Under tidig eftermiddag i dag avslutades den första halvan av damallsvenskan 2025. Den gjorde det på Vittsjö Idrottspark, där vår högstaligas bylag tog emot Norrbottens stolthet Piteå IF.

Det är två lag som jag inte har sett så speciellt mycket tidigare i år. Båda ingår i seriens stora huvudklunga, den där sex lag slåss om en plats på tabellens övre halva, men samtidigt kämpar för att undvika negativt kval.

Det blev en rätt jämn historia, där Vittsjö var lite vassare före paus, och Piteå tog över efter. Med sex minuter kvar klev hemmalagets Anna Haddock fram och avgjorde. Hon pressade själv till sig bollen, och var alltså också den som skickade in den i målet.

Däremellan var bollen en stund hos mysteriet Linda Sällström. Den 37-åriga finländska veteranen hade chansen att mer eller mindre punktera matchen vid 1–0-ledning. Men hon sköt över. Det var inte oväntat. För den tidigare så pålitliga målskytten Sällström har slutat att göra mål.

Något måste ha låst sig totalt. Hon gjorde i och för sig två mål i landslaget i våras. har Men för Vittsjö har hon bara gjort ett tävlingsmål de senaste två åren, och det var i cupmatchen mot IFK Göteborg den 9 mars i fjol.

Hennes senaste mål i damallsvenskan gjorde hon i storsegern med 6–1 mot Kristianstad den 30 juni 2023. Sedan dess har hon nu spelat 48 matcher utan att hitta rätt. Det känns ju helt sjukt.

I dag fick hon dock en viktig assist. Och som tur är för Vittsjö har laget andra spelare som gör mål. Totalt sett har man gjort 20 stycken, vilket har lett till 19 poäng och en plats på tabellens övre halva när alla har mött alla en gång.

Piteå har haft det svårare med målskyttet under seriens första halva. Man har gjort 15, tagit 14 poäng och ligger precis ovanför den negativa kvalplatsen.

I dag var det lite svårt att känna igen laget. De saknade ju nämligen trotjänaren Faith Ikidi. Jag uppfattade inte varför hon saknades. Men i hennes frånvaro fick en annan trotjänare, Josefin Johansson, spela som mittback.

Utifrån dagens match är jag inte förvånad över att Piteå bara har gjort 15 mål. För laget kändes lite uddlöst. Utöver kvitteringsmålet från Cecilia Edlund hade Emily Gray ett skott i stolpen. Helårslånet av nämnda Gray från NWSL-klubben Utah Royals FC har varit en fullträff. Den offensiva mittfältaren är lagets bästa målskytt, och har dessutom bra leveranser vid fasta situationer.

I dag gjorde nya japanskan Shiho Matsubara sin första match i damallsvenskan. Hon ville hela tiden ha bollen, och såg ut att kunna hantera den. Men hon såg inte ut som någon målskytt. Och det är en sådan Piteå fullständigt skriker efter. Kan färska nyförvärvet Amirah Ali vara lösningen?

Innan jag lämnar dagens mittenmöte vill jag passa på att nämna något som gjorde mig glad. Efter ungefär en kvart hörde jag Vittsjös lilla klack köra ”Bara bara bastu” med Vittsjötext. Det var både kul och kreativt.

Som rubriken säger tänkte jag använda det här inlägget till lite funderingar kring damallsvenskans första halva, och tankar om den andra halva som inleds redan under tisdagskvällen med matchen Rosengård–Hammarby.

Jag tänkte göra genomgången med mitt gräsliga damallsvenska tips som utgångspunkt. När jag satte ihop det tipset kände jag mig rätt säker på vilka två lag som skulle komma topp två, och vilket som skulle komma sist. Däremellan var det däremot otroligt svårt. Och det märks nu i den korta halvtidsvilan. För det är ju just topp två och jumbon som jag har rätt på. I övrigt är det rätt många lag som inte har presterat som jag trodde.

Noterbar så här efter halva serien är att vi inte har någon riktig nedflyttningsstrid. Växjös 4–0-seger mot Linköping i fredags gör att luckan nu är så stor mellan de tolv första lagen och de båda under nedflyttningsstrecket att det knappast går att prata om någon strid. Vi får se om det blir någon spänning längst ner i botten i höst.

