Felicia Schröder – vem annars? – lobbade in kvitteringsmålet när Häcken spelade 1–1 hemma mot Atletico Madrid i kvalet mot Champions League.
Jag har bara sett den sista kvarten. Och det var ju där som Schröder slog till. Jag hörde på radion att hon knappt hade synts i matchen. Men när chansen dök upp var hon iskall. Paulina Nyström bröt en passning, och måldrottningen avslutade innan Atleticomålvakten Lola Gallardo hann komma i position.
Det var förstås otroligt viktigt att få till den där kvitteringen. Och Häcken har ett litet trumfkort inför returen genom att man nu får en veckas vila, medan Atletico spelar i ligan till helgen.
Från höjdpunkterna ser jag att Atleticos mål kom på en hörna. Det målet påminner väldigt mycket om det hörnmålet som Norrköping gjorde mot göteborgarna för några veckor sedan. Det var då jag hade synpunkter på Häckens nickstyrka. Och det känns väl som att även Atletico noterade det. För nu hör jag Vilde Bøe Risa prata om att det spanska laget skapade mycket på fasta situationer.
Det har ju spelats ytterligare åtta playoffmatcher mot Champions League ikväll. Och som bekant går Sverige en match mot Norge och Nederländerna om att få tre platser i UWCL-kvalet hösten 2027. Våra svenska lag måste prestera bättre än både de norska och de nederländska. Och det kommer nog att krävas att Häcken tar sig till Champions Leagues ligafas för att det skall vara möjligt.
För det går väldigt bra för framför allt de norska lagen. Vålerenga vann med 3–0 hemma mot ungerska Ferencvaros, vilket innebär att laget har minst ett ben i ligafasen. Och eftersom Brann vann med 1–0 hemma mot Manchester United har Norge ett bra läge att få med två lag till den där ligafasen.
Men även Nederländernas lag går bra. Twente vann med hela 4–0 borta mot polska Katowice och kan redan nu börja planera för Champions Leaguespel.
För svensk del är det förstås blytungt att Rosengård är så dåligt i år. Det svenska mästarlaget har en väldigt bra väg in i ligafasen. Men Rosengård åkte ju ut i belgiska OH Leuven för några veckor sedan. Det belgiska mästarlaget leder för övrigt just nu borta mot Vorskla Poltava med 2–0 i playoff.
En blogg om internationell damfotboll 
Fint att se Häcken få med sig ett resultat till returmötet. Ingen lätt uppgift, men visst ska det finnas en hyfsad chans för avancemang.
Överraskande att se Austria Wien klara 0-0 mot det förvisso mindre Parislaget och att St Pölten slår Fortuna med 3-1. Med hyfsat färskt minne av förra årets Pölten känns det egendomligt att Österrike kan få med sig två lag till ligadelen.
Imponerande med såväl 16000 på läktaren som 1-0 seger för Brann, ska man tro matchrapporten på BBC så har Branns målvakt Panengstuen ett WSL kontrakt att vänta. Trots att norska framgångar inte är gynnsamt för våra svenska lag är det lite skoj att en större klubb får sig en törn.
Häckens säsong kommer avgöras kommande månad. Ett dubbelmöte med Atletico Madrid för att ta sig in i uwcl och två matcher de mest troligt måste vinna mot MFF och Hammarby i Damallsvenskan.
Häcken är ju den svenska klubben som har haft bäst resultat i Europa de senaste åren och har verkligen hittat ett vägvinnande spelsätt där. Däremot har de ju bara en svenska cupen-titel sedan de blev just Häcken och frågan är varför de inte är lika lyckosamma i den inhemska fotbollen? Visst har de varit nära att vinna ett par titlar men ofta har de inte räckt hela vägen fram.
Personligen tycker jag Häcken är det laget med den högsta höjden de senaste säsongerna förutom förra säsongen när Rosengård hade sin sjuka säsong. När de är bra är de riktigt bra men där emellan är dem ganska ojämna och det är där jag tror deras största svaghet är över en hel säsong. De kan blåsa på och vinna med 4-0 för att i nästa match förlora med 1-3 mot Peking. I enstaka matcher i Europa kan de stå upp mot alla lag men över en hel serie klarar de inte av att hålla koncentrationen uppe. Det är min hobbyanalys om varför de inte lyckas vinna så många inhemska titlar. Det kan inte vara tillfälligheter när de hela tiden är ”second best”? Nu kan de mycket väl ta guldet den här säsongen och slå båda sina toppkonkurrenter framöver men går man på historiken så vinner Hammarby eller kanske till och med MFF SM-guldet i november.
Förutom Schröder och Jusu Bah så tycker jag annars många spelare i Häcken har stått stilla i sin utveckling och några har till och med gått bakåt. Det säger ju en del att Schröder leder poängligan överlägset men Häcken ligger bara trea i tabellen. Det krävs mer än ett par spelare för att vinna titlar, man behöver ett helt lag som presterar på en jämn nivå. Där tycker jag inte Häcken har varit den här säsongen. Fossdalsa som jag tycker har varit ruggit bra de senaste två säsongerna är betydligt blekare i år till exempel. Matilda Nilden och Tindell gör inte alls lika mycket mål heller.
