså av rätt många spelare som inte tog plats i Rosengård, plus Kanutte Fornes som inte platsade i Hammarby.