I kväll kikade jag några minuter på den tyska cupmatch där division 3-laget Borussia Dortmund tog emot förra säsongens dubbla mästarlag FC Bayern München.
Under den kvart jag såg gjorde Bayern två mål. Och jag tänkte att det skulle rinna iväg, och att det fanns bättre saker att lägga tiden på. Men det visade sig att de där två målen blev matchens enda.
Dortmund, som inlett Regionalliga Südwest med nio poäng på fem omgångar, gladda på många sätt. Framför allt för engagemanget. Klubben sportsliga ledning på herrsidan var på plats. Men de var inte ensamma. För publiksiffran blev fina 15 755.
Siffran fick mig att kolla hur det ser ut med publiksiffrorna i tysk damfotboll. Jag noterade att snittet i Frauen-Bundesliga förra säsongen slutade på 2690. Ganska exakt en tredjedel av den totala publiken kom från fem ”jippomatcher” på stora arenor. I vardagen är alltså snittet lägre, 1920. Men det är ändå en rejäl ökning mot hur det såg ut för bara fyra år sedan. Säsongen 2021/2022 stannade ligans publiksnitt på 811 personer.
Vad jag kan hitta så ligger årets snitt i damallsvenskan på 1027. Helgen som gick bjöds vi på flera intressanta matcher. Den intressantaste hade den sämsta publiksiffran. Det var ju nämligen bara 342 personer som kom till Malmö IP för att se bottenmötet mellan Rosengård och BP.
Jag har jobbat i helgen och har inte haft tid att se någon match speciellt koncentrerat. Men jag såg första 20 minuterna från Malmö IP.
Och herregud vad dåligt Rosengård är för tillfället. När Martin Qvarmans Möller tog över läste jag i Sydsvenskan att han sa så här:
”Det är för lätt att göra mål på Rosengård med enkla medel.”
Han sa också att han skulle försöka göra något åt det. Ännu så länge går det inte att säga att han har lyckats. Tvärtom. För det kan väl aldrig ha varit så lätt att göra mål på Rosengård som igår?
Mästarlaget stod ofta för en högriskfotboll kring eget straffområde som jag inte kan minnas att de spelat tidigare. BP tackade, gjorde fem mål, vann med 5–2 och klev upp på fast mark i tabellen. Stockholmarnas seger var på alla sätt odiskutabel. BP var typ bättre än Rosengård på allt.
Dock skall sägas att FCR hade lite oflyt. De fick ett till synes regelrätt reduceringsmål bortdömt i den första halvleken. Som jag ser det var det ett klockrent nickmål på hörna från Jo-Anne Cronquist i den 27:e minuten. Jag har kollat reprisen närmare tio gånger utan att hitta något regelbrott. Men domare Ulrica Löv såg något som inte gick rätt till och blåste bort målet.
Tungt för Rosengård. Och faktum är att jag faktiskt börjar tro att det här sluta i elitettan för mästarlaget. I grunden känner jag fortsatt att det lutar åt att Linköping och Alingsås kommer att ligga kvar på de båda nedflyttningsplatserna även i sluttabellen. Men jag utesluter inte att vi får en helt avgörande match på Malmö IP den 16 november mellan Rosengård och LFC.
Och jag tror faktiskt att Rosengård skulle kunna bli det första damallsvenska laget att åka ut efter kval. Pressen skulle vara så gigantisk på mästarlaget i ett sådant läge att jag tror att de skulle kunna få stryk av trean i elitettan.
Men saker svänger fort i damallsvenskan. Det är inte många veckor sedan jag kände rätt att BP skulle kunna trilla ner under det nedre strecket. Men i de senaste matcherna har stockholmarna lyft sig. Och kan BP konservera aktuell form har de god chans att klara sig utan kval.
Känslan just nu är att kvalstriden kan komma att stå mellan Piteå och Rosengård – och kanske även LFC. Om det blir så har seriemakarna lyckats grymt bra med spelschemat. För att Rosengård har alltså LFC i sista omgången. Och i näst sista har Malmölaget bortamatch i Piteå.
Apropå seriemakarna har de ordnat så att alla tre guldkandidaterna Hammarby, Häcken och Malmö FF har hemmamatcher i avslutningsomgången den 16 november. Det är ju en fullträff om spänningen lever in i slutomgången.
I helgen gjorde MFF precis som både Häcken och Hammarby gjort tidigare i år – gick på en mina på Kristianstads fotbollsarena. KDFF är bra på att ta emot topplag. Segrarna mot Häcken och Hammarby följdes upp med ett kryss mot MFF.