Egentligen kan man säga detsamma om Hammarby som inte hade haft så mycket att komma med ifall man tar bort Blakstad och Wangerheim. Tycker även Bajen har blivit mer beroende av enskilda spelare än tidigare. Wangerheim gör allt i det där laget, pressar, gör mål och är spelfördelare. Utan henne har Bajen oerhört svårt att skapa lägen, antingen är hon där och avslutar dem eller är det hon som sätter lite fart på spelet. Tycker Blakstad, Wangerheim och Schröder är lite i en klass för sig i den här ligan om man ser över hela säsongen. Tar man bort någon av dem blir lagen kraftigt försvagade.
För mig är det detta som har bjudit in MFF i guldkampen. Av topplagen tycker jag dem är mest stabila som lag och det vinner över lag som lever på individuella spelare. De vinner matcherna med ett mål eller två och det räcker. Jonas Valfridsson är solklart årets tränare. Jag räknar inte alls bort MFF från SM-guldet. Alla är nog överens om att Häcken och Hammarby har bättre spelare men jag är väldigt imponerad av att MFF har lyckats hänga med i toppen. Jag tror de lärde sig mycket av matchen mot Hammarby. Med lite flyt kunde de faktiskt fått med sig ett kryss därifrån. När man lyssnar på alla poddar om Damallsvenskan så är alla överens om att Bajen var mycket bättre än MFF. Det håller jag inte alls med om. Som jag ser det hade Bajen en falsk trygghet och trodde de hade full kontroll men sett till chanserna kunde det ha varit oavgjort i paus. Bajen har väldigt svårt att ta sig in i straffområdet och skapar mest på hörnor och ett misslyckat inlägg från Holmberg som går i stolpen. Det är inte som att MFF var totalt utspelade och släppte till massor med lägen. Jag tycker det finns ganska stora svagheter i Hammarby också. De kommer bli överkörda mot Häcken ifall de har lika många bolltapp. Det skulle oroa mig mycket som Bajensupporter, att de fortfarande inte har hittat rätt i backlinjen. Har Kanutte en bättre dag gör hon tre mål och Hammarby kan förlora en sådan här match.
Nu blev det långt här men jag är oerhört spänd på vart den här hösten tar vägen. Känns verkligen som alla 3 lagen kan stå där med guldet. MFF är närmare både Häcken och Hammarby än vad många vill tro.
Målskillnaden säger väl ganska tydligt att Häcken har högst högstanivå i damallsvenskan. Alla tre topplagen har ju släppt in ungefär lika många mål, mellan 15 och 17. Skillnaden ligger i antalet gjorda. Och där sticker Häcken ut med 58 fullträffar. Bajen och MFF har 45 respektive 37.
Naturligtvis har Felicia Schröder en stor del i det här. Men även om man tar bort hennes 24 mål står sig Häcken väldigt bra. Det är just bara Bajen och MFF som har gjort fler än de 34 mål som gjorts av andra Häckenspelare än Schröder.
Kollar vi antalet målskyttar är det också jämnt. Bajen är bäst med 14, Häcken har 13 och MFF bara 11.
Men trots att de flesta siffror talar för Häcken lyckas de inte vinna titlar. Jag tänker att det skulle kunna vara en mental grej, att man saknar vinnarkultur, och att det låser sig för laget i avgörande lägen.
Kommande månad kan förstås avgöra mycket, men lika väl kan vi ha en kamp ända in i slutet.
Häcken är i mina ögon det lag med bäst bredd och en alldeles fantastisk spelare i Schröder.
Utöver Jusu Bah tycker jag att Bergström inte får glömmas bort. Även Anvegåed, men verkar tyvärr vara en egendomlig skada hon dras med. Häcken har också seriens bästa målvakt.
I Hammarby gör Wangerheim en fantastisk säsong, på sätt och vis visar hennes, för laget uppoffrande spel också på brister Hammarby har. Även Blakstad har en lysande säsong bakom sig, långt ifrån endast för målen. Vad tjejen behöver göra för att åter få dra på sig landslagströjan eller för den delen utmärkas som månadens spelare förstår sig nog endast klokare fotbollsentusiaster än en själv sig på.
Bakom dessa två finns det ett flertal starka lagspelare, den maskinen ska inte underskattas.
Gällande Malmö så begriper jag inte riktigt att många ser det som så överraskande. Lätt att säga i efterhand men laget består av många starka spelare. Trodde i ärlighetens namn att laget skulle kunna vara med och tampas om 3:e platsen, däremot inte om guldet.
Även Malmö har spelare som lite extra bär upp laget. Tänker närmast på Mia Persson och Tuva Skoog. Såväl Kanuette som D’Aquila har förstås också levererat mycket bra.
Innan säsongstart hade jag aldrig hört talas om henne, överraskande att ingen Italiensk klubb värvade henne i sommarfönstret, sker kanske till vintern.