Däremot är det alltså supertätt kring kvalstrecket. Nästan halva serien riskerar fortsatt att hamna på den jobbiga tolfteplatsen. Men vi börjar i toppen, för tanken är att jag går igenom lagen efter aktuell tabellposition:

1) BK Häcken FF, 30 poäng, målskillnad 47–11

Jag tippade Hisingens stolthet som etta, och de ligger också etta. På ett sätt är serieledningen odiskutabel. Häcken har gjort överlägset flest mål, och man har dessutom släppt in det minsta antalet.

Men ni minns väl hur Häcken startade serien med två förluster, och att man sedan dessutom föll mot Hammarby. Efter sex omgångar hade det getingrandiga Göteborgslaget nio poäng, och var sju bakom Bajen.

Nu är man en poäng före. Den stora anledningen till det ligger i det vassa anfallsspelet. Och den stora anledningen till att anfallet är så vasst heter Felicia Schröder. Hon har gjort 20 mål, och henne hyllade jag i förra inlägget. Men för att ytterligare sätta hennes vår i sitt sammanhang kan det ändå vara värt att notera att det bara är fem av de andra lagen i serien som har gjort fler mål än Häckens supertalang.

Och lägger man till att Schröder dessutom har sex assist och således totalt ligger bakom 26 mål, så är det bara Hammarby som är vassare än 18-åringen.

Men Häcken har fler spelare i offensiven. Man har exempelvis två väldigt bra tior i Anna Anvegård och Helena Sampaio. Den brasilianska 23-åringen har bara fått begränsat med speltid. Men jag har imponerats av henne varje gång hon kommit in. Hon ser ut att hålla riktigt hög klass.

När man kollar Häckens trupp är det lätt att glömma bort Elin Rubensson. Vinnaren av diamantbollen 2023 har bara startat tre matcher under våren. Kan hon spela i höst blir Häcken ännu bättre.

Rubensson har ju dessutom goda defensiva kvaliteter. För totalt sett är Häckens trupp väldigt offensivt balanserad. Även om man har släppt in färst mål i serien är man sämre i defensiven. Det märktes framför allt i inledningen av serien då man var väldigt känsliga för kontringar, samtidigt som man inte hittade rätt i mittförsvaret.

I går bildade Aivi Luik och Lisa Löwing mittlås. Och det känns som Häckens bästa mittbackspar. Luik är smart och spelskicklig, och Löwing är faktiskt överraskande bra. Jag skriver både faktiskt och överraskande eftersom 20-åringen med rötterna i grannklubben Torslanda vid en första anblick ser lite kantig ut. Men hon löser de defensiva situationerna, och hon har ett riktigt bra passningsspel. Det är lätt att dra paralleller med Amanda Ilestedt.

Med tanke på Häckens anfallskvaliteter är det rimligt att fortsatt tro på guld till Hisingen. Men en skada på Felicia Schröder, eller i mittförsvaret, kan förändra mycket. För serieledningen är ju bräcklig, det är bara en poäng ner till både tvåan och trean.

2) Hammarby, 29 poäng, 35–12

Efter 1–0-segern mot Häcken tänkte man att Bajen hade ett järngrepp om SM-guldet. Men en förlust mot AIK i omgången efter ställde till det. Och i de fem sista matcherna innan EM spelade inte stockholmarna som ett mästarlag.

Det blev tre uddamålssegrar, ett kryss och en förlust. Även om man inledde hösten med storseger mot Alingsås så har Hammarby gjort näst flest mål och man har näst minst antal insläppta. Det är således logiskt att man ligger just på andra plats. Och det var just där jag tippade dem.

Jämfört med Häcken känns Bajens trupp mer välbalanserad. Framför allt har man bättre besättning i mittförsvaret. Man har dessutom en hel hög duktiga målvakter. Däremot kan man inte matcha Häckens offensiv.