På lördagsmorgonen läste jag en trevlig artikel i Kristianstadsbladet om Mathilde Janzen. Hon bekrevs som Kristianstads glädjespridare. Med sitt snygga kvitteringsmål mot Malmö FF spred hon även sin glädje till Hisingen och Söders höjder.
För MFF väntar av väldigt viktig vecka med två matcher på stora Eleda Stadion. Först onsdagens toppmöte med Häcken och sedan lördagens derbyt mot Rosengård.
Om det skulle bli Häckenseger under onsdagen är Djurgården på allvar tillbaka i striden om den tredje Champions Leagueplatsen. För då är stockholmarna bara två poäng bakom Malmö. Och Djurgården har kvar att möta MFF hemma på Kristinebergs IP.
Noterbart för övrigt att Djurgården avslutar serien med fyra bortamatcher på de sex sista omgångarna.
Jag har inte sett mer än höjdpunkterna från Häckens och Hammarbys matcher i helgen. Men Bajen verkade ha en väldigt lugn och trygg resa till Växjö. Häcken testades med dubbla underlägen i Solna. Men starkt att trots det kunna ta en säker 5–2-seger.
I elitettan försvann Umeås nolla i förlustkolumnen den här helgen. Eskilstuna United vann toppmötet i Umeå med 2–1 efter att ha gjort två nickmål i samband med hörnor. Det andra kom i matchens slutskede. I och med segern har United och IK Uppsala Fotboll nu en lucka i toppen. De båda lagen har båda 47 poäng och +31 i målskillnad. Toppduon är fyra poäng före Umeå och fem före fjolårets båda damallsvenska lag Kif Örebro och Trelleborgs FF.
Men luckan är tillfällig, för avståndet lär minska till helgen. På söndag möts nämligen de båda topplagen på Tunavallen. Det känns som att vi kan få rysarslut i båda våra högsta serier.
Det fortsätter även att vara rekordjämnt kring nedflyttningsstrecket. Nian Örebro SK har bara en poäng ner till nedflyttning. Och på lördag väntar två ångestmöten i ÖSK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.
Utöver kvällens korta koll på Dortmund–Bayern har det inte blivit någon tid till att kolla någon utrikisk damfotboll den här helgen. Men jag noterade att Lyon krossade PSG i lördagens franska klassikermöte. 6–1 slutade det efter att Korbin Shrader gjort ett tvättäkta hattrick i den andra halvleken. Shrader är den amerikanska som tidigare hette Korbin Albert.
Det var mycket amerikanskt i poängprotokollet. För Shrader hade också ett fint assist till Lindsey Heaps. Och det är ju hon som tidigare hette Lindsey Horan.
I England noterar jag att Chelsea fortsatt har full poäng, samt att båda Manchesterlagen City och United tog varsin trepoängare i helgen. Däremot gör Arsenal som vanligt – inleder serien svagt. I lördags blev det 1–1 mot Aston Villa efter att Birminghamlaget kvitterat på tilläggstid. Därmed är ”Gunners” redan fyra poäng bakom Chelsea. Det blir inte lätt att täta den luckan.
En blogg om internationell damfotboll 
Det är alltid intressant att se lag live, jämfört med att se dem på TV. Således spanade jag in Häcken mot AIK. Vad såg jag som jag kanske hade missat på TV? Jo, Häcken är ett otroligt gnälligt lag, gnällde väldigt mycket på domaren. Det var en lite tråkig detalj att få se, eftersom Häcken samtidigt är ett väldigt bra fotbollslag. Felicia Schröder var långt ifrån någon dominant på planen men visade klass med sitt mål, som kom efter att AIK tappat bollen på mittfältet. Annars var Anna Anvegård matchens lirare. Om det finns någon rättvisa så har hon åter en plats i landslaget när Tony Gustavsson tar över.
Ja Rosengård är verkligen ett mysterium, eller är det så enkelt att kvaliteten på spelarna helt enkelt inte är bättre? Du Johan hade ju betydligt större förväntningar på Rosengårds höst efter derbyt i början av Augusti. Jag kollade ditt inlägg efter derbyt och fastnade speciellt för två av dina kommentarer. ” Rosengård faktiskt har överlägset större potential än MFF” och ” när man fått ihop sitt presspel bör Rosengård kunna bli riktigt bra igen” så har det ju inte blivit. Det var ju trots en fantastisk fjorårssäsong ända väldigt mycket tjafs mellan laget och ledningen och i år sade ledningen mer eller mindre att damlaget får offra sig en del för herrlaget. För oss som bor i Malmö och följer båda lagen har det ändå inte varit speciellt mycket skvaller på stan om Rosengård och det beror väl mestadels att den andra klubbens herrlag varit i riktpunkten mest hela året efter en usel säsong. Tror du Johan att Malmö kommer att ha två allsvenska damlag om några år ?