I sommar har man värvat på sig lite större bredd, vilket var nödvändigt. Häcken har darrat i avgörande lägen förr. Så det känns inte orimligt att det kan bli guldfest på Medborgarplatsen i höst. Men grundtipset är alltså fortsatt ändå guldet hamnar på Hisingen.

3) Malmö FF, 29 poäng, 26–12

Den stora skrällen. Jag tippade MFF som nia. I motiveringen skrev jag att det kan visa sig vara ett grovt misstag, och att laget kan komma varsomhelst mellan fjärde och nionde plats.

Nu ser det även ut som att laget skulle kunna komma trea. Visst har Malmö bara en poäng upp till guldet. Men som jag skrev i betraktelsen från fredagens derby så känns det som att MFF har maxat prestationen under våren. Trots att man gjort 21 färre mål än Häcken är man bara en poäng bakom.

MFF:s framgångsrecept har varit en väldigt stabil defensiv. Man har en stabil målvakt, duktiga backar och ett hårt arbetande mittfält. Dessutom har man matchvinnare i de båda straffområdesspelarna Izzy D’Aquila och Sara Kanutte Fornes. Man har också vassa kanter som kan leverera bollar till anfallarna. På högerkanten har Tuva Skoog varit het hela våren. Efter Stinalisa Johanssons tidiga korsbandsskada har man nu plockat in spännande serbiskan Miljana Ivanovic för att även ha ett vasst hot till vänster.

Malmö har visat att man har den där fina förmågan att hitta sätt att vinna matcher även när man inte spelar propagandafotboll. Det kan leda till en Champions Leagueplats. Men bättre än trea har jag svårt att tro att de skall kunna bli.

4) Djurgårdens IF, 24 poäng, 25–21

När jag tippade Djurgården som sjua skrev jag att tränare Marcelo Fernandez har byggt ett intressant lag. Så är det. Fram till gårdagens förlust på Bravida var laget med i guldstriden.

Mot Häcken spelade man smart, och hade rätt bra kontroll i drygt 50 minuter. Man höll så långt bollen borta från Felicia Schröder, och Aleksandra Lobanova matchade Monica Jusu Bah i snabbhet.

Dessutom har man en av damallsvenskans allra bästa målvakter i säkra Anna Koivunen och många bollskickliga spelare, vilket gör att man kan vila med bollen. Och man har även offensiv tyngd. Jag gillade det jag såg av Djurgården. Så jag utesluter inte att laget är med i kampen om topp tre långt in på hösten.

Glöm förresten Mimmi Larsson och Pauline Hammarlund. Numera heter duon Mimmi Wahlström och Pauline Rubin.

5) Kristianstads DFF, 23 poäng, 25–16

KDFF tappade flera tunga spelare i vintras. Man har tappat ytterligare två nu i sommar. Jag tippade det spelskickliga laget som fyra, vilket är en placering bättre än vad man nu har.

Jag tror att alla spelartapp gör att man inte kommer att nå topp tre i år. Men laget har en fungerande spelidé, och är jobbigt att möta. Dessutom har Beata Olsson fortsatt på det målspår som hon påbörjade med AIK i höstas. Hon ger spets åt ett lirande KDFF.

En av Kristianstads styrkor är att man har massor av egna talanger att matcha in. Alice Nilsson är väl inte längre någon talang. Men hon är en fantastisk kulturbärare. 31-åringen har gjort flest matcher i Kristianstads DFF:s historia. Hon är en helt egen produkt, och har aldrig spelat i en annan klubb. När man kan bygga kring spelare med sådan klubbkänsla så kan det bära långt, trots alla tunga tapp.

6) AIK, 22 poäng, 15–18

Här har vi ett lag till som har maximerat sina prestationer så här långt i serien. AIK har alltså bara gjort 15 mål. Och man har minusmålskillnad. Ändå ligger man på sjätte plats, med häng på lagen framför.

Det trodde inte jag i våras. För jag tippade Gnaget på elfte plats. Men laget har överraskat stort under den första delen av säsongen. Framgångsreceptet har varit en stabil defensiv. Man har tre bra mittbackar och en spektakulär målvakt i korta, men spänstiga Jada Whyman. På 13 matcher har man hållit nollan i sju. När man har släppt in mål har det däremot ofta blivit förluster alla gånger utom en.

Offensivt har man bara två spelare som gjort fler än ett mål, Adelisa Grabus och Daniela Famili. Den sistnämnda är en spelare som jag tyckt om när jag sett henne. Samma sak med 17-åriga Nova Selin.

Frågan för hösten är om AIK kan fortsätta att maximera sina insatser som man gjort under våren. Personligen tycker jag inte att truppen borde räcka för en plats på övre halvan. Men man har onekligen ett bra utgångsläge. Och det låter som att man jobbar på att förstärka truppen ytterligare.

7) Vittsjö GIK, 19 poäng, 20–22

Det lilla bylaget fortsätter att prestera på oväntat hög nivå. I vintras tippade många att laget skulle åka ur serien. Jag rycktes med, och placerade Thomas Mårtenssons gäng på kvalplats.

Men halvvägs på övre halvan. Det är i och för sig bara sex poäng ner till den där kvalplatsen. Men Vittsjö har ändå gjort en väldigt stark vårsäsong. Och jag har svårt att tro att laget kommer att rasa i höst.

Det finns så mycket själ i klubben och laget. Själen ärvs av de som flyttar in. Exempelvis känns de båda stockholmarna Lisa Klinga och Hanna Ekengren som två Vittsjöprodukter. De fixade för övrigt dagens första mål.

I truppen finns även en jättetalang i den offensiva mittfältaren Emma Sjödahl. Jag gillade verkligen vad jag såg av henne i F19-EM. Det finns alltså en framtid för Vittsjö.

8) FC Rosengård, 17 poäng, 14–16

Fjolårsmästarna har nu blivit av med hela fjolårets guldelva. Och laget ligger på tabellens undre halvan med bara 14 gjorda mål. Men som jag skrev i betraktelsen från Malmöderbyt är känslan att Rosengård nu har en trupp med potential. Laget kommer inte att bli trea, som jag tippade. Men en två–tre placeringar bör man kunna klättra i höst.

9) IFK Norrköping, 15 poäng, 14–19

Peking toppade formen tidigt. Laget var starkt i Svenska cupen, där man gick till final. Man inledde också serien starkt. Men sedan kom korsbandsskadan på Fanny Andersson, och allt tog tvärstopp.

Fem poäng på de tre senaste omgångarna gör att man ligger över kvalstrecket efter halva serien. Men att det bara blivit 14 gjorda mål lär plåga tränare Stellan Carlsson. Peking var femma i fjol, och jag tippade också laget på den placeringen.

Det tipset kommer nog inte att slå in. Men Vilma Leidhammar har börjat göra mål igen. Och Julia Karlernäs är en klassvärvning som Carlsson dessutom känner till väl. Känslan är att Norrköping kommer att klättra i höst.

10) Växjö DFF, 14 poäng, 21–24

Jag trodde på Växjö i vintras, och höjde en varningsflagg för småländskorna inför gruppspelet i Svenska cupen. Det blev ingen fullträff då, och det har inte heller blivit någon succé i serien.

Jag tippade Växjö på åttonde plats. Och jag tror fortsatt att det tipset kan slå in. För känslan är fortsatt att man har kvalitet i truppen. Växjö har ändå gjort sex mål fler än AIK, som ligger åtta poäng före. Och nu är Nellie Karlsson äntligen frisk och spelklar. Det bör dels innebära ökad defensiv stabilitet, dels ger det Växjö ett riktigt vasst hot på fasta situationer.

11) Piteå IF DFF, 14 poäng, 15–24

Som jag skrev ovanför är Piteå indraget i kvalstriden. Jag tippade laget på tionde plats, och där kan man hamna. Men mer troligt känns ändå att Piteå slutar där man nu ligger, eller på en placering lägre.

12) IF Brommapojkarna, 13 poäng, 20–26

Jag tippade BP på nedflyttningsplats. Men man fortsätter att värva smart och med små resurser bygga slagkraftiga lag. I år inledde man serien starkt, och trots att man nu ligger tolva har man väl egentligen aldrig varit aktuellt för någon av de två sista placeringarna.