Jo, jag trodde att Rosengård skulle bli bättre och bättre under hösten. Och jag trodde på Joel Kjetselberg som lagbyggare. Så de där båda citaten om Rosengårds potential och presspel har inte åldrats så bra.
MFF har byggt sitt lag på ett smart sätt. Man har lagt en grund med defensiv stabilitet, och sedan byggt därifrån. Jag ser fortfarande stor potential i Rosengårds spelartrupp. Men lagbygget är långt ifrån smart, det saknas nämligen snabbhet i backlinjen. Det är något som motståndarna har avslöjat på ett skoningslöst sätt under hösten.
Det finns många skäl att ifrågasatta klubbledningens arbete den här senaste året. Lagbygget är ett. Ett annat är satsningen på herrlaget. Jag har aldrig varit en supporter av att rasera något fungerande för att försöka bygga upp något annat. Att avveckla Sveriges bästa damlag för att satsa på ett mediokert herrlag låter som en otroligt dålig idé. Otroligt dålig.
Dessutom verkar det ju fortfarande pyra bland damerna. Det här att Emma Jansson lämnade ifrån sig kaptensbindeln efter bara några matcher väcker ju frågor.
Som det är nu känns risken uppenbar att uselt ledarskap kan rasera FC Rosengård. Det är synd, för Malmö är en så stor stad att man borde kunna ha två allsvenska lag både på herr- och damsidan. Men det verkar ju otroligt svårt att agera i skuggan av MFF. Det är ju anmärkningsvärt att Borås har haft ett bättre andralag på herrsidan än Malmö nio av de tio senaste åren. Sett till befolkning är ju Borås bara en tredjedel så stort som Malmö.
För ett år sedan var jag övertygad om att Rosengård skulle kunna ta kampen mot MFF på damsidan. Nu känns det som att mästarlaget har valt att lämna walkover. Så nu vet jag inte längre vad jag tror om damlagets framtid. Just idag känns den inte speciellt ljus.
Walkover känns verkligen som rätt beskrivning av hur ledningen hanterade att Malmö FF kom upp och konkurrerade med dem.
Känns som att de redan när Malmö FF låg i elitettan så bestämde de sig för att ge upp. Spelarna i förra årets guldtrupp måste haft på känn att ledningen inte satsade och lämnade det sjunkande skeppet om de kunde.
Vad som förvånar mig är hur fort publiken följde, om man räknar bort derbyt mot Malmö FF ligger Rosengård på ett publiksnitt av 522 hemma vilket skulle placera dem på 11 plats i publikligan detta året. Detta är ca 500 mindre än förra året och gör Rosengård till det lag i Skåne med minst antal supportrar på matcherna just nu.
Även om klubben troligen klarar sig kvar i högsta divisionen detta året undrar jag hur de ska kunna locka till sig spelare nästa säsong.
Räddningen är väl ifall Qvarmans Möller har bra relation med några spelare i u23-landslaget som vill komma och spela under honom. Då kan de kanske lyckas att knyta åt sig ett par vassa talanger. Annars ser jag inte heller vilka högprofilerade spelare som skulle vilja komma till Rosengård? Det finns ju många duktiga spelare i LFC och Alingsås som ser ut att åka ur så kanske kan man hitta några fynd från de lagen. Jag tror dock många klubbar kommer rycka i spelare som Lundin, Öhman, Björk, Gros, Meelenhorst, Eriksson och Dirdal med flera. Så det är hård konkurrens från andra klubbar som kanske kan erbjuda spel i Europa eller bättre lön.
När de inte har Europaspel att locka med tror jag lag som Djurgården, AIK och KDFF är mer intressant för unga talanger som vill ta nästa steg.
Men känslan är ju att Bajen, MFF och Häcken bara kommer öka avståndet ner till resterande lag framöver. Det är dit de största talangerna och bästa spelarna kommer gå fram tills någon annan klubb tar upp kampen på allvar.
Angående ”seriemakare”, hur funkar det egentligen? Lottas inte matcherna eller sitter någon och bestämmer att det här är en guldkandidat så de skall ha en hemmamatch på slutet?
Det är ett stort pussel som läggs inför varje säsong. Klubbarna får skicka in önskemål. Polisen har också en hel del att säga till om (vilket inte är en så stor faktor i damfotboll).
Derbyn är så klart nyckelmatcher som man vill ha på bra dagar under säsongen. Jag vet att i herrfotboll så vill AIK alltid ha Halmstad borta när det fortfarande är badväder… Eller åtminstone var det ett önskemål som fanns förr, det kanske bara var en skröna.
Jag läste någon gång en väldigt djupgående artikel med en av seriemakarna på förbundet, tyvärr minns jag inte exakt när eller var. Det kan ha varit i Offside.
Förut gjordes allt manuellt men nu tror jag de har digitala planeringsverktyg.
I damallsvenskan styr de ju bland annat så att lag som skall spela i Europacuperna får sina inbördes möten under kvalperioden. På så sätt slipper man tidigarelägga en massa matcher.
Som Janne skriver styrs en hel del manuellt. När det gäller guldkampen så vill man ju ur publiksynpunkt att mästarlaget helst säkrar titeln på hemmaplan. Men det är ju inte så lätt att räkna ut om det blir i omgång 23 eller i sista omgången. Så det behöver inte vara ett genidrag att ge guldkandidater som Bajen och Häcken hemmamatcher i sista omgången. I år kan det vara så. Men vi vet inte. Det kanske är avgjort redan efter omgång 24?
Något regelrätt mål bortdömt Rosengård var det absolut inte!
Huvuddomaren och linjedomaren hade järnkoll på situationen. Rosengårdsspelaren hängde och slet med armarna runt målvakten efter att de inte lyckats med screeningen.
Helt regelrätt bortdömt mål men något du inte kunde se hemma i soffan framgick inte av reprisbilderna.
Bra försvarat av BP som tog bort screeningen. Samma variant som FCR gjorde på första hörnan och BP eliminerade denna gång, snyggt!
Bra där domarna!
Ok. Du kan ha rätt, men det måste varit ett tidigt skede. Och då tycker man att domaren borde ha blåst spontant innan det blir mål. När Cronquist nickar in bollen är inga Rosengårdsspelare ens i närheten av målvakt Ekstrand. Jag tycker att man borde se spår på tv-bilderna av att någon har hängt i Ekstrand, men det gör man inte.
Kanske låter som en hopplös optimist nu men nån gång måste LFC börja få betalt för sitt spel i matcherna. Man har förlorat flera matcher i år med uddamålet och i flertalet av dom hade man spelmässigt förtjänat minst en och i några fall alla tre poängen. När man jämför med Rosengård som verkar bli helt tillplattade i sina matcher så är känslan att Malmölaget gör bäst i att ha tre poängs marginal, målskillnaden lär de ha bättre, inför den avslutande omgången.
Du kan stanna bilden vid ca 13:26:10 in in i Viasats sändning så ser du Rosengårdspelarens arm runt MV, Hålla i MV får man inte göra….mycket vaket av domarna!
Tack. Jag ser armen. Otroligt klantigt av Hanna Andersson att ha sin arm där. Men det hindrar inte att det känns som en sanslöst billig avblåsning. För jag ser ju faktiskt inget regelbrott. Man får sträcka ut armarna ut i fotboll, och det ser inte ut som att Andersson håller i Ekstrands tröja. Jag tror på noll procents chans till straff om en BP-back hade agerat på samma sätt mot Andersson. Men som sagt. Klantigt att ge domaren en chans att blåsa bort målet.
Det finns många anledningar till FC Rosengårds svaga säsong. En sydsvensk sportbloggare lyfter fram bristen på kontinuitet och skriver att föreningen har misslyckats att bygga en stabil grund med spelare från Sydsverige. Många världsspelare har genom åren spelat i FC Rosengård. Samtidigt har få spelare från den egna ungdomsverksamheten tagit steget till elitlaget, trots framgångsrika F19-lag. När konkurrensen från andra ligor blir större så hade en stabil ungdomsverksamhet varit bra att falla tillbaka på. Jakten på omedelbara framgångar har dock lett till att ungdomsverksamhetens roll har prioriterats ner.
Det där med brist på spelare från egna ungdomsverksamheten är inget unikt för Rosengård. För den punkten gäller för i princip alla topplag i hela världen. Ju bättre lag, desto mer krävs för att fostra egna spelare. Det finns liksom inga europeiska toppklubbar som kan vara helt självförsörjande över tid.
Om man bara skall ha egna spelare får man sänka ambitionsnivån. Och det verkar ju vara det som Rosengård har gjort. Kollar man klubbens nuvarande trupp hittar jag åtta spelare som har flyttats upp från egna led. Det är inte så dåligt. I topplagen Hammarby och Häcken hittar jag bara fyra respektive tre.