Men man har alltså tappat fart, och bara tagit en poäng på de fem senaste omgångarna. Tuva Ölvestads korsbandsskada var förstås blytung för laget. Det har dock inte handlat om något totalt ras. För det har varit jämna matcher, i form av fyra uddamålsförluster och så ett fint kryss borta mot Kristianstad.

Risken är väl ändå att det är ett av BP och Piteå som till slut kommer att tvingas kvala för att hålla sig kvar i damallsvenskan.

13) Linköping FC, 5 poäng, 8–33

Trots att LFC var uselt i höstas tippade jag laget på sjätte plats efter att de gjort några fina resultat i cupens gruppspel. Det var en jättemiss. Åtta gjorda mål säger det mesta om hur tunt Linköpings lag är.

Våren var en enda stor missräkning. Under uppehållet har man gjort en nysatsning med flera nyförvärv och ny tränare i Willie Kirk.

Den satsningen inleddes med en 4–0-förlust i sexpoängsmatchen mot Växjö. Det var inte det resultat LFC behövde. Spelmässigt inledde man piggt i fredagens ödesmatch, och skapade också ett par bra chanser. Men den där uddlösheten fanns kvar.

I de fyra nästkommande matcherna väntar lag på undre halvan i form av Norrköping, Vittsjö, Alingsås och Växjö. Det krävs nog tio poäng på de matcherna om hoppet om damallsvenskan 2026 skall leva kvar för LFC.

Så man måste snabbt hitta självförtroende – och en målskytt. Det känns näst intill omöjligt. Som jag ser det kan bara ett mirakel rädda LFC kvar i högsa serien.

14) Alingsås IF FF, 4 poäng, 6–37

Alla utom möjligen de själva trodde att Alingsås skulle åka ut. Så här långt har man gjort minst antal mål och släppt in flest. Jumboplatsen är således högst rimlig. Och det finns verkligen inget som talar för att man tar de minst 20 poäng i höst som lär krävas för att ta sig upp över nedflyttningsstrecket.

Som jag ser det har Alingsås typ en damallsvensk startelva. Men bänken är för tunn. Och skador och sjukdomar gör att man inte kan spela startelvan så ofta. Det hjälper liksom inte att Karin Lundin är en klassforward. Alingsås spelar i elitettan 2026.

Därmed har jag gått igenom alla 14 lagen. Jag tänkte också ranka seriens tre bästa spelare under våren. De har ni här:

1) Felicia Schröder
Ett val som väl knappast behöver någon motivering?

2) Julie Blakstad
Hammarbys bästa spelare så här långt. Det är otroligt starkt att göra åtta mål, när man ofta utgår från en position som vänsterback.

3) Therese Åsland
Tog tredjeplatsen i hård konkurrens från Izza D’Aquila och Ellen Wangerheim. Åsland är nyckelspelare på Djurgårdens mittfält, och en stor anledning till att laget hänger med i kampen om en Champions Leagueplats.

Allra sist några ord om Damallsvenskan Fantasy. Där har jag samlat 838 poäng under våren. Det trots ett par fiaskorn. Bland annat insåg jag för sent att man var tvungen att spela sitt frikort under vårsäsongen, att det inte fick sparas. Så det blev aldrig använt. Och så gjorde jag ett superfiasko i fredags.

Jag trodde att jag hade kört ”dynamisk duo” med Ellen Wangerheim och Julie Blakstad strax innan avspark i Malmöderbyt. Så jag satt på läktaren och njöt när norskan gjorde mål efter mål. Men det var strul med Wifi på Malmö IP när jag skulle aktivera den dynamiska duon.

Det visade sig att jag dels hade kryssat i fel Bajenback som vice lagkapten. Men det visade sig även att jag inte hade lyckats aktivera den dynamiska duon. Så även om det sved att jag gick miste om 86 poäng var det en liten tröst att jag inte har bränt duon.

För övrigt skapade signatur hassehulabeck2 en liga i fjol för läsare av den här bloggen. Den ligan heter numera Damfotboll.blog forum. Gå gärna med där.