Jag skrev ingenstans i mitt inlägg att man bara ska ha egna spelare (och inte att någon annan har skrivit så heller). Naturligtvis blir steget väldigt abrupt när man direkt går från att bygga hela framgången på importer av färdiga stjärnor (svenska och utländska) till att nästan bara satsa på egna spelare. Jag tänker att det finns en stor spännvidd mellan att bara satsa på egna spelare och att (nästan) bara ha importer. Med färre stjärnor får man förstås sänka ambitionsnivån. FC Rosengård kan inte vara ett topplag i Europa (vilket ändå har varit kört sedan många år för alla damallsvenska lag) och inte vinna SM-guld varje år. Det gäller också att anpassa spelsättet efter spelarna man har. Konkurrensen från lag i Mellan- och Sydeuropa gör det svårare att locka till sej toppspelare, och därför behöver damallsvenska toppklubbar en plan B. Det upplever jag inte att FC Rosengård har haft, trots att det har varit tydligt i många år att damallsvenskan har allt svårare att locka toppspelare, när också svenska spelare i allt större utsträckning spelar utomlands.
Jag vet att du hänvisade till en lokal bloggare. Men jag förstår inte hur hen menar att Rosengård borde ha gjort? Det är ju mindre än ett år sedan klubben hade ett kanonlag. Det var ett lag som det hade varit väldigt spännande att se i europeisk toppkonkurrens. Som jag ser det handlar de problem man har nu i princip till 100 procent om hur man hanterade det kanonlaget – inte hur man matchat lokala talanger.
Utan att ha detaljkunskap om verksamheten tycker jag att det verkar som att Rosengård har skött talangbiten på ett bra sätt. För att matcha in lokala spelare har man ju ett lag i division 1, vilket är en unik möjlighet för unga spelare. Det är ju dessutom en sådan plan B som du efterfrågar.
Och jag är faktiskt rätt nyfiken på vilka lokala talanger som hen tycker att Rosengård har missat, eller vilka som man borde ha matchat in? För alla större talanger från sydvästra Skåne under senare år har väl varit i Rosengård? Och antingen har de gått vidare och blivit utlandsproffs, eller så har de inte platsat och antingen fått gå ner till ”sämre” damallsvenska lag eller till lag i elitettan.
Jag skrev aldrig att bloggaren i fråga skrivit att FCR helt bör satsa på egna produkter eller att det är huvudanledningen till den svaga säsongen. Vantolka mej inte! Ingen har mej veterligen påstått nåt annat än att ledningen för FCR har huvudansvar för att fallet har blivit så tungt. Att det gick fantastiskt bra i damallsvenskan 2024 (2023 gick mindre bra) är helt riktigt, men damallsvenskan är svag i förhållande till Europas toppligor, så även det laget hade fått det mycket svårt mot europeiska topplag. Men det är meningslöst att spekulera om hypotetiska scenarier. Det är samtidigt väntat att spelare som gör det bra i damallsvenskan (som i Rosengård förra året) går vidare till utländska klubbar, det är aldrig en sensation längre. Det stämmer att Rosengård haft bra ungdomsverksamhet, och många spelare har gått till andra damallsvenska klubbar. Jag saknar siffror på hur många spelare från klubbens olika ungdomslag genom åren som har tagit steget till elitnivån. Det är ett faktum att konkurrensen från importerna har blivit för tuff för många. Om fler spelare hade nått elitnivå, om FCR hade haft aningen större tålamod i jakten på sportsliga framgångar går bara att spekulera om. Trots alla SM-gulden och världsstjärnor som har spelat på Malmö ip genom åren har klubben, liksom övriga damallsvenska klubbar, misslyckats att attrahera stor publik.
Det är inte meningen att vantolka. Och jag har väl inte skrivit att jag uppfattade det som att Rosengård förväntades satsa 100 procent på lokal talang. Jag skriver att jag utifrån min kunskap tycker att klubben gjort det som kan förväntas lokalt. Och att man inte förtjänar någon kritik för hur man jobbat med lokal talang. Rosengård har haft alla de bästa spelarna från sydvästra Skåne i klubben. Oen som jag skrev i förra svaret har de antingen gått vidare utomlands, eller hamnat i sämre klubbar.
Du skriver att bloggaren menar att föreningen har misslyckats med att bygga en stabil grund med spelare från Sydsverige. Sedan skriver du att Rosengård inte har en stabil ungdomsverksamhet att falla tillbaka på, att jakten på omedelbara framgångar har lett till att ungdomsverksamhetens roll har prioriterats ner.
Jag menar alltså att biten om ungdomsverksamheten inte stämmer med hur jag uppfattar verkligheten. Och jag undrar vilka spelare från Sydsverige som FC Rosengård borde ha byggt en grund av?
Då tycker vi uppenbarligen olika. Det är tillåtet.